Det händer förvisso mer spännande ting än att jag ibland äter en skål fil efter basketträningen. Man håller t.ex. precis exakt nu på att tolka signalerna från Pluto-resan och Nasa delar med sig av allt och forskarna grälar fortfarande om Plutos status som planet eller inte planet. Och i SvD har jag hittat en skribent som läser skönlitteratur som fan och jag själv gör det: med oerhört skeptisk lupp. Dessutom kan man i de s.k. kvällstidningarna läsa så mycket dumheter (en familj hittade tydligen ett klotrunt ägg i en äggkartong och det är minsann jättechockerande) att man nästan glömmer bort att kvällsfika.
Och där är vi tillbaka till startpunkten: kvällsfika.
– Oh, nej, jag äter inte efter klockan 18.
– Neeeej, det får man inte, för då blir man TJOCK.
– Kvällsfika? Vaddå? Macka? Kolhydrater, äru inte klok?
När jag var liten åt vi alltid kvällsfika. Om vi inte kokade te och drog fram mackor, smör, ost, sladdriga salladsblad, paprika och gurka vid 21-tiden på kvällen, var vi förmodligen inte hemma. Eller döda. Inget – inget – kunde hindra oss från att kvällsfika.
Vi sparkade av oss träskorna, samlades i köket, någon läste högt ur Röster i radio/TV och så satte vi oss att titta på något alldeles jättespännande på tv.
(Och på sommaren lyste solen hela tiden och mitt minne är alltid till 100 % korrekt.)
Men hur är det med mina stackars barn? Får de något att äta strax innan de går och lägger sig? Näe. Och känner jag månne att jag behöver äta något ett par timmar efter kvällsmaten? Näe … Jag är för tusan mätt.
Det här är ju jättetrist. Nya forskarrön påpekar dessutom att det inte alls är döden i grytan och en förbannelse, utan att det faktiskt kan vara snudd på sunt att inte gå och lägga sig på tom mage.
Är kvällsfikat på utdöende eller är det bara jag som har tappat fikagnistan? Äter vi sådan ohemult stora portioner till kvällsmat att det inte känns befogat att fylla på lite? Jag saknar kvällsfikat …
Nu blev jag hungrig.
Vi hade för övrigt karaffen i mitten på bilden, där er tekanna syns till höger. Arabias servis Ruska. Det gnisslade som attans när man kom åt tallriken lite för hårt med kniven.
Tekopparna står på landet. De är bra för det syns inte om man slarvdiskar dem.
Jag kan nog ta en tur till Eskilstuna och hämta skolbänken. Huset är så stökigt så. Mitt alltså.
Får passa på nån dag när sonen inte ska iväg för då måste jag stanna hemma. Två köksfönster är på ommålning hos Starke Mannen, så nån måste alltid vara hemma. Hundarna räknas inte riktigt. De skäller förstås, men vi har inte utryckning kopplat till dem. Än.
Oh, vilket sammanträffande …
Nämen alltså, vi, här, som merendels jobbar hemifrån och dessutom är utpräglade nattugglor, brukar äta middag — kvällsmat heter det ju, och därmed menar jag faktiskt dagens huvudmål — tidigast åtta och ibland nio på kvällen. Och sedan är vi igång flera timmar till. Vi börjar självklart bli småsugna runt midnatt, eftersom middagen vid det laget har hunnit sjunka ganska långt ner i metabolismen. Så vi intar ofta någon liten macka eller skorpa med pålägg eller så, framemot halvett-tiden. Vilket normalt är en eller två timmar innan vi går och lägger oss.
Vad det framför allt handlar om är att det är helgalet att gå och lägga sig hungrig, för då har man jähättesvårt att somna och om man ändå slumrar till så vaknar man snart, och sover uruselt.
Det där ”ät inte efter klockan XX” är bara dumpropaganda. Vad, var och när man äter har givetvis allt att göra med var, när och hur man åt innan, och var, när och hur man kommer att äta nästa dag.
Brasse och Lill sammanbodde för länge sedan. De uppfann något som kom att kallas ”Mjölkfest” någon gång på sextiotalet. Det var vi snabba att ta till oss. Mjölkfesten blev allt mer dionysisk och trivsam och det var då vi pratade om saker och ting.
Jag avstår numera från den dionysiska delen men att gå och lägga sig med kurrande mage känns mest idiotiskt. Blir det inget annat så blir det iaf en tomat eller en banan. Och ibland lite häftigare; idag blev det knäckebröd med smör, gul lök i tunna skivor, en överbliven kokt potatis i skivor och duktigt med Kalles på det.
Hyttis är kvar i de gamla spåren (mjölk) och sätter i sig en skål yoghurt som ofta följs av en skvätt sherry. Sedan kan det vara dags att hitta någonstans att tillbringa natten. Rätt ofta, men inte alltid, blir det som vanligt. Just nu är jag inne i en försoffningsperiod.
Skogsgurra, på tal om var sovning inträffar, hur långt har ni egentligen kommit med flytten? Och får jag komma med en varning?
Varningen lyder så här: Håll koll på alla skor! Min andra hälft lyckades förlora exakt alla skor han ägde när vi flyttade hit. Vi har aldrig kunnat räkna ut vad vi egentligen gjorde med dem.
Det är mycket, mycket viktigt att vid flytt komma ihåg exakt var man packar skor, stektermometrar, vinterjackor, viktiga böcker, mediciner, mössor och rökdetektorer. Och så vidare.
Här kvällsfikas det om kvällsmaten intogs tidigt eller blev olagad. Ibland heter kvällsmaten helt enkelt ”teochmacka”, även om det bara är jag och Gry som dricker te.
Jag har lärt mej att man behöver energi för att kunna sova. Hjärnan processar och sorterar dagens händelser. Om man somnar med tom mage sover man sämre och om man har svårt att somna kan ett glas varm mjölk funka, eftersom den innehåller rogivande melanim (babyn, måste sova). Allt kan vara nys, men jag kan i alla fall inte sova när jag är hungrig.
Annika, käkar ni frukost eller lunch när ni vaknar? (Jag utgår från att det inte är 8 på morgonen.)
Jorå. Vi tar oss sakta norrut. Det största som hänt hittills är att bokberget krympt rejält och att portör, äggkläckningsmaskin och lingonrensare funnit nya ägare.
Transportmedel och bärare erbjuder sig i allt större omfattning och eftersom vi fortfarande har mer än två månader kvar till slutdatum så känner vi ingen hets och kommer att ha god koll på var skor och stektermometrar befinner sig. Vi kommer också att, efter högt och välkänt föredöme, ha god koll på var vi har vår handduk.
Under min uppväxt åt familjen frukost var för sig när var och en gick upp och tog sig till sitt. Lunchen åt jag i skolan och när jag kom hem vid tretiden blev det fika med mackor och mjölk hos farmor. Sedan var nästa mål kvällsmat som var ungefär som frukost. Det vill säga mackor, och yoghurt och dylikt. Sedan var de snart dags att gå och lägga sig så då fanns det inte plats för kvällsfika. Alltså väldigt ont om lagad mat hemma under min uppväxt. Bara till lunch.
Numera så äter jag frukost kvart i sju (müsli, fil och jättekopp kaffe med mjölk), lunch halv tolv (resterna från middagen dagen innan) och middag (vad nu maken hittat på att laga denna dag) och sällan något däremellan på vardagarna. På helgerna blir det frukost när vi vaknat (kaffe latte, juice, äggmacka med kaviar och en macka till), fika när vi börjar inse att vi är hungriga och det är långt till middag (macka eller fikabröd med te eller kaffe) och middag (vad maken hittar på). Middagarna blir någon gång mellan sju och nio på kvällen oavsett om det är vardag eller helg. Efter middagen är jag nöjd och inte hungrig igen förrän nästa morgon. Maken däremot äter alltid en halvliter fruktyoghurt innan han går till sängs. (Den andra halvlitern åt han till frukost.) Vi är inga nattugglor till vardags och går till sängs redan vid tio-tiden.
Nu ska vi se om jag kan jobba ihop mina sista 6 timmar innan semestern.
Någonstans försvann att kvällsmaten intogs klockan 8 under barndomen och att jag ville påpeka att SvD-länken är blank.
Ja, man behöver kanske inte ens flytta för att saker mystiskt ska försvinna. En av döttrarna hittar inte sina shorts – och då pratar vi inte om ett par utan om en stapel med shorts! Jag veeet att jag såg dom sist hon städade garderoberna och igår gick jag igenom och hivade gamla kläder … Inga shorts, dom är puts väck! Hallå, Saida!
Vadå?! Kvällsfika är ju ett måste! Kalla det vad du vill, men om man som vi äter middag, laga varm mat, vid 17-tiden, då är man rätt hungrig igen framåt 20, 21 igen. Så det är klart att en macka eller två slinker ner. Allra godast är de med lite tända ljus och goda vänners sällskap till!
Nu är (den ohyggligt intressanta) SvD-länken fixad, Sanna! (Tack!)
Och nuuuuuu måste jag äta äggmacka.
Måste bara fråga.
Är det någon mer i båset som ska till O-ringen i Borås?
/Sanna – nyuppstånden motionsorienterare
Men det är klart du ska fika vidare! Naturens ordning enligt min norska (icke-feta) lantbrukarfamilj är frukost, förmiddagsmat, middag, fika och kvällsmat. I allt detta ingick vid de olika matstoppen massor av mackor, välling, kaffe, fiskpudding, köttbullar, ost, sylt, stek och potatis, soppa, grönsaker, bullar och våfflor.
Ansluter mig till tanken att den sovande hjärnan (och den nöjda och belåtna ah-nu-ska-det-bli-skön-att-sova-personen) BEHÖVER te och smörgås.
Det är nog bra att städa men det kan gå för långt. Nu har jag uppenbarligen städat bort en pärm som bl.a. innehöll uppgifter om vilka som fått gratisex. av nån bok som jag skrivit. Då riskerar jag nu att ge nån en bok som jag redan givit vederbörande och därigenom betraktas som alldeles gaggig. Eller också får jag sluta ge bort mina böcker, för att inte riskera nåt.
Äta på kvällen, det gör vi om andan faller på. Man blir t.ex. väldigt hungrig av att sitta uppe sent och titta på film. I går såg vi ”Att angöra en brygga”, eftersom vi på dan varit ute i skärgården. Till filmen hörde ett långt extramaterial och mitt i gjorde Lille M. paus, samt ostmackor och serverade även lite rött vin. Jo, jag tackar! Det sov man gott på.
Vi äter alla dagar frukost så snart vi är uppe och frukosten färdig.
Arbetsdagar kaffe på förmiddagen, eventuellt med något litet till; riktig mat till lunch, på var sitt håll, om vi inte lyckas hitta på något ärende för att komma till samma plats; ibland eftermiddagsfika med lite mer till, men inte alltid; och på kvällen (efter fem, ofta omkring sju) ibland middag men ofta bara smörgås med te eller ibland ett glas vin.
Lediga dagar förmiddagskaffe som på arbetsdagarna, fast tillsammans; oftast yoghurt till lunch, om det inte finns lämpliga rester som behöver ätas upp; eftermiddagsfika med bulle/kakor/kex och marmelad; riktig middag på kvällen, sällan före halv sju och ibland mycket senare.
Av någon anledning håller jag mig mätt på yoghurtlunchen lediga dagar, trots att jag ofta rör mig mer än vardagarna. Om jag försöker äta yoghurt till lunch en vardag blir jag i regel hungrig igen efter en timme. Måste vara delvis pyskologiskt.
Sanna: Vi ska inte till O-ringen – DDM som är den drivande orienteringskraften säger 1) att det är för många människor där 2) att han är lite skadad här och där.
Välkommen tillbaka, Fridasform!
(Jag äter nu mitt tredje ägg.)
1) Det är ju det som är tjusningen!
2) Undanflykter! (Räknar stenhårt med att min förkylning har gett upp på söndag.)
Pysseliten, som undrade i morse (vid en tid då jag sov, förstås …) får nu svar:
Vi äter frukost när vi går upp vilket vi vanligtvis gör vid — tja — tio-halvelva, ungefär. (Han intar mackor, mjölk och kaffe och ibland ett kokt ägg, jag äter yoghurt naturell med skivad banan [inte riktigt hel banan eftersom gojan kräver två bitar, nämligen ändbitarna], en rostad macka, och mjölk och sedan kaffe.)
Lunch i lagad bemärkelse äter vi ingen, men större mellanmål (väl pålagda mackor & c) fram på eftermiddagen. Och ordentlig lagad mat vid åtta-nio på kvällen, som sagt. Samt nåt litet vid midnatt.
Jag plus två döttrar ska slingra oss söderut i pil, passerandes så många kyrkos som möjligt – kanske passerar vi Eskilstuna, kansle inte. Äre någon hemma som vi kan dricka lite te med?
Pokstavstangenterna ligger oerhört nära varandra idag.
När jag skriver vad vi äter till frukost slår det mig återigen huru underliga människor kunna vara. Och jag är verkligen inte ensam om iakttagelsen: Att äta samma (tillagade) rätt till lunch eller middag flera dagar i rad skulle de flesta tycka var olidligt tjatigt, men samma ”de flesta” äter exakt samma sak till frukost varenda dag år ut och år in (den enda variationen rör sig väl om att man kan ha olika saker på smörgåsen).
Bysseliten, jag tycker ju att det låter outsägligt spännande att passera kyrkos i pil! Oj vad det sätter igång fantasin!
Eller hur?! En silvergrå volvopil, med nybytt kamaxel. Vingåker verkar vara ett ställe som ska passeras också. Jag tror det kan bli lunch där. Vid bron, om det är öppet.
Ibland äter vi lagad frukost på lediga dagar: stekta tomater, bacon, ägg (inte jag), blodpudding (jag), tjocka småpannkakor, nürnbergare, bönor, och hemkörd grönsaksjos!
Och på tal om ägg och deras tillagning. Ja, jag har då aldrig … (Läs hela, titta på filmen, och försök att inte tappa aptiten!)
Min frukost består av X koppar kaffe (numera med grädde) och Y antal Röda Prince. Lunch äter jag inte. Dagens huvudmål är lagad varm mat på sena eftermiddagen. På detta kvälls- och till och med nattmackor som jag håller så magra jag kan.
Detta kan synas osunt och onyttigt, till och med farligt om man beaktar rökandet, men passar mig bra. Olika försök med att t.ex äta frukost genom åren har misslyckats. Min kropp vill uppenbarligen inte ha näring förrän en bit in på dygnets andra halva. Då blir det så.
Pysse: Förteckning över sommaröppna vägkyrkor. Bl a min dopkyrka, 3 km hemifrån, aka Jäders kyrka. (Axel Oxenstiernas begravningskyrka) https://www.svenskakyrkan.se/sommarkyrkan.
Förhandstitt:
In- och utsida: https://www.youtube.com/watch?v=bGtTzSKrMrs
Flygbilder: https://www.youtube.com/watch?v=5myHmHgy5cQ
Pysseliten, fika i Sundbyholm rekommenderas om
vädret är på bra humör. Passa även på att stanna till vid
Sigurdsristningen. Så här alltså.
Nu blire OT:
Jag väntar på kretskort från Friendsville, TN (jo, nästan samma som i den otäcka filmen). Korten gick iväg tisdag den 7 juli och var på Arlanda torsdag morgon 06.30. Därefter har inget hänt.
Därefter har inget hänt. Vi har ett tufft kontrakt med förseningsböter mot Vattenfall. Avsändaren hade sett att godset fastnat på ARN och undrade vad som hänt.
Efter totalt fyra samtal till FedEx (som i sig kan göra en vansinnig med sin långdragna ”underhållning” i form av retarderad musik) fick jag så småningom veta att FedEx har bytt datasystem och det verkar som alla som inte är börsnoterade har slängts på tippen.
De första tre damerna sa ingenting om detta. Dom var bara söta i truten och talade lugnande till mig. Jag har fortfarande inte fått något besked om när jag kan ha grejerna.
Är det fler båsister som råkat ut för detta problem de senaste veckorna? I så fall skulle det vara intressant att ta gemensam kontakt och försöka få FedEx att fatta att man inte precis hjälper svenskt näringsliv genom att uppträda som dom gör.
Jag spelade in samtalet där jag får veta att datasystemet brakat samman. Jag trodde inte att jag var i stånd att leverera en så klockren utskällning, men blir jag provocerad så kan tydligen även jag förvandlas från lallande vänlig gubbe till rytande invektivmaskin.
Pysseliten: Det är ALLTID nån hemma här! (På fredag–lördag förutom alla vi åtta vanliga även nio gatuartister som ska uppträda på friidrotts-EM för juniorer.)
Välkomna!
OT vare. Då kan jag med. Ni som vill dra på hem- eller reseförsäkringen behöver inte resa till South Carolinas hajar (som ändå, liksom alla andra, spottar ut människokött efter första tuggan. Varför tror ni att så många överlever hajattacker? Vi smakar sk*t är det korta, och enda, svaret).
De här är ett värre gissel. Kurt Olsson i kärt minne.
Tack för braiga tips och kartor! Klockrike kyrka fick nytt koppartak förra (eller var det förrförra) året och måste såklart inspekteras. HUR ärgat har det blivit.
Lotten, vi får se om vi ses då. Oförutsägbara som svårpoppade popcorn.
Pysse: Du har ju mitt mobilnummer – det är verkligen bara att komma förbi, jag lovar! Även om huset är fullt!
SG, det där låter som en variant på när jag väntade på en ny kortterminal för några år sedan men då var det Postia som var i farten. Jag hade koll på att den skickats från Hammarby, jag hade försändelsenumret och kunde varje morgon gå in på Postens hemsida och se att den var sorterad i deras terminal i Segeltorp (någon kilometer från mig) vid ett exakt klockslag, varje natt ett nytt. Efter några dagar bad jag att få komma och hämta den där eftersom den tydligen inte skulle skickas till min videobutik men nej, det gick inte för sig. Och någon människa kunde inte heller komma åt den inne i den sorteringsmaskin den hade så att säga fastnat i. Det hela slutade med att jag fick en ny terminal skickad till Gotland dit jag hunnit åka. Naturligtvis levererades den välsorterade dagen efter min avresa.
Niklas, ”Välsorterad” fick just ett ansikte.
Efter ett antal timmar i telefon fick jag slutligen tag på Max på FedUpEx. Han förstod, han engagerade sig och han ordnar en bil från Arlanda som kommer till Granbergsdal 17.40 idag.
Vad som hänt under tiden är alltför komplicerat att berätta om. Men FedUpEx är inte bara sorry, de är extremely sorry. Som om det skulle hjälpa.
Övergran-Litslena-Härkeberga (wow, vilka målningar) och nu mot Jäders kyrka.
Det här går fint! 3 av 3 öppna hittills.
För att återkomma till ägg: Lat som jag är brukar jag förlora dem. I kokande vatten. Man slipper skala! (Men diska kastrullen, förstås.)