Hoppa till innehåll

Från Kungliga biblioteket till Melodifestivalen

Ett av mina favoritställen är ju Kungliga biblioteket, och där hade jag igår ett jobbrelaterat möte. Men eftersom KB håller på att byggas om, måste man låsa in sina kläder i en barack utanför huvudbyggnaden och sedan stoppa sina datorer, plånböcker, pennor och annat livsnödvändigt i en genomskinlig plastpåse som på Arlanda och lämna kvar väskan i baracken … och det kändes så spännande att jag blev alldeles till mig.

Spontanintervjun med vakten på plats blev däremot blott med ja och hrrrm besvarad. Tydligen är vaktjobbet i KB-baracken ett uppdrag som inte bjuder på rånare, bovar, banditer och utpressningssituationer.
Spontanintervjun med vakten på plats blev däremot blott med ja och hrrrm besvarad. Tydligen är vaktjobbet i KB-baracken ett uppdrag som inte bjuder på rånare, bovar, banditer och utpressningssituationer.
Men lite brottslig hade jag lätt kunnat bli genom att bara norpa med mig skåpnyckeln och gå hem.
Men lite brottslig hade jag lätt kunnat bli genom att bara norpa med mig skåpnyckeln och gå hem.

När jag hade varit mötesseriös och redigeringsallvarlig i flera timmar, sammanstrålade jag med Orangeluvan och två av våra barn för att äta lite inne i Solna Centrum före vidare festligheter i Den Nya Arenan där Zlatan vanligtvis gör en massa mål. Men inne i Solna Centrum var det totalt kaos eftersom melodifestivalartisterna där måste uppträda med sin låt och sedan kränga skivor, planscher och t-shirtar.

Måste? Ja, jag skriver ”måste” för det kan inte vara särskilt kul. En låt sjungs (nåja, det är play back), sedan blir det autografskrivande och smajlande i en timme medan låten spelas non stop i hela centrumet. När jag blir popstjärna ska jag förhandla bort den delen av kändisskapet. Eller kalla in Arne Weise som stand-in. (Mer om honom om en stund.)

Men huuuuu sicken tradröv som manade på alla unga fans! Kön med unga människor i glassfärgade frisyrer ringlade sig i trippla led hundratals meter och … ja, så här lät det:

”Vi måste hjälpas åt och höja tempot annars blir vi aldrig färdiga! Det finns tider och passa och det måste gå fort!”

Så här roade var Yohio och hans två musiker:

Gitarristen och basisten vilade sig i form medan huvudpersonen skrev och skrev och skrev.
Gitarristen och basisten vilade sig i form medan huvudpersonen i en underbar frisyr skrev och skrev och skrev.

Promenaden till Den Nya Arenan (som, okejdå, den heter Friends) var lika lång och mörk och halkig som vanligt, men till slut kom vi helskinnade fram till … eh … Barnens dag! Det var kommers som jag aldrig har sett kommers någonsin förr; mat och dryck och lotterier och frågesporter och 28 000 människor på plats – som gjorde allt för att få betala så mycket som möjligt för ljuspinnar, öronploppar, lättöl och popcorn på detta gigantiska genrep.

Obegripligt många människor. Och alla var extremt glada över att få vara med!
Obegripligt många människor. Alla var dessutom extremt glada över att få vara med!

Och nu kommer några avslöjanden – om någon till äventyrs läser detta före finaltävlingen den 9 mars och inte vill veta vem som överraskade, vem som var utklädd till brandman och vad Carola konstigt nog hade på sig: sluta läsa. Nu.

Här kommer spoilers och extralysen!

När Danny vid några få ögonblick inte var klistrad vid manuskorten, anade man en lätt och ledig improvisatör – jag blev glatt överraskad och imponerad. Släng korten, Danny – det blir jättebra!

Danny var så här lättklädd – inte för att han har en ovanligt vacker bringa utan för att brandmän alltid är klädda på detta vis.
Danny var så här lättklädd – inte för att han har en ovanligt vacker bringa utan för att brandmän ju alltid är klädda på detta vis.
Föreställ er alla framrusande barns enorma besvikelse när den person som stod i denna lilla lätta vårkappa inte var Sean Banan utan … Arne Weise..
Föreställ er alla framrusande barns enorma besvikelse när den person som stod i denna lilla lätta vårkappa inte var Sean Banan utan … Arne Weise.
Det är prick 30 år sedan ”Främling” vann, så naturligtvis kom Carola och rev av den. Eller rev och rev, hon pep av den – sjöng den som vore hon 10 år gammal var vad hon gjorde. I en gul kostym som såg ut så här.
Det är prick 30 år sedan ”Främling” vann, så naturligtvis kom Carola och rev av den. Eller rev och rev, hon pep av den – sjöng den som vore hon 10 år gammal, var vad hon gjorde. I en gul kostym som såg ut så här.
Men inte bara Carola kan styra ut sig – se som jag såg ut!
Men inte bara Carola kan styra ut sig – se som jag såg ut!

Klart bäst låt tyckte jag (till min egen stora förvåning) var Robin som sjöng ”You”. (Han måste ha putsat på framträdandet, för så här skrikig som nedan var han inte.) Uppdatering efter den riktiga finalen på lördagskvällen: ROBIN VANN JU! (Det är väldigt konstigt: jag brukar alltid tippa fel.)

Genrepskvällen avslutades med en halvtimmes promenad till tunnelbanan i den här miljön – 30 000 människor (varav minst 10 000 satt i barnvagn) bland tutande bilar och tutande bussar på trånga villagator:

Ännu en spontanintervju gjordes – en av vakterna på tunnelbanan berättade mycket nöjt att melodifestivalåskådare inte slåss lika mycket som fotbollsfans. Och att de sjunger mindre. Oooh, the irony.

Share
Publicerat iBloggen

62 kommentarer

  1. Jamen se där, då hade jag ju rätt! Jag som skrev stackars människa om mello-genrepet.

    Sedan, när det gäller att komma ifrån stället där det är alldeles för tätt med folk, vill jag gärna trösta dig med tanken på hur jag och den andra hälften en gång lyckades ta oss med livet i behåll från Pall Mall efter Elizabeth II:s guldjubileumsparad. Vi kvävdes inte. Vi dog inte. Vi kom undan. Och kommer man undan från det folkhavet så kommer man undan från vad som helst. Även om det tar tid …

  2. Ja, jag går alltså på sånt här (och nästan allt annat om man tänker efter) helt frivilligt. Eftersom biljetterna var julklappar var det dessutom gratis. (Om jag har räknat rätt drog enbart biljettintäkterna på genrepet in drygt 10 miljoner kr.)

  3. Förresten, vasa? De saker man ska ha med sig in ska vara i en genomskinlig plastpåse för att … vad då? Är det numera kutym (dvs typisk nutida amerikainspirerad idiotisk security theatre) på KB, eller någonting de passar på att göra just nu när besökarna ändå måste göra sig av med ytterkläderna utanför huset?

    Här sitter jag i min lilla vrå och kreperar …

  4. Men herregud! Tio miljoner!

    Förresten vill jag be om ursäkt ifall jag låter föraktfull, för det är inte så jag menar. Jag själv skulle aldrig vilja gå på en sådan tillställning, men det beror mest på att jag är en lätt eremitisk person med udda intressen och smak — så se mitt spottande och fräsande om melodifestivalen på ungefär samma vis som ni måste se det faktum att jag aldrig i livet skulle resa till Thailand om jag så fick betalt (jag hatar värme och tycker att stränder är det långtråkigaste som finns). Det är jag som är konstig, vet jag.

  5. Vad är det som gör att det är så mycket folk på det där stället? Och vad gjorde du där, Lotten? Jobb?

  6. Per

    Lotten, Du borde införa en ‘typ’ like-funktion i bloggen. Men i väntan på det (kanske redan finns om man botaniserar lite extra noga?): mycket roligt inlägg/kåseri!

    Hälsar,
    Per

  7. Kära Språkpolis!

    “att Melodifestivalenåskådare inte slåss lika mycket som fotbollsfans. Men att de sjunger mindre.”
    Menar du att:
    1. Melodifestivalenåskådare är ett egennamn som förtjänat en versal i början?
    2. Att desamma sjunger mindre i motsats till att de slåss mindre?

  8. Kära Niklas!

    Jag ska genast redigera bort förvirrande bokstäver!

  9. Annika: Jag vill inte heller åka till Thailand just nu. Men jag går gärna på mello/fotboll/hårdrockskonsert/speedway/museum/happening. Och så skulle jag vilja bo en månad i N.Y.– har jag sagt det nåon gång?

    Hej och välkommen Per! Om jag hade haft en gillaknapp hade du ju inte skrivit någon kommentar och då hade jag inte haft den blekaste aning om dig och inte kunnat hälsa dig välkommen hit!

  10. Jag vill också veta vem som vann!

  11. Fast alltså … detta var ju bara genrepet. Då vinner ingen. (Det är som på Dramaten när det är genrep på Kung Lear och Ingmar Bergman sitter bredvid scriptan och när Jarl Kulle för ett ögonblick säger en replik ohyggligt tydligt, bryter sig Ingmar loss ur sätet och säger klart och tydligt till Jarl att han inte ska tala så tydligt eftersom kungen just nu mår lite dåligt och då borde mumla mer. Det var heller inte på riktigt!)

  12. Återkommer till detta med polisiära aktiviteter.

    Är det inte lika bra att lägga ner detta småpetande? Vi är ju tämligen kompetenta personer med hyfsat bra språkbehandling. Det är i alla fall som jag ser det.

    Då känns det fånigt att hålla på och påpeka småttigheter. Jag förstår Niklas mycket väl. Han har samma syn på detta som jag och hans ironiska påpekande att inte ens Cesars hustru är felfri var nog i första hand ägnat att understryka onödigheten i språkväkteriet.

    Ska vi inte kunna ha så pass mycket tolerans att vi undviker onödiga påpekanden som inte på något sätt förbättrar oss som språkanvändare eller människor?

    Jag förstår att det kan vara svårt när vi är på besök hos en språkpolis. Men försök att tänka tanken.

  13. Fast språkpolis Bergman uppskattar faktiskt påpekanden när det gäller hur hon själv skriver. Småttigheter eller ej — ibland har jag skrivit fel (cement och betong, Bess!) och behövt lära mig rätt.

  14. Jag minns en tidig episod där jag påpekade att det inte var ångturbiner, utan ångmaskiner, som används i London Bridge. Det är en ännu mera fundamental skillnad än mellan cement och betong. Den gången förvånades jag faktiskt av de svar jag fick. Finns flera exempel. Hur ska det vara nu då? Petigt eller icke?

  15. PK-DFT

    Va, genrepade dom inte omröstningen?

  16. Go with the flow – or not, det är frågan.

  17. Min lillebror jobbar ibland i läkarteamet på stora tillställningar som tex. Swedish Housemaffias avskedskonsert i Freinds arena och om jag tolkar det hela rätt kan det nästan lika äventyrligt och farligt som att bestiga Mount Everest; syrefattigt och euforiskt.

  18. Men SG, jag håller inte med dig. Jag tycker att småpetandet med språket och annat är roligt och jag tar det inte ett dugg allvarligt. Ibland är det ju också jag som har fel och kan få lära mig t. ex. att Melodifestivalbesökare visst ska skrivas med stor bokstav. Och att betong är ballast med cement är väl bra att lite fler får lära sig liksom att ångmaskiner öppnade London Bridge.

  19. OK. Lite petighet då.
    Melodifestivalen är nog ett egennamn. Men besökarna på Melodifestivalen har säkert var och en något annat egennamn och därför bör det skrivas melodifestivalbesökarna. Prcis som det heter laholmsbo och inte Laholmsbo.

    Vi utsätts för inflytande från en mängd olika språk där reglerna för stor och liten bokstav avviker mycket från vad vi nu påtvingas av mer eller mindre auktoriserade och i rätt många fall självutnämnda specialister. Många av oss kommunicerar dagligen med utriket och då kan det bli lite svårt att vara alldeles perfekt i detta avseende. Tyskans regler sitter i ryggmärgen och att engelskan skriver dagars och månaders namn med versal har jag tämligt god koll på. Fransmännen gör lite som dom vill men med dragning åt versal. Övriga språk har jag inte så god koll på.

    Vad jag menar är att vi, med alla dessa inflytanden, bör tillåta viss frihet i sådana detaljer. Ett samtal som ständigt bryts för att diskutera formsaker blir som ett möte i vissa politiska grupper – det blir formsak efter formsak utan ände. Det blir samtalet lidande av. Jag menar att vi borde kunna reducera den typen av ballast.

    Vi anses ju vara toleranta i alla övriga avseenden; religion, politiska synpunkter, sexuell läggning, dialekter, hårfärg, matvanor och mycket mer. Varför då denna rigida inställning till detaljer i språket?

  20. Älskar kontrasten mellan det Skogsgurra säger (live and let live, eller ta’t lugnt, ta en Toy) och sättet på vilket det sägs (tvärseriöst). Obs, inte sagt ironiskt. Det fick mig att le mer än inläggsslutet t o m. Mer sånt!

    När jag ofta satt på KB fick man låsa in allt utom pennor och block och plånbok eller annat smått, som fick läggas i genomskinlig påse, innan man gick in och passerade en vakt som ibland hade åsikter om det man tog in.

  21. Intressant frågeställning den där sista, SG.

    Jag är inte heller så mycket för att ligga och pressa för att bli solbränd på en het strand.

    Men OJ vad jag tyckte om att hamna på Teneriffa i november! Och nej jag pressade inte, och jag badade mig inte skrynklig eller ens varenda dag.
    Och det var inte ens lugnt och skönt. Vår balkong vette norrut, mot huvudgatan som bland annat användes att köra ambulans på. Trafiken där under ett dygn var säkert fler till antalet än det som trafikeras utanför här hemma på en vecka.

  22. Örjan

    SG: Håller inte med dig om att “petitesskommentarer” ang Lottens grundtexter är irrelevanta.
    Håller å andra sidan med dig om, att andra språks skrivregler, engelska/tyska/franska, påverkar vårt sätt att uttrycka oss (och stava) på svenska.

  23. Annika, jag håller med dig om att ligga på stranden och pressa.
    Värme är jag inte heller så förtjust i men ibland så kanske det
    inte går att undvika.

    T.ex. så skulle jag vilja åka till Afrika på safari och
    då kommer ju värmen liksom på köpet även om det
    är en annan sorts värme jämfört med Thailand.

  24. PK-DFT

    Blir det någon båsmetertischa? Jag har en massa guld i fickorna som söker ny ägare.

  25. PK-DFT

    Rätt låt vann! (Jag säger det redan nu för det kommer att bli alldeles sant strax.)

  26. PK-DFT

    Kom ihåg var ni läste det först.

  27. Tack för resultatet, PK-DTF, då vet jag ju fast jag inte ens tittar/kommer att titta/kommer att ha tittat!

  28. Örjan

    PK-DFT: “Jag”? Hur ser den klädseln ut?
    “Vi” borde vara mer naturligt, och praktiskt.

  29. PK-DFT

    Nu kommer bananfan, jag byter kanal en stund!

  30. PK-DFT

    Nu är jag tillbaka. På grund av Robin. Han är ingen död fisk, snarare on fire.

  31. Örjan, nog för dom “jobbat” med ljudet och temperaturen under dagen, men nog ser det lite kallt ut och helt koll på ljudet verkar dom inte ha. Röstningen verkar i alla fall funka utan genrep, än så länge …

  32. Nej PK-Du Farliga-Treåring, du får INGA eldmaskiner!

  33. Örjan

    PK-DFT. Syftade på. “Jag har en massa guld i fickorna…”

  34. PK-DFT

    Jag vill grilla burgare i en flygel.

  35. PK-DFT

    The Pepsi person. Skrattade högt.

  36. PK-DFT

    Satan vad duktiga ungdomarna i kören som sjöng euphoria var. Är.

  37. Va? Båsmetertischa?? Allvar?

    Biljetter vi sekins
    Mello vi kakafonins
    Ravaillac vi parodins
    Copacabanana vi klementins
    Fansen vi ramaskrins
    Arenan vi sardins
    Undrar vi melodins

  38. Carola vi sam-pins …

  39. PK-DFT

    Safarigul kycklingbanan. Ovann.

  40. PK-DFT

    Tack och lov. Det finns hopp.
    Hopp vi finns.

  41. PK-DFT

    Oj då. Hoppsan. Hm. Jaha.

  42. PK-DFT

    Fast han är duktig, det är han.

  43. Tur att PK-DFT har snott båset så att vi otittare lätt kan få information.

  44. PK-DFT

    Japp, båssnoaren. Båssnoa.

  45. Båsanova?

  46. tråkmåns

    Språkpolis jag svims…

    Helt opåverkad av bananer och annat är jag fortfarande fascinerad av det knäppa språkbruk som tydligen varken skorrar i språkpolis- eller översättaröron.

    Det måste helt enkelt hädanefter bliva min melodi!

    “Izzard är andra roligast i världen!” kan jag säga, till exempel. Om jag nu tycker att t ex Monty Python är etta. Eller “USA är tredje mest befolkad kontinent i världen” (om det nu är så). Eller “Tråkmåns är femte tråkigast måns i Sverige”. Eller rent av “När var varmast dag i januari?”

    Var är era språköron, flickor?

  47. Ingen här. Ingeningen. Det känns som om jag kan göra vad jag vill. Lägga fötterna på båssargen, klottra på väggarna, sjunga fula visor högt, tömma ut papperskorgen. Ingen hör eller ser att det är jag.

    Jag kan tänka högt också. Tänk om man kunde sätta in lite border collie-DNA i möss. Då kunde man ha några som vallar dammråttor, och både bli underhållen när man städar och spara in på dammsugarpåsar (och el). Sådana skulle jag önska mig.

  48. Nämen jag var ju inte ensam! Hej tråkmåns — vad gäller t.ex. tredje störst så är det väl lättare om man knyter det till näst störst. (Alltså störst, näst störst, tredje störst — det sista hör man ibland folk säga “tred störst” men det är en synnerligen oral variant, ja). Tänker jag, i alla fall.

  49. Bordercolliemöss är en lysande tanke. Se till att de får en fin yvig svans och att de blir så där charmigt ivriga och ambitiösa. Gör dem gärna lite större än vanliga gnagare så att de håller dem i schack. Svarta och vita, givetvis.

  50. Oj, förlåt, nu var jag sådär frånvarande igen! Eller närvarande fast på andra ställen! Det ska lagas mat i stor grytor, öppnas champagneflaskor och sprättas chips på varandra.

    Så. Robin vann. Vad var det jag sa? Nu måste vi bara se till att inledningen låter glasklar så kommer han säkert att komma på tredje plats i storfinalen i Malmö. Som jag inte har biljett till.

    Var inte Sarah/Lynda Woodruff egentligen bäst?

  51. GLÖMDE!

    Självklart ska det bli båsmetertischor!

  52. Ha! Karin! You’re on fire! Arenan vi sardins!

    (Jag skrattar verkligen. Högt och ogenerat.)

  53. tråkmåns

    Det går inte att knyta till näst störst, som är en annan konstruktion, och även om det ginge, är det helt enkelt inte svenska. Tyckte du mina exempel lät som något du vill ta i din mun, Annika?

    Men eftersom man ju inte kan bli rättshaverist, slå huvet i i väggen och annat jobbigt, ger jag upp och försvinner in i solner- förlåt, soluppgången, medan jag viftar undan “dem gick hem” och “legendar” och “barnet ammar mamman” och “vart ääääär du” och annat stolligt som blåser in från alla håll, för det går ju precis lika bra med selleri! (Ref till urgammal TV-sketch Verner und Verner).

    As you were, och putäll på er!

  54. På tal om border collie — den här lilla filmen är och förblir alldeles, alldeles underbar!

  55. Tråkis
    Jag stöder ditt resonemang fullt ut.
    Näst är ett självständigt ord som inte ingår i räkneorden. Man kan inte låna mönster från en typ av ord och använda på en annan typ.

    Jag ser att det finns en stor oklarhet eller suddighet när det gäller vad som är språkanvändning och vad som är fakta. Exemplet betong och cement har inget med språkanvändning att göra medan tredje störst i hög grad handlar om språkanvändning,

    Min uppfattning är att samvaron (eller tillvaron) blir outhärdlig när det hela tiden ska påpekas om någon avviker från någon regel. För mig är det lite som att höra ungar på en skolgård som just har fått lära sig lite grann om språket och nu ivrigt och oreflekterat försöker slå varandra i huvudet med sin lilla bit av vetande.

    Jag sa tidigare att jag uppfattar oss som skriver på Lottens blogg som hyfsat goda språkanvändare och att vi inte behöver polisiära insatser i särskilt hög utsträckning.

    Att diskutera språkliga fenomen är något helt annat. Det tycker jag är både roligt och givande. Men parkeringsböter för en cykel känns mindre intressant.

  56. tråkmåns

    Eh – nu vet jag ju inte om du tycker att jag jag utdelat parkeringböter för en cykel eller varit roligt och givande…? (Litet barn som just lärt sig något och briljerar med det är jag dock inte, det vill jag ha sagt å det bestämdaste.)

    I en språkpolis’ blogg kanske man kan, eller rent av ska, diskutera stora hemska saker som “tredje störst”? Särskilt som innehavarinnan själv ivrigt uppmuntrar alla att påpeka minsta stavfel?

  57. Åttondemars jag kvinns

    plus allt det andra som någon klåfingrig person plockade bort.

  58. Jag var nog otydlig där, tråkis.
    Eller alltför omfattande. Tolka positivt så förstår du nog vad jag menade.

  59. tråkmåns

    Positivt låter bra, det kör vi!

    Jag inledde alltså en rolig, intressant och givande diskussion, som var alldeles befogad, och dessutom hade jag rätt. 🙂

    Aaah. Nu väntar jag bara på min nybakade fiskpaj!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.