Jomen, ni vet hur knorrandet går om hur långhåriga slynglar lyssnar på dunka-dunka-musik och att särskrivningen är ett modernt gissel och att det var bättre för eftersom man t.ex. kunde åka från Djugården [juuvgån] till NK för blott 7 öre och där ju köpa galoscher och pampuscher.
Kommentatorskan Agneta uti Lund har skickat en fantastisk liten reklamfolder till mig: Grahns Prisförteckning från 1898. (Finns att ladda ner här.) Den är så full av underliga ting att jag alldeles kom av mig och inte sammanställde matematikmanus på en hel timme.















Nu förväntar jag mig att ni alla saboterar BNP genom att sitta här och läsa och läsa och läsa. Kanske är det så att en pappershandel förr i tiden var lite som Clas Ohlson eller Teknikmagasinet är idag.
– Har ni tvål med lanolin och svavel?
– Javisst, frun!
– En krustång som gör veck istället för krus?
– Jahadå!
– Jag önskar köpa mig ett par finfina läderarbeten, går det för sig?
– Herrn kan komma in här på lagret, så ska vi se …
Oppoponax på er alla!
Men vilka konstiga pluraler. Tvål-er? Är det skånska?
Tvåler, det måtte väl ända vara småländska?
Men varför kostar killeleken bara hälften så mycket som en vanlig lek?
Men betryggande att de är ogenomskinliga. Har det sålts kortlekar med genomskinliga kort?
Oppoponax, kan inhämtas på nätet, är en flockblomstrig växt som lukter gotter. Fin skit sa de va i tvålera.
Min tanke också – så vansinnigt bökigt med genomskinliga spelkort!
När det gäller tvålarnas böjning, är det ett mysterium. Jag hittar varken dialektala belägg eller nåt annat som säger -er. Men jag hittade intressant kuriosa under tvål i SAOL från 1850.
Men Lotten, har du ingen bonbonjär? Du menar att man kan leva utan konfektskål? Godislåda … suck! Vart har allmänbildningen tagit vägen? Jag tror jag måste citera en del av ett inlägg från Fejsbok: ”… jag vill ha en kortkurs i gammal allmänbildning, lite latin, lite växter, lite svartvita skådisar, lite fläckborttagning”.
JAG HAR INGEN BONBONJÄÄÄR! SKANDAL!
Bilden med krustången och linnebanden är lika fel som kortlekarna med de rundade hörnen och den kantiga bilden.
Linnebanden är bara lite fuskvikta. Om de hade varit körda i krustången skulle våglängden ha varit mycket kortare.
Glyserin? Vad är det?
Jag har krustång, så jag håller med SG, om fusket.
Samt bonbonjär och våffellagg för vedspis. Den senare kan komma till pass om jag skulle få för mig att använda Hushållsboken för unga fruentimber av nån Augusta nånting som står i bokhyllan.
Även svagsinne innehas.
Förresten Sg, HUR fick du in en äkta gul majlis i förra båset?
Åh så trevligt! Jag har just ägnat en god stund åt att läsa alla annonserna.
Hm, cakedosa — jag tänker mest på puderkakor, som man (man = kvinna) köpte (eller rentav gjorde) och hade i små dosor. Ansiktssmink för damer började anses anständigt i slutet av 1800-talet igen (efter en period då det sågs som ekivokt och syndigt). Men jag kan ha alldeles fel också!
Ninja, menar du sådana här 😳 💡 🙄 ?
Räknas godisskålen i form av en tupp(höna?) som endast brukas under påsken som bonbonjär? Annars har vi lite mindre kristallskålar från Orrefors som bäst lämpar sig till smågodis eller nötter, de kanske kan få titulera sig som bonbonjärer?
Tror jag ärvde en krustång av min morfars mor bara för att jag var fascinerad (Svårstavat ord, kan vi ändra på det?) av den. Krusade lite allt möjligt.
Amen asså nu bara dör ja! Vilken sagolik guldgruva A u L har grävt fram! Mest fascineras jag av börsarna som tillverkats af ett enda stycke; nån sorts origamiprodukt, då. Med låsar af ny konstruktion. Jag trodde Grönköpings Veckoblad hade uppfunnit det gammaldagsklingande ordet låsar, men det är alltså taget autentiskt från – antar jag – denna pappershandelskatalog. Texempel.
Cakedosa ska kanske vara till tårtor eller mjuka kakor, cakes. Det höga priset antyder att dosan inte är särskilt liten. Och av glas, så vi ser det frestande innehållet.
”PK april 29, 2015 kl. 13:19
Suck!”
Suckarnas allé? 😉
Hur vet ni att kortleken eventuellt saknar rundade hörn när bilden visar asken som kortleken kommer i, undrar jag ;)?
Och killeleken innehåller ju bara 42 kort, alla i samma färg, så det kan ju motivera prisskillnaden. Dessutom tycks den ju sakna de moderna runda hörnen.
Kille är ett underskattat kortspel.
En bonbonjär är inte vilken gammal skål som helst. Den måste ha ett lock, annars blir godiset dammigt. Godis bjöds det inte på hur som helst, då år 1898, bara vid helger och bättre söndagar, texempel.
Idag var det en bilaga med i Ea-kurien om Eskilstuna Basketcup.
Ingen Lotten så långt ögat nådde, däremot en Lotta som hade
hand om maten. 😉
SAOB har ju två belägg för tvåler, från 1861 och 1898, i vanliga tidningar utgivna i Stockholm resp. Göteborg.
Dessutom för tvåler som plural av det kemiska ämnesnamnet i en kemibok från 1876.
Mikaels, vi är övertygade om att kortleken har rundade hörn.
Vad Lotten säger är att det är dålig pedagogik att illustrera detta med bild på en kantig förpackning.
Ninja, vi har också en. Men vi använder den inte. För vi krusar ingen.
Jag är uppvuxen med ett gjutjärnsvåffeljärn för gasspis och krustång till örngottsbanden. Men det gick lika bra att fixa banden med en vanlig bordskniv.
I den här priskuranten nämns att man kan köpa bland annat tvättnota för herrar och handsklådor. Det senare kändes alldeles okänt för mig, men jag hittade en bild på hur sådan låda tedde sig. Är det någon av er som är bekant med en sådan låda?
Men LL99, vem hade skrivit artikeln om Lotta som lagade maten och Jolanta som hade hand om transporterna och dessutom tagit bilderna i den däringa bilagan, harrrkl och host …
Men Agneta uti Lund, enligt annonsen gick det alls inte lika bra utan krustång eftersom det då ”tager timmar i anspråk”.
Cakedosa låter absolut som nån sminkpuderaktig behållare, Annika!
Här i bygden är det en tvål, två tvåler och di där tvålera sôm gäller.
Att krusa band eller vecka band är samma sak. Minns min mormors
linneskåp med örngottsbanden krusade eller veckade. Det såg likadant ut vilken metod man än använde. Hade man
inte en krustång använde sig skickliga kruserskor av en matkniv
och hölls och slet med banden tills de blev veckade. Hur de gjorde
minns jag inte. Finns det nån som kan illustrera?
Mitt genom alla år mycket ohusliga jag kunde dock snabbt fixa örngottsband med bordskniv och så var jag väldigt bra på att skära tjusiga stjärnor av morotsslantar till julens glasmästarsill.
Undrar just var ”Fröbelska Metoden” gick ut på. En metod enligt vilken leksaker tillverkades? Eller användes?
Men hallå!?
Måste man inte ha örngottsband innan man öht börjar fundera på om de ska veckas eller krusas?
Jag kan inte minnas att jag sett örngottsband sedan jag gick fram. Där fick ungdomarna ytterligare något att fundera över.
Lotten, jaha just det. 😉 Jag kollade bara rubrikerna men får
allt ta och läsa texterna nu när jag vet att det är du som
är textförfattare/fotograf.
Krusa örngorttsband bör väl vara likartat med att krulla el krusa presentband. Med skillnaden att otandad matkniv används isf sax.
http://tinyurl.com/kdnco2g
Örjan, det ska bli intressant att se DuTubfilmen där du krusar ett örngottsband på samma sätt. 🙂 (Undrar om det funkar.)(Majlisen alltså. Krusningen av bomullsband enligt presentsnöresmetoden undrar jag inte över.)
Herr Fröbel ivrade för rejäla träleksaker åt barnen.
SG, man får väl sy dit lite band som man kan krusa. Jag har haft band i örngotten och knappar (mycket svårkrusade).
Jag vill dessutom minnas att det fans kortlekar av sämre kvalité som man kunde se färgen igenom (röd/svart). Nu köper man väl ingen lek utan att den åtminstone går spela med i badkaret. Kille är förresten enfärgad … och Blaren är bästa kortet!
Får man säga att killen är enfärgad? Eller ens färgad?
Om Blaren är bästa kortet så kan man ju undra vilket som är sämsta. Jorå, vi spelade kille på torget, eh luckan var dag.
Angående de rundade hörnen så visas ju i bild själva kartongen till kortleken och det står tydligt att den innehåller kortlek med rundade hörn. Kanske hade de gått att tillverka även kartongen med hörnen rundade, men jag tror att det är bra mycket knepigare att få till.
Niklas: Tydligen felantagande (16.54).
Hur gör man i verkligheten för att krusa örngottsband med hjälp av en matkniv?
Örjan, enkelt. Lägg kniven i lådan och gå sedan till affären där
du kan köpa krusade örngottsband. 😉
”Finare läderarbete”.
Skulle idag troligtvis klassas som falsk marknadsföring.
Börsarna tänkbart tillverkade i ett skinnstycke med beslag, ( men bilden visar sydd poretmonnaie).
portemonnaie
I länken här: Om tvätt förr
finns bild en bit ner på örngottsband krusade dels med krusmojängen, dels med kniv. Resultatet blir lite olika.
Hm — jag vill fortfarande att det ska vara en puderdosa, men emedan jag rogat mig med att titta i Nordisk Familjebok (Ugglan) vars fjärde band (med rätt bokstäver i, då) är tryckt 1905, måste jag ju i ärlighetens namn påpeka att cake står med där, och hänvisar till käx. Kex, alltså.
Med andra ord kanske cakedosan helt enkelt är en kexburk. Fast då tycker jag att ordvalet är en smula underligt, för hur stor är en dosa egentligen? En dosa är betydligt mindre än en burk (i alla fall en burk man kan ha kex eller kakor i), tycker jag. Snusdosa, pillerdosa, speldosa.
(Det finns förstås stora föremål, till exempel fotoalbum och intressanta skåp, som spelar trudelutter när de öppnas, men då säger man inte att de är speldosor utan att det är speldosor i dem. Själva dosorna är små.)
Och tänk så mycket intressant man kan komma att tänka på bara på grund av en liten annons …
Vanlig kortlek dyrare än killekortleken.
– kan bero på antalet spelkort 52+ 4 gentemot 42
– men troligtvis avhängigt gällande spelkortsskatt. (- Spelkort- tidigare Eskilstunaspecialitet tack vare C O Öbergs (nu Eselte-ägt och utan lokaltillverkning)
Har tyvärr ej lyckats googla fram storleken på skatten, ej heller när den infördes, men har denna indirekta bekräftelsang skatten. http://sv.wikipedia.org/wiki/P%C3%B6lsan
Utdrag från ovan länk:
”Till Sverige kom spelkorten relativt sent, troligen först i början på 1500-talet och då importerade från Frankrike och Belgien. De första svensktillverkade spelkorten kom 1731. Den svenska spelkortstillverkningen varierade mycket beroende på vilken skattesats som för tillfället gällde. Den särskilda spelkortsskatten försvann först 1960 och med den skattestämpeln på hjärteresset. ”De rätta figurerna” från Öbergs i Eskilstuna debuterade 1902 och tillverkas fortfarande där. Fram till och med 1963 återfanns alltid tillverkningsåret på hjärteresset”.
DDM kan förhoppningsvis komplettera med detaljer om skatten.
Puderdosa med silverhandtag låter lite udda.
Hittade en
glasdosa
från förra sekelskiftet, den kunde man kanske ha små kakor eller kex i.
Hej Annika, jag tänkte just ta upp det där med dosa. Det ÄR en kexburk, här i priskuranten! Man ska nog inte tänka på snusdosor och puderdosor (och när dök fast puder upp?) och pillerdosor, som är rätt små föremål . Förr hade man texempel sockerdosor som var askar med lock ( gärna med lås, så att tjänstefolket inte skulle snatta av innehållet) och inte särskilt små.
I en bröllopsmeny från 1882 läser jag att det serverades ostcakes, dvs ostkex, framåt slutet av middagen.
MEN jag har även läst att mjuka kakor kallade cakes här i landet, lite chict, så där. VAR var det jag läste det nu då?
Ja, medan jag skrev och plitade kom A u L in med bild på en perfekt dosa!
Handsklåda anser jag vara något heeelt annat. Fast Wikipedia kallar det handskbox på svenska.
Varumärkesskydd 1898?
”Glyserintvål 1477”.
Undrar om vilken variant av doftande Köln-vatten det fanns i den tvålen.
Fel igen. Skall ju stå 4711.
Originalet. http://sv.wikipedia.org/wiki/4711
Mer om 4711.
Min tidigare mattelärare, Ragnar Lindholm på Högre Allmänna Läroverket i Eskilstuna.
”Tag vilket tal som helst. Till exempel 4711. Så här kan det exemplifieras …”
Inget visste jag då om att det även var produktnamnet på en variant Kölnisher Wasser.
Men SG, är det du som har krustången? Nej det kan jag väl ändå inte tro. Den ingick nog i Hyttis hemgift.
Vår mor gjorde uppror genom att sluta krusa de örngottsband som fanns under vår uppväxt, men hon tipsade mig om en snabbmetod om man nu absolut tycker att man måste krusa: man tar en liten vass skalkniv eller fruktkniv och snabbkrusar innan man lägger det zigzagvikta bandet under strykjärnet och håller en stund. ”Men man kan strunta i det också”, la hon till ”det går lika bra det!”
Och olifant, dessutom! I min värld är det något helt annat, nämligen ett slags ålderdomligt jakthorn. En arabisk olifant från tidig medeltid såldes på Bukowskis någon gång kring 2000. Utropspriset var 700.000 kronor. Slutpriset blev 17 miljoner kronor! Ett av de dyraste föremål som sålts på en svensk auktion. Idag bor olifanten på Nationalmuseet i Qatar.
Undrar om Olifant papperet motsvaras av dagens Elefantpapper (Elefant hud)?
Karin, det är det i min värld också. 😉
Med anledning av förmodan nedan
”Karin april 29, 2015 kl. 20:55
Men SG, är det du som har krustången?”
Om jag skulle svara ja; so what? Som förstfödd anser jag mig ha rätt till krustången.
Nu förhåller det sig emellertid så att den krustång, som vi har gemensam vårdnad om, har funnits i huset sedan slutet av adertondehundradetalet och enligt uppgift ska ha varit försett med ett dokument med texten:
”Till min älskade Maria som minne av vår första kärleksnatt tillsammans. Och förlåt mig att jag påpekade att örngottsbanden var illa krusade.
Din Eric”
Så jag anser att vi har bra på fötterna när det gäller krustången. Däremot erkänner jag gärna att jag har stekspaden i stål och med teakskaft. Den är oslagbar vid tillagning av hackkorv på det rätta sättet. Och den släpper jag inte.
Fascinerande är vad det är, alltihop!
Och det var en fin bild på en glasdosa, Agneta! 9,5 cm hög (och ungefär lika bred, den är ganska kubisk) och med lock, är den verkligen inom ramarna för vad jag skulle kalla ”dosa”. Men inte går det så särdeles många kex i den. Man kanske var sparsam med kexen för i tiden.
Ja, LL99, är man uppfödd på Tolkien så är det dit tankarna först går när man läser ordet ”olifant”.
SG, då kan man ju säga att Eric krusade lite.
Jag har aldrig sett det där krustångsdokumentet, Annika. Och jag är inte helt övertygad om att det existerat IRL.
Men eftersom det finns ett oändligt antal parallella universa och därmed ett oändligt antal identiska individer, identiska upplagor av Shakespeares samlade verk (inte bara skrivna av apor) så borde det finnas ett oändligt antal dokument där Eric krusar Maria.
Att det också finns ett oändligt antal stekspadar i stål med teakhandtag, varav ett oändligt antal exakt nu är inbegripet i korrekt tillredning av hackkorv, är en djupt tillfredsställande tanke.
(Jag var inte direkt övertygad om dess existens heller, törs jag väl erkänna, men man ska aldrig låta faktakrav stå i vägen för en bra anekdot! Nu undrar jag också vad handtaget på min stekspade är gjort av … persedeln är bra på vad den gör, hur som helst.)
I Frövifors Pappersbruks Museums logga finns en Bullefant
apropå Olifantpapper
Nu är jag helt övertygad om att cakes är kex! Vad skönt!
(Christer och jag är lite bedrövade: Uppsala förlorade basketfinalen. Men jag var där och tittade!)
Nu ska jag skratta lite mer åt att Eric krusade Maria.
Jo, lite deppigt är det. Fast i ärlighetens namn är faktiskt inte silver så himla dåligt ändå.
Karins olifant är inte riktigt samma sak som djuren i LOTR,
Men inte så långt ifrån ändå, @Ch t L D PT 8:00. Olifant kommer av samma ord som elefant och olifanterna är gjorda av elefantbetar.
Den här finns på Historiska museet i Stockholm. Troligen från Syditalien och 1100-talet. Visst är den fin!
”How not to do Twitter support. Epic tweet battle between
@psawers and @BetfairHelpdes” länk.
SM-Guld, SM-Guld, SM-guld …
Hälsningar från Kringelstan
*Stooor majlis*
Hur stor är Maj-Lis nuförtiden?
SG, Maj-Lis är jättestor. Definitionen av jättestor är: l = 80 cm ö golvet och m = 11 kg.
/Stolt moder
(Om hon inte var så förbenat rolig kanske vi borde dyka upp på tråkighetskonferensen.)
*majlis*
Men småbarn är ju jähättetråkiga (NOT) och kan inte has i närheten av seriösa vuxna (bwahahaaaaa) så hon vore en perfekt centrepiece. Eller jag menar conversation piece. Ååååh vad tråkigt vi (nu vet jag inte om jag kan komma, men om jag kan så är jag en del av ”vi”) ska ha om det är en båsbäbis där. Hon är säkert minst lika tråkig som Ninjas Kola!
(Ninjas Kola. Jag vet knappt vad det ser ut som, jag får sååå många associationer …)
Alltså, det har börjat regna och sjunkit till 5 °, så vi sk*t*r i brasan. (Och det var ju också en fin formulering.) Därav närvaro så här dags en Afton.
Annika, vi satsade på flamberat till middagen så vi slipper gå ut.
Har jag missat något? Är det något datum bestämt för tråkighetskonferensen? Har någon i så fall kollat med SMHI att det regnar ordentligt den dagen?
Här har det eldats! Ofrivilligt.
Eftersom det ändå måste göras satte jag mig med ett litet jobb. Byta en krets på ett kort, bara.
Men det måste vara nåt med den här Aftonen – det eldas vare sig man vill eller inte. Så nu är det lite mer som ska bytas.
Jag skulle ha gjort som Hyttis sa. Jag skulle ha tagit ledigt.
Sur, ledsen, förbannad. Tråkighetskonferensen kan hållas här hemma. Nu.
Vi sprang till brasan, som brunnit ner till en vit hög med glöd. Sedan fyrades det allmänna fyrverkeriet av från bryggan – ett bombastiskt spektakel, som jag trots 17 år på orten aldrig sett tidigare.
Ingen orkar äta efterrätt och jag tror jag somnar när som helst.
Man skulle kanske ta fram killeleken … (Nä, nu ska vi visst titta på Black Adder)
Vi åt och åt och sprang till fyllebrasan och hann se flera krattor brinna opp och nu håller jag på att somna emedan mattekorrmanuset nästan har kramat musten ur mig.
Nästan.
Niklas: jag är lika förvirrad som du, men jag tror att allt står i klartext i förra båset.
Lotten, om det står någonting om tråkighetskonferensen i förra båset är det krypterat. Jag misstänker att resten av båset kommit överens om att finta bort oss och mötas och ha tråkigt själva. De har insett att vi skulle göra hela tillställningen så rolig att alla tråkiga planer gick om intet.
Jag, som verkligen inte är ståkkålmare och därför inte kan spontanmöta andra som tillhör den denominationen, har fått för mig att det hela rör sig om en möjlig picknick (trååååkig picknick!) på vahettere Djurgår’n (jag kommer inte riktigt ihåg hur platsen ska uttalsskrivas), vilken dock inte alls är spikad än utan blott spekulerad om.
Typ.
Och jag för egen del har förstås inte den ringaste aning om huruvida jag kan bli en sådan personne triste, så länge som jag inte vet när lustifikationen — felåt, tråkifikationen — ifråga kan tänkas äga rum. Men jag lever på hoppet!
Annikas sammanfattning av tråkighetskonferensplanerna är helt korrekt.
Vi skippade också brasan i år. I Ramshammar så hade de
dock en rejäl brasa, ren tur att det inte blev värre
än vad det blev. Hela byn hade ju kunnat stryka med.
Tråkigheten är ett arv från flempanplanerna. Den blev påhängd i förbifarten och ingick inte i ursprungsplanen. Konferenser sker bäst inomhus och Flempan är inte skrinlagd. På Jövvgån passar det bättre med stilla samtal eventuellt avbrutna av atletiska övningar och uppvisningar för dem som känner sig hågad.
I min värld handlar det om en liten tur med nygamla Sjuan från Norrmalmstorg till Jövvgån. Ingen stor grej. Pilsner/vin/vatten ska medföras och till det tuggas lite smått som lämpligen kan skaffas vid passage av NK när man tar sig från Parkaden till det närbelägna torget.
Tror också att en stilla picknick är modellen. och då kan ju även lilla, roliga Maj-Lis komma!
Lotten, mina inlägg (skickade från mobilen) finns de någonstans
eller är de försvunna? Fick felmeddelanden om att det redan fanns
en liknande kommentar.
Jo örngottsband har man ju krusat (med kniv). När örngotten var travade i skåpet så hängde banden efter varandra som ett muntert litet vattenfall. Men det är mycket länge sen – nu krusas det inte längre. (Tvättstugesketchen vid 5:12).
Och Ökenråttan april 29 19:36: Enligt Max Factor lanserades deras pancake 1938.
Glömde skriva att de postades runt midnatt.
Nope, de finns ingenstans, LL99!
Men där ligger ju en kl halv ett, LL99 – var det den kommentaren du menade?
Lotten, ja den var det nog.
Herreminje, var typografen onykter? Bara för att man har svibel behöver man väl inte sätta den?
Jag är inte sams med min krustång, hittar inte rätta graden av fukt/värme på banden, hur gör man egentligen?