Hoppa till innehåll

Att ta kritik

Det är mitt sämsta ämne. Jag kan inte, vill inte och blir galen när jag måste … hantera negativ kritik. Kan den här aversionen vara medfödd? Eller har jag fått för lite träning … och alltså för lite kritik?

komplimanger

– Nej. Lotten. Du måste vara seriös.
– VA? PRIMAAAALSKRIIIIIK!

– Förstår du inte hur man rullar efter screen, eller?
– PFFFFT! GLÖMDE … sorry … uhu …

– Hahahahaaa, är den där klänningen ett statement?
– DEN SYMBOLISERAR FAKTISKT ”GULDBRÖLLOP” EFTERSOM DET ÄR DET VI ÄR PÅ!

– Nej. Lotten. Du måste vara seriös.
– OOOOKEEEEJ … [fukjo fukjo fukjo seriösa jäla skitstropp]

– Tyst. Du kanske inte vet hur vi brukar göra här eftersom du gör precis tvärt om?
– MEN NI GÖR JU FEL!!!

– Dribbla. Inte dribbla. Dribbla.
– Va? … snyft …

– Nej. Lotten. Du måste vara seriös.
– IGEN? JAG VAR JU SERIÖS IGÅR!

– Eh. Vad gör du?
– Lagar och lappar, det var trasigt, fixar ba … ska jag inte oj hoppsan var det inte mitt jobb förlåt jag ska genast dra nåt gammalt över mig och försvinna så att ni får oj förlåt …

– Gör om. Gör rätt. Stryk hälften och ta bort alla repliker.
– Okej. [stickåbrinn] Men … jag … om … fast … okej …

– Nej. Lotten. Du måste vara seriös.
– Really? Förklara. Måste jag?

allergy_critiqDet enklaste vore förstås att sluta göra fel. Jag borde lära mig att rulla korrekt efter screen (att stänga vägen för sin motståndare, varefter man ser till att bli fri för en passning) och att inte göra tvärt om i sociala sammanhang samt att klä mig lämpligare och dribbla när man ska dribbla.

Men måste jag verkligen vara seriös? (Här kan jag förstås ta på mig förståsigpåareminen och säga att ja, i många sammanhang måste man vara seriös för att folk annars kan bli så [ledsna/arga/irriterade/något annat] att budskapet inte går fram.) Fan vet … ser man inte skogen (sammanhanget) för alla trän när träna (ickeseriositeten) är välformulerade och jätteroliga?truth

Tankepaus. Eh. Tusan. Hm. Plötslig insikt. Jag borde vara mer seriös. Tänka på min målgrupp, mitt ansikte utåt och anpassa mig till …

ÄSCH, JAG BARA SKOJAR! Oseriositet is my middle name och skall så vara tills jag döden dör på en basketplan mitt i en rullning. (Som jag under de kommande åren kommer att öva intensivt på – så seriöst jag någonsin kan.)

Men hur hanterar man egentligen bäst kritik som är orättis och obefogad? (Här måste vi nog bortse från de fall där man tror att kritiken är orättis och obefogad när den i själva verket är berättigad och fullständigt självklar.)

Share
Publicerat iBloggen

99 kommentarer

  1. Jag får ofta kritik för att jag är alldeles för uppriktig och för att jag går rakt på problemet (det är oftast problem jag blir inkopplad på) i stället för att linda in det. Detta med rakt på betyder ofta att jag indirekt pekar på en brist i organisationen eller utbildningen eller helt enkelt att någon inte sett upp. Det uppfattas numera väldigt ofta som kränkande eller sårande. Vissa företagsmiljöer dryper av försiktighet och medhårsstrykande. Annat var det förr. Misstag var misstag. Inget att snacka om – bara se till att de inte upprepades.

    “Du kanske skulle fundera lite över din presentationsteknik” fick jag nyligen höra av en ung MBA som visste hur man uppför sig och tydligen hade fått samma kommentar av någon handledare.

    “Nu är vi ute i verkligheten” tyckte jag. “Och stilleståndskostnaden för anläggningen är visserligen inte högre än ungefär femtiotusen i timmen, men även så pass låga stilleståndskostnader tycker jag kräver snabba och effektiva möten i stället för formfulländade seanser”

    Det tog. Han fattade. För att ge honom lite av vad han efterlyst återvände jag efter en vecka och gav honom och hans skrämda medarbetare vad de ville att jag skulle göra under akutläget. Och jag tog bra betalt för den presentationen. Den hade ju krävt rätt många timmar hemma för att bli “formfulländad”.

  2. Hej, stumpan [jag FÅR säga stumpan ty Lotten är fyra år yngre än jag].

    Jag gillar “orättis” som jag först läste som typo men eftersom den blomman förekom två gånger anser jag att den var avsiktlig och faktiskt sååå bra!

    Kritik som är obefogad får man säga “Nej, du har fel” åt. Och om [humdihum] antagonisten inte går med på invändningen får man gärna påpeka några hårda fakta för hen.

    eh … jag har blivit skälld på i ogjort väder men jag kan inte säga närmare innan jag vet vad problemet är men det finns aningar (eftersom jag vet att du hålls med en översättning).

    Man är inte oartig eller ouppfostrad när man säger att till exempel “centra” är feeeel när man vill döpa ett köpcentrum.

    Man är inte oartig eller ouppfostrad när man påpekar att det är skillnad på råttkött och rått kött. Man är inte fel ute när man påpekar att “vare sig” är någonting annat än “varken”. Man har inte fel när man försöker tala om för folk att det är skillnad på “hans” och “sin”.

    Näh, jag har såklart ingen aning om vad som är problemet här, men jag vet att obefogad kritik är någonting som man får a) försöka svälja fast den känns som en plommonkärna, och b) i förekommande fall vända sig till anklagaren och på ett vänligt men bestämt vis tala om för hen varför hen inte begriper.

  3. Oj, vad trevligt: vad ni var mångordiga missinassen!

    Orättis var faktiskt först ett skrivfel, men det såg så bra ut. Kanske är det svårtolkat, men det kanske också kan öppna för nya tolkningar?

    Annika: Att jag skrev om kritik just idag berodde inte på ett plötsligt uppdykande kritikproblem – översättningen håller jag fortfarande på med, så där har jag inte fått kritik (än). Däremot händer det ju då och då … och oftast handlar det om att jag inte är tillräckligt seriös för vad det nu är jag håller på med.

    Och (fanfanfan) jag är ju inte seriös, så det har de ju rätt i. Men (PRIMALSKRIK!) varför är det så viktigt att jag ska vara seriös? DOM HAR FEL! (Nu är jag bara barnslig.)

    Jag ska banne mig bli clown när jag blir stor.

  4. Kritik uppstår när förväntningar och resultat inte stämmer överens. Och då kan man fråga om det var förväntningarna eller resultatet som var fel. Eller båda.

    I min verksamhet finns det ett par ytterligheter när det gäller att speca vad som ska göras och hur det ska göras, den holländska och den gamla tyska.

    Den holländska är full av tillit och mycket avslappad: “Fix it!” och den tyska omfattar orsaksanalys, riskanalys, teknisk och ekonomisk analys samt en handlingsplan. Allt detta resulterar i ett “Pflichtenheft” (bara ordet!) som anger exakt hur ett uppdrag ska lösas. Och mitt emellan, ungefär, finns resten av världen.

    Den tyska metoden hinner knappt börja tillämpas förrän någon (säger inte vem) börjar arbeta på egen hand tillsammans med en eller annan femtekolonnare och när “plikthäftet” är klart är ofta jobbet gjort.

    Då blir det kritik! Den kritiken brukar jag bemöta med ett konstaterande att sysslandet med plikthäftet var ett bra sätt att hålla störande moment borta. Ungefär som när man skickade iväg barnen att hämta rumpdraget när det skulle slaktas på gården och man inte ville ha dem i närheten.

    Orättvis kritik? Vad är det? Visst kan man tycka att kritik är orättvis när man anser sig ha gjort ett tungt jobb på ett bra sätt och när man vet att den som kommer med kritiken inte har en aning om vilka resurser man satt in och, framför allt, inte skulle ha minsta möjlighet att göra jobbet själv eller bedöma kvaliteten på det utförda arbetet.

    Då kan det vara bra att tala om för personen att vi kanske ska göra ett “deljobb” tänk Macken där kunden hyser tvivel om brödernas kompetens och vill se dem “reparera lite på en bil” innan han anförtror dem sin pärla. Det finns det sällan tid till men det brukar ändå leda fram till någon form av bättre definition av vad och hur.

  5. Olle Bergman

    Jag tror att människor har en inbyggd algoritm någonstans i en kärna i hjärnan som innefattar två medfödda konstanter: en som påverkar ingående beröm och en som påverkar ingående kritik. Det bästa är att födas med konstanter som ligger någonstans mitt i klockkurvan, både för beröm och kritik. Vissa individers algoritm boostar berömmet och släcker ut kritiken. Då är man narcissist. För andra är det tvärt om. Då har man det tufft att ta sig fram i livet, eftersom varje slag på smalbenen gör så förbannat ont.

  6. LupusLupus99

    Alltså Lotten? rulla efter screen i den klänningen?
    Hur fanken tänkte du egentligen? Så himla oseriöst. 😉

  7. Haha, bra där, LL99!

    DDM (som tydligen har bytt namn till Olle Bergman nu) har ju helt rätt: aj vad ont det gör.

  8. Ökenråttan

    Lotten, Lotten! Vad vi är imponerade av din 14-kilometersprestation! Vi har läst om strapatsen nu i efterhand, för när det hela begav sej var vi inte hemma. Vi stack till Milano där vi umgicks med vår gamle vän Alberto, tittade på Cenacolo Vinciano och köpte sex par skor.
    Sedan fick vi ont i päran, tog ett tåg till Rivieran. Det vill säga, det blev fem tåg. Och en buss. Det är inte bara Sverige som har det darrigt med den spårbundna trafiken. Vi hade köpt 1:aklassbiljetter för att åka tåg in style från Milano till Cannes. I början gick det bra. Vi åt vår lilla matsäck och drack vårt lilla vin och tittade ut över alper och Po-slätt. Men så kom konduktören och berättade att nu var det tjall på linjen längre fram. Vi skulle gå av i Savona, ta ett tåg till Albenga där vi skulle byta till buss som skulle gå till Arma di Taggio, varest vi skulle ta ett nytt tåg till Ventimiglia för att där borda ett tåg till Cannes. Hurra! (Jag skrev upp allt det där; det är bara på film som folk kommer ihåg långrandiga vägbeskrivningar vid första försöket. Konduktören övervakade min stavning, särskilt av Taggio; jag trodde det stavades Taddeo. Hon himlade med ögonen: Ack, dessa barbarer till turister, ingen bildning.)
    De följande tågen var trånga lokaltåg och vi med vår resväska, kabinväska, stor axelväska och lös kasse med sex par skor. När bussen som skulle gå från Albenga dök upp hade hela tåglasten med passagerare väntat ute på stationsplanen i 1 timme. Föreställ er stämningen! Och föreställ er sen striden för att ta sej upp i bussen, som var alldeles för liten för hela denna skock. Ja, sen hade ju alla tänkta anslutningståg gått, så vi fick ta vad som kom. Anlände till Cannes 3 timmar försenade och togs emot av våra kompisar som bjöd på ostron och champagne. Och det var precis vad vi behövde!

    Javisst ja. När vi skulle flyga hem med Norwegian hade deras piloter gått i strejk!

  9. Tur att Ökenråttan inte har en egen blogg, för bara det att köpa sex par skor hade varit värt ett eget inlägg som direkt hade placerat lotten.se i skuggan.

    Tack, förresten! De där 14 kilometerna verkar idag alldeles osannolika. Hände det verkligen? Var jag där? Överlevde jag alla trill?

  10. Ökenråttan

    Du överlevde, Lotten, men hur gick det med den lilla japanskan? I alla lopp ska någon, statistiskt sett, trillas på och i det här fallet (!) föll lotten (!!) på den lilla japanskan, tydligen.

    Ett par var till Lille Maken.

  11. Orangeluvan

    Tjaaaa… alltså, det handlar ju om människomöten. Att möta människor är ju jobbigt. Det är jobbigt när fulla gubbar sitter bredvid och vill konversera i tunnelbanan. Det är jobbigt när man grälar om politik med svågern. Det är jobbigt när ens käresta tjatar om strumpor på golvet. Det är jobbigt när man skrivit en bok som ingen gillar. Det är jobbigt när någon tycker att den nyinköpta klänningen är lite för urringad. Där går du och jag omkring i våra jagbubblor och våra världsbilder och så kommer det andra jagbubblor som har andra former och färger och lukter än vad våra jagbubblor har. Och då är frågan: kan du låta din jagbubbla vara intakt och blank, eller blir det ett litet skrapmärke eller ett litet hål där, som gör ont? Vissa har ointagliga jagbubblor och vi kanske kallar det för självförtroende och andra har semipermeabla jagbubblor och vi kanske kallar det för empati – jag känner vad du känner och det bekymrar mig att du inte känner det som jag känner.

    Och visst tror jag att jag har tagit lite förmiddags-LSD nu?

  12. Orangeluvan

    Och regnbågar och fluffiga får och såpbubblor, glömde jag också.

  13. Ååååååå, “semipermeabla jagbubblor”. Så fint.

  14. Jag gillar Orangeluvans bild! semipermeabla jagbubblor är härmed införlivat i min vokabulär. Absolut värd en liten burk Kalixrom…..

  15. HK

    Helt OT, Ni firar väl dagen med lämplig mat?
    Här är ett recept eller en formel. Volymen av din mat, som har höjden A på tallriken med radien Z, är = “pi” x Z x Z x A

  16. Synd att klockan är lite för mycket nu … detta är den bästa pi-dagen på ett sekel eftersom det är år -15, var det någon som påpekade nyligen (jag minns inte var jag såg det). Pi börjar 3,141592653589793, så tjugosex minuter och femtiotre sekunder över nio kom man upp i nio decimaler. Lägg därtill 589 tusendels sekunder så blir det tolv!

  17. (Och först nu klickade jag på HK:s länk och där står ju det som jag nyss skrev — jaja, jag tål kritik för bluddrighet ty jag vet att jag är ordrik.)

  18. Piiiiiii! pep Femtonåringen (hon som vann matte-SM och kan rabbla pi:s 100 första decimaler) via sms strax före 09:27 i morse!

  19. Man kan göra som nittonåringen och hans kamrater ärnar göra i kväll. fira 9.26.53 pm.
    På menyn står ananaspaj.

  20. Det räcker faktiskt med 39 decimaler för att beräkna universums omkrets med en atoms noggrannhet. NASA använder 15 eller 16 decimaler, beroende på vad de håller på med.

  21. Såg ni förresten artikeln på DN.se à propos den precisa minuten? Slår man till i rätt Gogoolplexdecimalmikronanosekund får man hela jämrans “talet”, som allt för många korsordsmakare kallar Pi:

    Statistikern Jeffrey S Rosenthal vid universitetet i Toronto noterade nyligen att det under ett oändligt kort ögonblick – hur ett sådant nu kan existera – som infaller mellan klockan 9.26.53.58979 och 9.26.53.5898 på lördagen kommer att uppstå en rad siffror där de oändligt många decimalerna i pi radas upp

    Går väl att upprepa även under Mellon i afton.

  22. Ha! I artikeln LarsW länkar finns en länk till en Anti-pi rant som jag just har fnissat hjälplöst åt.

  23. Jag är nog inte den enda som skippade hennes resonemang när hon inte skiljde en konstant från en siffra. Men lustigt var det. Har Lottendottern annars kommenterat detta, eller inmundigat Jefferys länk?

  24. Hon är på mattepluggarläger, så vi får kanske en rapport senare idag!

  25. Ökenråttan

    Men “kritik” som bara innehåller ett subjektivt meddelande – här har vi nån som inte tycker som du – den kan väl bara säja pfffft om. Kritik som påpekar ett faktiskt fel eller ger förslag till konkreta förändringar/förbättringar kan man däremot tacka för.

  26. LarsW, the anti-pi rant är fantastiskt kunnig och ett resonemang väl värt att lyssna på noggrant…….
    Mina mattesöner log som Cheshirekatter när de såg den. Tror mer på dem än dig.

  27. Ökenråttan

    Sedan vi besökt da Vinxis Natvarden galopperade vi iväg och köpte – just det – Dan Browns lilla d V:koden. Där vimlar det ju av pi. Roligt att läsa om den in situ, så att säja, men nog är den är rätt tramsig.

  28. Ökenråttan

    Vincis

  29. Ökenråttan

    Nattvarden

  30. Så sönerna anser att Pi är ett tal, en siffra. Det strider i så fall mot allt jag har lärt mig och även kan läsa denna dag.

  31. Zozzo

    Underbart är kort…men att det finns nåt så kort som den där korta pisaken är svårt att fatta. För en som valde bort allmän matte så fort jag kunde försvara mig.
    Underbart är kort. Visst var det lite underbart när man fick hämta sina semesterkort hos fotofarbrorn? Och återuppleva?
    Underbart är kort. Det säger min man till mig, ibland. (Jag är 1,62 så visst fog för det har han ju. Ändå spelade jag faktiskt basket. I tolvårsåldern, innan de andra vuxit ikapp och om.)
    Så lätt det var att tramsa till det så här på lördagseftermiddagen!

  32. Femman klockan tio i kväll, SG: Mera filmkonst. Mega shark vs Mega shark! Hajar du?

  33. vs Mecha shark. Sorry.

  34. den blyga

    Jag ska inte titta på Mellon
    UTAN
    på Jonas i 2.an:
    Jonas kaufmann i kulisserna
    Musik special. Tysk dokumentär från 2014. Världstenoren ger oss sin personliga bild av operettens älskade kompositörer och artister under 1900-talets första hälft. Weimar-republiken i Tyskland var sista gången som klassisk musik och populärmusik hängde ihop – i dag har de som bekant oftast gått skilda vägar. Många av artisterna från tiden skulle sedan gå ett oblitt öde till mötes under naziperioden. Med hjälp av film- och radioklipp från förr, samt 78-varvare som spelats flitigt under decennierna före hifi, får vi en spännade inblick i den musikaliska tid som var.

  35. Ökenråttan

    Tack för tips, den blyga. Vi ska följa med i kulisserna, var så säker.

  36. Jorå LW – HAJAR! Ser mycket lovande ut. Och bautamegastort…

  37. Du måste skilja på siffror och tal, LarsW.
    Siffror kan användas för att uttrycka tal, men man kan också uttrycka ett konstant tal med hjälp av en specifik beteckning, som π.
    π är en konstant eftersom den uttrycker förhållandet mellan en cirkels radie och dess omkrets. Detta är inget motsatsförhållande till π egenskap som tal.
    π är ett irrationellt tal eftersom det inte kan uttryckas som kvoten av två heltal, och därför får det i decimalform en oändlig mängd decimaler.
    Eftersom det kan prickas in på tallinjen är det också ett reelt tal, ehuru inte algebraiskt utan transcendent. Men nu är vi långt förbi de flestas matematiska intresse.
    Att π betecknas just med den grekiska bokstaven π beror inte på att det till sin natur skiljer sig från något annat tal, utan bara att det är fiffigare att använda en definierad beteckning än att skriva ut den med hjälp av siffror.

  38. Här passerade du (ni?) mig, Northuggare där. Avvaktar Lottendottern. I väntan på henne så får man väl *snörf*  %host%*Harkel*. Snörvel: Hahahaahaaaa:
    Haja efter bästa förstånd. I kväll på Femman.

  39. Jag säger bara e…

  40. Orangeluvan

    KALIXROM! KALIXROM! KALIXROM!

  41. Här har vi inte nån rom … Egoistiska släktingar behåller ju all rom för sig själva, så vi får sitta och suga på ramarna medan vi med barnen tittar på Mello och röstar på rätt låt.

  42. När Samir & Victor sjöng “hen” kom Conchita Wurst upp på massa bilder! Otroligt roligt!

    (Och nej, man begriper inte alls det jag nyss skrev om man verkligen inte är Mellofokuserad.)

  43. HK

    Beteckningen π är inte slumpvis valt för det irrationella talet som utgör dagens konstant. Den kommer enligt såväl Wikipedia som vetenskapensvärld från det grekiska ordet för omkrets, περιφέρεια, periferi.

  44. Hon har inte fått burken än, Lotten, än finns det hopp!!

  45. Roten ur i, det var raffinerat. Om jag bara kunde visualisera det. Fyrtiofem grader positiv riktning? Jo, det blir det nog.

  46. Conchita Wurst? Lilla Kôrvfettan som Claes Malmberg skulle ha sagt.

  47. Passa på, ungdomliga mattesnillen. The Moment Nears. PM, inte AM den här gången. Andra chansen, kan man säga. Alla siffror på en gång.

    Ultra: Hela jämrans Pi.

  48. Roten ur minus ett finns. Dock icke i min sinnevärld.

    31 minuter till Hajar jag hajar på Femman. Det gäller att hålla ut.

  49. Jo, det var den som PK (mars 14, 2015 kl. 19:27) sedan drog roten ur ytterligare en gång. Och då fick man tänka till lite. Men eftersom i inte är ett tal utan en operator så representerar roten ur i en medurs vridning i komplexa talplanet med 45 grader.

  50. Ökenråttan

    SG: Conchita betyder “liten snäcka” och är ett spanskt vulgärnamn på kvinnligt könsorgan och Wurst betyder korv … I say no more, men så är det.
    den blyga: Vi lyssnade och tittade på Jonas K. Hans zigenarhövdingromantiska utseende och behärskning av en vacker tenorstämma gjorde att det inte var nån uppoffring precis. Och sångerna! Våra mammors favoriter. Dom tillhörde ju generationen som läste tyska som förstaspråk så här var dom verkligen i sitt esse. Dom kunde hela denna repertoar utantill. Det vill säja, min söta kära svärmor sjöng ju som det ska va, men min lilla mamma var det mest omusikaliska man kan tänka sej. Vi flickor brukade säja att det var tur att hon kunde texterna så att vi förstod vad det var hon sjöng. Då brukade hon avbryta “sången”, kasta en slängkyss och le vänligt åt oss och så fortsatte hon med sitt “sjungande”.

  51. PK

    Rann vätt plåt?

  52. Ja, ÖR. Jag “syntetiserade” ett uttalande av Claes Malmberg utgående från just dessa fakta. Jag har aldrig hört honom säga just detta. Ber Malmberg om ursäkt.

    Just nu paus i mekanhajens äventyr. Slå över till TV5 for some serious entertainmant.

  53. Här är vi alldeles uppspelta för att vätt plåt rann!

  54. LupusLupus99

    DVD-ROM?

  55. SG, du vet väl att positiv riktning och medurs är motsatser hoppas jag.

  56. LupusLupus99

    Våt plätt hann?

  57. Platt, rätt våt? (Ja, jag vet inte, jag.)

    Just nu funderar jag över hur man uttalar namnet Kjell på amerikansk engelska. Det beror på den här killen som är uppe i rymden och som verkligen, verkligen inte ser ut som en Kjell. Liksom.

  58. Ja, Ninja. Jag känner också till att Y-axelns positiva riktning är uppåt och att därav följer att positiv vridning är moturs eftersom definitionen av sinus annars skulle bli väldigt konstig, bland annat.

    Märker du att jag blev lite irriterad?

    Jag har arbetat som ingenjör inom elektrotekniska och elektroniska områden i väldigt många år. Jag har pluggat DSP på KTH/Comsol och i Linköping. DSP visste man inte vad det var på sextiotalet. Men rätt mycket Fourier blev det.

    I höstas deltog jag i utvecklingen av en FFT-algoritm (kolla vår ARCUS IV) och då måste man ha stenkoll på detta och en massa andra saker. Just sayin’ som det heter. Så du slipper fråga om självklarheter.

    Hur har du det med definitionen av motoraxlars rotation? Notera att den varken var eller är självklar.

  59. Så ja SG. Lugna sig nu. Någon Ninja är jag inte. Och motoraxlar roterar så klart åt ena hållet. Hur skulle det annars se ut?

  60. Men? Visst var det Ninja? Fel träd, alltså.

    Jag säger som Margareta Krook: JAG-ÄR-LUGN!

    Motoraxlar roterar åt olika håll. Annars skulle hissen gå ner i helvetet (eller upp i himlen). Och det fåniga är att definitionen ändrades för ganska länge sedan. Men det finns fortfarande olika uppfattningar om vad som gäller. Sådant kan man slå vad om. Ungefär som tutning varje månad eller varje kvartal.

  61. Men inte samtidigt hoppas jag. Det känns som att det skulle skära sig …

  62. I vissa motorer finns det faktiskt flöden som roterar åt olika håll samtidigt. Men det är alltid en riktning som vinner. Citruspressar är ett exempel, många startar fullständigt slumpartat.

  63. Men varför har inte någon berättat det för mig! Här har jag hållt på och pressat apelsiner i åratal och försökt få till den rätta vinkeln för att snurret ska gå åt andra hållet varannan gång. Jag föreställer mig att pressandet blir effektivare då. Om jag hade större händer eller mindre apelsiner skulle det nog inte spela någon roll, men nu är det som det är och jag kämpar på: lutar lite hitåt eller ditåt och ibland ändrar snurret riktning. Så jag har jobbat på att få in det exakt rätta lutet. Och så säger SG att det är slumpartat! Nu får jag fundera en stund på om detta är goda nyheter eller ej…

  64. I en tråd om mikrovågsugnar någonstans läste jag en gång att om tallriken roterar olika vid starter, så är det en billig lösning. Går den alltid åt samma håll, är det en mindre billig lösning.

  65. Ökenråttan

    När det gäller apelsinpressning kan jag berätta om apelsinerna i Öknen. När det blev apelsinsäsong var det vår största fröjd att dricka färskpressat till frukost. Vi köpte en elektrisk press som såg ut som en apelsin, helt gulligt. Så hade vi besök av en dam som hade koll på allt möjligt. Hon fick syn på vår lille apelsinpress.”Pressar ni egen jos?” frågade hon. “Javisst”, sa vi. “Det är inga maskar i apelsinerna då?” sa denna glädjedöderska. Vi kollade nästa dag, och se, där kryllade massor av levnadsglada små vita maskar. Dom var uppenbarligen inte dödligt giftiga men det blev ju slut med färsk jos. Så där blir det när allt odlas giftfritt.

  66. Men oj ÖR! Apelsinmask var en fullständig nyhet för mig trots mina år i tropikerna. Jag har nog satt i mig en hel del sådana, glatt ovetande om deras existens. Fast det kanske är som med hallonmask; en av mina kusiner åt hallonmask med stor förtjusning. “Smakar precis som hallonen”, förklarade hon.

    Och, Lotten, nu har hittat Scheincitatet som verkar höra till ämnet. Det finns i en betraktelse av Bengt Göransson i praktverket Citizen Schein: ”Folk säger alltid att de inte har något emot kritik, men att de blir upprörda över orättvis kritik. Ingenting kan vara mera fel”, sa Harry vid något tillfälle. ”Orättvis kritik är det inte svårt att kasta av sig, det är den rättvisa kritiken som är outhärdlig.”

  67. Vad som upprör mig är nog inte om kritiken är orättvis. Det handlar mera om kritikerns kompetens.

    Tänk Zlatan och “Only Gunde can judge me”

    Lite i samma linje ligger min upprördhet när Niklas undrade om jag var medveten om att positiv vridning inte är detsamma som medurs rotation. Nu är ju Niklas en kompetent matematiker (också), plus Fias husse. Så han är förlåten.

    För att de som kanske inte är bevandrade i materien är ett sådant påpekande faktiskt värre än att i en diskussion om trafikregler plötsligt fråga “Du är väl medveten om att vi har högertrafik?”

    Värre säger jag eftersom det ju förekommer både högertrafik och vänstertrafik i världen. Men det finns endast en definition av positiv vridning. Ni inser allvaret.

    För övrigt glufsade jag i mig apelsiner som jag köpt av en handlare i Tenth of Ramadan City (direkt från den åsnedragna flakvagnen) för ett antal år sedan. Jag upptäckte lite för sent att det fanns delar av fruktköttet som inte var riktigt dött och formulerade då frasen “Smaken är som saken (som de bor i)” och var sedan mycket bekymrad att jag inte hade någon i närheten som kunde njuta av denna språkliga Glanzleistung. Inget försök till översättning funkade. Arabernas tomma blickar talade tydligt om för mig att det inte gick fram.

  68. och

    Apropå vätt plåt… kom på mig själv att tänka att man borde ha en bröstrevlåda. Om någon skulle ringa. Plingeling.

  69. och

    Men jestanes, Lotten m familj – några idioter skjuter i Eskilstuna… var försiktiga!

  70. Ökenråttan

    Karin: I tropikerna hade vi inga maskar i apelsinerna, bara i Öknen.

  71. Orangeluvan

    Om nu kycklingar som specialföttsupp (…) på majs är väldans goda så kanske vi inte ska prata nedlåtande om hallon- eller apelsinuppfödda maskar?

  72. Orangeluvan

    Nej Lotten, vårt hus ekar tomt av löjromsbrist. Men om jag hade någon är risken förstås att jag skulle hålla tyst…

  73. Dessutom är det inte maskar utan larver. Hallonängerns larv, om jag inte minns fel är vad folk kallar hallonmask. Apelsinlarven vet jag inte nå om.
    Löjan börjar snart att leka….

  74. SG, du förstod väl att mitt påpekande egentligen var riktat till den något mindre upplysta allmänheten?

  75. Rot int nå mer i dä där nu…

  76. Den där skjutningen som Och nämner ska ha ägt rum på vårt lokala Lidl. Men om man läser vidare och hör med dem som bor i krokarna, visar det sig att skotten nog inte var skott utan knivhugg. Nu är det förvisso lika läskigt och dödande, men … nåja. Ruskigt är det. (Jag var där idag och det var öppet och såg ut som vanligt.)

  77. Ökenråttan

    Ninja: Om det handlar om att dom finns i sånt som vi ska äta, då tycker vi att maskar eller larver kan komma på ett ut. En och annan välsmakande hallonmask, à la bonne heure, vi är inte hysteriska, men när apelsinerna kryllar av små livliga vita saker … Urkk.

  78. Här har vi ett utmärkt exempel på något som skulle kunna leda till:
    1. Kritik: “Hetere väl inte! Heter ju a la bonheur”
    2. Fråga: “Hur då i god tid?”
    3. Konstaterande: “Här är det ju egentligen ingen som kan säga hur det ska vara. Båda varianterna är vanliga i alla språk som använder uttrycket.”

    Ett utmärkt exempel, som sagt. Och reaktionen hos OP är mycket beroende av egen insikt, dagsform (humör), bedömning av kommentatorns kompetens och en del andra komponenter. Perfekt för vidare diskussioner hur man kan ta påpekanden, kompletterande fakta, kritik.

    ÖR har fört oss närmare diskussionens kärna med sitt exempel.

  79. Femtonåringen

    Min mor far med osanning! Sedan ett halvår tillbaka kan jag över 200 utav pis decimaler.

  80. Tur att jag känner dig. Annars skulle jag säga att “det är inte mängden som räknas…”

    Själv har jag klarat mig mycket bra med de tio första decimalerna. Det största behovet uppstod faktiskt i Eskilstuna när killen som programmerade C E Johanssons mätmaskiner insåg att det gamla vanliga värdet var mer än 0,05% fel. Nattjobb inför kundbesök, inget google, då behövde vi ändå inte mer än åtta decimaler för att få det att stämma.

  81. @ Femtonåringen: Oj!
    Undrars hur många i detta land som kan det!

  82. PK

    Femtonåringen, i rätt ordning?

  83. Ha! Jag kan 973 decimaler! (Fast inte i rätt ordning förstås.)

  84. Jag kan ALLA decimalerna i PI!

  85. Ökenråttan

    Jamen, SG, det är ju så att det idiomatiska uttrycket lyder “à la bonne heure”. När man bara har hört det säjas tror man kanske att det har med bonheur att göra. I min franska idiomatiska ordbok översätts uttrycket à la bonne heure med “Gärna för mej”, och i min fransk-svenska ordbok säjer dom att det betyder “fint, mycket bra”. “OK” i stort sett, betyder det på svenska.
    Och det där med “bonne heure”; i idiomatiska utryck har orden inte sin gamla vanliga betydelse. Så är det. Ett exempel från svenskan: “Det är ingen ko isen”, säjer vi och det har inget att göra varken med ko eller is, eller hur?

  86. Ökenråttan

    Och inte med “à la bonne heure” heller, får jag väl förtydliga då.

    ko PÅ isen

  87. Nej just det. Inte så länge rumpan är på land…

  88. Ökenråttan

    Och slutligen: “bonheur” är inte ett feminint ord. Det skulle alltså heta “au bonheur” om det var bonheur det var fråga om.

  89. NASA klarar sina farkosters banor, bemannade som obemannade, med 15 eller 16 decimaler. Det räcker med 39 för att bestämma det kända universums omkrets på en kväveatom när. Vad har man då för nytta med 200?

  90. Ninja i Kolakaramellrike

    Nytta!!!??!
    Det är roligt, är vad det är.
    Nytta? Allt behöver väl inte vara till nytta!

  91. Själv är jag högst onyttig ibland, som till exempel nu. Jag har inga ytterligare bidrag om pi, ej heller om matematik i allmänhet. (Bara dåliga skämt. Mattematik = konsten att räkna ut hur mycket mat hunden ska ha.)

    I alla fall, jag körde bil i eftermiddags och det var så tråkigt (eller redan hört) på radion att jag förstrött gick över till någon av reklamkanalerna. Och där var det någon som ville sälja något som var “billigare än aldrig förut”. Eh … blir inte det dyrast någonsin?

  92. Jag är så jädra nyttig och sitter bara och jobbar hela dagarna (tyvärr är det dåligt betalt, kära manaaascher) och inte kan jag lära mig något utantill heller. Men nu ska ni få lära er vad boken handlar om: aaarsch iväg till nästa bås!

    (När jag berättade om korumpeetymologin i radio för ett par år sedan, ramlade det in massa lyssnarkommentarer eftersom INGEN hade haft den blekaste AAANING!)

  93. Jamen, ÖR. Det var ju just därför jag hade mina tre varianter där den tredje säger att ingen kan säga hur det ska vara eftersom båda varianterna är vanliga i alla språk som använder uttrycket och det verkar osäkert vilken av varianterna som är ursprunget.

    Kanske fanns det två varianter som användes i olika syften och sedan förenats och grenats ut på grund av att det inte stämde så bra med à le, dvs au?

    Rumpan är I land. Åtminstone i min värld.

    Jag såg det som ett utmärkt ämne för en fortsatt diskussion om hur man kan uppfatta en kommentar. Men jag vet inte längre. Det gick inte fram.

  94. Tack kära medbåsister, för att ni så tydligt och underhållande visar vad Lottens inlägg handlar om. Det är inte ofta som kommentarerna är så hög grad kopplade till ämnet.
    Nyttan av att kunna många decimaler på pi är inte mindre än att tex dokumentera vilka bilregnummer man ser.

  95. Ökenråttan

    Lite till:
    mikaels: När uttrycket om kon på isen kom till vardet så klart både ko och is med. Men i dag betyder det ju bara “Ingen panik”, “Ingen brådska” och liknande, helt frikopplat från kor och isar. Och det var denna nutida användning av uttrycket som jag avsåg.

    SG: Jag förstod inte riktigt dina tre punkter där. Menar du att man kan “svenska till” ett sånt där franskt uttryck och stava det lite som man tycker? T.ex. som när vi skriver apropå?

  96. ÖR: Jag tycker att det här börjar bli en aning segt. Men ska försöka förtydliga. Ny text kursiverad:

    Här har vi ett utmärkt exempel på något som skulle kunna (inte sagt att det gör det) leda till:
    1. Kritik: ”Hetere väl inte! Heter ju a la bonheur”ett förslag av tre möjliga
    2. Fråga: ”Hur då i god tid?” någon, som är van vid det “vanliga” uttrycket undrar försynt
    3. Konstaterande: ”Här är det ju egentligen ingen som kan säga hur det ska vara. Båda varianterna är vanliga i alla språk som använder uttrycket.” Ja, så är det. Båda stavningarna förekommer sida vid sida. Kallas ibland fredlig samexistens

    Ett utmärkt exempel, som sagt. Och reaktionen hos OP är mycket beroende av egen insikt, dagsform (humör), bedömning av kommentatorns kompetens och en del andra komponenter. Perfekt för vidare diskussioner hur man kan ta påpekanden, kompletterande fakta, kritik.

    ÖR har fört oss närmare diskussionens kärna med sitt exempel.

    Och, kolla vad som dök upp som träff nummer ett när jag googlade: http://lingvistbloggen.ling.su.se/?p=1058
    Några år gammal diskussion, men tror att den håller än.
    Nu var det inte sakfrågan i sig jag tog upp utan frågan hur man kan uppfatta en kommentar (direkt kritik, fråga eller konstaterande) och hur man, beroende på dagsform, sinnesstämning och bedömning av kommentatorns kompetens kan reagera olika. Som PK konstaterar en rak linje från Lottens rubrik till diskussionen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.