När jag letade efter information om nationaldagen nyss, trillade jag (som vanligt) in på Nordisk Familjeboks artikel om nationaldagar och det det sorgliga faktum att Sverige inte har någon nationaldag:
Oj. Oj. Oj. I uppslagsverk är ledorden för alla skribenter och redaktörer ”var neutral, kom inte med egna åsikter, vinkla inte faktainnehållet”. Därför är slutmeningen ovan mycket roande läsning för en encyklopedist. Nästan som detta:
Så här var det: salig Alf Henrikson jobbade extra som korrläsare och redigerare på Bra Böcker på 1970- och 80-talen. Det sägs att han när han hade läst den färdiga artikeln om kanslistil, skrev en liten lustiger kommentar i marginalen. Som alla med korrekturteckensutbildning vet, ringar man in allt som är frågor och undringar som inte ska redigeras in i texten. Men det glömde Alf. Så när inskrivaren hittade den extra lilla kommentaren, lade hon till den efter ett kommatecken allra sist i artikeln.
Fast det var ju inte det vi skulle prata om.
Jag läste vidare på runeberg.org och snubblade över en fantastisk liten skrift: ”Framstående mäns tankar om svenskt folklynne” (1905). Där beskrivs nogsamt svensken och andra länders uppfattningar om svensken och forna tiders (1800-talets) uppfattningar om svensken och alla är rörande överens om att vi är starka, men faktiskt inte särskilt begåvade.
De framstående männen i skriften samlades ihop av Per Gustaf Lyth (1848–1913), tydligen författare även till ”Svensk stilistik i exempel”, som jag ju måste försöka hitta eftersom stilistik är det bästa jag vet. Näst efter rabarberkräm.
Männen voro … förlåt. Man ramlar ofelbart in i gammelsvenska efter blott ett fåtal lästa rader. Männen var Lyth själv, Tegnér, Almqvist, Geijer och den allerstädes allestädes närvarande Heidenstam, som dyker upp som gubben i lådan var man än läser. Lyth sammanfattar Heidenstams beskrivning av nationalkänslan på detta vis:
Ack. ”Fosterlandskärleken i Sverige ligger död bakom ihåliga ord”. Ack.
I en av Lyths texter (skriven redan 1903) beskrivs hur vi skulle kunna fira nationaldagen om vi hade någon. Naturligtvis ska vi sjunga och dansa – vad vore väl en nationaldag utan sång och dans? – men vi måste ju göra något annat också. Lyth har lösningen: vi ska leka. Men vi måste lära oss att leka på nytt för vi har ju (1903!) glömt bort hur man leker!
Ack. ”Men på det hela taget leker icke folket i Sverige.” Ack.
För vi sitter hellre stilla och betraktar naturens fägring och lyssna på fåglarna, fy på oss. Men det är tur att ungdomarna finns; de kommer nog att få ordning på lekandet. Säger Lyth, som också vet hur man bäst roar sig:
Gån nu ut i naturen och förpläga er – lek glada lekar, anordna tävlingar och sjung och dansa av hjärtats lust och skänk Björn Borg en vacker tanke ity han idag fyller 57 år. Men akta er för pokuleringen.
Pokulering blir det nog allt ändå en dag som denna: Hallands Fläder före middagen, halstrad entrecote.
Apropå det: kan man palla fläderblommor ostraffat? (Jag är en hejare på att göra flädersaft men har ingen fläder.) Eller … det kanske är lika bra att plinga på hos fläderägarna och fråga …?
Vilken tur Lotten att du inte skadade dig när du snubblade över Lyths text! Nu kan man alltså med gott samvete njuta av denna pärla. Varje slumpmässigt nedslag lockar till vidare läsning (’vidareläsning’ ?). Man måste handskas varsamt med gamla texter men nog måste det vara tillåtet att läsa dessa tankar som pekoral – en subtil konstform som numera försvunnit.
Men läser man med eftertänksamhet upptäcker man snart att, mutatis mutandis, mycket av tankarna lever kvar än idag och i förlängningen kan ha ödesdigra konsekvenser. All nationalism, även av oskyldigaste slag, bör betraktas med misstänksamhet. (Att bära folkdräkt är väl både vackert och trevligt men vem var det som gjorde det vid riksdagens öppnande för något år sedan?)
Hallands Fläder i all tänkbar ära men inte behöver man väl fira valet av Gustav Vasa till kung för att dricka den?
Men ha det så kul med små grodorna. Själv skall jag gå ut och titta på översvämningen.
Jag frågade mina kollegor igår om någon skulle FIRA nationaldagen, men fick tio fågelholkar till svar. Däremot verkar det finnas massor av olika evenemang runtom som firar nationaldagen, typ Galoppen på Gärdet och här har vi Medeltidsmarknad … Själv försöker jag övertyga Karlsloken att en soul-rock konsert på Katalin kunde liva upp, men vi kommer nog bara hänga upp fasadflaggan och baka piroger (oh, så svenskt) och spela Cluedo eller så. Hur ”firar” båset?
Jag har pallat fläder! På Öland tror jag det var vilda buskar, men dom här i Knivsta stod på en gård. Fläder vill inte växa i min trädgård – tyvärr.
Man kan inte låta dårpippin styra sin världsbild och t ex undvika folkdräkt bara för att JÅ använder en! Jag har hört att man inte får tala om djurens rättigheter, för det gör minsann nazister också.
Så där kan man ju inte resonera. Så mycket makt ska de inte ha.
Fläderblomspalling i parker brukar gå bra. Men ta gärna blomklasar som sitter lite i skymundan och palla nattetid. De gulvita blomklasarna syns bra i sommarnatten.
Och här firar vi nationaldagen med att beundra vår nationalistiska trädgård, där de solgula maskrosorna vänslas med den blåa blomma som vi tror heter prins Gustavs öga. (Ingen fara, det finns knallröda dillpioner, violetta midsommarblomster, svarta och limefärgade petunior också, samt ett förargelsens rödlila prydnadsträd. Mycket mångkolorerat på det hela taget.)
PS. Vilka spännande texter du letat fram, skulle jag ju skriva!
Så många härligt bekymmersrynkade pannor man anar bakom texterna.
I dag funderar jag över hälsningar. Det är ju röd dag, och de röda dagar brukar ha tillönskningshälsningar. God jul, gott nytt år, glad påsk, och stundom hör man faktiskt också glad midsommar. Men vad skulle man säga en dag som denna? Glad national? God svensk? Hej hemma?
Min fläder har inte börjat blomma än. Vi bor för högt.
Man förstår att kvinnor varken hade folklynne eller tankar om detsamma.
Trevlig helg kan man ju inte heller riktigt säga, eftersom det svenska folklynnet inte riktigt har bestämt sig för vad det tycker om 6 juni. ”Det är nåt med flaggor – och kungen på Skansen och drottningen i nationaldräkt – öh – och man är ledig, va? Eller?”
Och jag ber så hemskt mycket om ursäkt, men ”Min fläder har inte börjat blomma än” låter lätt ekivokt. På ett romantiskt, poetiskt sätt. Man ser för sig mild, vacker och sedesam flicka på svensk sommaräng. I folkdräkt.
(Flickan, inte ängen!)
Nu låtsas jag att jag är en mild, vacker flicka. Sedesam tror jag att jag struntar i.
Tyckande encyklopedister, skitkul, lekentusiasten, också skitkul, fläder som blommar finns det här, bara att hämta om du har vägarna förbi Kyrkbacken, Ven, Lotten!
Oj, detvar ju inte Lotten som skrev det. Strunt samma. Snart dags att börja pokulera. Bäst hålla ordning på konsonanterna, annars blir flädern ekivok.
Fläderblom har jag pallat flera gånger i den branta sluttningen nedanför och vid sidan av Gyllene Uttern. Då var det ett fårbete. Enklast tog man sig över fårstängslet i närheten av statyn Löparna. Hittade ingen bild med blommande fläder vid statyn, men en del av det gröna som syns är fläder.
Numera skulle jag kunna förse mig med massor av fläderblom ty runt parkgångarna i mitt närområde finns mängder av fläderbuskar. Men det bär emot att göra saften i ett stadsbeläget kylskåp, när den ska tillredas i ett stort Höganäskrus som står en vecka–tio dagar i en potatiskällares svalka under daglig omrörning. Dessutom finns inte det allra bästa receptet kvar och nu, utan luktsinne, skulle jag inte ha mycket egen glädje av hylleblomssaften som man säger här.
På tal om nationaldag, så tänker jag mest på gamla begreppet »Svenska flaggans dag« som vi under fyrtio- och femtiotalet firade genom flagghissning på landet om dagen inföll på en ledig dag (helg eller så) och så firade vi att det var »Laxstadens Jolly Bobs« födelsedag. Det var vår hund som vi annars alltid kallade Sampo. Men den 6 juni påminde vi varandra om hans riktiga namn. Ibland sjöng pappa »Jolly Bob från Aberdeen«. Inte så högtidligt precis. Men det var noga med att flaggan halades i rätt tid. Flaggregler lekte man inte med!
Angående ungdomens lekar så anordnade på landet (under femtiotalet) det närbelägna pyttelilla samhällets handelsman »Lekaftnar för ungdomen« en kväll i veckan under delar av sommarlovet. Det var faktiskt rätt skoj! Såväl traktens ungdom (inom någon mils cykel- eller mopedavstånd) som vi sommarboende dansade diverse ringlekar, grillade korv och drack saft (eller kanske läsk?). En lekledare fanns på plats (minns inte om det var handelsman själv) och sedan gick vi kilometrarna hem i augustimörkret och beskådade stjärnfall och slogs ibland med myggorna. Hur som så lärde man känna fler i trakten boende, än vad man annars skulle gjort.
Jag ska försöka komma ihåg att ta med mig en fläderbuske nästa gång jag kommer att passera E-tuna. Alternativt passerar du oss nästa gång du tar bilen med upp till Stockholm.
Vi kan också träffas i stan när du är där så att jag kan överlämna en påse, bara jag vet om det kvällen innan kan det ganska säkert ordnas. Men de har inte börjat blomma än så du får ge dig till tåls.
Pysseliten, här ska det nog pokuleras lite, ingen får pengarna tillbaka om de satsat på att det blir grillat till middag. Sen kanske vi vandrar över till en granne.
Lystring!
Transportmöjligheter från Karlskoga till Örnsköldsvik och tillbaka. Färd norrut på måndag och återfärd på onsdag.
Mellanlandning i Horndal, södra Dalarna där omlastning till linjen Horndal-Stockholm kan ske.
Buskar och fläderblommor kan medtagas. Ävenså tvättskåp och mindre dörrar.
Passagerare (en normalstor eller två mycket små) kan medfölja.
Wasa dubbelmacka och mineralvatten eller öl serveras under färden. Tillgången på båda är betryggande.
Anmälan (ej bindande) i denna tråd.
Hallands Fläder är svenskt, och framför allt somrigt i smaken. Självklart i dag. Under den mörka årstiden tenderar vi att nubba på O.P (eller bägge juletid).
Kunde M och S ta tillbaka den svenska flaggan från Vitmaktarna på 90-talet, så vore det väl skit om samma inte kunde ske med folkdräkten?
Mitt bidrag blir alltså en svensk och folklig (ande-) dräkt.
Det låter som om jag har mitt fläderbestånd tryggat — utan att behöva svänga förbi Ven, Rosman.
(Som om det skulle vara något man undvek. Pah.)
Nu ska jag anordna lekafton!
Jag har städat trädgård. Det är inte klokt så mycket torra syrenkvistar som det kan finnas. Likaså klätterrosor och fd svarta vinbär. (Ja alltså, det är själva busken som är fd. Bären i den mån de skulle finnas vore fortfarande svarta.)
Det måste väl vara trädgårdsskötsel som man ska idka en vacker dag som den här?
Nu är jag så trött så trött och vet mig inte något som ska transporteras ens delvis av den där sträckan. Tvättskåpet står redan på plats.
Det ser inte ut som om det blir någon äggläggning i fiskgjuseboet.
Men det finns u ett annat par fiskgjusar i Estland, bevakade av kamera, som har lyckats få till det och nu ruvar på tre ägg: http://pontu.eenet.ee/player/kalakotkas2.html
Jag vet inte hur långt från varandra de båda kamerorna och boen finns.
Det finns också ett forum för detta andra fiskgjusebo som bebos av – enligt forumet – Irma och Ilmar. Här är det hannen som har sändare på ryggen.
http://www.looduskalender.ee/forum/viewtopic.php?f=56&t=550&start=1660
Agneta uti Lund, jag har följt det forumet nu under denna säsong och
avståndet mellan bona har nämnts. Kommer jag ihåg rätt så var det
9 mil mellan bona.
Tack, Agneta uti Lund.
Jag har firat nationaldagen genom att flagga med flaggan
ända upp i topp.
Det verkar ändå som om Katharine och Ernie har det rätt trevligt. Hon damp ner i boet i förmiddags och ropade på honom och vips dök han upp/ner med en fisk. Levande, tror jag. Det såg ut som om den sprattlade lite. Jag så där håller de på och jag tror de har bestämt sig för att vänta med ungar till nästa år. I sommar är de bara lediga, flyger omkring och träffar andra fåglar (fast kanske inte Doris), fiskar, latar sig och har det bra i största allmänhet.
Fläder, det är för överklassen, ta svartvinbärsblad (svarta vinbärsblad? näe) istället, och följ fläderreseptet. Man kan ta Älggräs också, det blir ännu bättre samt smärtstillande, faktiskt.
kicki, älggräs har jag aldrig provat med fast det finns gott om råvara på en sankäng bara några hundra meter bort. Kanske dags att prova, för det där lät inspirerande. Svartvinbärsbladsaft (så skriver i alla fall jag det) gör vi varje år, och just nu är bästa tiden! Fläderblomsaft gör jag de år vår egen fläder behagar vara stor och blomma. (Ibland tar den vinterstryk, om det nu är extremkyla, hargnag eller vanligt sorkanfall.)
Nu ska jag vänja mig vid det andra fiskgjuseparet, så det så. Himla skarp bild, faktiskt.
Om man gör svartvinbärsbladsaft och då snor buskens blad — påverkar det svartvinbärstillverkningen då? (Vi gör ju varje sommar fem liter svartvinbärssylt som vi aldrig äter upp.)
Man behöver ju inte kalplocka buskarna och de tål rätt mycket stryk. Fast — jag har fyra stora (de förblir jättelika trots att jag skär bort en tredjedel till hälften av grenarna var tredje höst) så det är bara att noppa här och där — tre liter blad, säger min tumregel, och man pressar förstås ihop dem men inte kompakt, så sååå mycket är det inte.
Bärproduktionen är vad jag märkt helt ostörd.
Sedan, eftersom vi talade om badande och simmande och andra monster i förra båset, kan jag inte låta bli att uppmärksamma att Esther Williams har gått ur tiden.
Tack Annika.
Atletisk simmande dam i vattenmusicals! Rätt kul karriär, gissar jag.
Mina tankar går, som det alltid heter, till hennes nära och kära (har svårt för denna kliché) – och till Hans Alfredson.
Må Esther simma lugnt och undgå den svarta lagunens fasor.
Förutom att Esther simmade i kringelikrokar och var jättecool, är en av hennes nära och kära faktiskt Lance i Falcon Crest: hon var hans styvmamma.
Själv tillbringade jag stor del av min ungdom i bassäng och under höstarna, när vi inte tränade på att förbättra oss i de fyra simsätten, så övade vi oss i vattenbalettens och figurflytningens alla konstigheter i grupp, för att varje år till Lucia uppträda därmed på badhusets och simklubbens Eldfest. Vår ledare däri fick säkert sin inspiration från Esther Williams filmer. Det här tilldrog sig före tevens tidevarv och simhallen var knökfull av åskådare varje år.
Fläderblomssaft vs Älggrässaft.
Fläderblommorna vinner enl min mening.
Syrenblomssaft? Tror jag skall prova i år. Fortfarande tillräckligt med blomsklasar på en buske lila bondsyrener.
I brist på fläder på dessa bistra breddgrader så får det bli älggrässaft, faktiskt är det godare. En drink på älggrässaft innehåller dessutom smärtstillande, det måste jag testa någon gång.
Rabarberpaj och Rabarberkräm är väldigt gott.
Även svartvinbärsprodukter är gott, t.ex. svartvinbärssaft, svartvinbärsgelé och svartvinbärste.
Det osannolikaste med Esther Williams har ju under överskådlig tid varit inte fiskare Garbo, utan LSD. Hinner inte skriva mer, men gugla för all del!
(Och kan man nånsin se de evigt psykedeliskt föränderliga blommönstren i hennes vattenbaletter på samma sätt därefter, med mångkulörta bubblor, mytologiska figurer, av böljande vatten vågiga konturer ?)
Så, älggräsgrogg dagen efter myckenhet Hallands Fläder rekommenderas?
Om älggräs:
»Lukten af denna växt är den allra mest intensiva. Till följe häraf är det i Sverige ett bruk bland bönderna att på helgdagar och vid gästabud strö friska blad af densamma på golfvet, på det att lukten däraf må fylla hela huset, och denna blir ofta så stark, att den knappt kan uthärdas. Om vintern däremot strör man på liknande sätt grankvistar på golfvet. Se där ett medel till beredande af trefnad i hemmet, som naturen själf bekostar!«
Flädersaft eller hyllebärssaft görs av fläderbären. Används sedan gammalt som huskur vid förkylning.
Här finns ett recept på fläderbärssaften.
Jag är djupt chockad. På Magnus Anderssons begäran satte jag mig nu in i LSD-vanorna och fann att (av alla!) Cary Grants bruk av denna substans förändrade hans liv. Och att han rekommenderade den till sina vänner – och där kom Esther och ville också ha.
– Psykoanalys på två röda! sa hon nöjt och orkade sedan simma lite till.
Jag hittade detta: »The book also revealed Williams took LSD under a doctor’s supervision after Cary Grant (I)’ recommended it. Esther later admitted privately that this had no basis in fact, and was made up simply to bolster interest in the book.’.«
”…that this had no basis in fact…” tänk vad fina omskrivningar det finns för att ljuga!
Nixons hejdukar sade på sin tid att en del utsagor var ’inoperative’ och i min tid har mer än en chefsperson gjort en ’kommunikationsmiss’.
I brist på fläder ställer jag nu denna fråga: när man kokar rabarbersaft så blir det ju en massa rabarbergish över. Kan man göra nåt med det?
Mer fläder!
Cecilia: Inte för att jag vet vad gish är, men jag antar att du menar geggamoja, så: kräm?
Örjan
Vad gör man med urkokta rabarberstjälkar? Slänger?
Gish!
Systrarna Gish! 😉 Var det inte Lilian som spelade mot Bette Davis i en film när båda var så där 89 år gamla?
Jag vet inte hur det gick till men jag förirrade mig i drogens töcken och hittade en intervju som aldrig publicerades. Intressant att läsa hur kemisten som upptäckte LSD resonerade, kanske speciellt hans idéer om LSD i konstnärliga sammanhang.
På söndag kl 12-16 har du chansen att sticka offentligt vid Radermachersmedjorna, Lotten!
Gishfrågans svar föll platt då maken snabbt som attan förpassade geggan till komposten. Men tack ändå.
Cecilia
Va? Tycker du inte att Lotten sticker ut offentligt så det räcker? Stressa inte tjejen!
Pysseliten:
Lucka 13 2010.
Facit till sagda lucka.
Tadaaaaa!
SG: Skulle göra som Cecilias make. Är det urkokt så är det. Men till nästa år kanske hobbyhöns har införskaffats. Då borde det kunna bli hönsmat.
Bloggare med hobbyhöns.
http://skafferiet.taffel.se/2013/05/28/kycklingarna-i-koket/
Jag skäms, men jag lider av ju korrekturticks och bara måste gnälla över att ett r smugit sig in i ordet allestädes ovan. Kommunikationmiss eller inoperativ stavning?
Annars lika trevligt kåseri som vanligt. Festlig historia om Alf Henriksons marginalanteckning. Glad annandag national!
Här ska inte
skämmarskämmas, Johan Hamberg: jag uppskattar när felen påpekas och säger så varje gång det sker!Korrekturticks is a good thing!
Jamen att jag inte kom ihåg det! Den där intervjun i facit, är den från New York Times, hans allra sista? Intervjun i min länk är äldre. Tänk att karlen blev 102!
Och så kom det in ett ”r” i stället för ”s”. Vi vill ju inte – men när du tvingar oss…
Hobbyhöns låter iofs kul. Men lille hobbyhunden som är av stående fågelhundsort skulle antingen få fullt upp (hönsen också) eller så skulle han bli blasé.
Dessutom måste man nog ha hönsen nånstans på vintern.
I ett annat liv ska det has både kompostätande ägghöns och ullfår, fast de senare ska nog inte äta kompost.
Och huu så det saknas hund här! Allt får man förskölja och fördiska. Ingenting blir renslickat. Tur det bara är sisådär en månad kvar på eländet.
Rabarberrecept med jordgubbar
Skiva rabarber. Lägg i kastrull (ej aluminium) 1 mm vatten + socker.
På med lock sjud på svag obs svag värme, till rabarberstjälkarna är porösa. Sila av och spar vätska (och rabarberfibrerna).
Sjud nu ihop spadet (rabarbervätskan) till ”konsistens”, som kockar brukar säga. Ej tillräckligt söt? OK tillsätt mer socker under sjudningen.
Snoppa och halvera/kvarta jordgubbar.
När rabarbersockerlagen har önskad konsistens, tillbaks med rabarberfibrerna i den varma lagen.
Tag av från plattan och vänd ned jordgubbarna.
Servera ljummen med créme fraiche eller vaniljglass.
Gammal receptidé från Lennart Engström och le (la?) Copenhague i Paris. Ok han serverade kompotten i tudelade smördegsbakelser med just créme fraiche.
(Nämen nu läste jag med fel betoning igen — Cecilias förskölja och fördiska blev någonting i stil med förbanna och förvanska, och jag tänker på saker som blir alltför blöta och alldeles sönderrengjorda … men jag har stor sympati för hundbristen!)
Rabarber har jag mycket, mycket mer än jag kan förtära, men jordgubbar finns ju inga riktiga än. Örjans förslag måste sparas!
Hjälp, jag har fördiskat mig!
Ja, se vem har inte haft den känslan?
Och jag har förtvättat mig och fördammat mig, vilket säkert har fördummat mig…
Ack, sådana farligheter måste ju undvikas. Denna helg ska jag noga vinnlägga mig om att inte bli alldeles förstädad! Puh.
Om man köper biljetter eller annat som förköp, har man då förköpt sig?
Äter man en förrätt finns kanske risk att man föräter sig.
Tjänsteförrättning, är det att provsmaka entréerna?
Glass och jordgubbar. Vilken oförrätt!
Nu ska jag ut och förgå mig!
(Huh?)