Förra året gick termosmuggen som är bättre än alla andra termosmuggar vilse hemma hos Karin i Horndal, som inte är vad man skulle kunna kalla en obygd utan ett lagom stort samhälle i sina bästa år. Kanhända är det så att det har funnits andra år som har varit bättre på något vis, men då var ju inte jag här och rapporterade.
Termosmuggen har nu försmäktat utan min omsorg i ett helt år, även om den har fått följa med Karin på några utflykter och därmed kan sägas ha levt ett vidlyftigare liv än jag.
Karins hus är alldeles fantastiskt, för det är egentligen två timrade hus som flyttades hit på 1840-talet och som sedan hyste fem familjer i stöten. De födde barn och lagade mat, halvsulade skor, höll en tratt till örat och skrek VA? och bakade bröd i enorma, vedeldade (vad annars?) ugnar och sov i byrålådor hela bunten. Japp, för det har jag sett på tv.
Igår var vi förresten och kollade på Nya Lapphyttan, vilket kan rekommenderas. Där kan man drälla omkring i en halv evighet helt utan kostnad och klämma och känna på medeltiden. Allt är rustikt, rejält och robust och ingenstans har man dragit skyddskläder över alla möblerna (hej Gripsholm) eller stängt av ömtåliga trappor med röda rep. Barnen hittade ett schackliknande spel (hnefatafl) som trollband dem i 45 minuter och som gjorde att vi måste åka dit igen eftersom museet plötsligt stängde för dagen. Då ska jag ta med mig tändstickor och tända stearinljusen i den här stugan:
Stugan på bilden ovan är alltså en rekonstruktion av hur man i Bergslagen bodde på 1100–1300-talet – liksom resten av området med smedja, stall, bostadshus och upplagsplatser. Hela platsen grävdes ut av arkeologer på 1980-talet och den används idag för att man ska kunna utforska medeltida arbetsprocesser. Ibland blir det fel – en blåsbälg funkar inte, ett vattenhjuls axel går tvärt av och masugnen spricker. Ja, då börjar de om, reparerar och bygger nytt. Precis som på medeltiden, som i detta område alls inte var en dyster, kall, hård och hemsk tid med råttor, paltbröd, konstiga frisyrer, halmsängar och dåliga tänder utan snarare en tid med framtidstro och massa, massa beställningar på än det ena, än det andra – bergmalmen och masugnen var den tidens lokalt belägna Spotify och Skype! (Och okej, med rätt dåliga tänder. För det har jag sett på tv.)
Fast tillbaka till termosen (som är så himla bra för att man kan dricka direkt ur den), för att nu ska den få åka på äventyr!
Nu minns jag inte riktigt vad den bloggen heter, men det finns en blogg med en stickad (virkad?) gubbe som far runt på olika ställen och blir avporträtterad.
Och en som jag tror är Göteborgsbaserad med några nallar.
Ska det här bli bloggen där termosen far runt och beskådar — samt kommenterar — världen åt läsarna?
Oj! Jag känner igen den platsen. Den kallades helt enkelt ”Sandbotten” och kallas troligen så än idag.
De tre stenarna (lite av Mitsubishi, faktiskt) har alltid funnits där och är platsens signatur.
I ett suddigt fjärran syns Masapers och där bakom ligger Karlshem där Karin och Redaktörn håller till så här års.
Den mörka skogsskärmen är Vilvalln, nej inte Vilvallen – Vilvalln. Och där finns den bästa stranden i hela sjön Rossen.
Och muggen (jag menar den japanska) var bra?
I morgon ska vi begrava en granne. Men framåt eftermiddagen/kvällen tar vi gärna emot gäster.
Och tänk, vi sitter en bit söder om Lapphyttan och har sommar.. Missade du Elsa Anderssons?
Den där sortens termosmugg är fantastisk! Den bidrog starkt till min överlevnad under min pendlarperiod.
Finns på Clas om ni vill inhandla en. Håller värmen på innehållet förvånansvärt länge.
Det blir ingen vilseåkning västerut denna gång, Skogsgurra; vi ska bara förvirra oss lite här i trakterna!
Nu ska jag gräma mig ett bra tag för att vi missade Elsa Anderssons konditori. Eller kanske åka dit idag!
Elsa är ett Must Do! Akta huvudet på muggen. Kom ihåg att jag varnade.
Så trevligt med termosmuggar som blir kvar där man glömt dem! Mina termosmuggar finner nya hem allteftersom jag lämnar dem på diverse platser. En i Ö-vik, några på bussen mellan hålan och Umeå och några som jag glömt var jag glömt. Aldrig finns de kvar när jag börjar leta. Just nu saknar jag en liten rundad trevlig sak av märket Alladin (precis som barntermosarna på 80-talet), inköpt i Göteborg på en friluftsbutik långt innan de långsmala termosmuggarna började finnas i vanliga affärer. Locket finns här hemma underligt nog, så jag har hopp om muggen denna gång.
Och bloggkalaset: Hur gärna jag än hade velat går det ju inte att ordna med resa till sydliga nejder på några dagar 🙁 Börjar jobba på måndag så det är bara omöjligt. Nästa gång får båsvärdinnan ha bättre framförhållning även om jag inser att hon kanhända är av det mer spontana slaget. Får väl skylla mej själv lite också eftersom jag varit på resande fot med väldigt svajiga nätverk och dålig kontakt med omvärlden.
Jo, förresten, missa inte Elsas. Inte heller caféet i Hällaström om du har vägarna förbi.
Schäkta, men har du diskuterat det där med dåliga tänder med DDM? Om jag inte tar alldeles fel hade vi utmärkta om än slitna tänder ända tills sockret blev vanligt. Och det var mycket senare är jag nästan säker på.
Niklas: Det stämmer kanske. Och det är det raffinerade sockret som är boven. Naturfolk som äter honung får inte karies.
Då blev jag ju tvungen att kolla Harald Blåtands tandstatus, och det är visst inte så säkert att han kallades så för att han hade ruttna gaddar (som vi som gillar Röde Orm har för oss). Det kan ha varit ett svärd också. (Orms svärd hette Blåtunga och Tokes Rödnäbba, vad? ”Rödnäbba har mött Blåtunga!”)
(Och föll jag i en wikipediabrunn och läste om obotriterna som stavas obodriterna i Blåtandsartikeln och dessutom i adressraden, så jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Och om Svantevit, men det fanns inte mycket — en fyransiktad krigsgud som gillade vin och tillbads av venderna. Samt obo-t/d-riterna, då. Och när jag var på väg att börja läsa om venderna fick jag nästan slå mig för att sluta följa länkar.)
Köpte nyligen en contigo-mugg, bästa inköpet till hushållet på länge. Risken för spill är i stort noll och intet. Det enda jag dricker ur den är kalla drycker, och den håller kylan i flera timmar.
Hnefatafl har vi också spelat, mycket roligare än schack. Fick en fin variant av mormor, i skinn och snidade figurer. Lätt att rulla ihop och ta med.
Köpte en på Vikingaskibshuset i Oslo i våras och gav bort i present.
Jag kommer att missa den stora båsbegivenheten den 16:e, dessvärre, men jag fick mig ju i alla fall en liten minibåsträff när Lotten med entourage hälsade på. Och entouraget uträttade stordåd i bruksparken i form av en välbehövlig årensning. Så nu går det finfint att leka Puh-pinnar där!
Javisstja! Vi kanske skulle ha ägnat oss åt din födelsedag den sextonde istället för att hänga i Lottens trädgård?
Elsa Andrrssons konditori måste du besöka.
De har äkta Napoleonbakelse som bara
Ofvandahls i Uppsala kan ståta med.
Tack för en rolig och bildande blogg.
En som inte kommenterat förut. Visst får man
formulera sig så, fast en är 60+.
Det är OK. Vi accepterar ungdomar!
Åååhhh, varför blev jag plötsligt så feruketansvärt sugen på Napoleonbakelser?
Det var väl inte snällt, båset, när det är för varmt att åka och köpa eller baka.
Men åk till Elsas i Norberg! Vilka Napoleon-bakelser! Den gamla sorten, alltså. Dom har den moderna också, men det är bara en massa grädde i dom, men den gamla … Ajajaj, så god. Och titta på alla dom röda husen längs ån eller vad det är. Dom smälter i munnen!
Här har vi blivit som tokiga i att polisha våra möbler. Gör det, hörni. Fantastisk utdelning på lite jobb. Det luktar gott, möblerna skiner och musen på mitt skrivbord glider som en skridskoåkare på den nypolishade almen.
Agi: Du kan inte ana hur hög genomsnittsåldern är i detta bås! Båsbossen sänker siffran, men ändå …
Men Örjan? Ska du inte hälsa Agi välkommen här? Eller har Agi varit här förr? Jag är så gammal så jag minns inte.
Kan även rekommendera Elsass med grannen Lothringen! Där har dom också grejer som smälter i munnen. Och trevligt vitt vin som tillbehör.
Visst skall vi hälsa Agi välkommen. Ej hunnit tidigare. Hoppas hon stannar.
Jag tror att Agi stannar i många år framöver. Hon är ju ung.
BTW: Förra gången vi körde busvisslingsskola på en bloggträff (Grand Central för några år sedan) blev vi bryskt nästan avhysta. Eller åtminstone tystade.
Kan det vara en bra idé att köra en encore i Lottens trädgård? Eller uppe på taket (så kan vi skylla på Hesa Fredrik)? decibelmätare kan medföras om skolan skulle urarta till tävling. Sånt har hänt förr…
Vad är egentligen medelåldern på båset?
/PGW (43) (sådär som kvällstidningarna alltid gör)
Får du vara ute så sent, PGW? 😉
Pysse och PK är 69:or och firade jämna fina siffror i år, fyra fyror närmare bestämt! (Nästan som en rebus va? Fast lätt!)
Visst fan, PK är 3 år!
(Ökenråttan äter hus, såvitt jag kan läsa … eller, här finns olika smajlis-Majlis-ar)
Tja, själv är jag femtiotre.
Jag vågar inte säga hur gammal jag är. Om jag har sagt det förr, så jag jag glömt det. 😉
Jag är ungefär ett decennium yngre än pyssarna.
Så därmed gör jag anspråk på titeln som yngst i båset
förutom Lottens kids då förstås.
A mug shot.
(Muggen, alltså.)
Men Pysse och PK, ni är yngre än mina barn! (Fast inte om man slår ihop era åldrar, i alla fall.)
Nu måste jag bli snällare mot er! Mår ni bra…?
Nybliven pensionär.
Det här med smajlisar; är det inte så, egentligen, att det finns en underförstådd eller inbyggd smajlis när vi skriver hos Lotten? Allt ska inte tas på så stort allvar och vi menar inget illa, även om vi är lite råa ibland. Eller va?
Ja, jag är en 73:a. Eller är jag inte det?
Pensionär. Hopplöst ute.
Årgång 40, Hyttis också. Men hon är tre dagar äldre. Surt.
Fast du är i alla fall en väldigt ung pensionär, Lars W!
Vi åkte till Elsas och åt gott och köpte en bakelse även till Karin fastän hon var kvar i det fantastiska Tvåbo-huset.
Sedan gick jag åstad och köpte mig en päls. Det låter som om jag borde börja polisha möbler imorrn. Minsann äger jag inte ett par pampuscher också. Hur många kommer med rollatorer på båsträffen den 16:e?
(Tre personer har mejlat mig och bokat sängplats. Det kan man göra. Jag har svarat att det går så bra så, men att jag inte kommer att koka kaffe på lördagsmorgonen för det ska PK göra.)
Jag får numera flytta in på 55+boende. Ba så ni vet.
Rollator? Jag tar droppställning och min sköterska med mig. Alldeles för tungt med rollator. OBS inbyggd smilis.
Men har vi inte döpt om dem till Maj-Lis i analogi med medelåldern i båset?
Jo! Så var det ju! Hade fallit mig ur minnet. Britt-Mari såg så dumt ut. Maj-Lis var det ja. Tack!
Eh, förlåt. Hur var frågan?
56, född 57. Rollatorvarning.
Och jag fick visa leg på Ica när jag skulle köpa folköl. Om det berodde på att jag ser ut som 17 (år), eller för att de kollade alla, eftersom det var valborg, vet jag inte. Men har fått handla på Systemet i över 20 år, så jag förutsätter det första alternativet.
Jag gör inte morgonkaffe hos någon Lott, har nyligen provat det hos en mej närbåsbossande Lott med katastrofresultat. Utlöst säkerhetsventil, nästan inget kaffe och en Lott som sov sött under hela striden. Tur att jag inte eldade ner hela huset.
Berätta mer! Vårt hyttelag försökte värma glögg i kaffebryggaren. Likartat resultat.
Och jag har en siffra mindre än Pyssarna, alla mina är mindre än deras. Men vilse i generationerna eftersom jag har barn från både förra och innevarande årtusendet. Mina yngsta är i samma ålder som mina första skolbarns barn. Hänger ni med?
Ung pensionär, förvisso. Lite tur och mycket sparande genom åren ledde till ett angenämt utfall i våras. (1999 satte jag oss på dispens i ett 55+ boende som ville ha friska krafter i trädgård och snöröjning. Hej, vad de bedrog sig).
Nyss 51.
L. Numera.
Jag kommer inte att dö av koffeinbrist, ity vi äger en liten resekaffebryggarmaskin. Och den kommer att resa med mig. Kaffe! Jaa!
Det blev Majlis eftersom jag tappade bort ett s vid ett tillfälle … ibland kan fel bli riktigt lyckade!
Det är min dator som ibland liksom inte märker att jag trycker på tangenterna. Hej blir ej och det är ju inte alls samma sak.
Sååå … detta betyder att Cecilia N har fyllit. (Fyllit halvsekel, alltså.) Hm. Är det verkligen bara jag som inte ens har märkt det förrän just nyss?
Nå, alla ursäkter är bra ursäkter, så hipy och så vidare, hur försent det än må vara.
Somliga båsinnevånare är i mina medelålders barns åldrar, några är nog yngre än så. Själv är jag knappt 2 år yngre än Ökenråttan.
JAG kommer med rollator!
Icke i kraft av ålder, utan fastmer beroende på taskiga knän.
Den heter Karl-Oskar, och när jag blir trött så säger jag bara:
-Karl-Oskar, jag tyar inte längre, och då får jag sitta i hans knä.
Tillsammans med RH-tillståndet är han den främsta orsaken till fram-gång för mig.
Är snart 53….
Så … ska vi även fixa sån där passerad mat till alla gamlingar? ”Mag-portioner” hette de på några av de vårdhem som jag jobbade på som sjukvårdsbiträde. (I Helsingborg och Höganäs kallades de ”mög-portioner”.)
Och varföre är jag uppe kl 02:29? Jo, för att tala förstånd med knäskrällena. De funderar på ett svar just nu, så då tog jag fram datorn och googlade på hur lång Beppe Wolgers kan ha varit. Typiskt sånt som man ju måste ha reda på.
Men kära … jag trodde ju att det bara var jag som var vaken så här dags (och det borde inte ens jag vara, jag vet inte riktigt vad jag gör här). Jag börjar verkligen önska att jag hade magiska krafter så att jag kunde trolla bort åtminstone de värsta knäplågorna åt dig. Hu.
1.89? Har för mig att han var lång.
Samt har jag sett Beppe Wolgers sittande bakom ett bord i ett litet hus i Norrvikens Trädgårdar (för hmnhmn år sedan … ja jag vet inte, mitten åttiotalet, tror jag, och det var väl i samband med någon konstutställning), och han såg rätt stor ut till och med när han satt ner.
Rollatorer borde tillverkas i piffiga färger! Svart-och-vitrandiga, t ex. Så att man kan koordinera med klädsel och humör. Utbytbara fodral, på något sätt.
Se där! Halva båset är uppe och rantar!
Knäna har sagt ”var god dröj”, så nu inväntar jag medicinruset. Huruvida jag kommer att vara i form för morgondoppet klockan halv nio i morrn återstår att se …
Jag har hittat ett klipp med Beppe och Lars Ekborg, där den senare måste ha varit 1,60 om Beppe var runt 1,90. Jag får inte riktigt ihop det:
http://youtu.be/2dghiCibYvQ
Är det klippet där Lars Ekborg skäller och går an? Det lär bygga på Lars Ekborgs egen personlighet.
Roliga namn vi har, förresten. Ekborg – Oak Castle. Bergkvist – Mountain Twig.
Gissar på att Ekborg är 1.73 och Wolgers 1.93.
Jaha – nu har alla vettiga människor och knän somnat. Godnatt!
Hallå – lå – lå?
Oj vad tomt det ekar.
Då verkar det som hyttis och jag och ÖR är seniorast. Vi har lite dålig koll på och. Hon är lite av en dark horse – eller eventuellt en red herring.
Om det skulle vara så att och ska sitta vid barnbordet så står det alltså mellan ÖR och Hyttis. Själv är jag ute ur tävlingen eftersom Hyttis slår mig med tre dagar.
Så frågan till ÖR är: Född innan eller efter den månad då göken, enligt visan, gol?
Skogsgurra, mamma säger att jag får vara uppe och läsa bloggar till åtta! 😉
Här i Uppsala har vi en textilkonstnär som klär in cyklar i stickad tröja, anpassad till cykelns anatomi förstås, så den går fortfarande att cykla på. Kanske kunde hon göra något tjusigt med rollator också?
Titta här var hon ju, visst är det en fin cykel!
http://www.lenanystrom.com/blog/2013/05/18/Instickad-cykel.aspx
Barnbord…? Ha, jag är jetegamal!
Prins Bertil lär på ålderns höst återigen ha börjat talom sin Buggati.
Då syftade han på sin rollator.
Ja, då är det lugnt, PGW. och är jag inte riktigt säker på. Sillen blir rödare och rödare.
Sticka och cyklar. Då måste jag fråga om det är Lena Nyström som stickat västarna (eller virkat) till det kriminella mopedgänget ”Ond Moped”?
När folk häpet stirrar på min rulle, och frågar:
-VAD är det där? så svarar jag alltid:
-En ren accessoar…
Karl-Oskar är rart julröd, och det lär han nog få förbli, även om jag stickar rätt flitigt.
Präxist, Annika.
Hänger jag med? Nja…
Födelseåret är det som är mindre än Pyssarna. Själva ålderdomen är förstås en siffra av vardera sorten mer. Om nån bryr sej, jag verkar höra till det ointressanta mellanskiktet.
Sign. ”Vilse i allmänhet”.
Ingela
Det finns många som tycker att K2 basläger är värt en resa. Så man behöver inte ligga på topp för att vara intressant. Men visst känns det bra att göra just det. Om nu inte och visar sig vara på topp, förstås.
Sg: Fick klura en stund på sista meningen där…
Vi har en stickkonstnär här i hålan också. Den strikta apotekerskan har som pensionär blivit en graffitistickerska som överraskar byborna med sina bus.
Tänk om man skulle ta och bli lite busig som pensionär?
Det kan man gott vara. Man kan busa hur mycket som helst utan att få sparken. Som pensionär har man samma status som akademiledamöter, påvar och andra oavsättliga personer. Det är bra!
OT: Hur kommer man på idén att fotoshoppa in hundar i bilder på basister?
Inget för Lotten (kattvarning), men ändå: Den som tror sig ha sett det mesta som The Intertubes har att bjuda, kan klicka här och sedan koppla av i full förvissning.
Lotten, du behöver inte ha pampusher för att polisha. Men, allvarligt talat: så mycket effekt för så lite besvär: en nypolishad möbel får det att lukta som om hela huset städats från golv till tak av ett helt städarlag. Man ser inte dammråttorna när man andas in den lyxiga polishdoften.
LarsW: Underbart.
Jag misstänker att min Oma polishade finskåpet med skokräm, för när jag målade om det med vit färg för några år sedan kom brun färg upp till ytan dom första fyra strykningarna. Jag fick måla om och måla om … Någon som har en annan idé vad det kan ha varit på skåpet, som var köpt i 50-talets Tyskland?
Maltextrakt? Marmite?
Hörni, apropå ålder: Tycker ni Harrison Ford kan spela Indiana Jones igen? Han är nu 71 år. Jag röstar för!
För!
Han bör vänta några år. Lite för valpig har jag alltid tyckt att han varit.
För!
Jag tror det skulle funka utmärkt, bara de inte tjatar om hans ålder hela tiden och inte petar in någon ung snorvalp ”för att locka en ung publik”.
(OT) Måste ju uppmärksamma att James Randi fyllde 85 igår.
James Randi!
En stor favorit. Vi åkte från Karlskoga till Stockholm för att vara med på hans ”föreställning” på KTH för ett antal år sedan. Knökfullt i den stora hörsalen. Men genom att vi kom några timmar för tidigt fick vi bra platser. Jag tror inte att ens tio procent av åhörarna var medlemmar i VoF. Vårt medlemskap hade nog inte hjälpt. Det hördes gruff från korridoren från folk som inte kom in. Randi rules!
På den resan var det målet som var resan värt – inte vägen.
Hade förmånen att få lyssna på honom i Luleå för 20 år sen. Ett minne att vårda ömt.
Fler jubileer: Jag hade inte riktigt klart för mig, förrän jag läste den här artikeln, att det i dag (i morse) är exakt femtio år sedan det stora tågrånet (ni vet, Det Stora Tågrånet) utfördes.
Jag trodde nog att man hade sett allt som kan göras med katter på internet, men hajkatten måste jag erkänna att jag skrattade högt åt.
Polisskolefilm pågår. En av de absoluta favoriterna är Marion Ramsey, ni vet den lilla rädda pipiga polisen. Hon hade tjockkostym i första filmen, läste jag (tjock? Var? Hon är 1.56!) och skulle med tiden smalna i kommande filmerenligt planerna, men klokt nog fick hon förbli knubbig.
En obekant känsla kryper sig över mig … jag är lite trött! Men ska nog se till att det kommer ett nytt inlägg här efter midnatt eftersom jag har en textredigering som jag borde ägna mig åt men som är så trist att det känns lite viktigare att blogga.
Logiskt.
Men hörni, The Amazing Randi är ju nästan lika gammal som alla här i båset! Wow, liksom.
Tågrånet är yngre än jag, men lika gammalt som Cecilia N.
Orkade Lotten verkligen upp till morgondoppet, undrar jag fortfarande.
Morgondoppet, ooo ja! De två yngsta barnen will not take no for an answer. Trettonåringen sa med rynkad panna i morse:
– Det här är den första sommaren som jag minns som ”bra”. Jag har inte förstått att det kan vara så här varmt och soligt. Titta här, mina armar är inte vita!
Jag gav henne då en lång föreläsning om min barndoms somrar, men kom inte längre än till 1975 eftersom den sommaren var så fantastisk och jag ju hade påssjuka.
Åh, sommaren 1975. Då jag och min bästa kompis hade cykelsemester runt Närke (man liksom köpte ett paket med utstakade dagsturer, övernattningar, frukost, lunchpaket och middag). Några dagar in i augusti. Det var 36 grader varmt på dagarna (jag har för mig att en av de där augustidagarna fortfarande håller det officiella värmerekordet för bl.a. Örebro). Alltså, den mänskliga tonåringen måtte vara utrustad med … med … en osynlig värmesköld, kanske? Jag fattar inte att vi inte dog, inte ens när vi cyklade grusvägar mellan väldiga hyggen utan skugga någonstans. Men jag minns inte det hela som särskilt plågsamt (fast vi stannade alltid och badade i några timmar efter lunch). Om det bleve så varmt nuförtiden skulle jag antagligen bara lägga mig ner och skrika och gråta. Och sedan svimma.
(Får man säga hyggen numera? Eller måste man säga föryngringsytor så att de inte verkar så förskräckligt massakrerade?)
Mina armar är inte heller vita, fast jag har läkarorder på att de ska vara det. En tumör, tre märken avverkade. Ett till To Go den 26. Sen kontroller livet ut. Smörj in er, vänner.
Jämnårig med Cecilia N.
Asså sommaren 1955, det är den alla minns.
55?Vad hände då? Jag som var övertygad om att 69 var årtalet i allas minnen!
Äsch, var den varm också? 69 gick vi på månen. Jag trodde du var född 55 och, vilket förvisso gav mej en del huvudbry.
Värmerekord var det 1955 och även 1959 var sommaren mycket varm.
1969? Var inte det bara året efter det händelserika året 1968? Aha, gick vi på månen då? Nja, det var ju kul, men det räckte inte för att få mig att lägga årtalet på minnet.
Eller förresten, Pysse+PK måste väl ha fötts 1969?
Och så blir man nyfiken och kollar lite … jo, en augustidag 1975 (äh, nu tappade jag datumet, men det var väl runt den sjätte eller så) anses fortfarande vara den varmaste som uppmätts i Närke.
Sedan hittade jag ett trevligt faktablad på en pdf från SMHI, där man kan se tabeller på sidan 3 och konstatera att under perioden 1961-2010 (ungefär mitt levnadslopp, alltså — sommarn -60 när jag var nyfödd regnade det jämt, säger mamma) hade 1975 de högsta temperaturerna, 1969 de flesta högsommardagarna (25 grader samt över, tror jag) och 1994 den längsta värmeböljan (den minns jag, ja ujj ja!) samt de varmaste nätterna.
Hurra! Termosmuggen Alladin upphittad. Längst ner i jobbryggan som jag dammade av i går kväll. Undrar bara vad jag hade den till när den hamnade där då locket låg så snällt på sin plats i köksskåpet?