Hoppa till innehåll

En spruta, en fotbollsmatch och en spansk basketspelares fot

Well. Igår berättade jag att jag hade en förmodad blodpropp i vaden, vilken måste botas (åtgärdas?) med blodförtunnande medel som jag måste injicera på egen hand med egna händer, egna ögon och eget förstånd.

Fem sådana här sprutor ska man ta!
Fem sådana här sprutor ska man ta.

Huuuuuuuuuur kan de lämna detta ansvar åt mig? Jag som tappar julklappar, trillar i trappor, glömmer bort mina barn och inte ens kan gå som en normal människa?

Svar: Det kan de för att det ju är skitenkelt. Man tar tag i överflödsfettet (som det egentligen inte heter) på magen och nyper till, sticker in kanylen och sedan trycker man bara in meducinen. Som Pippi Långstrump hade sagt.

Häpp! (Ni ser att jag har landskampströja på mig?)
Häpp! (Ni ser att jag har landskampströja på mig?)

Jag slappnade av allt jag kunde, nöp till, stack och tryckte och vips, satt medicinen i magen. Jajajjaaa, jag vet att många gör detta varje dag – hej diabetiker – men för mig är detta precis lika spännande som att få gå på fotbollsmatch i verkligheten eller prya som kirurg. (Förlåt. Praoa.)

När man har sputat måste man knipsa av nålen, som sparas i avknipsaren för att inte sprida dödens pest över världen.
När man har sprutat måste man knipsa av nålen, som sparas i avknipsaren för att inte sprida dödens pest över världen. Väldigt intressant.
Yr av sprutlycka såg jag sedan coach Erik sjunga nationalsången som ingen annan.
Yr av sprutlycka såg jag sedan coach Erik sjunga nationalsången som ingen annan.
Medan Zlatan förberedde sig för mord. Eller nåt.
Medan Zlatan förberedde sig för mord. Eller nåt.

Matchen gick ju helt åt skogen och är inget att blogga om. Gaaaah. Nollnoll och ingen fick ens ett utbrott värt namnet. Matchen tittade vi på tillsammans med fyra tvåmetersspanjorer som spelar basket här i stan. De fick lära sig allt om “fredagsmys”, även om jag lurade dem att bearnaisesås ingick i konceptet.

Nyss hittade jag en av basketspelarna på badrumsgolvet med Artonåringen. En viss jättehård fotknöl skulle elimineras för att säkerställa matchen nu på söndag. Och vad sa jag? The queen of all oneliners?

– How do you feel?
– How do you feel?
Share
Publicerat iBloggen

23 kommentarer

  1. Du får väl köpa kastanjetter till barnbarnen …

  2. Man kan också få en gul plastburk att stoppa kanyler i från apoteket. När man har fyllt en eller avslutat en behandling så pluggar man igen den och lämnar till apoteket. Mycket praktiskt allting.
    Du dog med andra ord inte av obehaget…? 😉
    (Det där ämnet svider något rejält och ingen har kunnat förklara varför just den medicinen svider bra mycket mer än andra mediciner.

  3. Jag slänger mina sprutspetsar i vedspisen. Vårt privata lilla krematorium.

  4. Det jag inte riktigt förstår är sprutspetsen. När min andra hälft en gång bröt sönder fotleden och opetererades* för det och sedan kom hem, fick han med sig lite blodförtunnande. Men det fick han i engångssprutor som därför kasserades hela. Så återigen: sprutspetsen frågetecken utropstecken.

    * Ett självklart och bestående ord i hela släkten sedan min salig far fick blindtarmen uttagen när han bara var ett par-tre år gammal, genomled några dygn på sjukhusets barnavdelning (det var kallt och föräldrafritt på trettiotalet), och slutligen kom hem och förkunnade “jag har blivit opetererad för blindtarmation”.

  5. Niklas: två själar, en tanke. (Vad har man för konstig själ när man tänker sånt?)

    Heja Lotten! utropar jag för att du är så modig som tar sprutor. Och för att jag hade en massa hejan över efter matchen, helt oanvända.

  6. Annika
    Många mediciner finns som flerdossprutor med gradering så att man kan klämma i sig den mängd man känner för. Eller som doktorn sagt. Jag tar måttliga mängder och en spruta kan räcka tio dagar. Sprutspetsarna anses vara bakterieodlingar och görs därför utbytbara. Ny spets vid varje injektionstillfälle är regeln.

    Det verkar inte vara så farligt med bakterieodlingarna eftersom jag ibland vid snabba och lite långvariga utryckningar inte får med mig några spetsar. Jag har kört samma spets tio dagar utan problem. Men doktorn skulle ju aldrig kunna acceptera något sådant.

  7. Ah, då förstår jag, SG.

    Och så, bara för att … inte precis irländskt (nä uj vad vi måtte ha varit trista) men ändå — som nattmusik väljer jag lite “American Celtic punk rock” (bandet beskrivs på det viset): I’m going out in style.

  8. Förförpackade sprutor för olika mediciner är oftast så att de ska användas på en gång, vid ett tillfälle. De mediciner jag själv tar med spruta, en sorts hormon först och främst, är i förförpackad engångsspruta. Tar dosen, klipper nålen, slänger resten i en sån gul riskavfallslåda. Skulle kunna skippa att klippa nålen men ibland är man über-effektiv.

  9. Vet ni … jag glömde helt bort att man kanske ska torka av huden innan man sticker. Nu får vi se om jag överlever.

    När jag skulle sticka, var det segt och hårt samt segt. När jag väl var inne (liksom efter 5 mm), var det hur lätt som helst, som när ketchupproppen släpper.

    Nu är det jättejättestökigt i köket. Spanjorerna åkte nyss. Jag funderar på att skylla stöket på min jättehemska blodpropp och lägga mig att helt enkelt sova resten av helgen. Ja, så får det bli.

  10. Sov. Sooo-oov. Du har en dj… man och en massa ungar som kan fixa. Look into my eyes, look nowhere but into my eyes, look into my eyes … Soooov.

  11. Och som jag känner mig som nattens DJ tillägger jag, med tanke på de senaste dagarnas ämnen, en oerhört blodig gonatt-låt (jag menar allvar, den som inte tål blod ska inte titta på videon) med Amanda Palmer (eller som hon stundom kallar sig, Amanda Fucking Palmer): The killing type.

  12. Ja, nattens DJ tillsammans med LL99, som också brukar DJ:a – perfekt.

    Jag ska sova strax. Först måste jag bara leta reda på ett visst par basketskor. De allra coolaste, förstår ni.

  13. Hua, det kan vara hur lätt som helst – det vete sjutton om jag skulle fixa att sticka mej! Bravo!
    Jag trodde att det sved för att vätskan hamnar under huden och tar plats där man är som känsligast. Blodkärl är elastiska och där finns liksom inte så mycket nerver, om man jämför. Jag fick ju aldrig dom där små vätskedropparna under huden, som man kunde få som hjälp/bedövning under förlossningen, men dom sades svida trots att dom enbart innehåller koksaltlösning.

  14. Rosman

    Hoppas du överlevde spruta utan desinfikation och att du sov superbra i coola basketdojor. En fin variation på MMs “två droppar Chanel no 5”.

  15. Jag lever fortfarande! Och ska absolut leta upp de coolaste basketdojorna att trampa omkring i, även om det inte blir mycket sova av i dem.

  16. Anna, jag hittar inte originalversionen så den här duga.

    När jag började spruta mig för några år sedan så sa läkaren att jag skulle lägga nålen i någonting så att ingen kunde sticka sig på den och slänga den i soporna. Den är så tunn att den smälter i sopbränningen. Nu har jag fått någon slags penna där jag inte ens ser nålen. Jag håller den mot magen och trycker på en knapp så sker injeceringen automatiskt.
    När det gäller sveda beror det på vätskans pH. Om det är för långt från kroppens pH svider det.

  17. Fint Niklas!

  18. Outtömligt tema, detta med injicering.

    Jag har aldrig desinficerat huden innan jag sticker. Ibland, när det är brått, sticker jag genom kläderna, Jag har aldrig haft några som helst men av denna hantering.

    Det byggs upp försiktighet på alldeles för många områden. Vi har kommit att bli försiktighetsstyrda i stället för att vara praktiska.

    Försiktiga, lättkränkta och rädda. Det är vad vi har blivit. Jag försöker att inte vara något av detta. Och hittills har jag inte förlorat något på det. Döden, döden, döden är ju ändå oundviklig och om man ska leva sitt liv med rädslor kan man lika gärna låta bli.

  19. PK

    Är det en sonic screwdriver där på den översta bilden?

  20. Törs man vara ekivok här, och nämna ett uttryck från min ungdom: “Ett stick i pälsen”. Det är ju Lörda och allt.

  21. Jag skulle nästan vilja säga att vi alla till mans är lite för oekivoka – särskilt när ordet ekivok används.

    PK: Även jag tänkte på Dr Who när jag plockade upp första sprutan. Jag viftade lite med den och kan du tänka dig — alla skrek och duckade!

  22. Sticket i pälsen utvecklades till skott i råttan några decennier senare och vad motsvarande kan heta idag har jag ingen aning om. Men hörde på stan att det var gôtt med fett på sylen. Känns också halvantikt. Fram för färskare ekivokismer!

  23. Jag saknar nutidskontakt i uttrycket. Alla jag känner från 20+ till mina 60+ hajar, och har inget eget att komma med.

    Ungdomen av i dag!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.