Hoppa till innehåll

Konsten att skriva mejl

missmarple2
Oh dear me.

Tänk om Miss Marple hade hittat mig död på den äkta mattan framför öppna spisen med detta utskrivna mejl hopknycklat i vänsterhanden:

Ärendemening:
Hej!

Text:
Du är automatiskt anmäld till vår kurs på lördag. Om du inte kan komma måste du säga till 12/10.

Ses!

/X.

Miss Marple hade nu sagt:

– Oh, dear. I’m afraid I must read this e-mail. You see, I’m really not very fond of them.

Sedan skulle hon (efter att snabbt ha lärt sig svenska) ha analyserat mejlet och kommit fram till följande:

– Det är en lite, vad ska man säga, en lite slarvi… nej, en person som är lite bakom flötet, om jag får säga så. Ärendemeningen ska man ju fylla med information så att den som läser omedelbart kan avgöra om mejlet är av vikt eller ej.

(Deus ex machina, även kallad ”Gud i skruven”, kliver nu in i berättelsen och byter för den dramatiska effektens skull tempus i historien.)

Miss Marple sniffade lite försiktigt på papperet och fann att det varken luktade viol eller Old Spice utan blott tonerpulver från den ständigt krånglande skrivaren.

tekopp2

– Skulle det vara möjligt att få en kopp te? sa hon sedan till någon, som förhoppningsvis lyssnade, och satte sig därefter ner i den blommiga fåtöljen vid fönstret eftersom hon ville granska blomkrukan i fönstret, vari det överraskande nog låg ett skosnöre.

(Hon skulle senare finna att skosnöret inte alls var viktigt för gåtans lösning utan bara hade hamnat där av en ren slump. Men det visste hon inte än.) Miss Marple mumlade för sig själv:

– Vem tar sig friheten att automatiskt anmäla någon till en kurs? Och dessutom skicka mejlet en dag efter deadline för återbud? Och varför skriver denna någon bara under med ett X? Hm. Det där skosnöret är verkligen ovanligt långt.

Och plötsligt förstod hon. Miss Marple tittade på mejlet igen och skakade på huvudet som för att uttrycka ”hå hå ja ja”.

– Ursäkta, Miss Marple, sa en civilklädd polis som kom in med en mugg te som Miss Marple tyckte var barbariskt oskön. Who dunnit?
– Oh dear. Te utan fat. Oh, yes, who do you think did it, young man?

missmarple
– The butler maybe? sa polisen till Miss Marple.

– No. Oh no. The poor woman … She had a faint heart. Died of shock. I’ve too often wondered if människor är helt obildbara och inte kan läsa innantill när det gäller mejldirektiv. Jag förstår henne. Se, ärendemeningen … automatisk anmälan … datumet … signaturen … allt är bedrövligt. We should count ourselves blessed att vi slipper sådant här.

Agatha Christie_mejlar
Agatha Christie skriver mejl.

Fotnot:
Ja, på förekommen anledning skrevs detta i affekt eftersom jag verkligen fick mejlet ovan. Men nej, jag är inte död än.

Share
Publicerat iBloggen

44 kommentarer

  1. Citronanka

    Hmpf och vafalls. Är upprörd å allas vägnar, speciellt som Lotten redan har skrivit om detta och det då faktiskt borde vara infört överallt sen länge.

    Fast som avsändare av kurs/konferensbekräftelser blir jag ändå lite glad. Över att mina utskick är så himla bra och tydliga i största allmänhet, och synnerhet jämfört med ovanstående.

    Nästa instruktion borde vara ”Konsten att läsa (mejl)” för huvaligen vad många frågor man får om sånt som FAKTISKT STÅR I MEJLET. Eller på hemsidan. Men som folk inte ens orkar läsa utan hellre direkt mailar och frågar om. Som svar på mailet där all info står. Grrrrr.

    Nämen förlåt, nu rörde jag upp mig igen. Tar en kopp te och filosofererar över det där skosnöret istället.

  2. Karin lilja

    Var X signaturen på riktigt eller har du barmhärtighetsredigerat ett namn? X gör ju det hela ytterligt mystiskt. Blir som en skattgömma – i St Mary’s Mead, kanske.

  3. Lars W: Jag har kommit till den magiska punkten i bloggandet när inget nytt finns att skriva. Från och med imorrn kanske jag bara publicerar alla inlägg från 2006 lite upphottade?

  4. Olle Bergman

    Jag fick lite hemlisbloggar-vibbar av det här. Och då tänkte jag att det egentligen inte är så dumt att tiden går så fort numera att allt kul (sommar, jul och lite ditt och datt) jagar varann genom årscykeln som de där tigrarna som blev till smör i den där sagan som inte går att läsa längre.

  5. HK

    Men!
    Förlåt en yngling – finns det inte en avsändare i mailhuvudet? Det kunde kanske kasta något ljus över vem X är.

  6. Agneta uti Lund

    Sent i gårkväll återkommen från en vecka i sydtyskland där jag avslutade med 11 mils taxiåkning* med en, i sig trevlig, chaufför som också hade bokningscentralen till sitt företag med 10 taxibilar i sin bil. Fascinerande att, under färden genom det fagra landskapet, höra alla beställningar på schwäbisch och chaufförens skojande med sina anställda. Kanske är det språkblandningen och att jag knappt landat i det svenska än, som får mig att undra vem som egentligen satte sig i fåtöljen: Miss M. eller någon? Det tycks mig något oklart.

    *Taxiresan blev dyrare än T&R Köpenhamn–Stuttgart med flyg.

  7. Nope, i Miss Marples mejlpapper finns ingen avsändare.

    (I min dator finns det förstås ett namn; jag vet precis vem som har automatanmält mig till en kurs som jag inte på några villkor ska gå på. Och namnet börjar inte på X alls. Inte heller Z, så målgruppen missas totalt.)

  8. Sanna

    Agneta, jag fick också för mig att någon förhoppningsvis både lyssnade och satte sig i den blommiga fåtöljen. Förvirringen var total i säkert en hel sekund.

  9. Bloggämnnen:
    -Varför städa?
    -Konsten att slå dank
    -30 år sen Tage Danielsson dog.
    -Förfärliga matminnen.
    -Fysik jag inte förstår.
    -Delad glädje är dubbel glädje-bigami jag minns.
    -Jag är expert på att blanda tvåtaktsbränsle.
    -Der schnitzel im kellern.
    -Vådan av vådis.
    -Väck mig inte naken.
    -Väck mig gärna naken.

    Eller så. Int är de slut, int.

  10. Klassikern ”Vattnets betydelse för sjöfarten” blir aldrig uttömt. Jo. Och ”Vacuumets betydelse för rymdfarten” är ett tema som blir alltmer aktuellt nu när rymdturismen börjar bli verklighet.

  11. Ja kära nån — jag trodde först att mejlet var ett hittepå-skräckexempel. Och så var det alldeles äkta! Uj.

    (Sedan läste jag kommentarer, och tänkte ”Bigami, ja minst! sa kung David”. Och blev tvungen att ta reda på hur många fruar han närmare bestämt hade, ty min Bibelkännedom är så att säga ganska fläckig. Åtta var det. Och ändå skulle han på Batseba, den lurken.)

    Hm, ett än så länge outforskat bloggämne är:

    Konsten att inte hålla sig till ämnet.

    Det skulle väl passa Båset bra. Åtminstone delar av det. (Varför tittar ni på mig på det där viset?)

  12. Dieva

    Men det finns en viss logik i att hen på analfabeters viss har signerat med ett X. Hen kan ju inte skriva (ett mejl).

    Lottens reaktion på ämnesraden förstår jag så väl, det enda som är värre är alla de mejl som saknar ämnesrad överhuvudtaget.

    Kursen ”konsten att läsa ett mejl” skulle jag varmt rekommendera till många. Ibland funderar jag på att skicka samma mejl igen med numrerade rader och bara hänvisa ”se rad 7”.

  13. Bloggämnen:
    -Citrusfrukternas historia
    -Fynd i min kökslåda
    -Att skära bröd, en kort exposé
    -Trädgården om hösten
    -Duster med den svenska grundskolan

  14. och

    Verkar vara ett trollmail. Fick ett med annan lydelse häromdagen, ”så och så har skickat dig ett personligt meddelande.” Det hade inte Så och så. Men en massa människor hade fått samma idiotmeddelande.

  15. Om det saknas bloggämnen så kanske sje-ljudets stavning kan vara nåt? Hyttis hittade den lite ovanliga varianten ”xky” nu på morgonen.

  16. SG, när december kommer bör man även köpa sin julskinka i Stora Skedvi. Gården som producerar dem skyltar med att ”Våra grisar lever som svin” och skinkorna är fantastiska! Kan köpas i delikatesshallen intill knäckebrödsbageriet liksom Liss-Ellas senap som är utmärkt till skinkan.

  17. Alla som åker till Stora Skedvi för fläsk och brödinköp är välkomna att titta in i nypörtet. Vi har fortfarande en massa flyttkartonger på en massa ställen men den MYCKET STORA kökssoffan sleeps one person och i Spiselrummet med tillhörande gästrum kan vi slipa ytterligare två eller tre.

    Jag upptäckte idag i bladet (vi har SvD igen, eftersom söndagsutdelningen funkar här) att Kopparberg tar emot 134 flyktingar per 1000 invånare. Det är mest i Sverige och troligen mest i världen – om man bortser från grannarna till katastrofområdena.

    Det förklarar varför en avlägset bekant frågade om vi var invandrare i kommunen. Ja, svarade jag sanningsenligt, jag kom direkt från Namibia. Han skojsade till det med att fråga om jag var svart också. Nej, men jag kan tänka mig att jobba lite svart, svarte jag knipslugt.

  18. Tidigare framfördes ”Bemötande och diplomati” som ett bloggämne. Kan jag då redan nu få komma med min mest diplomatiska replik. Nån har skaffat en asful klänning och frågar mej: ”Vad tycker du?” Då säjer jag: ”Den där förstår jag att du har mycke glädje av.” – Det låter jättepositivt, eller hur? Utan att jag ljuger och säjer att jag tycker att den är snygg. (Nu stavar jag ju ”säjer” med j när jag skriver privat, men tror ni inte att Mountain Lion skriver ”säker” i stället! Jag får titta mej om efter en pilbåge …)

  19. Annika: ”WTF!!!” var min första reaktion till Frys (ordtihi) abdikering. Min andra reaktion var ”oh dear, han är dödssjuk”.

    Min tredje reaktion var ”nämen Toksvig … det kommer ju att bli alldeles utmärkt”. Hon är perfekt.

    Hörni, det känns som om vi alla borde åka och hälsa på Skogsgurra och Hyttfogden i nya huset. Has det fortfarande katt?

  20. Äh, det blir nog bra med Sandy Toksvig också.
    Jag har brukat vara så där traditionell av mig och velat ha kvar allt som det är, men jag uppfostrade mig själv att tycka precis tvärtutimot.
    Sen får man väl tänka lite på karln också, hela alfabetet kan väl bli lite väl mycket.

  21. Nej, ingen katt. Sådan har inte funnits i huset de senaste cirka tjugo åren. Dessförinnan vet vi inte säkert.

    Vi är lite ovana vid alla de trafikmöjligheter som erbjuds. Busshållplatsen ligger vid tomtgränsen och järnvägen har sin hållplats några hundra meter längre bort. Någon färja har vi ännu inte sett på sjön Björken – kanske slut på säsongen?

    Tanken att göra en rundtur med tåg runt Mälaren känns lite skoj, men när vi började titta på hur det skulle gå till i praktiken fick vi huvudvärk. Det skulle nog bli ett antal biljetter som slår Grouchos i Go West. Så det blir nog ingen rundtur.

  22. Ör, man kan annars göra som en kompis vars svärmor köpt en ny, högst alldaglig kappa. När hon skulle kommentera den valde hon snabbt i huvudet mellan att säga att kappan var smakfull eller att den var tidlös. Och naturligtvis lyckades hon kombinera båda uttrycken och säga att kappan var smaklös.

  23. Jo då, även jag tror att Toksvig kan bli alldeles utmärkt i den rollen. Jag blev bara så vähähäldigt paff när jag fick se nyheten! Och nog kommer det att bli lite konstigt och ovant, åtminstone i början. (I alla händelser lär det dröja åtminstone ett år innan vi får se.)

  24. (”smaklös”, hihihi! ”cirkustält” hihihi! Ja, själv är jag nog inget vidare på diplomatiska svar i sådana lägen, men lyckligtvis blir jag sällan tillfrågad …)

  25. … och långt senare, mitt i natten när ingen ser, kan jag inte längre låta bli att nämna hur jag, varje gång jag ser rubriken över den här bloggposten, tänker något i stil med egotripp eller kanske talspråksstavning.

    Ty jag läser, ofelbart, ”Konsten att skriva mej!”

  26. och

    ÖR, Dorothy Sayers deckarförfattare Helen hade en annan utmärkt artighetsfras som egentligen dolde kritik: ”Jag tycker ni visar prov på omdöme”.

  27. och

    Javisst Brid, Harriet Vane heter hon ju.
    Duuuh. Jag visste att Helen var fel, men orkade inte vänta på att synapserna skulle vakna. Tack!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.