Jag sitter på ett försenat tåg mot Göteborg och kan inte annat. Bredvid mig sitter en man som i två timmar har rensat sina tänder med hjälp av lufttryck från de egna lungorna. Det visslar, ska ni veta. På andra sidan om mig sitter en storsnarkare. Jag har försökt ta en film för att visa för mina ofödda barnbarn, men misslyckats.
Jodå, det ska man visst — några av er protesterar nu och säger att jag uppför mig illa. Man ska ta många bilder, så det så. De kan bli perfekta tidsdokument!
När jag tittar på mina gamla foton, letar jag efter akut nostalgiska småting:
- En ask med Flora kan få mig att vråla Släpp fångarne loss, det är våååår!
- En fem meter lång halsduk (som man förvisso inte kan kalla särskilt liten) gör mig bara förvirrad eftersom Isadora Duncan och min syslöjdsfröken inte får plats i huvudet samtidigt.
- En mustasch ger mig snabbt lukthallucinationer. (Kaffe, cigg och mustasch hänger väldigt mycket ihop.)
Nu är jag lite trött på mina egna bilder, så det blir till att leta upp andras. Jag bläddrar i Jacob Wibergs bok ”Sjuttiofem fotografier” och hittar en som jag fastnar vid. En liten preview:
Jag är (som bekant?) ingen Lundell-fantast, men det måste faktiskt vara jag som har fel med tanke på hur många som verkligen dyrkar honom. Om han så bara petar näsan i Skavlan blir det krigstilsrubriker även i de digitala upplagorna och om hans dotter är ihop med den som nyss var ihop med den som Skavlan är gift med, ja då blir det hela ju bara ännu intressantare.
Oj, förlåt – ni kanske ville att jag skulle analysera texter och musik? Nääää, så kul ska vi inte ha. Nu ska vi titta på en gammal bild som faktiskt på ytan bara är en gammal bild och inget annat.
Vid en första anblick sitter Uffe och pillar på en smartphone medan tjejen i soffan kramar sin dator. Hon har en länk runt vänster fotled, vilket jag alltid har velat ha men som min omgivning inte kan sluta skratta åt. Jag är visst fel person att ha dylika ting, påstås det. (Jag har en fotguldkedja på mig i smyg eftersom jag hämmas av det skrattande grupptrycket. När jag vrickar den foten, byter jag och sätter länken på andra.)
Bilden ovan togs av Joakim Strömholm 1971, innan Ulf Lundell var the Ulf Lundell. Han och Joakim var kompisar och det var Joakims pappa Christer som ägde huset som de sitter i. Det hade utedass på gården och inget rinnande vatten inne och kostade hela 70 kronor i månaden (ungefär 500 kr i dagens penningvärde) … och där satt Uffe och hade precis skrivit de första sidorna i ”Jack”. Han och flickvännen Mona håller i varsin katt, som heter Bessie (Smith) respektive Frank (Sinatra).
Men vad har karln på fötterna?
Är det Djingis Kahn, den gamla barnamördaren på väggen? Nej, jag ser fel, det är Natches — en av Geronimos krigare, läser jag i boken. Och vabaha – en skäggig Bellmantavla? Japp – och det är Lundell som har varit framme med penslar på båda två.
– Han målade på en tavla? Och på en vägg? Nämen! Vad är det för uppfostran? säger min inre mammaröst.
Så kommer jag på att det ju är precis så man ska göra. Perfekt! Måla mera!
Planschen för ”Cirkus under vatten” med Cirkus Scott är tyvärr lite kapad av min skanner (mer syns i originalet), men det struntar jag i eftersom jag blir alldeles konfys: cirkus under vatten? Hur? Va? Finns sånt?
Såja. Nu har vi varit på besök i 1971. Now back to the future. I boken funderar Jacob Wiberg på om man kanske behöver leva lite spartanskt när man ska skapa konst. Well, säger jag och håller hårt i såväl dator och telefon som toaletter och vattenkranar. Nån måtta får det ju vara. (Men så skapas det ju fasligt lite konst på den här fronten också.)
Och javisst — jag har frågat Jacob Wiberg om jag får skriva om ”hans” foto. Nu kan ju visserligen fotografen Joakim protestera, för honom har jag inte frågat … Hm.
Hoho, hihi, ombordpersonalen på mitt sena tåg är sååååå irriterade på Trafikverket: vi måste köra i 70 km/h för att skydda ”arbetande personal” på banan – men det finns inte någon som jobbar eftersom de går hem kl 17. Vi har precis stått stilla i 30 minuter för att släppa fram fyra tåg som skulle fram i motsatt riktning.
Borde man inte jobba med rälsen så länge det är ljust ute för allas välgång och magsår?
Ungefär sådana tofflor har jag. Fast utan hälkappa, men med stadig sula. Helt nödvändiga under vinterhalvåret, i alla fall på nedervåningen (krypgrund, och verkligen ingen golvvärme; say no more).
Konstigt med Ulf Lundell — jag har aldrig varit någon stor fangirl, men en konsert jag var på med honom nån gång ungefär 1981 var vad en bekant till oss som var på samma tillställning kallade en arbetsseger. Det vill säga, till slut blev man överkörd och bara gillade.
Åsså skrev jag i förra båset att jag har internet. Ha! Eller snarare: Mouhahahhaaaa. Det är fortfarande grönt, som vi säger här in the sticks. Det betyder att lilla lyset på lilla dongeln lyser med grön färg och det i sin tur betyder att att vi inte har 3G turbo (som vi för det mesta har) utan bara lite lite lite: några små kilobyte i sekunden. När vi har turbo har vi blått. ’säkta, jag blir så trött.
Till bristen-på3G-frågan kommer dock en verkligt viktig en. Jag kan inte se någonting i BOET.
Har det hänt någonting? Va? VAAA?
* Det här lilla förtjusande stället som bara har några små bilder och sånt kommer jag åt, men lajvstriimad kamera är helt omöjlig *
Idag är det idylliskt i boet. Ernie han varit där rätt mycket, krafsat fram ägget och ruvat lite. Katharine är där ibland och båda någon sällsynt gång. Det finns en helt förtjusande bild för någon timme sedan där Katharine sitter och beundrar Ernie, som har liksom sådana där Jesusstrålar omkring sig. Hon ser ut att tänka: ”Åh, min prins!”
Tack, Karin. Nu känns det lite bättre.
(men vaffaaaan är det för störningar när solen skiner och det inte blåser och ingenting … )
Du är inte ensam om att ha fel Lotten. Och inte kan väl Trafikverket jobbet efter kontorstid? Det blir ju övertid och dyrt. Om dom jobbar på dagen så kanske det blir dyrare samhällsekonomiskt, med bättre för Trafikverkets konton. Alla ansvarar för sina konton och ingen bryr sig om helheten. Suboptimering. Fin sport bland politiker och tjänstemän.
Argusögat undrar: Flickan på bilden heter hon Mona eller Maria? Båda namnen uppges. Jag själv är fascinerad av taklampan. Den är närmast anskrämlig.
Själv har jag en gång bott i en etta på 36 kvadrat med såväl dusch, toa och svart gasspis på ben för 83 kronor i månaden.
Ha Agneta; jag har bott i en etta på 14 kvadrat, utan dusch men med toa och gasPLATTA samt kallvattensvask. Men med egen dörr med mitt namn på! 28 kr per månad. Och ja, jag är uppväxt under en presenning i en grop på motorvägen.
Heter det inte uppvuxen? Jag har varit på bokmingel och hinkat vin och då tror man lätt att saker heter lite vad som helst.
Lampan ser ut som en ursugen knäckform.
Fast större.
Argusögat som verkligen har argusgranskat: hon heter Mona!
Lampan på bilden är enligt boken ett hemmabygge av ”tjärsnöre”, vilket jag inte vet vad det är. (Hej båset, kom och hjälp.)
Själv har jag har bott i en fyra på Skånegatan med två tjejkompisar och vi hade det precis hur lyxigt som helst. Hyran var på 1 500 och min lön som sjukvårdsbiträde 6 500.
Vi växte upp i en gammal skolbyggnad där det var så kallt på övervåningen att vi inte fick elda i den så kallade eldgruvan eftersom vattnet i rören hade frusit så att det inte fanns något att släcka med om det skulle börja brinna. Samtidigt var det så halt i trappan ner till undervåningen att man inte kunde ta sig fram eftersom vattnet som sprutade ut ur rören innan dom frös till totalt bildade vattenfall som sedermera frös till is. Vi var totalt isolerade och vår skolgång skedde under istiden med hjälp av gamla Önnemo gård och gipsfigurer som vi hittade på vinden. Men vi överlevde. Skrapar man på våra ytor så hittar man fläckar med ”normalt” kunnande. Men det mesta är bisarra kombinationer av missuppfattningar och en djupt rotad tro att alla växter faktiskt är smutsvita.
Tjärsnöre kallas också märling. Jag hade en kompis (död i cancer) som hade en rulle märling i skffen eftersom han tyckte att bilen luktade fräschare så. Undrar om det var tjäran som satta cancern på’n?
Och så här säger uppslagsboken därom:
märling, tunn, tvåtrådig lina av väl häcklad, tjärad hampa, använd för fina sjömansarbeten, t.ex. att märla, dvs. fästa, ett klätt segellik till ett segel.
Och om liket:
lik, tågvirke, i regel tross av hampa eller nylon, insytt som förstärkning i ett segels kanter. Till vissa större råsegel används i stället wire. Liket benämns efter sin placering. Råseglet har rålik, bottenlik och (två) stående lik; gaffelseglet har mastlik, bomlik, gaffellik och akterlik. I dagligt tal används ordet lik om seglets kanter.
Så nu vet jag detta.
Tjärsnören – är inte det gammaldags säcksnören av tvinnad sisal, men extra impregnering av tjära för hållbarhetens skull.(och för andra ändamål)
”Säcksnöre” tills början av 60-talet hade man skördetröskor, utan sädestank. I stället säckades all säd. Säcken knöts ihop av personen på tröskan.och släpptes ned på marken. Ve den ”säckare”/mottagare som gjorde dålig knut så att den gick upp , och innehållet spreds ut på marken.
På 50-talet gällde familjejordbruk utan anställda. Min mor född -24, har stor erfarenhet av att vara säckare, liksom hennes grannfruar på den tiden.
Intressant- måste googla vidare.
Återkommer.
Sisalsnören användes även vid hässjning av hö. Och återanvändes.
Undrar om vissa bönder använde dyrare tjärbehandlade sådana pga deras längre hållbarhet?
Bild på traditionell sisalgarnsrulle från armens mobbförråd.
http://www.rodastjarnan.com/faltutrustning-350m-sisalsnore-varningstrad-50-14967
Tjärat likartat garn/snöre. Hempyssel, rekommenderat i dåtidens inredningstidningar?
OT- majoriteten av björkar visade idag sina skira små löv. dock inte vår största på gräsmattan.
Fråga till båset. Speciellt till Uppsalabor
Behåller björkar sitt genetiska minne ang när det är dags att visa sina första blad?
Vill minnas jag någonsatns läst påstående.
Norr Uppsala skall finnas alle/skogsdunge med björkar tagna från olika svenska geografiska områden, och där samtidigt återplanterade.
Påståendet säger att de aldrig slår ut samtidigt, utan med någon/några dagars mellanrum dvs avhängigt ursprung.
Sanning eller skröna?
De hässjor jag upplevde i norra Småland om somrarna på fyrtio- och femtiotalet och även senare hade inte snören utan ståltråd.
Jag vet inte om björkar med samma genetiska ursprung slår ut samtidigt, men jag har hört att bambu blommar samtidigt över hela världen – vilket låter lite konstigt.
Jag har svårt att tro att björkar med samma genetiska ursprung och som växer långt från varandra skulle slå ut samtidigt oberoende av väder och vind.
Och här har jag lärt mig att väder och vind inte har ett dugg med utslagningen att göra utan att det är solljuset som styr.
Men nu vet jag i alla fall med om tjärsnören som parfym.
Undrar just om den lundellska lampan luktade.
Örjan, du har rätt. I Uppsala finns en björkallé, men björar från södra till norra och östra till västra Sverige. Björkar från södra Sverige blir gröna först på våren och behåller grönskan längst på hösten, ergo. genetiskt arv spelar roll. (Ja, det har även min svåger genetikern berättat så då tycker jag att det är åtminstone nästan sant – som i Harrisburg.)
Bambu – vart 60:år(?) Överallt. Fascinerande. Stort problem för bambuspecialisterna aka jättepandor. Tydligen äter de enbart bambuskott.
Enklare för våra gjusar. Ruda,mört gädda eller dammfångad öring verkar fungra bra som föda.
Pysseliten. Tack för bekräftelsen.
Tjära luktar gott, tror inte snören håller för hässjor, Piret sitter och sover, och ni småttingar aaanar inte vilken transformation detta land gick genom mellan så där 1940 och 1980 vad gäller toa, badrum, värme och hyra!
Vad mer? Nattmacka, kanske?
Här om bambu och dessblomningstid:
http://fof.se/tidning/2003/8/blommar-bara-en-gang
Nu vet jag knappt var jag ska börja —
Agneta: ”Liket benämns efter sin placering [&c]” — det får mig att konstruera gotiska små noveller i bakhuvudet*. Sjötermer är verkligen ett för resten av oss ofattligt område.
Om björkar: När vi kom till det här huset stod det en sicksackrad med ungbjörkar (sju stycken) på den lilla, fast avlånga, delen rakt norr om kåken (nej, jag tänker inte ens försöka förklara vår tomts märkliga ytomfattning). De björkarna är nu jättestora. Men det som är så märkligt med dem är att de har utpräglat olika utsprickningstid. Det skiljer en vecka eller mer mellan den första och den sista. Likadant på hösten: den som är senast i utsprickningen är också den som gulnar först, och tappar sina blad först. Ibland står den naken medan den med tidigast utsprickning inte ens har gulnat. Det är ett mysterium!
* I mitt huvud bakas många osannolika idéer.
Kort mej, för den som inte orkar läsa:
Björkarna i vår egen trädgård har absolut inte samma utsprickningstid, och jag tror inte för en sekund att de har olika geografisk härkomst. Jag tror snarare att det beror på vilka som står på eller nära vattenådror, och vilka som har längre till vatten och näring. Det vill säga, ork och kraft och övriga förutsättningar.
Allt annat vore ju … magiskt.
Snören/hässjor. Ja järntråd traditionellt i mellansverige.
Ersattes dock med tiden av snören/linor, med tillräcklig bärkraft. Troligtvis inte tjärimpregnerade.
Snörena/Linorna skulle vid slutet av hässningsepoken vara tillräckligt starka att bära det färska gräset, men samtidigt getillåtelse till maskinell tömning av hässjorna med hjälp av en traktorers hydraulgafflar.
Hässja, ässja (smedens ”eldgryta, för okunninga) …
Det finns några ord till i svenskan som stavas ssj -eller hur? Minns inte vilka. Hjälp!
Vyssja?
Javisstja
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ryssja
Vyssja, byssja och en gammal församling i Östergötlandsom hette Nässja
Dags för gammaldags? Åh, kolla: Jag ser till min sorg att Ray Harryhausen har dött (okej, han var jättegammal så det är inget konstigt med det) — mannen som gjorde mer för märkliga animationer än de flesta.
Tömma hässjor med MASKINER? Wimps! Det ska göras med armkraft och högafflar! Varpå man åker hölass till ladan och sedan hoppar i höet!
Förresten undrar jag om det inte var träslanor i st f olika sorters tråd och snöre…? Verkar enklare att hantera. Måste fråga kvarlevande bönder…
Träslanor- naturligt i skogrika områden. Tänk norr Dalälven.
Agneta: ”byssja” Aldrig hört förut, men underbart ord.
Känns som om det har egenetymologi, nästan onomapoetiskt.
Något som Karl Oskar gjorde i Minnesota? Första enkla preliminära bostaden.
och: Erkänner – kanske jag minns fel ang traktorgafflar. Men länge sedan äkta hölass (med löshö).
Mitt nät är fortfarande sirapströgt, så … jag tänker i text. Och då vet alla som känner mig närmare att då går det om inte illa, så bortitok. Låmgt bort i skogen. Umh …
”Liket benämns efter sin placering.”
Ett mosslik ligger i en mosse, tills någon drar ur honom pålen som en gång fäste honom däri. Jordfästning betyder att man fäster liket vid jorden, så att det inte får för sig att gå upp och gå. Därmed sagt: låt bli!
I en gånggrift ligger en gammal kung. Någon kommer till graven för att ställa en fråga, men kungen sjunger en galder, blå i ansiktet, och den frågande kommer att få plikta för svaret.
De påstår att om man går tre varv motsols runt kyrkan vid midnatt, så kommer en man med en varg i koppel att komma ut ur kyrkporten. Men det gäller att gå runt vid exakt rätt tillfälle! Annars kommer någon annan, och den vill man inte möta.
Vem är jag lik? Jag är inte lik alla andra lik riktigt än, men jag kommer att bli det. Alla lik är exakt likadana som alla andra lik, till slut.
Cheer up, Annika! 🙂
Robban skrev något om att min bil är inte lik din bil. Eller minns jag fel?
Som obefaren jungman är jag givetvis expert på sjötermer. Dom var på riktigt på den gamla koleldade ångare jag mönstrade ombord i 1955. Taube har förstärkt intresset – ”Vi fick ända ifrån backen och lejdare midskepps”. Total lycka när jag hittade Smiths ”Nautisk ordbok” Jättelång länk, googla ”skjuta björn och fånga uggla”
Klart det spelar roll hur mycket vatten, sol och näring växterna får! Vikingarna var långa och ståtliga eftersom dom åt bra, deras ättlingar krympte, nu är vi långa igen och kan inte stå raka i gamla hus.
Det var DÄRFÖR basketen uppfanns, för att ha nytta av längden! Var det inte så?
Från min norrländska barndom minns jag hässjorna som var hur höga som helst, dubbel manshöjd ungefär. Nu undrar jag varför dom skulle vara så höga och hur i herrans namn man fick upp höet ända högst upp.
Åh den där allén med inflyttade björkar, var i Uppsala finns den? Låter som Uppsala i övrigt, infödingarna är sällsynta, alla är inflyttade studenter i första, andra eller tredje generation.
(Man särskiljer dem utifrån vad de kallar mataffären ute i Boländerna. Säger de Coop är de tämligen nya, B&W har de nog varit här i tjugo år, säger de Wessels KAN det till och med vara en inföding!)
Här är björkallén (karta).
Jag minns för övrigt Wessels mycket väl, även om jag inte säger det längre.
Säger gärna B&W ibland. Med saknad i rösten.
Öh… en två dagar gammal disk, som man spolar nytt fint vatten över då och då, är det ett tecken på konstnärlighet?
och, man* brukar ju gärna vilja se en koppling mellan bohemiskt leverne och konstnärlighet, så: självklart!
Mitt Internet är fortfarande svagt och ynkligt. Jag skulle gärna bädda ner det och klappa om det och ge det en alvedon, men jag vet inte riktigt hur jag ska få grepp om det. Stackars litet. Kan någon skicka mig ett annat?
* diverse löst folk, alltså
Tjolahopp! Jag sitter på ett tåg utan internet och utan fart och utan ström! Nu har jag lyckats tjuvkoppla in mig via en döende svan som heter mobiltelefon och det är kaos här för alla kommer för sent till allt!
Ah, genetikcentrum är förstås den logiska placeringen för en dylik björksamling! Tack, nu lärde jag mig något nytt!
Igår blev jag stoppad vid Svandammen (den utan svanar), turist ville veta vad Friskis-huset varit tidigare. Bollhus sa jag för det var det enda jag visste. Men jag tror inte det är hela sanningen, vet någon?
Jag intervjuade Lundellen en gång för hundra år sen, jag var 20 och gravid i åttonde månaden. Han drack mycket rödvin och bjöd friskt, jag tackade nej. Vi pratade mest om mig (mitt favoritämne då), vilket avspeglade sig i den useldåliga intervjun som publicerades i magasinet Recension, som blev Slitz med tiden.
För övrigt har jag skrivit om måssex idag. Tänkte att en eller annan fågelgalning härinne kan vilja höra hur det låter.
Mitt tåg rullar i 203 km/h. Från staden med björkallén.
Däremot har min dator fått lite spunk. I vanliga fall kan man på bloggar trycka mellanslag i betydelsen page down. Men nu betyder det helt plötsligt page up.
Nån som har nån aning om varför och hur man kan ändra?
Simsalabim. Man klagar och då veknar datorn och fungerar som den ska.
Chruster: Tack för bekräftande länkar.
Fascinerande >500 m björkallé/-plantering längs Dag Hammarskölds väg.
Är det även 400 meter björkplantering västerut från 3-vägskorsningen med Veterinärvägen? (Själv tror jag blandade lövträd, efter att ha flygbilden vid högsta upplösning)
Lundell hade jag först ingen åsikt om. Sen var jag på Sjöslaget (Luleå) typ 1994 och en massa band spelade. Vi var där för att se Hothouse flowers, tror jag det var. Lundell spelade precis innan – och han spelade, och spelade. Och spelade. Så här en tjugo år senare är min minnesbild att han fortsatte ett par timmar – efter att han sagt tack och hej första gången. Trodde aldrig att det skulle ta slut. Lundell halkade över på min minussida. Där är han kvar.
Hothouse flowers var magiska.
Här till exempel.
Fiskgjuserapport.
Katharine/Piret behåller ställningen som drottning av fiskgjusboet, efter att för några dagar sedan, ha skrämt bort tidigare unga hona, (som redan hade lagt ett ägg) och därigenom återtagit förra årets boplats och hanne.
Ingen har hittills aldrig sett henne ruva företrädaren Oxana/Doris ägg. Ernie /Madis gör dock vissa (lönlösa?) ruvningförsök.
Med tanke på antalet registrerade parningsförsök, borde, inom kort, egna gemensamma ägg snart kläckas.
Läggas, Örjan, läggas. Och sedan vidtar sedvanlig låååång väntan på kläckning. Men vad bra att Katharine varit där i dag(?). Jag har bara sett Ernie, ruvandes, möblerandes, klivandes omkring och lite allmänt rastlös.
Ochjavisstja, i detta sammanhang borde jag väl avlägga full Lundellrapport? Full. Jag hamnade bredvid honom på en sån där formell sittalängemiddag, för rätt många år sedan. Han pratade bara med mig och överhuvudtaget inte med den kvinna som (visserligen inte var hans bordsdam men ändå) satt på hans andra sida. Till mig sa han: Är det Ok om jag dricker upp ditt vin? Och din påfyllning? Och din calvados? I övrigt blev det inte mycket sagt.
Karin: Självklart läggs äggen innan ruvning och förhoppningsfull kläckning.
Brukar Sverige slå Norge, eller blir det läggmatch igen? (Använder ord jag inte begriper)
Zlatan kommer in och gör en trepoängare från blå med en bisikletas. Sverige kör om vid depåstoppen och vinner dom sista specialstreckorna. Efter en foul och ett stegfel fastnar Norge i klistret och förlorar på strike.
Rätt in i kaklet bara!
Nä, PK och nä Pysse, nu blir jag förvirrad. Fopoll, simning</a eller ishockey?
Oj, det blev en konstig länk. Försök att se det som att bara simning är länkmarkerat.
Hockey. Sverige leder. Vi pratar om formel 1 (eftersom jag var i Modena också under min tripp till Italien).
Jag bara drog till medgett sportigt uttryck när jag babblade om kaklet. Det är ju ett så intressant exempel. Tack för länken, Karin!
Är det fint i Örebro, Lotten? Eller var är du? I Simrishamn kanske …
Lundell kavlade upp ärmarna även på sin T-shirt och gjorde sig känd som busk-Bruce på sin tid. Bara underbettet skiljde dem åt. Samt Clarence Clemmons.