Jag har ju bedrövliga kunskaper när det gäller kungalängder, men har nu bestämt att jag ska skärpa mig och inte alltid bara dra till med att Karl XII i alla fall var 172 cm.
Fullständigt ologiskt och helt opedagogiskt börjar jag här med Gustav Vasas son Karl IX för att det är en särskild sak som vi borde utreda. Men först lite fakta!
Karl IX är egentligen Karl III, men eftersom Olaus Magnus tossige bror Johannes Magnus skrev en bok med ett gäng påhittade kungar och dessa fantasier av både Karl IX och hans halvbror Erik XIV (alltså egentligen Erik IX) tolkades som sanning, har ordningsnumren fått lite råge. För då blev kungarna nästan lika coola som påvar, som ju har så himla höga ordningsnummer. Man kan definitivt jämföra detta trams med innehav av jeep i storstad eller handväskor med blingbling eller – som i mitt fall – ny dator så fort det någonsin är möjligt. Alltså något som man gör för att det ska kännas bättre att gå upp på morgonen. (Oj, kallade jag min last för trams nyss? Det var väl dumt av mig.)
Karl IX föddes 1550 (att jämföra med t.ex. Cervantes [1547] och Shakespeare[1564]) och hann under sitt liv
- tjafsa och intrigera mot sin bror kung Erik XIV redan i 18-årsåldern
- bråka lika mycket med nästa bror/kung (Johan III)
- ta makten över Sverige från 1599 (av den bleksiktige Sigismund)
- bli kung på riktigt 1604
- avrätta stollar som inte tyckte som han och inte höll tyst om detta
- starta krig när det föll honom in
- gifta sig med Sigismunds f.d. fästmö
- orsaka Kalmars och Linköpings blodbad samt Slaget vid Stångebro
- införa dödsstraff för svordomar, mened och annan gudsförsmörjelse, olydnad, misshandel mot förälder, dråp, sedlighetsbrott som mökränkning samt ocker och falsk vittnesbörd.
(Punktlistan ovan hade lätt kunnat vara dubbelt så lång, men så är det med kungalängder: man måste komprimera för att kunna gå vidare.)
Innan han införde dödsstraff för svordomar, agerade han själv åklagare vid rättegångar – och det finns anteckningar som visar att han en gång for ut i denna replik när han blev särdeles förbaskad:
”De äro förstockade av högfärd. Sjutusan djävlar haver jag lovat dem, och det skall jag hålla. Jag lovade dem fyra månaders uppskov med domen, och nu stå de här efter ett och ett halvt år ännu med friska lemmar!”
Det finns så mycket mer att säga om denne Karl IX, men jag har under den gångna sommarens irrfärder genom Sverige kommit att möta honom på diverse olika ställen och hela tiden frågat mig en och samma sak.
– Hur tillkom frisyren och symboliserar den något … och låg den verkligen på plats utan strong hold hair gel eller penslad äggvita? (Ja, det är en fråga.)
Korr, Lotten, korr! Punkt ett i punktlistan (byt Karl mot Erik, alltså, dårå …)
Men framför allt vill jag säga: Vilken bra fråga! Den där frillan har jag faktiskt undrat över ibland, jag med. Hm … månne han hade lite sytråd och band ihop stråna.
Tack Annika, vilken tur att du läste med lupp och att jag inte somnade omedelbart efter publiceringen och sedan fick vakna med skam och korrångest!
Ah, det var så lite så — och att se fel i andras texter är lätt, det är sina egna man inte ser dem i.
Ska du sova nu? God natt.
Jag skulle ha somnat redan för ett par timmar sedan … (Knämagnetröntgen igen imorrn bitti.)
G’natt!
Då håller vi tummarna för att det blir snygga och tydliga bilder den här gången.
Frisyren, men högerarmen då!
Tillräckligt med mjölksyra för ett par kilo surkål.
Skelögd ser han också ut att vara, fast håret ser ut som en tidig Bill Bailey, en av mina favvokomiker. Dessutom är han (Bill alltså) en ruggigt duktig musiker OCH fågelskådare. Gud, en sån man. (Bill, alltså, Karl IX kunskaper i fågelskådning vet jag ingenting om.) (Varför, varför, köpte jag storpack av parenteser?)
Vår käcka prins Carl Philip är döpt efter Kalles lillebror, som i sin tur gav namn åt Filipstad. Eller om CP är döpt efter stan, då’ra.
KP verkar ju också ha haft en alert morsa, prexist som CP.
Nu började jag titta närmare på kroppsdelarna på det sista porträttet. Som är ett vähhähäääldigt konstigt porträtt. Vad gör han med lillfingret egentligen? Jag försöker imitera handställningen men det går inte alls bra. Och så vänsterarmen, den bortre, som han har ett … tja, ett överkast eller nåt … på, VAR sitter den fast på kroppen? Ungefär i den höjd armhålan borde befinna sig, fast längre fram. Huh. Nästan på bröstvårtan.
(Och puffbyxorna ska vi bara inte tala om, puffigare tror jag aldrig jag har sett. Han kan ha en veckas packning inklusive matsäck i dem.)
Det skulle kunna vara någon annan som står lite bakom honom, i skydd av puffbyxorna, och liksom sträcker fram sin egen arm, men var är då Kalles?
Verkligen vähäldiigt mysko. Glömde konstnären bort mellan sittningarna hur hertig Karl stod förra gången?
Och vaharför ta med sängöverkastet? Hade de förresten inte lakan av läder på den här tiden?
På bilden av honom som äldre är den bakifrån framdragna hårslingan flätad, tycker jag det ser ut som. Ni vet, skalliga karlar kan gilla att ha en liten hippie-hästsvans någonstans.
På puffbyxbilden har han vänstra handen i en knytnäve (hm, låter som en ohygglig anglicism) som vilar på höften. Hur han orkade stå så där med högerhanden är en gåta, men kanske fanns det någon sorts stöd bakom den?
Och var är blygdkapseln, jag bara frågar? Mellan puffhosorna ska han ju ha den att ha sin mandom i? (Nu har jag lärt av engelskspråkiga mindre sofistikerade publikationer igen – de skriver inte längre ”private parts” när det gäller karlar, de skriver ”manhood”.) Denna kapsel fylldes stundom i imponeringssyfte med lite näsdukar och annat krafs.
Nämen tänk att jag inte la märke till att Kal XI är med i fingerspretsklubben!
Ninja: Den 28/8 ska jag titta på Bill Bailey live i Lund i hela 121 minuter. Förhoppningsvis bär han pipa.
Den tredje bilden uppifrån (där Kalle är lite äldre) visar tydligt att det där hårarrangemanget är religiöst inspirerat.
Munkar lät ofta raka sina hjässor så att så kallad tonsur uppstod. De som hade tillgång till goda frisörer utvecklade tonsuren så att den religiösa karaktären blev tydligare genom att låta tre hårsträngar mötas i ett kors på hjässan. Detta var speciellt vanligt vid hoven, där världslig och gudomlig makt, speciellt i Sverige och efter reformationen, samlades. Om ni tittar noga på den tredje bilden så ser ni att de tre hårsträngarna samlats i en liten piffig fläta. Detta mode utvecklades och var ganska vanligt under Karl den niondes sista levnadsår.
Det var först när Carl von Linnée upptäckte att man med hjälp av sileshår kan göra långmjölk, som förutom sina värdefulla egenskaper som klister även användes som födoämne, som modet med den lilla piffiga flätan dog ut och ersattes av just långmjölk.
Flätan har med tiden omvandlats till olika varianter och under sitt segertåg över världen nått både västra Afrika och Jamaica.
Vi har ingående kännedom om just Karl IX eftersom det var han som döpte om Möckelns Bodar till Karlskoga där vi bor.
Men! Östra Afrika.
Nämen – när jag skulle på båsfest gick jag ju in på Elite Stadshotells i Eskilstuna sajt, och nu ploppar annonser för det hotellet upp varthelst jag mig i världen vänder (på nätet)! Känns lite obehagligt, faktiskt, som om de kunde sitta på Stadshotellet och kolla vilka sidor jag tittar in på. (Två ”på”, men jag känner mig lite störd.)
Grattis till Smederna.
Ojojoj, jag som går omkring och yvs över att det går att kartlägga mina släktled ända till Gustav Vasa (nåja, inte rakt nedstigande utan mer kråksparksmönstrat), jag kanske har några Karl IX-gener också. Håret är det kanske som är den dominanta genen.
Det sägs att händer är svåra att måla av, vilket är lätt att tro när man ser många målningar inklusive denna. Napoleons klassiska pose ska ha berott på detta.
Ända fram till artonhundratalet kunde karlar (om de hade råd) ge sig hän åt lustar att klä sig i guld, siden och spetsar. Vad ska praktälskande män göra nu, om de inte vill bli påve eller leka ABBA? De måste ju nästan tänka två gånger bara för att våga köpa en rosa t-shirt. Det är lite förtryck, faktiskt.
Femtio nyanser av kommunalgrått?
Karl Filip som gett namn åt Filipstad var inte bror till Kalle IX utan yngste sonen, hellillebror till Gustaf II Adolf. Gossen född 1601 blev bara 21 år gammal och har väl inte lämnat några större avtryck i Sveriges historia, bara i Värmlands.
Tack hyttfogden, tänk att jag trott så fel i alla år.
Jag är inte avundsjuk, jag är inte avundsjuk, jag är inte avundsjuk, jag är inte ens ledig den 28.
Ninja, kör bussen till Lund. Ingen kommer att märka någon skillnad.
Finns Finska Pinnens väg i Lund också?
Tänkte också att han väl inte kunde vara bror till nian. Då skulle han ju ha varit son till GV och han hade väl bara tre söner och allihop blev kung. Och nån kung Filip har jag då aldrig hört talas om i vår regentlängd.
Det där med kunga/drottningaporträtt hade vi uppe i en annan blogg för några år sen.
Lägg märke till kragen i de här porträtten. Den blir större och med mer spets på för varje gång.
För att modet ökade på spetsmängden eller för att han hade mer och mer makt och därmed legitimitet att ha mer och mer spets?
Precis hur mycket av SG:s drapa om frisyren ska vi tro på?
Det värsta med Skogsgurras fantasier är att de ju alla låter så vederhäftiga när man är lite (på örat höll jag på att skriva) vinglig i allmänbildningsavdelningen.
(Här har magnetröntgats med kontrast i hela blodomloppet. Det värsta var att jag under hela behandlingen 1) inte fick ta bilder 2) fick lyssna på ett trist radioprogram i hörlurarna.)
Cecilia
Den är nog ungefär som frisyren – lite tunn.
Nu tar jag mig friheten att visa er Karl IX:s alla barn (ur Wikipedias lista). Huuuu vilken sorgesam läsning:
Med Maria av Pfalz
Margareta Elisabet, 1580–85
Elisabet Sabina, 1582–85
Ludvig, född i mars 1583, död i maj samma år
Katarina, 1584–1638 (mamma till Karl X Gustav)
Gustav, född i juni 1587, död i december samma år
Maria, 1588–89
Med Kristina av Holstein-Gottorp
Gustav II Adolf, 1594–1632 (kung 1611–32)
Maria Elisabet. 1596–1618
Kristina, 1598–99
Karl Filip, 1601–22
Med frillan Karin Nilsdotter
Carl Carlsson Gyllenhielm, 1574–1650
Carl Carlsson Gyllenhielm, var väl han som byggde
skolan i Sundby/Jäder?
Hade han barn med sin frisyr? Det verkar ändå ha funkat ganska bra – levde sitt håriga, trassliga liv i 76 år. Inte illa.
SG: Gapskratt!
Tack Lotten.
Katarina mor till Karl X Gustav var gift med en gosse med det ståtliga namnet Johan Kasimir av Pfalz-Zweibrücken-Kleeberg. Det paret hade vill jag minnas sex barn och dessa i sin tur
alstrade arvingar som tog sig in i de flesta kungahusen i Europa.
Och börjar du nånstans att spåra bakåt i leden vid V-Gurra och hans Viktoria landar du efter en viss möda hos Katarina och Johan.
Gustav Vasa hade fyra söner. Magnus hertig till Östergötland ansågs av sina bröder för lite konstig (fast det verkar ju alla de andra också ha varit) och därför helt ofarlig när det gällde intrigerna kring vem som skulle kunna bli kung. Magnus´sarkofag finns i Vadstena Klosterkyrka. Han gifte sig aldrig och det var nog tur med de symptom på sinnessjukdom som gjorde sig gällande.
Och barnadödligheten var hög ända in på 1800-talet. Det är ett deprimerande faktum man ställs inför särskilt när man släktforskar.
1 av 6 till vuxen ålder, 3 av 4 till vuxen ålder med adelskvinnorna men 100% till vuxen ålder med frillan.
Eftersom frillosonen var äldst kan man inte dra slutsatser om bättre barnhälsovård med tiden.
LL99: Grundlade Sveriges första folkskola i Sundby. Jäders grannsocken.
Tänk att den överkamningsvarianten inte slagit igenom. Att göra en liten fläta av de strån som finns kvar är ju både hållbart och snyggt. Kan säkert vidareutvecklas till ett nät över hela flinten.
Bra Örjan, visste väl att jag kunde lita på dig. 😉
Vart går gränsen mellan Sundby och Jäder?
Vid Ramsundsån. Vattendraget som går från Bränningen aka Kafjärden norrut, förbi Sigrids anlagda bro vid Ramsundsberget, välkänt för Sigurdsristningen.
Ristningen ligger alltså i Jäder, men bara 10 min promenad från Sundbyholms slott.
Mer om frillosonen K K Gyllenhielm.
Fadern aka Hertig Karl hade ju utmanövrerat sin brorsson Sigismund från svenska kronan. Något som frillosonen fick sota för. Tillfångatagen och fängslad i Polen i 12 år. De sista 6 med fotbojor pga flyktförsök.
Innan avfärd till Polen trolovades han med Anna Bååth på Tidö. Vid hemkomsten var hon gift med grannen Axel Oxenstierna på Fiholm (Jäder).
Både han och Axel O satt senare i drottning Kristinas förmyndarregering.
Egentligen vill jag veta om Skogsgurra var och tittade på nu aktuell regent (Nerikes Allehanda som brukar hålla sig relativt lugn hade två hela uppslag med kungabesök! i! länet!) inklusive hustru, vilka var i Karlskoga och Loka i går (och det vet jag bara för att lokalblaskan var så flämtande upphetsad). Och hur bar han i så fall håret?
(Egentligen egentligen, så vill jag tacka ödmjukast för skämtet om frillans barn — varför har jag aldrig tänkt på det förut?)
Jag vill väl också se Bill Bailey, vafför ska jag inte det? (cri de coeur)
En text om Carl Carlsson Gyllenhielm
Aha, var det anglosaxisk inspiration när Car*ola kallade organet på Be*ltran för ”mandom” när hon vittnade i rättegången om händelserna kring honom och den s.k. barnflickan? Jag störde mej verkligen på det, mandom låter som något ganska positivt i mina öron men använt på det sättet finns det inget positivt alls. Jag tyckte att ett mer neutralt fysiologiskt uttryck hade passat bättre i sammanhanget. Ett som börjar på p till exempel.
Pitt låter lite ynkligt. Är dessutom lite utnött i det här båset. Ett neutralt fysiologiskt ord som börjar på K känns rejälare och mera manligt.
Även CC Gyllenhielm hade någon period en flätliknande slinga på skulten.
Skogsgurra: Fast det som hade hänt hade väldigt lite att göra med såna ord som ”rejäl” och ”manlig”. Jag tänkte mej en bokstav till. Fast det är konstigt med de där orden. Fast de kan tyckas neutrala så får de lätt en laddning åt ena eller andra hållet. Ännu mer kanske det gäller feminina sådana.
Det feminina är ändå egentligen vackrare, eftersom det betyder strandäng, medan det manliga väl även på svenska från början måste ha betytt tupp.
Och inget ont om hönsfåglar, men rejäla och manliga…?
En bra tupp är ovärderlig i flocken. Tyvärr är det så att hönorna kan bära sej ganska dumt åt mot varandra om det inte finns nån tupp. En god tupp ser till att vaka över fruar och ungar, hålla ordning och att ge alla damer uppvaktning. Det är ju lite manligt ändå även om jag absolut inte vill dra några paralleller mellan kvinnor och hönsflock.
Dessutom kan en bra och stilig tupp vara väldigt vacker tycker jag. Stolt hållning, självmedveten stil, djupröd kam och metallglänsande stjärt.
Nu är jag kanske på djupt vatten och definitivt på ett stickspår, men det är ju inget nytt i det här båset…
och, har du nånsin blivit jagad av en ilsken tupp?
Man kommer lätt att tänka på uttrycket ’mandom, mod och morske män’ och med den nygamla betydelsen av mandom så får man associationer, det får man.
(Jag lyssnar just nu på ’Språket’ från Spader Madame, och det gör det VÄLDIGT svårt att skriva begripligt, mest beroende på att det är så svårt att tänka begripligt när man hör den sketchen. Luleå!)
(Börjar skymta botten av parentespåsen, om jag skakar den åt ena sidan). (Bra va?)
SG alternativsanningar påminde mig om den gången jag skrev en liten, liten bok om fiaspel. Fabulerade fullkomligt fritt, fast förevarande, äh, läsarna gick på alltihop, svalde det med hull och hår. Vilket gjorde skämtet till ett totalt fiasko.
Nej, Annika. Vi lät kommunfolket sköta kungabesöket.
Kommer dom inte till oss så får det vara.
Landshövdingen kunde vi inte gärna säga nej till när han var på cykeltur i länet och ville hälsa på med sitt entourage med följebil.
Vi hade nog kunnat tänka oss att ta emot deras majestäter, framför allt nu när vi har gjort grinden bred och dessutom kan bjuda på vidgade vyer och grusade planer. Men, som sagt, det passade tydligen inte herrskapet den här gången. Vi var för övrigt upptagna med att skriva viktiga kommentarer på Lottens blogg. Och då har man inte tid med sociala grejer.
SG, det är väl ändå höjden av socialt umgänge att skriva i det häringa båset? Brottning Salvia eller Lotten?
LOTTEN, LOTTEN, LOTTEN.
Har svårt att se Drottningholm som säte för spontana båsfester.
(Har de siren på taket på Drottningholm förresten?)
Rätt. Jag menade förstås ”smärre sociala event”.
Annika: Jag tror han hade lite guldtråd och knöt frisyren med Han var ju kung.
Jag tycket Carolas ordval känns gansk logiskt. Tror inte hon skulle ta k-ordet i sin mun offentligt. Höhö.
Nä, jag har lite svårt att se likheten mellan häftigt kärleksliv och att bli jagad av en ilsken tupp. Fast jag försöker.
Ja, fast likheten var mellan hönsfåglar respektive rejält och manligt.
Påfåglar är för övrigt också hönsfåglar, liksom fasaner.
The Famous Grouse är väl manligt? Fastän det bara är en höna.
Det finns nog tuppar bland riporna, också, tror du inte det SG?
Kalkoner är ju också hönsfåglar, och alla som försökt få in en rejäl kalkon i en ugn, vet att den är just det, rejäl.
Samt att man inte ska jävlas med kalkoner, för de är rätt formidabla när adrenalinet rinner till och det gäller både hönor och tuppar.
Gooble-de-gook!
Sitter och jobbar som en idiot, tidsgränser är överskridna, ögonen har fått fnatt, har stängt av telefonen och ätit ett halvt kokt kycklingbröst på vit tallrik , inget gourmethöjdare – gud vad skönt att titta in här och diskutera rejäla ting som höns!
Hear, hear!!
Jag kollade Ninjas teori att det finns tuppar bland riporna. Enkelt, tänkte jag och bildsökte på ”ripa”.
Gör det! Om det finns hankön så är det otroligt underrepresenterat.
SG – gjorde som du sa – haha!
SG, det heter ripe i maskulinum. Bildsök på det!
Förlåt, ripu ska det förstås vara.
Njae, Niklas. Det var mest runda former där också. Plus en och annan banan…
Ripu? Hmm… undrar vad det blir av det?
Det var den gotländska formen ripu som var korrekt ju.
Mycket bättre balans. Men fortfarande inte total dominans. Verkar vara indiskt ord. Mycket ’indianer’.
och
Nu är vi tydligen inne på språkfrågor. Bra va? Då kan du ju hänga med utan att ha dåligt samvete.
Och då snackar vi varken Orga eller Hävla kvarn.
Höns dit och kvarnar dit. Speedway ska det vara.
Danska ligan live. Esbjerg mot Holsted.
När jag var cirka 10 år hade jag en stor kalkontupp som bästa kompis näst katterna. Han var kläckt i mormors fotogendrivna äggkläckningsmaskin så jag hade tagit hand om honom redan när
han var mycket liten. Vilket kön han hade kunde vi ju inte veta alldeles i början men sedan började han kaxa sig och gå an både mot folk och djur så som tuppar plägar göra. Men inte mot mig.
Militärerna hade under en övning förläggning hos oss med bland
annat ett fältkök i hagen utanför laggårn och alla var rädda för den där j-kla tuppen som gick där och såg stöddig ut. Så de bad min pappa att låsa in kräket i hönsgårn.
Richard Brandson, ni vet han som grundat alla Virgin-bolag (-records, -Atlntic Airways, -Galactic,-…..) han började med KALKONER!
Branson, ska det stavas!
hyttfogden: Kalkontuppen härdade dej inför days to come. Så bra.
Härligt LL99, skam den som ger sig! Jag har varit på en speedwaytävling en gång, faktiskt en av få motorsporter som jag tyckt varit kul att titta på live.
Ripatuppar är rätt snygga!
Ögonbrynen påminner något om kunglig frisyr.
Ah, klaaaaaaar! Tekniskt sett är det fortfarande onsdag, eller hur?
Nu ska jag ut och äta en glass innan jag skickar iväg manus plus bilder.
Jisses.
och, jodå det är onsdag i ytterligare tre timmar och 51 minuter.
Här hos mej heter han ”rupkall’n”.
Alltså rippappan. Inget annat.
Och härnere i södern förekommer varken han eller hon.
Apropå gamla saker så är här ett patentbrev från 1835.
Nu försöker jag fläta ihop Karl med tuppar, tänker Kalle Anka — näh — irrar bort mig bland riporna, och kan plötsligt inte tänka rätt alls utan får ”Kalle Boll och Grodan Stropp” i huvudet och håller på att aldrig få rätsida ens på det.
Allt är ert fel, bås! När jag måste läsa förti kommentarer i rad blir det överfullt och allt blandar ihop sig. Jag undrar om man kan slå tegel av sörjan. Och kan man ta patent på det? Tygellöst tegel?
Annika, jag har samma sörja i skallen (och ett patent – ja, det går!)
LL
Ett sammanträffande som jag inte riktigt förstår. Jag satt och tittade på gamla inskannade dokument när ditt patent dök upp. Mitt exempel är av lite senare datum, men ändå gammalt nog att vara undertecknat av Gustaf under Hans Majestäts min allernådigste Konungs och Herres frånvaro (det var alltså farsan Oscar II som titulerades så).
Länkar:
http://www.upn.se/html-files/Glava/Referenser/Ref%2014%20Elanlaggning%20Granbergsdal%20resolution%201.pdf
http://www.upn.se/html-files/Glava/Referenser/Ref%2015%20Elanlaggning%20Granbergsdal%20resolution%202.pdf
Med tanke på att tråden ursprungligen handlade om kungar och slikt folk så känns det som vi är back on track igen.
Jo, Eric Eriksson var Hyttis farfar. Delar av installationen finns fortfarande uppe på vinden.
Kul! Helt obekymrade radbrytningar utan bindestreck! Raka marginaler framför allt!
Jag har läst Bransons memoarer, ska gå på spidvej med LL99 och känner en som basar för inskannandet av de gamla tidningarna på KB och tycker att formuleringen ”undertecknat av Gustaf under Hans Majestäts min allernådigste Konungs och Herres frånvaro” var precis hur vacker som helst.
Ser ni, här är en som hänger med.
Å andra sidan (ja, nu är jag här igen) har jag med ens kommit på en möjlig lösning på Eriks (kung Erik IX, menar jag) hand. Om man tittar på bilden och tänker bort lillfingret, så ser den plötsligt ut som en riktigt normal, avslappnat nerhängande hand. I den positionen skulle lillfingret helt enkelt döljas av de andra fingrarna (avslappnade fingrar kröker sig ju inåt).
Ponera att porträttören målade handen så. Varpå en hovman (eller kung Jerker själv) fick se den, räknade fingrarna och utbrast ”Vafalls! Hundsfott! [ett av få jättegamla invektiv jag spontant kommer ihåg] Alla fingrar ska med!” Och så måste målaren måla dit ett finger till vad han än tyckte om saken, och det är därför det spretar så konstigt och ser ut att sitta nästan ovanpå handen. (Och så blajade han bort kungens axel när han ändå höll på, som extra hämnd.)
Och vilken är sens moralen? Jävlas inte med den som målar av dig, ty så som han målar dig kommer du att se ut i evärdelig tid.
Korr, Annika, korr! Byt Erik mot Karl, alltså, i kommentaren ovan, dårå.
Men herreguuuud!
Jag SA ju att jag blev konstig i hövvet av att läsa för många kommentarer i ett svep!
*Skrattar ihjäl sig åt sig själv. Bestämmer sig för att återuppstå. Reser sig, borstar av sig, tänker: ny dag i morgon, då ska jag göra nya dumma saker på helt nya dumma sätt!*
Ja. Jag menade Karl IX och ingen annan.
Ä-hum *HihihiiiheheHEEEhihi!*
Annika, menar du Karl IX eller möjligen Erik XIV om han hade skrivits rätt? För en Karl kan man inte kalla Jerker, men väl en Erik. Den svenska namnvarianten haver en av sönerna. Han har begåvats med svenska former av kunganamnen Magnus Erik.
Folk höll å målningar sina fingrar på mystiska sett vid den tid och även andra tider. Återkommer med exempel.
Japp, Agneta, jag menade hela tiden Karl IX och hans porträtt, och hur jag fick honom till Erik (och därmed även Jerker) vet jag inte men det kan ha varit tupparna och riporna och kalkonerna och de andra fjäderfäna i båset som helt dammade igen hjärnkontoret.
Stolleprov. (Tack, Astrid Lindgren, för ett underbart målande ord)
Gå och lägg er nu. Det tänker jag göra. Det har varit en jobbig dag i båset. Ovanligt jobbig. God natt!
Nattinatt på dig.
Hm. Jag tror en liten skorpa (eller två) ropar på mig i köket. Man ska inte lägga sig hungrig. Och jag är lite, lite hungrig så jag kan inte lägga mig än.
SG: Tack för kopia på gammalt dokument.
Fingerspret av olika slag. Funderar på om det kan ha någon religiös betydelse, eller när det gäller kungar och liknande något upphöjt som »av Guds nåde« eller liknande.
Självporträtt av 1557av Lucia Anguissola
Porträtt målat 1669 av Sebastino Bombelli
Madonnan och barnet målad 1454 av Rogier van der Weyden
Den första fungerade inte, men nu tror jag:
Självporträtt av 1557av Lucia Anguissola
Försöker med vanlig länk:
http://www.wga.hu/art/a/anguisso/lucia/selfport.jpg
Som sagt, att måla händer är inte helt lätt.
Måla naglar verkar lättare. Men verkar inte vara så populärt i Moskva.
Sitter och väntar på en utförlig knärapport.
Jag med!
(Den som skannar knät [fick bara ena knät kontrollerat] är bara en teknikfokuserad läkare som kanske till och med bara är sjuksyrra. Den som sedan ska granska bilderna och ställa diagnos är en helt annan som jag [tyvärr] inte har träffat.)
Ultraljud utförs av läkare, vet jag, som tolkar och rapporterar resultatet till den remitterande läkaren som också tolkar resultatet och även beslutar om åtgärd och behandling.
Nu tycker jag ni ska gooogla. Och tänka på Debussy som har födelsedag idag.
Kan rekommendera ett ställe som heter historiska-personer.nu.
Leta reda på Katarina Gustavsdotter Vasa så får ni se vilken snofsig
grunka hon har på huvet. Tala om gloria på sned!
Morfar!
Ja, självklart morfar. Farfar var ju en annan snubbe. Dessutom stavade jag fel, han hette Eric Ericsson.
Jag har suttit och tittat på mitt bankande hjärta på monitorn när det gjordes ultraljud. Fascinerande. Även på bilderna efter hjärnröntgen. ”Hm – här är det lite tomt – typiskt deckarförfattare”, sa en lustigkurre. (Nej, allt var OK.)
Gnällgökungekommentar: Det som åstadkoms igår i en störtflod av inspiration och arbetsiver är nu ivägsänt till producent, men låt mig ösa min besvikelses och frustrations skålar över vissa skådisar och agenter.
De riktigt stora, seriösa och upptagna får man kontakt med, de kanske far som tättingar över hela världen och gör film eller är med i den ena scenuppsättningen efter den andra, men de KOMMUNICERAR, antingen det är negativt eller positivt (ibland är det faktiskt positivt) , och man älskar dem vad de än säger. The slate is always clean, de är proffs, och kommer det något annat återkommer man gärna.
Sedan är det de som ska visa sin storhet genom att inte lyfta lurar, svara på mail, som vill vara hard to get. Det är korkat och ovänligt. Jag har nu (inte) kontakt med en sådan agent som inte kan haspla ur sig två rader om sin klient. Det är dumt, eftersom ingen vet vad som sker framöver, och man drar sig för att ha att göra med folk på den agenturen. Och det lyser ju inte upp ens dag precis. Så det är underbart att de andra finns, duktiga agenter, seriösa och vänliga skådespelare och producenter, som bara gör en mer inspirerad.
Men jag antar att det kan vara likadant i alla branscher, på det ena eller andra sättet.
Shorry, shorry, end of gnäll!
Jag har in e hunnit läsa igenom alla 109 kommentarerna -måste ut och klippa gräsmattan…
MEN
kan inte avhålla mig från MIN association till bloggen om Karl IX
@gifta sig med Sigismunds f.d. fästmö
Jag är ju helt insnöad på Jonas Kaufmann – associerar direkt till Verdis och Schillers Don Carlo som Jonas just nu sjunger i Salzburg…
Namnet Sigismund får mig att associera till Max vadhannuhette/Hansen! Max Hansen!: Kan lilla Sigismund rå för att han är vacker, kan lilla Sigismund rå för att han är skön…?”
Här sjunger Max på tyska!
Hyttfogden, nu har jag sett Katarina och hennes märkliga huvudbonad/hårsmycke/pannband eller vad det nu är. Man fantiserar spontant om hur någon unge strax utanför bild satt och kastade halsband omkring sig, och ett ramlade ner på tanten just när fotografen knäppte av. Eller, ja, alltså … Just när målaren skissade, vid den enda levande sittningen han fick.
Måste ju skapa ett inlägg blott med märkliga målningar, känns det som.
Två gånger har jag i nästa bås skrivet om ett hotelltips. Men det dyker inte upp. Undrar om detta inlägg kommer att uppenbara sig i detta bås?
Datorns spamletare trodde att du var ett spöke, Agneta uti Lund. Nu fixat! (Tack för tipset!)
Nu haver jag googlat. Så sött slut på filmen.
[…] har berört det tidigare – den mystiska, kungliga frisyren som gör alla porträtt av Karl IX så […]