Hoppa till innehåll

13 sökresultat för ””

Framstående mäns tankar om svenskt folklynne

När jag letade efter information om nationaldagen nyss, trillade jag (som vanligt) in på Nordisk Familjeboks artikel om nationaldagar och det det sorgliga faktum att Sverige inte har någon nationaldag:

Skärmavbild 2013-06-06 kl. 09.05.34

Oj. Oj. Oj. I uppslagsverk är ledorden för alla skribenter och redaktörer ”var neutral, kom inte med egna åsikter, vinkla inte faktainnehållet”. Därför är slutmeningen ovan mycket roande läsning för en encyklopedist. Nästan som detta:

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Så här var det: salig Alf Henrikson jobbade extra som korrläsare och redigerare på Bra Böcker på 1970- och 80-talen. Det sägs att han när han hade läst den färdiga artikeln om kanslistil, skrev en liten lustiger kommentar i marginalen. Som alla med korrekturteckensutbildning vet, ringar man in allt som är frågor och undringar som inte ska redigeras in i texten. Men det glömde Alf. Så när inskrivaren hittade den extra lilla kommentaren, lade hon till den efter ett kommatecken allra sist i artikeln.

Fast det var ju inte det vi skulle prata om.

Jag läste vidare på runeberg.org och snubblade över en fantastisk liten skrift: ”Framstående mäns tankar om svenskt folklynne” (1905). Där beskrivs nogsamt svensken och andra länders uppfattningar om svensken och forna tiders (1800-talets) uppfattningar om svensken och alla är rörande överens om att vi är starka, men faktiskt inte särskilt begåvade.

De framstående männen i skriften samlades ihop av Per Gustaf Lyth (1848–1913), tydligen författare även till ”Svensk stilistik i exempel”, som jag ju måste försöka hitta eftersom stilistik är det bästa jag vet. Näst efter rabarberkräm.

Männen voro … förlåt. Man ramlar ofelbart in i gammelsvenska efter blott ett fåtal lästa rader. Männen var Lyth själv, Tegnér, Almqvist, Geijer och den allerstädes allestädes närvarande Heidenstam, som dyker upp som gubben i lådan var man än läser. Lyth sammanfattar Heidenstams beskrivning av nationalkänslan på detta vis:

Skärmavbild 2013-06-06 kl. 10.15.30

Ack. “Fosterlandskärleken i Sverige ligger död bakom ihåliga ord”. Ack.

I en av Lyths texter (skriven redan 1903) beskrivs hur vi skulle kunna fira nationaldagen om vi hade någon. Naturligtvis ska vi sjunga och dansa – vad vore väl en nationaldag utan sång och dans? – men vi måste ju göra något annat också. Lyth har lösningen: vi ska leka. Men vi måste lära oss att leka på nytt för vi har ju (1903!) glömt bort hur man leker!

Skärmavbild 2013-06-06 kl. 09.09.12

Ack. ”Men på det hela taget leker icke folket i Sverige.” Ack.

För vi sitter hellre stilla och betraktar naturens fägring och lyssna på fåglarna, fy på oss. Men det är tur att ungdomarna finns; de kommer nog att få ordning på lekandet. Säger Lyth, som också vet hur man bäst roar sig:

Skärmavbild 2013-06-06 kl. 10.03.57Gån nu ut i naturen och förpläga er – lek glada lekar, anordna tävlingar och sjung och dansa av hjärtats lust och skänk Björn Borg en vacker tanke ity han idag fyller 57 år. Men akta er för pokuleringen.

pokulera

Typisk nationaldagslek: kakelugnssparkning i lämpliga kläder.
Typisk nationaldagslek: kakelugnssparkning i lämpliga kläder.
Share
73 kommentarer

När jag hamnade på bal x 2

Igår trodde jag i min enfald att jag skulle vara vakt på niornas avslutningsbal. Jag såg mig själv – den engagerade föräldern – med armarna i kors och rynkad panna, sägandes:

– NEJ.

Det blev inte riktigt så. Och det är nu jag tackar min lyckliga stjärna för en felhörning 1982, när jag skulle gå på kadettbal med min dåvarande pojkvän. När han skulle bjuda in mig, satt jag dock vid ett furubord i Luleå och drack te och diskuterade basket på brett lulmål. Jag bodde visserligen i Stockholm sedan ett par veckor, men åkte ”hem” så ofta det gick.

Så här såg jag ut.
Så här såg jag ut.

Det ringde i den gulvita dialogtelefonen som stod på hallbordet. På knastrig telefonledning (ja, ungefär som nuförtiden på tåget mellan Flemingsberg och Södertälje) sa pojkvännen:

– … knastr … XXXXrrrfffffZZZXXkkr
– Jå, svarade jag.
– … bjuda XXXrrtttXX kadettbal …?
– Va? sa jag. Kräftvaddå?
– Kadettbal. Vill du gå med mig på kadettbal?
– Jå. Jå, det går bra.

Jag återvände till furubordet (jag tror mig minnas att vi åt hembakat tunnbröd) och kompisarna frågade förstås vem det var som hade ringt. Jag förklarade och sa att jag var imponerad över att han hade luskat reda på telefonnumret till huset där jag var. Jo, mina föräldrar måste ju ha hjälpt honom. Jo.

– Tihiii. Han vill bjuda mig på kräftbal, sa jag.
– Cooooolt! sa kompisarna.

Och så fortsatte vi att diskutera Glenn Jacobssons hook och Leffe Nyströms spänst.

Några dagar senare åkte jag hem till Stockholm och förberedde mig för “kräftbalen”, som jag då hade gjort om till “kräftfest” i min fantastiska hjärna. Av lokalen att döma (något slags militäriskt område, jättekonstigt tyckte jag), skulle det vara en relativt formell kräftfest – så jag tog på mig det finaste jag hade.

Som inte alls var en balklänning.
Som inte alls var en balklänning.

Som den lilla lantlolla jag var, märkte jag inte förrän vid valsen att jag inte riktigt smälte in bland de andra tjejerns frasande siden, håruppsättningar, långa handskar och vackra pumps.

Med andra ord är den allra största militära bedriften för mig att denne pojkvän faktiskt inte sa något, utan lät mig gå på bal i amerikansk, vit, spetssyntet. Sju år senare gick jag på Nationalencyklopediredaktionens bal, iklädd en specialbeställd sidenkreation som jag hade designat själv … och som kostade 2 800 kr att sy upp.

Med kadettbalsdebaclet i bakhuvudet, klädde jag mig alltså igår inte i full vaktmundering (graningekängor, snickarbyxor och rutig skjorta?) utan i en finklänning, en urringning och två höga klackar. Och tur var väl det.

För min vaktinsats bestod blott i att sitta med vid slottsmiddagen, äta maten, konversera elever och lärare samt bara ha jättekul.
För min vaktinsats bestod blott i att sitta med vid slottsmiddagen, äta maten, konversera elever och lärare samt bara ha jättekul.

Balerfarenheter på Sundbyholms slott, dragna 2013

Svepande pastell, glitterdetaljer och en kuvertväska respektive svart kostym är det som gäller.
Svepande pastell, glitterdetaljer och en kuvertväska respektive svart kostym är det som gäller.
De finaste leveransbilarna var finare än finast: de var helt underbara.
De finaste leveransbilarna var finare än finast: de var helt underbara.
Nästan alla tjejer hade vaaaaaaansinnigt höga klackar. (Och nästan alla tjejer bytte om till gympadojor när det blev dags för dans.)
Nästan alla tjejer hade vaaaaaaansinnigt höga klackar. (Och nästan alla tjejer bytte om till gympadojor när det blev dags för dans.)

En annan gång ska jag berätta om när jag i mammas balklänning fick en berusad karl i manchesterkostym som bordsherre. Och vad det var för ruskigheter han sa.

Share
107 kommentarer

Igår Baditudes – idag bad i sjö

Detta är egentligen bara ett dagsboksinlägg. Eller … vaddå “bara”?

Tsssst, nu börjar jag om:

Nu ska jag berätta vad jag gjorde igår! För jag var på punkkonsert med det famösa bandet Baditudes (med gästmusiker från Sator och familjen Bergman). Det hela började med en högst normal och ickepunkig bjudning hemma hos sångaren, som till vardags jobbar på lokaltidningen. Vi minglade verserat, doppade morötter i tsatsiki (heja den svenskstavningen!) och uppförde oss väl (förutom när jag klev så brutalt i soffan att ett vinglas for upp i någons näsa). För så är det med alla dessa musiker i medelådern: de må hoppa, skutta, fara omkring och vråla – men på måndag står de där och är tjänstemän eller lärare samt projektledare. Ni vill se vilka låtar de drog av, va?

1. Sex Noll Två (AGAG)
2. Holidays In (CBAG)
3. Nasty Nasty (GGCC)
4. Cretin Hop (EADEE)
5. Clampdown (AAA)
6. Ever Fallen in love (C#mC#mB)
7. Levande begravd (AAAA)
8. Bodies (EEEE)
9. Kill The poor (CAmFG)
10. Janie Jones (EEEE)
11. Atomreagge (AAA)
12. Sedated (EEEE)
13. Basket Case (DA……)
14. White Riot (ADAD)
15. Sheena is… (CCCC)
16. Rövarnas Visa (BBBB)

1. Party in Paris (GA#FG)
2. Homicide (DDCG)
3. Pretty Vacant (AAA)
4. Radion (ADAE)
5. Borstal breakout (EEEE)
6. Rockaway Beach (DDD)
7. Wasted Life (AAAAA)
8. Anarchy in the UK (GFEDC)
9. Should I stay… (DDGGD)
10. New Rose (DBEA)
11. Blitzkrieg Bop (AAADE)
12. Kids are united (AAAA)
13. I Fought the Law (DDGA)
14. Klockan 8 (ADAD)
15. Dancing with myself (EEEE)
16. Punkrocker EAC#mC#m)

Det ska fan vara tonårsrebell när 45-åringarna ser ut så här.
Det ska fan vara tonårsrebell när 45-åringarna ser ut så här.
Kvällens Iggy Pop tog av sig tröjan efter 15 sekunder.
Kvällens Iggy Pop tog av sig tröjan efter 15 sekunder.
Min djefla man repar genom att be om en madrass där han planerar sitt stage dive.
Min djefla man repar före konserten genom att be om en madrass där han planerar sitt stage dive.
Själv hade jag tagit på mig 17 armband (jättepunkigt ju) och övade på mobiltelefonsduell genom att ha en i vardera ficka (fyra sammanlagt). DRA! (Lite Kenneth Andersson över posen, va?)
Själv hade jag tagit på mig 17 armband (jättepunkigt ju) och övade på mobiltelefonsduell genom att ha en i vardera ficka (fyra sammanlagt). DRA! (Lite Kenneth Andersson över posen, va?)
Japp.
Japp.

Nu ska jag berätta vad vi gjorde idag! För vi åkte iväg till vår badsjö. När vi gjorde det för för tio år sedan hade jag alltid fem barn och minst tre stora väskor med mig; numera är det bara två som är intresserade – och de bär sina egna handdukar. Skallrande tänder och iskallt vatten och hundbajsluktande sandstrand – allt är precis som det ska vara, säger de.

Jag lyckades ta en bild precis när Tretton- och Tioåringen skulle landa:

Plask! Men … vad ser jag i bakgrunden?
Plask! Men … vad ser jag i bakgrunden?

Jag stirrade på bilden där jag i gåshud satt och hackade tänder på den kluckande bryggan. Om det hade varit en amerikansk skräckfilm, hade hela skogen strax sugits ner i ett slukhål större än Johnny Depps säng.

Nightmare on Elm Streets berömda sängscen.
Nightmare on Elm Streets berömda sängscen.

Jag vandrade upp på stranden, trippade försiktigt mellan hundbajskorvarna, dumpade skorna, satte mig ner och tog den här bilden samtidigt som jag ropade på barnen.

"Skor framför sjunkande container" kallar jag detta konstverk.
“Skor framför sjunkande container” kallar jag detta konstverk.

– Nämen ska vi ligga här, mamma?
– Javisst!
– Alltså det är fullt med myror här!
– Bra, då ser det verklighetstroget ut!

– Hjääääääälp! Vi sjunker!
– Hjääääääälp! Vi sjunker!

I själva verket var det inte mer dramatiskt än att containern helt enkelt hade tippat.

Det är ju lätt hänt när man är en sisådär tjugofem personer som ställer sig på den och verkligen tar i.
Det är ju lätt hänt när man är en sisådär tjugofem personer som ställer sig på den och verkligen tar i.

Om det var varmt i vattnet? undrar ni nu. Nähedå, verkligen inte.

– Frrrrys, hutter, ska-a-ak, som Kalle Anka hade uttryckt sig.

Share
53 kommentarer

Kan du inte hitta det du letar efter? Försök att förfina din sökning: