I mina samlingar har jag nu hittat en sladdrig Läckert till förrätt och vickning, där man talar om att den läckra maten naturligtvis kan användas även till hela måltider.
Men framför allt är allt väldigt läckert. De läckra recepten är gjorda av Göran Helleblad, A-M Lautmann, Margareta Persson, Astrid Rejnholm, Åke Söderqvist, Verner Vögeli m.fl., där man kan ana att just ”m.fl.” känner sig nöjda med sitt bidrag till mathistorien.
Se här hur det ser ut när man äter sill – lägg gärna märke till det chica miljonprogrammet i bakgrunden som ger en folklig känsla och faktiskt hög status bland målgruppssegmentet. Eller nåt.
Nu till lördagstipsen! (Beskrivningarna är tagna ur häftets texter, men inte exakta citat.)
Först en elegant kvällsrätt där såsen ger hela karaktären, där den dränker ett halvpocherat ägg som vilar på en 5 mm tjock skiva bayonneskinka:
Och så en dallrig aladåb på hälleflundra, lax och stora räkor i ett väl smaksatt gelé (buljong, sherry och salt) som matchas av färskpotatis:
Festlig kycklingpaté med lever, späck, grisbog och mexikansk kryddblandning – hobbymatlagning på högsta nivå som måste få ta sin tid att tillagas … och det är viktigt att man gör ett moment i taget:
När vi nu har lärt oss att man inte på några villkor ska servera franska gurkor (cornichons) eftersom gästerna då kanske ratar vinet och istället rapar surt hela kvällen, vill jag slå ett slag för ett gurkorna närliggande ord:
Då utfärdar jag en varning för att äta kornischerna; de är svårtuggade, hårdsmälta och innehåller i princip ingen näring.
Årets kock Daniel Räms berättade på TV i morse att han låter råvarorna tala själva, med det tror jag att han menade han att det är onödigt att krångla till rätterna med för många ingredienser.
Vi har stort utbyte av Cattelins Kokbok från 1978.
Okej, vilken råvara talar på detta vis?
– Komsi, komsi! Jag är godare än jag ser ut!
Vilken råvara säger så här?
– Nämen asså jag bryr mig inte. Gör som ni vill. Men ni vet inte vad ni missar. Just sayin’.
Jag glömde: Vi hade med oss var sitt ex av Vår Kokbok i boet; Ett från 1953 och det andra från -91. Bägge studeras flitigt, men uppmaningen att använda en vitlöksklyfta till 1½ kilo lammstek (1953) åtföljs dock icke. Inte ens 1991 års 1-2 klyftor räcker för oss.
Äggkoppar har vi nog framme nästan enbart till påsk. De mest i bruk är vita med guldkant och stammar från början av förra seklet. Har också en samling tyska äggkoppar av olika träslag. En present som ligger kvar i sin förpackningslåda. Som tioåring svarvade jag (på en snickerifabrik) faktiskt äggkoppar – de blev lagom till kycklingägg.
Numera äter vi mest kalla hårdkokta ägg. När jag växte upp hade vi äggskedar av horn – det smakade på ett särskilt sätt att äta med dem. På tal om barndom och ägg så hade vi i källaren, vintertid, ägg i vattenglas i en stor Höganäskruka. Det dallrade läskigt därom.
Ja! Pappa har också nämnt ägg i vattenglas! Var de kokta, skalade och sparade från sommarhönsen som slutade lägga ägg på vintern, eller?
Äggen lades som de var okokta med skal och allt i kärlet och så hälldes blandningen med vattenglas över, sedan stod de mörkt och svalt under vintern i källaren. Då och då blev man nedskickad att hämta upp några. Jag har inget minne av att vi använde sådana ägg till frukostägg, de användes nog i bakning eller olika maträtter. Tror jag. Kanske åt vi inte ägg den mörkaste årstiden då hönor inte värpte. Minns inte heller när det började finnas färska ägg året om. Någon gång på femtiotalet gissar jag.
PK: ”På a) säger jag jordärtskocka och på b) vet inte, men jag gissar på Brads mindre kända, romanskrivande bror Dan Pitt.”
Pysseliten: ”På a) säger jag blomkål och på b) marulk. Nej förresten, tvärtom!”
Äggkoppar har vi varje morgon som vi äter kokt ägg till frukost. Hur ska det annars gå? Jag har en äggkopp från Italien med målade små kaniner och grejer på och lille maken har en mera sober vit och blå Kongelig Dansk. Himla snobb.
Snabbmatskedjor jag drive-ins
Men äggen är ju så små? Jag skalar två, trycker på en redig sträng kaviar och slukar i ett nafs. Det tar för lång tid att äta med äggkopp.
Nummer två måste vara löjrom och nummer ett kronärtskocka.
Agneta, förklara det där med vattenglas.
Åh, nu har jag googlat:
”Ett hårt, vattentätt skikt bildas när natriumsilikat får torka. Detta utnyttjas i tätningsmedel till exempel i tunnlar och just stabilisering av jord är den största användningen i Japan. Samma egenskap utnyttjades förr för att konservera ägg i vattenglas som tätade porerna i äggens skal.” (Från wiki.)
Nä, konserverade ägg var inte bra att koka varken löst eller hårt utan de användes i matlagningen, i såser mm. Försökte man koka dem sprack de. I några av mina lerkrukor finns fortfarande tunna vita avlagringar som är spår av att man använt dem för äggkonservering.
På 1) svarar jag ostron och på 2) knäckebröd.
Svar:
1) Ostron är definitivt mycket godare än de ser ut.
2) Jordärtskockor – jag har hört dem säga så!
1: Pölsa.
2: En Fredagsnittiogrammare med allting på och Pommes från mitt lokala hamburgeri, följt av Lotten-vet. Just Sayin’
Man ska tydligen kunna konservera ägg genom att smörja in dom med olja. Då ska de hålla i uppemot nio månader. Har själv aldrig försökt.
Orangeluvan: Vi köper stora ägg. Då tar det en stund att äta dom och man behöver ett litet stöd. Vissa äter äggen med kaviar på och vissa med sellerisalt och alla äter vi äggen med särskilda äggskedar, på ett gammaldags vis.
Jordärtskockor var ju så besvärliga att skala för dom var så knöliga. Nu har man tydligen korsat och grejat så att dom inte längre är så knöliga och svåra att skala. Bra! För goda är dom.
Ostron är ännu besvärligare att skala.
Eftersom det fortfarande inte finns någon åtar jag mig att benämna Den bruna matens blogg. Och tillägger att kornischen ser godare ut än alla tre maträtterna. Kan det vara ägget i madeirasås som talar först (det måste vara godare än det ser ut om det alls är ätligt)?
Nä, jag kan nog inte gissa — till exempel har jag aldrig ätit ostron. Eller förresten, A skulle kunna vara Vinbergssnäckor också. Och jag-bryr-mig-inte gäller ju vilken leverpastej man än kan tänka sig. Fula som stryk, men stolta över att de är pastejer.
I övriga nyheter noteras att malteserriddarna firar 900 år. Jag vet inte om jag tycker det är bra eller dåligt, men nio sekel är imponerande för vilken klubb som helst.
Jag minns med fasa vattenglasäggen.
Det var så förstår ni unga: Det var ett KRIG 1939-45. Sverige slapp att dras in konkret
MEN
Handelsblockaden innebar ju att inget kunde importeras – allt var ransonerat. BANANER t.ex såg man inte en skymt av på 6-7 år etc. Kryddor som vitpeppar, kryddnejlika, ingefära, mandel,kokos etc var svårt att få tag på…*
Det drabbade även inhemska råvaror som t.ex ägg. ALLA hade sin ÄGGAgumma – som man CYKLADE ut till – bensin fanns ju inte…
Hönor värper ju normalt inte på vintern – de börjar ju i mars/april. De måste ju vad jag förstår också uppfödas rätt för att överhuvudtaget komma på idén.
SÅ
ALLA hamstrade ägg för att överleva vintern.
OCH för att de skulle hålla till februari KONSERVERADE man dem i vattenglas.
Liksom vad jag förstår hos AGNETA förvarades detta i KÄLLAREN.
Vi bodde i en stadslägenhet men hade både ett källarutrymme och ett vindsförråd.
Där var ouppvärmt och och MÖRKT.
Jag som var 4-10 år under perioden skickades som äldsta barn ner i denna mörka källare för att hämta behövliga ägg
OCH jag minns fortfarande hur ISKALLt och kletigt vattenglaset var. Dessutom var ju dessa vintrar de kallaste i mannaminne (Jfr STALINGRAD)
Det var ju som förmodat ovan bara I matlagningen dessa ägg kunde användas – därför var det färska påskägget gudomligt!
* I moderns och mostrarnas kvarlåtenskap finns åtskilliga KOKböcker som kom ut med ”kris-”recept för att trots att någon väsentlig beståndsel saknades ÄNDÅ kunn få till det.
KRONANs kaka t.ex
den blyga — fascinerande med Kronans kaka, för jag kan tänka mig att den smakar mycket gott (i alla fall om man har bittermandel). Men en fråga blir akut: Hur stor är en potatis?
O allvetande bås: vad är det för sorts instrument som spelades på bredvid nyckelharpan på Joacim Cans låt på Mello?
(nej, jag mello-vägrar som vanligt, som alltid)
Ägnar mig också åt bättre saker än Mello. De som kan är upptagna framför tv:n.
Gamle Spatten snart ligger du i disken
Gamle Spatten med bullarna och fisken.
När din vandringstid är över
tjänar ICA-handlarn klöver
på dej min dumme gamle vän.
Den enda som kollade på mello här är Fia. Hon tyckte bäst om Sean Banan. I alla fall var det den hon sjöng med mest i och faktiskt även tittade på.
Jag brukar också totalvägra mello.
Cecilia N, hur såg det ut? som en kaffekvarn med halsrem?
Själv föddes jag den snörika och smällkalla februari 1942 och eftersom jag skickades att hämta vattenglasägg i källaren, så förekom nog denna konserveringsmetod fyrtiotalet ut och kanske en bit in på femtiotalet. Även en del varor var fortfarande ransonerade ett par åt efter krigsslutet. Minns inte vilka, men minns ransoneringskuponger som användes. Förutom mat så var det under kriget bl.a. brist och ransonering på t.ex. tyger av mångahanda slag. Själv sov jag och mina småsyskon på lakan som var sydda av uppsprättade mjölpåsar av tyg och mitt täcke var ett vadderat lapptäcke, som min farmor låtit göra, av fyrkantiga och rätt stora herrkostymtygsprover. Sedan hade farmor broderat stora korsstygn i flera glada färger utmed vadderingens snedställda sömmar. Täcket var rätt tungt, men varmt och skönt och det hängde med på landet, för den egna barnaskaran, till långt in på sjuttiotalet.
@LL99, det påminde om en luta, men hade inte de där fria bassträngarna över de med hals och det var nåt med ssjälva resonanskroppen som inte heller riktigt kändes stämma.
Kan det ha varit någon sorts mandolin?
Jag stiger in och beundrar Hyttfogdens vers.
Först och främst måste jag rekommendera Kronans kaka som Den blyga länkar till. Sedan läser jag om Agnetas lakan av uppsprättade mjölpåsar. Och gamle Spatten … Samtidigt som jag känner att ptja … vi skulle nog behöva lite kristider allihop. Om inte annat för att så många uppfinningar uppfinns under umbäranden.
Mello-rapport: jag såg tre sekunder kl 20 och fyra sekunder 20:25 och sedan inget mer. Istället satt jag i köket och pratade spanska, franska, tyska, engelska och skånska. Übervervirrande.
Skånska kan vara särskilt svårt, just för att det inte borde vara det i jämförelse med utrikiska.
Jag och PK åt både ostron och jordäckskocka igår. Plus en hel del annat. Ostron var min grej, innan har jag bara provat tillagade, dom här var som en suck av havet. Så läckert!
Intressant att läsa om mjölpåselakan och kostymtäcken, min Oma var expert på återvinning. Hon sparade kallvattnet som kom före varmvattnet ur kranen på morgonen, den skvätten (en halv 10 l hink) kom alltid till nytta någonstans under dagen.
Min mormor och morfar hade stora härliga badlakan som var gjorda av uppsprättade mjölsäckar, vita med en vacker blå rand. Tillkomna under kriget då, förstås. Det andra …
Cecilia N, nu såg jag ju inte Mello och Fia är osäker på instrumenten. Kan det ha varit en cittern (citrin) du såg? Eller var det en gitarrluta? Citern låter med ”metalliskt”, inte ovanlig men Sofia Karlsson. Gitarrlutan låter som en gitarr.
Det här med konserveringsmetoder är intressant, tycker jag som kommer från en släkt med många och idoga hamstrare. Man vet aldrig när ryssen kommer, så det är lika bra att spara och samla på sig.
Hur som, här finns en undersökning om hur man bäst förvarar ägg. Lufttätt i kylskåp är tydligen bäst (upp till sju månader) och i vattenglas näst bäst (ca fem månader).
Lera + kalciumoxid + salt +riskli ger svaveldoftande 1000-årsägg.
Inte min favorit.
Ang mat: Nyfiken på din rapport om spanska blodpuddingen. Hoppas det var 1000 X godare än kinesäggen.
Örjan: Den spanska blodpuddingen rev en annan … nej, fel. Vi har inte ätit den än – och den är konserverad så den håller länge.
Ska nu skriva nästa inlägg, som ju måste handla om äggen.
Cliffhanger blodpudding?
Ägg- fascinerande råvara/livsmedel med många användningsområden. Stackars äggallergiker som måste avstå från så mycket.
Äsch, finlänken var fin men värdelös. Den här är ful men leder rätt:
http://www.fstvs.se/djur/hallbarhet-for-agg/
Nä, nu vill jag inlägga en protest. Jag hör att jag har framställts som en snobb som äter mina frukostägg ur en musselmålad äggkopp från Kongelig Dansk. Jag kallar min äggkopp Gammel Dansk; betydligt folkligare och inte det minsta snobbigt. Så det!
Intressant ägglänk. Jag minns att jag hörde en bit av P1:s program Meny en gång, där någon som visste åpekade att bäst före-datumet som sätts på äggkartongen gäller förvaring i rumsremperatur, och den som har äggen i kylen kan känna sig helt säker åtminstone en månad till.
Jag hör till stackarna som inte kan äta ägg. Det är nästan lika besvärligt som att inte dricka kaffe. Ägg verkar ju så gott, praktiskt och näringsrikt, så det kan jag sörja lite.
Moving on! Gå till nästa ägginlägg(ning)!
Nu förstår jag det här med äggens löjliga bäst-före. Vi bryr oss inte om detta, eftersom vi (jag) dels har ställt kylen på 4 grader och dels kör det osvikliga knepet för att se om ägget är dåligt eller inte; Nedsänk ägget i vatten. Flyter det inte upp till ytan är det OK. (Lägger det sig är de hur färskt som helst).
Cecilia N& Niklas: Nej, det var varken en gitarrluta eller en cister (som cittern heter på svenska). Enket uttryckt är en gitarrluta för stor och en cister för liten.
Det var nog en mandola eller en irländsk bouzouki. Det är inte så lätt att se skillnaden – en bouzouki har lite längre hals. Och så är de olika stämda, men låten var tyvärr inte tillräckligt bra för att jag ska orka kolla och analysera vilken det var. En utredning om skillnaderna mellan olika mandolaliknande instrument finns här.
Måste bara sladda in i båset en dag sen och vråla: OMG! Traumatiska barndomsminnen, det var inte bättre förr.
Ägginformation:
1. Färska ägg är svårskalade.
2. Om man inte har äggkoppar vid vistelse på främmande ort kan man lätt förfärdiga sådana genom att skära ner en ölburk på ett visst sätt. Skär sedan upp strimlor i burkens halva höjd, tryck in dem i burken så att hållare för den egentliga ägghållaren skapas. Skär sedan loss en kupa ur en sån där gammaldags äggkartong av papp och placera den i den förberedda hållaren. Det hela kan te sig riktigt elegant. Mycket beror resultatet av vilken ölburk man hittar.
3. Det går inte att äta ägg utan äggkopp. Ett nykokt ägg är helt enkelt för hett för att hanteras utan äggkopp. Det har inget med snobberi att göra.
Numera har vi blivit lata och hårdkokar en kull (en liten, liten kull) ägg och tager oss sedan därav direkt ur kylskåpet, skalar och skivar och lägger på smörgås eller lägger i en sallad. Så klarar man att äta ägg utan äggkopp! Just nu sitter jag och blir sugen på nässelsoppa med ägghalvor!
Amen, ett löskokt ägg med lite smör i. Unna dig det nån gång. Här handlar det inte om att få i sig äggets beståndsdelar.
Är ni fortfarande här och äggar — då kan jag passa på att fråga om det bara är jag som inte har sett ett klart uttalat svar på vilka råvaror Lotten föreställde i går vid *vänta lite, måste titta en gång till* tretiden (14.59 för att vara exakt)?
Nä dra mig baklänges — facit har ju inte kommit där, Annika!
Tänkte väl det. Då är det nog inte bara jag som ruvar på saken (nej men fy mej).
Tack Christer. Gitarrluta tyckte jag såg lämplig ut utifrån Niklas’ bilder, men jag har ingen aning om storleken ju.
Mandolin menade maken under direktsändningen, men den är ju mycket mindre.