Se, så vackert!
I förra veckan fick jag ett stort, nyöversatt manus att korrläsa. Det är svårt, för när jag korrläser tar redaktören i mig över, och när jag ska vara redaktör sitter jag plötsligt och korrläser. Översättaren i mig står och bankar på dörren och vill in och leka hon också. Jag är helt enkelt förjävla bra!
Förlåt. Jag blev visst alldeles till mig av stolthet och arbetsglädje.
Boken heter Liv, död och hjärnkirurgi och är skriven av en rolig läkare som heter Henry Marsh och som är så arg på ”förbättringar” inom vården – t.ex. att de unga läkarna under utbildningen ska få mycket mindre praktik för att de kan bli trötta – att han exploderar i trevliga svordomar på det här viset i manuset:
I cycled home in a furious temper. Why don’t I just stop training juniors? I said to myself as I angrily turned the pedals.
Why don’t I just do all the operating myself? Why should I have to carry the burden of deciding whether they can operate or not when the fucking management and politicians dictate their training? I’ve got to see the patients every day on the ward anyway as the juniors are so inexperienced now – on the few occasions when they’re actually in the hospital, that is. Yes, I shall no longer train anybody, I thought with a sudden sense of relief. It’s not safe. There are so many consultants now that having to come in occasionally at night wouldn’t be a great hardship … The country’s massively in debt financially, why not have a massive debt of medical experience as well? Let’s have a whole new generation of ignorant doctors in the future. Fuck the future, let it look after itself, it’s not my responsibility. Fuck the management, and fuck the government and fuck the pathetic politicians and their fiddled expenses and fuck the fucking civil servants in the fucking Department of Health. Fuck everybody.
(Den svenska versionen vågar jag inte lägga ut här; den är ju under bearbetning och inte min.)
Men han är trots allt faktiskt hjärnkirurg och inte författare. Den brittiska redaktören kanske hade sovit dåligt eftersom bl.a. denna lite konstiga scen finns kvar i den tryckta boken. Tänk nu som redaktörer och fantisera fram en rödpenna i handen. Hugg som ormar!
I put my head past the doors of the theatre. James was standing at the end of the operating table, holding the patient’s head in his hands as he wound a bandage around it. The front of his gown was smeared with blood and there was a large pool of dark red blood at his feet. The operation was clearly finished.
‘All well?’ I asked.
‘Yes. It’s fine,’ he replied. ‘But it took quite a while.’
‘Did you go and have a cup of tea to help stop the bleeding?’
‘Well, no, not tea,’ he said, pointing to a plastic bottle of Coca- Cola on one of the worktops behind him.
Ser ni framför er hur James
- håller patientens huvud i båda händerna
- virar bandage
- pekar på Coca-Colaflaskan?
Hur många händer har James egentligen? Ritsch, ratsch och vips kanske kan nickar istället för att peka och inte riktigt håller i huvudet? Just det: nu är ni också korrläsare.
Deadline är imorrn, så jag måste skynda mig nu. Men hur ska jag kunna skynda mig när jag samtidigt har hittat en dokumentär – The English Surgeon – om doktor Marsh på Netflix?
I filmen far han fram och tillbaka till Ukraina och borrar i skallben i ena sekunden och bygger en stor trälår till en operationsstol i nästa. Han lider med alla sina misslyckade operationer och är precis hur frispråkig som helst.
Men nu tillbaka till manuset, Lotten, inte titta på filmen! Nu ska vi se om vi har fler problem att lösa. Ja! Hur ska man göra med titulerandet? På engelska är det så enkelt så, där kan man bara skriva:
– Oh Mr Marsh! Thank you for coming!
You är ett förträffligt ord. Men på svenska?
– Åh, mr Marsh! Tack för att du kom!
– Åh, mr Marsh Tack för att ni kom!
– Åh, Henry! Tack för att du kom!
– Tjenare doktorn, tack skaru ha, hörru!
Henry Marsh skräder inte orden när han beskriver kolleger och patienter – och på engelska låter det både oskyldigt och förtjusande. Han ska nu titta till ett misslyckat självmordsfall (hopp från bro, landning på både fötter och huvud):
I was taken aback by the fact that the poor jumper was immensely fat. For some reason I didn’t expect a suicide to be fat, so fat that from the end of the bed I could not see his head at all – only the great pale mound of his naked belly, partly covered by a clean sheet, and beyond it the monitors and machinery and syringe drivers at the head of the bed, with their flashing red LEDs and digital read-outs.
Får man skriva att den döende patienten var jättefet? Hm. Vi går vidare, här har vi en ny chef som ger doktorn order om mer effektivitet:
She was a large and officious young woman with hennaed hair in tight curls. She spoke imperiously.
Okej? Hur skriver vi på svenska? Kanske så här?
Hon var en storvuxen och beskäftig ung kvinna med hennafärgat, smålockigt hår. Hon talade med diktatoriskt tonfall.
Hm? Hmmmm.
Hur som helst är detta jobb alldeles fantastiskt roligt – jag tror att jag har fått en ny frispråkighetsidol i min kamp mot byråkrati och annat dumt krångel: doktor Henry Marsh.
Ja, verkligen många händer! (Och jag noterade det redan vid första meningen i citatet, ty så fungerar min hjärna. Liksom din, antar jag.)
Korrekturtecken kan jag uttyda utan vidare, även om jag inte är något ess på att själv använda dem. När jag kollar — eller jag menar korrar — text gör jag mer allmänna märken och skriver mer utförligt i marginalen, liksom. Fast så är det också åtminstone numera vanligast att jag läser åt mig själv (och jag vet ju alltid vad jag menar … ha!) eller åt min andra hälft (som bara motvilligt går med på att han inte får använda så många utropstecken som han vill, och sånt …).
Hur som helst verkar det där vara en jähätteintressant bok!
Usch så hemskt!
Hoppas att jag inte behöver en hjärnoperation på länge.
Annars har läkarna lyckats bra på mig med mindre kritiska delar – ögon, kranskärl och sånt där som inte kräver så mycket kunnande eller erfarenhet.
Talade hon inte med ett överlägset och befallande tonfall?
Vad är det för manick på h:na i Ah, mr Marsh?
Omm man inte upptäcker att James är en bläckfisk så koncentrerar man sig på historien. Eller undrar förvånat hur en kopp te an stoppa blödningen?
Verkar vara Å-ringarna som halkat på sned. Som vissa glorior kan göra. Minnens Casino!
Nämen vad säger ni, finns det mystiska å-ringar som glider iväg till h:na? Som jag inte ser?
– Åh, mr Marsh, så spännande med Åh!
(Jag har ju faktiskt kopierat meningen från en pdf, så det är nog inte så konstigt. Men jag vill ju också se underverket!)
(Håller med Ninja om att ”imperiously” inte riktigt är ”diktatoriskt” utan har lite andra konnotationer … ack, men vi skulle ju bara korrläsa och inte låtsas om aningen tvivelaktiga översättningar, eller hur var det?)
Tekoppen förmodar jag ändå att den är sarkastisk.
Och där behövs en korrläsare som inte vet hur jag tänker, ser jag … alltså, jag förmodar att kommentaren om koppen te är en sarkasm från mr Marshs egen sida: ”Jaha du, tog du kanske en liten paus och hoppades att det skulle sluta blöda utan att du behövde göra något?”
Jag har inte sett någonting konstigt med å-ringarna. Å! Nu blev jag nästan avundsjuk.
Ni får ha åsikter om vad ni vill – ni vet ju inte hur översättaren har översatt texten … Jag kan ha hittat på ”översättningen” hej vilt utan rim och reson eller tankar …
Jag vill också se de bortflyende ringarna. (Sade hon buttert.)
Ledsen – har just bytt dator och inget funkar. För kunde jag göra PrtScrn och göra en lagom stor bild av vilket fenomen som helst i Paint.Net.
Men nu funkar inget. Ninja? Har du kvar en fungerande dator? Visa tjejerna hur det ser ut i så fall.
Ingen brådska, Skogsgurra/Ninja – jag måste släcka nu: radioprat imorrn bitti!
Näe, nu sitter å-ringarna där de ska.
(Å-ring. Åring. Äring. Öring. Det är ju alldeles befintliga ord, så jag behöver inte ens hitta på!)
Ninja, förresten, hur mår Kola efter några dagars fri springning?
Kola mår prima utan tratt!
Söndagen bjöd på två timmars lyckligt springande, kombinerat med plums i plurret.
Hon sover bättre när hon inte behöver brotta runt en tratt i min säng.
Allt, precis allt är vanhinnigt myhycket roligare när man slipper tratthelvetet. Så greyhoundlivet är bara prima!
Korrekturarbetet görs med papper och penna. Varför inte elektroniskt?
Min hjärna funkar antagligen annorlunda, jag uppfattar två av händerna som bildliga. När han håller huvudet i sina händer är det på samma sätt som Gud håller världen i sina (händer). Ett uttryck för att han har patientens/huvudet/hjärnan (den nyopererade) på sitt ansvar.
Så läste jag.
Gurra, använd FireShot till print screen.
https://addons.mozilla.org/sv-se/firefox/addon/fireshot/
Windows Vista och framåt har ett skärmklippverktyg som man kan välja utsnitt med.
Tack för tips!
Men nu ser ju Å:na normala ut igen. Så ganska meningslöst att posta en skärmdump.
Detta att byta dator är smärtsamt. Nu har jag en liten trivsam Lenovo ideapad med låg vikt, SSD och bra batteritid. Den startar på nolltid och har ett robust metallhölje i metallicorange men är trots detta lätt att bära med sig. Så långt är det jättebra. Men sedan fick jag för mig att installera en full betalversion av AVG och det var då det sket sig.
Mera misstänksamt program får man leta länge efter. Jag kan inte ladda ner nånting längre utan att få en massa varningar. Så jag har varken det ena eller andra hjälpprogrammet. Inte ens en schysst patience kan jag ladda ner. Avvaktar support från barnbarn. Barnbarnsbarnen är inte riktigt up to it ännu.
Men annars kan jag väl säga att bilen går bra…
Dagens poddtips för språkpoliser och andra historieintresserade.
Benet som de pratar om i podden går att läsa mer om här.
PANG, åkte manuset i brevlådan! Färdig! Vilken njutning – både av boken och färdigställandet!
Lite post festum: En översättare får väl inte redigera, vore det än så frestande. Översättningen ska inte vara ”bättre” än originalet.
Och kallar jag nån för Mr så är det väl en som jag inte skulle dua på svenska.
Myndigt! Hon talade myndigt! I myndig ton, möjligen!
Men nu har du visst redan skickat manus…?
I ”Dödstrappan i Bronx” heter alla ”Merr” i förnamn. Till Edvins och Elis stora förvåning.
Numera är ju alla du med varandra – de må heta hur mycket Merr som helst.
Korrektur med blyerts och rödpenna på tiotalet? Ursäkta att jag frågar igen.
/Nyfiken.
” bygger en stor trälår till en operationsstol i nästa.”
???
Gissar att ett ”om” här saknas, mellan ”bygger” och ”en”.
Jag är verkligen inte Lotten, men jag har korr- och koll-läst mången text i mina dar. Det är mycket lättare att göra det på papper än på skärm. Man ser felen oerhört mycket tydligare, vill jag hävda.
(Dessutom kan man markera tveksamheter utan att det nödvändigtvis betyder ”ändra!”, ifrågasätta och begrunda och allt möjligt sånt. Tänker jag …)
Att översätta Mr-tilltal gissar jag är bland det svåraste, eftersom det kommer från en samtalskultur som helt enkelt inte finns i Sverige (längre). Hur man än gör blir det konstigt, tillgjort, eller inexakt.
Specialtecken av olika slag finns alltid. Finns inte de önskvärda, går de nog att infoga medelst tillägg av olika slag.
Hm … jag tror uppriktigt sagt att småmarkeringar (ta bort bokstav! lägg till bokstav! etc.) hör till de saker som faktiskt ändå går fortare att göra manuellt, än de skulle göra om man måste placera sin markör på exakt rätt ställe samt trycka fram exakt rätt tecken, och det där.
Ja, även om jag inte sysslar så mycket med just korrektur så minns jag att jag tyckte det var bra med ordning och reda vid rättelser. Redan i gamla NF för cirka 100 år sedan fanns tecken och metoder med. http://runeberg.org/nfbn/0568.html
Det är inte mycket som skiljer dåtid från nutid. Och att ha rättelserna klart och tydligt (och permanent) bevarade har ett värde i sig.
(Och förresten, eftersom korrekturläsaren är en annan person än redaktören — åtminstone i de flesta fall — så skulle korrekturläsaren även vid elektronisk läsning inte ha master-kopian att ändra direkt i, för vissa saker är bedömningsfrågor, så … jag ser ingen vinst i något som görs på skärm, just här. Men det är jag, det.)
Master-kopian? Jösses så jag uttrycker mig. Jag menar själva ”originalet”, det som ska bli master-exemplaret. Själva grunden för tryckningen. Blah, nu pratar jag för mycket, förstår jag.
Jag har rättat skrivningar medelst
överstrykningari Word, för att ta det enklaste.LarsW: Korrningen görs ibland med papper och penna, och då särskilt i tjocka böcker. Årsredovisningar och annat liknande görs digitalt, men det finns fortfarande ingen riktigt bra mojäng som kan göra’t tydligt. Eftersom arbetsgången är översättning–faktakontroll–korrläsning, redaktörsgenomgång–korrläsning, måste alla stegen och ändringarna synas tydligt.
Att redigera på papper går mycket, mycket snabbare! Den som ska föra in ändringarna (ibland korrläsare, ibland redaktörn, ibland översättaren) kan göra det effektivt om klottraren är tydlig i sina korrtecken.
Krångligt … och roligt!
När man gör det snabbt (och förlåt, mindre proffsigt), använder man ett snillrikt system med spåra ändringar, digitala notisar, överstrykningar och färgkoder.
Om jag får ett mejl med en text som ska tvättas och texten är lite sådär lagom lång och rimligt bra, klistrar jag bara in texten rakt in i mejlet och gör mina ändringar där – och fetmarkerar dem. Då ser uppdragsgivaren var jag har ändrat och kan lätt som en plätt godkänna dem genom att ta bort fetningen.
Och det är rätt kul det också!
Myndigt, Och! Myndigt förstås! (Manuset är redan skickat, men jag var ju egentligen bara korrläsare så själva översättningen skulle jag ju inte kliva in och ha åsikter om. Egentligen.)
Örjan: Nej, han byggde en stor trälår till en stol! Han sågade (precis som i skallbenet) till sex stora träsjok och borrade hål här och där (precis som i skallbenet) och fogade samman allt som det proffs på verktyg han ju är …
Ah! Då har vi mer än en analog relik som i likhet med FM-radion kommer att överleva nutiden. Men våra stackars matematiker och deras analoga relik ser det ejengkligen inte särskilt bra ut för.
Det är inte så lite småfånigt att döma ut allt som inte sker på en datorskärm. När man skriver för hand använder man fler delar av hjärnan, vilket är en anledningarna till att t ex matematiker så gärna använder stora rejäla krittavlor eller whiteboards.
Inte går det så särskilt lätt att göra tecken, hänsyftningspilar, tankekartor och fina diagram på en datorskärm inte.
AM överlever också. Och har gjort så mycket längre än FM.
Min lista över sånt som ska göras skulle aldrig fungera i dator. Jag skriver en ny varje månad och sedan håller jag den aktuell med strykningar, kompletteringar, inringningar, pilar, kommentarer och andra ostandardiserade krumelurer.
Jag ser inget värde i att vara ”modern” bara för att det finns hjälpmedel i den riktningen och när åhörarna ställer upp datorer och knappar på dem för att få med vad jag säger på ett seminarium blir jag ganska tuff: ”Allt jag säger finns i presentationen” eller, om det handlar om en utvikning: ”ni får gärna fotografera whiteboarden – och om ni har tur så kanske ni får med mig också”.
Det var nån gång för knappt 20 år sedan. En ung landsutvecklare hade kallat representanter från samtliga byalag inom Karlskoga socken till möte i vårt nöjestempel här i Granbergsdal. Han skulle tala om alla de fina bidrag som fanns att få, alla de briljanta idéer man kunde utveckla för att få landsbygden att leva vidare. Att vi redan sedan tio år tillbaka hade väl utvecklad verksamhet inom de områden han var satt att utveckla hade gått gossen förbi.
Så kom han då (som ett aprilväder) med sin lilla portabla dator under armenoch skulle både sitta ordförande och göra anteckningar från mötet.
Men först måste vi vänta ett tag för nätsladden låg kvar i bilen och
så måste han värma på maskin och det tog sin tid. Folk började
skruva på sig och undrade varför vår egen ordförande Bengt inte
kunde hålla i klubban som vanligt. ”Vi låtern hôlles”, sa Bengt
insiktsfullt. Mitt erbjudande att jag såsom ordinarie sekreterartant skulle ta papper och penna till hjälp och föra protokoll avvisades lite snäsigt
och så började vi……
Inte gick det inte och tur var väl att jag lite i skymundan gjorde de
anteckningar som krävdes och det blev morgon den nästa dagen
och dagen därpå och därefter ett protokoll med snigelposten, ett
protokoll som var så inihelsicke bortitok och tillrört.
Ringde till länsstyrelsen, en inte helt lycklig landsbygdsutvecklare
svarade och tog tacksamt emot det korrekta protokoll som om några dagar kom i hans hand. Så kan det gå när datorn är på och inte hjärnan är med.
Ja vi är nog kanske lite gammalmodiga och bakefter här på trakten
men har en insiktsfull hembygdsföreningsårsboksredaktion som
mailar över råmanus till skribenterna, varpå skribenterna skriver ut sitt eget manus och rättar med penna i hand och sedan sänder med
snigelposten tillbaka till redaktionen som för in rättningarna i
sin dator. Låter det krångligt? Och tidsödande? Men det är säkert
och man ser felen på ett helt annat sätt än att sitta och glo på en skärm. Och medlemmarna får sin årsbok utan förargliga fel.
Det är redaktionens uppgift att se till.
Jag alltså gått över från kluddade inköpspapperslappar till ICA:s App i min telefon, och den går jag inte ifrån. Att fnula ihop det vid PC-n hemmavid och sedan bocka av listan i butiken är suveränt.
”Att göra” i övrigt handlar om att anteckna tider i väggkalendern. Och att göra det i min Google Kalender, som med sitt synk till telefonen påminner mig om när det blir dags.
Men väggkalendern Is Still Da Sh*t.
Off topic – allihopa, lol – läste just Solnits bok ”Män förklarar saker för mig” – är det inte månne Översättar-Helena som översatt den?
och: Jomen visst är det Översättar-Helena som har. Det är väl därför hon inte dyker upp här så ofta, numera. Hon översätter.
Jestanes, en sån som håller Svärje igång, med andra ord. Tillsammans med Lotten.
Översättarhelena kan man ropa på, och då dyker hon upp. När hon inte översätter dårå. (Hon hade aldrig godkänt diktatoriska tonfall.)
I ren protest mot de diktatoriska tonfallen läser jag boken på engelska. Den är jättebra!
JA! Bravo! På platta, eller? E-lånebok?
Padda, i iBöcker där man kan läsa början på boken gratis innan man köper den (vilket jag alltså gjort).
Heja Dr Marsh och alla hans läsare! (Patienterna är döa hela bunten.)
[…] och den förmodade hjärntumören som hade krupit in i ögat. (Man har ju inte korrläst en bok om neurokirurgi utan att lära sig nåt, […]
Det är en bra essäbok och vad jag kan se, superbt översatt! Förstås.
Titeln – ”Män förklarar saker för mig” – måste få varenda kvinna att le igenkännande. Vi har varit med om det, liksom.
Jag glömde ju helt bort att ge Hyttfogden beröm för den redaktionella, sedelärande historien ovan. Beröm!
[…] och den förmodade hjärntumören som hade krupit in i ögat. (Man har ju inte korrläst en bok om neurokirurgi utan att lära sig nåt, […]