Hoppa till innehåll

Monty Python Live (mostly)

Igår var jag på en happening.

biorio
Biohappening!

Happeningar är inte alltid av hög kvalitet utan ibland bara lite underligt konstiga. Ibland är de imponerande för att happeningskaparen är kompetent, ibland är happeningar bara en enda stor gäspning. Men en sak vet jag: jag gillar dem – även när de är lite dåliga och heter t.ex. John Cleese.

Men nu är frågan vad de hade för avsikt, gubbarna i Monty Python, som

  • under sommaren levererade fem liveföreställningar i London – med många tv-klipp från förr
  • gjorde den sjätte föreställningen direktsänd till massa biografer över hela världen
  • säger att de aldrig mer ska jobba ihop.

Vad det ett spektakel för att John Cleese ska kunna betala underhåll till sina exfruar? Var det kanske bara ett storslaget hejdå för att de verkligen gillar att stå på scen men inser sina begränsningar nu när de inte ens under pistolhot kan göra sina silly walks utan att gå sönder? Gjorde de allt för vår skull – alltså publiken? Eller vänta … jag struntar i deras avsikt!

dansare
Sillywalks-vikarier.

Men nu gick jag händelserna i förväg.

Först beställde jag min biljett redan i april, vilket ju bara det är konstigt när man som jag helst inte planerar något i förväg. Sedan dök en gammal NE-kollega upp och erbjöd både sällskap och sängplats endast ett stenkast från bion. Och slutligen infann vi oss till föreställningen, där vi välkomnades av en man som berättade att det skulle bli varmt, att bion bara hade en fungerande toa och att vi gärna fick köpa vin och öl i pausen (hurra, paus på bio!).

meddelandemannen
– Men pga. utskänkningsmyndigheten får ni inte dricka alkoholen här inne i salongen och heller inte ute på gatan utan bara på den 4×5 kvadratmeter stora avsatsen precis vid entrén, sa mannen till de 300 törstiga i salongen.

Och så började det!

nedrakning
Med en 30 minuter lång nedräkning. Efter åtta minuter kom jag mig för att fotografera det absurda.

Under den halvtimmeslånga väntan satt vi alltså där i biosalongen och kunde inte annat. Jag vet inte hur det var menat, men om vi hade suttit på ett trevligt torg med storbildsskärm eller på något annat ställe där man skulle kunna sitta och småprata, sippa på en ljummen champagne eller titta på förbipasserande hade det säkert varit toppentrevligt. Små dokumentära snuttar dök upp var femte minut och vi fick se Eric Idle förtjust skratta åt sitt manus och unga dansare öva på att gå riktigt silly.

python_skratt
Palin, Idle och Cleese i fnittertagen.

Men så började det! På riktigt!

(Fotboll igen? Japp. Vissa saker kan man se på för få gånger.)

Vi fick se 100 meter för dem utan något lokalsinne alls, maraton för inkontinenta och många andra gamla sketcher som många i publiken kunde utantill. Detta varvades med direktsända sånger och replikskiften på scenen i London, där de mest kända numren också framfördes sådär som vi är vana att se dem. Allt var textat på engelska, vilket gjorde att vi omedelbart kunde se när de improviserade eller bara tappade repliker.

hela montyganget
Den sedan 1989 döde Graham Chapman (med pipa) inspirerade gänget till den alternativa titeln ”one down, five to go”.

Terry Jones (längst ner till vänster på bilden ovan) spelade som vanligt brittiska underklasskvinnor med bravur och skrikig röst, medan Terry Gilliam agerade som en riktig skådespelare och dessutom skuttade omkring som en glad hundvalp när han inte hängde från taket, kräktes eller pruttade. (Vilket jag är på tok för fin i kanten för att skratta åt.)

gilliamhanging
Terry Gilliam före och efter ett välriktat gevärsskott från John Cleese.
idlebruce
Eric Idle, som en av ungefär 15 australiensiska män som alla hette Bruce.
papegojsketchen
– This is an ex-parrot!

Ett bestående intryck är tyvärr den ganska tragiska figur som är John Cleese. Han ser osunt plufsig ut, hans röst är ansträngd, ögonen små och trötta och han rör sig inte alls smidigt. Jo, jag förstår att han är gammal, men de är alla födda mellan 1939 och 1943. När han och Michael Palin drog av papegojsketchen, hittade Cleese på repliker som var väldigt svåra att förstå, medan Palin var den redigare och tydligare i sammanhanget. När de hade fnittrat åt förlorade repliker och trasslat in sig i resonemang som inte riktigt hade med den döda fågeln att göra, vände sig Palin till oss och sa med ett snett leende:

– Oh dear. I don’t this this is going to get good reviews.

Eric Idle var pigg och glad och han och Michel Palin var igår de två som jag njöt mest av. Mike Meyers och Eddie Izzard dök upp som överraskningar, dansarna var såpass avklädda att vi såg allt och lite till – även Pythongrabbarna var ibland så avklädda att Madonna hade stått sig slätt.

Monty_drag
Michael Palin och Eric Idle, till synes bekväma i situationen.

Vissa skämt är så gubbigt trista att man häpnar och funderar över vilka rådgivare gubbarna har haft, annat är fräscht och roligt och nypåhittat medan åter annat är gammalt och dammigt och alldeles, alldeles underbart.

Om någon av er till äventyrs ska se föreställningen (förstås inspelad eftersom de inte framträder tillsammans igen någonsin), ha då överseende med sådant som har åldrats utan något som helst behag. Och lägg för guds skull inte märke till de ergonomiskt fotriktiga skorna som gubbarna har på fötterna och som inte alls passar med någon av karaktärerna.

Men skratta mycket!

sopnedkast
Själv roade jag mig storligen genom att nu på morgonkvisten spegla mig i en sopnedkastlucka – humor på hög Monty Python-nivå.
Share
Publicerat iBloggen

43 kommentarer

  1. PK

    Började det med en Tardisfärd? Någon påstod att det skulle börja med en Tardisfärd.

  2. Japp, vi såg en Tardis krocka med planeter ute i rymden och på den stod med stora bokstäver ”RETARDIS”.

    Så himla fyndigt var det inte, muttrade jag där jag satt – full av förväntan.

  3. Men gu’ vad bra, då behöver inte jag redogöra*, som var på samma happening fast annan plats — det vill säga, jag var i Kumla; var var du?

    Fast jag tror att det jag tyckte allra, allra bäst om var Stephen Hawking som åkte ut i världsrymden skanderande sångtexten, och sedan var där i auditoriet! Det var så coolt att jag nästan dog.

    * M a o, jag skulle väl säga ungefär likadant. Den där halvtimmes nedräkningen var verkligen lite irriterande.

  4. LupusLupus99

    Jag har inte sett denna föreställning men jag har sett den svenska versionen av musikalen med namnet spamalot. Hysteriskt kul var det.

    Gällande Palin så kan jag rekommendera han reseserier (journeys)
    som all håller mycket hög klass.

  5. mikaels

    Ja, Cleese är bitter, och har passerat bäst-före sedan länge, redan runt A Fish Called Wanda om man frågar mig, men filmerna, och TV-avsnitten, är fortfarande fantastiska. Även när de misslyckas, vilket händer iband, är det intressanta misslyckanden.
    Och Terry Gilliam gör ju filmer som ingen annan, han senaste (Zero Theorem) släpps på DVD/Blu ray nu alldeles snart (vet inte om SF tar upp den på bio, så jag har bokat den för säkerhets skull).
    Kul ändå att få se dem en sista gång, jag är lite avundsjuk på dig!

    Men vem vet, kanske Cleese kan hitta en anlednng att piska den döda hästen ännu en gång.

  6. Tiden gör konstiga saker med oss. Det är intressant hur vissa konstnärer assimileras i det stoff som skapar vår civilisation och slutar vara något som kulturen refererar till utan utgör själva kulturen. Så är det med Bach, Michelangelo, Marilyn Monroe och Monty Python.

    Var jag djup nu?

  7. Vad hette den rullen som en av dem gjorde, egengkligen? En alternativ framtid där folk satt med någon slags förstoringsglas över sina skrivmaskiner är mitt minne.

  8. mikaels

    Brazil. Terry Gilliam. En klassiker.

  9. LupusLupus99

    LarsW, det är inget som låter bekant för min del men det
    bör vara Brazil som kom 1985.

  10. En skäms för sitt dåliga minne och tacker. En häftig rulle, och mycket riktigt en ‘Must Se’.

  11. Brazil är med på min personliga världstopplista (jag gillar allt Gilliam har gjort; även en halvlyckad Gilliam-film är bättre än de flesta andra filmer).

    Annars har jag inte mycket att bidra med. Bara — när tänkte ni på emuer senast?

  12. Annika, du måste se “Lost in La Mancha” , dokumentären om Terry Gilliams havererade inspelning av “The man who killed Don Quixote”. En film som är helt fantastisk när man jobbat i filmbranschen och sett hur korthus börjat skaka men faktiskt hålla ändå. Här gick det riktigt åt skogen.

  13. Och då, Annika, får du ju på köpet lite bonus eftersom Johnny Depp var med i haveriet!

  14. mikaels

    Och idag fick jag shipping notification på Gilliams nya, Zero Theorem, så till helgen kanske …
    (Och en vacker dag ska jag se Lost in La Mancha också, vilket jag skamligt nog ännu inte har gjort.)

  15. Jag vill bara tala om att AC i bil är en helt förtjusande uppfinning!

  16. Indeed, även om den lägger någon deciliter på förbrukningen sådana här dagar.

  17. Det får kosta vad det vill, vi hade döden dött om vi hade åkt bil utan sådan i … vablire … sammanlagt minst sex timmar denna dag. När bilen kunde tala om för oss att temperaturen utanför pendlade mellan 29 och 30.

  18. Vi åkte en sträcka på kanske 45 mil i 20+ grader häromåret. Returen på samma vägar skedde i knappa trettio grader och drog decilitern eller mer per mil. Det var det värt.

  19. Brid

    När jag var liten reste vi varannan sommar till Frankrike (och varannan till England) per bil, med ett par tre övernattningar på vägen och oftast varmt väder och ingen AC i bilen för det var inte uppf… jo, det var det nog, men inte i bilar i vettig prisklass som fanns att köpa i Sverige. Och vi klarade det på nåt sätt. Numera begriper jag inte riktigt hur.

  20. I vår bil är AC:n trasig så vi kör med KD istället. Funkar det med.

  21. LL99

    I bland sa kan man ju ocksa kora
    med AC/DC i bilen. Det brukar kunna bli ratt bra drag med det. 😉

  22. LL99

    Maerkligt de svenska bokstaeverna verkar inte fungera om man skriver inlaegg med mobilen?

    Segt som sirap aer det ocksaa.

  23. LL99

    Det verkar dock endast gälla mobilversionen av bloggen,
    växlar man till skrivbordsläget så fungerar det däremot bra.

  24. Mobilversionen verkar funka ungefär som jag — seg som sirap!

  25. Om KD avser kalldrag, så kan man fråga sig vad som kostar minst på, AC eller det ökade luftmotstånd som nedvevade rutor ger. Mythbusters har givetvis tittat på saken.

  26. Nästan, LarsW, vi tänke oss KorsDrag. Eftersom AC:n är trasig så spelar bränsleförbrukningen ingen roll, men det var ju trevligt att se att vi sparar lite i alla fall.

  27. I en annan artikel i ämnet har jag sett att AC vinner stort i högre farter. KD är nog heller inte så kul då, om man inte har små ventilationsrutor à la 60-tal.

    Vår förra bil, och de två dessförinnan hade TL. Den fick man alltid dra igen helt vid farter över 50.

  28. Jo, för all del, visst har jag AC! Men ingen vätska i, så man kan med ett enkelt klick öka bränsleförbrukningen UTAN att det blir otrevligt kallt i bilen, alltså. Det är KD mao, en dm hö fram och dito vä bak. Och tvärtom. Funkar så länge man åker själv och inte vill lyssna på radio eller så.

  29. Manuell AC på lite äldre bilar måste motioneras även vintertid för att inte Freonet ska läcka ut och störtjävlas med vårt klimat. Vi gamla stötar som har ACC i lite nyare bilar rattar in ett Celsiustal i termostaten, slår lapp för TL och glömmer allt både HT och VT är fyra årstider av fyra. Annars är väl AM i Sverige helt utseglat av FM?

  30. LupusLupus99

    LarsW, jag tror även att FM sjunger på sista versen.
    I och med utbyggnaden av 3G, 4G, 5G… så kommer nog radio att
    mer och bli internetbaserad.

    Det innebär att vem som helst kan i princip starta en egen radiokanal och
    jag tror i synnerhet de kommersiella kanalerna kommer att försvinna.
    Jag tror att traditionell radio i allmänhet går mer mot att vara mer prat/
    diskussionsinriktad eftersom de som vill ha musik kommer att ombesörja
    det på egen hand med streamingtjänster som t.ex. spotify.

  31. LL99: Dream on. DAB har försökt ta livet av FM i mer än tio års tid nu, utan att lyckas. Du kan göra allt, inklusive barn, medan du har en radio Nära Dig. På FM, då förstås förstås.

    Den analoga radion är en outplånlig vederstyggelse i våra förment välmenande samhällsplanerares ögon. Må de aldrig lyckas!

  32. LupusLupus99

    LarsW vi får se. Problemet med DAB var att det krävde digitala radioapparater och att alla gamla radioapparater inte längre kunde användas. I dag så har ju de flesta en smartphone och eller surfplatta så i och med att kapaciteten samt täckningen för mobilt bredband ökar, så ökar ju också tillgängligheten för streamade tjänster.

    Jag lyssnar oerhört sällan på radio (i princip enbart i samband med
    bilåkning) och i de fall jag lyssnar på radio hemma så är det streamad internetradio.

    Dock så kommer SR med största sannolikhet att överleva,
    RIX, MIX, PIX , NIX och allt vad de nu heter. I alla fall
    så länge klåfingriga privatiseringsivriga politiker håller sig borta.

    Dock så är musikvalet på SR undermåligt, oinspirerat och
    otroligt enformigt.

  33. Ska vi diskutera musikvalet i P4 så är jag jättebestämd i min uppfattning: musiken är anpassad för helt fel målgrupp. (Målgruppen påstås vara “Theresia, 38 år”. Musiken är obegripligt trist.)

    Men hörni, vad kul att ni hänger här trots att jag inte ens har gjort Janssons frestelse eller bjuder på varmkorv!

  34. mikaels

    Det kommer att gå för radio som för TV, tablålagt dör. Om några år kommer ingen att komma ihåg varför det fanns TV-bilagor (eller radioprogram) tryckta i tidningarna; ‘va, kunde ni inte välja själva vad ni ville se/höra, eller när?’ kommer folk att säga.

    Och DAB ger ju ordet ‘stillborn’ ett ansikte; som LL99 skriver, om/när FM ersätts, så är det av IP, över 4G sannolikt.

    Och då blir det ännu svårare att hävda att just analog marksänd media skulle ha någon specialposition jämfört med tryckt, strömmad eller annan media, och då får vi se hur det går med public service (och vad gäller opartiskheten visade väl Athena F hur det stod till med den …)

  35. På BBC lär man kalla DAB “Dead At Birth”, vilket få insatta har något att invända emot. Men än så länge regerar FM, om inte annat för sin enkelhet i handhavandet och de batterislukande smartfånarna som kan streama någon timme i taget och sedan avlida i Batteridöden.

    Ni ska nog inte heller döma andras smak efter er egen, LL99och Lotten. Sveriges Radio P4 har en lyssnarskara som är större än de kommersiella kanalerna sammanslagna sist jag hörde något. Kanske då för sitt “undermåliga, oinspirerade och otroligt enformiga utbud”.

  36. HK

    Men det är ju ändå P1 som regerar! På såväl FM som vald på webben.

  37. P1 må regera, andra säger kanske P2. Dock är P4 landets största radiokanal om man räknar antalet lyssnare. Så är det bara.

  38. LL99

    Gällande musiken så handlar det inte om smak utan om
    att radiokanalerna inte kan variera sig och om feghet när
    det kommer till låtval. Det är ett evinnerligt vevande av
    samma artister och låtar, det är ingen variation överhuvudtaget.

    Jag efterlyser alltså större bredd och variation i musikvalet
    INTE en specifik artist eller genre.

    Likaså borde musikredaktörer våga välja något annat än
    artisternas mest kända låtar. Ta Queen t.ex. de spelas lite
    då och då MEN i 99 fall av 100 så det samma låtar som
    spelas. Det rör sig om BoRap, We are the champions,
    Killer queen, I want to break free, Radio GaGa samt kanske
    någon mer av deras mest kända låtar. Varför då?
    Varför inte göra lite research bland resten av låtarna
    istället för att samma låtar varje gång?

  39. Nu har jag inte haft så mycket att göra med SR:s musikläggare, men jag vet att deras låtväljande till stor del är datorstött. Det finns en ‘short list’ (Jag har glömt termen) på ett trettiotal låtar som ska spelas oftare än andra. Dessa titlar tas fram på landsomfattande (telefon- och ‘radiolednings-‘) möten varje vecka. Det handlar mest om listhittar och nya låtar de tror på.

    Här blir det lätt att ana ryggklianden och –och med korruption– men några sådana insinuationer har jag aldrig hört även om denna bransch är liten. Alla känner alla.

    Har man ett system som bevakar att samma låt inte spelas två gånger efter varandra (eller för nära varandra) i olika program, och självt fyller på med resten så är det lätt att slappna av och inte fingranska spellistorna.

    Tanken är alltså att de lokala stationerna ska följa de utskickade låtföljderna, men detta sker inte alltid. Jag konfronterade t.ex en programledare med att det var misstänkt mycket Classic Rock i vederbörandes program. Jodå, h*n ändrade en del, får skäll men har jobbet kvar.

    Det händer också att programledare helt sonika skippar låtar som inte passar där och då i programmet. Både jag och mina tekniska kollegor har av minsta anledning ibland haft anledning att tona låtar vi inte gillat, eller –jag iaf–  lagt in sådana vi gillar.

    Farvälgåvan från Radiosporten till mig var förutom en tjusig dinka ett högst regelvidrigt inläggande av den här som sista låt i min sista sändning. Det var långt ifrån första gången genom åren jag fick den i sändning. Till och med P4 Extra har drabbats.

    Tro nu inte att anarki råder. Jag har beskrivit krusningar på ytan och inga kända underströmmar finns vad jag vet.

  40. …och till och med korruption. Inget annat.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.