Hoppa till innehåll

Brutal telefonväckning i Turkiet

Resan hit gick bra, även om man på Arlanda på alla tv-apparater visade gråtande människor som sörjde sina anhöriga efter senaste flygkraschen.

Det är lite som att man visar E.R. i väntrummet på akuten.
Det är lite som att man visar E.R. i väntrummet på akuten.
Flyplanet hade mindre benutrymme än något annat plan som jag har åkt med. Karl bredvid mig flöt över sina bräddar och kunde bara med nöd och näppe knäppa säkerhetsbältet medan jag fick sitta lite på sniskan.
Flyplanet hade mindre benutrymme än något annat plan som jag har åkt med. Karln bredvid mig flöt över sina bräddar och kunde bara med nöd och näppe knäppa säkerhetsbältet, medan jag fick sitta lite på sniskan.
Som vanligt på flygplatser fanns i Atalya enoooorma, tomma ytor på vissa håll, medan …
Som vanligt på flygplatser fanns i Atalya enoooorma, tomma ytor på vissa håll, medan …
… det på andra håll vankades flaskhalsar.
… det på andra håll vankades flaskhalsar.

Men buhurrr, vad kallt det var när vi kom fram till Atalya sent igår kväll. Eller alltså … kallt och kallt. Det beror ju på, men som en normal novemberdag i Lund, tycker jag nog att det kändes. På en turkisk engelska lät välkomnandet ungefär så här, fast absurt nog av mig översatt till svenska:

– Vår guide som är jag heter Eren, vår busschaufför heter Ali, mina damer och herrar, och kom nu hit med alla era pengar. Jag tar emot pengarna i lobbyn imorrn efter klockan nio och hotellet är faktiskt mycket finare. Pengarna kostar 228 euro och är värda allt som ni får, mina damer och herrar. Om ni inte vill köpa lunchpaketet står ni utanför restaurangen och fryser i regn och snö medan alla vi andra äter och äter maten hela dagen, mina damer och herrar.

Vi åkte i drygt en timme och kom till ett hotell som tydligen är vattenpalats på somrarna. I lobbyn blev vi försedda med plastkortsnyckel och klisterlappar med rumsnumret på.

– Jag ger er nyckelar, ni tar lilla lappen med klister och sätter på stora väskan annars går ni vilse. Lilla bellboyen där tar alla väskorna på en gång i alla fall och ni får den snabbt.

Alla svenskar tar då emot nyckeln till rummet, tittar på klisterlappen, tittar på sin dyrbara väska och sedan på bellboyen och tänker att nääääheru, den här släpar jag upp själv, tack så mycket.

Utom jag och tre till: vi gjorde som vi blev tillsagda – satte på klisterlapp, lämnade storväskan och sprintade uppför de fem trapporna.

Mitt rum är stort och fint, men har en mystisk, lite skrynklig extrasäng i hörnet.
Mitt rum är stort och fint, men har en mystisk, lite skrynklig extrasäng i hörnet.

Sängen är så hård att jag fick känslan av att vara en fläskkotlett i en gjutjärnsstekpanna när jag lade mig. Jag inspekterade allt:

– Jahaja. Vatten i minibaren. Toan är pappersplomberad med VI HAR STÄDAT HÄR och titta, en vikning på toapapperet (lika underligt varje gång jag ser det: någon har varit framme och pillat på mitt toapapper) och se där finns en hårto…
– DIIIING DDDDOOOOOOIIIIING!

Jag ryckte till som skjuten av en fotbollsspelare och tänkte snabbt ”men det kan väl ändå inte vara ett brandlarm” innan jag kom på att det kanske var bellboyen med min väska och satana perkele, jag har ju inga slantar att ge honom. En femhundralapp är lite väl mycket, va? Oj, en enkrona! Nä fy.

Jag öppnade och in i mitt rum med väskan i famnen klev han. Han gick hela vägen in, bockade, glittrade med ögonen och bockade igen och jag bara stod där och fånlog. Ska man be om ursäkt för att man inte ger dricks? Jag sa tack överdrivet många gånger tills han gick. Baklänges. Långsamt. Lämnande efter sig mer rakvatten än min djefla man har haft på sig sedan vi träffades 1985. Jag somnade en stund senare och drömde om svartmuskiga män med skäggstubb upp till ögonbrynen.

I morse klockan 07:19 plingade det på dörren.

– DIIIING DDDDOOOOOOIIIIING! 

Ja, det plingade precis som när min väska anlände, vilket ju som alla vet är helt fel; på hotelldörrar ska det knackas. Jag gick upp, sa ”who’s there?” till dörren, fick inget svar och gick och lade mig igen. Klockan 08:00 ringde telefonen inne på toaletten.

– RRRRRRIIIIING! RRRRRIIIIIIIING!

När det ringer i en telefon som man inte känner till, blir man smått förvånad. När man sover och det ringer som av ett brandlarm av en okänd telefon, blir man rädd.

– YES? skrek jag i toalettelefonen.
Good mårnink, dis is yours wake up kall.
– But I didn’t … hann jag säga tills jag insåg att det var en automatturk i luren. Och hon hade redan klickat bort sig.

Jag frågade reseledaren varför jag väcktes så tidigt när vi inte skulle åka iväg förrän 10:30.

– Det är vanligt att vi gör så för allas bästa, damen. Att ingen missar den fantastiska frukosten och sover för länge är för alla väldigt viktigt, damen.

Jag har nu betalat mina extrapengar (vilket jag kände till) för alla museiinträden, luncher, båt- och bussresor, kvällsmat och partyn – 228 euro som jag hivade fram i form av turkiska lira (vilket inte var populärt eftersom de vill ha euro) och som jag inte på några villkor kunde få kvitto på. När jag var lite besvärlig och tjatade (med stort leende), sa han att han skulle försöka fixa ett kvitto trots allt. (Tror jag inte ett dugg på.)

Innan jag kastar mig iväg på okända mål på en båt, ska ni få se vad det står i hotellets säkerhetsföreskrifter (där man påstår att gymmet öppnar halv nio när det är halv tio och där man försäkrar att det finns wi-fi i lobbyn, vilket det inte finns):

Ja, semestertatueringar är ett gissel.
Ja, semestertatueringar är ett gissel.

När man tar in på hotell måste man kolla nödutgångar och läsa brandföreskrifter, har jag lärt mig. Ivrigt slog jag upp ”in case of fire”:

Om det börjar brinna måste jag alltså se till att genast g
Om det börjar brinna måste jag alltså se till att genast g
Share
Publicerat iBloggen

50 kommentarer

  1. Därför vägrar jag alla typer av organiserad resa. Bli föst med. Förutsättas ha samma intressen som någon anonym reseplanerare. Aldrig kunna ta egna initiativ. Nej, där är jag fem år och vägrar vara med.

  2. Vi är lite ambivalenta när det gäller lunchpaketet. Frukost, lunch och middag känns lite mycket. Tog alla det?

    Sen har vi en dag i en ‘turkisk fiskebåt’ på vårt schema. Rimligen är det samma båttyp som du färdades i. Var det lätt att komma i och ur?

    (Vad skönt det är med kunskapare).

  3. Nu såg jag ditt inlägg, Sg. Vi har åkt på rundresor i grupp förr och inte haft mycket att anmärka på. Till att börja med har man ju ganska detaljerade färdplaner att ta ställning till. Sedan har man ju reseledare/guide. Utan den missar man mycket.

  4. Extrasängen kanske är avsedd för bellboyen? Så det var därför han inte ville gå?

  5. LW
    Kalla det fördom.
    Vi deltog faktiskt i en så kallad gourmetresa en gång för länge sedan. Det kanske var fel sorts resa och fel medresenärer. Men när gourmetinslaget är innantilläsning ur en gammal etikettsregelbok, typ Ribbing plus en “viltbuffé” med innantilläsning tills maten var kall och dessutom uppäten av andra gäster på restaurangen så är det lätt att få fördomar.

    Visst ja! Vi ska ju dra på en arrangerad resa till Eric Fernströms avskedsföreställning på Brooklyn nu i maj. Så det kanske finns hopp om oss också. Där är allt ordnat i förväg. Transfer, hotell, transporter till och från Brooklyn Bowl. Och ett par dagar att förfogas fritt. Det känns lagom lite arrangerat.

    Men helst drar vi (jag) runt lite oplanerat per automobil i Europa. Då blir det kanske inte alltid som vi/jag vill. Men alltid spännande och intressant.

  6. mikaels

    Boken om Olympen som det tipsades om härombåset blir verklighet! Idag kom följande uppdatering till mig (och övriga sponsorer)
    “We have reached our goal!
    A million thanks to everybody who has contributed, we are overwhelmed. Special thanks to Johan Wester (HippHipp! etc) who anonymously donated EUR 1,500 early on to boost the project. Later he was joined by restaurant Moroten & Piskan who contributed the same amount.
    You have all put big smiles on our faces this beautiful spring morning. We will enjoy the day and finally start working on the book tomorrow!
    Thank you once again!
    Lönegård & Co”

    Coolt när crowdfunding funkar. Johan Norberg skriver en bok om detta, den är också crowdfundad; https://www.fundedbyme.com/en/campaign/3057/slutet-ar-nara-och-en-ny-borjan/#.UxxCL0BdwnE

  7. Men är det så artigt att identifiera en anonym givare, kan jag inte låta bli att undra.

    O Lotten, usch för att få sitta snett i ett flygplanssäte. Jag hoppas du inte fick ont i ryggen! Och o Lotten, visst är det jobbigt när man vet att man borde ge dricks men ingen lämplig slant har.

    Smetar man verkligen färg när man har tatuerat sig? undrar en helt och hållet otatuerad en.

  8. Behöver båshjälp!
    Måste leta fram lite svenska finanstermer. Finns det någon bra sida med lite bokföring, redovisning etc som förklarar vad de olika termerna betyder?
    Googlade och fick listade 2-3 sidor men ingen av dem fungerade. What?
    Så vad är väl bättre än båshjälp? majlis

  9. Agneta uti Lund

    Förhoppningsvis strålar solen nu över din resa, Lotten. Eftersom du inledningsvis i går kväll jämförde med lundaväder så hoppas jag att ni har minst lika varmt, 12,2 °C, som vi har just nu. Ser fram mot fler reserapporter gör jag.

  10. Ökenråttan

    Här är det virrigt! Kan inte ens få n kommentarer vid rätt Lotten-post. Gonatt!

  11. Pip-Petter

    Ja, boken om Olympen blir av! Drygt 400 personer har än så länge gått in och förhandsbokat ett eller flera exemplar. Den anonyme HippHipp!aren Johan Wester kontaktade jag innan och kollade om han verkligen ville vara anonym längre, och det ville han inte. Bra det, tyckte jag – en sådan insats ska lyftas fram och hedras.

  12. mikaels

    Det är nog hennatatueringar hotellen är oroliga för, det var de i Egypten också, minns jag.

  13. Jag blir alltid så lycklig av att läsa resereportage, där jag sitter tryggt under min korkek och njuter hemmets fröjder.
    Ska jag resa måste det bli som SG, på egen hand och med egna beslut. Annars får’e va, för min del.

  14. SG, nu blev jag lite avis! Vi såg JW på Sandviks 150-års jubileum och få artister har imponerat så mycket på mej! Kanske för att jag inte hade några som helst förväntningar.
    Jag tror jag skulle kunna åka på en arrangerad resa, men har inte testat än. Brorsan åkte med sin dotter till Japan och hann se och uppleva mer än jag tror skulle varit möjligt om dom skulle rest på egen hand. Bara att få uppleva en japansk tecermoni på ett känt tehus kräver sin lilla planering.

  15. LarsW: Jag tycker att ni definitivt ska ta hela paketet inklusive luncher om ni har samma sorts resa som jag. Annars får man stå utanför restaurangen och vänta medan alla andra går in och krubbar. Om man inte är hungrig, kan det ju kännas surt – men sådana problem har jag ju aldrig haft.

  16. Kan inte säga att jag testat teceremoni. Jag hade ett jobb i Yokohama en gång. Tänkte jag skulle göra Tokyo, nu när jag var på plats. Alla skyltar på krumeluriska. Ingen på skinkputsen pratade något språk jag kunde. Men tog mig på något sätt till Tokyo med snabbtåget. Väl där gick jag väldigt vilse på stora jvstn och när jag hittade ut på gatan var jag så pass skrämd att jag bara tittade ut, utan att lämna jvstn. Först vänster, sedan höger och sedan tillbaka efter det spår jag kunde minnas. Jag var skakad när jag kom tillbaka till Yokohama.
    Där, på hotellet, pratade de begripliga språk. Och där hade jag faktiskt kunnat boka teceremoni. Hotellgäster var alltid välkomna. Utan väntetid.

    Annars är ett minne från en av de senaste resorna “De Verkliga Männens Bar”. Visserligen bidrog den troligen till mina senare problem (fast nu vill vissa ogina personer mena att det kan vara hjärtmedicinen som knäckt min lever) men det är ändå en upplevelse som man inte kan boka när man reser i grupp.

    Allmänt känns det som om gruppresor fokuserar på det man SKA ha sett. Kanske inte så mycket på udda och speciella upplevelser.

  17. Exakt! Vi upptäckte New York på egen hand och fokuserade på andra saker än turistmagneterna, även om vi såg utsikten från the Rock i soluppgång (tillsammans med fem andra morgonpigga svenskar) och besökte hangarfartyget Intrepid.

  18. När skulle vi förresten dra på den där båsresan med ölinnehåll?

  19. Tack, Pip-Petter, nu undrar jag inte alls längre (klart goda och glada givare ska få beröm, om de är med på det)!

    Nu blev jag nyfiken på vad Lotten har fått att äta också. Matrapport, när du har tid och om du har lust alltså.

    12 grader varmt var det nere på Närkesslätten också i dag, och 10 häruppe i de vildare trakterna. Otroligt.

  20. Nu en språkobservation, eller något. Är det någon mer än jag som hoppar till över den skumma tempusanvändningen som dykt upp? Exempel när Helena Paparizou säger så här i intervjun INNAN finalen: “Jag hade varit väldigt, väldigt lycklig om jag fick lov att representera Sverige.”

  21. Fick hon göra det eller inte? Det kan ha betydelse för hur man kan använda orden.

  22. Pysseliten, är inte det bruket sydsvenskt? Skåningar jag känner kan säga saker som “det hade varit bra om du kunde blabla”, och det motsvarar när jag säger “det vore bra om du kunde blabla”.

    Var är Helena Paparizou uppväxt?

  23. Sydsvenskt? Ja, men det kan stämma. Vet inte var hon är uppväxt och har inte gjort koppling till något speciellt ursprung tidigare.

  24. Ökenråttan

    Resa på egen hand är bäst – men krävande. OCh sällan det billigaste alternaTIVET (Helvetes lillfinger som ska sladdra iväg …) dock.

  25. SG, nej det blev inte Helena P. som får representera Sverige.

  26. Jag kan ge dig en (höhö) försmak på vad jag har fått äta nu ikväll, Annika: en buffé stor som Halland.

    En viltsoppa och en linssoppa, båda två alldeles obeskrivligt goda. Eller vänta, jag kan kanske försöka: vin, grädde, lök, vitlök, grönsaker och så på det en mild örtkrydda. Köttet var mört som … potatis.

    Och så en jätteläskig köttlimpa, en torr kycklingfilé och ris. Jag smakade på allt (tog pytteportioner) och tänkte “ah, Bergviksskolan 1974”.

    Och så tusen olika syrade grönsaker, lite grann som sådana som Örjan brukar ge bort. Och ÖVERALLT låg fetaost i allehanda former: stjärna, hjärta, pinne, orm och boll.

    Precis innan jag skulle gå iväg och ta efterrätten (23 olika fat med allt från kakor till pajer och suffléer), såg jag en stor hög pommes. Och helstekt fisk (som såg ut som fisken jag åt till lunch) – så jag rusade dit. Fisken var utmärkt, pommes fritesen alldeles kalla och mjuka.

    Sedan åt jag efterrätt.

  27. LarsW: Ta med er tepåsar, kaffepulver och doppvärmare. Sådant får man inte gratis här. (Fast jag har inte frågat; man kanske kan få varmvatten utan att betala?)

  28. P. Vad mig anbelangar handlar är formuleringen okej. Jag känner igen den den som ett ‘IF …THEN’ som alla gamla programmerare kan. (Annars heter det väl FÖRE och inte INNAN)?

    Lotten: Det ser ut att gå överleva utan lunch. Att sitta på en bänk i solen och dra en cigg eller två till en svart kaffe känns annars inte som en uppoffring, precis. Blir vi ensamna om det?

    Hur är annars basonfläsket och äggen?

  29. Så då kanske uttrycket “ömsom vin, ömsom vatten” passar bra. Buffé är en god idé när man liksom är förbokad, för hur man än bär sig åt brukar man alltid hitta nånting man vill och kan äta och tycker om.

    Ost i ormform. (Oj, ormform var roligt att skriva, jag gör om det några gånger till: ormform, ormform, ormform!) Fascinerande.

  30. Christer

    Final 4!

  31. PK

    LarsW, nu var det ju innan finalen som hon gjorde sitt uttalande. Kan du motivera varför före är mer rätt än innan?

  32. Lars W, jag är inte expert på området och tycker både före och innan kan funka, men generellt kopplar jag “innan” till tiden och “före” till placeringen.
    Hon åt glassen innan lunch. Han gick före i kön.

    Lotten, inga små inlagda (picklade) lammhjärnor på buffébordet? Jag provade aldrig, men PK vågade. Våra små tvillingflickor fick se köket från insidan! Tyvärr för små för att ge oss några utförliga berättelser om hur det var där inne.

  33. Före. Låt Båsmorsan avgöra.

  34. PK

    Jag tänkte väl det.

  35. mikaels

    Om innan och före säger regeringen följande:
    “Fråga: När används “före” respektive “innan”?
    Svar: Förr löd regeln att det heter “före klockan elva” men “innan klockan har slagit elva”. “Före” är en preposition som normalt står före ett substantiv(iskt uttryck), “innan” är en konjunktion, ett fogeord, som inleder en bisats och följs av både subjekt (klockan) och predikat (har slagit).

    I dag är rekommendationen lite mer nyanserad. I prepositionsfraser där prepositionen följs av ett tidsuttryck eller en tidrymd kan även “innan” användas som preposition. Man kan alltså skriva “före klockan elva” eller “innan klockan elva”, “före den 1 juli” eller “innan den 1 juli”, “före kvällen” eller “innan kvällen”. I det stående uttrycket “innan dess” är dock “innan” att föredra.

    Även i uttryck där prepositionen står ensam, utan något efterföljande bestämningsord, kan antingen “före” eller “innan” användas, “kvällen före” eller “kvällen innan”.

    Som subjunktion (ord som inleder en bisats) bör man dock bara använda “innan”, “Ta in dynorna innan regnet faller.”.
    här: http://www.regeringen.se/sb/d/2729#I

    och det är ju regeringen som bestämmer, eller hur?

  36. Toppen mikaels! Intressant “frågelåda”, den var ny för mej.

  37. ..själv pratar jag om dagligt tal, och möjligen om det här med att vårt språk utvecklas med tiden. Vad nu regeringen har med det hela att göra.

  38. Ökenråttan

    Basoonfläsket …? Är Turkiet kanske så islamiskt att man inte äter sånt?

  39. Frågorna hopar sig. Bara det inte är pulveräggröra som serveras.

  40. Jag ska alldeles strax gå ner och ta bild på äggröran!

    Innan är en konjunkton och före är en preposition och aldrig mötas de två. Eller … numera gör de det. Förr var man tvungen att skilja dem noggrant åt, och då var det FEL att säga att någon sa nåt ”innan finalen” eftersom det hette ”före finalen”. Som att det förut (enligt språkreglerna) inte var rätt att säga “han är längre än mej”, vilket är helt okej idag.

    Numera är det (och nu pratar vi alltså på Språkrådsnivå) “tillåtet” att säga innan och före lite hur man vill.

  41. LarsW: ingen i vår grupp står vid sidan om när det vankas lunch. Jag ska kolla med guiden hur vanligt det är!

  42. Oj förlåt, nu ser jag att Mikaels ju har svarat på innan/före-frågan! (Men det är inte regeringen som bestämmer — det är Språkrådet och sedan lyder regering och riksdag samt Sveriges Radio och PK om de har lust.)

  43. Hur många timmar före oss (eller innan mig) ligger ni?
    Här är det väl ändå före som är enda alternativet? Och “Innan jag” är väl inget alternativ alls? Trots språkdiktatorernas lite uppluckrade inställning.

  44. Faste den här “frågelådan” är ju mycket roligare, eftersom man får svar på något helt annat än det man först frågade!

    När jag var i Istanbul med en tjejkompis 1988 hade vi inte ställt fram klockorna som vi skulle och kom en timma försent till allt! På badhuset var vi alldeles ensamma med massören, eftersom höll öppet en timma extra för damer.

  45. mikaels

    Klart att det är regeringen som bestämmer, det hörs ju på ordet att de regerar, medan Språkrådet, eh, liksom, råder 😉

    Vad gäller bacon så är Turkiet, som land, inte islamiskt, även om många (men långt ifrån alla) invånare är det. Faktum är att det var en av Atatürks mål att landet skulle vara sekulärt, och det har lyckats, tills nu.

  46. Agi

    Lotten, nu får du skriva inte så här roligt, jag får ont i magen av allt skratt! (Hoppas att användandet av utropstecken inte är övernaga.)

  47. Åh, taaaaack, en sån trevlig magsmärta!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.