När jag första gången hörde detta uttryck som jag har i rubriken ovan, höll jag på att skratta ihjäl mig. Det var en amper dam som sa:
– Nej tack, jag måste hålla igen inför ”Beach 2007”.
(Ärligt talat är jag osäker på året, men det är inte alltför länge sedan. Fast sex år är när jag tänker efter ganska länge sedan. Anyway. Moving on.)
För på stranden är det i alla fall min värld så att jag ger fullständigt sjutton i hur alla andra ser ut. Jag bryr mig väldigt mycket om att alla barn som jag har med mig fortfarande lever och inte alls huruvida jag ser bra eller inte bra ut i andras ögon. För de tänker faktiskt inte på mig, utan på sig. Har jag bestämt mig för. (Man kan om man vill läsa ett tio år gammalt kåseri om min då fula baddräkt.)
Men nu till några strandtips!
Eller endast med en röd lackväska, som en kompis farmor tyckte räckte när hon knatade ut i simhallen.
Så befriande skönt att läsa om ditt ointresse för hur andra på stranden ser ut! Jag tror du har rätt där.
Åh, jag har mött seriösa undersökningar av sådant här men jag kommer ju inte ihåg var … Få se om jag kan vara sammanhängande.
Alltså, i stort sett alla människor lider i någon utsträckning (större eller mindre, förstås) av spotlightsyndromet, det vill säga tron att folk tittar på dem. Att folk kollar in dem och ser vad de har på sig och hur de för sig, mitt ute på stan eller i gallerian eller i parken eller var de än må vara. Men när man kontrollerar vad ”de andra” ser så ser de ingenting alls.
Jag minns tydligast undersökningen där man lät personal i en affär ha blusar eller skjortor med en stor framträdande fläck på, som om de spillt ner sig med mat. Och så frågade man alla kunder efter att de hade handlat, om de hade noterat någonting med ”sin” expedits klädsel. Svaret var en jämn, rund nolla. Ingen la märke till jättefläcken.
Folk tittar inte alls på varandra på det sättet, och det är ju väldigt, väldigt lugnande att veta.
Fast om jag fick se några av herrklädslarna här ovanför på en strand skulle jag nog titta till en gång extra, ja … Sååå fina!
Länken till det gamla baddräktskåseriet ledde ingen vart. Denna funger nog bättre:
https://www.lotten.se/2003/07/baddrakten-publ-i-sydsvenskan-2003-07-10.html
Shaw – underbart. Säkert var ränderna i samma färger som dom där engelska lakritskonfekterna .
Connery – nämen gräslig.
Och 1933 års blyga gosse, med baddräkten som helt diskret villar bort att det finns nåt där innanför nederkanten på – plagget.
Bäst gillar jag Bondi Beach-grabbgänget från 1930; där finns nåt för alla …
Festligt att för en gångs skulle få uttala sej om karlarnas yttre!
Tack, Petter! (Och very well done — kåseriena är svårframletade.)
Tyckte att tvåan från vänster såg ut mer som en ung Richard Gere än nämnde basketproffs. Och han bredvid då, trean, vilken pudding!
Blev ledsen av alla nedrackande kommentarer på regnbågsvideon.( Jag gillar entusiasm inför naturens under. Eller öht.)
Men vaaaar hittade du en regnbågsvideo här, Pärlbesatt?
(Och en sekund senare fann jag mig stirrande ut genom fönstret i jakt på en regnbåge.)
Lizzan är det klass på. Både dam, dräkt och bild.
Såg ni att The Topper skröt med att den bars av Dick Powell, allas vår Gäckande Skugga?
Sean Connery – Draper, the early days?
Någon borde skriva pitt här någonstans.,
Men förlåt – som vanligt blandade jag ihop Dick Powell med William Powell, det var ju han som spelade komedideckar-äkta-par med Myrna Loy.
Myrna Loy var för övrigt tydligen en fantastisk person. Feminist, demokrat, givetvis stark anti-nazist, mot McCarthyismen när den dök upp, jobbade med UNESCO, och sa: ”Varför ska varje svart roll på film vara en tjänare? Varför inte låta en svart person går uppför trappan till en rättslokal med en portfölj i handen?”. Det var på trettiotalet.
Ja, detta apropå baddräkter, då.
och, sedan finns (fanns) det ju Cozy Powell också.
Jag har en baddräkt med extra allt. Den är svart, en axel är bar, det är ett snett stråk av halvgenomskinligt tyll i magtrakten, och kuporna är lite vadderade. KappAhl reade ut denna tingest, vilket får mig att tro att ingen ville handla den. Ingen som vanligen handlar på KappAhl, vill säga, det vill säga kvinnor som passerat tonåren med lite marginal. Jag tyckte den var underbar, och i stället för att fundera på om den var lämplig någon i min ålder och storlek så gjorde just åldern och storleken att jag inte brydde mig. Och vilken uppmärksamhet jag får! Varje gång jag badar med den är det någon som kommer fram och säger: ursäkta, förlåt, jag brukar verkligen inte, men det var en väldigt fin baddräkt du har, fantastisk! Och alla är de i fyrtiårsålden sisådär. Så, KappAhl tänkte rätt, fast kunderna vågade inte riktigt köpa den, kanske med tanke på Beach XX?
Nu blir man ju riktigt nyfiken på Orangeluvans festbaddräkt. Finns det någon diskret liten bild, månne?
Jag har en jättesamling baddräkter från den tiden vi bodde i tropikerna och tillbringade all ledig tid på stranden. Nu är ju det nåra år sen och jag har vuxit till mej sen dess, mest på mitten. Och då har jag en snäll baddräkt som står mej in good stead; nedtill är det en liten svart byxa, högt skuren, men ungefär nedanför naveln är den våldsamt tropikmönstrad och utformad som ett rakt linne. Ni förstår: ingen midja. Flojo, som expediten sa när jag köpte den. En förlåtande baddräkt.
YES! Mer sånt, LL99! (Jag är svag för trummisar. Vet inte om det beror på taktkänslan eller bicepsen.)
Nu blir jag lite avis på Orangeluvan och Ökenråttan; jag har bara en helt vanlig (liten näsduk till) bikini och INGEN undrar om jag har köpt den på Kapp-Ahl.
Och helt plötsligt började jag därför fundera på Lottens bikini. Är det för att den är så ointressant? Eller samma likadan som alla andras och de vet var de köpt sina?
Eller är det (galna tanke!) så att det står KAPP-AHL kors och tvärs över hela det lilla tyget så att de inte behöver fråga därför?
Jag tänkte ungefär som en vit bikini med stora blå bokstäver: BIKINI …
Åh, Cecilia N! Du har en bestseller på gång! Bikinin bikini!
Sen mitt kejsarsnitt är bikini no-no. Vad jag har att visa upp kan bara intressera blivande kirurger.
Den här lär dyka upp i Båset förr eller senare, så det är lika bra att ha det gjort.
LarsW. Landbaddräkter var det tydligen som damerna hade.
Än har jag inte sett herrbaddräkter med våldsamma tropikmönster eller draperingar för att dölja en embonpoint. Vore intressant.
Fast karlar kan ju också, LarsW!
Jag har en rosa baddräkt i galon som jag köpt på H&M, uteslutande för att bevara den för eftervärlden för att den är så helt fel!
I övrigt har har jag mest Ågren för att jag snart ska ut och leta bikini. Egentligen vore en burkini bäst för mig som är ljusgrön och lättbränd.
Lite bikinihistoria.
Aftonbladet skriver lite om Orientexpressen.
och: Embonpoint, detta förtjusande ord för att beskriva överflödiga kilon hos herrar. Bang har rett ut begreppen på det här området. Damer med fler kilon än de behöver ”ser friska ut”, tror jag termen löd.
Kollade in vackra Liz igen. Har ni tänkt på att hon faktiskt inte sitter? Handen bakom nacken på ett konstigt vis, andra handen på badbollen bakom henne, och så lyfter hon lite på rumpan för att den inte ska plattas till! Måste ha varit väldigt obekvämt.
Undrar om man kan inta den där positionen…?
Badmode. Enfärgat, flerfärgat, randigt och rutigt. Men inte blommig? Saken är klar, den som saknas är Orlando Bloom.
PK, han är på semester och återkommer den 1 December.
Hur tar man en diskret baddräktsbild?
Båset inbjuds härmed till Högdalens simhall klockan tio på lördag, då kan man få se min dräkt helt odiskret.
Jag har så lite att säga om baddräkter (jag vet inte längre var mina befinner sig) så jag vill vara OT och visa heavy metal i verklig, absolut bemärkelse. Inte klokt vad söta de är.
Orangeluvan: man ställer sig framför spegeln med fötterna inåt och plåtar, precis som när tjejer plåtar ”dagens outfit”, och så säger man åt det diskreta båset att kisa lite så att det inte blir för oanständigt!
PGW – din galonbaddräkt måste ju slå rekord i obekvämlighet! Och på alla möjliga olika sätt motverka sitt syfte.
Orlando Bloom ser ju ut lite som prins Carl Philip.
En språkfråga; är detta god svenska och i så fall sedan när? Är det något gammalt som blivit inne igen? SvD idag.
”Medan en stor rättsprocess ligger på vänt i Frankrike, har storbråk…”
On hold?
Och nej, jag blir inte kränkt om du behöver redigera mitt inlägg för att det ska bli begripligare.
Det var en bra spaning, PK! Jag har inte stött på ”på vänt” tidigare och kan inte hitta det i de gamla etymologiska böckerna (runeberg.org/svetym) och heller inte i SAOL och NE.
Enligt korp verkar just den ordbilden ha dykt upp för ungefär sex år sedan.
Nå, jag får intrycket av att det är en direktöversättning från engelskan där skrivbenten (avsiktlig felstavning) troligen tyckt att svenskan är ett så fattigt och torftigt språk, när det i själva verket är skrivbenten själv som inte kan sitt språk. (ja, jag har fördomar).
Ett annat ord som skaver lite är ordet ”ovärt”. Ungdomarna hemma kan häva ur sig saker som ”jag pluggade hemma idag, det var helt ovärt att gå till skolan för bara en lektion” och ”vi åkte aldrig in till Stockholm, det kändes helt ovärt när vi inte stanna längre än ett par timmar”.
Fast jag börjar vänja mej, det funkar faktiskt och man förstår vad som menas och i visa lägen så förenklar det faktiskt kommunikationen. Språkutveckling, typ.
Jag har hört, och använder, formuleringen man har något på vänt. ’Ligger’ är nytt för mig.
”Ovärt” var nytt för mig. Kan man få lite fler språkliga ungdomligheter?
Greta Garbo-bilden här ovanför är mycket fint ljussatt.
När något har legat länge på vänt gäller det att få det på rull.
Jag är inte speciellt förtjust i något av uttrycken, men det verkar vara etablerad jargong på en del arbetsplatser.
Min baddräkt är röd, ful och har skumgummi på framsidans överdel. Har aldrig behövt skumgummi någonstans på min kropp, men det var den enda baddräkt som fanns att få förra vintern när jag behövde en. Den har barmhärtigt nog låg och ganska ful benskärning också Trots de brister den har så är det flera som har sagt ”Oj vilken snygg baddräkt du har”. Jag gissar att den är så erbarmlig att de måste säga något till tröst eller så har jag väldigt dåligt baddräktsomdöme. Nu har den nästan gett upp andan efter att ha torkat i brorsans fjällbastu. Vi saboterar minst en baddräkt om året då den glöms i den heta bastun efter badtunnebad under stjärnhimlen och med Södra Storfjället i fonden. Hoppas på bättre urval och mindre skumgummi, beach -13 tar nämligen sin början i en varmare trakt än min.
För övrigt betyder ”drygt” inte alls något som räcker länge.
Eller, Ingela, så kanske det är du som är snygg i din baddräkt?
Exakt så, Orangeluvan!
Tackar så mycket snälla ni, den tanken hade aldrig slagit mej på egen hand .(Kan man säga så?)
Jag får väl söka efter en likadan då, nu när resåren har gått samma väg som jag själv. Eller en liknande men utan skumgummi.