Ja, känsliga tittare varnas, det finns en bild från er*tikmuseet längst ner i inlägget. (Det är inte jag som är pryd, det är spamrobotarna som går i spinn så fort jag skriver [o]lämpliga ord.)
Städningen?
Japp, nu vet vi hur städningen går till i Bryssel, men godkänner den inte.
Det är nämligen välstädat i ungefär 30 minuter runt tiosnåret på förmiddagen, sedan dumpas det sopsäckar överallt så det står härliga till igen – till nästa dag runt tiosnåret.Utom på helgerna, för då städas det inte eftersom … eftersom … öh … (nej, jag kom inte på något svar där) … så t.ex. grovsoporna som inte får plats i tunnorna ligger så här och ligger till sig lite.
Choklad och annat sött?
Vi fick under dessa sex dagar i Belgien faktiskt bara i oss tre ynka små chokladbitar. De smakade förvisso alldeles utmärkt, men njutningen var så mycket större när vi bälgade i oss en liter vatten i den 40-gradiga värmen. Jag fönstershoppade så att ögonen höll på att rulla iväg på gatustenen framför mina fötter …
Man kan köpa gamla verktyg …… men det var det ju inte! Det var ju choklad!Belgiska våfflor i långa rader – men de är lackerade så att de ska hålla där de ligger som grovsopor på display. (Golfbollen föreställer vit choklad.)Budgetvarianten av chokladdoppade jordgubbar som kostar 45 kr styck: jordgubbar med chokladsås och nötströssel. Jag åt upp allt i ett nafs och dog sedan en hemsk törstdöd.
Arkitekturen i Bryssel?
Jag föreställde mig att hela Bryssel skulle se ut som på bilderna i anslutning till EU-arbetet. Modernt, inglasat, blankt och fyrkantigt. Men det ser ut som alla andra stora europeiska städer som bombades under andra världskriget (eller som inte bombades utan revs av 1960-talspolitiker) och som sedan lappades ihop så att modernt möter gammalt.
Gammalt runt nytt …… och gammalt mellan nytt.Se så fint husen står på rad i svängen. Vackra, om än lite avgasmörka kanske. Påminner om ett fint pussel jag hade som liten.Men det ser också ut så här. Irk!Eller så här: Bryssels centrum är fullt av nedgångna, förfallna, vackra och helt obebodda hus med trasiga fönster och igenbommade dörrar. Vill man inte bo här? Finns det någon mysko regel som gör att husägarna inte vill renovera och ha hyresgäster?
Nej, nu vänder vi tillbaka till vackrare ting!
På Bryssels stora torg står hus från 1600-talet kvar och ser ut som spetsbroderier. Hur de tyska bombplanen kunde missa dem är en gåta, men tack, tack. (I det inringade huset bodde en gång Victor Hugo.)En närbild av ena husets fasadstatyer visar att Dr Who nog var här och poserade med en lap top i vänsterhanden. Eller att Sleepy Hollow har en ännu inte känd förlaga.
Men vänta. Den där statyn påminner ju om något.
Aaaaahaaaa. (Jag fotograferade dem av en helt annan anledning – tyckte att det här såg ut lite som makarna Bergman runt 1988.)
Användarvänligheten i Bryssel?
Jomenvisst, den var okej. Lite som Sverige med maskiner och apparater med olika displayer som gärna är svarta när solen lyser på dem, men förbluffande ofta med kortbetalning ”som inte funkar just nu”. Kontant betalning är mycket, mycket vanligare i Belgien än i Sverige.
Hissknappsdesign med klisterlappen om alarm (noodoproep) som sitter så fint preciiis vid knappen som man ska trycka på om man vill åka upp. Eller ner. (Om man vill åka till höger eller vänster tycker man ju på mittenknappen.)Och här ska man inte trycka på ”knappen”, för den är ingen knapp. Man ska trycka på den runda knappen, för den är en knapp. (Granska gärna bilden. Ni ser att det inte är mycket som skiljer ”åkknappen” från ”dörrknappen”.)
Ännu ett museum?
Det sista vi gjorde i Bryssel var att leta upp ett spännande litet museum som hette MEM:
Det är pyttelitet, men väldigt intressant. Vi antog det akademiska angreppssättet och försökte analysera svängningar i mode och öppenhet och se när man egentligen började avbilda kvinnor korrekt. Och fann att vi nog måste skriva en avhandling i ämnet.Det här dörrtrycket tyckte jag var roligast.
Så åkte vi slutligen ut till flygplatsen och … vad hittade vi väl där?
Jag vill nu egentligen kommentera precis allting, men jag begränsar mig till chokladskyltfönstret — inte enbart för att jag börjar drägla lite, lite granna när jag ser bilderna — asså, är inte det där i bakgrunden Shaun the sheep? Världens roligaste unga får?
Sedan kan jag inte låta bli att tillfoga att det där med fula ställen här och där är en gammal bekanting. Alla större städer man åker in till ser för bedrövliga ut i ytterområdena. Och till och med i innerområdena finns det blajhörn.
Själv tycker jag till exempel att själva ”plattan”, Sergels torg, är så enastående ful att jag får tårar i ögona varenda gång jag måste passera det.
Jag sa ju att jag skulle begränsa mig … men MEM verkar ytterst intressant!
Av någon anledning känns det som om jag vill gratulera till besöket! Det har nog att göra med att sådana där mer ovanliga museer brukar vara svåra att komma in på, då de så ofta har begränsade öppettider. Eller så.
Ett sånt dörrtrycke skulle jag gärna ha. Make och söner förmodligen inte.
Rostiga-verktygs-chokela, nja, ser inte så gott ut och vem skulle ha mage att sätta i sig fåret Shaun?
Ja! Det huset brukar jag visa för mina gästande ytlänningar när vi har avhandlat Stortorget, det röda huset med vita stenar, S:t Göran och draken samt den vittrande Slussen.
Annika – MEM hade sannerligen underliga öppettider: vi var ju där på en måndag!
Jag var på det i Amsterdam för snart 25 år sedan. Då minns man inte alla detaljer, men vi var mycket imponerade av den er*tiska konsten där. Den var det klass på.
SG, om du följer länken tror jag du kan räkna ut om det är i eller o som avses.
För övrigt kan jag meddela att den glädje över en duns i köket under natten förbyttes i dess motats när det visade sig vara en gurkbit som någon slängt på golvet och ätit lite på. Och det var inte Fia …
Ökenråttan
Vad ni är energiska, Bergmans! Ni hann med ALLT, tydligen. Gick ni upp mycket i vikt? Belgien är ju ett storartat matland. Även de enklaste rätter; jag minns en steckfrites i Louvain/Leuwn för 34 år sen. Sublimt både stecken och friten.
Och nu när vi hamnat i köket vänder jag mej till det fiffiga båset med en fråga: Hur förvarar ni era kastrull- och stekpannelock?
Locken? Dom förvarar vi på frisen som går runt spiskåpan. Där finns det också plats för ett antal dalahästar och en liten Trabantmodell. Plus en mörksugga.
Detta gäller alltså i nuvarande pörte. I det nya ser det inte ut att vara möjligt att behålla den modellen. Vi avvaktar alltså, i likhet med OP(ÖR), intressanta svar på frågan.
Våra föregångare i nypörtet förvarade tydligen kastruller, stekpannor och tillhörande lock i en kartong i garaget. Rätt så opraktiskt. Tycker iaf vi.
Niklas: Jag vågade inte kolla den länken. Man vet aldrig vad klickande på sådana länkar kan leda till. Men att det låg en ”gurkbit” på golvet ger ju viss ledning. Jag gissar att *=o.
Vi har möss, Pysse. Eftersom min blödiga hustru var borta inatt apterade jag ett antal musfällor i köket i hopp om att decimera inkräktarna men det enda resultatet var alltså att den/de klättrade upp på en bänk och slängde ner en gurkbit på golvet som de sedan käkade lite av. Osten och leverpastejen i musfällorna är kvar orörd.
Om ni ger er ut på er*t*kmuseiturné är Khajuraho i Indien ett givet resmål (googla om ni törs!). Möjligen har jag redan berättat om en liten malör som jag råkade ut för där, men det har ni nog i så fall glömt.
Det föll sig så att hotellrummet som vi bodde på hade utgång (även) direkt till trädgården utanför och det var lätt att ta fel dörr, när man kom från trädgården. Och mycket riktigt, när jag klev ur duschen och famlade runt i rummet efter en torr handduk, klev ett gäng japaner in genom trädgårdsdörren. Jösses så pinsamt, tänkte jag, både för dem och mig. Jag kastade mig in i duschen igen och japanerna drog sig tillbaka, MEN när det sedan var rundvandring för att bese alla tempel med de mycket vågade erotiska skulpturerna dök de där japanerna upp hela tiden. De pekade på mig och fnittrade ohejdat. Vad är det för uppfostran de får egentligen?
Ökenråttan
Ssssssss, Ninja. Jag är ingen känslig viol och förresten tog jag inte ens åt mej, så frid och fröjd.
Tack, SG. Ja, den som hade en spiskåpa med fris, då vore ju placeringen given. Kartong i garaget går också ut; vi har inte ens ett garage, enär vi inte har nån bil. – Jag har startat ett stort projekt om att får köket praktiskt. Just nu står alla skåpdörrar vidöppna så vi kan se vad vi har och fundera över vad det är vi ejenklien använder av allt detta.
Locken har vi i en händig ståltrådshängare som i sin tur hänger på någon obsolet rörstump i skafferiet, som inte längre är skafferi, eftersom det blev alldeles för trevligt för mössen. Numera är det ett alltså ett rum för burk- och lockförvaring.
ÖR: Tänk dig ett uppochnervänt V och under det ett lite större uppochnervänt V och så vidare. Kan det vara sex sju V:n, kanske, som är fästa i en ram. Varje V kan hålla ett lock och det största V:t klarar faktiskt locket till största syltgrytan. Funkar som ett lugnande inslag i vardagen, när man slipper lockoreda och slammer i grytskåpet.
Vi har en lockhållargrej, som man ska skruva fast på väggen eller insidan av en dörr och prydligt placera sina lock i i storleksordning. Den har vi tidningar i på lila toan.
Vi hänger inte upp våra lock på toan. De äro snyggt staplade tillsammans med sina kärl i en rejäl kastrullåda under spisen. (Ugnen är väggmonterad). Juvelen i kronan är ett mer än femtio år gammalt stekpannelock i aluminum från Nilsjohan med ett utseende som passar klassiska UFO-bilder. Ventilationsöppningarna ser ut som vore de utomjordingarnas titthål.
Endera året fejkar jag en Tefatsbild med UFO:t Nilsjohan och drar på mig alla Foliehattars beundran.
Jag, som (utan egen förtjänst eftersom här var byggt så när vi flyttade in) har ett jähättestort skåp för kastruller och andra köksgrejer, förstår egentligen inte lockfrågan. Kastrullocken ligger på kastrullerna de tillhör, helt enkelt. Kastrull och lock följer varandra vart än de går.
Nu ska vi se om det går att kommentera. WordPress har fått fnatt och beter sig lite hur som helst. Funkar tämligen intermittent, kommentarer försvinner, uppdateringar blir inte av, bilder går inte att lägga in och annat irriterande.
ÖR, dina kulisskommentarer kan alltså vara ett symptom på WP:s skrala hälsotillstånd.
Ökenråttan
Karin: Har du gjort dom där uppochnedvända V:na själv av en kemtvättklädhängare eller nåt eller har du köpt dom färdiga och i så fall var?
Maj Korner
@Ökenråttan.
Jag har ett bokstöd i slutet av en hylla i kastrullskåpet där jag klämmer in locken. Har inte så många dock.
Ökenråttan
Maj Korner: Bokstöd … hylla … Vad det låter behärskat och ordentligt. Själva förvarar vi förvarar kastruller och stekpannor i två (inte tillräckligt) stora utdragbara lådor. Stekpannelocken vilar över skaften på stekpannorna – ni hör ju hur opraktiskt det är – och kastrulllocken ligger i en skramlig, hasig hög mellan kastrullerna. ( Nu får Bergslejonet ge 17 i att lägga sej i min stavning!!! Skriver jag hasig så menar jag hasig och inte hastig!!!)
Det här med kommentarer som försvinner ut till kulisserna måste undersökas. Eller om det är en fallucka. En vridscen? Hur som helst kan jag meddela att ni inte har hamnat i spamfiltret, för där fanns det idag bara skor och handväskor.
Ni som vill vara med i morgondagens kastrullocksinlägg kan skicka bilder på era samlingar, högar, upphängningar och allt till lotten@bergman.com – merci och danke!
Agneta uti Lund
Grytlocken här förvaras i två grytskåp av sextiotalssnitt. Det ena skåpet har en gallerhylla. Somliga lock finns på sin gryta, andra står på högkant i gallerhyllan. Stekpannelock tror jag inte att det finns något. Men jag har två rejäla stekgrytor. Den ena en Kockums 5-liters ser ut så här men är aningen större än bildens som är en 4-liters. Den andra är helt i gjutjärn rymmer 4 liter och är tillverkad av Munktell. Den är från trettiotalet och har varit min mammas.
En titt på den grytan och minnet radar upp många läckra måltider. Men minnet drar också fram ett kolakok på femtiotalet inför julen. Kolasmeten stod och bubblade på gasspisen och mamma bad mig att röra i si eller så mycket brun farin i smeten. Vi hade en mycket lång vägghylla med utdragbara glasburkar för mjöl, socker etc. Jag drog ut en burk höll den åt sidan och frågade ”är detta brun farin”. Ja, svarade mamma varvid jag hällde i 1 eller 2 dl därav i smeten. Att mamma svarde ”ja” med ryggen mot mig och burken såg jag inte. I smeten hamnade skorpmjöl. Det förhöjde inte smaken kan man påstå – men alla kolorna gick ändå åt under jullovet.
Agneta uti Lund
Ökenråttan: jag gissar att den automatiska stavningsgrejen finns i din webbläsare. Kolla inställningarna däri och se om det går att stänga av den funktionen.
Örjan
AuL: Kola/knäck med skorpsmulor. Minns jag från min barndom på 50-talet.
Mor tvingades snåla på ingredienser av ekonomiska skäl. Därav skorpkrosset.
I sig behövde inte mamma snåla, men i hennes hushållande fanns begrepp som att inget fick förfaras och hon höll utgifterna inom hushållskassan och skrev kassabok över alla inköp. Hade hon känt till att man kunde dryga ut knäck- och kolasmet med skorpsmulor på samma sätt som i köttbullssmet hade hon säkert gjort det. Mitt misstag gjorde henne något uppbragt och förvånad – ja, att ha en dotter på nästan 14 år som inte visste hur skorpmjöl såg ut.
(Intressant not om ”stavningskontroll”, förresten: Om man, som jag just gjorde, klistrar in en länk med en radda engelska ord i, så får programmet som styr den här kommentarsrutan för sig att det är engelska som skrivs och försöker ”rätta” alla ord därefter. Om jag inte är uppmärksam blir det jähättemärkligt!)
(Jamen titta där … ”had” i stället för ”har”, det såg jag inte! Alltså, den där språkförbistringen dyker upp så fort jag har den kopierade engelskspråkiga länken beredd, jag behöver inte ens klistra in den först! Såååå spännande.)
Ingenting i dag? (Måhända sitter alla och trummelummar stilla på sina kastruller. Eller deras lock.)
Fast jag har väl inget särskilt heller. En ung man knatar omkring här och försöker göra om (= modernisera) inbrottslarmet. Gandhi (kakaduan) Är Inte Road. Och den fasta telefonen är tvärdöd sedan åskan gick i ungefär tre minuter i går eftermiddag.
Trots att Lotten lockar med lock och pock till nästa inlägg, så kommer jag lite på efterkälken med tvenne Brysseltips för hugade framtida resenärer:
1) Horta museet som har hemsida med alldeles för få bilder, därför en länk till Googles bildlänkar därom.
Hos oss ligger lock och kastruller huller om buller, och har man otur rasar ett gäng ut på golvet när man öppnar kastrullådan. Jag är imponerad, nyfiken och avundsjuk på era lock-ordnungar och ser fram emot att få bilda mig i ämnet.
Jag vill nu egentligen kommentera precis allting, men jag begränsar mig till chokladskyltfönstret — inte enbart för att jag börjar drägla lite, lite granna när jag ser bilderna — asså, är inte det där i bakgrunden Shaun the sheep? Världens roligaste unga får?
Sedan kan jag inte låta bli att tillfoga att det där med fula ställen här och där är en gammal bekanting. Alla större städer man åker in till ser för bedrövliga ut i ytterområdena. Och till och med i innerområdena finns det blajhörn.
Själv tycker jag till exempel att själva ”plattan”, Sergels torg, är så enastående ful att jag får tårar i ögona varenda gång jag måste passera det.
Jag sa ju att jag skulle begränsa mig … men MEM verkar ytterst intressant!
Av någon anledning känns det som om jag vill gratulera till besöket! Det har nog att göra med att sådana där mer ovanliga museer brukar vara svåra att komma in på, då de så ofta har begränsade öppettider. Eller så.
Ett sånt dörrtrycke skulle jag gärna ha. Make och söner förmodligen inte.
Rostiga-verktygs-chokela, nja, ser inte så gott ut och vem skulle ha mage att sätta i sig fåret Shaun?
Komåtänka på det er*tiska huset på Skeppsbron. N:o 44 närmare bestämt.
http://blogg.dn.se/epstein/2012/05/14/kvinnoskotet-pa-skeppsbron-44/?nrdr=true
Ja! Det huset brukar jag visa för mina gästande ytlänningar när vi har avhandlat Stortorget, det röda huset med vita stenar, S:t Göran och draken samt den vittrande Slussen.
Annika – MEM hade sannerligen underliga öppettider: vi var ju där på en måndag!
Jag var på det i Amsterdam för snart 25 år sedan. Då minns man inte alla detaljer, men vi var mycket imponerade av den er*tiska konsten där. Den var det klass på.
Lotten! Du måste åka till Reykjavik och besöka det Phallologiska muséet! 281 sn*ppar på ett bräde!
*=i?
Men då skulle ju a vara o?
Och då skulle ju namnet på museet vara alldeles missvisande.
Hmm… MISS-visande? Nu blev det komplicerat.
SG, om du följer länken tror jag du kan räkna ut om det är i eller o som avses.
För övrigt kan jag meddela att den glädje över en duns i köket under natten förbyttes i dess motats när det visade sig vara en gurkbit som någon slängt på golvet och ätit lite på. Och det var inte Fia …
Vad ni är energiska, Bergmans! Ni hann med ALLT, tydligen. Gick ni upp mycket i vikt? Belgien är ju ett storartat matland. Även de enklaste rätter; jag minns en steckfrites i Louvain/Leuwn för 34 år sen. Sublimt både stecken och friten.
Och nu när vi hamnat i köket vänder jag mej till det fiffiga båset med en fråga: Hur förvarar ni era kastrull- och stekpannelock?
Spökar det hos er, Niclas? som där chokladverktygen (fast kanske andra) fotade jag på en julmarknad i Karlsruhe förra året. Dom såg så äkta ut!
Jag har ingen aning om min vikt, Ökenråttan. Men jag vet hur lång Karl XII var!
Vilket absolut underbart svar när folk förnumstigt frågar om min vikt, TACK Lotten!
(Hur lång var han?)
Locken? Dom förvarar vi på frisen som går runt spiskåpan. Där finns det också plats för ett antal dalahästar och en liten Trabantmodell. Plus en mörksugga.
Detta gäller alltså i nuvarande pörte. I det nya ser det inte ut att vara möjligt att behålla den modellen. Vi avvaktar alltså, i likhet med OP(ÖR), intressanta svar på frågan.
Våra föregångare i nypörtet förvarade tydligen kastruller, stekpannor och tillhörande lock i en kartong i garaget. Rätt så opraktiskt. Tycker iaf vi.
Niklas: Jag vågade inte kolla den länken. Man vet aldrig vad klickande på sådana länkar kan leda till. Men att det låg en ”gurkbit” på golvet ger ju viss ledning. Jag gissar att *=o.
Fast Ökenråttan var alls inte förnumstig. Nu till det viktiga:
Karl XII var lika lång som Peter Englund.
Morgondagens blogginlägg måste faktiskt handla om kastrullockens placering. Hopplöst projekt, ju!
Vi har möss, Pysse. Eftersom min blödiga hustru var borta inatt apterade jag ett antal musfällor i köket i hopp om att decimera inkräktarna men det enda resultatet var alltså att den/de klättrade upp på en bänk och slängde ner en gurkbit på golvet som de sedan käkade lite av. Osten och leverpastejen i musfällorna är kvar orörd.
Muterade Ninjamöss, de rår ni aldrig på!
Ånej, kunde mitt inlägg tolkas så, det var inte meningen, ÖR f’låt!
Men jag får ibland frågor om vikten av min vackra mumintrollsformade kropp, av förnumstiga och beskäftiga typer, det var SÅ jag menade.
Ninja: Jag ber å mänsklighetens vägnar om ursäkt för alla idioter som vandrar omkring och låter munnen gå.
Om ni ger er ut på er*t*kmuseiturné är Khajuraho i Indien ett givet resmål (googla om ni törs!). Möjligen har jag redan berättat om en liten malör som jag råkade ut för där, men det har ni nog i så fall glömt.
Det föll sig så att hotellrummet som vi bodde på hade utgång (även) direkt till trädgården utanför och det var lätt att ta fel dörr, när man kom från trädgården. Och mycket riktigt, när jag klev ur duschen och famlade runt i rummet efter en torr handduk, klev ett gäng japaner in genom trädgårdsdörren. Jösses så pinsamt, tänkte jag, både för dem och mig. Jag kastade mig in i duschen igen och japanerna drog sig tillbaka, MEN när det sedan var rundvandring för att bese alla tempel med de mycket vågade erotiska skulpturerna dök de där japanerna upp hela tiden. De pekade på mig och fnittrade ohejdat. Vad är det för uppfostran de får egentligen?
Ssssssss, Ninja. Jag är ingen känslig viol och förresten tog jag inte ens åt mej, så frid och fröjd.
Tack, SG. Ja, den som hade en spiskåpa med fris, då vore ju placeringen given. Kartong i garaget går också ut; vi har inte ens ett garage, enär vi inte har nån bil. – Jag har startat ett stort projekt om att får köket praktiskt. Just nu står alla skåpdörrar vidöppna så vi kan se vad vi har och fundera över vad det är vi ejenklien använder av allt detta.
Locken har vi i en händig ståltrådshängare som i sin tur hänger på någon obsolet rörstump i skafferiet, som inte längre är skafferi, eftersom det blev alldeles för trevligt för mössen. Numera är det ett alltså ett rum för burk- och lockförvaring.
ÖR: Tänk dig ett uppochnervänt V och under det ett lite större uppochnervänt V och så vidare. Kan det vara sex sju V:n, kanske, som är fästa i en ram. Varje V kan hålla ett lock och det största V:t klarar faktiskt locket till största syltgrytan. Funkar som ett lugnande inslag i vardagen, när man slipper lockoreda och slammer i grytskåpet.
Vi har en lockhållargrej, som man ska skruva fast på väggen eller insidan av en dörr och prydligt placera sina lock i i storleksordning. Den har vi tidningar i på lila toan.
Va, är vårat tidningsställ ett lockställ? Jag är chockad och desillusionerad!
Alltså, jag förstår mig inte riktig på det där dörrvredet – är det en dubbelsn*pp?
Lockställ, vilken bra uppfinning. Mina lock ligger alltid i vägen överallt.
Vi hänger inte upp våra lock på toan. De äro snyggt staplade tillsammans med sina kärl i en rejäl kastrullåda under spisen. (Ugnen är väggmonterad). Juvelen i kronan är ett mer än femtio år gammalt stekpannelock i aluminum från Nilsjohan med ett utseende som passar klassiska UFO-bilder. Ventilationsöppningarna ser ut som vore de utomjordingarnas titthål.
Endera året fejkar jag en Tefatsbild med UFO:t Nilsjohan och drar på mig alla Foliehattars beundran.
Jag, som (utan egen förtjänst eftersom här var byggt så när vi flyttade in) har ett jähättestort skåp för kastruller och andra köksgrejer, förstår egentligen inte lockfrågan. Kastrullocken ligger på kastrullerna de tillhör, helt enkelt. Kastrull och lock följer varandra vart än de går.
Karin, stort tack för nakenchocken!
Nu försvann min kommentar ut till höger igen. Är vi på Dramaten eller …?
Jag sitter fan inte och skriver för kulisserna! Va ere här?
Nu ska vi se om det går att kommentera. WordPress har fått fnatt och beter sig lite hur som helst. Funkar tämligen intermittent, kommentarer försvinner, uppdateringar blir inte av, bilder går inte att lägga in och annat irriterande.
ÖR, dina kulisskommentarer kan alltså vara ett symptom på WP:s skrala hälsotillstånd.
Karin: Har du gjort dom där uppochnedvända V:na själv av en kemtvättklädhängare eller nåt eller har du köpt dom färdiga och i så fall var?
@Ökenråttan.
Jag har ett bokstöd i slutet av en hylla i kastrullskåpet där jag klämmer in locken. Har inte så många dock.
Maj Korner: Bokstöd … hylla … Vad det låter behärskat och ordentligt. Själva förvarar vi förvarar kastruller och stekpannor i två (inte tillräckligt) stora utdragbara lådor. Stekpannelocken vilar över skaften på stekpannorna – ni hör ju hur opraktiskt det är – och kastrulllocken ligger i en skramlig, hasig hög mellan kastrullerna. ( Nu får Bergslejonet ge 17 i att lägga sej i min stavning!!! Skriver jag hasig så menar jag hasig och inte hastig!!!)
Det här med kommentarer som försvinner ut till kulisserna måste undersökas. Eller om det är en fallucka. En vridscen? Hur som helst kan jag meddela att ni inte har hamnat i spamfiltret, för där fanns det idag bara skor och handväskor.
Ni som vill vara med i morgondagens kastrullocksinlägg kan skicka bilder på era samlingar, högar, upphängningar och allt till lotten@bergman.com – merci och danke!
Grytlocken här förvaras i två grytskåp av sextiotalssnitt. Det ena skåpet har en gallerhylla. Somliga lock finns på sin gryta, andra står på högkant i gallerhyllan. Stekpannelock tror jag inte att det finns något. Men jag har två rejäla stekgrytor. Den ena en Kockums 5-liters ser ut så här men är aningen större än bildens som är en 4-liters. Den andra är helt i gjutjärn rymmer 4 liter och är tillverkad av Munktell. Den är från trettiotalet och har varit min mammas.
En titt på den grytan och minnet radar upp många läckra måltider. Men minnet drar också fram ett kolakok på femtiotalet inför julen. Kolasmeten stod och bubblade på gasspisen och mamma bad mig att röra i si eller så mycket brun farin i smeten. Vi hade en mycket lång vägghylla med utdragbara glasburkar för mjöl, socker etc. Jag drog ut en burk höll den åt sidan och frågade ”är detta brun farin”. Ja, svarade mamma varvid jag hällde i 1 eller 2 dl därav i smeten. Att mamma svarde ”ja” med ryggen mot mig och burken såg jag inte. I smeten hamnade skorpmjöl. Det förhöjde inte smaken kan man påstå – men alla kolorna gick ändå åt under jullovet.
Ökenråttan: jag gissar att den automatiska stavningsgrejen finns i din webbläsare. Kolla inställningarna däri och se om det går att stänga av den funktionen.
AuL: Kola/knäck med skorpsmulor. Minns jag från min barndom på 50-talet.
Mor tvingades snåla på ingredienser av ekonomiska skäl. Därav skorpkrosset.
Första locksamlingen har inkommit via mejl!
lotten@bergman.com
I sig behövde inte mamma snåla, men i hennes hushållande fanns begrepp som att inget fick förfaras och hon höll utgifterna inom hushållskassan och skrev kassabok över alla inköp. Hade hon känt till att man kunde dryga ut knäck- och kolasmet med skorpsmulor på samma sätt som i köttbullssmet hade hon säkert gjort det. Mitt misstag gjorde henne något uppbragt och förvånad – ja, att ha en dotter på nästan 14 år som inte visste hur skorpmjöl såg ut.
Jag har ju ingen locksamling, ack.
Men jag had just sett en snubbe slå en volt över ett hus på ett imponerande vis!
(Intressant not om ”stavningskontroll”, förresten: Om man, som jag just gjorde, klistrar in en länk med en radda engelska ord i, så får programmet som styr den här kommentarsrutan för sig att det är engelska som skrivs och försöker ”rätta” alla ord därefter. Om jag inte är uppmärksam blir det jähättemärkligt!)
(Jamen titta där … ”had” i stället för ”har”, det såg jag inte! Alltså, den där språkförbistringen dyker upp så fort jag har den kopierade engelskspråkiga länken beredd, jag behöver inte ens klistra in den först! Såååå spännande.)
Det finns sånt folk som tror att svenskan kommer att dö ut. Kanske är det de som gömmer sig i rättstavningsprogramskafferummen?
Ingenting i dag? (Måhända sitter alla och trummelummar stilla på sina kastruller. Eller deras lock.)
Fast jag har väl inget särskilt heller. En ung man knatar omkring här och försöker göra om (= modernisera) inbrottslarmet. Gandhi (kakaduan) Är Inte Road. Och den fasta telefonen är tvärdöd sedan åskan gick i ungefär tre minuter i går eftermiddag.
Jag kommer snart med ett lockinlägg!
*lock och pock*
Trots att Lotten lockar med lock och pock till nästa inlägg, så kommer jag lite på efterkälken med tvenne Brysseltips för hugade framtida resenärer:
1) Horta museet som har hemsida med alldeles för få bilder, därför en länk till Googles bildlänkar därom.
2) Musikinstrumentmuseet som är inrymt i ett av Bryssels vackra art nouveau-hus.
Möjligen fungerande Horta-bildlänk
Hos oss ligger lock och kastruller huller om buller, och har man otur rasar ett gäng ut på golvet när man öppnar kastrullådan. Jag är imponerad, nyfiken och avundsjuk på era lock-ordnungar och ser fram emot att få bilda mig i ämnet.