Eftersom vi plöjer dvd-boxar med Doctor Who hemma, har jag förstått att det kryllar av tidsresenärer som just nu känner sig lite förvirrade och som behöver vägledning. Särskilt konstigt är det tydligen för 1970-talsmänniskor som landar i 2013 eftersom allt är ungefär som då, fast inte alls.
Alltså:
Hej alla från (t.ex.) 1973!
Detta är en helt normal morgon i nådens år 2013 (vilket uttalas antingen tjuhundratrettn eller tvåtusentretton).
Jag väcks av min lilla, mobila telefon, som jag har liggande i sängen som änna teddybjörn (som för övrigt numera går under samlingsnamnet ”gosedjur”). Den ser ut så här och påminner till storleken om en kortlek.
När man numera betalar för sig, gör man det med kontokort i en liten räknemaskin – och utan papper och penna.
Pengarna dras direkt från bankkontot, men om du däremot vill betala räkningar eller föra över pengar från ickekompatibla konton, kan det ta tre arbetsdagar. Vi tror att det beror på något elektroniskt.
Pressbyrån, som numera är stor som en vanlig Ica-affär, har stängt luckan och man får inte längre hjälp med att plocka ut vilka godisbitar man vill ha.
Postlådorna är fortfarande gula år 2013, men inte särskilt nyttjade. Portot närmar sig 7 kr per vanligt brev, men ingen bryr sig längre särskilt mycket när portot eller priset på telefonsamtal höjs.
Biljetterna ser ibland ut som ni från 1970-talet är vana vid, men kan ibland vara på A4-papper eller ses inne i mobiltelefonen. Det är svårt att förklara hur den hamnar där, men vi kan säga att det är som en direktsänd fotbollsmatch på tv: i färg! Och framtrollad!
Om man åker i förstaklass behöver det inte numera betyda att man är ett kapitalistiskt svin och en fabriksdirektör eller fackpamp utan kanske bara att man köpte biljetten vid rätt tillfälle eftersom alla tågresor som är lika långa eller sker på samma gång numer kostar olika beroende på … något. Man skulle på 1970-talsvis kunna säga att det är ett djupt odemokratiskt sätt att prissätta eftersom alla människor inte har samma förutsättningar när det gäller planering och biljettinköp: de ordningsamma sitter fint, den slarviga pöbeln sitter i boskapsvagnen.
Det där brödet i nedre högra hörnet på bilden symboliserar synd. (Det är många som idag skyr bröd som vore det brylépudding.) Den lilla vitblåa behållaren med drickyoghurt där i lådan sägs vara nyttig för magen och neutraliserar bakteriekulturen i … ja, det är ju nytt för er. Magen är nämligen proppfull med bakterier och några av dem sägs orsaka magsår. (Köp gärna aktier i ett läkemedelsföretag, men lita inte på Refaat El-Sayed som dyker upp på 1980-talet.) Men det bästa med bakterieyoghurten är att man slipper vara ensam när den har öppnats.
Men en sak är sig lik – ni kommer att känna igen er när det gäller utsikten från tågfönstret.
Såja, 1970-talstidsresenär: passa på att njuta av vintriga vintrar och somriga somrar och plåster på knäna för vädret och lekarna kommer att förändras till år 2013. Eller om det kanske bara är minnet av dem.
Skriver du dialekt eller ska vi hitta tappade bokstäver? Jag saknar två ‘e’, ett ‘g’ och ett ‘o’. Men då läste jag nog lite slarvigt.
Den unge mannen(?) som så här års 1973 gick i åttan och struntade i det mesta skulle nog bli lite förvirrad här och nu. Men jag tror han hade blivit en jävel på dataspel.
Platta TV-apparater och självplock på Systemet ej att förglömma.
Jag är förstås nöjd att du kan tänka dig annat än anbefallt uttal av 2013. Snart platsar du i MM-akademin!
Kommer ihåg när vi i tvåan (-72) på matten skulle räkna ut vilket år vi skulle fylla 50. Det var låååångt i framtiden. Nu är man där …
Och apropå tidsmaskiner: jag svarade på telefon på jobbet en tidig morgon, klockan var kanske sju, och på andra sidan var det någon från de västra delarna av USA. När jag lade på insåg jag att jag just pratat med någon från igår.
Typiskt. Den här bloggposten tog slut alldeles för fort. Tack för underhållningen!
Jag har med flit glömt alla bortglömda bokstäver utom ett e på räknmaskin (som nu är lagat).
Mats Andersson: Tänk om jag hade haft dig på axeln när jag med andan i halsen på tåget mot Göteborg satt och försökte skriva så lite som möjligt …
Göteborg är för övrigt svinkallt! Ingen snö, bara ryyys!
Får vi facit till gårdagens fem fel?
Det här var ditt roligaste och finurligaste inlägg hittills! /Hälsningar från en gammal läsare men ung kommenterare
Mmmm 1973, jag satte myror på skivtallriken och lekte trafikolycka i sandlådan med maskar som trafikoffer. Vi bodde i lärarbostaden och ibland kom tankbilen och satte en en slang i huset. I källaren delade vi tvättstuga med grannen, som bodde i andra halvan av parhuset. Där stod en mangel som bara hon använde. Min mamma jobbade och min pappa var dagpappa, åt oss och grannens barn. Min lillebror och jag samlade bananmärken under blomhyllan i köket och varje morgon maldes kaffet i en liten kvarn innan det bryggdes genom tratt. Affären där vi köpte kaffebönorna finns kvar i Linköping och den har inte förändrats någonting sedan dess, utom möjligen att sortimentet är större och innehåller grönt te. Allt annat är annorlunda!
Är du i Göteborg? Jag landar där kl 21:20 eller nåt ikväll. Är du kvar då?
Det här är en metakommentar, tror jag.
Visst Lars W — bara den om Einstein var korrekt!
But no, Orangeluvan, tänk ändå: jag är redan på väg hem igen. (Och har trassel med ögonen. Ögonpest kallar jag den plötsliga oförmågan att fokusera på både kort och långt avstånd.)
Gamla Anna som är ny — välkommen in i båset! Men nu måste vi skaffa ett annat namn än Anna till dig, för det har Anna Toss tjingat. Vi har också AnnaH och Anna Jansson och Anna V, Anna-Karin, Anna-Klara, Anna-Helena, Annanan samt AnnanChrister. (Fast han den siste hörde kanske inte hit.) Vad vill du heta?
Allt är meta, PK, allt.
Sagor jag Grimm(n)s
PK, som sagt allt är meta. Så även tabletterna.
Metabåsmeter.
Som jag trodde. Den om Berlin?
Meta jag semirelevansins.
Dina, coolt det där med att prata med någon från igår samtidigt som det är idag.
Jag kommer ihåg att jag räknade ut hur gammal jag skulle vara när det skulle bli år 2000, vilket var hisnande. Både att 1900-talet skulle ta slut och att jag skulle bli så gammal.
Och nu är jag tretton år äldre! Wow!
Vem kunde tro då att Sörgårdsidyllen, där bonden selade hästen och körde runt med hemmaman och barn i byn och en av de få djurmarknaderna i landet, skulle förändras så totalt. Försöket att köpa Saab med tre småttingar i släptåg var inte möjligt för mamman. Hon fick se vilka vackra färger som fanns men inte provköra.
Tidsmaskin jag fantasins
Kanske kan heta Gamla Anna?
Visste ni att Donaudampfschifffahrtselektrizitätenhauptbetriebswerkbauunterbeamtengesellschaft
är det längs ord som finns i det Tyska språket? Källa.
Gamla Anna it is!
LL99: Meeen vilket är det längsta ord som ANVÄNDS?
Lars W: Den om Berlin var osannolik, men inte omöjlig – alltså en slamkrypare om den inte kontrollerades i den fiktiva text som meningen kom ur. (Vi pratar nu om gårdagens inlägg.)
Metabåsmeter måste vara den allra finaste konstformen. (I vardande.)
Apropå tidens flykt, vann jag 1975 en tävling om bästa anti-rökningsaffischen, som handlade om att man om man 1975 slutade röka och samlade alla sina rökpengar på hög, skulle man år 2000 vara miljonär.
..farfarsbyxor?
Slöseri på systerskap att vi inte är här samtidigt.
Gamanna.
Japp, Orangeluvan – för nu sitter jag ju hemma vid köksbordet. (Och funderar på hur farfarsbyxorna kom in i bilden.)
Längsta ordet.
Men Orangeluvan, det var väl inte så snällt! Gammanna Borde det väl vara; Gamanna ger ju en helt annan association.
Nu var jag lite sent ute, eftersom jag fick rusa innan jag hann posta (se nedan) annars hade jag ju några …
Namnförslag: Bomfalleranna, Bananna, AnnaÖ, Anna-ung.
Jag heter också Anna, men mest Ulrika och ibland Pysseliten. I Wales på språkresa kallades jag för Robin, i lågstadiet för Ulle och senare för Bulle.
På 70-talet var både Anna och Ulrika med på 10-i-topp listan över populäraste tilltalsnamnen på kvinnor i Sverige, men Anna var tre gånger vanligare ändå. På 40- och 50 talet var Anna borta från 10- listan, medan Ulrika bara fanns med där under 70-talet. Anna tycks ha en nedgång igen sedan 2000.
Elsa är det enda populära namn som jag hittar i gamla 10-i-topplistor, vilket är lite intressant eftersom vi säger att alla gamla namn kommer tillbaka. Säkert, men dom som var populärast då är inte populärast idag. Då skulle fler barn heta Inga, Ingrid och Inger. Nästan som mitt favoritnamn Ingemar, som heller inte är särskilt populärt idag.
Hej å hå. Nu ska jag iväg och anlita hantverkare. Jag gissar att inga barn döps till RUT idag. Inte ROT heller.
Förresten, har ni hört att Pop har börjat skolan och fortfarande är en hen? (Hur går det på idrotten?)
Sitter på tåget och det luktar latrin. Jag kan inte riktigt avgöra om det är toan som avger “dofter” eller om det är nån medpassagerare.
Ibland blir det kul med språkkorsningar. Det hebreiska ordet för ‘också’ är ‘gamm’, så ‘gammanna’ passar ju bra.
Du ser, Gamla Anna, att du håller på att förvandlas till Gammanna! (Vi får kalla hit fler Annor, för någon borde få heta Bananna som Pysseliten föreslog.)
Cecilia N, det där har jag noterat när jag suttit precis framför toaletten på flyget (platsen allra längst bak), först hör man spolsuget, sedan kommer doftpusten. Blä!
Vi, Kulturchefen och Guds Nåde är en av de där från -73. Har som en logisk följd av detta genomfört en sådan där klämmografi idag, för allra första gången.
Bokstavssoppa slår farfarsbyxor med en ingrediens.
Grattis Kulturchefen!
Klämmografi var ju ett utmärkt ord!
Längsta tyska ordet.
Någon/något som SG samarbetat med? Det stod ju “elektizität” i mitten av det.
Nej, någon Donaudampfschifffahrtselektrizitätenhauptbetriebswerkbauunterbeamtengesellschaft har jag inte arbetat ihop med. Ordet verkar vara lite konstruerat, ungefär som den där gesällen som ska göra fiollådor vad det lider.
Det är ju inte heller en person utan ett företag eller en sammanslutning av något så konstigt som folk som jobbar med el och ångbåtar. Jag tror att man kan förlänga ordet genom att välja en flod med längre namn än Donau.
Däremot har jag arbetat tillsammans med en Schrumpfschlauchzuschneider och det var krångligt nog innan jag fick ordning på alla konsonanterna.
Vi har Luleå-Anna också. Fast inte så ofta.
Förlåt, Luleå-Anna! (Jag ska inte ta saker ur mitt krympande minne utan alltid faktakontrollera, har jag ju sagt till mig.)
Meta? Jag nappar [fyyy], bara lite:
Grundord jag finns
*Eller, varför inte 5-7-5–haiku?*
Snillrika typer
Utvecklar ett nytt versmått
Båsmeter jag minns
Annars undrar jag vad jag gjorde för exakt fyrtio år sedan — sportlov i sexan måste det ju ha varit eftersom sportlovet alltid har varit vecka 8 där jag är. Jag red nog på en häst.
Eller, jag red nog inte på en häst just så här dags, men på dagen. Huh. Undrar om det var snö? Mitt i själva mitten av 70-talet var det mycket snö och svinkallt på vintrarna (när jag kom upp en bit i tonåren hade jag afghanpäls, världens varmaste plagg), men -73? Ingen aning.
Jag vet vad jag gjorde i februari 1973! Skrev i en sprillans ny dagbok! (Min allra första.)
SG: Stackars tyskar. Krympslang klart mer ekonomiskt ord än Schrumpfschlauch.
“Zuschneidern” kapade han bara till lämpliga storlekar/ längder, eller kunde han även skräddarsy specialstorlekar/format?
Luleå-Anna: Välkommen tillbaka till båset. Hoppas du trivs, och att det blir till mer än ett spontanbesök.
Tack Örjan! Jag hänger här mest varje dag men jag är en tystlåten norrbottning så jag säger inte så mycket.
Örjan
Den här killen jobbade på materialförrådet på en stor reparationsverkstad och skar till både krympslang och isolerfolie med mera. Han hade graverat en skylt i tvåfärgat laminat med texten “SCHRUMPFSCHLAUCHZUSCHNEIDER” Han hade tänkt sig en lite längre titel:
“OBERSCHRUMPFSCHLAUCHZUSCHNEIDERSPEZIALIST”
men det blev praktiska problem med både storleken på skylten och gravyrmaskinen.
Den här tysken hade lite humor. Det finns ganska många som har det. Men språket kan vara besvärligt i sin monstrositet och man kan ibland känna att det var tur att Europa inte blev tyskt en gång på fyrtiotalet.
Båsmeter jag allra fins.
Båsmeter jag meta.
I E-tuna bloggar en språkpolis med massor av erfarenheter,
som har en julkalender som en del av sina marknadsföringsaktiviteter.
Hon är boss över ett bås,
där smörjer hon sitt krås,
med grötrim, ordfröjd och underfundig båsmeter.
Ja, se där, det är ganska många som båsmetar.
Eskilstuna är en stad med många egenheter.
Därifrån kommer kända atleter.
Och förmodligen även mindre kända asketer.
Torget ska smyckas med dumheter.
En fallos, en röd med en diameter,
som verkar hamna på omkring en halvmeter.
Kommer den någonsin att räknas till stadens sevärdheter?
Kommer den att invigas av kungligheter?
Eller av andra celebriteter?
Kommer den att få öknamn ala göterborgska roligheter?
Ansvariga politiker har nog gått på underliga dieter.
Dom borde skickas med raketer,
till rymden, till andra planeter.
Vad säger ansvariga myndigheter?
Tål den storm med många sekundmeter?
Är det ett borrtorn för framtida gasfyndigheter?
Kan man köpa dess filmrättigheter?
Sikna moderniteter.
Det är i alla fall stort i alla lokalnyheter.
Nu till andra märkvärdigheter.
I Eskilstuna bloggas om tänkvärdheter.
Av nudelfrippor som är långt från analfabeter.
Det skrivs om alla möjliga kuriositeter.
Som hotelltoalettens kvadratcentimeter,
eller kåsöryrkets framtidsmöjligheter.
Här avhandlas olika aktualiteter,
blandat med språksvårigheter,
och understundom spriträttigheter.
Ett inlägg kan handla om examensfestligheter,
ett annat om ungdomsaktiviteter,
eller olika utbildningsmöjligheter.
Här har läsaren aldrig koncentrationssvårigheter.
I båset diskuteras väsentligheter.
Som vikten av en bra stektermometer.
Eller besväret med alla valmöjligheter.
I samhället förekommande besynnerligheter.
Och riktigt gamla tillhörigheter.
Sekruttbilens tendenser till våldsamheter.
Alkoholens inverkan på tullmyndigheter,
och principfast trots mot auktoriteter.
I båset samsas många personligheter,
av ett flertal olika nationaliteter.
Detta leder dock sällan till olägenheter.
Påhopp kan räknas i bråkdelar av procentenheter.
Trivsel är den viktigaste av prioriteter.
Ibland uppstår rena nymodigheter.
Lågenergilampor får drag av obsceniteter.
Storhet uppstår ur banaliteter.
Fram med pukor och trumpeter,
för skapelsens krona är ju båsmeter.
Nämen PK, kära nån och tack, hur går det med BNP om du ska sitta så här hela dagarna?
Nu måste jag absolut skriva något om stektermometrar.
*dånar av förtjusning*
PK, öknamn kan du räkna med.
Vi har ju redan en pinne mitt i rondellen vid Nybroplan.
Kostnaden för rondellens utsmyckning med
tillhörande pinne donerades av en lokal bank och
går därmed under namnet “Bankrutten” 😀
Impad, PK!
Tror jag skall gissa på PK mest varje dag nästa kalender.
Ja, det är bara 283 dagar kvar, Dina. Lika bra att komma upp med årets strategi nu så slipper man det i november.
Hösten 1973 kom jag första gången till den arbetsplats som jag lämnar med pension om 70 dagar. Hade någon viskat i mitt öra att så skulle ske, hade jag vänt på klacken.
Papa Dee bleknar!
BNP sköts väl med andra hjärnhalvan och vänster hand föf PK’s del! Annars får han väl snart försörja familjen som poet.
Wow, PK! Kan du rappa också?