En populär fråga till eller mellan alla som jobbar med humor är ”får man skoja om allt?”
Alla som tillfrågas svarar alltid prompt ”javisst”, men glider förr eller senare över till ämnet tryckfrihet och the First Amendment eftersom det inte alls är självklart. Att skämta om Olof Palmes näsa den 1 mars 1986 lät sig näppeligen göras, och skämt om koncentrationsläger är fortfarande av naturliga skäl mycket svåra att få till. Vissa skrattar åt allt som alla andra skrattar åt och andra skrattar inte åt något – men de flesta skrattar lagom mycket och åt det mesta, hur trist det egentligen än är.
Men vad är roligast? (Jag ställer lite listigt frågan som vore den retorisk fastän den inte är det eftersom jag ju vill höra vad ni andra tycker. Och nu svarar jag på den retoriska frågan som därför inte var det minsta retorisk.)
Enligt mig roliga personer i kanske inte någon ordning, fast kanske i lite ordning:
1. Eddie Izzard
2. Torsten Ehrenmark (huuuu, det här är inte alls särskilt kul)
3. Birgitta Andersson (oj, vad denna inte hade kunnat skrivas idag)
4. Goldie Hawn (försök att bortse från att de båda två läser sina repliker)
5. Hasse & Tage (tyvärr inte rörliga bilder)
6. Dave Allen (titta på hela eller inte alls, poängen kommer allra sist)
7. Monty Pythons OS
8. Galenskaparna & After Shaves gymnastikuppvisning
Men allra roligast är det kanske att läsa lustifikationer? Eller? Jo. Ruby Wax, Stephen Fry, Jo Brand, David Sedaris … Och Fakiren förstås.
En gång beskrev jag vådan av att komma hem till oss och samtidigt vara lite kaffesugen så här:
”Kaffekokning kräver att kaffekokarapparaten vrids loss från sitt skruvstäd längst ner i (s)kafferiet. Sedan ska kannornas lock hittas och filterhållaren hittas och filtrena hittas (inköpta 1986, klorblekta och fina) och sedan måste man ner till källarfrysen för att hacka loss kaffet från köttfärsen.”
Detta var tydligen det minst roliga och mest traumatiska jag någonsin har skrivit, för det har satt sig fast i alla stackars kaffedrickares minne som en racerbil sitter fast i en treårings hår. (Själv tycker jag såhär ett par år senare förstås att det är lika roligt som jag tyckte då.)
Min djefla man är också rolig. En gång glömde han bort (han glömmer allt utom sådant som hände för mer än 100 år sedan) att vid tresnåret på eftermiddagen hämta barnen på dagis. Han slet sitt hår en stund och ringde sedan med klappande hjärta till dagiset och bad om ursäkt för alla sina tillkortakommanden i telefonsvararen … samtidigt som han insåg varför han hade glömt bort barnen:
– Hej, Olle Bergman här, jag är på väg, är bara lite sen, satt och jobbade och glömde att hämta barnen men nu ko… komm… nämen, oj. Jag ber om ursäkt igen, det här kommer ni att tycka är jätteroligt när ni avlyssnar telefonsvararen på måndag. Det är ju lördag idag. Hej då!
Men egentligen blir det faktiskt inte roligare än så här:
Så fort som något utnämns till roligt brukar det bli motsatsen.
Kanske det konstiga ordet underfundig har med saken att göra?
Själva ordet underfundig har en lite underfundig etymologi: från lågtyskans ”vundig” för listig och ”underfinden” för lista ut.
Jag är mycket glad över att ha sett Eddie Izzard lajv*, men möjligen ännu gladare över att ha sett Dave Allen när han fortfarande var pigg och energisk (slutet åttiotalet om jag minns rätt, någonstans i London).
Jag är lättroad, jag, och tycker att det mesta härovan är roligt. Drunk octopus!
Undran: Vimlade de barn som Olle hade tänkt hämta runt omkring honom när han ringde? Det hade varit roligt. Och hade kunnat hända mig.
Då detta är en omröstning så röstar jag på #7 och #8.
Detta ämne behöver appselut en klickbar omröstning.
Dessutom så nominerar jag några egna alternativ.
Alternativ #9
Alternativ #10
Alternativ 11
Sedan håller jag med Gurra om att epitetet ”Sveriges
roligaste man/kvinna” används för lättvindigt.
Ja, Ronny Eriksson! (Men vars ä han nuförtidn?)
Nej, barnen vimlade inte, de var bara i ett annat rum. (Antagligen knäpptysta, som ju barn mellan 1 och 11 alltid är.)
Alternativ #12
Alternativ#13
Svårt att definiera vad som är roligt, men nog fan vet man vad som dä ä i all fall!
Galenskaparna går fetbort! De är som alldeles för skitnödigt tjatiga på nåt konstigt treåringsvis. ’Titta på oss, nu ska vi vara roliga’. Ibland har de tur och ÄR roliga, men det är nog mest av misstag. Ett utmärkt exempel på att ’less is more’. Man blir dessutom less på dem…
Hasse&Tage, Eddie Izzard, Billy Conolly, Povel i vissa stunder, Austin Lounge Lizards, Ronny har det gemensamt att det finns något bakom lustigheterna. Oftast intelligens.
Nu hittaade jag så mycket att se på youtube att jag återkommer! Adjö.
Ooops! Det var ingen bra lucka att kika i på plattan när maken sover och man själv inte kan. Tursamt nog lyckades jag undvika att klicka på någon av jutuberna, det hade väckt maken. Tyvääääärr betyder det också att jag missar en del skoj. Återkommer.
Fast precis som Ninja har jag svårt för Galenskaparna.
Jag har vrålskrattat mig igenom A fish called Wanda och jag har sett den utan att nästan dra på munnen alls (utom när Kevin Klein kör ner näsan i Jamie Lee Curtis stövel, då måste jag le!) jag antar att humor är humörberoende. Dessutom är situationer typ den DDM ställde till med alltid roligast i längden!
Lotten, det är när man kombinerar den respektlösa kaffekokartexten här ovan med bilden på filtret/sumpen, du vet vilken, som det blir riktigt obehagligt. Att det är roligt skrivet är självklart.
Det är ju dina roliga texter som ledde till att jag hittade dej. En kollega med småbarn i samma ålder som mina ungar tipsade om en kåsör som skrev roligt och träffande om familjelivet med just små barn. Letade upp och läste och frustade ofta av igenkännande skratt.
Men sen finns det ju verk som man överhuvudtaget inte drar på munnen åt, nån endaste enda gång.
Japp, det var så vi hittade hit. PK mailade länkar så jag inte kunde koncentrera mig på skolböckerna.
Vad mycket kul klipp! Dem ska jag titta på på väg hem från jobbet. Nu är jag på väg dit i stället och ska sticka
Tack SL för alla växelfel och stoppsignaler denna morgon som ger mig gott om tid till det.
Den här får mig att vrida mig av skratt;
Bamse har öppnat rökfri krog uppe på Höga Berget.
Förlåt! Det är Farmor som öppnat krogen! 🙂
Men Lotten varför skriver du om så intressanta saker just när jag inte har tid att läsa? Kan du inte skriva om basket varje dag ända till mars? Humor är ju så VANSINNIGT intressant och obegripligt. Tänk bara på vad man (själv) tyckte var roligt när man var tonåring som man nu bara gäspar åt (typ Kalle Sändare) eller vrider sig som en mask åt (typ alla sexistiska, homofoba skämt i typ alla komedier som någonsin gjorts).
Just denna morgon röstar jag nog bara på Eddie Izzard, Lindeman (mest av kärlek tror jag) och Ninjas Billy Connolly-bidrag. Och ber att få lägga till följande:
Harry Enfield – Women know your limits
French And Saunders – Star Wars Parody – Amidala, Queen of Naboov
Blackadder: Lucky Prince George
Pussy On The Mat. A ditty by Ivor Cutler
Mitchell and Webb – Shop
Creature Comforts – What’s It All About?
说大话–Mouthiness
Anders och Putte – En gammal gumma
Och så vill jag rekommendera serien Black Books, om ni inte har sett den. Och 30Rock. Och Arrested Development.
Bilden som PK nämner finns här … (Men akta er! Trauma!)
Det finns ju HAHA!-humor och hmmsåfinurligt-humor. Om jag vill endorfingarva så går det alldeles utmärkt med svensk vulgohumor som förmodligen skulle få de finkänsliga i det här forumet att ringa saneringsfirman.
Asaaarrrrrggggggghhhhhhh, mina ögon!
Exempel, vi vill ha exempel, min djefla man! (Han kommer att tipsa om The Young Ones tror jag. När Rick äter laxermedel.)
För alla som inte jobbar eller kan låtsasjobba medan ni stirrar in i skärmen, finns mycket prat om humor i den brittiska Comic’s Choice, där Alan Davies är gäst i första programmet och Jo Brand i tredje.
Jag behöver absolut inte jobba! Jag behöver absolut inte läsa den tjugoåttasidiga texten framför mig med stycken som
Under arbetet 2013 identifierades ett behov av gemensam arbetsmetodik för fortsatta tvärvetenskapliga analyser inom CRISJOCS-projektet. I utveckling av en gemensam ansats till scenarioanalys kommer CRISJOCS att ta sin utgångspunkt i allmänt beprövade ansatser.
(Obs! Inget skämt, tyvärr. Eller jo, det heter inte CRISJOCS. Men nästan.)
Sådana där texter satt jag och kämpade med förra veckan, Anna+. Jag svor, förbannade tillvaron och skrev kommentarer till nästan varenda mening som jag sedan byggde om till oigenkännlighet. Idag fick jag svar från uppdragsgivaren: det var den roligaste redigering de hade sett – hela redaktionen hade suttit och skrattat hela morgonen.
Och nu till something completely annorlunda: Filmarkivets reklamavdelning presenterar Tempo i en idag sanslöst osannolik reklamfilm från 1968.
Most of the above är skitroligt!
Hur gör man en skojig scen? frågade någon Chaplin. Och han svarade att man visar ett bananskal på trottoaren – och så kommer det en karl och trillar ner i ett hål i gatan istället för att halka på skalet.
Jag uppskattar både vansinneshunmor som Monty Python, träffsäker som Peter Sellers, och dösmartbildad som den i Pimpernel Smith, där Göring skriker att Shakespeare var tysk och britten svarar: ”Men ni måste medge att den engelska översättningen är fantastisk?”
Dratta på ändan kan också vara kul.
Annorlunda var ordet! Om han inte hade släpat iväg henne i håret i sista sekunden hade den nästan varit modern.
Finns det någon samling med roliga meningar eller formuleringar på svenska? (Jag har hittat massa på engelska.) Om inte, kanske here is the place. Som Fakiren-klassikern:
Det första änkeåret tillbringade hon i förtvivlan, det andra i Åmål.
Vad sägs om svenska WikiQuote.
Vad sägs om att jag jobbar nu istället för att babbla här.
Vad sägs om tio långa inlägg om BASKET!
Här är ganska kul parodi på kändisskap, kändisskvaller och
the Daily Mail.
Roligast just nu är ju dagens besked att Marcus Ericsson fått plats i Caterham-stallet.
Jag tycker i min enfald att the Big Bang Theory är ganska underhållande. Mest kanske för att Sheldon är så konsekvent konsekvent, med något enstaka hål-i-gatan-i-stället-för-bananskal. Och för att fysik och matteskämten inte är fåniga utan verklighetsbaserade. Det är vi inte bortskämda med.
Exempel? Hmm. Något som gör mig fruktansvärt full i skratt är humor som är så vulgär, korkad och/eller olämplig att det är komiskt att någon kan tycka det är roligt.
Ta t.ex. toalettscenen i Dumb & Dumber:
http://www.youtube.com/watch?v=NwcVJMvVWDA
Det som får mig att skratta är inte att scenen är rolig i sig, utan att vuxna människor har hittat på det här i syfte att vara roliga.
Lästips: Stilblommor och grodor – fynd på språkets gröna ängar
av Albert Holmkvist (Purre) utkom 1962
Åh, tröstpresenten till PK (Stilblommor …)! Nu minns jag inte riktigt vad den var tröst för, men sådana är di visst – Bergmans.
Jag undrar lite hur det här går ihop:
När man gör sig illa lättar smärtan när man svär en harang, men när man ser någon annan göra sig illa (och svär) blir man full i skratt.
Nej, jag vet att jag inte är ensam och skrattet kommer inte för att det är kul att någon slår sig, men ändå är det reaktionen. Varför?
Hyttis 16:44
Strax bredvid den boken står ”Pegas på villovägar” som Olle Strandberg sammanställt. Det är också en bra samling svenska omedvetna humorbidrag. En hel del Ofvandahl.
En bit därifrån står Christer Topelius ”Pekoral och Bombasmer”. Den innehåller också en del oavsiktliga kullerbyttor och hybridiseringar. En favorit är: ”Nu finnas icke många kvar//sen döden tog den siste”.
Är det nån sorts genansskratt? En lättnad för att man inte själv råkade ut, Pysse?
Lite generellt då. Jag tycker inte om skämt som är på andars bekostnad. Skrattar inte alls. Blir bara arg och upprörd. Gillar inte heller kiss och bajs-humor. Dit sorterar jag all underlivs-humor. Känns som att man inte anstränger sig och att man mest skrattar för att man är generad = inte kul, bara pinsamt. Billiga skämt.
Vad jag då tycker är kul. Gillar torr engelsk humor full med ironi och underfundigheter. Lek med ord är också skoj. Gillade DJMs bläckfisk. Tycker som Skogis att BBT är en fantastisk serie och inte bara för fysikskämten utan mest för allt. Frasier är också en favorit. Och mycket mycket annat 😀
Inverterad elak humor:
-Vad är det för skillnad på Lill-Babs och Jerry Williams?
-Dom kan varken sjunga.
(Innan ni anmärker på mitt språkbruk, betänk att jag hörde den på 80-talet).
Underfundig betyder väl lite så där dubbelbottnad. Dubbelbottnat kan vara roligt. Det oväntade kan också skapa rolighet.
Man kan inte skämta om vad som helst. Bara om man heter Billy Connolly; han är gränslös.
Danska kan man skämta om!
http://www.youtube.com/watch?v=s-mOy8VUEBk
Så kanske det är Cecilia N, när jag tänker på det skrattar en av mina döttrar när hon blir rädd. Det kanske går över när man blir äldre, för antingen ser jag ingen göra sig illa nu för tiden (på det sättet) eller så har jag växt ifrån det, för det var länge sedan det där skrattet bubblade upp så olämpligt.
På ämnet historisk humor, måste jag rekommendera denna lilla snutt som mina barn skrattar åt. (Försök att ignorera den dåliga danskan.)
»Stilblommor och grodor« utgavs 1934 och har kommit i många upplagor sedan dess. Mitt exemplar är från 1981 och jag tror inte att innehållet direkt ändrats sedan 1934, mer än lite språkligt som verbformer.
Jag gav bort en av mina Stilblommor till en språkintresserad 23-åring som fann den urtrist. (Jag fick till min stora glädje tillbaka boken för att ge till någon annan.)
Jag har en fråga, förresten!
Finns det ord som per automatik är roliga?
Lite musikaliskt som roar mig!
Sista minuten är skojig
Flanders and Swann
Tom Lehrer – New Math
Åh, hur ska jag kunna hinna titta på allt roligt här? (Som sagt, jag är lättroad och kan skratta åt de flesta sorters humor om jag är på rätt humör.)
Roliga ord? Jag kan till exempel fnissa åt ecklesiastikminister, jag.
Fast roligast i dag var när min andra hälft inte kom på ett helt vanligt normalt ord, och i stället pratade sig runt det. Länge. Jag minns inte hela harangen, bara slutet. ”… en sån som man kan lasta på. Saker. Den ser liksom ut som en bil med ett skåp på. En skåpbil!”
Du får titta hela natten, Annika — du är ju ändå vaken och jag hinner inte prångla ut ett nytt inlägg!
Apropå inte komma på ord:
En kompis pappa skulle vid frukosten be någon skicka kaviaren, men kom inte på ordet ”kaviar”. Han bad istället (mycket frustrerat och sammanbitet) sin dotter om ”en sån där marmelad som finns i fiskar!”.
Jag vill gärna ha fler exempel på svenska roligheter … särskilt skrivna sådana.
Lotten, jag hittade ett blogginlägg med lite tokigheter.
Ja, titta, den minns jag lite vagt (men inte varifrån den kom). Hm … kanske dags att skriva en upphottad version?
Det här var roligt: ”The coffee formerly known as S***a M***a” — läs mer om kaffet som går att köpa på Kaffemaskinen, Lantvägsgatan 15 Göteborg och Mean Coffee, Vasagatan 37 Stockholm.
Tråkigt bara att pps, ppps etc blev pss, psss etc.
Har alla tagit del av min skrivelse till Särskilda Skattekontoret i Ludvika avseende eventuell oavsiktlig illegal införsel av alkoholhaltig dryck? Jag fick ett seriöst och utförligt svar som lugnade.
Jag erkänner härmed att jag tappar all originalitet när jag läser sådant som Lottens senaste länk. Jag sällar mig till den månghövdade skara som utan vidare tanke på rim och reson, lovar sig själv att i fortsättningen undvika alla produkter från det stora, elaka bolag som försöker pådyvla oss ’fredagsmys’.
Jag uppfylls visserligen av en enorm tacksamhet mot det stora kryddbolaget (DSK) för att jag fått ytterligare argument mot införandet i vårt hem av den renodlade ondska andra kallar tacos.
Men jag behärskar mig.
Samt avtågar under instundande onsdag och inhandlar ’the coffee formerly known as S**nt* M**ia. Bara så där.
Här är skriftväxlingen: särskilda skattemyndigheten
Kom ihåg att detta var för aderton år sedan. Idag hade vi nog varken kunnat ställa frågan med någon som helst trovärdighet eller fått något svar.
En kompis till oss hade sett dom där filmerna från Kiruna om vad som händer människor som betalar sin tevelicens: En kör knackar på hemma hos dom och framför en sjungen tacksägelse.
Alltnog: Det blev dags för Ivan att pröjsa licensen. Då skrev han till chefen uti Kiruna och sa ungefär som så att nu tänker jag betala licensen men bara under förutsättning att jag först får en skriftlig bekräftelse på att jag slipper få hem nån kör som sjunger. Chefen skrev ett svar, med tillbörligt byråkratiskt allvar, där han garanterade att kören skulle utebli.
Är det bara jag som tycker att Simpsons är kul ..?
Men hur gick det sedan, Skogsgurra? Efter mappinstoppandet och uppåhyllanläggandet? Var vinet gott?
(Väldigt fint tidsdokument, måste jag säga.)
Simpsons är kul! (Men jag har sett såpass lite att jag kan gotta mig åt att jag har massa kvar att se.)
Vi har tre (3) exemplar av ”Stilblommor och grodor” i familjen, varav ett torde vara originalupplagan eller nästan, ett är från 1970 och det tredje befinner sig på annan ort, så jag inte kan läsa på årtalet, men kom ut någon gång däremellan. De innehåller lite fler saker ju nyare de är, och i den nyaste finns två hela kapitel, Vildblommor och Konstgjorda blommor, om pekoral respektive dårdikter, som inte finns i de tidigare.
Å vad mycket roligt! Jag säger som Annika ovan, att humor är väldigt humörbetingat. Det är nästan lättare att säga vad man inte tycker är roligt, än att säga vad som är roligt. Saker som jag aldrig roas av är ”spring-i-dörren-farser” och när folk gör illa sig. Båda två gör fysiskt ont i mig, men av olika anledningar. Jag kan roas mer av tex kafferostarens svar till S***a M***a och Skogsgurras alkoholfråga, än konstlade humorprogram. Vardagshumor helt enkelt. Som den här lappen skriven av en sjuk sjuåring, inte alls menad att bli hittad (lappen alltså).
”Torr” engelsk humor faller mig oftast i smaken. Jag skyller det på min pappa, som satte P.G. Wodehouse i händerna på mig som tolvåring.
Vissa saker kan man skratta åt år efter år, medan andra liksom har gjort sitt. Kanske att man skrattar åt dem igen, när man sitter i stolen på ålderdomshemmet och de har fått en liten nostalgisk klang, så som jag och min bror kan skratta åt Michael B Tretow, bara för att vi tyckte att han var hysteriskt rolig, när vi var små. ”Min röst ska nu komma UNDER mattan”.
Brid -> I avsaknad av jämförelseexemplar av Stilblommor gjorde jag en snabbgenomgång och tyckte då att innehållet gott kunde ha varit sammansatt på trettiotalet. Men det är ju troligt att det gjordes revideringar och tillägg inför varje nytryck.
Agneta uti Lund: Ja, det är nog inte så mycket av innehållet som är nytt-nytt, om man så uttrycker saken.
Visst är det enklare att ge exempel på o-roliga saker. Tål t ex inte Jackass.
Och sedan finns det ju sånt som egentligen kanske inte är så roligt och man kan det utantill för man sett det miljoooooner gånger och när man ändå ser det en gång till, tänker ”det här kommer jag inte skratta åt alls” och så gör man det iaf. (Vet ni vad? majlis)
Annars är nog brittisk torr humor, bra satir, och underfundiga språksvängerier bland de roligaste typerna. Tycker jag. Annat beror ofta på humöret. För mig.
Alla andra länkar men inte jag, än. Så nu måste jag bara påminna om en stor favorit, Smack the Pony. Kolla den hääär till exempel.
Åh, det finns så mycket. Jag kan verkligen skratta åt allt från Braindead (sant, vi skrattade så vi fick andnöd, men att ha kul åt den förutsätter förmodligen att man har sett tillräckligt många dåliga skräckfilmer på 80-talet) till Fåret Shaun, från Nightmare Abbey till vad som helst av Terry Pratchett. Och så vidare.
Förresten skulle jag säga en sak till, kom jag på. Alltså, när jag säger att jag är lättroad och kan skratta åt det mesta, så menar jag ju’nte att jag tycker allting är lika bra och kul. Jag kan flina åt springa-i-dörrar-fars om jag råkar se en under rätt omständigheter, men det är inte riktigt samma sak som att beundra sådan.
Jag menar, även ett flatgarv går att gradera på nån sorts kvalitetsskala, som har att göra med hur mycket det som kittlar skrattmusklerna får en att tänka, och med hur länge man kommer ihåg skrattet med — eh — glädje. Och hur många gånger om man kan skratta åt samma sak, också. En Eddie Izzard-text är i allmänhet lika rolig femte gången man hör den, medan springa-i-dörrarna-farsen förmodligen inte retar fram många leenden om man ser den bara en gång till.
Och kolla mej då, bli närapå seriös och jähättetråkig i just det här båset! Fort, en varaktig källa till skratt ifall det är någon som inte redan känner till den.
Jag såg igår en ganska rolig pratshow med Graham Norton (gammalt klipp på Youtube), där han intervjuar Robert Downey Jr och Jude Law om den actionspäckade Sherlock-versionen. Det visades bilder på hur Downey såg ut när han hade klätt ut sig till kvinna och så fick man se Jude Law som ser alldeles jättevacker ut, utklädd till kvinna, och då säger en annan gäst … ja, Annika: titta själv. (Spola fram till 23:08, men REPLIKEN kommer vid 24:30.)
http://youtu.be/zNgenV82wLY
Man skämtar INTE om barns godis. Godis är allvar.
Åhå … anar jag ett barndomstrauma där, Orangeluvan? (Vi hade strikt lördagsgodis och bara läsk på nyårsafton hemma. Säkert har jag gjort något godisdumt mot söstra mi.)
Situationer där någon framhäver sej själv som rolig tycker inte jag är roliga. Det blir lätt lite ”Jag fattig syndig människa, himmelens och jordens skapare”.
Dammråttan, lappen var ljuvlig! Och vilken skön inställning till att vara hemma och sjuk!
Annika: jag letade halva kvällen igår efter en annan STP-sketch men hittade den inte. Den där två gamla vänner träffas på stan men har jättebråttom och bara hinner utbyta telefonnummer? Och så har ingen av dem en penna?
Nej, det är jag som dabbat mig. Jag åt upp sonens tablettask, blev påkommen, började fnissa för att jag strax skulle bli tvungen att erkänna att jag även ätit upp dotterns (skulle ersätta dem förstås) och fick ett vredesutbrott av guds nåde till svar. DU HAR ÄTIT MITT GODIS OCH SKRATTAR!!!
Anna teplus, jag vet så väl vilken du menar! Tyvärr är en hel del enskilda svåra att hitta för att de ligger ihopbakade med andra sketcher (så man inte vet vilket ledord man ska söka på). Sen så finns samtliga avsnitt hela, ser det ut som, och det är ju trevligt men tämmeligen tidsödande om man ska hitta ett enskilt tvåminutersnummer …
(Lotten — heheee!)
Orangeluvan, jag börjar fantisera om familjedramer i någon sorts Lars Norén light-variant, liksom. Lättare än light. Finns Lars Norén Zero?
Anna T+ håller helt med dig! Mera basketinlägg. Jag har inte tid att hänga här …
Lite sent, men i alla fall:
De här snuttarna med Smack the Pony och Fry & Laurie är de jag främst minns som gapflabbsframkallande.
Men det är som flera sagt beroende på humöret. Och på vem som framför det hela, förstås! Det krävs nog någon av Izzards kaliber för att klara skämtet om att spetsa bäbisar här ovan, till exempel. Eller om att Engelbert Humperdinck är död. Eller inte.
Oj, råkade länka till en snutt med dödsskämtet bortklippt. Här är hela EH-klippet.
Det var då själva … Här!
Jag tror, Christer, att det är tillåtet att komma in och länka till roligheter precis hur sent som helst. Särskilt kul blir det ju om man misslyckas i länkeriet lite.