Kylan biter sig fast som hade den käkar som har låst sig. Vi kan ignorera den, skälla på den eller utmana den på en fajt. Vi väljer det senare … och köper en vårhatt.
(Nogräknade läsare kan protestera mot att våren inte är här på riktigt enligt exakta och meteorologiska uträkningar samt att hattmodet inte har påverkat oss särskilt mycket sedan ungefär 1965, men det struntar vi i.)
Men hur ska ni välja vilken hatt som passar? Hur ska ni kunna lita på modisten som säger att era kinders lyster förstärks av just denna hatt och hur i hela friden går man med en jättehatt i motvind? Jo, ni litar på mitt omdöme.
Tio goda hatt-tips för våren 2013!
Tio? Skrev jag inte tio? Jomen alltså alla de här hattarna kanske inte är bra tips. Bara tio, liksom. (Kvarnhjul och pottor samt pillerburkar och melittafilt lidingömelittor är inte ens med här, men ni anar väl att jag har kämpat med att få ner antalet till tio?)
Åh. Jag har inget intelligent att säga än. Åh! Rostbrödsställningshatten var ju … ju … lik en del lampkronor jag sett och de var lika fula, de. Åh!
Sedan måste jag säga att jag blev ytterst häpen över kejsar Wilhelms dotter, för jag hade ingen aning om att en sådan närskyld levde ända till 1980!
Tekannevärmarestuket kan kanske funka i detta bistra väder.
Nejmen Agneta, nu skrattade jag så att magen hoppade … och så associerade jag till barnbilder på mig och storasyster när vi bar lovikkamössor, och det var inte vackert. Fast det är roligt med småbarn som snorigt kikar upp under kanten på tjocka, varma, påträngande mössor.
I min barndom så satt, på landet, kaffevärmarhuven bakom ett varmt rör vid köksvedpannan, när den inte gjorde tjänst över kaffekannan. Underbart skön att dra på huvudet när man varit ute och åkt skridskor eller skidor var den.
Men när förhoppningsvis isvindarna äntligen ger med sig och vårvindarna börjar bli ljumma, så kan ju denna huvudbonad, med sina snart femhundra år på nacken, passa en och annan.
Själv nöjer jag mig med en kepa av den rätta sorten.
Alltså det här är allvarliga saker. Jag älskar hattar men de måste kombineras med lämpliga kläder i övrigt för att det inte ska se helt fnoskigt ut. Men svensk vinter kräver lufsiga vinterjackor som inte är kompatibla med hattar. Jag måste nog flytta till lämplig riviera?
Jag skulle vilja ha en gigantisk ”lampshade hat” men så är det som PGW konstaterar; man måste ha passande kläder. Jeans, tröja och en gigantisk hatt a la brittiskt bröllop. Förmodligen inte.
Kolla Agnetas senaste länk från 1528 — hon har lagt girlanger över axlarna! Kan man kanske ha det till jeans och tröja och hatt?
Eller en kvarnhjulshatt, som komplement till lampshade hat.
Och jo, girlanger funkar nog, lite glitter och paljetter gör det nog ännu bättre.
Tacka vet jag en rejäl bäbisboffa!
Doris Day i snygg hatt.
Keep on länking — det här kommer att bli en sanslöst trevlig samling hattlänkar!
Här finns pillerburkar för alla smaker och osmaker.
Alltså Lotten du har missförstått hatt nummer 9, det är inte påskägg utan rymden. Det är en slags astrohjälm medelst vilken man kan kommunicera och transportera sig mellan olika planeter.
Och hur blev det med motvindstipset?
Ah. Återkommer med motvindstipset — det föll mellan hattarna.
(För att gå baklänges i motvind är väl fusk?)
Själv kör jag keps. Inte en sån där übertjusig djurgårdskepa som Lars W postade ovan. Inte heller en sån där trendig se-lite-casual-ut-gubbkeps. Jag kör så kallad news boy-keps. Det är den enda modellen som funkar hyfsat på min skalle.
Någon som däremot passar i kepsar är Barbra Streisand. Hon passar väl i vad som helst i och för sig.
http://2threads.com/wp-content/uploads/img/blog/hbz-barbra-sreisand-0910-04-de-45541175.jpg
Hattparad och hattparodi.
Men Lotten, nog vet väl du att Hepburn d.ä. skrev sitt förnamn Katharine?
Om man skitar ner den här så kanske den ser riktig ut. Billig är den i alla fall.
Basker numera.
Så här var det: Barnbarnets moder tyckte att barnbarnet skulle klä i basker. I Frankrike jagade vi basker i juniorstorlek i många butiker. Utan framgång. På Lafayette mitt i Paris föreslog den innovative expeditien att jag skulle köpa en till mig istället. Och ”smälta in i gatubilden”. Jag gjorde så och när jag kom ut i ”gatubilden” var jag den ende som hade basker.
Utan för Gare du Nord bromsade en buss häftigt och ut strömmade japaner med kameror. Nu hade dom äntligen hittat en riktig fransos. Och han måste fotograferas!
Det känns lite egendomligt att på detta sätt falskeligen representera främmande makt i japanska fotosamlingar.
Eller en sprillans pillerburk i leopartskinn.
För egen del är det luva som gäller på vintern, gubbkeps i ylle när det är sådär halvkyligt, luftigare dito på sommaren.
Åh Dylan. Älskar den.
@PGW – åtminstone på herrsidan finns det hattar som passar utmärkt till vinterjackor. Jag bär själv hatt hela vinterhalvåret. Blir det kallt om öronen kan man använda öronmuffar.
Men se så svårt jag har för att minnas slika ting som Hepburnskans stavning! Jag har gjort fel förut! (Det är ouppfostrat att stava namn fel, brukar jag säga på mina föreläsningar.) Tack, Peter!
Här åker sankt Elia upp till himmelens land
i en kärra så blänkande ny.
Han bär gravölshatt och skinnpäls, han har piska i sin hand,
och mot knäna står hans gröna paraply.
Ursäkta, Lotten, men melitta-filt….? Jag får bilder av något gigantiskt schabrak som används i storkök när väldigt stora mängder kaffe ska bryggas…Törs inte tänka på hur bryggare kompatibla med sådana kan se ut…tihi!
Helena, jag antar att Lotten menar en sån här.
Helena E, jag tror Lotten menar lidingömelitta. En liten filthatt som ser ut som ett upp och nervänt melittafilter. En gång i tiden vanlig tillsammans med busneljackan.
En bekant till mig sa nyligen att hon ”fyllt kärringbasker”. Och mycket riktigt, denna tjej som kommer att förbli tjej livet ut såg plötsligt ut som en chic äldre Östermalmsdam när hon fått på sig baskern. Märkligt!
För cirka hundra år sedan var det, åtminstone i Doroteatrakten, platthattar som gällde för såväl kvinnor som män.
Agneta — you are on fire med alla dina hattlänkar!
Jag hade en vag (och mysko) tanke om ordet melittafilter i kombination med ordet lidingömelitta och dessutom i materialet ”filt”. Jag ser nu att det ju bara skapar stor förvirring (men med trevliga associationer).
Beppe Wolgers och Povel Ramel hade sådana — fast av bensinmacksbomull. Den som Christer/Peter Sellers har, är nog med av ylle? (Men i helt korrekt melittaform.)
Här kan diverse huvudbonader beskådas. Platthattsmodet var obsolet vid denna tid. Bilden är tagen 1930 vid Ältebo skola. Ett lite ovanligt skolfoto där även närvarande föräldrar får vara med.
Köksrelaterad hatt s.k chinois eller kines.
http://www.restaurangmaskiner.net/utrustning/1469-chinois-sil-20cm.html
Fått namnet eftersom den urspungligen ansågs ha formen av en kineshatt. Exempel på dåtidens uppfattning om kinesisk klädsel.
Ältebo!? Liten hållplats söder om Storvik? Har jag besökt som fem-sexåring. Ingen aning om varför. Dahlberg?
Kommer någon ihåg de där fullständigt vidriga klockformade filthattarna från Rossignol som ”alla” skulle ha ett tag. Jag har sökt efter en bild på nätet, men de verkar lyckligtvis ha utplånats från jordens yta. Båda könen hade dem, och fulare och mer missklädande huvudbonad får man sannerligen leta länge efter, om det över huvud taget existerar. För att citera Bill och Bull i adventskalendern: Usch och fy och blääää!!!
Jag hade en sån, Christer! Jag var så förtjust i dem att jag köpte till hela familjen. Vi brukade väcka uppmärksamhet när vi hade dem på oss vid söndagspromenaderna. Det togs mängder med bilder av oss. Det måste finnas någonstans på nätet. Själv kan jag inte hitta ett enda foto eller negativ. Undrar så vart de tog vägen…
Judiska herrvarianter
http://en.wikipedia.org/wiki/Jewish_hat
http://en.wikipedia.org/wiki/Shtreimel
Agneta, den där Älteboskolan. Underbart foto. Undrars vad skolformen kallas för det verkar som om bygdens alla ungar får gå i samma klass. Och vilket Ältebo kan det vara? Södra Gästrikland?
Tänk ändå, så mycken mänsklig skaparvilja och -kraft som åtgått till att uppfinna saker att ha oppepå huvudet! Bland de mer onödiga numera måste man väl räkna de här som är så skojiga, opraktiska, iögonfallande, turistälskade och djurdödande.
Jag fann bilden hos »Torsåkers Fotohistoriska sällskap«. Ja Karin, Ältebo ligger i Gästrikland. Angående bilden gissar jag att den är tagen i samband med skolavslutning och att flera som befann sig där ställde upp på en gemensam bild. Här finns bilden med text. och även ett par bilder till från samma skola. Den ena är tagen vid samma tillfälle, den andra senare på trettiotalet eller en bit in på fyrtiotalet av klädseln att döma.
Som en sån här hatt
http://www.villagehatshop.com/cassandra-widebrim-derby-hat-by-arturo-rios-turquoise.html
Något att ha på huvudet när man går i Västerås city. Någon lär komma frma och fråga om man mår bra.
På tal om björnskinnsmössor var det ett himla ståhej i UK för ett tag sedan när en sikh vägrade bära en sådan till sin uniform, för han måste ju ha turban! Och nu skulle han vakta drottningen och allting.
Egentligen gäller tydligen påbudet inte turban, utan att man ska låta håret växa, och många har en undermössa under turbanen i vilket fall, så han KUNDE ha petat in hår+undermössa under björnskinnet.
Men han fick sin vilja igenom, och personligen tycker jag det inte ser klokt ut. Det er ut som om han tappat halva huvudet.
Alla vi som har gjort lumpen innan den avskaffades vet vad en Björnskinnsmössa egengtligen (nustavat) kallas. Take it, Båset.
Jorå. På nysvenska blire väl Lurvigt djurs snippa? Tillräckligt försiktig?
Måste ha varit före nutida hårmode, då…
När jag var 15-16 i mitten av 50-talet hade jag blå dräkt med snäv kjol, svinrygg och chockrosa pillerburk. Ni vet en sån som sitter liksom tvärsöver på skulten. Cocktailhatt skulle jag säga idag.
Vägen hem var mycket lång framåt kvällen i de högklackade pumpsen.
LarsW: Förlåt, men i vårt fall var det en fårskinnsmössa. Med speciellt smeknamn.
Agneta: Nu blir man ju nyfiken. Vad har du själv på huvudet? Utomhus, ska man kanske tillägga.
Själv ifördes jag stor rosett i mitt ljuslockiga hår när jag var liten och inte kunde försvara mej. Rosetterna grävde jag ned i sandlådan.
Ökenråttan: Rosetter försågs även jag med i barndomen. Tvenne uppe på skulten till en frisyr som kallades margaretaflätor om jag minns rätt. Sidohåret var flätat i flätor som låg uppe på huvudet och inramades av rosetterna, övrigt hår hängde löst på ryggen. Jag var inte särskilt intresserad varken då eller senare av min klädsel eller mina huvudbonader. Kläder skulle vara sköna, det var allt jag brydde mig om. I sju-åttaårsåldern fick jag och storasyster rundkulliga hattar med en stråltråd inuti brättena, som var tillverkade av stadens modist, som också gjorde hattar till vår mamma. Jag använde min till att leka med på skolgården och den gick aldrig att få fason på sedan.
Numera har jag luva om vintern. En röd mönsterstickad luva med hängande tofs. Skön och varm.
Barbro A: Faktum är att vi alla vill se detta på bild!
Alternativt skickar ni alla in klassfoton till mig, så lägger jag ut dem med en ring runt just rätt kommentator. Jag kan inte se mig mätt på de små liven.
(Nu tror nytillkomna tittare att jag inte är riktigt klok. Men så här är det: jag hade GÄRNA skrivit ett helt blogginlägg om klassfoton — och illustrerat med just klassfoton. Era. Mitt hemskaste minne från lågstadiet handlar inte om prov, elaka fröknar, mobbing eller skinn på potatisen utan det förfärliga ögonblick när jag insåg att … nej, det får ni veta sedan.)
Man kan mobilfotografera foton och mejla till mig på lotten@bergman.com. Man kan till och med sms:a på 070-888 55 42 om man vill det.
(Nu förstår ni väl att jag gnuggar händerna av förtjusning?)
Nu ska vi se om jag lyckas komma ihåg allt jag hade tänkt kommentera:
Lottens bild 2 på Audrey Hepburn: Påminner väldigt mycket som bild det porträtt som Nerman gjort av Greta Garbo.
Jag har aldrig sett den bilden av Marilyn Monroe. Hon var väldigt söt på den.
Barbra Streisand ser ut som en faraonsk drottning, helt fantastiskt.
Och hade du inte skrivit att det var Cary Grant hade jag trott det var Martin Ljung. (Det hade man väl aldrig trott att man skulle kunna blanda ihop dem.)
Angående motvind så antar jag att det är hatt nr 1 som passar bäst till det då den med alla hål inte har något nämnvärt luftmotstånd.
Tehuvan: Mönstret i tyget har fått en revival i dominostickning. Det var min första tanke.
Kvinnan med girlanderna: jag associerade till samiskt tennarbete med slingan uppe på hatten. Medan kreationen vid armbågarna mer förde tankarna till blomkål.
Doris Day. Men alltså, är det bara jag som har sett precis den tjejen (fast utan konstig hatt) nånstans i Sverige bara på senare år? (Dvs frågan jag skickar med är: är det en kändis som ser ut så eller är det nån flicka i min egen närhet?)
Doroteahattarna gillar jag. Speciellt den volymiösa frisyren som behövs för att bära upp den. (Och mitt hår är nog inte riktigt så medgörligt.)
Vilket stripigt björnskinn de har i Italien.
Det skulle varit kul att prova en sån där turkos lampskärm. (Men var her man håret?)
Sikhen utan björnmössa. Jag gillar att det går för sig i England. Jag gillar att det helt självklart fanns uniformer vid OS-invigningen i somras som även naturligt hade en muslimsk kvinnovariant. Kan ni tänka er en svensk dito? (Inte utan en herrans massa liv om saken på insändarsidor i alla fall. *jag blir så trött!*)
Nu gäller det att posta den här mastodontposten innan jag råkar trycka på fel knapp!
Lotten, lägger ner hattandet och köp dig en mössa istället. 😉
Mor visade i veckan gammalt skolfoto med min far från början 30-talet. Kunde identifiera honom tack vare likheten med min storebror som ung tonåring.
Han gick 6 år i skolan. 2 klassrum i samma skolbyggnad. Ettan till trean resp fyran till sexan. Småskolan resp storskolan. Som på bilden från Älteby Skola.
Iakttagelser och reflektioner kring Ältebybilderna.
Första bilden: Fröken och magistern enda vuxna utan huvudbonad.
Alla pojkar (minus två) bär keps eller skärmmössa.
Bara tre flickor bär huvudbonad. En har sommarhatt, de två andra något som får mig att tänka på bilder ur Tomtebobarnen. Skall det vara någon form av stilisering av en prinsesskrona? OK i Tomtebobarnen är de röda med viat prickar som på flugsvampar.
Generellt: mycket kort- resp golfbyxor på pojkarna.
Inga långbyxor för att de ännu inte hade genomgått konfirmation?
Tänker jag rätt här? Har vagt minne av att detta var gammal klädkod.
Mer bildanalys från Älteby.
Gift lärarpar. Henny och Obadja (vilket ovanligt namn) Lundegran med 3 döttrar. Se hur modern är omgiven av sina döttrar, alla iförda lika klänningar.
Bild 1 och 3 tagna samma dag.
I all hast måste jag bara säga:
1) LL99 — en sån där mysse hade jag på mig från 21- till 28-årsåldern och banne mig ärvde inte den nuvarande Artonåringen den och förgyllde hela sin gymnasietid med samma mysse!
2) Cecilia N får härmed dagens hedersutmämning och jagkommenterarprecisallt-pris!
Var det inte något med björn-nånting den där Engelska huvudbonaden hette?
Komigen. Alla vet.
Örjan: jag tänkte att tre flickorna i likadant klänningstyg nog var systrar och stod i någon speciell relation till lärarinnan. Gav mig inte tid att läsa texterna.
Från samma trakt men nu skolan i Åsmyndshyttan hetteläraren Isidorus i förnamn. Här finns en rad foton från denna skola från några olika tidsperioder och under fotona en Minnesgärd tillägnad Isidorus av elever och grannar.
Intressant med namnen, Örjan!
Kolla dessa:
http://www.gke.org/frogs/files/Froeken%20Lundegran%20med%20klass%20a.jpg
och
http://www.gke.org/frogs/files/Froeken%20Lundegran%20med%20klass%20b.jpg
Lägg märke till Lundegransflickorna och jämför med vår ”fröken”. Ingen tvekan. Och det var bara en halvtimmes väg med tåg från Ältebo till Horndal. Så ganska naturligt att hon hamnade hos oss.
LW: Kolla mars 12, 2013 kl. 16:06
Jag kanske var för försiktig?
SG: Förstår inte riktigt. Menar/tror du att en av Ältebodöttrarna är lärarinnan på dina bilder.
Dina privata klassbilder?
Om ja, kunde du utlysa tävlingen. Vem är jag på bilden/bilderna?
Hyttfogden och andra släktingar självklart förhandsdiskvalificerade som tävlande.
Ja. Fröken Lundegran på mina bilder har tydlig släktskap med döttrarna från Ältebo, är troligen en av dem.
Vem jag är syns ju tydligt! Har en tendens att dra mig högerut i bilderna.
LarsW: Tänker/syftade på vintermössa m/43
Någon som inte vet vad den kallades?
Jag vet! (Men spamrobotarna blir galna om vi tar bladet från munnen.)
Hur tydlig ska man behöva vara?
mars 12, 2013 kl. 20:59
mars 12, 2013 kl. 16:06
SG. vilket sammanträffande!
Du på bilden. Låter Lotten och andra som träffat dig fler gånger ge korrekt svar.
SG: Tror på lärardottern Karin. Ett flicknamn du är välbekant med.
Dagens födelsedagsbarn till ära.
http://www.youtube.com/watch?v=20DtG9qr4ik
Det sitter en kille längst upp i trappan till höger på ena bilden och på den andra bilden står samma kille längst ut till höger i andra raden med en trädstam bakom sig.
Örjan. Jag tror att vi är många som vet, eller anar, vad olika pälsmössor egentligen kallas. Och alla låter bli att skriva det för att de är lite allmänt blyga av sig eller för att skona Lottens blogg från spam.
FYI: SG sitter längst upp i trappan på mars 12, 2013 kl. 20:54, bild nummer två.
Hyttis: Och en annan kille framför sig.
Men vänta Karin, är du också med på bilderna?
SG: Karl Gerard samma år (?) som bilden togs
Vart tar alla vackra gossar vägen- ja textraden finns i sången
Likartat tema men nu Harry Brandelius Ö-flicka på Kärringön</a<
Den första av Skogsgurras bilder är ett bra exempel på oklokheten i att ta gruppbilder utomhus i starkt solsken — oj vilka konstiga uppsyner många av ungarna har! Det finns något av just det slaget bland mina, vet jag, men vad jag inte vet är var mina skolfoton befinner sig. I huset, jodå. Men … i värsta fall i en av de oisolerade och belysningsfria långkamrarna, dit jag sannerligen inte har lust att gå i detta nu. (Det skulle bli en expedition med ficklampa och ytterkläder, ju. En björnmössa kanske vore bra, där.)
Nej Lotten, jag är inte med på de där bilderna. Jag föddes nog låååångt senare. Än SG alltså.
Fascinerande att ha tid för vidaregoogling.
Lärarföräldrarna med 3 döttrar.
Familjenamnet ”Lundegran” har icke överlevt. Ingen Lundegran i Sverige enl Ratsit personsök.
Familjefaderns förnamn antyder starkt religiösa farföräldrar, eftersom Obadja finns nämnt i Bibeln, men med få referenser.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Obadja
Förresten, en annan tanke hade jag innan alla plötsligt gick i barndom och skola. Var placerar man den här på skalan hatt —- ickehatt, om man tänker efter?
Definition av ”låååångt senare”: 1 år och 3 månader.
Annika: Det är lite ledsamt att konstatera att några av eleverna såg ut sådär på riktigt. Även i mulet väder. Men resten är offer för dålig belysning och obefintlig regi.
Örjan
Tänker vidare på detta. Vår fröken Lundegran var starkt religiös. Hennes sätt att berätta händelser ur bibeln och Jesu liv var god underhållning. Vi såg faktiskt fram mot kristendomstimmarna.
Med tre döttrar är det ju rimligt, med den tidens namnövertagande, att det inte blev några Lundegranar åt eftervärlden.
Mitt inlägg 12/3 kl 22.43 i repris.
”Det sitter en kille längst upp i trappan till höger på ena bilden och på den andra bilden står samma kille längst ut till höger i andra raden med en trädstam bakom sig.”
Varmed avsågs SG. Var det så otydligt? I andra raden = med en
annan kille framför sig.
Vi har ju glömt Mr Burns fantastiska musikalnummer där han sjunger om ”poodle on my noodle” (sök på ”see my vest” på youtube om ni missat detta mästerverk.
Men om det nu är dags för vårhatt, är det då dags att börja leva webkameror på fåglar och annat vi ska följa?
När det gäller fiskgjusarna litar jag blint på medintresserade som länkar, PGW!
(Och vart tog våren vägen?)
Apropå Örjans länk till vintermössan i fårskinn: sådana där sadelskydd med fårpäls på kallar vi för får-arsle. Ett vulgärt men skojigt och beskrivande ord, tycker jag. F’låt, då…
I Östergötland tror jag att alla kallar lurviga sadelskydd för baggarsle. Protest?
Nåja, jag hade en fin toppig rävmössa på huvudet när jag var liten. Snygg och varm på vitern var den. Mamma hade en prick likadan, men lite större dårå. Hon var modisten.
Pappa har fortfarande sin skepparmössa, eller vegamössa eller vad den nu kallas som LL99 (19:44) länkade till och det visade sig att Lotten 21-28 hade på sig .
Jag sörjer att jag missade en viss hattaffär i NY, det får bli nästa gång …
Jag tror inte någon annan har sagt det – bilden av Cary Grant i pagefrisyr kommer från filmen I was a male war bride 1949. Väldigt rolig. Manschauvinistisk kapten i armén i Eurpa efter WWII får sin comeuppance. Motspelerska Anne Sheridan (som kan köra motorcykel, vilket han inte kan).
Sent tillägg till mars 12, 2013 kl. 20:54
I bilden med de solgrinande ungarna finns en kille som jag senare hittade representerad på MOMA. Någon?
Fint med hatt i småstad, alltid retar det nån:D