Hoppa till innehåll

Stadshotellet i Laholm har ett 50-talsrum! Med fel!

Lahom är en av de underliga städerna i Sverige där tågstationen ligger långt bortom all ära och redlighet –3 km västerut. Falkenberg, Söderhamn, Landskrona, Kristianstad och Uddevalla är andra sådana städer, där man kliver av tåget i en mörk säck och får treva sig fram till en buss som tar en till centrum. Hur är det i Linköping, skulle inte den stationen flyttas? (Fyll gärna på med fler järnvägsstationer som är placerade bortitok.)

lahomsstation
Stackars stationen känner sig ju alldeles utanför!

Resan hit tog nästan sju timmar på tre olika tåg där den mat som jag serverades i första klass (dagens i-landsproblem) var under all kritik. Så kass var den, och så förvånad över detta faktum var jag, att jag inte ens tog en bild på den iskalla, stenhårda, sura kycklingen och det iskalla riset. Knäckebrödet var dock okej, men det vill man ju inte betala 145 kr för. (Oj, ser nu att min rätt hette ”Svensk kyckling med Västerbottenrisotto gjord på risoni”. Ha! Så fel!)

Jag är här hela veckan för att föreläsa om svenska skrivregler, klarspråk, kanslisvenska och kommunlingo, och då gäller det att trivas på sitt hotellrum. Eller stortrivas kanske? Jag bor nämligen på ett familjeägt stadshotell med temarum – och jag har hamnat i 50-talsrummet! (Med ett skandalstort fel … Jag återkommer till det.)

skrivplats
Skrivplatsen i teak är från slutet av 1950-talet och man kan naturligtvis dra ut bänkskrivan och sitta mer bekvämt. Jag tror att jag ska lägga mina underkläder där i lådorna.
bakelitplast
Vägguttag och lampknappar ser ut som bakelit! (Men är det inte pga. moderna elkrav.)
stringhylla
Stringhyllan började tillverkas 1950, och fick sitt genombrott under H55.
lamino
Får-Lamino-fåtöljen där fick 1999 pris som ”århundradets svenska möbel”. (Innehåller i den där godisskålen fick bli min kvällsmat.)
kobra
Iiiih! En kobra! (Som tillverkades i 2 510 000 ex 1956–82.)
lampa_50t
Undrar jag, om den här lampan är fastlödd eller om den är lätt att ta ner.
sang_40t
Sänggavlarna är från sent 1940-tal och bilden gör dem inte rättvisa: de är fantastiskt vackra. (Själva madrassen som jag sover på är modern.)
filmisar
Inramade filmisar! Så kan man ju göra! (Jag har en samling med 80 filmisar so alla föreställer Doris Day.)
klanning_50t
När jag öppnade garderoben började jag akutfnittra: där hängde ju en 50-talsklänning! Och där stod en grön fläkt! Och där låg ett skohorn av horn!

Men nu till dagens skandal. Jag vet inte om jag kan bo kvar i ett rum med ett såpass gravt faktafel att jag började prata högt för mig själv, skaka på huvudet och säga ”snart säger de väl att månlandningen aldrig ägde rum också”.

50-talet
Några viktiga händelser under 1950-talet. Mycket trevligt. Hm. Skulle kunna redigeras här och där … hm. VANUDÅ? VABAHA???
fel
Fel, fel, fel!
Swedish_squad_at_the_1958_FIFA_World_Cup_(2)
Silvermedaljörerna i fotbolls-VM 1958! Nedre raden: Kurre Hamrin, Reino Börjesson, Orvar Bergmark, Kalle Svensson, Sven Axbom och Sigge Parling. Övre raden: Nacka Skoglund, Gunnar Gren, Agne Simonsson, Julle Gustavsson och Nisse Liedholm.

Nej, jag får ta och gå med rynkad panna ner till receptionen imorrn.

Share
Publicerat iBloggen

64 kommentarer

  1. Nämen oj, vilket felfelfel! Undrar just om det är önsketänk eller vanlig obildning.

    Men annars är det roligt när sådana där grejer är ordentligt genomförda (klänningen i garderoben gillar jag skarpt) — fast det är förstås tur att det inte är jag som bor i rummet, jag som har svårt för 50-talsretro (stringhyllan — ryyyyyyys!).

  2. (Lappri! ser lite ut som en nysning. Jag fick en impuls att skriva prosit!)

  3. Lapprika, papprika, puddingpastej, tänker jag.
    Eller fopollsve-em.

  4. Visst var stringhyllan ful, Annika? För att inte tala om Viola Gråstens klatschigt kommunalgrå och skarpt blekgula mönster som kunde lufta ett helt rum. Rätt ner i dysterträsket.
    Teakmöbler var fula redan i nyproduktion. Tacka vet jag fernissad hondurasmahogny.

  5. Alla vet ju att fotbolls-VM 1958 aldrig ägde rum. Varför då bråka om resultatet?

  6. pärlbesatt

    Ninja, vad säger du? :O Ek är fult och furu (eller snarare många av de möbler som görs i dessa träslag), men teak är förtrollande fint ju. Nyoljat och i solsken helst. Körsbär och masurbjörk är också trevligt. Välkommen till mitt levande museum (lägenhet från -52 med mycket tidstypiskt och äldre) för bevis. Iofs, de gustibus non est disputandum.

  7. Rosman

    Teak är objektivt mycket vackert, precis som alla ens egna barn.

  8. Jag ska, när jag får tid, fråga om jag får fotografera 80-talsrummet. Jag är ju en av 50-talsvurmarna och kan inte begripa hur man kan sova gott bland de 80-talistiska fluffgardinerna, chintzen och trianglarna.

    Det finns ett jugendrum också … Och ett sekelskiftesrum … Och … och …

    Men äggröran var gjord på pulver.

  9. Oljad och bonad ek är ett av de vackraste träslag som finns.
    Jag har en byrå i alrot, den är fin den.
    Furu är ett uselt möbelmaterial eftersom det är så mjukt. Och fult.

  10. Var det på 80-talet som alla furumöbler tvunget skulle ha blågröna fläckar? De är orsakade av svampangrepp och skadligt för virket om de är äkta, men jag tror att en del tillverkare fuskade på den punkten.

  11. och

    Men vilket kul hotell! Och stringhyllan är inte ALLS ful, för jag hade en sådan. Och en fladdermusfåtölj. Och sov på tagelmadrass (inte för att göra bot och bättring, dock). Femtitalsdesign på gardiner ger mig nostalgi.

    Av allt trä i möbler är björk absolut vackrast. Bok kommer tvåa. Teak är skräck, liksom mahogny.

  12. Gandhi (resident cockatoo) älskar furumöbler för de är så mumsiga och man behöver inte alls ta i för att rycka flis ur dem.

    Jag tycker det är så intressant med hur olika människor reagerar på retrostilar. Det är starkt åldersbundet (åldern på personerna, menar jag). Ninja och jag är precis lika gamla (alltså, några månader skiljer det tror jag), men jag talar bara för mig själv när jag förklarar att intet är mig fulare än 50- och 60-talsmöbler och -pryttlar. (Jo, 70-talet var delvis vidrigt men det bruna och orange och blaffiga är ju objektivt fult, ju …)

    Jag vet varför. 50-talet gick ur mode när jag var barn, och 60-talet följde efter när jag var lite större barn på väg in i puberteten. Möbler som blir omoderna hamnar i folks sommarstugor och s.k. gillestugor (alla skulle ha gillestuga på 70-talet; tyvärr är den där wikipedialänken vähäldigt kort och förklarar egentligen ingenting!).

    När jag ser en stringhylla och ett sånt där tunt bord med avsmalnande ben associerar jag alltså till obekvämt, råkallt, lätt mögeldoftande liv som förväntas vara trevligt men sällan är det. Blä!

  13. Annika och jag är jämngamla, som sagt, Annika är vårbarn och jagär höstbarn.
    Men vi hade ingen gillestuga, vi hade landställe, med fina gamla möbler som gick ur modet när stugan byggdes på trettiotalet.
    Ett stort as till bord, i gedigen ek, tungt som en byggarbetarröv och därför skattat till lågorna. Det sörjer jag än.
    Men en fantastisk kökssoffa av den typ man får ner sju ungar åt vardera ledden, och mor och far uppepå.
    Mor var fanatisk antifuktare, så våra hem har aldrig någonsin varit lätt mögeldoftande, långt innan dess hade mor åtgärdat byggskadorna.

    Nej, jag kan därför ärligt säga att jag upplever femtiotalet som fult av rent objektiva skäl. Grått kan vara fantastiskt vackert, men inte femtiotalsgrått. Den nyansen förebådar bara sextiotalets rivningsraseri och hysteriskt fula betongklumpar till stadskärnor.
    Pinniga, spretiga ben på möblerna, som var låga så man satt som en hopsjunken sufflé i dem, det går inte att argumentera mot att det är bland det fulaste som skapats under mänsklighetens historia.
    Undra på att slit-och släng sen slog som en bomb, och hatades intensivt av alla dysterkvistar som tyckte det skulle vara fult, grått och obekvämt.
    Tapetskydd vid sängarna av bambuspjälor, varför? VARFÖR?
    Små fula hattar, fula, fula snipiga glasögon som gjorde alla fulare. Utan undantag.

    Även jag har haft stringhylla, med skrivbordshylla, så jag talar av gedigen erfarenhet när jag säger att det var, är och kommer så förbli, intill tidens ände, amen, FULT med stringhyllor.
    Grånande, smutsgul plast runt stegarna kan inte vara vackert, all samlad mänsklig erfarenhet talar unisont och högljutt däremot.
    JAAA, jag vet att det låg i plastens natur att fulna, för jag försökte förtvivlat och vanvettigt att tvätta, skura, putsa och polera sagda plast till fornstor glans. Förgäves.

  14. (Ha! Dubbelha! Haha! menar jag! Jag ursäktar mig med utkylda sommarstugor, jag, men Ninja tar bladet från munnen. Eh … vantarna av händerna? Vad kan det heta gällande skrift?)

  15. och

    Plast kring stegarna..? Huh?

  16. Jag måste hålla med Annika och Ninja eftersom jag typ är jämnårig med dem. Möbler från 50-, 60- och 70-talen är objektivt fula. Det är tyvärr ingenting att göra åt.

    Apropå bindestreck har jag en språkfråga: Varför skriver man små- och mellanstora företag? Med bindestreck alltså. Vad är småstora företag?

  17. och

    Fattar fortfarande inte vilka stegar som har plast runt sig. Men till femtiotalsinredningens försvar vill jag säga att nutiden ofta är värre – har ni sett heminredningsprogram på TV? Himskt är vad det är! OCH det fanns en massa snygg tygdesign på sextiotalet, typ Marimekko.

  18. I Radiohuset användes, och används, en kulör som internt kallas SR-grått i allt från toaletter till studiolokaler. Den ligger ganska nära den färg man ser på många örlogsfartyg. Jag har försökt utröna varför, men aldrig fått ett vettigt svar. Till och med när Radio Stockholm flyttade till Oxenstiernsgatan 20 i början av tiotalet fick deras nya, fräscha studiolokaler en SR-grå målning.

  19. Breaking news: Helt jämrans OT, men svaret på min senaste cancerkontroll har kommit:

    Inget av de vävnadsprover som de föranledde sig anledda att ta var malignt. Väntetiden var mer än tre veckor, vilket gav en tid att fundera.

  20. Ninja i Kolakaramellrike

    Stringhyllans stegar, och.

  21. Brid

    Groomen har synpunkter även på tidsplaceringen av en del musikhändelser i listan (både Haley och Presley började tidigare).

    Angående Niklas företagsfråga är det väl “småföretag” som spökar, men uttrycket saknar i så fall symmetri, tror jag det heter. (LOTTEN! Hjälp!) Som i England Sjödins Hembag- och Konditori i Grönköping.

  22. Hurra och grattis LarsW!

  23. Brid

    Engla, inte England. Förb. autocorrect.

    Och hurra och grattis LarsW, skulle jag också ha sagt. Ju.

  24. LarsW: Vilken lättnad. Ja, på tre veckor hinner du fundera en del. Läge för att fira.

  25. Ninja 13.32: Plast säjs ju vara underhållsfritt. Det betyder i praktiken att det inte går att underhålla. Det bara fulnar mer och mer. (Tror ni att jag fick skriva “fulnar” i fred? Nä, falnar skulle det ha varit, tycker nya Systemet. Fralldel; man kan ju också kalla det att plasten falnar.)

  26. Tack. Törs inte berätta hur jag firar, ÖR. Det är så alkoholpolitiskt inkorrekt man kan begära en tisdag afton.

  27. Ninja, då kanske det kan glädja dig att vi nu börjat möblera nypörtet och att den första astunga möbeln är ett köksbord i, ja just det, oljad ek. 2,88 m långt och 1 m brett. Det börjar redan bli belamrat med diverse prylar och om någon månad kommer vi förmodligen att äta i spiselvrån. Det brukar bli så.

    Dessutom prutad på ett egendomligt sätt. När säljarn sa nietusensexhundra sa jag tietusen jämt. Och då sa säljarn att man brukar pruta åt andra hållet varvid jag knipslugt genmälde “gör det då”. Så där tjänade vi så pass att det räckte till en svindyr whisky, synd att jag inte får dricka tocke längre. Men jag gläds vid tanken.

  28. Fanken LarsW – du gjorde dig just till en kandidat för mottagandet av en tillprutad svindyr whisky. Du förtjänar det bättre än mig – och mår troligen bättre av den också.

  29. En Karin till

    I Linköping där idéer blir verklighet har ännu inte järnvägsstationen flyttats. Förslagen är att bygga en hööög bro över Stångån eller en tunnel och flytta stationen åt fanders.
    Fortfarande når man både city och flera hotell på max en kvart från stationen och resecentrum.
    Park Hotel tror jag är ett hotel i Båsmors smak. Det ligger tvärs över gatan från stationen. Välkomna till en mycket trevlig stad!
    Ja det var allt för denna gång.

  30. Niklas frågade: Varför skriver man små- och mellanstora företag? Med bindestreck alltså. Vad är småstora företag?

    Precis som Brid skriver är det ett formellt fel där man nästan hyperkorrigerar för att det ju bruuuukar vara bindestreck i sådana där konstruktioner. Men det skarente va. Här kommer en korrekt mening:
    “På 1950- och -60-talen hade man möbler som alla inte tyckte var vackra.”

    Bindestrecket ersätter en orddel som är gemensam för flera ord (eller ”19” här).

    Fler korrekta konstruktioner:
    små och mellanstora företag
    stora eller väldigt små företag
    kläd- respektive transportföretag

    Skogsgurra: Vad hette whiskyn som du förmodligen kommer att ge bort till LarsW? (Jag vill kolla vad jag skrev om den i whiskybibeln.)

    Nu ska jag googla om Park Hotel i Linköping har pulver i äggröran! (Tack för tips, En Karin till!)

  31. och

    Karamellkola-Ninja: Tänkte väl det, men kan inte minnas att de gavlarna var ingjutna i plast? De avgav inga plastvibbar i mitt flickrum, där plast inte alls var välkommet ens på femtiotalet.

    GRATTIS, LarsW!!! Lättnad och medglädje sprider sig i båset. Och skål! (Kling! Klirr!)

  32. Den heter “A fifty-Pound-whisky”. All whisky som kostar mer än femhundra är värd sitt pris. Och yrseln är ungefär lika.

    BTW, vi har just insett att vad vi saknar i nypörtet är en rejäl buffé. Vet du var man kan hitta sådana?

  33. Men ÅH! Jag har ju gett bort massa bufféer redan! Oh, the agony! (De finns i mängder på loppisar och second handbutiker och jag förköpte mig under några år.)

  34. och

    Jag kan ge mig lite. Klänningen är skitful.

  35. Grattis, LarsW! Verkligen skönt att höra.

  36. Orangeluvan

    Om du är i Laholm kan du ju passa på att vinka lite till Mellbystrand.

  37. Christer, the Long Distance PT

    Tjoho, LarsW! Det kan absolut vara värt något gott och kluckande en tisdag.
    En hel del 50- och 60-tals design skulle jag aldrig vilja ha i mitt hem, men stringhyllorna, laminofotöljerna och en del annat gillar jag.

  38. H55 i Helsingborg var på många sätt lika milstolpig som Stockholmsutställningen 1930 då funktionalismen fick sitt genombrott. Jag var faktiskt där eftersom vår teckningsmajje hade pratat mycket om H55 under vårterminen och jag mönstrade av min sommarlovsbåt i slutet av juli 1955 just i Helsingborg.

    Det handlade rätt mycket om industriell formgivning och det var inte bara schöne Linien utan väldigt mycket om hur saker kunde tillverkas rationellt i stora serier. Stringhyllan (killen hette faktiskt Strinning så det har inget med det trådmaterial som gavlarna var gjorda av) är ett bra exempel på hur automatmaskiner för kapning, bockning och svetsning kunde tillverka mycket stabila inredningsdetaljer. Vacker eller ful? Tja, vi fula tycker också om att leva och vill inte gärna bli bedömda endast efter vårt utseende och någon godtycklig norm som ofta råder mera på grund av högljutt tyckande än av sakliga skäl.

    Hyllans gavlar är inte “ingjutna” i plast utan pulverlackade. Processen var ganska ny och tekniken var att man värmde hela piddevitten och lät den passera en virvelbädd med plastpulver med efterföljande glanssmältning.

    Den elektrostatiska processen hade inte hunnit utvecklas så långt på den tiden. Ännu på sextiotalet var värme plus virvelbädd en vanlig teknik (Ödeborgsstängsel) och jag var en gång, efter att ha arbetat just i Ödeborg, grön som en marsian. Det satt i några dagar.

  39. …man värmde hela piddevitten och lät den passera en virvelbädd med plastpulver med efterföljande glanssmältning.

    Oooooooh vad jag gillade att få lära mig det, Skogsgurra!

    Här i mitt hotellrum i Laholm tjuuuuuuuter det i vattenrören. Det låter som när det piper i öronen. Om jag vrider på min kran (vattenkran dårå) i bara en sekund, försvinner pipet. Men så fort någon i huset spolar vatten nån annanstans, börjar det pipa igen.

  40. HK

    Jag tar en med dej LarsW; (och för min fläck som bedömdes lyckat borttagen. Fast det var drygt ett år sen förstås.) Det är ju ändå tisdag.

  41. Piddevitten kändes plastig, och fulnade med åren.

    Jag känner inga fula människor! Människor som inte ser ut som mohodellidealen är inte fula, de är levande, vackra människor som ser ut som levande, vackra människor gör när livet fått verka ett par decennier.

    Däremot känner jag till några verkligt fula människor. K*nt *k*r*th t exempel är en vederstyggligt ful människa, Bj*rn S*der likaså, för att inte tala om den där Kr*st*na W*nb*rg. Fula som stryk allihop. Deras små, fula, förtorkade själar lyser igenom hela deras apparition och gör dem, som sagt, vederstyggliga.
    Näsben och symmetri och tocke påverkar inte ett dugg. Fula som stryk framstår de. Som redigt gamla, pulverlackade stringhyllsgavlar från en cigarilldoftande slum. Ungefär.

    Stort grattis LarsW, tre veckors väntan kan tära ordentligt, botten opp och njut din dryckjom, denna tisdagkväll, det är du värd.

    Förutom Strinning hette han även Nisse. Jag har ärvt den två meter höga, gröna glaskaraff som också var ett signum från H55. Fanns i andra färger, men grönt var populärast. Den är snygg som fan, men totalt omöjlig att diska, man når inte ner i botten, vare sig med borste eller lilla handen.

    Vattenrören är nog inte gjorda för dagens tryck i systemet, då brukar det tjuta och slå i rören, Lotten.
    I det förtjusande familjehotell på Bornholm, som jag bebodde förra hösten hördes ingenting från rören. Icke toaspolning, icke grannens dusch, inte något. Havets brusande hördes om man sov för öppet fönster.
    Kommer ni till Allinge i nordvästra hörnet av Bornholm så leta föralldel reda på Danschels Hus, det ångrar ni inte.

  42. Aaaah.

    Jo, jag känner förstås väl till Strinning. Det roliga är att jag verkligen har stor respekt för nyskapandet och att allting blev praktiskt. Det var mycket bra för sin tid. Synd bara att det hela blev så fuuuuult!

    Så nästa “åkej” är att jag på det stora hela helt enkelt inte gillar funkis (“funktionalsim”, då ) alls, utan tycker att enstaka saker visserligen blev bra medan det allra mesta blev asfult och närapå skadligt! I synnerhet svensk trädgårdsodling blev totalt ramponerad av funkisen, och det dröjde flera årtionden innan vi fick tillbaka någonting som ens förtjänar namnet “trädgårdskultur” i Sverige igen. (Tro mig, här kan jag breda ut mig tills korna kommer hem, liksom …)

    Men oj vad jag tar till brösttoner!

    Nä, jag tycker ju, helt uppriktigt och djupt känt, att fladdermusfåtöljer och stringhyllor och böjträstolar och bord med perstorpsplatta och allting sånt där är så motbjudande att klockorna stannar.

    Detta är min personliga smak. Andra får ha vilken smak de vill.

    Jag har bara så ursinnigt svårt att fatta att till exempel fåtöljer av Poul Jensen hör till de dyraste möbler som kan köpas nuförtiden, för jag ser absolut ingenting tilltalande i dem. Usch!

  43. Piiiiiiiip!

    (Jag tror att jag ger upp sovplanerna och läser en dålig deckare en stund tills alla har borstat tänderna färdigt.)

  44. … och så vill jag hålla med Ninja om att en “ful” människa är en sån som gör fult!

    Anletsdragens anordning avgör självklart inte ap-avkommans medmänsklighet. Typ.

  45. **sssssss sschhhchhhh sssss**

  46. Jamen, tror du inte att Lille M har träffat Nisse Strinning också. Det var i S:s hem i Schweiz. S. är norrlänning och hälsade gästerna välkomna på norrländska med: “Först dricker vi för du och bror och sen dricker vi för vi är törstig.”

  47. Och det saknade a-et ger autenticitet åt norrländskan. Subtilt.

  48. Ami

    Nu blir jag nyfiken Lotten! Vilken buss tar du från stationen till centrum när du är i Kristianstad? Ska man till Stortorget är ju den närmaste busshållplatsen typ … järnvägsstationen.

  49. Aha! Lokalkännedom! Ami: jag bara läste på och fann att Kristianstads järnvägsstation låg ”fel”. Jag stryker!

  50. och

    Men jag fick så kul bild i skallen när du skrev att du vred på din kran, Lotten! Och när jag läste om “Danschels hus” trodde jag en sekund att det gällde “Dansens hus” och att Ninja var lite på pickalurven.

  51. Ninja är aldrig på pickalurven! Jag är så nykter att det är sorgligt.
    Vi var sex kvinnor på stickstämma i Allinge och hade bokat boende tillsammans. Det visade sig vara ett litet, litet trångt semesterradhus, med plats för fyra, om man trängde i hop sig. Så vi fick lov att improvisera och hittade detta Danschels Hus, som dessutom låg alldeles bredvid stämman.
    Vi var två som flyttade och hamnade i ett alldeles underbart gammalt hus, med vindlande trappor, fantastiskt möblemang från alla epoker och en stor trädgård, ner mot havet, som verkligen var inredd för att vistas i.
    Ägaren och hans mamma var förtjusande människor, vi trivdes som katter på en solig trapp.

  52. och

    Vad skönt att ni fick mysigt tak över huvudet, Ninja! Men förlåt, jag fnittrar igen när jag läser “Danschels hus”. Det namnet är nu i mitt huvud för evigt förenat med en bild av en glad Ninja en liten, liten smula i hatten!

  53. Dina

    Ja! till Lars W.
    Ja! till stringhyllan. Har en och tänker nog aldrig bli av med den.
    Ja! till att bo tvärs över gatan från tågstationen. Är så bekvämt. (Och jag har gästrum om någon är intresserad.)

    Har en kompis som inrett nästan hela sin 3a i 50-tals stil. Helt underbart att besöka henne.

  54. Piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip!

  55. Jag var –och är– orolig där, Dina. Har man sparat till pensionen och samlat ett reskapital, så vore det ju kul att kunna öda det också.

    Vi har annars en lite lagom stor Stringhylla i köket som verkligen pryder sin plats, och (Jag mötte Lassie) som liten bodde vi grannar med Nisses brorsa på Lärkvägen i Saltsjöbaden. Likväl insåg jag inte hyllans konstnärliga värde förrän långt upp i åren.

  56. HK

    Vad är det som Piiiiper?

  57. Det är troligen der Wassersprützler.

  58. HK

    “Natürlich”! Den minnesluckan var nog stängd.

  59. Lo

    Oj! Laholm! Inte långt härifrån, och min gymnasiestad. Sägs vara Sveriges näst tråkigaste… men din granne teckningsmuséet är värt ett besök, om du har tid över!

  60. För övrigt håller jag med om att informationstavlan med det felaktiga VM-guldet innehåller ett par andra tveksamheter. Men jag har inte haft tillgång till hotellägarna än: receptionen är tom varje gång jag går förbi!

    Piiiiiiiiiip!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.