I Vår kokbok (som tyvärr inte är vår längre eftersom den är på vift i Lund) finns det ett recept som är alldeles, alldeles perfekt. Enda felet är väl egentligen att maten tar slut efter en stunds ätande.
Nu låtsas vi alla att ni ska laga mat och behöver lite inspiration. Ni har ett gäng vegetarianer på ingång och ett skafferi fullt av precis allt som behövs till tolv personer:
Själva gucket!
9 dl matvete
30 små tomater (gärna i alla de färger som tänkas kan)
6 dl torkade aprikoser
3 dl kokosflingor (fast jag tar gärna lite mindre, kokos är inte min favvo)
3 dl pumpafrön
6 dl hackad bladpersilja
kanske färska plommon till garnering?
—-
Dressingen!
1,75 dl olivolja
1 msk sambal oelek
2 msk malen koriander (äntligen fick jag användning för den!)
3 hela citroner (både saft och skal, men inte det vita)
ca 2 tsk salt
peppar efter smak
Giv akt!
- Koka matvetet (häll bort vatten om det blir kvar nåt).
- Dela tomaterna på hälften.
- Strimla aprikoserna.
- Rosta kokosflingorna med pumpafröna i en stekpanna (utan fett!) tills de har fått lite trevlig färg.
- Häll ihop alla ingredienser till dressingen och häll sedan hela alltet över matvetet (som gärna får vara ljummet).
- Häll i allt det andra.
- Blanda väl och servera på buffébord (eller till kött, kyckling eller nåt annat som smakar gott om inte vegetarianerna misstycker).
OBS: Cred och beröm ska alltså gå till Vår kokbok och inte till mig. Samt förstås kusin Stina, som var den som påtalade receptets förträfflighet. Och i kommentatorsbåset får man definitivt komma med tips på annat gott som alla borde tillaga. Ni som inte på några villkor tänker laga mat, kan istället kolla på den här videon.
Matvete är ju inte riktigt min favorit, men kanske …
Ett recept i hastigheten är ett bra hastighetsrecept, nämligen min stora förenkling av potatissallad.
Man har kokt avsvalnad potatis — helst färsk sommardito men det går ju bra med fin potatis av vilken fast sort som helst (såna där delikatesspotatisar och sparrispotatisar och mandelpotatisar som brukar finnas i enkilospåsar är särskilt bra). Vilket betyder att man kan ha kokt potatis kvar från dagen förut, och svänga ihop den här utan att blinka.
Och lika delar majonnäs och gräddfil (alternativt crème fraîche om man råkar ha tillgång till det i stället). Halv deciliter av vardera till 2–3 personer eller kanske 4, en deciliter av varje till 4–6 eller någon till, åsså vidare.
Samt en massa massa massa persilja. (Slät eller krusig spelar ingen roll – den släta är aningen smakstarkare, den krusiga ser trevligare ut.)
Rör ihop kladdet. Dela potatisarna i mån av behov (dela inte smått, inte små tärningar utan en eller högst två bitar per tugga). Lägg bitar, kladd och klippt persilja i varv om varandra.
Servera.
Jag bjuder på den då och då, och folk utbrister i alltid i ljudliga lovord för att den är så fräsch, god, smakrik och enkel. Faktiskt godare än nästan alla andra varianter med krämkladd (till skillnad från vinägrettkladd, alltså).
Superenkla salladen:
Vattenmelon i lagoma bitar och ganska mycket smulad fetaost. Nåt grönt, persilja, färsk basilika eller annat liknande som färgpiff.
Räcker bra som mat som det är, med gott bröd till, men det funkar också med parmaskinka, kycklingbitar eller annat från djurriket.
Ojdå, har jag skrivit något olämpligt? Min kommentar inväntar moderering. Hmmm… Förväntas receptet innehålla mängdangivelser? I så fall blir det pass, för min del.
Detta recept testade jag resultatet av tidigare i somras.
Det smakade mycket bra.
Karin, Pysse la myntablad i sin melon/feta-sallad. Magiskt gott. Funkar till grillat av alla de slag. (Visst var det mynta, Pysse lilla?)
Har ni fastnat i moderering? Jag förstår inte — det finns inga fastnade kommentarer nånstans! Uhuuuuu!
Magiskt! Grrrrr (förlåt, jag får klåda av allt ’magiskt’ för tillfället – det har gått inflation i det ordet.) Japp, mynta vare!
Vi har även testat rödlinssoppa, ett recept som jag gluttade på i en av Lottens kokböcker. Smarr, smarr! Speciellt dagen efter! Jag åt med citronbitar till och dom skulle jag kunna tänka mej att ha lite grillade, men då blir det ju genast lite komplicerat.
Aha, ett HEMLIGT recept LL99! (Eller är det bara jag som inte kan öppna länken?)
PS, vattenmelon gröper jag ur med en matsked, så blir bitarna precis lagom stora. (Och om man vill kan man ju servera salladen i skalhalvan, med en reservbatch vid sidan om.)
Jag kommer inte heller åt LL99:s recept. Blir därför extra nyfiken.
Mynta hade vi mängder av i en sås jag gjorde till en liten fin fårstek, häromsistens. Gräddfil, en jättehög mynta*, lite vitlök, pressad citron, och lite salt och peppar.
* Man bör inte klippa och egentligen inte heller hacka mynta, basilika och annat sådant kryddgrönt utan helst riva sönder bladen med fingrarna så de blir lite mosiga och utsöndrar mer vätska och smakämnen. Det har jag lärt mig, och märkt att det är sant. Att klippa är dock snabbare och orsakar mindre svårborttvättat grönt under naglarna. Just till den här såsen rev jag. Och förblev grönnaglad i mer än ett dygn … Uj.
Det var jag som klantat mig med länken.
Annika: Och grön ärtsoppa med mynta. (Plus liten macka med getost på, om det skulle behövas, grillad eller inte.) Koka färska eller dj.frysta ärtor i buljong, mosa och strö över en massa hackad/riven mynta. Ät varm eller kall.
Världens bästa och enklaste bärkaka: Smält 75 g smör/margarin. Rör ner 2-2½ dl socker i kastrullen, lite mer till sura bär. Rör ner två ägg. Rör ner 2-2½ dl mjöl, det är inte så petnoga. Häv ut smeten i en pajform (om man ids kan man smörja formen lite först, t ex med lite av det smälta smöret med hjälp av brödpensel). Strö över ett par dl bär, valfri sort, eller frukt i småbitar. Äpplen och kanel går också bra. Grädda 20 minuter i 200 grader eller tills den är lite brun i kanterna. Ät med vaniljglass om det finns hemma, eller möjligen med vispgrädde, eller som den är.
Men fan. Nu är Lauren Bacall död också. Gamla Hollywood in her own right, och sista länklen till Bogie.
huiiii huiooo
och, och även Rederiet-Uno.
Själv tänker jag stolt berätta att jag har putsat fönster!
Jisses vilken skillnad.
Och ATT jag uppskattar inåtgående fönster! Det är läskigt att hänga ut från ett verandafönster för att putsa utsidan på ett annat. Resten av huset har inåtgående.
Det dös för mycket. Mutter, mutter.
The worst may be yet to come, och. Låt oss hoppas att de Irakier som söker skydd i Syrien, av alla länder, klarar sig.
Annika + Karin Primörkommatatorer.
Potatissalladen. Underbar bas-(potatis-)sallad. Gjort likartad, men jag tycker om lite smakförstärkning av extra dijonsenap + några droppar Worchester-sås. Ger extra fyllighet enligt min mening.
Vattenmelonsallad med fetaost. Aldrig gjort trots >25 år som cateringkock. Nu hade jag ingredienserna hemma och bjöd min 90 åriga mor. Som kvällsmåltid. Hon uppskattade, och tog om av rätten.
Vattenmelonsallad med feta och gärna nåt i ruccolatyp är gottigottgott.
Baspotatissallad är också gott, bara man låter bli majonnäsen, för då blir den äcklig. Turkisk youghurt eller krämfräsch ska det vara och så mald koriander (frön alltså, inte vägglusbladen) aningens senap, gärna av skånsk typ. Nån god parmaskinka till, yummy.
Sonen påminner om att Robin Williams spelade i den fantastiska komedin ’Flubber’.
Dagens SvD:
Är det kvarlevor från Alexander den Store som ruvar på utgrävarna i nordöstra Grekland?
Jag ids inte ens kommentera, utan nöjer mig med att känna mig oändligt överlägsen.
Om man känner sig överlägsen måste man modereras.
Då blir man moderat!?!?
Nä, man måste invänta båsmors godkännande.
Tips till Lotten, en bok att skriva: ”Båsmors sagor”
Båsmors sagor
Det var en gång. På den gick en tant med stora, vaggande kliv. Hon hade förutom elefantöron i handväskan även en igelkott på huvudet och lite ont i en framtand.
Om Lotten är Båsmor, och det är hon ju, så är vi alla hennes små bässlingar.
Igelkott på huvudet, däremot, låter som en kreativ nyversion av kopparslagare, tycker jag.
En gammal historia berättar om en igelkottskvinna på Gotland, men jag vet inte jag… Igelkottskvinnan på sid 14
Konstig liten historia, HK.
Bara för det måste vi nog ta den här visan. (Melodin kan väl alla!)
Bästa Båsmor,
Båsmors berättelser borde bestämt bäras av Båsmeter.
Eller bip bop eller så kan man bappa.
Sagor Båsmor spinns
Jag hörde på radion idag om en man och hans möte med en räv.
Tror det var P4 extra.
Vi hade en trebent räv i våra kvarter de första åren vi bodde här i Hammarbyhöjden. Må den ha insomnat i frid. Tillvaron för ett trebenigt rovdjur kunde inte ha varit lätt.
LarsW : Trebentslinkande hundar Källa Wikiartikel om Öland
”Från 1569 till 1801 var hela Öland inrättat som så kallad kunglig djurgårdsinrättning, det vill säga en kunglig jaktpark där allt villebråd skulle tillhöra kungen. Ölänningarna förbjöds därför att jaga eller äga jaktvapen. Ölänningarna fick inte under denna tid äga hundar, då de kunde störa kungens jakt. Undantag gjordes dock om ett ben stäcktes, så hundarna blev trebenta men det finns inga bevis att någon blev straffad för att äga en hund som inte var trebent.[2] Under djurgårdsinrättningens tid var ölänningarna även förbjudna att hugga ved eller ta virke ur sina skogar eftersom alla växande träd skulle tillhöra kronan. Ottenby kungsgård på öns södra udde är därmed det område som längst i världen oavbrutet fungerat som jaktområde för en regerande monark. En annan rest från djurgårdsinrättningen är Böda kronopark längst uppe i norr där svenska staten behållit skogsbruket. Ett uppror i Böda mot den svenska överheten 1850 slogs ned med våld av tillkallad militär.”
Ytterligare länk.http://www.olandsbladet.se/article/sann-historia-om-trebenta-hundar/
Handikappade hundar med bara tre ben enl Youtube. https://www.youtube.com/results?search_query=3-legged+dog
Tack Örjan, men vi hade alltså en stackars räv. Det var så att man ville gå ut och mata den, men stackarn var skygg värre.
Nu håller det på att bli fabler snarare än sagor, känns det som.
Vem är snabbast, igelkotten eller den trebenta räven?
Igelkott jag skinns. (Utiändanom utiändanom …)
Helt korrekt! Båsmeter is a must!
Än en gång: det här med gäster och resor och försvinnande internetvågor är ju rena rama döden för bloggeriet! Tur att skolorna börjar nu så att det blir lite ordning. Och snart är det december!
Men Karin, det är ju MITT gamla knep! Man kan ha i stort sett vad som helst förutom gamla trasor, allt passar ihop med melon och feta som inramning. Paprika, tomat, allt som går att tugga utan att kokas. Mata till med pasta eller matvete eller couscous eller lite potatis etc. Mynta till låter som en vinnare.
Nytt salladsfynd från Östafrika; massa hackade färska tomater och rödlök. Salta, låt det stå till det vätskar sig. Kläm över lite lime. Klart! Misstänker att även den kan matas till. Löken blir alldeles söt av saltet – vad säger matkunniga om det egentligen?
Något liknande tomatsalladen men med mangobitar i gör vi en fin salsa av som också passar till ”allt”! Istället för lime gör jag vinegrätt med tabasco i, men med den kan man ju experimentera! Löken blir ju söt av vinegrätten med, jag har aldrig tänkt på att det är saltet i som gör det.
Idag säger vi grattis till Panamakanlen som invigdes
den 15 augusti 1914. Länk till artikel.
*kanalen.
…och igår var det 200 år sen Sveriges senaste krig avslutades.
LarsW, fast det är väl egentligen en sanning med modifikation
eftersom vi har stridande förband i Afghanistan.
Stridande förband under NATO-befäl med motståndare vi inte har förklarat krig emot kallar jag inte krig. I Kongo var förbanden underställda FN och inte heller någon krigsförklaring utfärdad.
Berömd palindrom passar alltså bra:
A man, a plan, a canal: Panama!
Fint Annika! Den hade jag inte hört, så uppdaterad är jag.
10 grammatikregler som det är ok att bryta emot (ibland).
Vad säger ni språkpoliser om det?
Oavsett vad man tycker om reglerna, eller brotten mot dem, så var det enormt underhållande och välskrivet, en ren njutning att läsa. In i bokmärkena med dig 🙂
Usch, nu gråter jag igen, för nu är det så att Mullehesten inte finns längre.
Fnork, fnöh, och nomnoms.
Några förbudsskyltar på skyltfönstret till en affär i Riga.
LL99 gånger två får tack av mig. Eller: Av mig får LL99 två tack. Två gånger för två ting får LL99 tack.
(Den där kan jag skriva på huuuuur många olika vis som helst, tror jag …)
Först ett flatskratt åt ”du får inte köpa alkohol om du är färre än 21 år”, och sedan min stora fundering över om hundar inte får sitta eller inte får skita eller inte får vara där alls. Allvarligt, den förbudsskylten kan jag faktiskt inte tyda.
Jag hoppas att Mullehästen somnade fint och lugnt. (Det gjorde den säkert, veterinärer brukar veta vad de gör.)
INTERNETVÅGOR! HALLELUJA!
Mer skyltlänkar. Den som tillverkade eller beställde eller möjligen
båda två, råkade ut för ett litet missöde när de skaffade en
ny vägskylt till Atlantas akvarium.
OT, men inte det första här, vare sig från mig eller andra: Om det nu är så jämrans viktigt att filma någon som dör i stället för att försöka rädda vederbörande, så kan ni väl i mitt fall ändå tänka på att hålla telefonen vågrätt. Det blir så pinigt annars.
Väldigt OT, ba’fatt det inte riktigt räcker att tjoa åt och visa för min andra hälft. Nämligen vad världens hittills dyraste bil egentligen kostade.
**paus för hyperventilering**
Och så ser den faktiskt inte så himla märkvärdig ut ändå. Alltså …
**Lite mer hyperventilering**
Om jag hade sådana pengar skulle jag kanske inte lägga dem just på en liten räserbil. Om man säger.
Men vad gör förbudsmänniska 2 på Rigaskylten? Sprider pengasedlar omkring sig? Släpper femton tegelstenar så där bara apropå?
Jag har gjort Brids paj härovan (13 augusti 09:03, om någon inte hittar det i hastigheten). Med nektariner. Sååå gott!
Jag delade nektarinerna, tog ur kärnorna, skivade fruktköttet och la det på pajklafset. Och skjuts in i ugnen. Vet inte om det var just fruktskivorna, men 20 minuter var för kort, det behövdes snarare 30. Vilket knappast spelar roll, man får ju alltid titta lite på pajer ändå.
Tack för det receptet!
[…] är jätteenkel, förutom brödet som är det krångligaste världen har skådat. Matvetesallad, massa pastaskruvar med en burk pesto ikluttad, sallad, tomater, kasjunötter, kex, mögelost och […]