Hoppa till innehåll

Dag: 29 juni, 2014

Basketmatcher i Spanien

För nytillkomna läsare — här är jag i Spanien och spelar basket!

marie_lotten_ida
Kolla vilket superförsvar där till vänster!

Men vi började redan igår med att sakta vandra mot baskethallen. Det är en trevlig promenad i värmen – klippetiklopp låter det av tofflorna som idrottsmän vill ha när hälar och tår ömmar och blöder. Dock måste vi passera ett enormt sunkhotell med skrikande killar som hänger från balkongerna och stundom häller öl eller spottar ner på pöbeln som går nedanför. Det hela känns lite medeltida och gatloppsaktigt.

När vi kom in i baskethallen, såg vi varken bollar, korgar eller långa människor. Men en … rullskridskomatch av något slag?

rullskridskohockey
Rullskridskomålvakten till höger, basketlaget till vänster.

Hela laget ställde sig vid rinkens kortsida och storstirrade på ”rullskridskoinnebandymatchen” som pågick. Fast egentligen är det ”rollerhockey” eller quad och inte alls -bandy, hur runda klubborna än är.

suddiglinje
Ser ni baslinjen här? Jooorå, den kan man ju ana.

Så kom vi in på planen, som inte liknar någon annan baskethall som jag har stött på under mina 35 år som basketspelare – ett badrumsgolv med vansinnigt suddiga basketlinjer

osynlig linje
Ser ni linjen som markerar hörnet på basketplanen? Inte? Där i mitten, i nedre bildkant? Fortfarande inte?
patternpagolv
Men däremot fanns det en farlig massa krulliga linjer som ingen av oss begrep. Är det månne hjälplinjer till konståkare?

Matchen var trög och svår samt helvetiskt svettig och vi kom inte riktigt till skott med egentligen något. Vi förlorade till slut nesligt med åtta nesliga poäng – och på en av våra spelare hoppade knäskålen ur led när det blott var tio sekunder kvar. Sjukhus, röntgen och försäkringsbolag samt kryckor … och så inleddes turneringen som nästan alla turneringar plägar inledas.

tajtforsvar
Härmed bevisas: basket är visst en kontaktsport!

Vi slickade våra sår, laddade hela dagen idag och gick i eftermiddags iväg till match nummer två – mot ett amerikanskt collegelag.

pavagtillmatch
Är vi inte coola?

Låt mig upprepa: ett amerikanskt collegelag. En gång till: ett amerikanskt collegelag! Det är precis så häftigt som det låter. (Och för er som inte fattar: det är som om vi skulle ha fått tävla mot Svan och Wassberg. Liksom.)

lotten_ida
Mor och dotter (nr 11 respektive 5) står beredda på att ta straffreturen – fast det här är första straffen, så än så länge står vi bara och vilar. (Jag står närmare korgen för att jag är 2,5 cm längre. Tjugoåringen borde stå närmare korgen eftersom hon hoppar minst en halvmeter högre än jag.)

Efter full tid var det lika, och eftersom basketmatcher inte kan sluta oavgjort, vidtog förlängning. Efter den förlängningen var det lika igen. (Ni förstår nu: vi är som Chile och Brasilien. The underdog mot the överhund och aldrig mötas de två men korven den har också två.)

bossenskriker
Under hela matchen satt en man på läktaren med armarna i kors och skrek åt amerikanskorna. Ibland gick han ner på planen och skrek åt dem. Detta fann vi alla mycket underligt.

Efter den andra förlängningen samlades vi alla i ett hörn av hallen och grymtade. Det är hemskt att förlora knappt efter två förlängningar, och man glömmer det aldrig. Amerikanskorna var brutalhårda och filmade fall som vore de italienska fotbollsspelare. De skällde på domaren (som inte gav dem gult kort) och de himlade med ögonen mot oss och var precis sådär som vi inte är. Eftersom vi var underbara på alla sätt och vis.

inline_inkast
Se här hur alla vi är uppställda i en linje vid inkast. På en given signal (slag med handflata mot boll), går den närmast bollen åt ett håll, tvåan åt andra hållet och trean sätter en screen (stänger vägen för) så att fyran blir fri och kan göra nåt coolt.
inkastefter
Här, bra nån sekund senare – den som kastade in bollen har inte ens kommit in på planen än. Tjoff, som en sprängning av biljardbollstriangeln. (Så heter det säkert inte.)

Väl hemma på hotellrummet igen, kände coach Sara (tillika min sängkamrat under turneringen) att det var dags att ta hand om tant Lottens knän. Hon parkerade en chipspåse i famnen på mig (salttillskott!) och så fixade hon massa helande smörjor och banne mig … det funkade! Det är länge sedan jag kände mig så stor och stark och smidig.

kneemassage
Min blick är klistrad på tv:n. Otacksam knätant, va?

Hur jag känner mig imorrn vette fåglarna, men all eventuell träningsvärk kommer att välkomnas och skrytas med hela dagen.

Share
49 kommentarer