När folk frågar vad jag gillar för musik, svävar jag ut i ursäkter och förklaringar eftersom jag inte finner min smak särskilt originell eller intressant. Jag skulle kunna säga:
– Vivaldi och AC/DC och allt däremellan med Beatles på en piedestal.
Döm då om min förtjusning när detta dök upp på en länk nånstans i irrfärderna på nätets vågor.
De kroatiska cellisterna Luka Šulić och Stjepan Hauser kallar sig 2CELLOS och är tydligen världsberömda – så till den milda grad att de inte längre kan vandra på städers gator som vanliga människor. Våren 2011 lade de ut en videosnutt av sig själva på Youtube (med baktanken att kunna tjäna ett par kronor på det) och sedan hann de bara gå på toa, så hade snutten visats en miljon gånger. De fnittrar sig genom intervjuer världen över och verkar ha såpass roligt att de kanske faktiskt står ut med uppmärksamheten och det faktum att alla som intervjuar dem ställer samma frågor.
– Så. Vad säger alla hemma i Kroatien åt er framgång?
– Fåren bräker lite högre när de ser oss.
– Vem av er var det som laddade upp filmen på Youtube?
– Båda. Kolla, vi tryckte såhär, exakt samtidigt med våra händer. Klick!
– Nu ska ni spela något för oss. Vad ska ni spela?
– Cello.
Himla fin reklam för kommunala musikskolan.
Skulle man älska eller hata att vara deras stråkmakare?
Deras svar på dumma frågor är något som jag väntat länge på!
Men tack, jag hade aldrig hört talas om dem förut!
Hm, man får hoppas att de inte har skönhetstaxering i Kroatien, dårå … och att de kan göra avdrag för extra höga stråkomkostnader (hej vad det rök strån där!).
Thunderstruck var ju fantastisk!
Jag fascinerad.
”Du, vi skulle behöva göra nåt. Röra om lite i jävla kultursmeten”
…
”Mmm…”
”Som Dadaisterna, kanske?”
”Ja. Eller John Cage…?”
”Nä, vi har inte råd att ha sönder några instrument. Det blir jävligt dyrt. Och va skulle Musikskolan säga? Det är väl deras?”
”Nä. Det har du rätt i.”
”Om vi hade varit bra så hade det ju löst sig…”
”Men så värst bra är vi ju inte. Får hitta på nåt som märks. Kan vi inte göra sönder lite grann? Så det inte blir så dyrt?”
”Hmm..”
Hihi, ibland, men väldigt sällan, är man mer uppdaterad än Lotten. Om man är cellist t.ex.
”DU! Vi kan ju knyta i lite löst tagel. Som släpper i början. Å så tar vi i utav bara fanken. Då tror folk att vi kör så taglet ryker..”
”Häffftit! Det går dom säkert på! Vi kör den där grejen med hur man inte ska jobba med stråken. Men tio gånger värre.”
”Ska vi köra atonalt också?”
”Nä, det blir nog lite för mycke. Vi tar nån primitiv rytm. Och kanske lite barock. Nåt som låter klassiskt ska det vara i alla fall.”
”Kan man få dom att klä upp sig – lite Trianonstuk – då blir det ju riktigt bra. Finns nog dom som kommer att tycka om det.”
”Jo, men rätt många blir nog förbannade.”
”Det är väl bara bra!? Vi kör så.”
”Vet du var man får tag på löstagel?”
Men vad har cellofan med saken att göra?
Inte helt genomskinligt …
Men alltså, snubben som sitter mitt fram i vit peruk. Visst liknar han Cedric i Ivanhoe som tidigare gick på annandag jul på en kanal som kan se på?
Är det en snodd publik eller är det en som är där på riktigt när de spelar?
Alltså, om de och Rybak köper stråkar på samma ställe så undrar jag om det är ett bra märke.
Cecilia: Lotten var nog lite Freudiansk i titelsättningen. Hon hade nog Charlotte Moorman i bakhuvudet. Charlotte var en cellospelande performanceartist, som var känd bland annat för att spela iförd endast en plastpåse. Hennes Sverigebesök 1966 skildrades i Se av Gits Olsson (ursäkta typsnittet).
Ann Marie Tålig: du som är i branschen — är de skickliga musiker eller har de bara fått en briljant idé och en stråksponsor?
Tack för länken till Gits, LarsW. De som lade upp Gitstexterna var här och läste för ett par år sedan när jag berömde deras insats. Om ni inte har nåt annat för er idag, kan ni analysera Nakelcellotexten på alla sätt och vis. Som tidsdokument, som bevis på språkets intressanta utveckling och som … ptja, allt annat.
Kanske man skulle ändra briljant idé till idé?
Performance, happening, OK. Men pinsamt att just detta med löstagel kniper poäng. Lägg märke till att taglet släpper ungefär lika mycket på båda stråkarna. Och att släppet sker i början av föreställningen. Senare när det blir lite mera vildsint släpper inget mera tagel.
Men, invänder någon, det är ju så många som säger att det är bra!
Visst, svarar jag, miljoner flugor kan inte ha fel. Fortsättningen är alltför välkänd för att behöva upprepas.
SG: Vem eller vilka var det som kom till tals mellan dina citattecken härovanför?
Konstaterar att döttrarna är bättre på heavy metal från min ungdom än mej. Här en annan duo som tolkar samtida musik.
Och här en trio.
ÖR
Det var ett par killar som just fått en idé om hur de skulle bli sändisar.
Har du vaknat på fel sida idag, Skogsgurra? Jag tycker att deras idé är fantastisk och att de är väldigt duktiga — men jag är ju inte musiker. Inte behöver du väl fara ut så mot mig och de andra flugorna?
Jag tycker det här är fullständigt lysande! Deras tolkning av Smells like Teen spirit är så otroligt passionerad – ett musikaliskt skämt på blodigt allvar:
https://www.youtube.com/watch?v=jS826PwLHdQ
(Här kan man se f.ö. hur mycket tagel de bränner på en äkta livekonsert.)
Hur kompletta musiker de är ser man när de spelar den långsamma satsen ur Bachs d-mollkonsert:
https://www.youtube.com/watch?v=gj4ST5Dsmdc
Jag skulle kunna beskriva dem som den felande länken mellan Angus Young
https://www.youtube.com/watch?v=EkzR35SXmcY
och Christian Ferras
https://www.youtube.com/watch?v=ZX-kUgjCAKo
Vi brukar vara överens om att alla har rätt att ha sin tolkning. Och sin uppfattning. Jag hoppas att det fortfarande gäller.
Just det – precis min åsikt. DET är vi i alla fall överens om! [plats för majlis]
Jo, vettu. Ja va me på Z-salen på Sveavägen i början på sextiotalet. Jag har varit med på en hel del tokerier i källarna i Saint-Germain-des-Prés och jag har sett charlataner bedåra massorna vid många andra tillfällen. Till och med Tore Skogman hade sina beundrare. Så jag är lite allergisk när jag anar ”die Absicht”, som vi hade uppe häromdagen (då det var någon annan som kanske hade vaknat på fel sida).
Jag är inte tillräckligt musikaliskt kunnig att göra en rättvis bedömning. Men när det gäller utanverket så har jag en tämligen välgrundad och fast uppfattning.
Jodå. Plats för stor majlis.
Alla har rätt till sin åsikt, men man har inte rätt att uttrycka sig taskigt och det tycker jag att du gjorde, SG.
Att tagga om en stråle är ingen jättestor manöver.
Och att klippa av några strån för effektens skull är väl inte så mycket att bråka om, jämfört med allt annat fusk som folk gladeligen sväljer i form av playback, autotune eller till och med stand-ins på scenen.
Ah, les beaux mecs … Lotten, jag tror att du och Den Blyga väljer era musikaliska favoriter efter samma kriterier. Killen i den mörka sidenrocken är ju väldigt lik DDM. Och likheten mellan elvaåringen och Den Blygas musikaliska älskling ska vi ju bara inte tala om!
En annan Cello.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Olle_Carle
http://celloskapet.se/
Cecilia N 07:26 ”Men vad har cellofan med saken att göra?”
Alldeles bortsett från en lysande och förhoppningsvis medveten feltolkning så hade faktiskt cellofan en hel del med de tidiga happeningarna på Z-salen att göra.
Pi Lind visade fantastiska bilder som uppstod när man knölade ihop cellofan och projicerade genom polariserade filter. Tidigt sextiotal var sådant häftigt och äkta. Staffan Olsson, Åke Hodell, Sören Brunes och många som sedermera har bleknat eller dött var också där. Det gjordes mest för en intern publik och pressen var inte alltid så välvillig.
Jag är lite mystifierad, Pysse. Var uttryckte jag mig taskigt? Mot vem?
Elton John prisar 2Cellos.
https://www.youtube.com/watch?v=G-fmBwAECbE
Med referens till Cello (Olle Carle)
https://www.youtube.com/watch?v=UgADhRzs0Ps
och tidigare inlägg
https://lotten.se/2008/02/i-snarkofagen.html
Är DDM fram- eller baksnarkare?
En ensam gjuse i det Lettiska fiskgjuseboet.
Härliga att lyssna till! Fantastiskt tekniskt skickliga, oerhört drivna med riktiga cellistfingrar. Och mycket musikaliska. De kan skapa musik, inte bara spela noter. Riktiga spelmän.
Psst. Lille M. upptäckte lite playback i rococo-stycket. I början ligger det med en liten obstinato diskantslinga som ingen av killarna spelar! M. vill inte verka skrytig så han sa inget. Men jag säjer det!
Lille M. själv har spelat cello sen han var 12 och håller fortfarande på tillsammans med andra hängivna amatörkompisar.
1961 dög det med en liten skallig gubbe som satt och felade (Pablo Casals i Vita huset på paret Kennedys party.) men i dag får man ta i lite extra om man vill märkas, så killarna gör helt rätt.
OK. Jag har fått insiktsfulla kommentarer. Men gillar fortfarande inte tricken med lössläppt tagel och annat publikfrieri.
Fortfarande osäker om när och hur jag var taskig. Berätta!
Går det att rita en röd linje med en grön penna?
Nämen hej! Det kanske bara var jag som tyckte det var taskigt att gå på med kommentaren 09:24, sista stycket? Jag tyckte det var taskigt att jämföra musiken med skit, mot alla (inklusive båsbossen) som faktiskt gillar vad killarna gör och du är väl ingen snobb, SG? Eller … Jo, lite snobbig är du kanske. Japp, där har vi nog förklaringen. Själv njuter jag av vin, konst och musik utan att egentligen veta ett skit om någotdera.
En gjuse har observerats i Madis bo dock inga bilder på den än.
Sitter han till höger i bild, eller är det mikrofonludd?
Tips till er som läser bloggen på padda med Safari är att ladda ner Puffin från App-store, där kan man se flash-filmer.
(Tex. fiskgjusarna)
Ökenråttan ->kanske har jag nämnt nedanstående tidigare (rent av nyligen?), men det påminner om din tes ovan. För ett antal år sedan besökte min man, jag och en av sönerna Musées Royaux des Beaux-Arts de Belgique i Bryssel. Vi besåg den permanenta utställningen där.
Jag kom att länge bli stående vid en liten bild från 1400-talet, målad av Rogier van der Weyden. Sonen, som tillsammans med min man undrat var jag blivit av, dök upp vid min sida. På mitt påstående att det var en fantastiskt bra bild, svarade han: Inte konstigt att DU tycker det! Ser du inte att det är likt pappa som ung.
Taglet ryker från stråken alldeles av sej själv när man spelar lite vivace, hälsar Lille Maken. Tyvärr, för det är inte gratis att tagla om. Även vid relativt fridfulla konserter i Berwaldhallen ser vi taglen fladdra från stråkarna.
Nu ska jag titta på Agnetas renaissancemake. (Konstigt ord.)
Encore un beau mec, Agneta.
Vet ej Pysse men det är bekräftat att det är Madis i alla fall. 🙂
Madis! Vad roligt. Längtar till i morgon så att man kan se honom.
Och SG. Så här gick det när jag skulle öva på Gärdebylåten. Alldeles mol allena utan baktankar och försök till effektsökeri (men möjligen har några pälsängrar bidragit till den anslående effekten).
Nu när vi är inne på det musikaliska kan det passa att jag berättar om våra svarta prickar på fönsterbrädan, eller hur? Protester nedslås tvärt med Lille M:s cellostråke. I alla fall: Jag satte upp en sån där rekommenderad klisterremsa i fönstret och där fastnade prickarna. Nu tänker jag sätta fast klisterremsan på Lille Cellistens notblad så får vi höra hur prickarna låter.
Hihihi och hoohooo vad jag skrattar åt Lille Cellisten som ska spela efter svarta insektsprickar på en klisterremsa!
Jag läser allt i oordning och blir nu stum av beundran inför upptäckten av diskantslingan som inte spelas.
Nu fnissar jag åt cellofanet.
Och nuuuu måste jag redigera en årsredovisning.
Det kan rent av låta komponerat.
Med tanke på att somligt komponerat får en att tro att det varit pilkastning …
Tur att prickarna kan vara till nån nytta.
Ökenråttan, vad bra att klisterremsor funkar. Och klart det går att spela prickar, alla prickar. Jag kom genast att tänka på en grej jag såg på BBC för en tid sedan … **gooooglar fort — yep, träff** … om ett fågelskitmusikprojekt. Jajamensan!
Och så får Lille Cellisten ha på sej sina samurajbyxor/kjol, så det blir lite exotiskt, rent visuellt också, när han spelar. Jag tar upp kollekt.
Annika får gratisbiljett till evenemanget, så klart.
**gnuggar entusiastiskt händerna**
Men vad, o vad, ska stycket heta?
Annika: Ja, inget på engelska i alla fall, med tanke på …
Mågra förslag: Flugskitsgaloppen, Flugornas vals eller Fluglåt från Äppelbo
1) Några
2) Fluglort från …
Musca-tell!
Ett oberett stycke från Fönstrenas Värld.
Pysseliten: Äppelbo! Hur kommer det in i bilden? Personligen tycker jag att Fluglåt är lite elegantare än Fluglort, snobb som jag är.
Ninja: Mosca-tell är förstås alltför rakt på sak för din smak, förstår jag, hehe.
Kan cellon måhända ackompanjeras av någon som spelar flugel?
Tondrill: flugeoletter.
(Jag brukar inte göra musikskämt, märker jag.)
(Förresten, om någon tycker att flugeoletterna är för obskyra, så finns förklaringen hääär. Uschäkta.)
Pyss, Toccata i D F(l)uga kanske? 😉
*edit så hette den inte utan den heter ”Toccata och f(l)uga d-moll”
Nya planer! Bloggbåsorkestern med bloggtofsar åker till Prag och kör stand up med ordvitseri som extranummer!
Bara om vi får fluga dit. (padaPAM)
Förslag till musikstyckenamn:
Sciara thomae – Frühlingslied.
Eller kanske mer svenskt.
Sorgmyggornas vårsång.
Trollens Flugmarsch (Trollens Brudmarsch).
Musca är släktnamnet för vår vanliga husfluga.
ÖR, endast av härledningsskäl, idébrist kanske. Man måste ju börja någonstans. Föuglåt från Östermalm måste det såklart bli!
(fast utan stavfel!)
Lite glad musik kanske, Spotted Dixie?
Ninja, 00:42: Mosca (it.) tänkte jag, eftersom vi är inne i det musikaliska och då känns ju det italienska närmare än det än romerska. – Hur blev det där nu då …? Är, du förstår hur jag menar.