Hoppa till innehåll

På en hotelltoa i Luleå …

… finner jag att man från tronen kan se på tv utan problem, vilket är viktigt eftersom vi måste älta taktiken inför kvällens avgörande match mot Portugal. Det är nästan lika fint som i fyrklöverhusen i Lund, där man kan sitta på toa och röra om i grytan på spisen. (Man kan förvisso även bli instängd på toaletten om ugnsluckan plötsligt öppnas, men det är en helt annan historia.)

I Luleå bodde jag alltså 1973–81, så det är min stad. Ni vet — idyllernas idyll med bilar, cyklar och hus som aldrig någonsin låstes och killarnas moppeknatter som fick mitt hjärta att slå volter. Men ack, detta har jag ju skrivit om förut.

Därför tar jag istället fram en bok som jag hittade hos mamma.

Hur i hela friden familjen Stenson lyckades skapa den absolut perfekta köttfärssåsen med den här lilla foldern i köket är universums största gåta.
Hur i hela friden familjen Stenson lyckades skapa den absolut perfekta köttfärssåsen trots att den här lilla foldern fanns i köket är nog universums största gåta. (Läs mer om Asta Östenius.)

Först fastnade jag för titeln för att den faktiskt trycktes 1961 och man redan då hade skippat h:et i spagetti. Synnerligen intressant. Sedan slog jag upp ett prisvinnande recept som  hette ”makaroni à la pizza” och såg ut så här:

Lägg kokta, i vatten avspolade makaroner i en form. Häll på ägg och mjölk som har kryddats med en halvt kryddmått basilika och 1 matsked salt.Grädda. Lägg ansjovis och tomater som på bilden och toppa allt med hyvlad ost. Grädda igen.
Lägg kokta, i vatten avspolade makaroner i en form. Häll på ägg och mjölk som har kryddats med en halvt kryddmått basilika och en matsked salt. Grädda. Lägg ansjovis och tomater som på bilden och toppa allt med hyvlad ost. Grädda igen.

Eftersom många i kommentatorsbåset är lite till åldern komna (jag räknar förstås in mig själv där, men kanske inte t.ex. den väldigt unge LL99) så måste jag fråga er: åt vi verkligen detta på 1960- och 70-talen? Har jag förträngt allt det hemska och istället fyllt minnet med massa festliga kronärtskockor, fonduekvällar, midsommartårtor med sprit i och det goda brödet samt soliga somrar?

Åt vi pasta till efterrätt?
Åt vi pasta till efterrätt?

recept_lingonpastaFör säkerhets skull nu så att ni inte missar något nu:

Lingondessert
Koka makaronerna i riktigt med vatten ca 12 min. Spola dem och låt dem rinna av. Blanda dem därefter med lingonsylten. Lägg upp lingondesserten i en stor vid skål eller i portionsskålar. Skiva bananerna och fördela dem ovanpå.

Jaja, om 20 år kommer vi att skratta åt 2013 års kokböcker och diethysteri. Men äter vi idag jämförelsevis lika galet som lingondesserten?

Share
Publicerat iBloggen

50 kommentarer

  1. Vem vet vilka vanor som döljer sig hos båsfolket. Själv minns jag med fasa en släkting från Blekinge som berättade, att det godaste hon visste var att klämma ut en kokosboll mellan två frallbitar. Det var på 60-talet.

  2. BoAnders

    1953 bytte vi ut vedspisen mot en eldito från Huskvarna, en stor händelse. Med elspisen följde en kokbok (jag har kvar den), och varje recept som innehöll kött inleds med orden: “Be styckmästaren…” o s v. Vi, som bodde i den innersta av alla småbyar i Lappland, var nog lite imponerade av att det fanns Styckmästare…

  3. Nu måste jag säga be-lä igen! Be-lää!

  4. I Pellaprat “La cuisine familiale et pratique” tryckt 1955 beskrivs macarons som efterrätt. Det är samma sak som de färggranna småkakor som börjat bli populära igen under de senaste åren.

    Makroner förekommer också i Julia Childs utmärkta “Det goda franska köket” (översatt av dåren Leon Nordin). Där är det samma sak som hos Pellaprat.

    Jag minns att jag sett en söt pudding som var baserad på makaroner i någon äldre kokbok. Och att den troligen förekom i avdelningen Efterrätter. Jag bjöds nyligen på en mycket söt Riz au Lait som efterrätt och om man byter ut riset mot spaghetti så är man nog ganska nära en spaghettiefterrätt.

    Min teori är att det blev ett språkligt missförstånd där macron och makaron förväxlades. Det kan också vara så att krigets knapphet i kombination med det framväxande skolkökslärarinneskrået (typ “Anything goes”) ledde till en del underliga skapelser.

    I Pizza/spaghettireceptet måste jag ifrågasätta saltdoseringen: En matsked salt på den relativt lilla volymen? Hur salt blev det? Som en ovattnad islandssill? Eller värre. ÖRJAN – hjälp!

  5. Per

    Jag minns med fasa min 11-årsdag 1976 då min mamma gjort sig till och tillagat en räkaladåb med dill som inte hade stelnat lagom till serveringen. Det blev mycket över.
    Min 12-årsdag firade jag hos släktingar i Tyskland och frun i huset hade köpt en färdig pajbotten som hon fyllde med ägglikör och toppade med hela körsbär så resten av den födelsedagen minns jag som i ett töcken.

  6. AndersGM

    Som relativt jämnårig med båsfrun minns jag hur jag som matlagningsroad yngling på sjuttiotalet studerade kokböcker och receptkort där det mesta såg ut som makaronipizzan. På åttiotalet blev jag faktiskt bjuden på farfalle med sylt och vispgrädde – det funkade!
    Risken att bli instängd på toan av ugnsluckan i Delphis självmordsbaracker anser jag vara kraftigt överdriven. Bodde fem år i en sådan utan minsta antydan till att ugnen skulle självöppna.
    Att laga trerätters middagar i de köken var en stor logistikövning; en liten ugn och två plattor som var effektbegränsade så att det inte gick att köra ugnen och stora plattan på uppkok samtidigt.

  7. Nu har jag tyvärr inte kvar den, men jag minns receptet på lammstek i Vår Kokbok från början av 70-talet. Där skulle man försiktigt gnida in en stek på 1½ kilo med en (1) vitlöksklyfta. Det bör ha doftat, men knappast smakat vitlök.

  8. Jag har ett annat minne med vitlök. Där skulle man enligt receptet ha 14 vitlöksklyftor till en majonnäs på en äggula. Den majonnäsen blev både bitterstark och lite grynig av all vitlöken. Misstänker tryckfel men kan inte tro att det i stället skulle vara 1/4 klyfta vitlök.

    Eller – varför inte? Om en klyfta ansågs räcka till 1,5 kg lammkött…

  9. Jag har sett rådet i en äldre bok, att om inte alla i middagssällskapet tycker om vitlök, vilket antas sannolikt, ska man gnida de vitlöksätandes tallrikar med en vitlöksklyfta istället för att lägga vitlök i maten.
    Vi lagar nästan aldrig mat utan vitlök. Jo, pannkaka då.

  10. I Kokbok från Göteborgs skolkök (jämte födoämneslära) för hem och skolor från 1934 finns fyra recept med makaroner, eller makaroni, som det kallas i kokboken. Kokta makaroni, makaroni med blomkål, makaroni med skinka, samt efterrätten makaronipudding. Stångmakaroni till puddingen ska brytas och sköljas. Sen är det bara att påsätta i kokande vatten, joxa ihop med ägg, socker, mjöl och lite salt, hälla allt i en bröad form och grädda vackert rostbrun. Saftsås serveras till, förstås.

    Grannar med makaronipuddingen i kokboken är mannagrynspudding, risgrynspudding, potatisgrynspudding, brödpudding samt en potatistårta.

  11. Kan det tänkas att jag har sett den där kokboken i yngre dagar? Eller är den ett nyförvärv?

  12. Makaronipizzan (the horror, the horror) — inte nog med en matsked salt, jag är lika fascinerad av “ett halvt kryddmått basilika”. Basilika som förlorar nästan all smak vid torkning (vi klipper och fryser, och använder otinat, så får vi någorlunda smak om än inte i närheten av färsk), och så ett halvt kryddmått. Då går det lika bra med lite rivet hushållspapper.

    (Och om någon skrev fel och menade oregano så är det ändå alldeles för lite för att ha mening. Ungefär som att gnida tallrikar med en vitlöksklyfta.)

  13. Sanna

    Är det nu båsbossen kommer och säger att hon blandat ihop mängden basilika och mängden salt?

  14. Nja, Sanna, ett halvt kryddmått salt är ju ingenting heller. Ett halvt kryddmått vad som helst i en rätt för flera personer är meningslöst om det inte är ferruketansevärt aromatiskt.

  15. Jag flyger! Jag är flera kilometer ovanför Skellefteå i detta nu!

    Och nej, här har måtten inte förväxlats, det är korrekt avskrivet. Däremot kan det ju hända att den där matskeden salt inte enbart skulle hällas i rätten utan även användas i kokvattnet.

    Jag säger som ni andra: 1/2 kryddmått basilika är ju löjligt.

  16. Hmm

    Det går undan i en så rasande tackt här i bloggen så jag skriver för säkerhets skulle i detta inlägg med.

    och, Grattis i efterskott!

  17. I min kokbok från 1960 heter pizza ‘varm italiensk smörgås’ och framhålls som särdeles praktisk eftersom bröd och fyllning gräddas samtidigt….
    Frasen användes av hulda maken och mig som kod vid diskussion om middagsinköp.

    Första gången Starke mannen lagade pizza, nån gång tidigt 70-al, gjorde han som det stod i receptet och tog oregano ovanpå. Många kryddmått blev det. Hela burken faktiskt.
    Definitivt Pizza Verde om man så säger. Vi skakade av det mesta…..men jag har haft svårt för oregano sen dess.

  18. och

    Hmm: Tack å det varmaste! 🙂

  19. SG: Kokboken med de kolhydratrika puddingarna har invandrat från Boråstrakten och jag tror inte att du stötte på den som barn. Men en del av recepten är säkert välbekanta, som till exempel kabeljo, kalvdans och ölsoppa.

  20. Himla snyggt omslag. Men man hade gärna satt dit ett par bindestreck.

  21. Då var det på något annat ställe jag sett puddingen.

    Jag minns att Stieg Trenter i en tidig bok beskrev en bjudning där det hade serverats “Pannkaka med ansjovis”, det var nog första gången jag träffade på pizza. Nästa gång var i Rom 1963 och då förstod jag vad det var Trenter hade berättat om.

  22. Lovely, kolla in Pers länk med 20-talsrecept:

    Enkla knödlar
    Några potatisar malas, mjölk iröres och vetemjöl så att man får en lös deg. Rökt skinka finhackas och inblandas jämte finhackad persilja, salt, peppar, ett ägg (muscot). Formas till runda bollar, vilka rullas i rivebröd, doppas i ägg och rullas i rivebröd igen innan de kokas ljusbruna i flottyr.

  23. Sanna

    I så fall tycker jag ett halvt kryddmått torkad basilika låter lika mycket som ingen basilika.

  24. Bra länk, Örjan! Jag drar upp den till inlägget!

  25. Ökenråttan

    SG: Nej, mesosten var inget vidare att gratinera. Den smälter inte. I dag provade jag att göra en misosoppa av klar buljong, såna där små svarta algskrumlor som vecklar ut sej till gröna tunna flagor och så mesost i små kuber, i stället för tofu. Smakade så där. Vad jag kallar den? Mesosoppa, så klart.

  26. Den kanske karamelliserade? Det ska vara små smulor, typ kört på mandelkvarn. Men du har rätt. Det är inge vidare.

  27. Bess

    Men inget fotbollssnack idag? Och jag som lärde mig massor på lunchen. Portugal kommer att öppna offensivt och försöka göra mål snabbt. Eller så kommer de att vara lite avvaktande och spara sig. Sverige borde plocka in några gamla veteraner som kan det här med fotboll. Sen var det nåt mer – jo, Sverige får inte spela bollen ut mot kanten. Då tar han (den där duktige portugisen) den och springer ifrån alla svenskarna.

  28. Ökenråttan

    SG: När jag skulle gratinera mesosten rev jag den på grövsta rivjärnssidan. Karamelliserad mesost är nog en bra beskrivning av hur slutresultatet blev.

  29. Skogsgurra: Är du säker på att det inte är H. K. Rönblom du menar? I “Döden i grytan”, 1957, förekommer denna replik:
    – Jag brukar verkligen inte kritisera andras middagar. Men pannkaka med sardiner på –
    (Det ska vara tankstreck där. Men jag får inte till dem.)

  30. Brid
    Jo, det var det! Hur kom du på det?
    Jag tycker att Trenter och Rönblom är ungefär lika bra. Det var nog därför de flöt in i varandra.

  31. Jag åt inte pastadessert när jag var liten! På mitt hotell kan jag titta på TV i duschen (och kolla på den som duschar i sängen -det är fönster mellan dusch och säng). Nu ska ja ner och läsa menyn, kanske finns det pastadessert i Italien 2013! (Och när jag kommer tillbaka ska jag läsa alla kommentarer!)

  32. Bess

    En gång för länge sen, i Budapest, blev jag bjuden på nån sorts lös mannagrynsgröt men aprikosmarmelad till lunch. Kändes som en märklig dessert, men var uppenbarligen lunch. Det var allt som serverades.

  33. Jag sitter i mitt hyresrum. Om jag lutar mig bakåt ser jag in till tvättstället i badrummet.

    *efter provsittning*
    Sitter man på toa ser man hallspegeln. Och i den, den kala kylskåpssidan.

    Sätter jag mig i soffan ser jag tv-n. Det verkar mer praktiskt och skönt.

    Spaghetti och köttfärssås var det enda pastiga som serverades hemma hos oss. Och då rikligt med köttfärssås och så en klafs spaghetti bredvid. Maken kom till vårt gemensamma hushåll med omvända proportioner.
    När mamma gjorde pizza så var den ungefär stor som en ordinär köpepizza, men väl lastad, så den räckte till fyra.

    Men jo, kanske att det fanns mjölkstuvade makaroner också.

    “Anything goes”? Var skolköksfröknar så? Det måste ju vara en himmelsvid skillnad på dem och syslöjdsfröknar i så fall …

  34. Tänk vad dom däringa utlänningarna kan hitta på!
    “kolla på den som duschar i sängen” Vilket raffinemang!

  35. Bess: Om du vill ha fopollssnack så ska du få det!

    (Är nu i Zlatans Malmö.)

  36. Är Zlatans Malmö någon slags poetisk omskrivning av Luleå eller har du teleporterat dig? “När Lotten reser står SJ stilla.”

  37. Klart vi måste ha fopollssnack!

    Det stod på löpsedeln idag att vi önskade oss en upprepning av -94-sommaren.
    Ja tack.
    Jag vill ha både väder och fotboll som stämmer med -94.

  38. LupusLupus99

    Niklas;

    “Lotten Bergman november 19, 2013 kl. 14:25
    Jag flyger! Jag är flera kilometer ovanför Skellefteå i detta nu!”

    Så skrev Lotten tidigare, så hon har flugit från där uppe till dit nere.

  39. Vi har varit riktigt oroliga att du inte skulle hinna till en TV. Kan vi koppla av nu?

    Niklas, jag har upplevt att SJ står stilla även när Lotten inte reser. Det är alltså inte hennes fel att det inte går som det inte går.

    Oj, nu känner jag mig lite Annikig: Om man tar bort två negationer (det får man göra) så kan man få följande meningar:
    1. Det är alltså hennes fel att det går som det inte går.
    2. Det är alltså inte hennes fel att det går som det går.
    3. Det är alltså hennes fel att det inte går som det går.

    Hmm.. Nu börjar jag tvivla starkt på att den där regeln att man kan ta bort två negationer gäller i alla lägen.

  40. “Annikig” var en fin komplimang!

    Ja. Hotellsängen är funnen. Nytt kommentatorsbås öppnas snart på en blogg nära er.

  41. Brid

    Skogsgurra: Jag har läst alla Rönblom flera gånger (de fanns i sommarstugan när jag var tonåring). Trenter har jag däremot läst mycket sparsamt. Det har liksom inte blivit av.
    Nu ska jag inte ägna mig åt fotboll i någon form.

  42. Vad, vem, jag?

    Och varför har jag fortfarande inte sagt grattis till och?

    Äh, mot nästa bås, jadå, fast ridån redan har gått ner.

  43. Agneta uti Lund

    Jag tror att spagettin började serveras i hemmen under femtiotalet, med köttfärssås. I alla fall var det under detta årtionde det blev en rätt vanlig rätt i mitt föräldrahem. Köttsåsen gjordes i en blåemaljerad gjutjärnsgryta från Husqvarna och den hade ett underfat så att den kunde ställas direkt på bordet. Makaronipudding fick vi nog bara en gång – ingen, varken barn eller vuxna, gillade den.

  44. Agneta uti Lund – bara 700 meter från ditt hem finns EXAKT den där grytan hemma hos mina stora barn!

  45. Agneta uti Lund

    Där ser man. Kanske en släktklenod som vandrat vidare?Undrar just var min barndomsgryta håller hus. Hos något syskon kanske. Eller mammas stora stekgryta från trettiotalet. Nu minns jag att den senare ville en av sönerna ha. Den var snarlik denna.

    Min egen stekgryta är bra men inte särskilt tjusig.En emaljerad gjutjärnssak på 5 liter och från Kockums

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.