Jomen. Sveriges största beredskapsmuseum finns strax söder om Viken, som ligger mellan Helsingborg och Höganäs på västkusten i Skåne.
(Halva läsekretsen drar nu efter andan – den halvan som hänger i kommentatorsbåset och igår fick reda på att Tioåringen, Trettonåringen och jag har tagit flyget till England. Den halvan som ju nu förväntar sig fish’n chips-recensioner och dubbeldäckarbilder. Men som hamnar på militärmuseum. Så underligt.)
Jag har hängt i Höganäs-trakterna sedan 1985 i och med att min djefla man är uppvuxen i Viken och Nationalencyklopedins redaktion låg där 1986–99. Men inte en enda gång har jag kommit mig för att kolla in Beredskapsmuseet, som ju ligger blott ett stenkast från väg 111. Vilket, inser jag nu, inte är så himla konstigt; det invigdes nämligen så sent som 1997.
Man började med att gräva fram ett skyddsrum som hade murats igen och fylla på med gåvor och upphittade prylar som sådana som jag samlar på sig. Och det är verkligen intressant. Jag som verkligen struntar i all vapenhistoria, fann en vansinnig massa att titta på och läsa om. Att jag inte förstår mig på vapen beror förmodligen på ett renodlat ointresse och obildning. Om jag hade kunnat peka på en kanon och säga nåt om den, hade det säkerligen varit roligare.
– Jahaja, modell 187-B, den med alltför små hjul som tippade framåt när den inte fastnade i kaninhål. Det intressanta var att den häääär mittendelen visade sig med att ett enkelt handgrepp kunna förvandlas till en perfekt kastrull med inbyggt durkslag. Den yttersta delen av synnerligen hårt järn med små räfflor återanvändes som en del i Saabs förgasare under 1960-talet.
(Jag ska kanske för säkerhets skull tala om att allt i föregående replik är rappakalja.)
Den där tagelmadrassen ovan var storligen fascinerande för de små allergivana barnen i sällskapet. De var överens om att den trots allt var ganska bekväm även om hårda strån stack ut som överraskningar här och där. – Men hur klipper man av hästen allt hår? – Vad gjorde pälsdjursallergikerna? – Var hittade man så många hästar så att det räckte till alla Sveriges madrasser? – Vad trångt det är!
Även känslan att gå ner i ett skyddsrum var fantastisk. Kallt, fuktigt, stort och trångt på en gång och väldigt … rustikt. En liten 40-talsbiograf fanns där nere, olika uniformer, skidor, pjäxor, fältpost, slantar och vapen. Och vapen. Pickadollor och gevär, kanoner och musketörer och kulor samt lite mer vapen.
– Men? Rapport från England? undrar ni nu.
Jodå, den kommer, den kommer! Imorrn ska vi göra Brighton osäkert, have a nice cup of tea 14 gånger och köra bil på vänster sida.
Hylle = fläder för oss upp svenskar.
Ser fram emot fish&chips-rapport.
Åh wow.
Mobilt logement låter som … som … en trailer park, men det är det ju inte.
Val är (guskelov, jag trodde att jag hallucinerade ett tag) ett mått som användes för strömming och sill och som motsvarar 20 kast (vilket är huvudämnet på sidan jag länkar till, ja).
Det finns vissa ting här i världen som får en att verkligen, verkligen vara tacksam över hur långt fram i tiden man lever. Dit hör sanitetsprodukter för kvinnor. Herreminjemine, tänk att först sitta och virka de där sakerna, och sedan använda dem i förhoppningen att klara sig undan läckage, och sedan tvätta dem och få dem någorlunda rena fastän fortsatt absorberande, varenda f*rb*nn*d* månad! Urgh.
Men vet inte alla hur många sillar det går på en val?
Ytterligare ett bidrag till kunnandet om gårdagens bäddteknik: Det du kallar ”hästhår” är inte pälsen utan svansen och ibland manen. Även känt som ”tagel”.
Nämen vad i he… Kolla, jag är fortfarande vaken, det måste jag mycket snart göra något åt (det är sent till och med för mig)!
Nåja, ta och lyssna på en låt med överjordiskt vacker stämsång. Jag menar det, lyssna! En änglakör kunde inte göra det bättre.
Förgasarna som Saab använde på 60-talet är av aluminium med detaljer av mässing. Rappakalja indeed. Hrmpf.
”som verkligen struntar i all vapenhistoria”
Är det verkligen så? I en av de allra första bloggarna av din hand som jag mötte berättade du entusiastiskt om det nya vapenmuseet mellan Strängnäs och Eskilstuna.
I ett senare skakande reportage från det bergmanska köket fick vi ta del av armborstets potential som närstridsvapen.
Är det att ”verkligen strunta i all vapenhistoria”?
De där virkade sanitetsbindorna var vikta i tre lager och ihopvirkade i ändarna med en ögla som man såg på bilden. På så vis kunde man fylla dem med tygtrasor eller papper så att de absorberade bättre. Med ett resårband om midjan med nedhängande band bak och fram fäste man dem i öglan. Ja herregud. Jag undrar hur man gjorde ännu längre tillbaks i tiden när man inte ens hade underbyxor?
Jo, vi allergiker sov på tagelmadrasser, och det gick bra. Allergiämnena kanske bara finns i levande hästars hud? Taglet tvättades förstås innan det blev madrasser, men hur i helskotta hästsvansarna räckte till alla Sveriges madrasser kan man ju fråga sig. När skumgummimadrassen kom var den en stor och fantastisk nyhet. Så hygieniskt!
Gurra, jag håller med angående Lottens intresse för vapen och militär.
Förra året var ju Lotten liksom mig, i Stockholm och kollade
på en ubåt samt ubåtsräddningsfartyget HMS Belos.
Personligen har jag även besökt bergrummet på Skeppsholmen i
samband med att de hade öppet för en dag förra året.
Vill ni begapa ett annat stort militärmuseum så far ni till Hemsön i Västernorrland. Det är mer från tiden kalla kriget och är en stor labyrint som man gjort i berget.
Ja det är bak hörnet och nej jag har aldrig varit in. Det närmaste jag kom var utanför på jakt efter en geocatchpunkt strax innan de drog igång, men vi hittade den inte.
Bilden på ”forna tiders GPS” påminner starkt om den utrustning som maken hade i fält förra sommaren. Sånär som på att hans karta var en dator som man skulle klicka på rutan på med en speciell pekpinne.
Vad gäller mängden tagel så fanns det en himla massa hästar i Sverige på den tiden: lantbrukshästar, militärhästar, en och annan ridhäst och så såna som sen ersattes med lastbil. Ett stort antal på samma gång som ju även då förutsatte en hel del in i statistiken och ut ur statistiken.
Stoppdukar kallades de däringa hygienartiklarna, och de kunde också vara patentstickade. Gjordes av ljusvekegarn som är fluffigt och absorberande. Hängdes på tvättstrecket för var och en att beskåda gjordes de INTE. De liksom damkalsongerna hängdes diskret, t. ex. inuti ett örngott eller mellan två handdukar.
Skavsår fick man på lårens insidor, läckagerisken var alltid överhängande.
Innan man hade underbyxor, som av läkarvetenskapen ansågs skadliga eftersom de hämmade luftcirkulationen, drog man upp underkjolen mellan benen, eller om man hade en lång skjorta så vek man in den.
Sålunda gjorde även herrarna med skjortan, innan kallingarna såg dagens ljus.
hygien i gamla dar
Det finns många som är intresserade av vapen. Ofta är det män, men kvinnor med vapenintresse är inte alldeles ovanligt. Det är helt naturligt och inget man behöver hymla med.
Just i Brighton är det lite tunt med vapenmuseer men om du gör en utflykt till London (Storbritanniens huvudstad belägen nära floden Thames mynning, googla) så finns det ett vapenmuseum i Tower of London. Det är värt ett besök.
Om man klipper av en hästsvans eller man så växer den ut igen. Det är som skogsbruk.
Var det inte så en period av historien att endast ladies of the night hade underbyxor? Anständig kvinna = inga underbyxor, oanständig kvinna =underbyxor. Det där visades i en pjäs som gick en gång där alla skådisarna var näck nästan hela tiden,. Calcutta hette den. Eller Oh, Calcutta. Jag vill minnas att både Tor Isedal och Ulf Brunnberg var med.
Det lät finnas fler hästar i landet idag än på den tiden dom var nyttodjur.
Nytt odjur – räcker det inte med dem vi redan har?
Så kan det bli när båset går på tomgång. Dags att värdinnan kommer in och ställer saker till rätta.
Skogsgurra, det finns även The Guards museum, ett museum
om de klassiska Brittiska ”Foot guard regiments”;
”Grenadier, Coldstream, Scots, Irish och Welsh Guards”
Tyvärr så har ju kommunen här i stan lagt Vapentekniska museet
i malpåse. Tanken var att det skulle flytta in hos Eskilstuna Stadsmuseum men det verkar inte hända något.
SG: i London finns ju även Imperial War Museum som är värt ett besök. På det temat minns jag också tydligt den dag jag ryckte in i lumpen och med häpnad såg texten WAR på regementsgrindarna.
Detta visade sig sedermera stå för Wendes Artilleriregemente (dvs dåvarande A3).
Samma London? Det vid Themsens mynning?
Lotten – nu måste du nog gripa in snart och ta oss vid örat!
Anders ja fass det är (tillfälligt) stängt p.g.a. ombyggnad.
Gurra, ja det är samma London.
Förlåt särskrivning i första kommentaren. Bör vara ”uppsvenskar”.
Men militärmuseum och gamla ubåtar innehåller ju så mycket mer än vapen! Flygvapenmuseet är en guldgruva för vem som helst. Jag är verkligen ointresserad av flygplan, men kan fascineras av miljön i flygplanen, små tekniska finurligheter och hur designen utvecklats.
Hoppas ni har kul i Brighton. Ni måste stanna någon på gatan och fråga vilket år det är? (Alla tittar väl på doktorn i GB?)
@Quel cul tu as
Vad jag egentligen skulle notera var att när jag var 5-6 år frågade jag emellanåt var pappa var och fick till svar: Djuramåsa (Obs skånskt uttal)
Inte förrän 1997 trillade poletten ner!
INTERNET! HÄR ÄR DET JU!
Vilka öron ska jag ta i? Jag tycker att det allt är precis som vanligt här: gemytligt och synnerligen allmänbildande samt roligt.
När det gäller mitt vapenintresse så är jag både okunnig och ointresserad av vapensorter, mynningsstorlekar, sprängkraft och modell. Däremot vill jag veta allt om årtalet, vad ägaren hade på fötterna och vad dennes mamma åt till frukost. Vapnets öden och äventyr när det var gömt i höbalar och fru Mårtenssons matkällare är också av intresse, liksom att hjärtat i kolven ristades in av menige Karlsson, som strax därefter sköts i hjärttrakten – tyvärr av friendly fire.
(Ska jag även nu för säkerhets skull påpeka att allt ovan är taget ur luften?)
Den statistikuppgiften har jag också sett, PK.
För några år sen läste jag om Castor och minns att när han skulle stallas upp i Stockholm vid ett ridhus så red hon dit med honom, från Ekerö. Hästtransport var inte riktigt uppfunnet på den tiden.
Undrar hur många hästar som rids från A till B nuförtiden istället för att åka vagn.
Tack för länken till sprautumn i förra båset, Niklas. Det är idag 14 °C och regn i trakterna …
När det gällde hygienhållningen i äldre dar, är den faktiskt mycket intressant. Kanske lite mer intressant är mynningsdiametern på Skoda Model 1928 Gun, bara för att ta ett exempel sådär bara på måfå.
Jaha? Skriver du om Luftwaffe?
Eller som vi säger i Sverige:
Nio månader vinter och tre månader sämre skidföre.
Behövs int’ nå trägårsmöblan, vi sitt lik’ bra på sparkan.
Mer om Paris-rytterskan Linde.
http://www.ravjagarn.se/blogg/2011/01/linde-red-castor-hela-vagen-till-paris/
Malin: Sparkan- antydan om att du bor norröver i Sverige. (I jämförelse med Mälardalen)
Apropå detta blogginläggs ämne tänkte jag först protestera mot de kvinnliga inslagen, men så slog det mig att beredskap är beredskap för hela befolkningen. Och jag (eller någon som har vägarna förbi) kanske ska tipsa om en fin brudbukett till den där brudklänningen: En vän till min mor beredskapsgifte sig under beredskaptiden (ja, ja, hon var med barn) mitt i smällkalla vintern, på en mindre ort norrut i landet. Brudbuketten var ett bekymmer – fanns ingen blomsteraffär inom 50 mils radie och hade det funnits är det tveksamt om det funnits några blommor som hon hade råd med. Det enda som blommade så års i närområdet var pelargoner. Det blev en riktigt vacker brudbukett med rosa och vita pelargoner, med en krans av fina pelargonblad runtomkring.
Karin: Du vet väl att Lotten inte gillar pelargoner …
Åh hu, jag hade nog sprungit ifrån vigseln som änna Julia Roberts om jag hade varit tvungen att ha pelargoner i buketten. Lingonris, kaktusar, marsipanrosor och tallgrenar hade däremot gått utmärkt.
De kvinnliga inslagen var inte så enahanda som jag låter påskina — det var en massa annat också.
Nej, Örjan, äkta ståckhåmare, från Högdalen, men jag är gift med en lappjävel….
Och för att anknyta till det militära temat så var det det lilla barnet som frågade om det finns krig på andra planeter?
-Ja, om där finns intelligent liv så.
Malin: Själv bott nästintill en gång i tiden. Vallhornsgatan, Rågsved
Högdalen – har väl ofta förekommit i detta kommentatorsbås? Någonting med Skebokvarnsvägen, och vilka alla som bor där?
Jag har bott på Skebokvarnsvägen, för cirka 20 år sedan.
Jag har hämtat en AVO Mk 4 på Skebokvarnsvägen 34 i våras.
Nä, jag tror inte att jag någonsin har varit ens i närheten av Skebokvarnsvägen.
Fort, vidare — Lotten är såklart i Storbritannien för att i all hemlighet idka extra ovanliga (men faktiskt existerande) sporter. I förrgår avhölls världsmästerskapen i träskfotboll i Argyll. Ävenså i söndags, men i Lincolnshire, världsmästerskapen i äggkastning (de har bland annat kastmaskiner!) (och ibland slår de helt enkelt ägg i pannan på sig själva, i en extra civiliserad variant av rysk roulette).
Både min mor och min syster Orangeluvan bor ju i Högdalen och den förra dessutom på Skebokvarnsvägen, vilket vi utredde några dagar i december 2010 … när Louise också var med, ser jag. Vi kanske ska ha vårt bloggparty där istället?
Nu ska jag kolla på träskfotboll och äggkastning!
Jag är född och uppvuxen på Skebokvarnsvägen.
Örjan, du har aldrig gått i Högdalens skola och haft en fröken som hette Lena Persson?
Här finns mycket att läsa och upptäcka om det norrländska/svenska försvaret från förr. Om Rödbergsfortet, t.ex.
”Bodens fästning var en av Sveriges mest påkostade försvarshemligheter genom tiderna.”
http://rodbergsfortet.com/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bodens_f%C3%A4stning
Det är väldigt intressant – och lite skrämmande – att traska runt i det enorma fortet. För att inte tala om att stå uppe på dess hjässa och blicka ut över landskapet.
I Boden finns även:
http://www.forsvarsmuseum.se/
Också ett spännande utflyktsmål både för norrbottningar och turister.
Finns det förresten någon som lyssnat på sommarpratarna som kan rekommendera vilka program jag inte får missa? Jag har inte hört ett enda ännu, men semestern närmar sig (bara nästa vecka kvar), sedan har man väl oceaner av tid …
”Pappa är i Boden och vaktar smörgåsarna.”
Det är vad jag fick lära mig att säga om någon frågade under andra världskriget. Det intressanta är att han faktiskt hamnade i Boden. Men det där skulle jag säga medan han vaktade en kraftanläggning i södra Dalarna.
Det kan ha varit en del av ”En svensk tiger” – om ungarna fick informationsinsamlarna att tro att alla pappor var i Boden så var det ju en präktig desinformation.
Finns det något skrivet om det psykologiska försvaret och barnens (omedvetna) roll i det?
Pysse: Jonas Gardell, Liv S-nånting, Maja Ivarsson, Christian nånting.
Inte finska danserskan.
Nu tycker jag att vi gör ”Pappa är i Boden och vaktar smörgåsarna” till ett bevingat uttryck. Folklivsforskare och etymologer kommer att ha mycket roligt när det härleder och letar ursprung och har sig.
Min fd pojkväns mamma bodde på Skebokvarnsvägen. Han växte upp där. Det var ett litet radhus, kök och vardagsrum där nere, tre sovrum där uppe. Jättegulligt.
Malin: Aldig gått i skola i Högdalen/Rågsved.
Eftersom återanvändning är det nya svarta, är det inte dags för en renässans för tagelmadrasser? Eller vad mer skulle man kunna göra av tagel?
Tja, enligt WP kan man ju göra must av det.
http://en.wikipedia.org/wiki/Tagelmust
Vad är Hästens sängar gjorda av?
Must.
Innan man kom på att man kunde göra tagelmadrasser gjordes det några fruktlösa försök med tegelmadrasser. Ingen succé, investerarna förlorade stora pengar, börsen svajade och Krueger kraschade. Inte tändsticks-Kreuger; utan hans farfars far, Pyrrus Kreuger. Han förlorade alla dom tre daler han investerat i den revolutionerande tegelmadrassen. Kuriosa; om man har oturen att bli tilldelad en riktigt gammal Tempurmadrass kan man få en uppfattning om hur tegelmadrassen var att sova på och varför den floppade.
Militära Underrättelse och SäkerhetsTjänsten? Gör dom sängar?
Va? MUST finns ju på riktigt!
PK tar upp en intressant sida av teglets användning. I flygets barndom var landningen ett mycket farligt moment eftersom dåtidens flygfält utgjordes av åkrar med mullvadshål och andra impediment som gjorde att aeroplanen ofta slog runt och förstördes vid landningen.
Röde Baron, som hade sitt namn efter dammet från den tegelsäng han förgäves försökte sova i, kom då på att en hård yta – ungefär som sängen – skulle vara ett bra material för landningsbanor.
Försöken var mycket lyckade och när Berlins flygplats byggdes användes just tegel för landningsbanorna. Namnet gav sig så att säga av sig själv.
I England gjordes försök med det nya materialet tegel. Ett gick ut på att göra stenar, bricks, av teglet. Dom passade bra till husbyggen, brobyggen och annat. Dom passade mindre bra som underlägg till mat, det blev för tungt att ha i sängen vid frukostisängen. Breakfast brick floppade men namnet lever kvar i anglisismen ”frukostbricka”.
Det är, som bekant, svårt att släppa en idé fullständigt. De tyska hälsoprofeterna tyckte att det var ju fan att folk inte ville ligga hårt. ”Hart ist smart” uttryckte de sig. Så dom försökte med andra hårda material som inte färgade av sig lika kraftigt som det floppade teglet.
De tittade på olika material och fastnade för en kalk/kalciumbaserad blandning som, till skillnad från tegel, inte behövde brännas utan kunde hällas ut på de ställen där det skulle användas. Det gick bra att blanda upp materialet med grus, vilket gjorde det mera ekonomiskt.
Det var fortfarande svårt att få acceptans för sängar gjorda i det nya materielet. Då kom dom på att ge det hela en fransk touch och i stället för det heltyska begreppet Bettengussstoff introducerades det mera franskklingande ”Betton” där förledet Bett skulle styra tankarna mot sängkammaren och ”on” med nasalt uttal angav det franska ursprunget. Namnet vann snabbt mark, men användningen i sängar var fortfarande ingen hit. Hälsoprofeterna gav upp och namnet ändrades till Beton. Och där nånstans kan man säga att resten är historia.
En tagelmust är ju ett ett absolut muste. Kan bäras av en äppeldrickande äppeltagelmustmoster.
Men en varm och go tegelsten i sängen att värma fötterna på under kulna nätter på engelska slott och herrsäten var inte dumt.
Min far ansåg att hästrompor inte skulle vara så långa så han brukade klippa av svansarna 40 -50 cm nedanför svansroten. Taglet tog han med till Centralföreninga som köpte det, vad dom nu skulle ha det till.
Mormor klippte också hästsvansarna, skickade iväg taglet för preparering, fick det i retur och stoppade madrassvaren fulla. Jag tror t o m att det ligger kvar en tagelmadrass i format barnsäng i en kista på vinden.
Undrar om det finns ett samband med Tintagel som vi bara råkade hitta i Cornwall?
Hästar, var det. Att romarna breddade sina vägar efter den tidens hästrumpor torde vara mången bekant, men det här är lite kul: Hästrumpebredden styrde ända upp till jordens omloppsbanor.
”So a major design feature of what is arguably the world’s most advanced transportation system was originally determined by the width of a horse’s ass”
Hyttfogden: Du bekräftat indirekt vad jag antog.
Dvs det fanns en efterfrågan/pris på klippt el bortryktad tagel. Från svans eller man.
Följdfråga: fanns även efterfrågan /pris på ”hästhår”? Hela hästen skulle ju ryktas.
Ni har fel, allesammans. Det hela beror i grund och botten på en inte helt oförståelig begreppsförvirring mellan orden ”morrhår” och ”mårdhår”. Från finaste akvarellpenseln och uppåt använder man naturligtvis strån hämtade från de lekamliga resterna av individer ur familjen MUSTelidae.
Det betyder att madrassen inte är hård, den är mård.
Stum. Flabbergastad. Överväldigad.
Det är vad man blir.
Inför en så bedövande saklighet och kunnighet finns det bara en kommentar: Respekt!
Ang mårdhår:
Mycket skrik, och lite ull
sa han
som rakade grisen
Ja, svinborst är ju bra till rakborstar. Kanske tagel fungerar också.
Inte förrän nu har jag hunnit hit för att läsa. Men. Nu ångrar jag att jag skrev ett nytt inlägg — det här med tageltegelmårdmusteriet är ju liksom inte färdigbehandlat.
Ack. jag tror att vi får återkomma till ämnet.
Undrar om det finns tygelmust? Tygelstenarna sålde lika dåligt som byggmaterial som någonsin tagelstenarna.
Skolplansch som visar hur det förhåller sig med hästens hår:
http://www.gke.org/pub/files/Haestens%20haar%201.jpg
Tack till grannen som ställde upp så fint.
Tre Knas + Gösta Bernhard ger en kommentar i tageldebatten.
https://www.youtube.com/watch?v=XGXSsoBRPdY
Minns jag inte helt fel så spanns tagel till tygelsömnad en gång i tiden. För de fall då man inte använde lädertyglar.
Ull ingår förresten i sadelmakeriets råvaror. Skumgummi och liknande åldras. Det gör inte ull. Det läste jag i senaste Häst & ryttare.
Däremot framgick det inte vilken fårras’ ull som var att föredra. Det var väl fel nördkategori man ansåg sig vända sig till.
Tagelmask finns det, men har visat sig för tunn och klen för byggnadsändamål.
snörstump
Coolt, tageltygel. Lite som tumtömmar, nästan lika långa dom metriska tömmarna.