Hoppa till innehåll

Hade ni också delad gympa?

Visserligen heter skolämnet inte gympa längre utan idrott och visserligen kan orden ”delad gympa” missförstås komplett, men nu måste vi utreda något här:

– Hade ni gemensam gympa med killar och tjejer huller om buller i skolan?

Gymnastik
Förra sekelskiftet, väl?

Jag hade gympa tillsammans med killarna i klassen till och med sexan. Ludde sparkade en fotboll hårt i ansiktet på mig och Annie blev alltid vald sist och man fick inte ha de röda, gröna och gula banden (som visade vilket lag man tillhörde) knutet som ett pannband. Men så länge man kunde gömma sig i den hoprullade, långa, gråa mattan var jag nöjd eftersom gympa var sååååååå ointressant.

gympa_1953
Tjejgympa 1953.

Men så hände något. Jag började spela basket och fann att det här med att vinna var min grej. Detta sammanföll med att vi i sjuan (1977) hade tjejgympa respektive killgympa. Ibland var vi på varsin sida om den nedfällbara väggen mitt i gympasalen (som var jättestor) eller så var ena gänget ute medan det andra var inne. Det funkade fint för alla – utom mig och en kompis, som absolut ville ha gympa med killarna.

Så vi (och alla andra som ville, men det var bara vi) fick dispens! En gång gjorde jag mål på Micke Fant i handboll och en annan gång klättrade jag snabbare än Janne uppför linorna upp till taket. Det var jättekul! Ibland fick vi inte vara med killarna (oklart varför) och istället ha gympa med tjejerna. I dagboken står det att det var “JÄTTETRÅÅÅÅKIGT”, men ärligt talat minns jag inte varför det var tråkigt. Uteblev tävlingsmomentet? Blev vi inte svettiga? Fanns det inga skratt? Hm.

I gymnasiet (1980) samlades alla till gemensam gympa igen, men i de båda skolor som jag gick i då, var gympaläraren bara en lekledare. De lät oss elever bestämma vad vi skulle göra och om det blev fotboll, fick fotbollspelarna i klassen sköta ”undervisningen”. Det var bedrövligt, stökigt, trist och på inga sätt något som lärde oss annat än att gympalärarna faktiskt inte kunde något.

gymnastik (1)
Sockiplast och balettdräkter på 1970-talet.

Jag undrar nu: fick alla skolor göra som de ville eller utgick ett påbud om separata gympa- eller idrottslektioner? Och hur är det idag? Finns det någon idrottslärare bland läsarna eller ska vi rota fram läroplanen? Duschade ni? (Det gör inte mina barn längre eftersom ”det inte behövs” och ingen kan tvinga dem och alla är rädda för att bli fotograferade i duschen …)

Share
Publicerat iBloggen

78 kommentarer

  1. När femtonåriga dottern fick sitt schema nu i början på höstterminen var hon jättebesviken. Gympa direkt på morgonen!Då är man ju äcklig hela dagen. Duscha gör man ju inte. Vilket jag inte tidigare förstått att de inte gör. Undrar igentligen i vilken årskurs de slutade med det.
    Jag frågade om de var blandade med killarna, och det är de. Kanske var de uppdelade några veckor i femman, sa hon, och såg nästan chockad ut över min fråga.

  2. Själv hade jag blandad gympa tills jag började sjuan. Då slogs vi ihop med en annan klass under idrottslektionerna. Tjejerna på ena sidan vikväggen och killarna på den andra. Även på gymnasiet var vi uppdelade utom när dans stod på agendan. Krisse i parallellklassen tyckte det var förfärligt att dansa med killarna. De hade ju så håriga ben.

  3. Mia från Götet

    När jag gick på högstadiet (80-83) hade vi både och. Tisdagar blandat och torsdagar uppdelat, tillsammans med en annan klass. Undrar varför. På gymnasiet slutade jag att vara med på gympan, men jag minns inte varför. Antagligen tyckte jag bara att det var tråkigt.

  4. Är det NÅGON som minns vad argumenten var för det ena eller det andra sättet?

    Jag vet att jag ville vara med i killarnas gympa för att de
    1) inte föll omkull när jag tacklade dem
    2) på ett underligt sätt verkade tycka om att brottas med mig
    3) var killar.

  5. Det var nog si och så med duschandet före gymnasiet som jag minns det.
    Det hände att vi duschade på LM-stadiet, jag tycker jag minns hur det duschrummet såg ut, men jag har ingen aning om hur det såg ut i högstadiet.

    Och så för att statistiksammanställningen ska bli lättare så redovisar jag här också:
    Högstadiet: separat gympa i parallella salar. Två klassers tjejer/killar på en gång.
    Gymnasiet: Två klassers tjejer/killar samtidigt i en jättestor sal med en kvinnlig och en manlig lärare. Ibland hade vi olika gympor.

  6. Vi duschade alltid. ALLTID. Det var lika otänkbart att inte duscha efter gympan som att … eh … raka sig i skrevet.

    Numera … ja. Ni vet.

  7. Gympa/Idrott handlar i men mening INTE nödvändigtvis om
    att lära sig en massa utan ska i första hand ses som schemalagd
    motion eftersom eleverna som sitter still hela dagarna
    behöver röra på sig. Jag vet inte hur det fungerar idag men då
    så var det samma typ av betyg för idrott som för alla andra
    ämnen. Jag personligen tycker att det räcker med att
    eleverna för ett godkänt betyg eller icke-godkänt betyg.

    De klasser jag gick i hade gemensam idrott i samtliga årskurser
    vad jag kan minnas.

    På högstadiet så hade vi YT som idrottslärare, han var jättebra.
    Vi hade 2 lektioner per vecka, för terminens enkellektioner så
    hade idrottsläraren redan bestämt vad vi skulle göra men
    för terminens dubbellektioner så gjorde vi tillsammans (lärare och elever), på terminens första lektion , upp en planering för dessa dubbellektioner. Jag tycker personligen att det var en bra lösning.

    På enkellektionerna så hade vi bara halva salen (avdelad med vikvägg)
    eftersom det var två klasser som hade idrott samtidigt men på
    dubbellektionerna så hade vi hela salen för oss själva.
    På dubbellektioner kunde vi ofta välja mellan olika sporter.
    Några spelade kanske basket, andra spelade innebandy osv.

    På sommaren blev det mycket fotboll och brännboll men (tyvärr)
    också “tre broar” som var 3km löpning.
    Verkar dock bara vara två broar nu men jag har för mig att det
    fortfarande var tre broar på den tiden.

    På gymnasiet så fick vi en idrottslärare (GT) som visade sig vara fru
    till idrottsläraren några av oss hade haft på högstadiet.

    Hon var betydligt sämre, ingen variation (styrka och volleyboll
    på var och varannan lektion) inte alls samma samarbetsvilja
    som sin make utan hon körde sitt race med det hon redan hade bestämt.

    Förutom de tillfällen då vi hade båda salarna för oss själva så kunde
    vi få välja mellan lite olika saker.

  8. Den som inte duschade efter gympan blev INTE populär. Mer eller mindre öppna pikar förföljde vederbörande. Oftast öppna som et shoppingcenter runt jul.

    I lågstadiet gick vi i ring runt i duschen, så ingen slapp undan.
    Mina skolduschar har alltid delats mellan två omklädningsrum, killarnas och tjejernas. Gav rika tillfällen till oönskad närkontakt och ekot av de sjustrukna C som plägade höras, när dörren från killarnas forcerats ringer i mina öron än i denna dag.

    Högstadieskolan var i alla fall försedd med två lika stora gympasalar. KIK.

  9. För övrigt tycker jag att man ska ta tillbaka det gamla namnet:
    Gymnastik med lek och idrott.
    Det där med leken glöms tyvärr bort helt och hållet idag och gymnastiklektionerna ser ofta ut som de träningspass den idrottsintresserade delen av klassen utför frivilligt.
    Det befrämjar inte i någon som helst grad eller mån intresset för hälsa och rörelseglädje som borde komma alla till del.

    De slipsförsedda flickorna på översta bilden håller på med Lings tolva och gör utfall höger. Med höfter fäst.
    Det har mina gossar också gjort. Lings tolva alltså.
    För övrigt hette basket korgboll från början och var en ren tjejidrott. Fråga min farsa så får ni höra, han vet besked för han var med. Ingen riktig kis befattade sig med denna mesiga sport. Fotboll och handboll var det som gällde.

  10. Åh vad jag har funderat över det här, sedan ämnet dök upp i förra båset. Jag klår min hjässa och stirrar i intet och har jähättesvårt att komma ihåg hur det egentligen var.

    Men jag trooor att det var gemensamt i låg- och mellanstadiet (1967–73) och ibland separat, ibland ihop på högstadiet (73–76) och gymnasiet (76–79), helt beroende på vad som gjordes. Alla utomhusaktiviteter var i alla fall gemensamma. Dans och sånt var gemensamt. Simning var gemensam (det fanns då och finns än simhall precis intill skolorna, gymnasiets sport- och gymnastikhall är rentav sammanbyggd med badet; det blev också mycket simmande under min skoltid). Bollsporter var separata, antagligen för att tjejerna förväntades inte hänga med annars. Gymnastisk gympa (klättra i rep, vara vig, hoppa över saker etc.) idkades nog också separat. Men jag minns så dåligt så jag kan ha fel.

    Om någon inte hade duschat efter gympan hade den personen sannolikt blivit svårt mobbad …

  11. Glömde:

    Sockiplast.

    Vilken persedel. Sockiplast. (Stavnings-“hjälpen” känner inte till ordet.) Det var sannerligen länge sedan man hade det på fötterna — vilken tur!

  12. Men de var bra! Halkfria, lät foten arbeta fritt, inga fotvårtor.
    Trickset med sockiplast var att vända dem utochin så de inte luktade så jävligt.

  13. @LL99:
    Men det är alltså någon som gjort slag i saken av det som jag tycker borde ske! Kul! Läskigt dyrt, men det är ju en början i alla fall.

  14. Cecilia, gjort slag i saken av vadå och vad är det som är hiskeligt dyrt?

    Eller nu förstår jag vad du menar. Först trodde jag att du syftade
    på något med skolidrotten, men att jag inte alls förstod vad du menade.
    Dock så kom jag ju just på att du så klart syftar på det mobilerande
    (egentligen heter det ju ambulerande) äppelmusteriet.

  15. PS. Klicka på: Kunskapskrav för slutet av årskurs 6

  16. PPS Fast nu börjar matchen, så de som vill kan få betygssättningsdispens till i morgon.

  17. Pssst. Det är fopoll på femman. Mot Liechtenstein. Vi ska vinna. Ssccchh.

  18. Simma kan jag i alla fall.

    Men “sammansatta motoriska grundformer i olika miljöer och varierar och anpassar sina rörelser till aktiviteten” låter luddigt tycker jag.
    Vilka är de motoriska grundformerna?
    Vilka sorters miljö är det man ska vara i?
    Hur anpassar man inte sina rörelser till aktiviteten? Är det gå åt ett annat håll än det som bollspelet rör sig? Men gör inte en del fiffiga bollspelare det i vissa lägen?

    Hitta med karta. Jomen det borde jag väl känna igen mig på?

  19. Lille Maken

    Gympa tillsammans med killar? Nej pass! Ville man ha närkontakt med dom så var det dansskola som gällde.

  20. Annette

    Gympa var vidrigt, vi tjejer fick bara göra gymnastiska övningar eftersom två stycken tävlade i gymnastik. Jag som inte ens kunde göra en kullerbytta kände mig som en stor klumpeduns. Killarna på andra sidan draperiet fick spela bollspel som jag gillade.

  21. Ökenråttan

    Ja, nu skrev jag i Lille M:s namn där, nyss. Blev lite konstigt …

    Flickorna på det översta fotot påminner om illustrationerna i Daddy Long-Legs (Jean Webster, 1912).

  22. Va? Finns det krav på simkunnighet i skolan? Erbjuds då även simundervisningen nu för tiden? Jag åkte till simhallen varannan vecka i skolan och fick simundervisning. Lik förbannat vevar mitt vänsterben som det vill, men det beror nog mer på knoppen än på benet. Mina döttrar fick minsta möjliga bassängvana via skolan, simma lärde dom sig i sommarsimskolan.

  23. Bess

    Vi hade blandad gympa (slutet 70 och 80-tal). Vi duschade – med duschmössa. Varianten som täckte hela huvudet och hade genomskinlig plast framför ansiktet. Min var röd. Mina barn har blandad gympa (6an och 8an) och duschar under protest.

  24. Bess

    Och simundervisning fick ungarna i 6års, 3an, och 5an (för dem som inte lärt sig vid det laget).

    När jag gick i skolan ingick också simskola tills man klarade 200 m.

  25. ÖR, vilken förtjusande förbryllande kommentar om närkontakt med killar i Lille Makens namn!

  26. Men Cecilia N (21:07), hur har du det egentligen (ijenklien) med dina metakognitiva förmågor? Dem ska man av allt att döma ha full koll och ordning på redan i ettan nuförtin. Enligt hemskick som barnbarnet hade med sig häromdagen. Metakognitivt, it is!

  27. Och 2-0!

  28. Hihihiiii. (Det är kul när Sverige gör mål och målgörarna [Zengin och Durmaz] väljer att springa ut till Zlatan på bänken för att kramas istället för att stå kvar på planen.)

  29. Sara

    Jag började skolan 1989 och tog studenten 2001. Under dessa år har jag alltid haft blandad gympa och alltid duschat efteråt. Så var det bara.

  30. Karins länk ovan ger oss detta, där jag har fetmarkerat sådant som jag tyvärr har missat att lära mina barn (felåt):

    Sammansatta grundformer i kombination med gymnastikredskap och andra redskap.
    Olika lekar, spel och idrotter, inomhus och utomhus, samt danser och rörelser till musik.
    Takt och rytm i lekar, danser och rörelser till musik.
    Simning i mag- och ryggläge.
    Hälsa och livsstil
    Kroppsliga och mentala effekter av några olika träningsformer.
    Kulturella och geografiska förhållanden i närmiljön som påverkar och möjliggör valet av fysiska aktiviteter.
    Förebyggande av skador, till exempel genom uppvärmning.
    Ord och begrepp för och samtal om upplevelser av olika fysiska aktiviteter och träningsformer, levnadsvanor, kroppsuppfattning och självbild.
    Friluftsliv och utevistelse
    Att orientera i den närliggande natur- och utemiljön med hjälp av kartor. Kartors uppbyggnad och symboler.
    Lekar och andra fysiska aktiviteter i skiftande natur- och utemiljöer under olika årstider.
    Rättigheter och skyldigheter i naturen enligt allemansrätten.
    Säkerhet och hänsynstagande vid träning, lek, spel, idrott, natur- och utevistelser.
    Badvett och säkerhet vid vatten vintertid. Hantering av nödsituationer vid vatten med hjälpredskap.

  31. Hej igen, Sara! (En av sällankommentatöserna.)

  32. Å. Mycket i den listan som då verkligen inte förekom i gymnastik (med lek och idrott) under min skoltid.

    (Sen halkar jag åt sidan vid uttryck som “nödsituationer vid vatten” och tänker “vid vatten men däremot inte i det? Hmmm …” Klart jag förstår hur textförfattarna har tänkt, men ändå.)

  33. Malinka

    Blandad gympa åk 1–6, delad åk 7–9, blandad 1–3. Under gymnasieåren var jag mer intresserad av att sitta och röka bakom ett hörn utomhus, och gjorde en deal med gympaläraren: var jag i salen, helst omklädd men inte nödvändigtvis, fick jag en etta. Så åtminstone två år frivilligt på bänken.

    Under bänknötaråren duschade jag inte. Annars duschade alla och skulle ha ansetts vara ÄCKLIGA om de inte hade.

  34. Lo

    Vi hade gemensam gympa hela grundskolan, med undantag av vissa lektioner, främst bollsport. När det var innebandy var det rätt skönt, eftersom det gjorde ondare att spela med killarna. När vi spelade basket var det sämre, eftersom drygt hälften av tjejerna i min klass tillhörde skånes bästa basketlag och vi som tillhörde andra halvan aldrig ens fick nudda bollen.
    På gymnasiet hade vi delad gympa. Killarna hade Walter och spelade i stort sett alltid innebandy, som jag kommer ihåg det. Vi hade Ulla-Greta, som var stentuff. En gång, på våren i ettan, tror jag, skulle killarna vara med oss och de orkade inte ens en tredjedel av lektionen…

  35. BoAnders

    I folkskolan på 50-talet hade vi någon gång kast med liten boll och slungboll (när det var varmt, läraren var nog lite frussen i vår B2-skola). I realskolan (tidigt 60-tal) skolkade jag konsekvent från gympan under fyra år utan att någon märkte det. I handelsgymnasiet (sent 60-tal), fyra år, hade vi ingen gymnastik, och tänk – jag lever ändå – och mår bra!

  36. Sen när vi är trötta av all gympa sticker vi hem och sätter oss i vår skorpionlänstol. (Så ful, så snygg, så smaklös, så cool …)

  37. Gemensam gympa och rytmik(!) i lågstadiet sedan delad hela skoltiden. Pojkarna från två klasser blandades och ställdes i början av lektionen upp på två led efter kroppslängd. Av någon anledning tror jag vår lärare hade varit militär i Estland.
    Vi hade bara en liten gympasal i skolan och var ute åtminstone en av de tre lektionerna vi hade i veckan. Ute eller i ett litet rum med några skivstänger och ett pingisbord.
    Vi var många pojkar i min klass så jag tror vi så småningom slapp dela med någon annan klass. Annars blir det alldeles orimligt att vi så vitt jag minns oftast spelade pasket eller sladderbandy.
    Duschade gjorde vi. En period bytte pojkarna och flickorna omklädningsrum vart annat år av rättviseskäl. Det gjorde att pojkarna ibland gick förbi dörren till flickornas omklädningsrum på väg till sitt …

  38. Agneta uti Lund

    I ingen av de skolor jag gick i fanns det några duschar att duscha i. Inte ens i Flickskolan som byggdes 1950 och där det som mest gick 1200 elever. Å andra sidan fanns där ingen riktig gymnastiksal heller. Så där bedrev vi mycket lek och idrott. Bland annat brännboll på skolgården, där vi också hade friidrottsövningar som höjd o längdhopp. Friluftsdagar kunde vi åka skidor eller orientera.

  39. Blandat tjejer och killar. Så var det upp till en viss årskurs vill jag minnas. Men minns inte när vi blev två kön igen. Tom sexan skriver du. Kanske samma.

  40. Jag är ett par år yngre än Lotten, började skolan 1973. Vi hade gemensam gympastik upp till årskurs 6. Det gick väl an när vi var pyttesmå men blev allt mer outhärdligt, främst därför att ingen hade kommit på tanken att det FINNS andra sätt att dela in i lag än att låta de bästa välja (det var nästan alltid bollspel, som jag kommer ihåg det, och jag blev alltid vald sist. Jag var bäst i alla andra ämnen, ibland på delad första plats med en eller två andra, men det gjorde snarast saken värre).
    Sen uppdelat i högstadiet och gymnasiet, utom ibland på gymnasiet då det spelades framför allt volleyboll med de killar som ville spela volleyboll med tjejerna, vilket var rätt många. Högstadiet har jag förträngt det mesta av – antagligen valdes det lag där också, och det förutsattes att alla kunde reglerna för alla bollsporter från början, men så var det på mellanstadiet också. Eftersom jag oftast lyckades undvika närkontakt med bollen gjorde jag inte alltför många fel.
    Duschade gjorde vi väl utan kommentarer, vad jag minns. Utom en period på mellanstadiet när man försökte införa gemensam dusch för alla barnen, vilket ledde till ytterst obehagliga saker. Bleäh.

  41. Av mina fem barn har bara tre fortfarande gympa; de andra är för gamla – även om jag tycker att det hade varit jätteroligt om man införde gympalektioner på tekniska högskolans civilingenjörsutbildning.

    De tre är vähäldigt nöjda: gympan är omväxlande och rolig och går väldigt mycket ut på att leka och skratta. Höga betyg delas inte nödvändigtvis ut till de ”bästa” utan till elever som anstränger sig och … ehum, är närvarande. (Det är inte så många av barnens kompisar som röker, ska tilläggas.)

    Men duschar gör man blott av tvång, annars inte.

  42. Förresten så är inte rubriken lite tvetydig (vilket du iofs nämner)?
    Jag utgår från att du med delad menar separat/uppdelad?

    För mig så innebär uttrycket “delad” mer att det handlar om
    något som görs tillsammans. T.ex. man delar en taxi d.v.s.
    man åker tillsammans i en taxi istället för att åka i varsin.’

    Eller det här med “delad glädje är dubbel glädje” som ju är att
    man gläds tillsammans.

  43. Nu har jag kollat på rokoko-programmet som är så ljuvligt brittiskt, LL99. Bara uttalet av ”rokoko” blir man alldeles fnissig av.

  44. Jessica

    Vi hade gemensam gympa, och jag avskydde varje sekund.
    Jag hade visserligen avskytt det också om det hade varit uppdelat.

  45. Sanna

    Utan att läsa några andra kommentarer sammanfattar jag mina gympalektioner genom stadierna:
    Lågstadiet och mellanstadiet: Gemensam gympa med hela klassen. En gång i veckan i simhallen, de andra i gympasalen eller ute. Jag hatade redskapsgymnastik och var dålig på det mesta. Roligast var innebandy i femma och sexan.
    Högstadiet: Delad gympa med några få undantag när vi spelade lag-sport i hela hallen. Fast killarna spelade inte mer lagsport än vi tjejer utan höll också på med redskapsgymnastik när vi gjorde det.
    Gymnasiet: Kommer inte ihåg om jag hade idrott första året. Kanske för att det fortsatte som innan med samma lärare som på högstadiet. Det kan ha varit så. Andra året var lite flummigt. Under tredje året (tror jag det var) fick alla hålla var sin lektion och det var mycket roligare. Vi fick prova på helt nya saker och också göra gamla vanliga saker på ett nytt, mycket roligare sätt. Jag höll en orienteringslektion som fick mycket beröm.

  46. Ökenråttan

    Jag fasas över hur det ser ut i världen. – Så skrivs det i pressen. Att fasas är tydligen ett nytt verb. Ska väl betyda att kan känner fasa inför nåt eller förfasas över nåt, men vem vet …? Fasas du inte över hur språket blir suddigare och suddigare, åtminstone i dagspressen?

  47. Den tror jag inte att jag har sett, Ökenråttan, för i så fall skulle jag nog ha förfasats lite också.

    Avfasas.
    Fasas in/ut.
    Fasas … nä.

    Är fasas det nya rasa? Borde “jag” kanske rasas också?

  48. Ja! Låtom oss alla fasas för!

    (Alla sådana här exempel på sudderudd i språket använder jag på föreläsningarna.)

  49. Ökenråttan

    Ungarna fasas för att bli fotograferade i skolduschen.

  50. Här känns som tillfället då jag kan smyga in mitt nu några år gamla men fortsatt intensiva hat mot att “dofta” plötsligt har förändrats. Varendaste gång någon säger (i radio eller teve, för jag känner absolut inte en enda människa som säger det i “verkliga livet” eller vad det heter) “dofta på [chokladen|osten|vinet|blommorna|annat luktagott]” kryyyper det i mig av motvilja. Man luktar på saker. Saker doftar. Eller luktar – gott äckligt intressant väl illa.

    Allvarligt, när skedde det att substantivet lukt och verbet lukta (både transitivt och intransitivt), vilka jag betraktar som helt och hållet neutrala, av somliga började anses lite negativa så att man inte får säga att något luktar gott?

  51. Och till och med på SR så tävlar man ut saker numera. Tävla ut! Lotta ut är ju allom bekant, men tävla ut? Det skär sig i örat.

  52. Åh Annika vad jag håller med om dofta-/luktaförvirringen som finns! Och oskicket att ‘tävla ut’ saker måste bara upphöra, om vi inte ska förgås av kryp, skurna öron och förfasningar!

  53. PS, ikväll är jag i Sandviken och på “Charlies” var det fullt hus! Det måste vara skälet till att det är tomt på gatorna i Sandviken. Bra hotell med fulla godisskålar här och var, kanske inte så bra för alla karaktärer, men snyggt är det!

  54. Magnus A.

    Någon frågade om lukt och doft i radioprogrammet Språket för några månader sen – fast han ställde frågan från fel håll, ty han hade fått för sig att det tidigare var så att lukt bara användes om dålig lukt och doft om god, och att bruket hade changerat så att lukt numera förflackat kunde användas även om det som luktar gott.
    Tyvärr blandade programledare och expert bort frågeställningen och lämnade ett icke-svar.
    Redan den 1 juni 2004 tog programmet upp uttrycket ”dofta på vinet”.

    En parallell till fasas är kanske de märkliga nya passivkonstruktioner med något slags dativobjekt som sådär det senaste decenniet har börjat förekomma i dödsannonser, runor och minnesord, till exempel ”du saknas oss” – förstås bildat på missförstått mönster av deponenskonstruktionen ”han fattas mig”/”du fattas oss” etc., som fick spridning genom Astrid Lindgrens Ronja rövardotter (där det kanske var litet av en språklig innovation). Detta ser jag nu att Lingvistbloggen har skrivit om, med vidare fördjupningslänkar.

  55. Intressant Magnus A. – det skulle ha varit mitt svar, tänkte jag: att ”dofta på” kommer från vinprovarvärlden. (Och då särskilt från Broder Jakob.)

  56. Tack för Lingvistbloggen, Magnus A. Jag var inte riktigt medveten om hur långt Astrid Lindgrens “fattas” har påverkat allmänspråket och till slut vrängt fram en del bruk som är oerhört underliga — särskilt slutet, där bloggaren exemplifierar med ett “jag fattas dig” som i själva verket betyder “jag saknar dig” är ju helt bisarrt! (Tycker jag, som nog tyvärr är en typisk “det där hade aldrig godkänts när jag gick i skolan”-tjurskalle.)

  57. Och — tyvärr för Lottens broder Jakob hjälps det inte, jag tycker att “dofta på” är skitlöjligt, tillgjort samt absolut fel.

  58. Oj då. Jag ser att mitt mellannamn i dag (i natt?) tycks vara “tyvärr”. Så synd. Skada. Tråkigt nog. Trist nog. Sorgligt nog. Beklagligtvis. (Ja, jag kan visst det uttrycka mig på annat vis …)

  59. Ja, dofta på är verkligen skitlöjligt annat än som uppmaning till nåt aromatiskt att fortsätta sprida sin väldoft. Och då är det tämmerligen verkningslöst, sådana ting är oftast utan medvetande.

    I går hörde jag någon medlem från juryn för Riksbankens pris bla, bla ,bla uttrycka att pristagaren är ‘lite av en gigant’ inom sitt ämnesområde.
    Fin skit ska det vara.

  60. Agneta uti Lund

    Att vara en gigant (i/inom något) är nog ett vedertaget uttryck.

  61. Fast LITE av en gigant är man väl inte?

  62. Agneta uti Lund

    Uttrycket är kanske ‘något av en gigant’, men jag tror att ‘lite av en gigant’ är lika vanligt.

  63. Agneta uti Lund

    Fick för mig att uttrycket används rätt frekvent inom sportjournalistik. Men visst något/lite av en gigant – har något av floskel över sig.

  64. LITE av en gigant är en oxymoron!!
    Som jätteliten ungefär. Eller skitgott.

  65. Agneta uti Lund

    Uppfattar du även “något av en gigant”som en oxymoron?

  66. Nej, inte på samma sätt, något och gigant är inte motsatser på samma sätt som lite och gigant.
    Man kan vara lite av andra saker, profet i sin egen hemstad, klok gumma, skvallercentral, festens medelpunkt osv.

  67. Lite av en gigant … har han vähäldigt stora fötter, kanske?

    Fast det är lätt hänt att man obetänksamt lägger lite sordin på starka ord i tal, för att man oroar sig över att låta alltför kategorisk. Ett känt exempel är “ganska unik” som jag aldrig skulle skriva men möjligen rentav själv har låtit slippa över läpparna någon gång.

  68. Agneta uti Lund

    Ganska unik låter ju knepigare än ganska ovanlig.

    Men visst använder vi oss av en och annan oxymoron: som bitterljuv till exempel.

  69. Ökenråttan

    Hatkärlek.

  70. Och lillgammal.
    Och fulsnygg. (Kom inte det till för att beskriva Barbra Streisand? Redan på 60-talet var det ju omöjligt för populärpress att riktigt klara av en mycket beundrad kändis som inte var vacker; det finns något sorts mentalt korrelat mellan framgång och skönhet, så att den som är känd bara måste vara snygg även när hen inte är det, liksom.)

  71. Magnus A.

    Undrar om det kanske var Jean-Paul Belmondo som var fulsnygg först? Cirka 1960.

  72. Barbra Streisand tror jag inte på, hellre då J-PB.
    Man har väl aldrig använt ordet ful i samband med kvinnors utseenden? De har i stället haft personliga utseenden.

  73. Ja, såklart Jean-Paul Belmondo! (Asch så dum jag är …)

    Men ordet har definitivt använts om Streisand, det minns jag tydligt från hur jag först mötte det som — vad? — åtta-tioåring. Nämligen i storasysters flicktidningar där Streisand var superpoppis då i slutet på 60-talet.

  74. Äsch, nu ber jag om ursäkt — de fantastiska Belmondo och Streisand kommer att döden dö i detta bås pga. nytt-blogginlägg-sabotage!

  75. Hm … kan man dö när man har en egen effekt?

    Jag vill också ha en effekt. Undrar bara vilken. Annika-effekten: matta lyfter sig förrädiskt så att normalt gående person snavar mitt på platta golvet … Jo, det är en sorglig effekt jag redan har fast den inte är döpt efter mig. Finns det inga bättre?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.