Kommentatorsbåset går sannerligen underliga vägar. Om jag skriver om äpplen, fylls båset av mustascher. Skriver jag om liktornar, associeras det omedelbart till korkskruvar. Därför är det alls inte konstigt att Elsa Beskows läsebok avhandlades i ett inlägg om en skribent som blev ovän med kungen.
Så här tror man att det står i Elsa Beskows ofta citerade ”Vill du läsa?”:
Far ror. Mor är rar.
But nooooooooo. Magnus Andersson fick mig att börja rota, och nu ser jag att inte heller är mor en orm – i alla fall inte när far är ute och ror.
Jag frågade för säkerhets skull ”Bibblan svarar”, som gjorde just det med ett prompt näää, ”det verkar inte som det någonstans står att mor är rar”.
Förstår ni? Det är ett scoop! Däremot är det ett himla roende:
Dock ska det sägas att jag har hittat några rariteter som ligger nära mor:
Far tar mat.
– Ät Lena, sa mor.
Lena tar mat.
– Ät mer Tor, sa far.
Tor tar mer mat.
– Mor är rar, sa Tor.
– Tor är rar, sa Mor.
Mor och Lena ser far och Tor.
Tor ror.
Far lär Tor ro.
– När lär far Lena ro? sa Lena.
– Far lär Lena ro sen, sa mor.
Mor är rar mot Lena.
Såja, vad skönt att detta är utrett så att vi inte raljerar mer om hur far måste ro i sitt anletes svett medan mor sitter och slöar emedan hon är upptagen med att vara rar.
Uppdatering i kvällningen
I en av upplagorna av läseboken här hemma har jag nu sett indianer klappa igelkottar och samer (på bokstaven L, förstås) bli serverade kaffe av lucia. Far har käpp och Karo är minsann rar han också medan en prins tar ner päron. Och vad skådar mitt öga? Mor är rar! Och far också!
Dedikationen är intressant den också:
Min Mor var rar. Dvs lite ovanlig. Men på ett rart sätt.
Så där ja. Den där läseboken fanns i mitt barndomshem, men jag förstår inte varför. Jag hade den inte (jag hade något vidrigt om några som hette Li och Lo men vad den hette har jag innerligt förträngt) och jag kan inte tro att syrran hade den heller. Mamma? Tja …
Jag upprepar i alla fall vad jag skrev i svansen på förra boken, att jag tror de gjorde det väldigt svårt för barnen att fatta läsningens gåta och fröjd när de skrev stycken med så få bokstäver. Resultatet ser ju knappt ut som språk!
I svansen på förra boken? Vad menar jag?
Förra båset menade jag förstås; det måste vara de där förskräckliga ”läsövningarna” som gör mig tillfälligt afatisk.
Jag tror tvärtom, Annika! Väldigt många barn lärde sig läsa snabbt med ”Vill du läsa”. Redan i början av andra terminen i första klass klarade de av att läsa Olles skidfärd.
– – –
Vad det var vackert! Och vackrare blev det, ju längre in i skogen Olle kom. Han tyckte, att det var, som om han kommit in i vinter-kungens slott. Därför ropade han, så högt han kunde: »Tack snälla kung Vinter, för att du kommit till slut!«
– – –
Visserligen förekommer bindestreck i sammansatta ord – vilket jag kan uppfatta som lite störande, men kanske var det ett bra knep i början för att greppa lite längre ord.
Jag har »Vill du läsa« för både första och andra skolåret och jag tycker att det är en rätt rolig läsebok, långt roligare än många efterföljare. Jag hade den inte själv, men min man hade den och han minns den med glädje.
Om du har rätt så är det mycket lugnande, Agneta! Jag hoppas faktiskt att du har det.
(Hur jag själv lärde mig läsa vet jag faktiskt inte, för jag var ett otäckt barn som bara kunde utan att någon lärde mig, och det så tidigt att jag inte minns hur det gick till.)
Men jag förstår inte varför de stackars barnen skulle tvingas läsa om incestuös kannibalism? Det måste ju ha varit kränkande!
”Far tar mat.
Ät Lena, sa mor.”
Man undrar ju lite hur dom lagade till Lena. Det framgår ju i alla fall tämligen tydligt att Lena var dotter i huset tills dom bestämde sig för att äta upp henne. Brrr, rysligt.
(Tack, Treåring, nu kan jag tänka på Elsa Beskow som splatterförfattare! Vad roligt!)
Annika: även jag kunde läsa före skolstart, men minns inte hur jag lärde mig. Det finns i gömmorna en skrivbok med snedställda linjer där jag som femåring skrev bokstäver i skrivstil efter min mammas snygga inledande exempel. Förmodar att det så gick upp en talgdank om hur det hela hängde samman med bokstäver och ord. Följden blev att jag fick börja skolan som sexåring.
Lotten, ett r för mycket i sista meningen.
Alice Tegnér var ju också svårt skadad av sitt umgänge med barnen/kottarna: ..skulle skala kottar.. samt ..stötte han sitt lilla ben.. Inte ens Alice kunde förmå sig att skriva klartext här. Trots att tidsandan var mera förlåtande och förstående än den är idag.
Fin, vacker och rolig bok, tycker jag. Det enda som störde mig med forna tiders barnböcker var att alla flickor var blonda och hade blå ögon. Pojkar kunde få vara lite brunhåriga, men inte flickor. En SNÄLL och ordentlig och riktig flicka hade ljust hår! Inte så skoj om man själv inte såg ut så.
O-luvan, mor varar rart? (hon skar sig när hon styckade Lena och såret blev infekterat)
En gång för länge sedan, på den tiden då min dotter skulle födas, var jag med och tillverkade en ”Vill du läsa” i skala 4:1. Förmodligen har flera av er sett den men jag gissar att ingen av er sett hur stor den var. Dessutom har jag två små skolbänkar som jag gjorde av cigarrlådor stående här hemma.
Nu varar hon inte rart längre, tack!
Jag har hittat en konstig upplaga av boken här hemma — med dedikation av någon med samma efternamn som författaren.
Mysko. Lägger snart ut en bild.
Stod det inte ”Mor är en orm”?
@Niklas – fantastisk stor bok! Lite märkligt att alla bilar var röda sedan?
Är det någon som kommer ihåg tidningen Sveriges Vår, ”Illustrerad tidning för Sveriges barn”. ? Jag har en inbunden årgång från 1947 det år då jag började skolan och fick Vill du läsa med mig hem i skolväskan.
Skolan ordnade prenumeration och tidningen kostade för 32 nr
1 krona och 90 öre och mina föräldrar som ansåg att deras jänta
skulle kôstes på lade mer än gärna ut de pengarna.
Där fanns dikter och berättelser, korsord att lösa och skicka in, en särskild avdelning dit man kunde sända sina egna små litterära alster och en serie med ett par figurer vid namn Knall och Kula.
Och det vill jag bara säga att SGs mor var en mycket rar mor och min svärmor och vi hade alltid roligt tillsammans. Ingen kunde skratta så gott som hon, som ofta såg det komiska i situationer, som andra inte alls tyckte var roliga. Jag saknade henne mycket när hon gick bort.
Men äntligen! Nu behöver jag inte hålla på den här längre;
http://folkoperan.se/press/pressmeddelanden/2013/03/14/europadirigent-till-folkoperan
Detta kanske är mest intressant för Niklas, men jag bjuder övriga i båset på nyheten också.
Jag vet, KC, jag har redan gratulerat henne på fejsboken. Och visst är det kul!
AndersGM, det var ingen slump. Väldigt få saker du ser på bio eller tv är tillkomna av en slump. Är det någon som ser var scenen med de röda bilarna är filmad?
Så galet roligt! Jag spricker nästan lite av stolthet. Och har bokat in Trollflöjtens premiär 18 september. Bloggbåsorkestermeetup? Hinka cava på Folkbaren?
Hyttfogden: Jag kände inte till den barntidning du beskriver, mer ser å nätet att den var nykterhetsrörelsens barntidning.
Funderar på om det faktiskt var så att även jag hade ”Vill du läsa”. Jag började skolan 1948, året efter dig och då var den den vanligaste läsläran. Jag känner väl igen allt i boken, men det beror nog mer på att den finns här (i nytryck) och att våra barn läste sönder min mans ex.
”Vill du läsa” I och II fanns hos min mormor och morfar. Min yngsta moster hade haft dom. Min äldsta svägerska har också haft dom i skolan och det är hennes ex. som vi har. Jag gillade dom. I del 2 hade eleven på omslaget klättrat upp i ett träd. ”Kunskapens träd”, tänkte jag.
KC: Absolutely! 18 september bokat.
Omslaget på min del två är en läsande flicka i röd klänning, som sitter under ett träd, en lönn om hösten.
@Hyttis. Jag med! Får man bli lite småsentimental så här på kvällskvisten. När vår rara mor skulle tippa lite komposteringsbart på komposten råkade hon halka till så att hon hamnade där också. Hon berättade glatt om äventyret och hävdade att hon sett hur maskarna stack upp sina huvuden och sa: ”Oj, kommer hon redan!”
Niklas får två frågor!
1) Verkligen bara 4:1? Wow, hur små var kottarna?
2) Varför ser denna där pojken (jag har glömt vad han heter i Peter och Petra) ut exakt som Daniel Radcliffe som yngst? (dvs. första Harry Potter-filmen, eller ännu tydligare, David Copperfield i en särskilt lysande teve-version.)
Annika,
1. Ja, pysslingarna hade blivit för små annars. Småskolbänkarna är 15 cm höga vilket då motsvarar 60 cm. Den stora bänken vi byggde var alltså 240 cm hög. Det är en ganska stor skolbänk. Hade vi kört 5:1 hade den varit 3 m. Vad menar du med kottarna?
2. Han valdes efter sitt utseende och inte för sin stora talang. Regissören tyckte han var söt. Tyvärr. Jag tror att likheten är en tillfällighet.
Hur bokar man? Mailar eller?
Oh, med kottarna menar jag bara barna (alltså de som stod på boken), och det skrev jag för att jag blev smittad av Skogsgurras intressanta tolkning av ”Ekorrn satt i granen” en liten bit här ovanför.
Och så tackar jag för uträkningen, ibland har man svårt att se hur stor effekt uppskalning faktiskt har.
Niklas. Noterade hur grabbens framtand var olika stor i färdiga versionen.
Ja jag jag vet att man sällan spelar in scener i kronologisk ordning.
Sällan man ser bevis på det.
Och för mig. Wasaparken, med barrträd/-skog? Tycker producenten kunde ha döpt om parken.
Härligt, det blir kalaaaas! Biljettsläppet dröjer nog en stund, den som först ser det meddelar båset. OK?
Örjan, ja det är sällan man ser sådana klaffel. (Det ser inte klokt ut men det borde ju bli så. Klaff fel ser ju alldeles särskrivet ut.)
Astrid Lindgren levde vid den här tiden och det var inte tal om att ändra några namn.
Inga gissningar på var parken ligger? Det borde vara i Stockholm men det är det alltså inte.
Hm, ”inte Stockholm” är lite vagt som ledtråd.
”Far är rar, mor är en orm” gäller inte längre då förstår jag!
Niklas: Parken? Jag reagerade för att Odengatan och Wasaparken nämndes. Varför omvandlade producenten Wasaparken till storskog?
Men regissörer/producenter brukar vara innovativa
Jag tänker på ”Det sjunde inseglet”.
Alla skogsscener lär ha inspelats i närheten av dåvarande filmstadion i Solna.
(Off topic-Läst uppgifter om att man i någon scen kan se höjdhusprofiler i bakgrunden).
Saknar förklaringen till varför alla bilarna var röda. Del av flmen i övrigt?
Ingen aning om var bilsceneran spelat in. Bakgrundsstenarna skulle kunna vara från något statligt verk (på Vallhallavägen), men även från något kvarter/korsning på Södermalm
Röda bilar går fortast.
Mor jag fars
Rar jag ror
Orm jag mos
Mor jag oj
O ja
Ost jag or.
Röda bilar är röda bara för att scenografen och regissören tyckte det skulle vara fint.
Filmen spelades in vintern 88–89 som var snöfri i Stockholm trots att det i manus skulle vara mycket snö. Alltså skedde inspelningen av utomhusscenerna på en ”snösäker” ort som skulle kunna ha anknytning till det här båset.
(För att krångla till det för er så är inte bilscenerna tagna där.)
KC: absolut, Trollflöjten är en favorit! Jag såg Folkoperans förra uppsättning och minns den med glädje.
Förr var jag med i något som hette Teaterlistan där de brukade sälja ut biljetter till olika teatrar. Både till genrep, provföreställningar och restbiljetter. Finns den kvar tro? Jag tappade bort den i samband med att de bytte system.
Annars tittade jag in förr att meddela att jag suckade belåtet när jag kom till emedan.
Oj! Oj, mor! Oj far! Jag får ingen ro!
Fler bokstäver måste nu läggas till för jag har ju alldeles glömt vad vi borde fira: Den fjortonde i tredje är pi-dagen och vi kunde ha haft så roligt. (Dessutom är det Einsteins födelsedag, på tal om datum.)
Suck. I stort sett midnatt så vi missade alltihop.
Niklas – Ann Petré och Babben i unga år. Kul!
n?
tråkmåns, såvitt jag vet är n det okända. Så på den frågan kan jag svara ekorrar! Uranus! Stephen King! 1066! Sergei Bubka! Stjärtmes! Hey Joe! Emmerdale! Sauron! Petunia!
— puh —
Och okej, hon heter Ann Petren.
Ska nu göra något som jag egentligen inte brukar göra. Vara småpetig.
Men eftersom det kämpas hårt med det där namnet så säger jag Petrén.
Inte för att det behövs utan för att jag också kan vara småttig.
Om mor ror så gör hon det väl på farvatten?
Annika, jag fick just mail från e-bokhandeln Dito som erbjuder specialpris på ”Boken om Pi” eftersom den är bioaktuell. Dagen efter π-dagen. Visst är dt klantigt!
Någon av er borde väl känna igen skolan som är i inledningen av det här klippet. Var är chefen?
Försök till drapa i jämlikhetens tecken
Sitter i baren
bararmad moder
fader därhemma
barna i säng
Tvn den sänder
syndiga filmer
som far plägar se
då mor tar en sväng.
Utöver dansgolvet vida
far hon
danskavaljerer
flockas i gäng.
Dricker och dansar
och trevligt har hon.
Känner sig ung och rar igen.
Sitter i taxin
fyllfjädrad moder
i vargtimme grå
hon vill bara hem.
Fader därhemma
i soffan snarkar
TVn på tomgång
och barna i säng.
Smyger i farstun
senkommen moder
skorna i näven
mascaran på glid.
Uthungrad, frusen
till köket går hon
kylskåpsdörr öppnar
mjölkglas i hand
Snart är det dags
för hanegället
sovrumsdörr stänger
och stupar i säng
Far gör nog frukost
vid barnagnället
han brukar ro
det mesta i land.
Kunskap som inte lärs ut längre; ställ inte blommor på tvn.
PK, nyinlärd kunskap: sätt inte papegojan på tvn. Skärmen blir randig.
Chefen, är det jag det, Niklas?
Sorry, jag sitter och svettas över tillväxtteorierna i kombination med teknik som skrivs teknologi.
Nu ska jag kolla! Aha! En gul byggnad med SKOLA i stora bokstäver! En klämig kille och snö i olika vinterversioner (det är jättestor skillnad på marssnö och januarisnö) och en uuuuunderbar väska som måste ha varit gigantisk på riktigt.
Aha. Kan det vara Eskilstuna? Den där gula skolan påminner om S:t Eskil, där Artonåringen gick ut gymnasiet i våras.
Men … och nu blir jag osäker … det ser inte ut sådär idag i så fall. Men vänta, det finns en till gul skola — som inte är skola.
Och hur snösäkert är det i Eskilstuna när det är snöfritt i Stockholm?
Ett tips är att tänka Norrland.
Tsst, vi har alltid snö i Eskilstuna.
Om det är Luleå tänker jag äta upp min hatt! Där kan jag ju alla hus (vilket jag inte kan i Eskilstuna), och det där vackra, gula huset finns inte i Luleå! (Tänk nu på att skona mina nerver: hatten är svårsmält.)
Visst är det Luleå. Det var en skola men bokstäverna har jag satt dit. Vasaparken ligger i utkanten någonstans.
Däremot kör de röda bilarna i Åbo. Där ligger också leksaksaffären.
Jag är chockad. Och nu måste jag leta upp en ätbar hatt.
Men det är väl ändå inte Hermelin, Niklas?
Jag kommer inte ihåg vad skolan hette och jag hittar inte mina gamla anteckningar. Förmodligen har jag slängt dem.
Efter lite bildgoogling tror jag det är Östra skolan. Kan det stämma?
Det verkar ha varit ont om röda bilar. Det är ju samma bilar som kör förbi gång på gång. I samma ordning.
Det är det ju! (Vad skönt, nu behöver jag inte äta upp hela hatten, bestämmer jag helt på egen hand eftersom jag aldrig har varit på Östra skolan, hur central den än må vara. Puh.)
Nu får ni gå vidare till nästa inlägg … som är jobbigt för alla som har ont om tid.
PK, du kan ju ge dig ut i Åbo och på svenska jaga innehavare av röda bilar som gärna ställer upp på en filminspelning. Nejprocenten var tämligen hög.
Eller pingviner, Niklas!
Tack, Skogsgurra, den fingersmällen tar jag emot med ödmjukhet för det var fult av mig att slarva med fnutten. (Min enda ursäkt är att det var så sent att jag knappt såg vad jag skrev.)
Vattnat teve har jag gjort en gång när jag var ung och tanklös och hade en krukväxt ovanpå. Poff! sa det. Så blev vi tvungna att köpa en ny. Nutidens går det ju inte att ställa något på. Utom gojor som ställer sig själva precis var de vill, om man inte håller i dem.
Var ju ingen fingersmäll. Och högst motvilligt. Vilket inte heter Mutwillig på tyska.
Kolla vad Hyttis ( mars 15, 2013 kl. 08:43) är ute på när man vänder ryggen till. Som jag gjorde idag. Hon tror inte att jag läser den här bloggen. Men då misstar hon sig.
Jädrar — jag glömde ju att uttrycka min estimation av Hyttfogdens drapa, som jag tyckte var alldeles strålande.
Okej, inte fingersmäll precis (skolagan är ju guskelov avskaffad), dock en anmärkning som jag tog åt mig av just för att jag förtjänade att göra det. När jag gör dumfel vill jag få det åpekat (för att man inte alltid ser vad man skriver eftersom man vet vad man tänker, och allt det där som gör att redaktörer är så oerhört viktiga människor …)
När far är i Mora
är mor i fara
Jag vet besked, för jag var med!
DVS Jag hade ju Vill du läsa som läsebok.
SÅ
i min generation visste ju alla att:”Far är rar, mor är en orm”
INTE stod i boken
Det var ett lundaskämt….
Men varför Åbo? Måste väl funnits röda bilar i luleå också. Vad var huset på riktigt då? Ser ju ut somen skola.. Sen undrar jag var peter och petra tog vägen när de försvann.. Det har jag undrat i säkert 20år.