Det fanns en tid när kvinnor varken kunde rösta, jobba som normalt folk eller gå på stan utan korsett. Någon hade exlibris, en annan köpte vårhatt och åter andra bodde på stampat jordgolv och åt mest potatis. Eller så gjorde man något annat, precis som att världens befolkning idag lever olika liv.
Den som ägde exlibriset ovan var den franske vykortsgiganten Albert Bergeret (1859–1932), som 1902 funderade på det här med det täcka könet och hittade på något så vansinnigt tokigt och fantastiskt som ”kvinnor i mansyrken”. Han tryckte upp några guldkorn, som jag tycker är vansinnigt vackra. (Jag har dock inte riktigt förstått om de är vykort, byteskort eller samlarkort.)
Men … var är grabbarna?
Här kan ni botanisera bland fler kort – det är faktiskt som en liten tidsresa till 1902, när vi svenskar demonstrerade för rösträtt, grunden för det svenska skattesystemet lades och man i södra Sverige anordnade välgörenhetsinsamlingar som skickades norrut för att lindra effekten av missväxten där. (Säga vad man vill om dagens samhälle; vi slipper numera svälta för att skörden slog fel.)
När en buss/tunnebana/taxi eller whatever drabbas av en olycka, så är media alltid noga med att påpeka saken om det är en kvinna som var förare, som om det skulle göra saken värre. Detta har jag aldrig begripit.
Det var många militärer bland de 20. Det var förstås det manligaste han kunde tänka sig. Att plocka in en präst vore förstås helt omöjligt, till och med i det radikala Frankrike.
Men Lotten då, det är väl armarna som är bara, inte ärmarna!
Vad ska man se/(äta)/göra i Krakow? Jag kommer ha några egna oplanerade timmar att förströ där på bästa sätt nästa vecka.
Alla damer är så fina, speciellt militären med stjärnorna tatuerade på armen och självklart ska man dricka vin med sked, att jag inte tänkt på det tidigare!
Oj, hahaaaa, jösses, ärmarna!
(Jag skrev med eld i baken, slängde mig på ”publish”, for omkring som ett jehu, åkte till träningen och kom först nuuuu till datorn, så det där dumma ä:et har fått sitta där och lysa i alldeles för många timmar. Å alla språkpolisers vägnar: FÖRLÅT!!!)
Att bokstavligen vara klädd i bara ärmar vore … någonting för det som ju faktiskt kallas ”franska kort”! (Apropå vilket jag utan förvarning kom att tänka på ett ord jag både älskar och hatar för att det är så ofattligt pekoralpoetiskt: liljekullar.)
De där bilderna är verkligen vackra, och samtidigt hör jag för mitt inre öra hur alla karlar vid tiden frambringade ett motbjudande ”höhöHÖÖÖ”. Tänk så dubbelt det kan bli.
Jag vill också åka till Krakow och ha oplanerade timmar, Pysseliten!
Precis som Annika ser jag nu också framför mig hur jag går omkring klädd i blott ärmar. (Jag är extremt läcker, för det är i min fantasi siden och sammet med pärlor och strass.)
Jag har förresten fått en reserapport från Skogsgurra, som är i Tjottaheiti och letar reservdelar med Janne och Adde och som idag blev bestulen på sin mat av ett gäng myror.
Ah. Nu kom jag ju på vad du ska göra, Pysseliten. Du ska besöka Auschwitz-Birkenau.
Åh. Javisstja. Pysseliten kan också titta på den här damen för hon hänger i Krakow. (Jag är så vähäldigt svag för Leonardo …)
Och nämnandet av Skogsgurras äventyr gjorde ju att jag blev tvungen att titta på lite Kalle Anka!. **belåten suck**
En reserapport, en liten, liten reserapport!!
Hurra!
Är det säkert att det var myror och inte termiter?
Hmmm… jag hakade nog mest upp mig på den lilla damen på loket längst upp… undrar om hon fattar att hon sitter på en järnhäst som går på RÄLS! Inte mycket man kan göra med en piska där om pållen är lite olydig… och efter ett tag fryser hon nog fast i de franska alperna dessutom! Mannen längst ner måste ju varit en riktig föregångare med dreads i skägg… var det hans yrke tro…?
Toppen Auschwitz-Birkenau hör till mina planerade aktiviteter. (Där är fö min farfar född, inte i koncentrationslägret, men i orten.)
Tack Annika, konst gillar jag ju. Nästan all faktisk, om den hänger snyggt.
Hej igen, Ann-Mari! (Ni andra: titta gärna närmare på exlibriset och galenskaperna som pågår i det!)
Ann-Mari, undrar om inte bilden med ”stålhästen” egentligen beskriver historien och tiden väldigt bra? Hästar ersattes av lok och kvinnor började organisera sig för att få mer att säga till om.
Ahh, tidningsankan fanns redan då. Är det så att fotografen antyder att kvinnliga journalister skulle producera bara sådana?
Kvinnliga konstnärer fanns väl 1902? Även om många av dem lade penseln på hyllan så snart de förälskat sig och gift sig med en manlig konstnär.
Nämen! Jag såg inte ankan innan du påtalade det, Sanna! (Jag har pratat om Zeitungsente i radio och kan berätta att uttrycket har funnits i Sverige sedan mitten av 1800-talet och att man inte riktigt vet varifrån det kommer. Jag gillar förklaringen att det kan ha att göra med att ankor simmar bort, försvinner under vattenytan och dyker upp igen – precis som en osann historia i en tidning.)
Kul inlägg! Undrar förresten om det inte finns en präst också? Och kvinnliga konstnärer fanns ju faktiskt och har alltid funnits – det kan ha varit en kvinna som lade den där berömda antika mosaiken med Filip på hästryggen. Dessutom har jag läst om kvinnor som red runt i hopar på medeltiden och var med vid torneringar! Och hon vad hon nu hette som höll föreläsningar på italienskt universitet på 1300-talet – bakom ett förhänge, givetvis.
HÖRNI språk- och tankeentusiaster, kan ni inte besvara en fråga om språk och tänkande på min blogg? Varm tacksamhet utlovas! Den (frågan) hör ihop med ett projekt jag har.
PS apropå guben: För ett par dagar sedan såg jag en kvinna med hår till knäna. Bokstavligen.
PS 2: Är du på bokmässan, Lotten? Vem mer?
Men är det verkligen en kvinna på loket?
Hen har kort hår, och verkar muskulös men rätt plattbystad, inga liljekullar direkt.
Lokryttaren ser onekligen lite mittemellan ut. Kvinnliga anletsdrag och höfter och bak, men platt (närmast obefintligt) byst. Hm. Jag undrar jag om hen är av samma sort som den i medaljongen i mitten, som ser ut som en putto (dumma stavningsklant, den vet inte att ”putto” är singular av ”putti” — dessutom vet den inte vad ”singular” är, ser jag …).
Journalisten är stencool. Kan man få tag på pincenezer nuförtiden? blir lite sugen.
Bien sûr, Babs! Pincenez! Monokel!
Ankan i journalistens hatt syftar nog på ett gammalt uttryck för tidning på franska. Den satirtidning man tänker på började inte ges ut förrän 1915:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Le_Canard_Encha%C3%AEn%C3%A9
Oh la la! Dags att bli ”la journaliste”, med andra ord. Avec le chapeau.
Saxons”Umgängeskonst – levnadskonst” från 1920 meddelar:
Glasögon kläda högst få damer. Den dam, som behöver ögonförstärkning, tillrådes att begagna pängsné. Numera finnas sådana lämpliga för alla näsor, åtminstone hos de större optikerna.
Lotten, du undrar varifrån tidningsanka/ente kommer. Det kommer från lågtyskan. Tro mej! Lille M är ju sjukligt intresserad av varifrån våra ord stammar och han har allehanda uppslagsböcker varur han försöker utröna ursprungen. Han blir alltid lika besviken, intet nytt, inget spännande: ”Från lågtyskans whatever.” SVEnska språket är bara lindrigt omformad lågtyska, hälsar nu den dystre Lille M.
Varför blir jag nu plötsligt blå?
Nej men så märkligt!
Ökenråttan förstår inte sin blåhet (blånad låter som något annat …) så jag provklickar på namnet. Det låtsas vara en länk, men man kommer ingenstans alls utom ”kan inte hitta servern”-sidan, och uppe i adressraden står det deleted.
Vaharujoooort? Eller: vaharindatorjoooort?
(Ja, det står, exakt:
deleted
Ingenting mer. Ifall det var lite otydligt hur jag menade.)
Jag har inte gjort nånting. Jag har just kommit hem från 10 dagars semester och verkligen inte gjort ett enda dugg. Skumt.
Skumt, jätteskumt! Jag tar bort länken så att du slipper vara blå!
Vet ni vaaaaaa? Jag skulle ha åkt till Bokmässan i ottan imorrn. Och ätit räkmacka och fått ont i fötterna, gått på litterär salong och sovit i ett sängskåp. Och kommit hem på lördag förmiddag kl 09:45 för att kl 10:30 basketföreläsa.
Men nu trasslar tågen (nylagd räls som spricker) och resan kommer att ta minst 90 extra minuter. Och det går junte. Så hela klabbet ställs in. SJ, SJ!
Det är inte SJ den här gången, det är Banverket som köpte från Billigast Möjliga Leverantör. Och det ska man ju göra…
Aaaaah, mittåt: Banverket förstås!
Förlåt SJ, som är någorlunda oskyldigt denna gång.
TRAFIKVERKET! Inte Banverket!
Norrifrån gick tåget som det skulle, och hem igen. Jag har varit på Bokmässan hela dagen och fått ont i fötterna. Men det var det nog värt tror jag. (Får samla mej lite) Njuter nu av Kalle Anka och Hoola Bandoola myrorna och lyssnar på musiken, som börjar efter drygt 40 sekunder.
Men asså, ställer’om in Bokmässan bafr’att rälsen spruckit?
Jäla märkligt!
De e mycke man inte fattar i denna hära tillvaron.
Om man sejer.
Nejnej! De ställer inte in Bokmässan pga. rälssprickorna. De ställer in den för att jag inte kommer.
Jue!
Nu har jag tittat på Kallanka (av mig länkad igårkväll, asså) igen (bafatt HK har tittat) och funderar över en sak.
Nej, inte den där gamla att om Kalle tappar skjortan känner han sig naken och täcker sig hela vägen ner till skrevet (i den mån en tecknad anka har ett skrev), trots att detsamma är otäckt (heh …) när skjortan är på.
En helt annan sak. Alldeles på slutet slukar myrorna raskt, nerifrån och upp, ett bakverk. Och favoritmyran kilar upp på toppen av bakverket och hugger lyckligt in på ett blankt körsbär. ”Cherry on top” är förstås ett amerikanskt uttryck för att någonting är lite extra fint och bra. Så nu är min fråga: vem tycker egentligen att ett ensamt syltat körsbär uppepå en bakelse, är god? Seriöst? Syltade körsbär i bakverk kan vara goda, men sådär för sig … nä-ä. I likhet med rosor på tårtor är de snyggare än de är smakliga, liksom.
Tja, sånt kan jag falla i tankar över.
Följdfråga, Annika:
Tycker du om de röda bären i en frukt-cocktail? (Vi slogs om dem när vi var små, Broder Jakob, Orangeluvan och jag.)
Och nu börjar man ju undra när det vankas cocktailparty? Bloggtofseresatråkkonferenscocktailparty?
Lotten, jag är måttligt imponerad av frukt-cocktail i största allmänhet, måste jag säga.
Men när du nu nämner det får jag plötsligt tillbakablixtar (varför skulle man inte kunna direktöversätta flashbacks?) som kommer mig att ana att röda-bär-kamper är något även jag har varit med om. Myschtischt, för jag kan verkligen inte påminna mig att de röda bären var godare än något annat däri.
Ibland undrar jag om inte barn är lite som skator — skator i folkfantasin, alltså, inte skator i verkligheten — och sätter störst värde på det som ser finast ut, oavsett smak/bekvämlighet/praktikalitet/osv.
Tofscocktail. Hm … vad kan det vara i den? (Allt möjligt osannolikt, i ingen ordning alls, kanske.)
Även jag kommer ihåg körsbärskamper. De var ju konspicuösa med sin bjärta färg, det var väl därför man slogs om dem. Tror ni jag vann mot Starke Mannen?
Päronen var äckligare faktiskt med sin korniga konsistens och ananasen godast.
Sen kom ananaskonserverna som inte var i sockerlag, och då insåg man ju hur äckligt det äjenklien är med fruktcocktail.
Även jag kommer ihåg körsbärskamper. De var ju konspicuösa med sin bjärta färg, det var väl därför man slogs om dem. Tror ni jag vann mot Starke Mannen?
Päronen var äckligare faktiskt med sin korniga konsistens och ananasen godast.
Sen kom ananaskonserverna som inte var i sockerlag, och då insåg man ju hur äckligt det äjenklien är med fruktcocktail.
Nä hu, päronbitarna var inge goa alls.
Nämen om vi skulle ta och öppna ett nytt bås kanske?
Nu är trafiken igång igen på västra stambanan så SJ och alla andra operatörer kan köra sin trafik.