Jag pratade nyss med Tjugotreåringen (han som ligger i Lund för att bli civilingenjör). Han har kommit på att han aldrig i sitt liv har grälat med någon.
– Och jag tänker heller aldrig gräla.
– Men tänk om d…
– Nej, man kan visserligen ha olika åsikt, men man måste faktiskt inte gräla.
– Men hur ska du k…
– Man kan resonera sig fram.
– Men om den andra som du resonerar med anser att det är sunt att rensa luften och säga vad man tycker?
– Jamen då kan man ju göra det utan att för den skull höja rösten.
– Men då kanske man spricker av ilska!
– Kanske det. Men jag är aldrig så arg att jag ens är i närheten av att spricka.
I nästan alla meningsutbyten är det ju så att någon halvvägs in i diskussionen kommer på att det inte är värt att diskutera längre, eftersom det är
- en petitess
- så att den andra faktiskt har rätt
- trevligare att inte gräla.
Men så känner man att ptja … jag ska stå på mig …?
Detta apropå att jag under tre dagar ska bo, äta och leva med massa människor i en basketturnering: Sveriges största med 239 deltagande lag från hela Europa. Och för en gångs skull såg jag inget av denna hysteri:
Alla coacherna var lugna och kloka, spelarna verkade vara nöjda med livet och när någon begick ett misstag på planen, hörde man bara ”bra försök” och ”helt okej”! Är det inte så att man kan bli lite tårögd på kuppen? Det är precis så här det ska vara när man är ett barn och ska ha kul. (Det är en helt annan sak när det handlar om elitidrott – då vill jag se blod, svett och tårar och att mitt lag vinner.)
Femtonåringen (hon som är lång, vinner mattetävlingar och ska bli konstnär) spelade idag en match som laget förlorade med en ynka poäng. Och hur deppade var de över detta?
Själv är jag inge vidare på att gräla. Det kan ha att göra med att jag sedan 30 år grälar blott och endast med min djefla man, men det slutar alltid ganska snabbt med att han säger förlåt för att han ju hade fel och så är vi vänner igen. Jag har helt enkelt fått för lite träning i grälandets konst.
(Här borde jag ha slängt in en jättestor smiley för att ni ska kunna vara säkra på att jag uttrycker mig på ett inte helt allvarligt sätt. Men jag vill inte.)
Sexistigt, kanske: Det värsta med en en kvinna som råskäller på en är att hon för det mesta har rätt.
LarsW — heh, jag tror att du kan ha lite rätt … (Föreläsningshatten på: kvinnor får ju lära sig — inte uttalat men genom osmos — att kvinnor som är arga är osexiga varför de övar sig i att tiga och lida, och när de ändå tappar humöret beror det oftast på att någonting är så helt bortitok att de bara måste säga ifrån! Föreläsingshatten av.)
För övrigt vill jag (inte!) sjunga ”Sköna maj välkommen till vår bygd igen /Med båd’ kallt och snöblask, vitt ute igen …” Jopp, det var omkring 3 ° på eftermiddagen och har hällregnat sedan lunch, men för ett par timmar sedan började det blandas snöflingor i regnet. Vid det här laget ligger temperaturen med nöd och näppe över nollan, nederbörden är nästan oblandad snö, och det börjar bli vita stråk på marken. Tjoho?
Usch Annika, snö? Det är VÅR nu har inte
väderkontrollören förstått det?
LL99, vi har diskuterat vart man kan ringa för att registrera sin bestämda och starka väderprotest, men vi har inte riktigt kommit på svaret än.
Gräsets grönska syns knappt längre.
Aldrig grälat? Ujuj. Ujjejuj.
När man jobbar med en figur som inte ens bryr sig om att det finns EU-direktig, regler, lagar, metoder, yrkeskunnande. En figur som inte förstår att en plan är en plan. Som tycker att alla andra ska göra jobbet bara han slippr. Som anser att det är viktigare att inte missa ett TV-program än att få sin del av jobbet klart. Som ständigt ”råkar” försova sig och det kan ju vara tur eftersom han ändå brukar förse sig med allt bacon vid frukosten och dessutom stjälper ut apelsinjuicen över oss andra. En kille som bestämmer att man ska ha ett möte i Stockholm klockan tio en fredag och sedan ringer dagen före och säger att det inte blir något ”av privata skäl”och man redan har bokat hotell och övertalat nyckelperson att ändra sina planer för att vara med på mötet. Och, och, och (ta det inte personligt, och). En person som lånar bilen och lämnar igen den plåtskadad och, visar det sig, med obetalda tunnelpassager som man får böta för. Samma kille för övrigt som ger fan i att beställa hotell för tre man när Rosenborg spelade hemma i Trondheim och närmsta rum fanns i Åre. Och, slutligen, placerar saker nära kanten på bord så att de åker i golvet och dessutom drar ut böcker ut hyllor med långfingret i ryggens överkant. Sa jag slickar på fingret vid bläddring?
Ovanstående gäller inte en enda person, lyckligtvis, utan flera. Och varje sådan episod har inte lett till gräl eller utskällning. Men ganska många utbrott har det blivit.
Hur bär man sig åt för att undgå sådana personer? Det skulle jag mycket gärna vilja ha tips om.
För övrigt är det så att de som aldrig säger ifrån bygger upp ohälsosamma fonder av antipati som gör livet onödigt svårt att leva. Och som, när det brister, ibland leder till mycket otäcka resultat.
Skogsgurra har just givit oss en utmärkt kraschkurs* i varför man faktiskt inte bara behöver utan till och med måste gå in i gräl- eller skäll-tillstånd emellanåt. Det är extremt ohälsosamt att le och nicka när andra beter sig som idioter (inte är idioter, för det är ingen, men beteenden och handlingar och uppföranden kan vara idiotiska).
*Ja vadå, crash course.
Lotten, är du basketupptagen? Jag saknar nämligen ett
livereferat från Sverige-Tjeckien i Ishockey-VM. 😉
Vad säger ni om den här skylten?
https://mobile.twitter.com/robertklavus/status/594129087339352064
Jag satte på nuuuu, LL99! Avgörande straffar! Jisses!
Tihi, Sverige vann premiärmatchen och jag hann se nästan en hel minut! Och se på fan, coach Mårts visar känslor! Kors i jösses!
Det gick som det skulle. Men vaffan drog dom på sig så många utvisningar för?
Motvind, uppförsbacke och mutade domare?
Apropå gräl, så får ju domare stå ut med en hel del när det gäller gräl. När jag dömer har jag såååå svårt att vara rättvis eftersom jag gärna dömer till fördel för the underdog.
Haha, den där irritationen ”drar ut böcker ut hyllor med långfingret i ryggens överkant” har jag aldrig ens tänkt på! Vad kul: imorrn ska jag kolla hur vi har det på den fronten här hemma!
Dra ut boken …
Vad är alternativet vid tätpackade bokhyllor?
Örjan, enkelt – stoppa in handen längre. Ner med fingret mellan bokhyllans vägg och bokens framsnitt och ta ut boken.
Vid mindre tätpackade hyllor är det inget problem. Men jag ser ändå ofta böcker utsatta för vanemässig och obetänksam misshandel.
Komplikationer i form av ovanpåliggande volymer får lösas från fall till fall och efter bästa förmåga 😉
Några tips: http://skaneshembygdsforbund.se/samlingar/tips_bocker.html
Snällt sätt att dra ut en bok ur bokhyllan: Peta först in böckerna på ömse sidor om den du vill ha; då kan du greppa din utvalda om midjan och skonsamt dra henne till dej – oj då! Sen sticker du in handen och drar grannarna på plats igen.
Jag använder nog båda metoderna – somliga böcker klarar utan problem att bli fattade med fingret i ovankant (inte precis i pärmryggen) och sedan vippas lätt utåt så att man får ett bra grepp, andra mår bäst av att grannböckerna skjuts in något.
Härvidlag syndar jag rejält:
»Damma böcker och förvaringsmöbler/hyllor någon gång om året.«
Suck. Kan jag få låna din ickegrälande tjugotreåring en månad så att han kan ha ett gott inflytande på två personer dubbelt så gamla som han? Jag tror det skulle fungera. Det är nog svårt att gapa och skrika om ingenting när en ungdom står kolugn och tittar på.
Gräl är jobbigt! Jag grälar ofta snabbt, intensivt och inte alltid så genomtänkt. Men ibland leder grälet framåt, då var det inte så tokigt i alla fall.
Maken och jag grälar rätt frekvent. Det händer att någon av oss mitt i börjar fnissa. Det är ett bra sätt att få slut på grälet. Men obs, fniss, inte fnys-föraktfullt-flin! Så länge vi garvar harvar vi på, nu på 33:e giftasåret. Vi har också glädje av att ha korta minnen, dvs kommer sällan ihåg varför vi grälat. På det viset kan vi ha användning flera gånger för samma ämne. Tills en av oss minns, och fnissar, eftersom vi tydligen är rätt fåniga och inte alls så där bergmanskt (OBS, regissören inte Lotten..) infernaliska. Det blir lite cykliskt, ibland.
Vi grälar dock aldrig om böcker i bokhyllor. Eller dammar dem. Bättre alltid strunta i damm än att aldrig läsa en sida.
”Om en man skriker i skogen och ingen kvinna hör honom – har han då rätt?” – läste jag nånstans.
Vi grälar som satan emellanåt. Nästan alltid om att jag vill ta in en städfirma, vilket vi har råd med. Nix, de ska inte få titta i våra över köksbänken nikotinbesudlade –eller oordnade för den delen– skåp.
I bästa fall skulle de tillåtas de torka och bona golven. Allt det andra –inklusive golven– förutsätts jag göra. Att dammtorka bucker finns inte på kartan.
Oh, The Irony: 03:30 i morgon bitti hämtar Stockholm Taxi [Se upp för allt annat än telefonnumret 15 00 00] oss till för Arlanda till ett resmål söderut för fjorton dagar. (All Inclusive. Rapporter välkomna?)
Under tiden kommer olika hantverkare av olika pålitlighet att få tillgång till våra avlopp, element och reglage. Att lämna en nyckel var tvingande.
Lars, för min del så är reserapporter varmt välkomna. 🙂
Nyckeln till att lyckas är inte att vara bra på att lyckas, utan att vara bra på att förlora.
En bonbonjär till salu, på min ära!
https://www.bukowskismarket.com/sv/662895-bonbonjar-tenn-art-deco-funkis-sannolikt-sylvia-stave-cg-hallberg-stockholm-1934.
Vänta tills tjutreåringen blir sambo. I yrkesmässiga sammanhang grälar man sällan. Det finns regler för hur missämja hanteras. Hierarkier, forum, mätetal, processer. I relationer vill man inte ha sådant. Och så har man besvärliga känslor att balansera. Det är i den soppan som grälen kommer.
Det här är den sortens scener ur ett äktenskap (eller ur verkligheten då) som min far var väldigt förtjust i. Jag var lite med skeptisk till just den här:
– Ett vedträ kan inte brinna ensamt och en kärring kan inte gräla ensam.
– Va!? Vem är hon?
Det här är den sortens scener ur ett äktenskap (eller ur verkligheten då) som min far var väldigt förtjust i. Jag var lite med skeptisk till just den här:
– Ett vedträ kan inte brinna ensamt och en kärring kan inte gräla ensam.
– Va!? Vem är hon?
Det börjar bli dags att reda ut i taxonomin. Annars kommer snart även en konstruktiv diskussion att komma att kallas gräl. Några självupplevda varianter:
*Skrika och bråka. Dagens tema. Händer lite då och då. Ofta i lägre åldrar.
*Gräla. En sämre sorts diskussion där orsaken kan vara i stort sett vad som helst.
*Gnata/gnat. Uppstår som resultat av orealistiska förhoppningar eller skilda prioriteringar inom en grupp, exempelvis ett äktenskap. Viss osymmetri brukar kunna iakttagas. Föregås mycket ofta av tjat.
*Rejäl utskällning. Ofta positiv. Den aktiva parten vill väl och i lyckliga fall förstår mottagaren det.
*Ständiga förebråelser. Ofta resultat av svikna förhoppningar på sig själv eller motparten. Inte ovanligt att den förebrående använder förebråelser för att upprätthålla sin livslögn/självbild.
Amatörpsykologen har talat.
Ja, man får helt enkelt säga att äktenskapet är en fråga om jämvikt, en balansakt (favoritbit: ”You may kiss the bride … carefully!”)
Äktenskapet är av Gud instiftat för att man ska ha någon att skylla på.
Det är äggtider. Både hos Irma och Joosep samt hos Mai och
Mikk har det nu lagts ägg. Mai och Mikk har övertagit
Madis och Pirets kamerabo,
Gällande Ilmar så är det ingen som vet var han är eller om
han ens är i livet längre. Madis och Piret är det heller ingen
som vet var de är men de har antagligen bosatt sig i det
bo som det använde förra säsongen. Ett bo som inte är
utrustat med en kamera.
Här var det livat? Alla kanske sitter klistrade vid skärmen och
stirrar på gjusarna som ruvar. Eller så har de gjort Lotten sällskap
på basketcupen. 😉
LL99, jag har slarvat bor mina gjuslänkar. Skulle du kunna bistå med dem?
Absolut Niklas. Du hittar länkarna här.
”Mai & Mikk”=Madis/Pirets gamla bo.
”Irma & Joosep” är då Irma och Ilmars bo,
Rapport ett: Min bilett låg kvar hemma på köksbordet när vi kom till Arlanda vid femtiden i morse. Panik! Men tack vare passet och sambons bokningsnummer blev även jag i nåder välkommen ombord.
Arlanda avgående visade sig vara chokat klockan sju en söndagmorgon, så planet fick vackert vänta en halvtimme på plattan innan starttillstånd gavs. Nästan lika illa var det i andra ändan, Rhodos. Där fick maskinen vänta i bara tjugo minuter på en ledig p-plats efter landning innan vi klättrade ner för mobila trappor till de lågtgående bussarna. Och då hade vi tre plan efter oss i kön. Sen det roliga:
Vi bor på All Inclusive med helpension. I en resort! Allt är förbetalt och de här två veckorna blir farliga för både vikt och lever. Ett brunt armband ger oss gratis allt utom möjligen hyrbil, cigarretter och tider på Gymet(!)
[Om Lotten åtrar sin efterlysning på reserapporter, så låt mig veta]
Jag har inte varit på basketcup. Jag har varit på konfirmandläger.
Det är ungefär lika kul för mig som basket är för Lotten tror jag.
Vi är väldigt nöjda, hela min grupp.
Jag kan samtidigt passa på att göra reklam för Hållandsgården. Trevlig ägarfamilj och god mat!
Jag har varit på 150-årskalas! En st. faster á 90, en st. kusin à 60 — hon födde honom nämligen dagen före sin trettioårsdag.
(Lunch! Tårtor! Kusiner och kusinbarn! Kusiner till fadern vilka jag i ett och annat fall knappast sett sedan 60-talet! Oooooh!)
Under kalaset allsjöngs bland annat Tess lördan (andra texten på den sidan) ty vi befann oss högst två kilometer från Lekebergs bro.
(asch asch, riktade ena fnutten åt fel håll i alla fall … jag skyller på laxen, eller möjligen chokladtårtan)
Nämen det är väl klart att vi gillar reserapporter?
För övrigt kommer min här: jag sover inatt på hotell i Stockholm för att utan problem i morrn kunna föreläsa i Upplands Väsby inför en herrans massa folk från Svenska kyrkan. (Apropå Cecilias konfirmander dårå.) Det finns vattenkokare på rummet!
Jag var i Upplands Väsby förra veckan. Kolla om dom minns mej.
Herren har en massa folk, ja.
(hihi, kunde inte låta bli.)