För en halv evighet sedan blev jag uppringd av en person som ville att jag skulle komma och lunchföreläsa inför chefer. Jag hoppade en meter rakt upp och tjoade och skrek (inombords förstås) eftersom jag har längtat såååååå efter att få föreläsa för just chefer.
(I korthet: jag föreläser om nyttan av kommunikation och skrivkunskap samt informationsteknik – men nästan alltid för underhuggarna. När de kommer tillbaka till arbetsplatsen och vill genomföra förändringar som förenklar kommunikationen möts de inte sällan av de överordnades ”nej, så kan vi inte göra, nu fortsätter vi att arbeta som vi alltid har gjort” och så mejlar underhuggarna i förtvivlan till mig och säger att de inte får igenom några som helst nyheter.)
Vi (personen som ringde och jag) kom överens om datum och innehåll och allt var frid och fröjd tills jag fick se den inbjudan som hade gått ut där det stod att jag – språkpolisen, radioprataren och frilansskribenten – skulle föreläsa om ”konsten att säga nej”.
– NEEEJ! skrek jag högt (och inte inombords), vilket inte alls var särskilt komplicerat.
Något i kommunikationen mellan oss måste ha klickat. (Inte klicka som i kungens och Silvias fall utan klicka som en pistol som inte pangar.) Det stod att jag förutom att lära cheferna att säga nej även skulle leda dem rätt vad gäller dagsplanering. Jag? Som tar dagen som den kommer, korrläser i pyjamas till lunch och som förmodligen är bedrövlig som chef och inte kan delegera ens under pistolhot?
Jag vände mig raskt till en som jag känner som är chef, en annan som borde vara chef och några personer som är egenföretagare med den äran och bad dem om råd.
– Låtsas som om det regnar!
– Hoppa av!
– Gör en grej av det – visa hur viktigt det är att kommunicera effektivt!
– Som chef vill man gärna ta på sig allt och sköta allt eftersom man då vet att det blir bra. Som chef gäller det ju att våga delegera, att våga ge upp kontrollen och att se till att den som får ett uppdrag känner att jag som chef har fullt förtroende för alla mina anställda. Därför skulle jag vilja säga att någon har delegerat utan att kontrollera att den anställde ha agerat i chefens anda och säkerställt att uppdraget som du sk…
– Men va fan, det måste ju ha blivit fel. Ring till uppdragsgivaren och red ut situationen!
Så enkelt är det ju. Jag kan inte på några villkor utge mig för att kunna lära chefer att vara chefer, men jag kan berätta om kommunikation för vem som helst!
Lösningen blev att alla som hade anmält sig fick ett extramejl som innehöll formuleringar som klargjorde min roll, som t.ex.
- konsten att skriva informativt
- effektivisera sitt skrivande
- komponera ett mejl för att budskapet ska gå fram utan missförstånd
- exempel på informationsmissar
- med humor i text kan man säga nej på ett finurligt sätt utan att göra mottagaren ilsken.
Och har jag inte här och nu dessutom världens bästa exempel på när kommunikation gick helt åt pepparn?
Men så det kan bli!
Och skulle det bli så just där du skriver om korrläsning i pyjamas, under Skriket: somåä”’ står det. Fråjdianskt?
Hade jag haft en katt, hade jag skyllt på den. Nu kan jag bara skylla på att jag spillde te på tangentbordet i samma sekund som jag klickade på ”publish”.
… och nu är det rättat och jag gissar att det blev sett utan att jag påpekade. Men det var fint så länge det varade!
Nähe, för nu skriver vi samtidigt!
Ha, och nu skrev Lotten medan jag skrev!
(Mindre nödvändigt pladder, ditt namn skall vara Annika, nu och i evigheters evighet …)
Ha! Filippin!
Under mina yrkesverksamma år hade jag flera chefer som inte kunde kommunicera. En replik jag lärde mig att hata, var ’Jag hör dig’. Det betydde ofelbarligen att vederbörande helt enkelt sket i min åsikt och inte ens brydde sig om att motivera sin.
LarsW: ”Jag hör dig” är verkligen en översittarkommentar.
Uttrycket dök upp i mitt universum under senare delen av 00-talet. Gissningsvis spreds det via diverse utbildningar i ’ledarskap’.
LarsW: Tror många barn hört det i variant från sina föräldrar.
Örjan: I så fall nytt för mig, och då inte särskilt smickrande för dessa chefpersoner –av bägge könen–. Är medarbetare att behandla som barn, eller?
Nu har vi inte avhandlat cykelstölder på ett tag, men här är i alla fall ett trick att hålla tjuven borta: ögon på väggen!
”Jag hör dig” är väl från början en USAmerikanism. ”I hear you.” Och titta vad Urban dictionary säger om ursprunget: gammalt hippieordspråk. Fast nuförtiden är det även där (ofta) detsamma som i svenskt företagssnack etc., ett uttryck för ”jodå, du hörs, jag lyssnar, men jag lägger ingen vikt vid det du säger utan vill helt enkelt låta som om jag respekterar dig”.
Ibland tänker jag att jag borde skaffa en cykel. Sedan går det över igen. Det är flera kilometer till allting. Och backigt.
Jag hör er!
Vet ni (apropå hippiespråk). Om jag hade varit någorlunda vuxen runt 1968 hade jag varit en av världens ballaste hippier. Åh, vad blommor jag hade sytt fast på mina jeans och hjälp vad fransar som hade prytt min överkropp.
Det är skillnad på att det säger klick och att det klickar. I alla fall för mej. Har dock hört lite då och då att båda uttrycken används i båda betydelser. Förvirrande för mej.
Om klick har jag pratat i radio, så jag vet precis!
Sedan 1600-talet har klicka betytt funkar inte – men nu är det mycket vanligare att det betyder precis tvärtom. Och man tror (man har svårt att reda ut det) att det var kungen som när han 1976 förklarade att ”det sa bara klick … sen har det fortsatt att klicka mest hela tiden” var den som var först med att mena att klicket var positivt.
Fast inte förrän 1998 kom den positiva betydelsen med i SAOL.
(Åsså kan man klicka ut kaksmet uppå sin lilla plåt, jaja.)
Jag tror att man kan klickträna höns också. Jag blev antastad av ett par franska TV-journalister på en parkering i Borlänge. De letade efter en liten by i västra Dalarna där de skulle intervjua ”Une Madame qui fait cliquer des poules” – eller nåt i den stilen. Ursäkta att jag inte fattade så värst mycket. Då tog dom fram ett tidningsurklipp där det fanns en notis om den där klickmadamen. Det var allt dom hade att gå på. Och nu stod dom i kalla Borlänge med kamerakille och allt och skulle göra tidernas scoop.
Jag tog dem till turistbyrån och där visste dom inte mycket. Men en av tjejerna ringde en lokal förmåga i Malung, eller Mockfjärd och så småningom redde det ut sig.
Jag måste leta på den där mystiska damen och kolla vad det egentligen handlade om. Hur gör man när man klickar höns?
Och just som jag ska skicka iväg den här högintressanta och värdefulla kommentaren ser jag att det faktiskt står ”Klicka här..” ovanför ”Skicka”.
Annika, du får skaffa en sidovagnsmotorcykel.
LL99, så fin den är! Och i sidovagnen kan man ha … ja … sin andra hälft, sin papegoja, några nyköpta plantor, blåbär i korgar, en säck gödsel, en lagom stor gris, tio par jeans, ylletröjor som heter Olle, fem kassar böcker, en servis som inkluderar flera soppterriner, chokladpraliner till ett helt regemente, en mikrovågsugn, två välpackade kabinväskor, eller en vilt främmande person. Eller något annat, nästan vad som helst. Så praktiskt! (Fast jag kan inte köra motorcykel.)
Lotten får stilpoäng om hon tar upp uttrycket i fråga med cheferna.
Annika, det är såklart en stor nackdel om du inte
kan köra motorcykel men du kanske kan lära dig? 😉
Mmmmm … jag suger på ett annat slitet jargonguttryck. Återkommer i frågan … (Måste bara forska lite först.)
Ja, det förstås. Eller så får någon annan köra och då är det mig jag stoppar ner i sidovagnen. Packad är jag då fastän spik nykter!
(Är detta min krocka-med-Lotten-dag? Dag och natt är lika långa, kan det vara det?)
Jag önskar att mina chefer och medarbetare, när dom kompletterar mötesinbjudan med tex. en agenda, kunde göra det i Lotus Notes (som vi använder, men säkert funkar likadant i tex share point), där inbjudan ursprungligen gjordes. Det är så lätt att bara uppdatera en kalenderpost och så vet man var all information finns! Smidigare än ett separat mail.
Så tycker jag om kommunikation. Bland annat.
Klara … färdiga … Annnikakrock nuuuuu?
On topic: Jag tror att vi om 10 år (eller 5 eller 37, jag är så kass på att skåda in i framtiden) kommer att skratta halvt ihjäl oss åt dagens taffliga kommunikationemedel, Pysse.
Vad säger cheferna och medarbetarna om ditt förslag? ”Nej, nu gör vi som vi alltid [fnys] har gjort.”
Äh, jag missade krocken! Men det berodde på att jag satt och avnjöt det jag hittade häääär: Christopher Walken. Den som i likhet med mig ähähälskar karln bör först läsa lilla artikeln, sedan titta på videon (och klicka gärna upp till helskärm — klick!). Jamenaratt det kan väl inte bara vara jag som blir alldeles lycklig?
@Annika: samtidigt? Sidovagn i storlek XXXXL … majlisar
Jag låtsas att det står eller-eller-eller. Eller så är min sidovagn en Tardis, ett magiskt skåp, ett litet portabelt svart hål, och jag en häxa. I alla händelser är jag en häxa. Om jag inte kan vara den jag är får jag vara den jag ser ut som, eller hur löd dervischernas visdom?
Annika, Christopher Walken tillhör mina favoriter också.
I synnerhet ”Blast from the Past” och ”Sleepy Hollow” är två
av hans filmer som jag gillar.
Den senare innehåller även bl.a. Johnny Depp och Christina Ricci.
Jag suger på ett annat uttryck säger Lotten och som tonårsmorsa undrar jag ju då vad det är för fel på det?
Ehuru jag häromdagen hörde att det blivit försvenskat så till den milda grad att saker och ting numera suckar, i stället för suger. Suck.
Svar till Lotten 23:22
Vissa gör som jag (och fler med mej) föreslår, andra gör det som är enklast för stunden, skickar mail. Jag tror inte att det går att förändra, folk är olika och kommunicerar olika. Mitt sätt att lösa det är att snabbt kopiera länken till mailet och klistra in i mötesinbjudan, men ibland missar jag det.
Jag hoppas att vi kommer skratta åt detta om 5, 10 år!
LarsW: det uttrycket ger mig utslag. Det var ett tydligt tecken på att chefen gått kurs men i övrigt inte var intresserad av frågan.
Ninja ska, när hon vaknat igen, ta en titt i förra båset. Om inte Lotten hunnit skapa ett nytt för då blir det komplicerat.
På måndag är det TEDx Stockholm-event om korruption, presentationsteknik och kreativitet! Jag är där.
Känns pyssefrämmande.
Är du där för att synas, se eller observera?
Lyssna! Teo Hären om kreativitet har jag hört förut och tyckte var riktigt bra! Jag gillar konceptet, finns alltid nytt att lära och inspireras av!
Alltid misstänksam till uppmaningen ”Var kreativ!” – det förutsätter jag att vi är ändå. Och de som inte är det blir det inte på ett kort seminarium.
Nej, det är inte en lektion i kreativitet!
Det handlar bl.a. om att kommunikation är viktigt – även för kreativiteten. Och en massa annat.
Du ser, där hade vi en icke fungerande kommunikation. Hmm.. när var eventet nu igen?
Täääänk om du skulle kunna rapportera om måndagens tillställning på din blogg, Pysse!
Annika: Kolla — Christopher Walken och John Travolta dansar tillsammans! (Jag har förut letat efter samlingar där dansanta skådespelares insatser samlas i en snutt. Nyss nämnde Travolta och Hugh Jackman t.ex.)
”Its a matter of adapt and adjust…” ”Mimi Oh has have been acting, singing and written music since her childhood.” ”We are looking forward to see you there!”
Ursäkta gnället, men varför skriver de på engelska när de inte kan? Eller varför fixar de inte någon som kan?
Hoppas föredragen är bättre än presentationen, Pysse!
Om jag ger mej katten på det, kaaaanske det går! Jag kan i alla fall försöka. Jag tränar intensivt på att skriva annat än resultatsammanställningar, aka rapporter (som jag faktiskt gillar att skriva, trot eller ej!)
Klart vi rapporterar Pysse! Jag ska också dit – håller utkik efter dig!
Kul!
”saker och ting numera suckar, i stället för suger”
Det suger, verkligen 😉