Jag är stor vän av memoarer och slukar dem gärna med rödpenna i hand eftersom jag inte tolererar
- historieförfalskning
- självförsköning
- drypande bitterhet
- förtal av andra som inte kan försvara sig.
Eller vaddå, ”tolererar” – det är klart att memoarer får innehålla vad än huvudpersonen (eller spökskrivaren) vill skriva om. Men då får jag kladda utropstecken och stryka under och skriva PAH! bäst jag vill i marginalen.
Ami Bergöö som är gift med Pontus, vars mormors far var Carl Larsson, håller på att skriva om dennes gamla självbiografi som kort och gott heter ”Jag” och därför är svår att googla fram. I vissa utgåvor har den dock tillägget ”en bok om och på både gott och ont”. Lite förvirrande är det att Per Gedins bok om Carl Larsson har titeln ”Jag: Carl Larsson” (där det där kolonet inte alltid är med … och ibland ersätts av ett tankstreck).
(Ami och Pontus läste bara här på bloggen 2006 att jag gillade Carl Larsson och bjöd mig – en för dem helt okänd människa – på stående fot till Sundborn och så fick jag sova i Carl Larssons säng i det fantastiska huset som heter Lilla Hyttnäs. Tänk om jag hade varit en mördande psykopat! En graffittitoka! En pyroman!)
– Hej Ami! Vad håller du på med?
– Jag håller på att fixa till konstnären Carl Larssons memoarer så att texten (som skrevs för nästan hundra år sen) ska bli lättare att läsa. Den nya utgåvan av memoarerna ska komma ut någon gång i slutet av maj och innehåller helt unika fotografier och bilder. Läsarna får även hjälp med språket – Carl skrev nämligen inte bara på svenska utan kryddade sin bok med både franska, tyska och latin och det finns översättningar för alla läsare som till vardags kanske inte känner sig så himla fyrspråkiga. Dessutom finns det en massa roliga fotnoter som förklarar alla märkliga gamla ord och uttryck som det kryllar av i boken.
– Oooh, ge några exempel! Berätta något som du själv inte visste innan du påbörjade projektet!
– Jag hade ingen aning om vad fjäsa, pjaskig, knävelborrar, maduska och berglärkor var för något. Det vet jag nu! Inte heller hade jag en aning om vad man gör när man ”klarar av kaffe med gäddskinn” men nu skulle jag nog kunna gå till köket och slå världen med häpnad med denna kunskap.
– Tusan. Nu måste jag ju googla jättemycket. Men hur resonerar man när man bestämmer sig för att modernisera gammal text? Ska det vara så himla svårt att förstå?
– Det är få människor idag som pallar att läsa meningar som t.ex. den här (ta nu ett djupt andetag för annars tar luften slut innan meningen är färdig):
”Ännu har jag kvar en del, och man kan hitta i ’mitt heliga hörn’ i ateliern här i Sundborn, först den pastell, föreställande mor vid tjugusju års ålder, tecknad av guvernanten, M:lle Brandström, samt två pendanter, föreställande en jungfru i den tidens dräkt, som har en grann grenadiär hos sig i köket, då hennes gamla matmor – ävenledes grant utstyrd, åtföljd aven liten pudel, plötsligt kommer hem från kyrkan.”
– Oh dear. Det där känns som ett LIX på 58.
– Ja – och sådana här meningar tror jag att många läsare blir glada över om de blir lite mer lättlästa. Det är ju på många sätt en sån himla rolig bok! Då ska det inte behöva kännas som att man sitter och stakar sig igenom en hemläxa.
– Men hörru vad hände under åren 1919–1931; varför gavs inte memoarerna ut omedelbums?
– Han blev färdig med manuset bara ett par veckor innan han dog, och Karin och barnen inte visste hur de skulle hantera det. Calle [Ami har smeknamn på Carl Larsson!] hade ju bland annat nämnt Wilhelmina Holmgren, som han hade två barn med (först dog ett barn, sen dog Wilhelmnina i barnsäng och strax efter det dog det nyfödda barnet). Han hade även nämnt sin kärleksaffär med modellen Gabrielle. Allt det här var så skandalöst att man väntade med att ge ut boken.
– Mesproppar. Pah!
– Men 1930 publicerades texten som följetong i Vecko-Journalen. Efter Carls egna slutord skrev Karin några rader och hela rasket avslutades sedan med fotografi på den döde konstnären (!) där han ligger ”i sitt dödsläger”. Ett år senare kom boken ut, men med vissa kapitel omgjorda och flyttade och skandalerna censurerade. Och 1969 kom en ny utgåva – då var allt med och i rätt ordning.
– Då är det ju den man ska leta reda på. Moderniserar du allt eller får vissa delar stå kvar i gammal, Larssonsk stil?
– Nä nä, här moderniseras inte mer än nödvändigt.
– Fast vad synd – det hade väl varit coolt med en ultramodern variant?
– Näe, Carl och hans språk måste få finnas kvar. Han är ganska frimodig i sitt skrivande, skriver utan problem sånt istället för sådant samtidigt som han kan stajla med det mest högtravande språk i meningen efter. Det här kommer så klart att finnas kvar! Förutom de här jättelånga meningarna – och de är faktiskt inte så fruktansvärt många i boken – handlar det mest om att skriva är istället för äro, ändra lifvet till livet och trixa lite med kommateringen. Små ändringar som ändå gör tillvaron för läsaren lite enklare.
– Jag vet att du ligger vaken om nätterna och funderar på krångliga meningar och några problem som fortfarande är olösta. Ska vi testa om kommentatorsbåset kan hjälpa till?
– Ja! De här gåtorna sliter jag fortfarande med:
- ”Jannekostym”, vad är det?
- Vad var ”Scrutin of women” i England för organisation?
- Kan någon berätta vad det är för slags ordning som menas när det står perspektivisk ordning som i den här meningen: ”De långa rader med ’preparat’ som i perspektivisk ordning fyllde salen betraktade man med samma likgiltighet (vitsar är det värsta jag vet!) som djurdelarna i en slaktarbod.”
- Sen nämner han att ”Mälarvåg och Eistrasalt möts” i en mening och jag misstänker att han kanske då menar Mälaren och Östersjön men här är jag långt ifrån säker.
- En utläggning om ententepropaganda skulle också sitta fint!
– Ska vi dela ut en belöning till någon som löser de här problemen?
– Ja! Är det nån som fixar att förklara alla de här grejorna så utlovar jag en Callebok i pris!
– Får jag också en?
– Pah, du ska bara ha och ha.
Okej, det där sista hittade jag bara på. Ami är en vänlig själ och banne mig ska vi inte till Sundborn och sova hårt igen i maj.
Åh, vad nyfiken jag blir, dels på att läsa boken, dels på lösningarna på Amis gåtor. Min enda association gäller första gåtan och går till Naken-Janne, jag som inte ens kollade på Farmen eller läste löpsedlarna.
Fast knävelborrar vet vi ju vad det är.
(Om ni gillar det där sättet att länka till sökningar: kolla här.)
Svar på frågorna:
1. Jannekostym: sannolikt avses snobbtypen ”grilljannes” klädsel (se NE).
2. Gissningsvis en blandning av franska och engelska: scrutin (fra.) val, valhandling. Alltså en rösträttsrörelse för kvinnor.
3. Kanske så som det ser ut i en teckning med centralperspektiv, att preparaten stod i storleksordning med de största närmast betraktaren.
4. ”Eystrasalt” är det isländska namnet på Östersjön och stundom använt för poetisk eller liknande effekt på svenska.
(Får jag boken?)
1. Jag tror jannekostymen var ett skämtsamt namn på linnekostymen. Helt utan att kunna ge ett enda belägg för det.
2. ”Scrutin of women” borde kanske vara ”Scrutiny of women” som betyder granskning av kvinnor?
3. Perspektivisk ordning måste ju vara storleksordning. Man kan förstärka ett perspektiv genom att göra avlägsna föremål mindre. Titta upp på en gammal hyreshusfasad så ser ni att de översta våningarnas fönster ofta är mindre för att huset ska verka högre.
4. Här tror jag att Ami har helt rätt.
5. Ententen
Lösningen på 4 måste ju då bli Stockholm som i Stockholm i mitt hjärta, ”en blandning av sött och salt”.
Jag tror att innan dagen är slut kommer jag att ha delat ut hela upplagan i pris och har inga böcker kvar att sälja!
Jag hade redan innan en förklaring på ”jannekostym” och nu känns det ju betryggande att ha fått den bekräftad. Tack! Carl skriver ju att han inte hann få på sig uniformen utan ”fick gå i den s.k. ”jannekostymen” vilket han tyckte var lite slafsigt. Enligt Myggans nöjeslexikon består en sån här kostym av mörkblå kortkavaj med två knapprader och breda kantband, en gul vid och kort kavaj och bredrandiga grå säckbyxor som var uppvikta nertill”. Låter inte det väldans mycket tjusigare än en uniform?
Peter du har boken som i en liten ask! Och jag delar dessutom ut bonuspoäng om du kan vederlägga vad de där kvinnorna höll på med och det perspektiviska! Det låter väldigt rimligt men när man gör bok är man inte helt förtjust i såna där små ord som ”gissningsvis” och ”kanske”.
Idag har jag lärt mig att suffragetterna hade en egen flagga. Färgerna var grön, vit och violett, vilket påstås ha följande uttolkning:
Green-White-Violet
Give-Women-Votes
Tänk så allmänbildande det är att hänga här i båset!
Dagens tungvrickare:
Sjutton frusna suffragetter
Scrutin är franska för ’rösta’, så det har väl med kvinnlig rösträtt att göra.
Ang gamla, nu ”döda” ord i Hemsöborna.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/nyord-att-fnalla-nar-prackorna-varas_7833736.svd
Tack Ami, det låter bra! Mina reservationer har att göra med att jag inte sett kontexten där de svåra orden står. Det perspektiviska kan knappast bli annat än en förmodan, men jag är ju inte ensam om den. ”Scrutin of women” går kanske att komma längre med om man får det inplacerat i ett lite längre textavsnitt. Vet du förresten något om CL:s kunskaper i engelska?
Ah, här kommer man in och ser gåtor svårare än en julkalenderlucka, samt därpå följande goda svar/ välgrundade gissningar till svar. Har man alltså ingenting att tillägga, i varje fall inte just nu. Men vad intressant det är!
(Uttydningen av perspektivisk tänkte jag likadant som tidigare svarande om, redan innan jag läst deras kommentarer.)
Jag tänkte när jag skrev att heureka, detta kommer båset att ta tag i – och så har ju skett! Och Niklas — du kan få halva min bok om jag får nån.
(Ami återkommer, hon är ute och umgås med hundar. Mycket underligt med tanke på att hon kunde ha det så mycket roligare här i båset.)
Tack Lotten! Det kanske är bättre med delad vårdnad? Jag föredrar hela böcker.
När det gäller det perspektiviska tycker jag att man kan tänka sig ett motsatsbevis; att det skulle betyda att man arrangerade preparaten så att de minsta kom närmast och de största sist så att rummet såg mindre ut låter minst sagt orimligt. Och hade de stått huller om buller hade det inte varit någon ordning. Alltså står de så att de förstärker perspektivet.
Ett närmare studium får ’scrutin’ att även handla om att röstas in. Här får sammanhanget råda.
Off topic:
Jahapp, nu sitter jag i radiostudion för sista Vi i femman-domarjobbet. Alla 25 länen i Sverige tävlar samtidigt och sedan väljs åtta ut som får tävla i radio tills två återstår – DÅ sänds finalen i tv. Å ja ba:
– Va? Bara finalen i tv?
Tydligen har det varit så i flera, flera år.
På 60-talet var min fjärdeklass med i ’Vi som vet mest’ utan framgång. Var det en föregångare till ViF?
Scrutinium var något som examinatorerna vid studentexamen samlades till efter förhören för att diskutera vilka av abiturienterna som skulle godkännas. Vill jag minnas.
Du har väl miniräknaren med dig nu då???
Det går att krångla till det också:
I geodetisk terminologi: Uppgift om beräknings-/mätningsnivå, varvid en högre nivå (normalt motsvarande större punktavstånd) oförändrad läggs till grund för beräkningarna i en lägre nivå.
I klartext skulle man kunna säga att ett objekt av samma storlek blir olika stort på en bild …. beroende på ”punktavståndet” från föremålet till betraktaren.
Jaja.
Man undrar ju om Ami har fastnat i hundträsket.
Lars W: ”Vi som vet mest” Föregångare till vi i femman?
Både ja och nej.
Programmet var en ”tävlan i allmänbildning” mellan gymnasieskolor. 2:a och 3:e- ringare ,som det ju hette på läroverkens tid (i.s.f årskurs 2 resp 3). Folke Ohlhagen var domare.
Slutade 1960 eller senare (?)
Lyssnade ofta på programmet i min barndom/tidiga tonårstid. Jag -48.
Nyfiken på bl.a. den Blygas, Karins och Skogsgurras minnen från programmen.
1963 startades ”Vi i femman”
OT:
Pssst. Jag räknade inte fel en enda gång i Vi i femman, men Sörmland gick inte vidare. Vårt lag föll på politikerfrågan eftersom de blott kom ihåg partier och partiledare som gör väsen av sig. Ack.
Hemma igen från hundträsk och kvällsmöten! Vill ni veta lite mer om de här kvinnorna? Så här skriver Calle:
”Min svägerska Stina Bergöö är just gift med en vetenskapsman i den branschen, Frank Bather, dr of Science och anställd som amanuens vid British Museum. Men han har då flera andra intressen. Så är han fanatisk ledare av scrutin of Women och huvudstandaret är gjort i deras hem där även min dotter Lisbeth sytt på det.”
Och då undrar jag, varför är en man ledare av en organisation för kvinnlig rösträtt? Och varför är han fanatisk?
Lotten om du får en bok av mig, så ger du halva boken till Niklas. Sen får han andra halvan av mig och när han har läst sin första halva – den som han fick av dig – så ger han tillbaka den till dig. Den halva som jag får över ger jag till den som löser det här med rösträttskvinnorna! Så klura nu lite till är ni snälla. Och när ni ändå håller på får ni gärna förklara varför scrutin of Women har versalt w när allt annat är gemener. Vad är det här för konstig organisation/sekt/klubb/förening som har en fanatisk man som ledare? Jag får väldigt märkliga associationer …
Carl L kunde väl också franska; han vistades ju mycket där. ”Scrutin” betyder omröstning, val på franska. Kan det passa? Man jobbade för kvinnors rösträtt/rätt att röstas in i olika församlingar.
Jamen plötslig versalinkontinens är ju intet nytt — och Calle (jag kallar honom hädanefter Calle och inget annat) var ju näppeligen skribent. Jag tror att han gjorde fel, helt enkelt.
Sedan måste jag ju be att få påpeka att jag faktiskt inte kände till skandalerna med de två kvinnorna på sidan om och att jag skam till sägandes blir lite mer intresserad än jag var nyss.
Jag är ju också dr of Science (stort S), någon gång vill jag också jobba på British Museum, eller varför inte American Museum of Natural History i New York!
Så ni tror att scrutin of Women inte är en käck liten organisation som heter så, utan ett språkligt hopplock av Calle när han inte riktigt kommer ihåg vad den där föreningen som hans fanatiske svåger ledde, egentligen hette?
Jag är fylld av en insikt: allt finns inte på nätet.
D’oh.
Jag har i min lilla enfald faktiskt trott att nästan allt faktiskt går att finna på nätet bara man är riktigt envis eller fylld av listiga sökord.
But no. Vårda era böcker och arkiv.
Länkservice!
fjäsa – ivrigt sysselsätta sig med, fjäska m.m.
pjaskig – våpig, sjåpig, blaskig, menlös
maduska – stor och oformlig kvinna
berglärkor – en jädra fågel, ba?
klara kaffe med gäddskinn – sumpen faller snabbare till botten om man lägger ner en bit gäddskinn i pannan (kemi!)
Denna sufragettbanderoll formgavs av Dr Frank Bather. http://www.wimbledonmuseum.org.uk/index.php/collections/artefacts/curators-choice/129-suffragette-banner-1909
Calle-tavla.En gång ägd av Frank Bather. http://www.christies.com/lotfinder/LotDetailsPrintable.aspx?intObjectID=1843395
Nä nä. Berglärkor är inte alls nån fågel utan Stockholmsslang för prostituerade. Stadsdelen ”Lärkstan” i Stockholm lär ha fått sitt namn av att där rörde sig en hel del prostituerade, innan den nuvarande bebyggelsen uppfördes. Men annars var det alla rätt Lotten!
Christie-tavlan enl ovan (utan bild).
Feltolkning(?) ”Tiu Stina” torde innebära ”Till Stina”. Men vilken tavla som avses vet jag ej.
Christies har gjort Calle två år yngre!
Några ledtrådar till måhända. Frank Bather bör vara samma person som F.A.Bather, expert på echinodermer (=tagghudingar, dvs. Sjöstjärnor och deras släktingar) och som var ”Keeper of geology”, dvs. Samlingsansvarig vid Natural History Museum fram till 1928.
Nu ska jag försöka gräva i andra källor.
Men då var det väl bevisat utan tvivel att ”scrutin of Women” syftar på suffragetterna WSPU.
Tror mig kunna bekräfta att ”berglärka” var ett professionellt fruntimmer och att PAF nämner dem i någon av sina många böcker om Stockholm.
Som varande ickeornitolog men språkhistoriker gläder det mig att berglärkorna inte bara var fåglar.
I dagens Karlskoga Tidning berättas under rubriken För 50 år sedan
att karlstadsungdomarna Hans-Olof Boström, Gun Uddenberg och Tommy Olsson visste visserligen mycket men tyvärr inte mest. Det noterades när de tävlade i radioprogrammet Vi som vet mest.
Där besegrades de tre ungdomarna av ett tremannalag från Gubbängens läroverk. Värmlänningarna föll på en musikfråga och en tv-fråga. Det var dock inte helt uteslutet med seger och ära till Värmland, för Kristinehamn var ännu med i turneringen. Laget därifrån kunde nå finalen om det lyckades besegra Linköping.
Men hörni, jag kan inte sova i natt om ingen talar om för Ami vad ”vederlägga” betyder!
Pustar däremot lättad ut ang. berglärkorna.
Skogsgurra: Long time no read.
Återkommen till Granbergsdal från din västliga utflykt?
Reserapport emotses
Och jag som mindes ’Vi som vet mest’ som en mellanstadiehistoria. Hursomhelst så minns jag klockrent den utskällning jag fick av en klasskamrat för att jag togs ut till laget och inte h*n. H*n hade nämligen bättre betyg än jag, vilket borde utesluta mig. Att h*n inte begrep att det inte var j*g som tog ut m*g till laget bör ha diskvalificierat vederbörande. På rot, som det heter. (Eller hette).
Hej Tråkmåns, som alls inte är en tråkmåns, tänk att det där vederläggandet lade jag inte märke till!
vederlägga – motbevisa, lägga bevis emot
belägga – bevisa att ett påstående är sant
Alla som är med i Vi i femman (eller förstås Vi som vet mest, som jag förresten inte visste fanns), minns exakt vad de åkte ut på för fråga. Alla mina släktingar kan rabbla transatlantiska järnvägar, sekatörer, klockspel, Zlatans moderklubb, Kopenhaag och Gotebååårj.
(Ja, inte de som vann, förstås. Men de minns säkert hur domaren räknade fel eller nåt sånt.)
Det går lite fort ibland med hjärna och fingrar. Jag menade ju ådagalägga.
Ah, vad skönt, du råkade bara förlägga det rätta ordet!
(Guuuud vilket dumt skämt, nästan firmafestnivå! Nu återgår jag till min tråkiga matlagning.)
Ami, 20.49: Ja, så måste det vara.
Får jag nån bok då … ? För ”scrutin”.
Har läst Geddans bok om CL; den var rätt tråkig, vilket är en bedrift, när den handlar om så otråkig person som CL. Dum struktur, tematisk, som gjorde att det blev rätt mycket upprepningar.
Du får min andra halva (den som inte Niklas har), Ökenråttan! Sedan ställer jag till med ett jävla liv tills Ami ger mig ett eget exemplar.
Nix. Jag minns inte vad v* åkte ut på. Men TV var vi inte iaf närheten av.
Annars minns jag en episod från min sista insats med ViF: Vi fick byta studio för en av sändningarna därför att en stor beredskapsövning hade tagit vår älskade S4 (Jimi Hendrix har lirat där. Det, ni), och när en av de killarna stack in huvudet i vår kabelröra i Femman(!) och undrade vad vi höll på med så fick vi ett Wow! -Jag var med och kom till Semi i Värmland 198X. Häftigt!
Häftigt.
Örjan
Nej. Inte hemma än. Och dessutom fast i en blivande snöstorm som idag har döpts till Blizzard Nemo. Mötte massor med plogbilar och primitiva saltbilar på väg hem till hotellet idag. Alla ser bekymrade ut och TV har paneler som diskuterar den uppkomna situationen. Nästan som Sandy.
Vi måste ta oss ner till NYC/Newark imorgon. Kan bli en intressant resa. Fått specialpris på Waldorf-Astoria så en eventuell insnöing (insnöning?) kan ändå bli ganska komfortabel.
Jag skulle skriva om vederlägga när jag tröskat igenom kommentarsbåset. Nu behövs inte det. Sara Lövestam är efter research för sin roman Tillbaka till henne väldigt påläst om kvinnlig rösträtt och rörelsen i såväl Sverige som andra länder. Hon nämner det där med färgerna i romanen. Önskar jag kunde pinga henne här.
SG: Insnöad i USA? Påstås populärt bland skolbarn. Skolstjutsar fungerar så illa att skolor stängs för dagen.
Ankeborgsfantasten i båset (Vem var det som erkännde sig som sådan?). Borde finnas exempel på detta fenomen i annalerna?
När och hur?
ådagalägga;
uppvisa, lägga i dagen, klarlägga, visa, ge bevis på, bevisa, demonstrera, dokumentera
Jag behöver ingen bok. Jg köper den gärna så någon anna kan få min om det nu var tal om någon 😉
Hur nämns ”Scrutin of women” i boken?
Men nu var väl Örjan, med länken till Franks fana, mer eller mindre bevisat vilka som avses?
Här Agneta kommer sammanhanget i repris:
”Min svägerska Stina Bergöö är just gift med en vetenskapsman i den branschen, Frank Bather, dr of Science och anställd som amanuens vid British Museum. Men han har då flera andra intressen. Så är han fanatisk ledare av scrutin of Women och huvudstandaret är gjort i deras hem där även min dotter Lisbeth sytt på det.”
Det där standaret … Nämner inte Lena Rydin det i någon av sina Karin Larsson-böcker, månne?
Jag sitter nu hemma hos Ami i Saltsjö-Boo och funderar över ”salta biten”. Per Gedin skriver att det är salt
sillkött med potatis, men jag hittar massa recept på oxbringa.Örjan? Eller nån annan? Ingår potatisen i begreppet?
Salta biten är kött av något slag! Vi fick det ibland i skobespisningen. Det är saltat kött som kokts (tror jag). Jag minns det som tveksamt ätbart. Det kan ha berott på min ålder förstås.
Salta biten: rimmad oxbringa, företrädesvis som konserv, populär båtproviant förr i världen. ”Vi som vet mest” var en på sin tid oerhört populär radiofrågesport mellan tremannalag från gymnasier, startade, tror jag 1957/58 (Motala vann) och höll på, under småningom sjunkande popularitet till mitten eller slutet av 60-talet. Populariteten berodde i inte ringa grad på de ofta spirituellt och mycket radiomässigt formulerade frågorna (bl.a. Hans Alfredson satt i redaktionen). De flesta dagstidningar hade referat av tävlingen varje vecka, med frågor och svar, och det gjordes reportage om det vinnande laget i veckopress när hajpen (okänt ord då) var som störst. Meddelar en som var med i Östra Reals vinnande lag 1961/62.
Kött it is!
Ingår då potatis och obligatorisk sprit i begreppet ”salta biten”?
Nu fortsätter vi med Eau de Gudron, Auvergnatens vin (vin från en Auvergne-bo), stereoskopfotografier (gammal 3D!), ritualvira med tre arkitekter (va, SAR-kalas?) och Coquelin aînés (Coquelin den äldre).
Jättekul är det!
Vad är salta biten? Frågan ställdes på Matklubben.se
Redaktionens svar:
”Efter flera efterforskningar har vi funnit att rimmad oxbringa fick smeknamnet Salta Biten av bakfulla herrar, som på söndagarna intog lunch på Operakällaren i Stockholm. Lunchen bestod då oftast av rimmad saltad oxbringa och en och annan sup…/Red. ”
Konserverade varianten kan ypperligt användas till lapskojs. Vanlig bespisningsrätt under min skoltid.
Lapskojs har inget med samer att göra. Det är en gammal sjöfartsrätt där allt kokas i samma gryta. Från engelskans ”lobscouse”
Perfekt, Örjan! Det var just söndagarna som var på tal i sammanhanget ”salta biten”.
Nu har vi fastnat på ett annat uttryck:
”Det förvånar mig att Strindberg inte använt sig av detta med låtsad tro på, såsom han för sed hade, då han i sin ilska flög på mig och skändade.”
Vad i hela friden betyder nu ”detta med låtsad tro på”? (Det handlar om att Strindberg och Larsson flirtade med en liten Erika, som blev med barn och skyllde på Calle, som nekade. Strindberg blev skitförbannad och tyckte att Calle skulle ge henne pengar och gav sig inte förrän barnet var dött och Erika hade erkänt att det var hennes husbondes barn.)
Kan tyvärr inte hjälpa till med låtsad tro, men tycker det är roligt hur Lotten har trimmat båset med julkalendern och sen kan utmana denna kollektiva klokhet med ”verkliga” klurigheter. Jag tänker mig att här finns en detektivbyrå i vardande.
[…] nu tillbaka till Carl Larsson, som vi ju avhandlade igår. I hans memoarer ”Jag” står […]
Tore Wretman: Svensk Husmanskost
Tror mig minnas att han skrivit om ”salta biten” och Operakällaren. (Har ej mitt ex tillgängligt för kontroll just nu)
Hm … kan det där (”låtsad tro”) betyda ungefär att CL är förvånad över att S inte i något litterärt verk har använt det som motiv, att någon blir förbannad över någonting som hen ”tror” fast i själva verket bara låtsas tro. Eh … syns det vad jag menar?
Stereofotografier! Vi har massor eftersom min andra hälft samlar på fina stereobetraktare och extra fina stereofoton. Vill någon veta något?
När man är fransosiserad (vilket alla i boken är hela tiden, även Calle) — vad är man då? Frankofierad funkar ju inte.
Kristina: Ja! Så sant!
Memoarer jag självbiografins
Snyggt Hakke.
Förfranskad? (snyggt för att det liknar förvanskad lite)
3D jag stereofotografins?
Angående låtsad tro: Ur SAOB:
– SKEN-TRO.
[jfr t. scheinglaube]
tro som endast visar sig i ord o. yttre åthävor l. dyl., falsk l. föregiven l. låtsad tro. MÖLLER 2: 780 (1785).
Jag som är i järnvägsbranschen har en stor skentro och fylls av obehag när jag tänker på skendöd, lokförarnas stora mardröm.
Brukar man inte säga frankofil?
Stereoseende?
Ang Fototolkning med hjälp av stereoseende.
http://www.svtplay.se/video/1002823/operation-crossbow-overlista-hitler
Helt korrekt, Dieva. Frankofil är ett utmärkt ord idag. Men 1917–19 när Calle skrev memoarerna, användes det inte alls.
Och då kommer man fram till den berömda gränslinjen. Vad kan man förändra, vad kan man föryngra … och det är en feelingsbedömning. (Jag talar i nattmössan och hoppas att någon annan begriper vad jag försöker få fram.)
Inside information: Ami sitter fortfarande och sliter sitt hår. Jag är discovakt.
Hm — men om inte förfranskad är bra, hur vore det med franskifierad? Jag tycker det vore genomskinligt nog, och så följer det fortfarande svensk ordbildning i största allmänhet.
Coquelin ainé utan s, om det är en Coquelin d.ä.
Från en franskfödd, inte särskilt frankofil. Har nu utökat det interaktiva med att berätta för Sara Lövestam som skrivit om den kvinnliga rösträttskampen att jag hänvisat till henne. Hon är för övrigt nyutgiven på franska på det fina förlaget Actes Sud. Heja Sara säger jag.
Förfranskad låter bra även i mina öron!
Nu måste Ami komma hit och kolla – kanske är s:et på ainé bara ett påhängt, svenskt genitiv?
Eau de goudron ska det nog vara; tjärvatten. Användes mot mag- och halsåkommor.
Ja, vad bra, Ökenråttan: vi kom på det också via bl.a. SAOB.
Sedan undrade vi förstås hur det kom sig att tjärvatten verkligen gjorde något helande och läkande med magen. För det verkar inte ha varit humbug, vad jag kan se.
Tack Pärlbesatt, både för beröm/reklam och insyn i denna bildande diskussion som annars hade gått mig förbi! Tyvärr har jag nog inget mer att tillägga angående suffragetter än vad som redan sagts, när det gäller Frank Bather eller ”scrutin of Women”. Så jag ber helt enkelt att få tacka för allmänbildningen (särskilt berglärkorna).
Välkommen, Sara Lövestam! Allmänbildningen tar aldrig slut … and you will never leave … trallalaaa.
Frank Bather var en varm anhängare av Women’s Suffrage; se hans eftermäle i bifogad länk:
http://rsbm.royalsocietypublishing.org/content/obits/1/3/302.full.pdf+html?sid=f3a8e985-3fb3-400c-8248-5c23fb0029cc
[…] den där boken som jag korrläste kommer bilden här ovan att finnas med i bättre skick. Det handlar alltså om Carl Larssons […]
[…] Larssons memoarer i modern språkdräkt, om ni minns! KÖP […]
[…] och så ska vi (med sprucken vindruta) köra ner till Olseröd för att hälsa på Ami (hon med Carl Larsson-boken). Men vad skaaaaa vi hitta på på vägen […]
[…] dök ett trädgårdsmöblemang upp nere i jorden. Och Ami Bergöö (som vi ju har talat med tidigare) är den som ska fixa en liten skrift om de olika blommorna och buskarna och hustillbyggnader, […]