Hoppa till innehåll

Filmrekommendation: ”Mannen som räddade världen” (2014)

petrov_filmEn knapp halvtimme in i filmen studsar jag till och tänker ungefär ”nä nu!” och börjar googla på vad tusan det är jag tittar på.

Detta eftersom jag inte läste på i förväg; jag bara klickade på en länk och satte mig att titta samtidigt som jag med halva hjärnan gjorde andra ting.

Det som fick mig att plötsligt reagera är att Ronald Reagan i filmen dyker upp i ett klipp från 1983. Han säger i ett tal ordagrant:

”I would rather see my little girls die now, still believing in God, than have them grow up under communism and one day die no longer believing in God.”

Vanudå? Nog för att Reagan var extrem i sitt agerande, men:

  1. Varför nämnde han bara sina döttrar och inte sina söner?
  2. Varför kallade han sina då faktiskt vuxna döttrar ”girls”?
ronaldreaganjanewyman_maureen_michael
Ronald Reagan promenerar i vardagsrummet med sina två äldsta barn och första fru Jane Wyman 1946.

Att han de facto önskade livet ur flickorna, tänkte jag mindre på just då. (Här kan man förstås istället fundera på ”varför i hela jädra friden hon har koll på Ronald Reagans barn?”, men då ska ni veta att jag istället för att lära mig världens flaggor eller Sveriges kungalängd minns in dylikt trams.)

reagan 1976
Patti, Nancy, Ronald, Michael, Maureen och Ron 1976.

Det visade sig att citatet kom från Reagans Evil Empire Speech och att det är lösryckt ur sammanhanget – han citerade en man som han hörde säga dessa ord. Hela denna passus i talet (min kursivering):

A number of years ago, I heard a young father, a very prominent young man in the entertainment world, addressing a tremendous gathering in California. It was during the time of the Cold War, and communism and our own way of life were very much on people’s minds. And he was speaking to that subject. And suddenly, though, I heard him saying, “I love my little girls more than anything — — “And I said to myself, “Oh, no, don’t. You can’t — don’t say that.”

But I had underestimated him. He went on: “I would rather see my little girls die now, still believing in God, than have them grow up under communism and one day die no longer believing in God.”

There were thousands of young people in that audience. They came to their feet with shouts of joy. They had instantly recognized the profound truth in what he had said, with regard to the physical and the soul and what was truly important.

Yes, let us pray for the salvation of all of those who live in that totalitarian darkness — pray they will discover the joy of knowing God. But until they do, let us be aware that while they preach the supremacy of the state, declare its omnipotence over individual man, and predict its eventual domination of all peoples on the Earth, they are the focus of evil in the modern world.

Galenskaper.

Hit kommen, satte jag mig att titta lite mer koncentrerat på The Man Who Saved the World eftersom jag inte gillade att regissören lät oss tro att det var Reagan som sa det där. Säga vad man vill om Reagan, men han ville inte ha ihjäl sina döttrar.

Filmen är en semi-dokumentär om den ryske officeren Stanislav Petrov, som faktiskt räddade världen från att gå under den 26 sep. 1983, när jag gick i trean på gymnasiet och spelade basket hela tiden när jag istället borde ha gjort läxorna. Och inte brydde jag mig om världsfreden det minsta lilla.

Snabbt glömde jag helt bort min upprördhet över citatet och försvann in i handlingen. Det är en fantastisk film och på ett intressant sätt låter regissören fiktion och verklighet flyta in och ut mellan fredsivrande floskler och rejäla brandtal. Jag ska inte avslöja ett enda dugg om handlingen utan bara nämna tre banaliteter som inte ska avskräcka er.

  • Kevin Costner har ingen aning om vad Москва́ är, men har i alla fall vett att skämmas lite över det.
  • Ashton Kutchner och Matt Damon blir starstruck.
  • Musiken är tidvis smörigare än i E.T.

Den danske regissören Peter Anthony (inte alls fotbollstränaren Peter Antoine, som jag omedelbart associerade till) är en konstnär och arkitekt som sadlade om och utbildade sig till filmregissör. Han arbetade långsamt och metodiskt med den ilskne, ofta berusade officeren som ju inte alls är skådespelare egentligen och som till en början vägrade att säga något vettigt när kameran var på.

petrov
Stanislav Petrov i slutet av 1960-talet respektive runt 2010.

Peter Anthony berättar (i min översättning):

”Jag sa: ’Stanislav, hur farligt var det egentligen?’  Han svarade: ’Det var fruktansvärt, oerhört farligt. Det förstörde mitt liv.’ Jag satte igång kameran, och vad tror du han gör då? Han vänder på en femöring och säger: ’Det var inte så farligt, faktiskt. Det handlade ju bara om fem minuter. Inga problem.’ Han var fortfarande rädd för repressalier.”

Såpass bra blev det ändå till slut att den skådespelare som spelar Stanislav Petrov som ung, torrt konstaterade:

– Stanislav Petrov är mycket bättre skådespelare än jag.

Ni kan se Mannen som räddade världen på SVTplay till den 4 november 2015 och det tycker jag att ni ska. Jag tycker även att alla skolungdomar kan se den och forska vidare. Jag tycker att alla politiker i världen ska se filmen. Jag tycker att vi gör den 26 september till internationella hjältedagen.

Och så tycker jag att krig är dumma, förstås.

Uppdatering
Å tusan. Den 26 september är redan International Day for the Total Elimination of Nuclear Weapons. Jamen dåså.

Spoilervarning: Titta bara på trailern här om ni inte har tid att se hela filmen.

Share
Publicerat iBloggen

32 kommentarer

  1. Peter

    Precis som du Lotten: “Vad är det jag tittar på??” Måste Googla. Fantastisk, gripande film som lämnade otroligt många tankar och funderingar. Var det verkligen så? Är detta sant? Oavsett, en film som alla på vår jord borde se. Vad höll man på med och vad håller vi på med idag? Konsekvenserna av vad som kunde ha hänt lämnar en sömnlös. Människan måste vakna!

  2. Googlar man på “nuclear war close calls” (sätter ingen länk här, eftersom alla får olika träffar på samma ord) blir man mörkrädd, men en notis i Wikipedia kan jag faktiskt: Det är det nuvarande OK-garaget i Katarinaberget som en gång var skyddsrum. Ett annat var en gång Stockholms fasta försvars högkvarter, det som Banhof i dag bor i, Lite coolt, tycker jag även om stället bara byggdes för två Megaton. Den lede fi hade nog tagit i hårdare än så.

  3. Örjan

    Totalt OT.
    Kollade TV Play. Noterade livesändning från programmet Spring. Nu i Eskilstuna. Kollade naturligtvis.
    För halvtimme sedan var de i dina trakter. På ICA Stenby.

  4. En märklig sak är att jag såg att filmen fanns i tevetablån i går, och då tänkte jag att “den har jag sett”. Fast det inser jag nu efteråt att det hade jag ju inte, men däremot har jag sett en eller två dokumentärer som har handlat om samma sak. Så jag kanske får ta mig tid för att …

  5. Sedan så har jag skrivit ett litet svar till Pysseliten i förra båset, ty det är där pratet hör hemma.

    Drakar, dårå.

    Drakar!

  6. Tack Annika, jag har lämnat en liten presentlänk i samma bås.

    Jag har bara hunnit snegla lite åt detta inlägg tidigare idag, men nu så har jag läst och ska nog försöka se filmen när ungarna somnat. Äh, det där var ju lögn. Jag somnar ju först i familjen.

  7. Men Pysseliten – du går ju upp så tidigt att du hinner se en hel film före frukost!

  8. Presentlänken fick Eder Korrespondent att bli till sig i trasorna!

  9. Tack Pysse! Jag ska försöka fixa en däckare till dig.

  10. Niklas – tack!! Vad spännande!

  11. Nu ska jag nog se en fulm …

  12. Det blev varken fulm eller film, men om ni vill ha ett till filmtips har Karin ett på sin blogg! I helgen hoppas jag på regn och åska … (det var länge sedan!)

  13. Bäst alla skyndar sig. Världen går under i dag.

    Nu, typ.

    *

    Eller nu.

    **

    Nämen nu då …

    *** * **

    Hallå, är ni kvar?

    Huh.

  14. Javisstja, det var idag. Jag såg en brandbil när jag var ute, kan det vara ett tecken?

  15. Den där jämrans undergången sabbas hela tiden. Det brukar räcka med att någon som råkar vara värd för en tillställning någonstans går under exempelvis en stege för att Universums Styrelse (chefen heter Zaphod) ska notera att “OK, då är det avklarat för den här gången” och bocka av det i sin lista (varför det heter hinklista får någon allmänbildad person reda ut). Så småningom är det någon i Världsförintelsekommittén som kommer på vad som hänt och så sätts det upp på listan och publiceras i Universum och Inomplanetariske Tidningar igen. Och så där håller det på. Hela tiden.

    Personligen tror jag inte att jag kommer att få uppleva världens undergång. Men några schyssta norrsken ska jag nog hinna med.

  16. SG: “A list of activities someone wants to do before they die is often called a bucket list, because it is a list of things a person wants to do before they “kick the bucket.“”

    Detta har alltså inte med Hasse Alfredssons preventivmedelsmetod att göra, utan är ett Americkanskt idiom.

  17. Örjan

    LarsW: Hasse Alfredssons preventivmedelsmetod ???

  18. Brid, kan det vara detta att Världens Förintelse kommer strax efter Kanelbullens dag som gett upphov till uttrycket “Nu har han ätit sin sista kanelbulle”?

  19. Mindes kanske fel, Örjan. Det syftar på en fräckis om han som var kortare än gumman sin och hon när det drog ihop sig sparkade undan hinken han stod på. Ganska säker på Alfredsson, men det kan man ju aldrig vara.

  20. Va?! Världens undergång? Den trodde jag redan hade varit!

  21. Skitkul läsning, även om vi lyckas passera midnatt i kväll, när det nu räknas runt vår Glob. Den som vill läsa vidare, gå till den engelska sidan.

  22. Örjan

    LarsW: En Lindemannare?

  23. Jag tror det, men minnet kan ju alltid svika.

  24. Ja, jisses vilka norrsken det är ikväll! Fantastiskt på vår breddgrad!

  25. Ingen Lindemannare. Starke Mannen kan alla utantill.

    Pysse kan läsa’The other wind’ som bok om drakar, eftersom Ursula LeGuin numera skriver ut sitt mellannamn som är Kroeber, så då blir det ju ett B i författarnamnet.
    Hittas den inte så har jag den.
    I just den boken har jag hittat epitafiet till min gravsten. Det passar utmärkt som livsvisdom också.
    Sålunda:

    -I think, Tehanu said in her soft, strange voice, that when I die, I can breathe back the breath that made me live. I can give back to the world all that I didn’t do. All that I might have been and couldn’t be. All the choices that I didn’t make. All the things I lost and spent and wasted. I can give them back to the world. To the lives that haven’t been lived yet. That will be my gift back to the world that gave me the life I did live, the love I loved, the breath I breathed.’

    Ursula Kroeber Leguin,
    The other wind

  26. När vi bodde i Luleå lät det så här:

    – Kom och kolla, det är norrsken!
    – Igen? Men nånting. Jag ids int.

    (På dagens svenska betyder det “men orka”.)

    Vi sa också så här:

    – Älg? Igen? Måste vi äta älg varenda dag?

  27. Fräckisen är då folklår(!) Ursula K’s tidiga romaner, de om drakarna, har jag annars ett antal av. Lysande SF!

  28. Min norrsikt är skymd av en tallbacke och ett trevåningshus. Ser jag något astralt genom köksfönstret, så har något verkligen hamnat i fläkten denna dag.

  29. Så. Nu är det den åttonde.

    Här. Men domedagspredikare i De Förenta Staterna räknar förstås bara sin tid för de tycks inte riktigt förstå det här med jordens rotation och sånt. (Det var så roligt i filmen Independence day att amerikanarna spöade upp utomjordingarna på eftermiddagen/kvällen i sin tidzon, och ändå skulle dädanefter alla på hela jorden fira den 4:e. Trots att det förstås för större delen av jordens befolkning hade blivit den 5:e vid det laget. Men å andra sidan var det tydligen eftermiddag överallt på jorden samtidigt, för det fick man se. Ha!)

  30. Brid

    En gång i världen, när jag bodde i studentkorridor med korridortelefon, ringde telefonen länge och envist klockan tre på natten mitt i veckan. Till slut gick nån upp och svarade. Det var Johans amerikanska kompis, som inte hade en aaaaning om att det var mitt i natten i Sverige – och han hade ändå varit i Sverige.
    Vemdetnuvar som svarade skällde ut kompisen efter noter – varpå hon väckte Johan, som hade sovit gott genom alltsammans, och skällde ut även honom.
    Sen somnade jag om.

  31. Världen går under!
    Igen?
    Men orka!

    Nu är drakbokslistan överfull! TACK för alla boktips! Idag ska jag skriva filmmanus på jobbet, typ.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.