När jag var liten, stoppades vi barn in i bilen och så körde våra föräldrar oss till Tyskland och Frankrike. Vi bodde på hotell med dunbolster och levde livets glada dagar (och gick in i ALLA kyrkor) med restaurangmat emedan vi var barn till lärare, som ju hade bra lön och sommarlov precis hur länge som helst.
Idag stoppar jag in tre av barnen i bilen och så ska vi (med sprucken vindruta) köra ner till Olseröd för att hälsa på Ami (hon med Carl Larsson-boken). Men vad skaaaaa vi hitta på på vägen ner?
LL99 i båset säger att vi ska ta en tur till Kåserbega och Ale stenar och i Kåseberga äta laxburgare med pepparrotsgrädde. Vi vet att vi måste stanna på stationen i Kristianstad, annars är vi öppna för allt. Det sägs att det är 50 mil som tar 6 timmar, men inser att det mycket väl kan bli 70 mil som kan ta 12 timmar.
Ett av barnen (Tjugoettåringen) i bilen har sedan i måndags körkort, så det kan hända att jag till och med får till en och annan uppdatering här.
Uppdatering kl 13:02 på Burger King vid Östgötaporten
Kall wrap, halvbrända lökringar och ett vansinnigt plaskregn. Det är jättekonstigt att Burger King inte har något nätverk till oss och kaffeapparaten är trasig och piper i panik nu när reparatören närmar sig med en jättehemsk dammsugare som suger så att våra trumhinnor ställer sig i darrig givakt. Men – här sitter vi och trivs.
Uppdatering i en säng i en fantastiskt snyggt stajlad friggebod mittinatten
Det bidde inga som helst besök på vägen. Regnet hälldes ner i sådana mängder att vi inte ens stannade för att gå på toa eller köpa glass.
Men grattis till 21-åringen!
Wanås slott har vi ju pratat om förr, men jag kommer inte ihåg om ni åkte dit någon gång? Röster och speglar i skogen, bronsflickor som kissar…
Flygvapenmuseet i Linköping:
http://www.flygvapenmuseum.se/
Gravpyramiden utanför Aneby.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Stj%C3%A4rneborgs_museer
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=5573943
Men kolla! Jag lyckades leta upp denna kommentar från ditt bås från förr i tiden. Kanske kan återanvändas (med reservationer för att ett och annat kan ha förändrats – sillen kan ju ha möglat till sig igen, till exempel):
”Tips om resmål söderut? Glimmingehus, förstås. För att det är ett fint exempel på historieförfalskning: man byggde med flit och med inspiration från Skottland så att huset skulle se äldre och mer romantiskt ut än det är. Och för vildmannen förstås, som står där i en trappavsats. (Hoppas jag i alla fall. Om inte måste du fråga Lena Alebo var han är. Det finns fina vildmansstudier vid Lunds universitet, seriösa seminarier och så. Och avbildningar av vildmän och vildkvinnor och till och med vildbebisar.)
Och medeltidsmaten på Glimmingehusrestaurangen har blivit riktigt bra sedan krögaren fått klart för sig att det INTE är medeltidsmässigt med möglig sill.”
GIVETVIS måste ni besöka Hasse å Tage-museet i Tomelilla, det måste du lova! Det är fullständigt älskansvärt i sin pyttelilla kufighet och det innehåller så många godbitar att man blir alldeles glad i flera timmar. Det lönar sig att ringa och boka tid i caféet intill, för man kan bara vara några stycken åt gången där inne. Och så fikar man sen.
Wanås är kanon, även om man varit där tillkommer det ny spännande konst varje år. Och man måste ju gilla installationer som bjuder in till deltagande:-)
Kongratulationer till körkortstagaren.
Är ni framme snart? Hur långt har ni åkt? Hur långt är det kvaaar? Är ni hungriga, måste ni kissa, mamma de nyps, hur långt är det kvaaaaaar?
I Kristianstad kan ni ju passa på att besöka ”Sveriges lägsta markpunkt”. Det är kanske inte världens mest upphetsande sevärdhet där den ligger inklämd mellan Statoil och motorvägen men är ju i någon mån unik i Sverige.
Första gången jag var där var samma sommar som jag också upplevde Sveriges HÖGSTA markpunkt, dvs. Kebnekaises nordtopp.
Smygehuk är ju inte heller så långt bort, så varför inte ta kustvägen ner från Olseröd via Brösarp, Kivik, Simrishamn och Kåseberga till Smygeuk?
Nu vet jag ju inte så mycket om medföljande telningar (på nästen två meter?). Men hur ålderssäkrade är alla dessa goda, trevliga tips? Jag menar kanske inte att allt hela tiden måste vara toppen för alla och dessutom tror jag det är ganska nyttigt att ha lite tråkigt ibland. Men just här och nu?
Själv har jag i och för sig inte kommit med ett enda tips, så jag tar genast tillbaka allt och hävdar motsatsen.
Har ni tidigare besökt världens minsta filmmuseum i Tomelilla? Ligger förstås inte utmed er körväg, men kan ju passa att besöka en dag om regnet fortsätter att strila.
Det var var jag gjorde i går vid ett regnigt österlenbesök. Caféet i anslutning till museet har därtill skaplig meny.
Cruella och Agneta uti Lund verkar vara överens, innebärande att detta museibesök må anses obligatoriskt.
Nå?
Ja, uppenbart. Jag såg inte Cruellas förslag tidigare.
Jag har inga tips. Den enda jag gjort i Småland var att bo i en stuga en gång, men den är nog inte mycket att titta på, och nästan det enda jag gjort i Skåne var att cykla runt med pigga studenter över slätthavet. Och så tittade vi på Ales stenar, dit cyklade vi nog inte. Det var i alla fall rätt fint. Så nu ber jag om många rapporter från sevärdheter jag missat.
Instämmer i kören:
– Gratulerar till nya körkortet!
– Ni måste åka till Wanås! Verkligen!
(Sedan kan ni ju ta Älmhult på vägen hem och rajda deras stora fynd-avdelning, men då kanske ni behöver släpkärra sedan).
Men asså … det känns som att Lotten redan varit på H&T-museet.
Har nån idst kollat det? Inte jag.
Ni kan förresten ta vägen via Pjätteryd. Inte för att det finns något att se där, men ortsnamnet är så festligt. Ni kanske kan fotografera er vid skylten?
Östgötaporten? Finns det en sådan? Var?
Idag har jag kört en älgkrockad (ostädad) hyrbil till Sandviken, så nu vet jag hur en sådan kan se ut!
I recept kan man läsa ”serveras med vispgrädde” och ”serveras med lättvispad grädde”? HUR skiljer sej den ”lättvispade” från annan vispad grädde och när serverar man det ena och när det andra?
Jaså, det är där regnet är. Inte hemma i Kafjärden (Ö Eskilstuna) där grann-/potatisbonden dragit igång sin bevattningsanläggning.
Han skulle gärna tagit emot 30 mm nederbörd.
Ökenråttan: Vispgrädde. Varför inte vända frågeställningen till ”Vad skulle du uppskatta” till denna (oftast) dessert?
-ovispad grädde
-lättvispad
-hårdvispad
Enligt min uppfattning vinner normalt lättvispad, tack vare sin formidabla vidhäftningsförmåga till bl.a bär. Till kompakt rababer-/äppelpaj kan jag dock tänka mig hårdvispad dito.
Ni kunde ju ha kommit till mitt jobb (på en förskola) och fått vara med om den rundvisning som jag idag höll i för en hel busslast koreaner på rundresa i Sverige. Koreanerna fotograferade allt (inklusive barnstolar, regnkläder och en manlig förskollärare som lekte tillsammans med barnen) och hade mängder av frågor om allt från hur barnen gör när de tar av sig skorna (om de har hjälpmedel) till jämställdheten bland förskollärare till vad vi gör om barnen blir sjuka och så vidare. Det var en minst sagt intensiv, men rolig upplevelse!
Ivö är värt ett besök, om inte annat så bara för att få åka med Skånes enda gula ”Vägverksfärja” över Skånes största insjö.
Fika på Kafé Annorlunda vid Stens Huvud.
Fyledalen, ån, sandtaget och den döda almskogen…
HARLÖSA GRAND CAFÉ!! Hoppas det finns kvar, 50-talsinredning, leverpastejmackor på beställning, JUKEBOX och aspidistra på dass.
Tack, Örjan! Och den ovispade har jag bara sett i ett sammanhang: till min Mammas plommonsufflé.
När använder ni andra lättvispad respektive vispad grädde?
Harlösa?
Inga harar, eller inget hår? Eller öser de harl där?
Förlåt en okunnig: vad ÄR lättvispad grädde? Är det vispgrädde som man bara vispar lite , eller är det någon särskild sort?
Malin: Stor dassblomma?
Hört sången om världens största aspidistria
och: Repeterar mig. Ovispad eller lättvispad grädde till nu aktuella jordgubbar. Ovispad lägger sig i botten på serveringstallriken. Lättvispad kan fästa vid/ligga kvar på ovansidan av gubbarna.
Ger olika smakupplevele, trots samma råvara.
Örjan, det var inte frågan – frågan var om ”lättvispad grädde” är en särskilt sort som kommer i särskild sorts paket, eller är allt bara samma gamla vanliga vispgrädde som man vispar mer eller mindre?
Samma gamla vanliga.
Grädde från någon form av sifonförpackning, finns inte i tanken att jag någonsin skulle använda.
Finns ingen elvisp är det handslagning som gäller.
-Whipped cream
-Schlagsahne
osv
Piratenmuseet i Vollsjö har öppnat för säsongen. 13.00 – 17.00 varje dag
Lättvispad grädde är vanlig vispgrädde som har vispats lätt. Borde kanske kallas lätt vispad grädde? Somligt smakar bättre med lättvispad grädde, tycker jag. Mer vispad grädde passar exemplvis till tårtor och t.ex. som en klick på nyponsoppa. Gräddmjölk är en annan variant: består av ovispad vispgrädde spädd med vanlig mjölk.
Helt annan gräddfråga: Vet just du vad en gräddtjuv är för något?
OK! Jag undviker också alla tillkrånglade och kemifierade matvaror. Här har vispats med elvisp från setiotalet, snurrvisp md handtag från barndomen och handvisp. Ballongvisp har jag inte prövat.
Vispgrädde är gott. VÄLDIGT gott.
Lottenfamiljen: Har ni gått och lagt er på pensionat?
Afbeta uti Lund: NU vet jag! 🙂 (Googlat) Ack, vad jag minns mjölkflaskor med grädde i flaskhalsen…
”Afbeta”? Låter som engelsk medeltida drottning. Agneta, menade jag förstås.
Lätt vispad grädde eller lättvispad grädde?
Tycker normalt illa om särskrivningar, men i detta fall är den särskrivna mer informativ.
”Lättvispad” grädde är ju dessutom dubbeltydligt.
Kemikalier tillsatta för att underlätta (den enkla) vispningen?
Behövs inte. Se till att grädden är kylskåpskall, inte rumstempererad, så går det fortare/enklare..
Nu börjar det bli intressant!
I England med angränsande länder får man ibland clotted cream. Och dessutom finns det Devonshire cream. På andra sidan kanalen heter det oftast Crème Chantilly och då har den lite syra. Och ibland en kanderad viol på toppen.
Och så finns det ju smör – som väl är en extremform av vispgrädde. Och av smör gör man beurre noir.
Örjan, har du någon bra sammanfattning? Vispgräddens stamträd, så att säga.
Glass i Åhus är ett annat förslag.
http://www.glassbaten.com/
Ottos Glass–Glassfabrik
SG: Ännu inte.
Funderar fortfarande kring LundAgnetas ”gräddtjuv”. Har det verkligen med gamla mjölkflaskor i glas att göra. Hört talas om sådana men aldrig upplevt för på barndomens 50-tal gick jag till grannbonden för att hämta kannan full med nästintill spenvarm mjölk.
I sig borde detta vara vanligare i England med deras tidigare distribution av mjölk i flaskor direkt till dörren. Har sett filmer där starar (el dyligt) lärde sig att hacka hål på flaskans toppfolie för att komma åt innehållet. Form av gräddtjuv?
Annan association till ”gräddtjuv” är ”mjölktjuv” i form av ormar. Vill minnas gammal skrock/skrönor om att ormar ”mjölkade” kor i hagen. Har ännu inte hittat internet-bekräftelse på dessa skrönor.
Ja, Agneta. En gräddtjuv var nån sorts liten tratt som man sänkte ned i mjölk och fångade upp grädden med.
Örjan:
Men du jobbar på det hoppas jag.
Mjölkharar var vanliga förr. Trollkonorna (jo, dom blev uppeldade när dom blev påkomna) hade mjölkharar som diade grannens kor och sedan sprang hem till matte och spydde upp mjölken åt henne. Tror att jag sett bild på sådan hare i Härkeberga. Eller också var det i Olaus Magnus.
Double cream finns också. Den är väldigt fet och maffig.
SG: ”Vispgräddens stamträd”
Kan inte men visst antyder du fakta.
Smör-för långtidsbevaring av grädde. Vi har av tradition saltat sådant. Ger bättre lagringsbarhet under alla vintermånaderna.
Mjölken- Spara/bevara över vintern genom att göra ost (med konserverande salt)
Vasslen (efter osttillverkningen) – koka ihop till messmör. Alternativt ge som föda till kalvarna.
Dejan på fäboden hade många arbetsuppgifter att utföra.
SG: Googlebilder på mjölkhare
Någon av dem du sett irl?
SG: Jag avser avbildningarna.
Skulle aldrig kunna identifiera en verklig sådan.
Redskapet gräddtjuv använde vi i stan för att fiska upp grädden ur de enliters glasflaskorna för mjölk under såväl fyrtiotal som en bra bit in på femtiotalet. Mejerimjölken var inte homogeniserad på den tiden utan grädden flöt upp lade sig överst i flaskan. Grädden man tog till vara med hjälp av gräddtjuven använde vi till kaffegrädde och för oss barn att röra ut tillsammans med kakao och socker som stomme till drickchoklad. Ibland med hett vatten till vattenchocklad annars med varm mjölk till mjölkchocklad.
På landet hämtade vi obehandlad mjölk på närbelägen bondgård i en stor spann som ställdes till avkylning i en vattenfylld ekbalja i källaren. Minns jag rätt så skummades den mjölken med någon sorts slev. Användes till kaffegrädde, drickchoklad och överskottet hamnade med sur mjölk i det som skulle bli filbunkar.
Agneta: ”skumma mjölkkannan” på grädden.
Mor använde vanlig soppslev. Vad jag minns kunde hon göra två skumningar.
Toppgrädden – vispgrädde
”Undergrädden” -kaffegrädde.
Skall kolla imorgon om jag minns rätt.
Agneta: Gräddtjuven har egen text på Wiki.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gr%C3%A4ddtjuv
Mjölk eller grädde?
Tänk på separatorn! http://sv.wikipedia.org/wiki/Separator
Mjölkharen, även känd som bjäran. (Uj vicken ful bild det är på den sidan!).
Åååh, grädde. Ovispad, lättvispad (lätt vispad — jag håller med, särskrivning är faktiskt tydligare när man tänker på saken), vispad, hårdvispad. Och smör. Gott. Jag undrar hur många smultron som har mognat i morgon.
Fanns det inte nån dum låt om separatorn på … eeeh … 70- eller 80-talet? Men vad kan den då ha hetat och vem kan ha gjort den? Eller är det bara en mardröm?
Örjan: ”Lätt vispad grädde eller lättvispad grädde” är två helt olika saker.
Det första är ingen särskrivning utan vanlig korrekt svenska; grädden är lätt vispad, dvs inte vispad så länge eller så hårt. Att du tvekar beror på att ”lätt” redan slutar på ”t”. Det är enklare att se att ”hårt vispad grädde” inte är ett fall av särskrivning. Det andra betyder grädde som är lätt att vispa.
Jag var unge på mjölkflasktiden, den enda som ändrades då var förslutningen, det kom en ”modern” med en liten flik som skulle göra den lättare att öppna. Men jag har också hämtat mjölk i spann från mjölkmagasinet.
Bjäran! Det var en ny och charmig bekantskap. Verkar stämma att det var i Härkeberga jag träffade på mjölkharen. Men då såg den lite annorlunda ut. Mera harig.
Örjan: Ser fram mot kulinarisk grädde/smörredogörelse.
Annika
Kan det vara den här du tänker på?
https://www.youtube.com/watch?v=Hccf-8BYaDg
VARFÖR kör Pysseliten en älgkrockad bil?
Nu är vi framme! Nåja, vi har varit här ett bra tag, men internätet är extremt känsligt och tål inte riktigt framknattrande bokstäver. Jag får sitta blick stilla och inte nysa eller prata för högt.
Hasse- & Tagemuseet, Wanås och Flygvapenmuseet har vi klarat av tidigare ENBART pga. båstips.
Resan ner idag föregick mil etter mil i enbart hällregn. Och det blev inte bättre ens när vi dansade en antiregndans på en rastplats — så vi stannade helt enkelt ingenstans utom för mat eller näspudring. Men nu ska vi vara här i Olseröd till fredag förmiddag, när vi drar oss till Viken, strax norr om Helsingborg. Och då ska det INTE regna.
Nu dör internetet. Det vacklar och famlar efter livhanken, stönar lite och tar sig åt hjärtat. Nu faller vi, faller, fall…
Annika- Bjäran
Håller med vilken förskräcklig bildimitation på Wikipedia. Kopia på verklighetens målning.
Detta torde vara foto på Pictors original.
http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Mj%C3%B6lkhare_fr%C3%A5n_1400-talet_i_H%C3%A4rkeberga_kyrka_0718.jpg
Någon Wiki-redaktör i båset som kan lägga in äkta fotografi på sidan? Fotografskyddad bild? Hoppas/borde inte vara.
SG: Ang grädde/smör. Köpte idag tidskriften White paper. I senste numret har matkunnige Lisa Förare Winbladh en flersidig artikel om smör (som jag ännu inte hunnit läsa).
Skulle inte förvåna mig om där även finns info om smörets historia. Återkommer i så fall
Är det ändå inte skönt att inte vara uppkopplad hela tiden? Semester!
Nej, SG, det var inte den jag tänkte på (och jag kan helt enkelt ha fel) men tack i alla fall, för det var längesedan jag hörde Evighetsmaskinen och den är ju rolig (på nåt vis)!
Annika23.26 Sång om separator???
Vet ej
Dock om sibborator
http://www.youtube.com/watch?v=yzNMRnVPaMY
Men Wanås kan man ju åka till många gånger, ny konst varje år.
Det var länge sedan jag besökte en tidningskiosk. ”White paper” låter som något man skulle intressera sig för.
Amos Persson och siboratorn – oj så länge sedan. Och ändå aktuellt.
Ulla Viottis gräsformationer är väl permanenta ändå?
Ja, örjan, jag känner väl till sången om världens största aspidistra, samt kan göra en rätt passabel imitation av densamma. För övrigt har jag diggat Gracie Fields sen tonåren, tillsammans med George Formby, Florence Foster-Jenkins, Mrs Miller, Flanagan and Allen, Flanders and Swan, Windsor Davies and Don Estelle samt den obestridliga drottningen av brittisk sånghumor Anna Russell.
Gracie Fields sjöng även ’Sing as you go’ med mycket klämkäck text, som Monty Python sen förstörde med sin nya text ’ Sit on my face’.
’Sing as you go’ har därefter varit rätt omöjlig att lyssna på utan att höra den extremt fräcka MP-texten. ’I’ve got snail tracks in my anus since your spirochaets met mine’ är en textrad som av någon anledning sätter sig fast i sångminnet.
Ju knäppare artister, desto gladare är jag…
http://www.youtube.com/watch?v=10dmK7O-KSY&feature=endscreen
Lätt vispad eller (mer) vispad … Lille M. vill ALLTID ha lätt vispad g. Jag föredrar i vissa lägen mer vispad g, exempelvis på ljummen paj eller i varm nyponsoppa . När jag gogglade på ”lättvispad grädde” (båsets mer korrekta benämning har inte slagit igenom än) fann jag drösar av recept där anrättningen skulle ”serveras med lättvispad grädde” och så visades en bild på det hela med en klick ganska hårt vispad grädde. Plats för ? alltså. Och konsultation bland båsets allvetare.
@SG: gräddutbudet i England är ju underbart – clotted cream till scones, och double cream som är tjock som vispad grädde och som man lan köpa i affären för att sedan doppa jordgubbar i på picknick …
Anders GM , säj inte så!
I varje fall inte så här dags när börjar bli läge för lunch. Jag får hungerhallucinationer. Att doppa jordgubbar i, gud så gott, och i det gröna därtill.
AndersGM skulle det vara. Felåt.
Men oj, örjan, det kan faktiskt vara Sibboratorn som ligger och skramlar i mitt osorterade minne, kamouflerad som en separator. Tack!
Lätt, lätt, lätt vispad grädde får mig att tänka på min farfar. Han gjorde verkligen inte mycket i hushållet, men när det vankades någon efterrätt som det skulle vara grädde till, var det han som vispade*. Så mitt barnaminne av vispgrädde hos farmor och farfar innefattar aningen trögflytade vanlig grädde. Han tröttnade fort på övningen, och hörde upp så snart grädden började tjockna.
* av något skäl jag sannerligen inte känner till; jag tror inte ens pappa visste varför det var så, och om faster någonsin har vetat så minns hon inte längre.
Vem var det som sa katrinplommonsufflé med lätt vispad grädde?
Det är en kombination som inte kan eller får varieras på något sätt. Lätt vispad – nästan lite tunn – ska grädden vara!
Synd att sufflén är lite marig att få till. Örjan: Tips?
Och Malin L, tack för Whispering grass, som jag inte tror att jag någonsin har sett förut — härlig interpretationsdans, möjligen lite synd att kameran ibland bara ligger på sångaren så man inte ser vad ”dansaren” gör exakt hela tiden …
SG: Träna, träna.
Styvt vispad äggvite/marängsmet. (Tillsätt sockret etappvis vid vispningen).
Vik försiktigt ned plommonpuren/mjukkokta och hackade plommonen.Slickepott bra redskap. Behöver inte vara blandat till homogenitet. Viktigast är att behålla luften i sufflésmeten.
Se till att formen är noggrannt smörad och därefter sockrad.
Björn Halling på Restaurangakademin, tipsade att man kan ställa den fyllda formen på het platta någon minut, för att få igång värmeöverföringen. Därefter in i den varma ugnen för gräddning.
I min barndom i Tyskland fanns det något man tillsatte grädden för att få den extra hårt vispad. Varför den skulle vara extra hårt vispad kommer jag inte ihåg men produkten verkar dock finnas kvar. Minns att jag tyckte det var äckligt i alla fall!
http://www.germandeli.com/droe3p.html
Minns även att jag av frun i huset fick 40% kirschwasser när jag hade magont i 11-årsåldern.
@Ökenråttan: jag lystrar normalt till såväl Anders som Anders GM eller till och med bara GM så – ingen fara!
I sådana här sammanhang kan det ju dock vara viktigt med detaljerna, särskilt i detta bås för att hålla isär mig och AndersG!
På tal om vispad grädde, vet ni något om konstig ventilation? Det luktar shampo i hela lägenheten fast jag inte har tvättat håret idag och fönstren är stängda. Eller om det är rakvatten. Ibland luktar det mat i sovrummet, och hos en granne känns det när de i lägenheten bredvid röker.
Gammalt hus, gott om igenpluggade skortensstockar efter svunna vedspisar och kakelugnar. Men det hjälper tydligen inte. Nå, det kunde lukta värre saker än shampo!
Om ni hyr bostäderna så är det fastighetsägaren som ska se till att ventilationen är okej. Är ni själva fastighetsägare så får ni kontakta något företag som sysslar med ventilation om problemen är besvärande.
Jo, det är en hyresrätt, och det är klart… Men det låter ju jobbigt! Jag menade mest att ni skulle säga nämen vad lustigt, tänk så det kan bli.
SG: Det var jag som sa. Min mamma serverade sin gudomliga plommonsuffle med ovispad vispgrädde. (Oss emellan tror jag att det var på grund av denna sufflé – med tillhörande grädde – som Lille Maken fastnade för mej.)
och: Även i vårt hus luktar det bland matos i vårt sovrum. Bor du i samma hus som vi? När jag påpekade detta egendomliga fenomen – det ligger ett rum mellan kök och sovrum – för killen som var här och kollade ventilationen för ett tag sen sa han bara ”Ja, det blir så”. Som om det vore helt normalt!
Hos oss hackas dom kokta katrinplommonen, inte jättefint utan lite grövre. Sen mullar man runt plommonbitarna i sockret, vänder alltihop i dom hårt vispade vitorna, ner i form som Örjan beskrev och så grädda.
Hej alla som har gräddgooglat sig just till detta inlägg och blott funnit en trist text med önskan om tips på turistiga plejs. Ja, men nu ska ni läsa kommentarerna, för det är där grädden, tjuvarna och katrinplommonen finns.
Exempel på hur den eminenta blogginnehaverskan aldrig vet vilka vägar kommentatorsbåset tar. Aldrig någon kommentar om ”avvikelse från ämnet”.
Grundinläggen alltid läsvärda, men det är här bland kommentarerna udda saker inträffar.
Nu forsätter jag om tidigare nämnda bjära eller trollhare.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bj%C3%A4ra
Kolla engelska varianten av texten. Islänningar har tydligen egen variant av mjölktjuv. Bildgoogla på ”tilberi” (om du vågar)
Min mormor hade mjölkaffär i Midsommarkransen ända fram till mitten på 50-talet. Mjölken kom i femtioliters bleckbehållare. Tanterna kom ner och köpte ett helt eller halvt mått grädde. Då sänkte man ner gräddmåttet i mjölkkannan och tog upp så mycket som beställts. Alla människor hade grädde i kaffet. Mycket håvande blev det för mormor.
https://www.youtube.com/watch?v=5l_H0IqakW4
Sen hade de kafferep förstås
https://www.youtube.com/watch?v=uO5YGLq9OSc
P.s Jag är certifierad datoridiot, enligt mina söner, men hur gör man för att få länken att bli ett ord istället, om jag får uttrycka mig så?
Eftersom jag inte kan med smaken av katrinplommon gör jag aprikossufflé istället på samma recept. Gudaspis.
Jag har bott i en gammal mjölkaffär. Som senare blev måleributik. Och till sist vår lägenhet. Det senaste är att jag tror att jag blivit laktosintollerant, det suger. Jag älskar keso. Finns det laktosfritt alternativ?
Ja, just det. Den älgkrockade bilen var den enda som fanns kvar hos hyrbilsfirman, när min bokade bil stod på ett annat av deras utlämningsställen. (Förra gången det hände fick jag ingen bil alls, så jag lyckades vara nöjd ändå!)
Malin, gör så här: bild
Malin: Eller använd Lottens länkskola.
Se hennes grundsida, längst upp till höger och läs om ”byxor av2 respektive ”byxor på”. Synestesi á la Lotten?
Nu vetja’nte om jag ska tacka Örjan eller inte, för nu föll jag ner i ett länkhål (tilberi!) och höll på att aldrig komma upp. Islands museum för häxkonst och trolldom, till exempel. Det råkar vara så att detta faller inom mina huvudintressen så jag blir alldeles till mig i paltorna. (Och jarå, jag bildgooglade såklart tilberi och fann de märkligaste ting …)
Pysseliten, nu undrar jag ju exakt hur älgkrockad bilen var. Den gick uppenbarligen att köra, men ändå. Får de göra så?
Jag har den här koden snabbt tillgänglig på min dator – för att kunna visa den här har jag lagt in ett mellanslag innanför de yttre hakarna.
texten
Malin: Viss korrigering av din beskrivning.
Mjölken, standard eller skummjölk levererades i 50-liters mjölkkannor. Färdigseparerad från grädden. Troligtvis likartat för filmjölken
Grädden i mindre dito kannor. Antagligen i 2 varianter, dvs fet resp kaffevariant och då användes mindre mått (gräddmåttet), fortfarande med långt skaft/handtag.
Hittar tyvärr bara bild på mjölklitermått som omvandlats till basilikakruka
Nähä – det gick inte alls det!
Försöker igen och då tar jag helt bort de omgivande hakarna
a href=”url”>texten</a
Såhär alltså:
kunde vara jag och min man…
Det måste ha varit en mycket liten älg, alternativt hade den lååånga ben. Det var en liten bil och skadorna var uppe på huven samt vänster backspegel. Rutorna hela och fina! Jag har hört talas om allt från krashade rutor och bilen full av älgpäls till totalmosade bilar. Den här såg ut ungefär som efter att jag parkerat vår bil i barnsjukhusets parkeringshus med en miljon betongpelare.
Applåder till Malin Lindqvist!
Malin. Första försöket?
Gratulerar. Du lyckades!
Tänk vilken bra hjälp Lottens ”underruta” i kommentatorsbåset är. Där kan man kontrollera om länkförsöket fungerar.
Nu fick jag även igång goggelapparaten och hittade Östgötaporten, som ju ser urtråkig ut! Minst ett flygplan hade man ju velat se!
Jag kunde!!!! Själv, kunde jag! Nästan. Tack LL99 och örjan.
Skulle jag minnas fel, jag som bara lider av Alzheimer medium än så länge?
Ja, det kan vara möjligt. Visst heter det mjölkkannor, men ordet försvann ut i hyperspace.
Man hade i alla fall med sig egen behållare till affären. Till exempel en mjölkhämtare från Kockums i klassisk gul emalj med grön kant.
En sån hade sönerna som små när vi gick till brunnen på landet efter dricksvatten. Stolt man bar hem tre deciliter vådis.
Vet ni förresten vad fördelen med Alzheimer är?
Jo man träffar så många nya trevliga människor hela tiden…
Tack örjan.
Mjölkhämtaren kunde vara i bleckplåt också;
nytt användningsområde
ÖR 16:21
Det skulle vara det då, fastän jag tillåter mig tvivla en aning.
Men visst kan en lyckad katrinplommonsufflé ha varit det som undanröjde en eventuell kvardröjande rest av tvivel.
Pysseliten. Alla älgkrockar inte allvarliga. Min erfarenhet för 35+ år sedan.
Älg som sprang över vägen observerades. Ingen fara, men föraren saktade in. Så dök älg nr 2 upp. Nästan totalstopp på bilen, men denna älg valde att föröka hoppa över bilen. Halkade(?) på asfalten och fick bara upp frambenen på vindrutan, vilka senare slog ned på bilens bakdel (Peugeot 404). Älgen reste sig snabbt och sprang vidare in i skogen. Svar nej- anmäldes ej till polisen.
Jag har en del gamla mjölkaffärsutensilier. Bland annat ett tre à fyraliters gräddmått i rostfritt där det står KAFFEGRÄDDE på en mässingsbricka, samt krönta decilitermått i olika storlek. De saknar mässingsbricka och är nog yngre. Tror att de användes i mjölkbutiker till långt in på femtiotalet. Decilitermåtten är snarlika dessa.
Malin: Just den formen av mjölkkanna känner jag igen. Var annan dag gällde det att någon av oss bröder gick till grannbonden för att hämta 4 liter spenvarm mjölk. Mjölk som mättes upp med tidigare omtalade mjölkmått. (För skumning av min mor dagen därpå)
OK på sommaren men inte under mörka novemberkvällar.
Tyckte nästan lika illa om det, som uppgiften att gå och stänga luckan i hönshuset när det var mörkt utomhus.
Mjölkhämtningen var längre sträcka men ändå fram och tillbaka på ”stora” vägen.
Agneta u L: Tack för bilden. gissar den visar mått från 1 till 5 dl.
Den klassiska mjölkhinken (så sa vi) i gul emalj med grön kant hade vi på landet. Den rymde 4 liter och var rätt tung att bära hem. På sommarkvällarna hämtade vi en fylld hink och satt samtidigt en ren och tom hink hos bonden för nästa dags mjölåtgång. När jag själv var mamma och hade eget sommarhushåll så övergick jag till lättmetallhink på sommarlandet (bleckplåt? jag tror den var i aluminium). Vi hämtade mjölk till slutet av sjuttiotalet – sedan kom mjölktankarnas tidevarv och de gamla bönderna lade då av med mjölkproduktion eftersom de fann det för dyrt att investera i mjölktank. Två sjuttiofemåriga systrar med ett tiotal kor höll ut ett par år och gjorde ostkakor i sitt kök av all sin mjölk. Men de bodde ett par kilometer bort och därför övergick vi till köpemjölk från lanthandeln ett par kilometer åt andra hållet. Dit skulle vi ju ändå med jämna mellanrum. Mest kom jag att sakna möjligheten att sätta filbunkar.
Östögtaporten ser ju helt orimlig ut. Jag för min del föredrar Skåneporten, för där finns det här stället där vi alltid, alltid fikar (i bemärkelsen fika=lättlunch) när vi åker till antikmässan i Helsingborg (nu skiter jag i att länka vidare — den som bryr sig om antikmässor vet redan vad jag talar om och andra kan sannolikt vara utan länken …)
Örjan – det största måttet ser att var ett litermått. Jag har letat efter bild på mitt tjusiga kaffegräddsmått, men hittar inte något.
<a href="http://www.handelnshistoria.se/mediabibliotek/filmer/edward-blom/mjolkaffar/"Här en liten film om mjölkbutikens historia
Agneta. Bondens litermått var ”högre” därav min gissning ang volymen
Nu blir det rätt hoppas jag:
Här en liten film om mjölkbutikens historia.
Agneta: Tack för delinfo.
Annan tanke. Medveten om att svenska mjölkpalllar är resultatet av 1936 (?) års mejeristadga, då även många lokala mejerier tvingades stänga pga ökade hygienkrav.
Svenska mjölkpallen- vad vore svensk filmhistoria utan den?
Nå, vem här av er härinne är det som har stulit en död älg? 😉
Top ten animal sayings in Sweden.
Inte hette femtiolitersbehållare ”kannor”? Vad hette de där behållarna med lock som stod på mjölkpallarna? Spann? Kanna är väl något med pip som man häller ur.
Nu behövs f ö nytt blogginlägg! Jag vill veta hur det går med resan.
och, här kan du läsa om volymenheter.
1 kanna för våta varor är förövrigt 1/48 tunna.
och: Jo det kallades mjölkkanna</a<
Hos oss kallades de för mjölkflaskor. Inget för veklingar. Säkert 60 – 70 kg när de var fulla.
Men Malin Lindqvist, känner du Stevie? Jag såg hans inlägg tidigare ikväll.
Östgötaporten är uteslutande praktisk. Det är nog det enda man kan säga om det. Mysfaktor är noll.
Östgötaporten? Den där gamla rondellen med upp och nervända träd? Och som nån kreativ (nåja) kommunalpolitiker fått för sig att upphöja till ”port” bara för att det börjat dyka upp ”portar” lite varstans efter vägarna. Pinsamt dåligt.
Skånediton har i alla fall en tämligen bra liten fiskservering med trevliga kalla laxmackor och lite annat gott.
Vi sa också mjölkflaskor och det var ett verkligt kraftprov att hiva upp dom på mjölkbordet. Det fanns 50, 30 och 25-liters.
Det fanns en kille här i byn som var fena på släggkastning, ett av
hans träningsmoment bestod i att komma till oss och häva med fulla
mjölkflaskor lite då och då.
Vi hade mjölkförsäljning så att säga vid källan. Mjölkrummet blev
ett socialt centrum i byn, hit kom många var och varannan dag och
träffades, satt på bänken utanför och väntade på att min pappa skulle komma med kärran och lasta av. Jag fick tidigt lära mig att
hantera det stora litermåttet och efter att alla fått sitt och gått hem
ställdes mjölkflaskan i en bassäng med iskallt vatten i väntan på att
bli transporterad tll mjölkbordet.
Och så var det disken av mjölkmaskinerna och allt annat innan det var klart att göra kväll.
Ja, Louise, även jag känner Stevie och lilla Dixieloppan.
Trevlig kille, som dessutom snackar en fin ståckåmska.
Köpte hans 750 liters akvarium härförleden.
Hur är ni bekanta?
Mjölkflaskor heter det ju, ja! Lars Molins ’Mjölkpallen’ med Ingvar Hirdwall som sturig mjölkbonde kan rekommenderas.
En passant kom synestesin upp även här. Som synestet kan jag berätta att det inte är bara färg som kan kopplas ihop med olika företeelser, utan de flesta sinnesintryck.
Lotten t ex är ett gräddvitt namn, med en textur som mosstickning och som,ger en lätt smak av apelsinblommor i munnen när man däger det.
Lottis däremot sticks däremot i munnen, usch.
Jaha, är bekant med Stevie genom en massa rockmusiker jag känner (jag har ett internetalias som är Louise, efter min moder, annars vanligtvis Åsa eller Joy). Ja, just det, han håller på med akvariefiskar. Han brukar ju också bo nästgårds, och så även nu.
På temat knäppa sånger. Om artisterna är lika knäppa som killarna i Malin Lindqvists länk 27 Juni 09:10 vet jag inte, men låten gör mej på gott humör!
Piggar upp vid långa bilresor:
http://www.youtube.com/watch?v=-XQybKMXL-k
Min effektivaste bilkörningsuppiggnings-CD är annars ”Helga, die Trompettin” från Hofbräuhaus. Där finns hela registret från Bayerische Defiliermarsch och Alte Kameraden via Lili Marlene till Tiger Rag för tysk ölhallsorkester.
Storband är aldrig fel! Jag vet inte om det var hack i internet eller i klippet, men jag kunde tyvärr inte lyssna på hela. Sitter i ”grottan” och jobbar och då är musik i öronen också bra!
Storband är i stort sett alltid rätt!! Så även tyska ölhallsorkestrar.
Flanagan and Allen var enormt populära in dear old England under kriget, och detta var en av deras stora hits, som Helmer Bryd Eminent Five Quartet gjorde om till ’Spring morsan, spring, spring, spring, glöm att han gav dig en ring, ring, ring…’. En annan hit var ’ Underneath the arches’ som blev ’Under alla broar’ med Per Myrberg.
Där ser man! Kul!
Malin: den hittade jag inte på YouTube, dock annan med framförd text skriven på engelskt tangentbord. Jag vill kyssa dina lappar
Det här är också en glad music hall visa från början, framgångsrikt framförd av George Formby när det begav sig.
Leaning on a lamppost
OT: Vi har varit på Birkas ’Fyrspaningskryssning’, kan man kalla det; 48 timmar i Stockholms och Ålands skärgårdar. Sakkunniga, verbala och anektdotfulla guider höll låda hart när dygnen runt om fjärdar, fyrar och fyrplatser.
Vad folk i Dalarö (egengkligen på Aspö, beläget på utsidan) tänkte när Birka, av alla 24-timmarskryssare, dök upp vet jag inte. Bara att Birka inte förmodas närvara där. Vad gjorde dom?
Gick ur huse, vinkade (och hurrade?). Inget bemötande Ålandsrederierna får i norra skärgården med sina bortvirvlade sandstränder och allt. Men det här var kul.