Hoppa till innehåll

Dag: 22 januari, 2014

Att vara domare i Vi i femman

Japp, det är repris från förra året trots debaclet när jag gjorde så fel, så fel.

Just här är det lugnt: allt är rätt och radion spelar pausmusik.
Just här är det lugnt: allt är rätt och radion spelar pausmusik.

I år ser jag till att jag är nyäten, att jag har te, att alla frågorna är korrlästa minst tre gånger och att alla stavfel är rättade så att jag inte tappar tråden när det plötsligt står orgnalet, betänktetid, dommarkomentar, samanhanget och tex 72% … Det har nämligen hänt att reptilspråkpolishjärnan plötsligt kickar in och då inte kan fokusera på fakta utan bara på korrekturtecken.

Men ändå blev det fel igår. Igen! Fast först en liten försmak på hur det låter:

Igår när femteklassarna skulle vara snabba och trycka på bröl-knappen om de kan svara, lät frågorna som följer:

1. Inom vilken sport har Kristin och Marie Hammarström varit framgångsrika?
Svar: Fotboll
2. Vad heter Tyskland på engelska?
Svar: Germany
3. Vart kommer man om man ringer 114 14 (hundrafjorton fjorton)?
Svar: Polisen
4. I vilket land är Ankara huvudstad?
Svar: Turkiet
5. Vad kan en analfabet inte göra?
Svar: Läsa och skriva (rätt för antingen eller)
6. Hur många kvartar går det på en timme?
Svar: 4
7. Vad heter USA:s president?
Svar: Barack Obama
8. Vad heter huvudpersonen som bor i Alby och skriver dagbok i Douglas Foleys bok ”Slutet är nära”?
Svar: Habib

Men svaret på fråga fem hörde jag inte alls. Jag hörde istället det som jag ville höra. Laget sa nämligen ”rääkna …” och jag godkände det. Japp, det gjorde jag. Räkna.

Producenten började då picka med sin penna på mitt papper och knacka mig på handen för att poängtera att jag hade sagt fel – och jag tyckte bara att hon var jätteirriterande eftersom det ju stod ”rätt för antingen eller”.

Frågorna och svaren flög genom luften, jag skrev omväxlande N och J på papperet och lyckades hålla koll på vilket lag som svarade samtidigt som det lååååååångsamt gick upp för mig att jag hade godkänt ”räkna” som en del av analfabetism. Jag hann tänka att det nog stämde och att det förstås var fel i facit och jag hann även tänka att jag nog skulle kunna göra mig osynlig om jag kröp under bordet.

– Vi måste ta om fråga 5, sa jag.
– Ta om? sa programledaren Jonas.
– Ta om … sa jag med stor tveksamhet och tänkte ”men vi ska nog inte ta om den utan bara tala om att svaret var fel och att frågan istället skulle gå över till andra laget precis som det står i reglerna”.
– Du menar kanske att vi inte ska ta om fråga 5 utan bara tala om att svaret var fel och att frågan istället ska gå över till andra laget? sa Jonas bestämt.
– Ja just det. Det är precis det jag menar, sa jag och kände mig som en generad 14-åring.

Det andra laget svarade då ”staaava” och helt plötsligt visste jag precis vad jag skulle säga eftersom en gigantisk lättnad fyllde mig: tävlingens utgång skulle inte komma att avgöras av just denna fråga och mitt klanteri. Bestämt och korrekt sade jag:

– Nej. Man är inte analfabet för att man inte kan stava.

En liten stund senare höll jag inte på att kunna hålla ordning på någonting över huvud taget eftersom frågan löd ”vilket val är det inte i år?” och de deltagande skolorna fick välja mellan riksdagsval, kommunfullmäktigeval, kyrkoval och Europaparlamentsval och svarade så här roligt:

– Europaskolan svarar …?
– Europaparlamentsval.
– Kyrkoskolan svarar …?
– Kyrkoval.

Avslutningsvis en bild från 1978, när Broder Jakob var med i Vi i femman ända till tv-omgången.

Jakob Stenson, Mats Ekström, Helena Grennberg och Jan Lundberg.
Jakob Stenson, Mats Ekström, Helena Grennberg och Jan Lundberg.

Det hela var mycket traumatiskt – de förlorade (mot laget som vann hela rubbet) med uddapoängen när de kallade Transsibiriska järnvägen för ”Translatlantiska järnvägen” …

Share
83 kommentarer