Jag har ju som bekant båda fötterna i munnen – när de inte trampar omkring i klaveret, vill säga. När jag öppnar munnen hoppar synapserna jenka och skippar censuravdelningen samt sänder via röstvågor meningar till öron som aldrig har hört på maken.
Fakta:
- Jag läser just nu en relativt nyutkommen bok som är bedrövlig. Författaren har skrivit ett manus och sedan kört hela alltet i en synonymmaskin där alla moderna ord uttryck (tillkomna efter 1900) har filtrerats bort.
- Jag har fått ett uppdrag att i maj tala inför ”vana skribenter”. (Jag försöker vara luddig nu så att ni inte ska kunna lista ut vad det är för åhörare.)
- Jag korrläser en svår text med fackuttryck som inte ens finns i Rikstermbanken.
- Nybilen har en spricka i framrutan, ett trasigt sidofönster, vindrutetorkare som inte funkar i fuktigt väder, en ickefungerande handbroms, ingen display och så drar den dessutom kraftigt mot höger.
Efter fem timmars korrläsning med inblandning av frustrerade utrop och massa telefonsamtal med bilverkstäder som inte förstår hur en 14 år gammal bil kan ha drabbats av allt detta på en gång, ringde företaget med de ”vana skribenterna” och ville spåna lite idéer till mitt föredrag. (Jag har i dialogen här tagit bort allt som kan avslöja källan och känner mig därmed lite som Deep Throat. Eller Dustin Hoffman.)
Telefonprat:
– Vi tänkte oss ”hur man skriver snabbt”. Och svårstavade ord. Samt korrtecken.
– Ja! Vad kul!
– Du skrev om det i Språktidningen och vi t…
– Det minns jag inte! Hihi!
– Och så vill vi att du pratar om ”stilvalörer”.
– Åh! Ja! Jag läser just nu en fantastiskt illa skriven bok som heter si och så och är skriven av NN och stilen vacklar som ett korthus, nej fel liknelse, jag menar bara att författaren har misslyckats totalt med ditten, datten, dutten och detten.
– Ah. Eh. Författarens livskamrat jobbar här och kommer att vara med på ditt föredrag, så det är bra om du inte tar upp just detta som exempel.
Tips:
Så. Alla som i framtiden kommer att prata med mig: frukta icke. Det jag säger ska inte tas på allvar om det verkar underligt och konstigt, för i så fall har jag nog bara tankarna på annat håll och problem med bilen.
a) Snygg sko!
b) Åh vad jag blir nyfiken på vilken bok som har ”gammaldags” synonymer, heh …
c) Stackars bil och stackars bilfamilj. Sprucken vindruta får mig osökt att tänka på en viss årgång Opel Vectra, vars vindrutor spontansprack fast de var nya (hela bilarna var nya, alltså). Första gången vi bytte anförde verkstaden stenskott — litet liiiitet stenskott — för hur skulle det annars ha gått till, och vi fick betala vår del. Den nya rutan började spricka efter två veckor, och vi lyckades träffa en kvinna vid en mack som hade precis likadan bil, med sprucken framruta. Andra gången fick vi framrutan gratis. Den sprack inte — jag vet inte om de hade ändrat något på fabriken vid det laget.
b) Jag kan definitivt tala om vilken bok det gäller, men då får det bli i hemlighet eller vid ett annat tillfälle och i kod.
Saab. Jag har sett den.
Och på tal om hemlig kod har en av de sista överlevande knäckarna från Bletchley Park avlidit. Vid sådana här tillfällen blir jag alltid fängslad av att historien (Hela Historien, menar jag) inte är så lång som man tror!
Min trogna gamla (ja, två år dårå) Ford sprack på vänstra sidan efter ett år. En spricka som vandrade rakt ut i synfältet men som genom ett under vek neråt och nu ser ut som en dinglande ni-vet-vad.
Efter ytterligare ett halvår hände samma sak på högra sidan. Så gott som identiska sprickor, men spegelvända.
Av det kan man lära sig att
1) Det går att misslyckas med vindrutor så att de blir sprickbenägna.
2) Tillverkningsprocesserna nu är så hårt styrda att även små defekter repeteras slaviskt.
3) Japanernas kvalitetsstyrning har slagit igenom även hos Ford. Med det gamla slappa sättet att bygga bilar hade detta inte inträffat.
Den där bibelkommissionen är tammefan inte klok! Mitt värsta exempel är att skäppa blev utbytt mot sädesmått. Fy fan så dumt!
Visst var skäppa ett rymdmått, på samma sätt som en kanna var det. Det skulle då, i enlighet med bibelkommissionens beskäftiga medarbetare vara korrekt att påstå att ”Han drack sitt öl ur ett volymmått”. Va!?
Annika
Jag har träffat en av dem, Ralph Tester. Han var släkt med Hyttis och vi träffade honom flera gånger. Det susade av vingslag.
Kära dagbok. [Det här är inte sponsrat]:
Vid varje bilbyte i mina dagar har jag bytt märke och svurit att aldrig mer köpa samma junk igen, fram till 2013. Då bytte jag in min FR-V till en CR-V efter sju prickfria år. Bilen är onödigt stor, men har man kört högbyggt i tio års tid så är det bra nära ett måste att fortsätta högt. CR-V var den enda högbyggda caretan de hade i sortimentet, så den blev det. Så här någorlunda sent i livet som jag är, unnade jag mig också automatlåda. Lyx!
Lotten, angående bilen så får du helt enkelt åka med Ninja istället. 😉
Dock så kanske inte Ninjas bussar alltid går dit du vill åka.
När vi ändå är inne på bussar (även i förra båset)
så kan vi ju inte undgå att inkludera detta gamla
klassiska radioklipp.
Något har stört mig hela natten.
Det är något som inte stämmer. Som jag inte har kunnat reda ut, trots att jag försökt hela natten. Nu vet jag vad det är. Den där jävla dojan! Den är ju fel! Finns det ingen musiker här i båset som kunde ha sagt ifrån i tid? Innan jag gick och lade mig.
Rätt SG. Jag spelar inte piano och går inte igång på skor så den svischade bara förbi. Men kuliga intervall måste det vara på det pianot!
Går igång på skor?
Skor går man väl i? Men igång? Nu måste jag få en förklaring!
Ja, trampa i klaveret och nya bibelöversättningen. Själv blamerade jag mej när jag vid en middag hade en präst, som ingått i översättningskommissionen eller vad den hette som låg bakom det senaste (Att det ska bli det sista kan vi väl inte hoppas på.) övergreppet på Bibelns filologiska utformning på vårt rika och vackra svenska språk, till bordet. (Kunde ni hänga med i denna nyspråkliga mening?) Jag sa vad jag tyckte om den (översättningen; är det Annika som lånat ut alla dessa parenteser till mej?) och oj vilket liv det blev på prällen!
Men strunt i om författarens darling sitter med i auditoriet! En hemsk bok är väl en hemsk bok och har författaren åstadkommit et språklig horrör så får den väl stå för det. Courage, Lotten.
Tittade inte heller så noga, och bara på mobilen. Visst är klaviaturen helt bortitok. Jag är å andra sidan rätt avtrubbad av alla produkter med musiktema där instrument är helt felritade och noter inte går att spela efter.
Prällar ska inte syssla med språk. Men jag kan förstå att det är svårt för dem att låta bli. De har ju vant sig vid att vara auktoriteter inom en massa obskyra områden. Så det där med språk tycker dom nog också att dom ska styra och ställa med.
Exakt vad jag och Hyttis just kom överens om vid frukosten, LM!
Och även jag håller med Lille Maken.
Det jävla bokskrället ska diskuteras vid en sammankomst nu i helgen. Jag kommer inte att hålla igen då … fast då är ju upphovsmännschan inte där.
Nu skulle jag ju gärna vilja ta del av monstret. Är det lite Ofvandahlstuk? Eller bara rådåligt?
Fast när det gäller gammal grekiska är det väl främst prällar som studerar det, SG?
Jag försökte komma på något snitsigt att skriva men det blev inget. Håll till godo!
http://youtu.be/JYXCC9o1zuw
Tand för tunga och ryggen mot väggen. Säkrast så.
Kan så vara. Men de verkar vara på samma språkliga mogenhetsnivå som en nybörjare i vilket språk som helst.
Jag funderar på att fräscha upp både Shakespeares samlade verk – jag kan ju engelska ganska bra. Och sedan ger jag mig på Göthe och Baudelaire eftersom jag är hyfsat slängd i både tyska och franska.
Och när jag röjt upp i de hopplöst arkaiska texterna ska jag ta mig an Röde Orm. Där behöver man rensa ut både pluralformer, etniska felsteg och föråldrade synpunkter på kvinnans plats i samhälle och näringsliv.
Jag ser inget skäl till att jag inte skulle göra det. Jag har ju alla formella förutsättningar. Åtminstone lika goda som flertalet prällar med ordbokskunnande i antika språk.
Nej, bara för att man inte hittar andra som kan gammal grekiska och hebreiska behöver det ju förstås inte betyda att de är särskilt begåvade på svenska.
”..där alla moderna ord uttryck (tillkomna efter 1900) har filtrerats bort…”
Låter som texten liknar något från min morfarsmor Matildas bibliotek, böcker utkomna 1860 – 1880, vilka jag studerar med intresse.
Tänk om det är så att boken är en (ironisk) protest mot de försök som numera görs att omarbeta och modernisera kära gamla välkända böcker i missriktad välvilja för att ”ungdomen av idag” förväntas lättare ta till sig texterna när de är ”moderna”.
Är det så väl? Eller är upphovsmänniskan ute efter att enbart skapa
publicitet och tjäna lite stålar.
Nu vill vi veta vem som står för detta akterstycke. Du kanske kan göra en kalenderlucka av ´et. Och så får du säga ifrån när boken ska diskuteras. Enade vi står (bakom dig), söndriga vi falla vet du väl.
Ja, nu var det inte bara präster med i bibelkommittén. Bl.a. satt den synnerligen välkvalificerade språkvirtuosen Gun-Britt Sundström med i gänget. Och ändå …
Det påstås att när Sven Wernström skrev sin serie Trälarna, som utspelar sig med en bit i varje århundrade från 1000-talet och framåt, hade han slagit upp ålderdomliga ord att ha med, och i ett kapitel börjar alla sådana på samma bokstav men det var det ingen som märkte. Sa han.
Det finns för övrigt någon som har en annons inne i lokaltidningen lite då och då: ”Gamla böcker (före 1960) köpes”.
För att inte tala om Karl Vennberg. Och ändå, som sagt. Någon borde fråga till exempel Gun-Britt Sundström hur de resonerade när de kom fram till några av de där mest kritiserade lösningarna. Eller kanske någon redan gjort det?
Det där fjösiga ”Vår far” verkar då inte ha slagit igenom i alla fall. Vi har varit på (alltför) många begravningar på senare tid och alla präster läste den gamla vanliga ”Fader vår”. – Vill dom (i kommissionen) vara mer i tiden så skulle dom ha slagit till med ”Våran pappa” direkt.
Alldeles!
Och om Ninja hade fått bestämma hade det väl blitt ”Hörru, Stabben”.
Jag kan inte annat än instämma i att språket är vackrare i den gamla bibelöversättningen, men å andra sidan körde man samma tugg rätt över oavsett textens ursprungliga kvalitet. Den nya översättningen speglar mycket bättre originalet. Dessutom är det lättare att förstå textens innehåll, fast jag misstänker att ni hedningar inte är så intresserade av just den infallsvinkeln.
Fassan!
Du som är där i det blå, va.
Diggar ditt nick, va
å du rular fett
asså både i heaven, va
å här nere me.
Lite krubb va, idag
å du, asså ursäkta om du kan
ja ha ursäkta han som va dum, va
åsså hjälp mej å inte faila, va
utan låt’et bli schysst nu, va å cool.
F’ratt ditt plejs är fett bra, va
och du bestämmer å de, va
å schysst er’u me!
Liksom alltid, va.
Bussigt.
Hahaha! Och HA!!!
Men Ninja! SÅ vackert!
WOW! Fem poäng till Ninja. Minst.
Ninja: Jag bara dör, asså!!!
Gör inte det ÖR!
Efter konsultation med konsulterna så ska ’bussigt’ i slutet ersättas av ’awesome’ uttalat ’åsum’.
Konultgenerationen är bra på svengelska , men mindre bra på uttal…
Åh, Ninja!
**lider akut brist på rätt uttryck**
Så fullkomligt vrålbedåriskt!
**Var har jag egentligen det ordet ifrån? Kolla kolla … Ahaaa, där var det. Den boken skulle jag nog vilja läsa, egentligen.**
JAAAAAAA!!!
Mer VRÅLBEDÅRISKT åt folket, jag ÄLSKAR det uttrycket!!
Vill också läsa boken, men tröstar mig så länge med att flitigt använda ordet vrålbedåriskt.
Nu (mitt i allt bibliskt och Ninjas nya böneversion) ska jag tala om vilken bok det handlar om. Men ni FÅR INTE skriva ut svaret här utan bara lista ut det och hålla tyst.
Det var en gång en viss Berg som latiniserade sitt namn. Men lite finare hade det ju blivit med en ändelse som t.ex. ”-lius”. Nåväl. Han blev inte främlingslegionär. Men hans mamma var kult! Och kompis med Allan Edwall.
Man kan mejla mig på lotten@bergman.com om man vill få textexempel och rätt svar. Tre av båsmedlemmarna har redan fått det.
Tjära DayBeech:
To-dag has the effort width Da Ikea-writebård grundatt to a still. My Helpmaster wass nåt filing well, and det förbannade jävla satans helvetes writebårdet is för hävvy för en.
New takes tomårrow. The åld goes to Eastberg. Sooner eller senare.
Dina problem verkar vara väldigt påtagliga och lösbara med slägga och våld, LW. Ibland längtar jag efter just såna problem. Bang! Klart!
Lotten, är det en han? Trodde något annat. Men vi säger väl en hen då. Det löser problemet.
(Kastar ett nytt öga — ääh, samma gamla, och kastar gör jag väl inte egentligen — i båset och får ett hjälplöst fnissanfall åt LarsW:s ”new takes”.)
SG Yey! That’s tevägen!
Återvinningscentraler i Stockholm har öppet 359 dagar om året. Alla återvinningscentraler inklusive återvinningscentralen i östberga tar emot grovavfall, elavfall och farligt avfall. Ni kan enbart åka hit med en bil som väger max 3.5 ton samt du behöver vara bilens och avfallets ägare. För privatpersoner är det helt kostnadsfritt att lämna sitt avfall.
Snälla nån! Gör svenska av detta!!
OT Någonting for all världens väg
eller också for det sin kos.
Men skriver du fara all världens kos
jag ger dej alls ingen ros. OT
Ta det nu lugnt med ödlan, förresten.
Grejen är att om du ska slänga skit i våra containrar så måste du själv ta skiten med dig i en bil, asså en helt vanlig kärra, ingen jävla jättelastbil å så kommer du när det är öppet, och hånkar i skiten.
Det är stängt när det är jul å missommar å så.
Å så ger’u fan i att slänga elgrunker å faliga färjer å sånt i dom vanlia containrarna.
Nu vet ja vem de är som kretat boken, å de låter som en redigt tråki bok. Moster Filikrikonbom, lixom. (henne får’u googla)
Återvinningscentralerna i Stockholm är öppna alla dagar utom (fyll i datum eller helgtyp här). Grovavfall, elavfall och farligt avfall kan lämnas på alla centralerna. Du får bara lämna ditt eget avfall, och du får bara köra hit med din egen bil, som inte får vara tyngre än 3½ ton. Att lämna avfall är gratis för privatpersoner. För företag gäller andra regler.
Boken står på min läslista. Lotten tycker alltså att jag ska stryka den, osett? Eller har den några goda egenskaper som motiverar att den står kvar?
SG Åk för allt i världen inte dit på helgerna. Köerna är oliidliga. Bäst är sen eftermiddag vardagar, då alla hantverkare under rubriken ’ägare’ har lämnat sitt.
Sorteringen är snygg och lättläst, personalen hjälpsam och att lämna sina gamla räkenskaper i ’brännbart’ är bra nära samma sak som att destruera dem. De kompakteras och går till förbränning. Den myndighet som går igenom de containrarna ser jag gärna ett reportage om.
Ninja, kära du! Så gränslöst skojigt. (Jag röjer ju här hemma och hittar då och då gamla böcker som jag inte sett på länge och därför läser om. Det här var ett stilprov ur en Maria Lang-deckare.)
Ninja: now THAT is what I call a prayer (citat stulet/lånat från Bruce Almighty).
Lite Povel-känsla över den tolkningen, säger jag beundrande 🙂
Stryyyk, Brid! Stryyyyk! (Fast du kan ju låna på ett e-bibliotek nära dig och kontrollera stilen själv. Den har fått finfina recensioner.)
Nu får jag
champagnebubbel emedan jag ett megastort korrhärke har kämpat med hela dagen!mikaels.: This is what I call … På en högt belägen utrikes skidort såg vi en gång ett gäng engelsmän som, med varsin sejdel öl, satt i solen, på en rustik bänk, lutade mot restaurangens timrade stugvägg. En av dem, en tjej, utbrast: ”This is what I call skiing.”
Hon hade full koll, den damen!
’… det är så hälsosamt och stärkande i fjällen …’
(kolla ellipserna, ba!)
Apropå ingenting: Det finns ett spel som heter 2048, som man lätt kan goggla fram. Gör inte det. Och börja framför allt inte spela det. Det är lika vanebildande som Tetris. Såja, nu har jag varnat er.
Ninja, igen (varför envisas mitt tangentbord med att skriva Nunja?):
Din sökning – Filikrikonbom – matchade inte något dokument.
Förslag:
Kontrollera att alla ord är rättstavade.
Försök med andra sökord.
Försök med mer allmänna sökord.
Prova med Jannes bil eller om det var bilverkstad i Torshälla. Sägs vara bra och prisvärda enligt mannen.
B
Det är antagligen denna som Birgitta rekommenderar.
Jag själv har vare sig bil eller erfarenheter av bilverkstäder.
Ajajaja dö! Jag som var övertygad om att hon var googlingsbar, å så va hon ogooglingsbar!
Moster Filikrikonbom är en av Astrid Lindgrens figurer.
Nämmerligen en som Astrid inte tyckte man skulle skriva om.
Som ett exempel på dålig barnlitteratur skrev Astrid följande:
’Moster Filikrikonbom var ute och gick med en järnkamin ….’ Tänk så enkelt det är, där rantar mostern och kaminen, sida upp och sida ner.
Slut citat.
Sen skrev Astrid att det minsann är svårare än så att skriva barnlitteratur. Man måste utgå från barnet och inte sina egna skojsiga små påhitt.
Och om man då läser, som av en ren händelse, t ex SvD:s recension av en viss bok som förekommit i en ytterst bildad blogg i min omedelbara närhet, under, säg, den här veckan, så inser man att den författaren fått Moster Filikrikonbom i huvet, och trott att det var en rasande bra idé.
Det var det inte. Lugnt sagt.
Annars är det här mitt absoluta favorit Astridcitat:
”Något budskap har jag inte. Men jag vill gärna sprida en allmän tolerans för mänskligt vansinne.”
Så här skriver Astrid Lindgren till Barbro Lindgren, på samma tema:
”Slopa gärna kapitlet ’På teatern’, för det är bara roligt för vuxna människor som vet vad teater är, men nu skriver Ni för barn och då måste Ni avstå från roligheter som bara vuxna kan förstå.”
Samma tema=att skriva för barn (men Ninja hann emellan med budskapsbudskapet).
Roliga farbröder ”som förstår sig så bra på barn”. Samma tema, samma idioter.
And now for something completely different. Den vackraste vårdikt jag vet.
Loveliest of trees, the cherry now
Is hung with bloom along the bough,
And stands about the woodland ride
Wearing white for Eastertide.
Now, of my threescore years and ten,
Twenty will not come again,
And take from seventy springs a score,
It only leaves me fifty more.
And since to look at things in bloom
Fifty springs are little room,
About the woodlands I will go
To see the cherry hung with snow.
A.E. Housman, 1896.
Det finns visst ett intresse för basonfläsk i båset. Det här dök upp på makens ansiktsbok, under rubriken ”Jag har nu sett allt”.
Basonsylt.
Jag får myrkrypningar vid blotta tanken.
Basonglass då?
Men asså. Om jag äger bilen, och maken kör skräp med den till återvinningen. Det ska de väl fullständigt skita i!
Och här i stan finns det ett företag som far runt och hämtar sånt som ska återvinnas åt såna som inte riktigt har den konditionen/tiden att göra såna resor.
Ninja! Får jag sno den och ärligt berätta varifrån?
Ja det får du självklart!!
Känner mig hedrad om du gör det. Men byt ’bussigt’ mot ’åsum’ om du vill vara riktigt kontemporär…
Nä, nu är det dags att palta sig iväg till kneget.
få se om det kommer några pipel ikväll, igår var’e dött om man säger.
Schysspangdyl på er, grevar å kinonor.
Drajv sejfligt!
Kör hårt Ninja och kom ihåg; ”If in doubt, flat out”.
Brid — nej, jag lovar att inte, inte, inte leta reda på något vanebildande enkelspel på nätet. Inte en gång till. Jag gjorde häromdagen, av oförklarliga skäl, misstaget att titta på tidsfördrivsidan på webbversionen av lokaltidningen (Nerikes Allehanda) och där finns ett spel som heter Klix (prova inte detta hemma!) som är … som är sånt att man inte spelar en omgång utan femton innan man vet ordet av. Jag har tänkt besegra det (alltså, tänka ut tekniken ordentligt), och sedan aldrig mera. Aldrig aldrig aldrig.
Eftersom bibelämnet inte än är uttömt, kunde jag ju inte förmå mig att skriva om något ickerelaterat. Så nu fick Ninjas bidrag ett alldeles eget inlägg.
[…] Programförklaringen 2015. Ett gammalt inlägg som kan nyttjas som tidsfördriv om man inte gillar […]