Det är så lätt att klaga – särskilt eftersom det finns så rasande mycket att klaga på. Därför ska jag inte klaga nu, utan bara fundera lite. (Skillnaden är hårfin.)
I Linköping satt en tiggare på perrongen, och säga vad man vill om oss svenskar – att vi ”är snåla och inte ger pengar till tiggare” är komplett, alldeles, totalt och helt tokigt enligt min kanske inte riktigt empiriska undersökning med blott en deltagare. (Läs nu inte in något i denna min korta historia annat än just det jag beskriver.)
Under de 12 minuter som jag väntade på perrongen, gick 17 personer (18 med mig) fram och lade ner en tia eller två i mannens pappersmugg. (Jag kan inte vara helt säker på om det var tior, men de ”lät” som tior. Och om man ger pengar så ger man väl inte en eller två kronor?) Mannen sade glatt och förvånat tack till alla givare och tog meddetsamma upp slantarna ur muggen och lade dem i en redan välfylld ficka på jackärmen så att det bara var 3–4 slantar (halvtomma tunnor skramlar bättre, gammalt djungelordspråk) kvar i muggen. Efter ett tag blev ärmfickan full, så då började han fylla andra ärmen. Som Karl Alfred-muskler, liksom. Slutledning: ”vi” är faktiskt inte så snåla som det sägs.
Apropå Linköping så är det numera där vi lantisar byter tåg, vilket är jättekonstigt.
Kolla här. Eskilstuna–Norrköping åker man sekrutt-tåg utan bestämda platser och med många stopp. Men när man kommer till Norrköping (se karta) ska jag inte gå av utan fortsätta att åka sekruttåg i en halvtimme trots att mitt fintåg (nåja) inkommer till Norrköping ungefär 20 minuter senare.
Istället ska jag tuffa vidare till Linköping (se karta nu då!) där jag har mindre marginal (åtta minuter) till det tåg som jag ju kunde ha klivit på i Norrköping. Förklara det, den som kan! (Och nej, det går inte att vara rebell och byta i Norrköping ändå, för det får man inte. Och inte i Katrineholm eller Flen [sedär, en karta här ovan!], för fintåget stannar inte där.)
Lösningen är förstås att beställa två biljetter:
- Eskilstuna–Norrköping
- Norrköping– Lund
På tåget klev jag i helt fel ände eftersom jag inte hade ögonen med mig (eller förståndet så att jag tolkade anvisningarna fel) så att jag inne i tåget fick gå från näst sista vagnen till den näst första. Under denna promenad tappade jag räkningen (nej, jag borde verkligen inte få resa utan förkläde), och kunde inte hitta rätt eftersom det ingenstans står i vilken vagn man befinner sig.
När jag gick genom tåget tänkte jag stilla att det här nog blir en tuff resa. Det var proppfullt med barn, väskor, vagnar, golfbagar och äggmackor. Ljudnivån var sådär att jag började fundera på stavningen av decibel.
Men skåda! När jag väl kom fram till det som jag tror är min vagn såg det ut så här:
Mycket lyckat. Hittills har ingen kollat min biljett, så jag vet ännu inte om jag sitter på rätt plats. (Ssssschhhhh, jag låtsas sova!) Men varför sprider SJ:s datoriserade platsgenerator inte ut alla andraklasspassagerare så att det blir bättre resmiljö för alla?
Det mest lyckade idag är ändå att jag äntligen har förstått vad detta betyder:
”Även när du har använt din surfpott surfar du gratis!”
På fintågen finns det ju numera gratis internet som faktiskt oftast funkar som det ska. När man sätter igång datorn, dyker detta mystiska meddelande upp, och först nu förstår jag hur det hänger ihop. Man har en pott med snabbsurf. När den är slut, surfar man långsammare, men det är fortfarande gratis.
Snart är jag framme i Lund! (Dock har mitt middagssällskap glömt bort mig, så jag måste hitta nån annan att leka med. Eller kanske äta ensam? Hur ska det gå, hur ska det gå?)
Uppdatering
Kom på att jag ju måste tala om hur det gick med mig och min kvällsmat. Först gick jag ett varv runt Lund (Klostergatan, Lilla FIskaregatan, Stortorget, Botulfsplatsen, Mårtenstorget, Akademiska Föreningen och biblo och förbi stationen igen). Hela tiden spanade jag efter gamla farbröder och tanter som jag kände i Lund för 30 år sedan, och som säkerligen skulle vilja äta med mig. Sedan valde jag mellan ensam-sushi med öl i ombyggda saluhallen och en ensam-fisksoppa med vin på Klostergatan. Och därefter åkte jag upp till Delphi och Tjugotvååringens och Tjugoåringens gemensamma studentlägenhet, där jag helt ensam tryckte i mig detta:
Men hu så trist det var. Gäsp. Läsa lite bok. Rapa ägg. Klia sig på stortån. Men plötsligt sa det plingplong i mobilen – Tjugotvååringen bjöd in mig till nollningen.
Snygg grottmålning där. Troglodyterna ligger inte på latsidan!
Skulle dom inte ha klarifierat det hela medelst tillägg av ett ”här” på slutet av meningen? Då skulle ju även en troglodyt fatta vad det handlar om.
Pysseliten: Om vi ses i domkyrkan kan jag överlämna några grodor f.v.b.
Grodor.
Ökenråttan vill ge Pysseliten grodor.
Nyfiken, jag? Hur kan ni tro det? (kväääk)
Själv behöver jag inga grodor för jag har. I dammen och i brunnen. Paddor i buskarna har jag också.
(kväääk)
Och så Lotten i Lund. Har du fått middag, och fick du något sällskap till den?
Jag har inget sällskap, jag är alldeles ensam hemma. Nej, jag har förstås en fågel (och grodor, om jag går ut). Men ingen andra hälft då den är bortrest (till Skåne, dock icke Lund). Ack.
Jag har egentligen inte något alls att skriva här men jag skriver ändå, i väntan på att min mat, som jag ska äta ensam (ack — kväääk), ska bli klar i ugnen.
Så här va, ikväll tog jag fram glöggen. Gott och lent i halsen.
Vad gäller grodorna har vi en dotter som (tidigare) samlat på grodor. Vi envisas med att fylla på med grejor med grodtema, sist blev det en grodformad vattenkanna som är oduglig som just vattenkanna, men snygg!
Jag måste nog uppdatera med min kvällsmat …
Nu blev det lite kul på kvällskvisten, för jag hade tänkt gissa vad du åt – innan uppdateringen hann manglas ut. Och tänka sig, jag hade tänkt gissa på korv och öl!
Fast nån öl har jag då rakt inte fått. *mutter, mutter, dagens studenter, mutter, mutter*
Det där med tiggaren låter otroligt. Själv har jag aldrig sett någon lägga pengar i en tiggarmugg, bara en och annan ge dessa ”musikanter” med två låtar på repertoaren på T-banan en slant.
Oj, jag läste öl, när det stod ”ljummet te i termos”! Du får ta igen skadan ikväll då.
Inget öl bland studenterna av i dag? Annat var det på min tid. Minns särskilt en kårmiddag med dans då det ringdes efter polis för att någon stal grannarnas snapsar!
bordsgrannarnas, då
Det här med alkoholen under nollningen är speciell för just K-sektionen. Under hela nolleveckan är det helnyktert och bara roliga lekar och att bekanta sig med Lund som gäller för de blivande kemisterna. De andra sektionerna har sjöslag och är fulla som ägg (Tjugoåringen går ju på D, som hon vet att berätta), medan K alltså av tradition sedan urminnes tider inte serverar alkohol förrän på fredagen i nolleveckan.
Och just där – på K – är Tjugotvååringen ordförande, nykterist som han är.
Å, jag längtar också efter att trampa runt i Lund och minnas studenttiden där. Jag följde ofta den rutt som du beskriver. Vid Botulfsplatsen (inte Borulfsplatsen …) slank jag ofta in på Java och köpte burkar o teer innan jag tog bussen hem.
Snyta en rund liten hund uti Lund.
Lärdomens säte finns i Lund …
… men huvudet finns i Uppsala!
Någon som vet vad detta kan vara för något?
Tack Kronfrun, nu står det rätt!
Idag har jag lyckats! Jag har vandrat runt och sagt HEEEEEEJ och jämfört krämpor och till och med ätit lunch med en lundabo! Och varit på museum! Och satt upp en lampa och en bokhylla i studentlyan! Och köpt en cykel! Ojojojoj vad kul jag har!
Det ser ju nåt elektriskt ut …
SG?
LL99, något telefoniskt?
Nordiska museet. Då är det inte ett abstrakt konstverk och förmodligen inte en avgudabild. Det verkar inte heller vara någon del i klädedräkten, traditionell eller modernare. Det kan förstås fortfarande vara ett prydnadsföremål, men mest sannolikt är att det har (haft) en funktion. Jag lutar nog åt Pysselitens håll.
Ser ut som innanmätet till en telefon med nummerskiva, om någon minns hur de såg ut.
Telefonnummerskiva var det första jag tänkte på också, men det är för få pluttar runtom.
Man kanske kan krulla håret med den. Eller skicka någon form av elektriska meddelanden. Eller tortera någon (förlåt, men så fungerar min hjärna ibland). Eller kolla någons EKG. Um …
Nä, jag har egentligen inte den blekaste aning. Vad är det där i den vita lådan till höger om själva ”skivan”, som ser ut som ettöressmällare? (Åtminstone folk i min ålder vet vad ettöressmällare är.)
Men jag tror inte att det är hål för alla nummer i den undre skivan …
Ettöressmällarna har ju dom där skorna, som man fäster med en liten skruv, eller på en liten pinne. Näe, om det inte är en telefon är det nog MacGyvers tillhörigheter.
Bröstpump för suggor. Dom har ju så många brösttårtor (som barnen sa).
Jag tror det är en avancerad maschasapparat.
Jag tror att det är något innanmäte till en telefonväxel.
”innanmätet till en telefon med nummerskiva, om någon minns hur de såg ut”
Heh, hade kunnat ta en bild av min skrivbordstelefon om den inte vore 170 km bort.
Nummerskiva, jajamensan. Och jag tycker pluttarna räcker bra om man räknar den som ligger lite avsides som nolla och räknar in den som råkar ha skorstenen hos sig.
Min gissning blir, delar från någon slags elektrisk mätapparat.
Ll99, du kan väl ge PK en ledtråd, han har feber och kan inte tänka klart. Jag börjar få klart för mig hur hostningarnas olika stadier låter. Det börjar med små försynta nysningar, som tilltar och övergår till den rosslande slutklämmen av nysen. När rosslet försvinner återstår ekande hosningar som sakta men säkert förflyttar sig från kraftfulla luftstötar till något som kan komma på slutet av en utandning och mest likna ett hjälplöst flämt. Om det är en allvarlig variant av hosta kommer stadiet att hostattackerma startar så fort man öppnar munnen och nu låter det som man kräks. Jag väntar med spänning på hur hostan kommer att arta sig. (Och att han ska sluta hosta på nätterna.)
Men hallå där Pysse, vadå inte tänka klart. Jag tänkte väl klart långt innan du föddes!
Tillåt mej småle (åh, vad kul när man var liten och sa så till brorsan!) men du är ju bara ett halvår äldre än mej. Tänk va, klar med tänkandet redan som halvåring!
Lotten, är det kul i Lund?
Pyss, jag kanske skulle ha sagt det direkt men jag har inte
heller någon aning om vad det är så några ledtrådar kan
inte lämnas.
Såg även att Lars Mortimer har gått ur tiden.
Det tycks ju röra sig om en gissningstävling, så ett svar kanske kommer från … nån … nån gång. Eh. Jag vill veta!
Det finns väldigt många rimord på Lund, tänker jag på. Jag har svårt att sluta tänka på hur många rimord det finns på Lund, när jag nu har börjat tänka på det.
Lars Mortimer, det var ledsamt. Jag tycker ju om Hälge. Och 68 är förhållandevis tidigt.
Om jag har kul? Ujuujuuuj. Har träffat en QI-idol idag … Och en Game of Thrones-aktris … Och inte hunnit äta!
Kvällsmacka! (Nattamacka.)
QI-idol, säg inte att du träffat Stephen Fry? Annars finns det många där man skulle vilja träffa…
Game of Thrones har jag bara läst, försökte titta, men tyckte det förstörde mina egna bilder.
BERÄTTA NU, MÄNSCHA!!!
Phil Jupitus. Hade hon träffat Fry så hade hon nog inte kunnat sansa sig nog för att kunna skriva här på ett par dagar.
INGEN har kommenterat de strategiskt placerade äggen! (Tror jag. Som inte ser som en falk.)
Solen skiner och jag sympatiserar med förkylda PK, eftersom min egen förkylning visade sig vara en sådan där med dacapo. Man tror att man är bra förvånansvärt snabbt, och så är man inte det, utan måste traska genom stan insvept i trenchcoat och halsduk och varm mössa som ett annat deckarspöke.
Vad gör man om man inte får stålar till sin film? Står någon ut med ännu en dogmafilm, inte light men late? Snälla bås, håll en stor tumme!
Nordiska museet har nu avslöjat vad saken på länken ovan var.
Det var ”en elektrisk permanentapparat från 1940-talet, tillverkad
av A Henkel Berlin”.
Så Annika var rätt ute där kl. 19:24 igår.
Och får härmed förstapris för sin ekivoka fantasi. Mycket uppskattat!
Vet ni varför jag inte kan flytta till Lund? För att tiden här är förvriden: dygnet har bara ungefär åtta timmar.
Jaja … NU fattar jag.
Hon är inte i Lund för att titta till telningarna. Det är humorfestivalen … Jisses vad med roligt folk som ska stå på scen.
Det gör alltså inget att man bara har åtta timmar på ett dygn i Lund. Man får så mycket längre liv, av allt skrattande alltså.
Jösses, den var verkligen till för att krulla håret! Ja, det var de där klämmorna som fick mig att tänka på sånt, men jag trodde väl inte på allvar … oj. Som i Jultomtens verkstad på julafton, liksom. Bzzz!
Nämen jösses! Även om man fortfarande, med moderna pryttlar, kan tappa håret!
Och Grattis Annika! Bra gissat!