Hoppa till innehåll

Djuren i Turkiet

Äventyret i Turkiet fortsätter. Så här har vi det:

Jätteskönt! (Not.)
Jätteskönt! (Not.)

Vi var igår på ett museum som består av grottkyrkor; samma urgröpta klippformationer som jag har berättat om tidigare.

– Ladies and gentlemen, vi aaare goingk to a uppåner-museum, sa vår guide flera gånger.

I mina anteckningar står det med feta bokstäver ”uppåner-museum???”. Inte förrän vi klev av bussen och möttes av isvindarna och snön förstod jag att det handlade om ett ”open air museum”.

Här kommer vår guide och ger oss raki. I bussen. Strax efter lunch. Sheriff-giraff! svarar vi, för det gör han när han säger skål.
Här kommer vår guide och ger oss raki. I bussen. Strax efter lunch. Sheriff-giraff! svarar vi, för det gör han när han säger skål.

Utomhusmuseet bestod av de sju grottkyrkorna i Görem, som är från 400-talet till 1000-talet och tyvärr rådde fotoförbud inne i dem så ni får lita på mig: det fanns kyrkomålningar kvar och de var mycket vackra.

Detta är en av dem – se i vänster bildkant och kisa lite så syns liiiite av målningarna. Eller …
Detta är en av dem – se i vänster bildkant och kisa lite så syns liiiite av målningarna. Eller …
… så tittar ni här på min förstoring.
… så tittar ni här på min förstoring.

Museet var så fullt av huttrande turister att köerna in till de olika kyrkorummen påminde om Gröna Lund i juli. Jag mötte en grupp på runt 25 amerikaner som alla gick och bar på varsin vattenflaska som vore det en varm sommardag och inte den absolut kallaste dagen i modern tid. (Jag lovar. Luleå i januari är ingenting mot detta.)

Här kommer min frusna grupp gående med guiden Eren först (randigt paraply).
Här kommer min frusna grupp gående med guiden Eren först (randigt paraply).

Men ”inne” i museet fanns även hundar. En japansk turistdelegation tog sig an några av hundarna och klappade om dem, poserade med dem och fotograferade sådär som nästan bara japaner kan. Fast jag borde inte ha låtit dem hållas; det handlar inte om kyrkohundar eller museihundar utan om herrelösa hundar som är skitiga, skabbiga och slitna men till synes välmående. (Jag har än så länge inte sett någon mager hund.)

Men en mager häst har jag sett. I Kappadokien – vars namn kommer från fornpersiskan och betyder ”landet med de vackra hästarna”.
Men en mager häst har jag sett. I Kappadokien – vars namn kommer från fornpersiskan och betyder ”landet med de vackra hästarna”.

Det här med alla hundarna är kanske svårt att föreställa sig. Tänk på vilket bostadsområde som helst i Sverige. Tänk er att alla människor som äger hund samtidigt går ut med jycken (och låter den kissa på min brevlåda som vanligt). Ta nu bort alla människor, reflexvästar och koppel, ur fantasibilden så har ni Turkiets hundbestånd som i en liten ask. Det är herrelösa hundar precis överallt här. Överallt!

Hej hundarna!
Hej hundarna!

Katter har jag däremot bara sett ett fåtal. Inte heller lemurer, zebror och papegojor går omkring på gator och torg. Men några kameler och dromedarer.

– Vaffan gloru på? sa dromedaren till nudelpuman.
– Vaffan gloru på? sa dromedaren till nudelpuman.
Jag visste inte att kameler 1) bajsade så fjuttigt 2) sponsrades av AGA.
Jag visste inte att kameler 1) bajsade så fjuttigt 2) sponsrades av AGA.

Längs vägarna har vi dessutom sett hästar, kor, getter, hönor, ankor och får – men helt utan inhägnader eller koppel. De bara vandrar omkring obekymrat som om de är på rymmen och inte vill väcka uppmärksamhet.

– Det kommer en turistbuss till, Brunte!
– Ssccchhhhh, beta som om det regnar, Pålle.
– Agda är på väg mot vägrenen!
– Klara! Kan du mua bort Knatte, Fnatte samt Tjatte från diket!

Vilka tokar är det då som åker på sådana här resor? Det är bland annat 80-åriga pensionärer, nykära 40-åringar, unga, fnittriga dalmasar, ryssar, estländare och västeråsbor samt en amerikan. Det enda vi har gemensamt är nog att vi är snåla tycker om att tro att vi har gjort ett kap; resan kostar ju inledningsvis inte ens tusenlappen. Sedan kostar den och kostar och kostar och kostar – men det är inga överraskningskostnader som ballongflygningsföretagets plötsliga ”commission” utan sådant som har angetts tydligt i förväg.

Samtalsämnena i gruppen varierar och handlar förutom barnbarn och sjukdomar även om

  • när Leifs farsa köpte en tv till VM-finalen 1958 (fotboll, ni vet) och glömde antennen
  • när Eva tappade bort Leif på en flygplats och hans skor och skärp plötsligt kom åkande på bagagebandet
  • att juniorbasketlandslaget runt 2004 var jättebra
  • när Erik runt 1950 sprang 100 meter på 10,1 sekunder
  • att Monica har haft TBC, difteri och tyfus och fortfarande lever
  • att förmatchen mellan Traneberg och AIK (före VM-finalen 1958 – samma som ovan) fick ställas in
  • Marias djupa men onödiga ångest pga. mattinköp
  • vad man inte kan göra i Dalarna
  • vad man kan göra i Dalarna
  • öl.

Igår när Monica och Erik (sjuttinieåthalvt båda två) checkade in på sitt hotellrum hade någon glömt att städa. Inne på toan var det inte bara stökigt, den förre gästens exkrementer låg även kvar som bomärke. Erik (han med 10,1 sekunder på 100 meter kolstybb) sprintade ner till receptionen och sedan tog det minsann inte mer än drygt en halvtimme innan en städare kom släntrande.

Att vi dessutom blev serverade dessa efterrätter gjorde dagens tema fullständigt självklart:

Jättegott.
Jättegott.
Mums.
Mums?

Under lunchen förvånades vi storligen av en ny ingrediens på buffébordet eftersom det är samma samma samma hela tiden. (Men det är gott — särskilt sopporna är fantastiskt goda och grönsakerna fräscha och … kalla.) Det nya var:

Harry Kuvert!
Harry Kuvert!

Alla försåg sig glatt. Monica stoppade in tre i munnen på en gång och sa lugnt ”dom här var lite starka”. Från andra bord hördes ”OJ”, “nämen vaff…” och ”hjälp vad var det där” samt ”HELVETE”. Det var ju inte alls bönor utan rejält starka chilifrukter.

Avslutningsvis ska jag visa upp en intressant service på en bilmack. Underligt var det eftersom det till synes är gratis, vilket ju inget annat är.

Fem meter upp går en vattenledning som läcker något alldeles bedrövligt. Plask, plask, skvätt säger det.
Fem meter upp går en vattenledning som läcker något alldeles bedrövligt. Plask, plask, skvätt säger det.
Men så svänger bilar in från vägen och så kör de långsamt genom drippdroppet för att tio sekunder senare köra ut på vägen igen i en från damm befriad bil.
Men så svänger bilar in från vägen och så kör de långsamt genom drippdroppet för att tio sekunder senare köra ut på vägen igen i en från damm befriad bil.

Nu ska vi (tyvärr) åka till en smyckefabrik. Kommer jag att låta bli att köpa diamanter, guld och platina i femtiotusenkronorsklassen?

Share
Publicerat iBloggen

40 kommentarer

  1. Christer

    dammbefriad

  2. Marlene

    Härligt Lotten! Kanske inte kylan, men din reseberättelse!!! Jag var i Kappadokien för mer än 20 år sedan, i brinnande julihetta. Gissar att turismen vuxit sedan dess. Hur som helst står jag här vid mitt skrivbord och skrattar högt. Tack för det!

  3. mikaels

    “Katter har jag däremot bara sett ett fåtal”
    Det kan bero på att de alla var i Istanbul, där de förses med både mat och vatten av de snälla invånarna. Även små lådor att sova i ställs ut till katterna, som verkar tillhöra staden snarare än någon enskild butik eller restaurant.
    Många katter var det, och välmående såg de ut.

  4. Hur antecknar man fetstilt? (Undran från lunchkön som var låååång idag.)

  5. Christer

    @Pysse: Med bold-taggar, förstås.

  6. LupusLupus99

    @Christer, HA! Lysande! 😀

  7. I min farfars anteckningar hittade jag en gång en benämning på mager häst: “med randig väst”.

    I den utmärkta tidningen Teknikhistoria (nytt nummer igår) finns en mycket intressant sammanställning av chilifrukter och hur man mäter styrkan på dem. Sorten är SHU, som står för “Scoville Heat Unit”. Den starkaste är på 16 000 000 SHU. Som jämförelse är Tabasco på 5000 SHU. Harrykuvertarna finns inte med i listan men Habanero, som är en mild variant, är på 350 000 SHU och Carolina Reaper har 2 200 000 SHU.

    Undrar vilken det var ni åt?

  8. Dieva

    Jag behöver sälla mig till dem som tackar för resebeskrivningen. Jag har funderat på att åka till Kappadokien någon gång efter att ha läst ett par böcker som utspelar sig där. Det verkar som man ska välja en annan årstid.

  9. Snön! Jag antar att centrala Turkiet håller högre höjd över havet än kusterna (översiktliga väderkartor antyder 12-15 grader varmt vid dem) (och ja just det, hääär sägs att högplatån ligger 1000 meter över havsnivå). Och vad kallar man de där bakverken (nån sorts bullar antar jag) — korvkakor?

    Den där VM-finalen -58 var väl tevens genombrott i Sverige. Jag har ofta hört talas om hur faster och farbror köpte teve till den, och det var en stor apparat vars själva bildruta var i klass A4-papper, och femton-tjugo personer fylkades vid den för att titta. Liiite skillnad mot dagens platta jättar, vad …

  10. VM 1958 räknas även som Sportextras födelseorsak och -år. Det var då radion första gången bevakade flera samtidiga evenemang och växlade mellan dem i sändning.

  11. Jag minns när ett tjog människor trängde sig in hos en familj på Örnstigen i Näsby Allé för att titta på fotbollsfinalen 1958. Alla rökte. Solen låg på rakt in i vardagsrummet. Osäkert om det var den flimrande blåvita bilden som sådan eller om det var fotbollen som var viktigast.

    Som en intressant omständighet meddelas att jag debuterade som tevereparatör sommaren innan. Praktikjobb i väntan på hösten och skolstarten. Det fanns några entusiaster som hade köpt Televisionsmottagare (det hette så, med stort T) redan då. Och jag lyckades faktiskt lokalisera ett fel i vertikalsvepet på en AGA fjortontummare till en intermittent transformator i blockeringsoscillatorn. Utan utbildning. Vissa saker minns man.

    Kolla: http://gummanistugan.blogspot.se/2011/07/aga-apparaten.html Där får man den tidiga varianten av TV. Med fjortontummare och allt!

  12. Rosman

    Anade väl att det blir en massa tillkommande kostnader till det fantastiska kappadokien-kapet!

  13. Jag har hört arkivband från den tiden. Det var inte dagens kortisar och rappa tempo, precis. Av någon anledning gick studion in mellan varje lämning. Vad jag vet kan det bara inte ha varit av tekniska skäl, utan snarare traditionalistska. Klart att Studion ska leda sändningen.

    I dag leder sportstudio S14 sändningarna utan att för den skull behöva höras stup i kvarten.

  14. Nope, Christer (ha!) — läs igen!

    (Den [skadeglatt] skrattande språkpolisen sitter just nu i Antalya, borta från snön, i ett öppet hotellfönster dinglandes med benen, drickandes burköl. Lycka.)

    Vi måste definitivt börja prata om SHU.

    Lars W: Ungefär 12 % av deltagarna i gruppen köpte INTE lunchpaketet och har inte försmäktat alls; de är väldigt nöjda. (Vi andra fnittrar oss genom luncherna och längtar egentligen bara efter de värmande sopporna. Vi har verkligen jättekul!)

  15. Agneta uti Lund

    Skogsgurras farfars anteckning fick mig att tänk på en av Kattresans episoder:

    Sedan mötte dom en häst,
    Han var klädd i blommig väst.

    Stövlar hade han också,
    Men svansen den var inget på.

    Troligen har jag i annat sammanhang nämnt min upplevelse av VM-fotbollsfinalen 1958. Dvs själva fotbollen upplevde jag inte alls, men jag var, genom ett skolungdomsutbyte, på väg till Stuttgart och på den tiden gick inte tågresor så fort så vår resa företogs under tvenne dagar. I Lübeck skulle vi övernatta på ett Jugendherberge och hade några timmar till övers innan sovdags då vi fick lov att beskåda staden. Men vi var av reseledaren strängt tillsagda att inte prata svenska eller på annat sätt avslöja att vi var svenskar eftersom många tyskar för tillfället hatade Sverige och allt svenskt pga av att Sverige slagit Tyskland i semifinalen. I Aachen pågick någon ridtävling med svenskar inblandade och där hade alla däck på svenska bilar skurits sönder.

  16. Christer

    Där läste jag lite för fort, ja.
    Vår bil skulle hur som helst sannerligen behöva lite drippdropp.

  17. Lotten: Tack. Då står vi nog över dessa när det blir vår tur. Sockerintaget verkar bara det bli långt över det rekommenderade.

  18. Har du inte sett några sköldpaddor (som vi kallar hullpaddor, efter ett av barnens uttal)?
    Jag vill också dingla med benen ut genom fönstret. Men mest av allt vill jag läsa din reseberättelse från New York! Den ser jag fram emot!

  19. Ökenråttan

    Du kan väl göra myteri, Lotten, nästa gång dom försöker dra iväg med gruppen till nåt sånt där ställe där ni förväntas köpa onödor.

  20. Ja! Köp en sjal i smyckesfabriken!

  21. På tal om det har vi inte fått veta hur mycket platina som köptes. Ej heller vad det var för sorts öl i burken. Alls icke om benen som dinglade utom fönstret hade kläder på sig. Nu har vi ju vant oss vid att få veta allt, så nu vill vi veta allt!

  22. Här kommer jag med svar! Har dator med internet i minst två timmar!

    Benen som dinglade var icke bara — det ju inte är jättevarmt här. Jag chansar på 12 °C. (Fast nu på kvällen är det max 5 °C.) Ölen var en god turkisk burk på hela 5 %: Efes, som jag ju har lärt mig att jag måste köpa för den turkiska basketens framtids skull.

    Platinan och guldet samt silvret berättar jag ju om imorrn såklart!

    När det gäller att smita ifrån och inte hänga på stolleproven som går ut på att vi ska köpa massa saker, så är det så att om man inte gör det, hängs guiden ut på stadens torg, piskas och fråntas sina rättigheter. Två tjejer i gruppen har gjort den här resan tidigare (så då förstår ni att det är ett helt okej arrangemang) och bad om att få slippa. Men nej, guiden sa snälla snälla snälla ni kan väl följa med … så det gjorde de.

    Och vem skickar mig till N.Y.? Jag åker i rödaste rappet!

  23. Vi har just bokat in oss på The Edinburgh Military Tattoo i augusti. Nästan inga platser kvar på Temaresor eller någon annan stans. Fylla femtio hela året var det, nudelpuman.

  24. Är jag den enda som inte fått detta erbjudande i min brevlåda? Nej, där får jag ju bara räkningar, facktidningar, andra föreningstidningar och min andel till pappersinsamlingen. Eller?
    Tänker så det knakar hur man kommer över en lika billig resa till NY.

  25. LupusLupus99

    LarsW, Edinburgh minsann? Det låter trevligt! 🙂

    The Edinburgh Military Tattoo är något som jag själv
    gärna skulle åka på.

  26. Du måste skynda dig, LL99! Lars W säger att biljetterna håller på att ta slut! (Jag tror att jag är i Spanien då och lär känna Nittonåringens svärföräldrar lite grann.)

  27. LupusLupus99

    Nejdå det är lugnt Lotten, The Edinburgh Military Tattoo är
    en årligen återkommande musikfestival i Edingburgh så det
    kommer fler chanser.

    Vi passar på och lägger på en låt så länge.
    The Tom Collins band – Out in the wren.

  28. SKYNDA DIG ÄNDÅ, LL99!

    (Jag är uppe i varv. Har hittat ett grönt, finkornigt pulver som skulle kunna vara knark. Men som var vanligt, grönt te.)

  29. Åh, tänk vad jag helt oförhappandes hittade — jähätteroliga norrmän gör en begåvad Sherlock-parodi (de är liksom lika Cumberbatch och Freeman vilket gör allting bättre)!

  30. LupusLupus99

    Nä, skynda långsamt sa alltid Skalman och det är
    en mycket klok filosofi.

  31. Hunden skulle gillat den där biltvätten … mycket mer än den vi nyss åkte igenom. Han trodde det var bleka dödens minut och hade inte för avsikt att dö än.
    Jag har många gånger liknat honom vid Mullehästen som har en fnorkande syn på världen. Det här var ett sånt tillfälle. Samtidigt var jag glad att han var lite mer resonerbar och faktiskt inte rev inredningen i skuffen.

  32. Ökenråttan

    Hurra! Vi har nu gjort Magnuses älgfärsbiffar, fast med hjort, och det blev verkligen GOTT.
    Är du på hemväg nu, Lotten?

  33. […] utan att fråga om lov, är det sällan någon som säger ifrån. (Förutom i gårdagens uppånermuseum, för där kom vakterna och slog en på fingrarna om man ens började famla efter […]

  34. PGW

    Charmerande Sherlock-parodi 🙂

  35. Svärföräldrar! Grattis?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.