Hej alla tidsresenärer från runt 1973!
Eftersom vi plöjer dvd-boxar med Doctor Who hemma, har jag förstått att det kryllar av tidsresenärer som just nu känner sig lite förvirrade och som behöver vägledning. Särskilt konstigt är det tydligen för 1970-talsmänniskor som landar i 2013 eftersom allt är ungefär som då, fast inte alls.
Alltså:
Hej alla från (t.ex.) 1973!
Detta är en helt normal morgon i nådens år 2013 (vilket uttalas antingen tjuhundratrettn eller tvåtusentretton).
Jag väcks av min lilla, mobila telefon, som jag har liggande i sängen som änna teddybjörn (som för övrigt numera går under samlingsnamnet ”gosedjur”). Den ser ut så här och påminner till storleken om en kortlek.
Det där längst ner till höger är alfapet, fast liksom på en liten tv-skärm som har touch-kontroll. Dutt, dutt, bara.
Fast alla ord godkänns inte, hur logiska de än är.
När man numera betalar för sig, gör man det med kontokort i en liten räknemaskin – och utan papper och penna.
Kortbetalning överallt – även inne i taxin!
Pengarna dras direkt från bankkontot, men om du däremot vill betala räkningar eller föra över pengar från ickekompatibla konton, kan det ta tre arbetsdagar. Vi tror att det beror på något elektroniskt.
Pressbyrån, som numera är stor som en vanlig Ica-affär, har stängt luckan och man får inte längre hjälp med att plocka ut vilka godisbitar man vill ha.
Där finns tidningar från jordens alla hörn, men Beatles är fortfarande i ropet trots att … att två … nej förresten, jag vill inte lägga sordin på stämningen. (Men alla i Rolling Stones lever fortfarande – utom han som dog förstås.)
En obegripligt lyckad produkt är tydligen nötfruktsmellanmål – köp aktier när ni ser denna recension år 2007.
Postlådorna är fortfarande gula år 2013, men inte särskilt nyttjade. Portot närmar sig 7 kr per vanligt brev, men ingen bryr sig längre särskilt mycket när portot eller priset på telefonsamtal höjs.
Det jag gör här är faktiskt att posta en långfilm – vilket, får jag erkänna, är lite otidsenligt eftersom alla filmer kan nås via … hur ska jag förklara det … liksom radiovågor. In i telefonen. (Den där som jag nämnde ovan, som påminner om en kortlek.)
Papperskorgar och askfat har inte förändrats nämnvärt, men rökarna har blivit färre. Dels beror det på naturliga orsaker, dels på att man numera bara får röka utomhus.
Inne på tågen får man inte heller röka – det där som ser ut som en rökruta är tågtoaletten, som numera är stor som en etta på Söder och inte har fri sikt ner på rälsen.
Biljetterna ser ibland ut som ni från 1970-talet är vana vid, men kan ibland vara på A4-papper eller ses inne i mobiltelefonen. Det är svårt att förklara hur den hamnar där, men vi kan säga att det är som en direktsänd fotbollsmatch på tv: i färg! Och framtrollad!
Om man åker i förstaklass behöver det inte numera betyda att man är ett kapitalistiskt svin och en fabriksdirektör eller fackpamp utan kanske bara att man köpte biljetten vid rätt tillfälle eftersom alla tågresor som är lika långa eller sker på samma gång numer kostar olika beroende på … något. Man skulle på 1970-talsvis kunna säga att det är ett djupt odemokratiskt sätt att prissätta eftersom alla människor inte har samma förutsättningar när det gäller planering och biljettinköp: de ordningsamma sitter fint, den slarviga pöbeln sitter i boskapsvagnen.
Förstaklassplatsen innebär att man på morgontågen serveras frukost!
Det där brödet i nedre högra hörnet på bilden symboliserar synd. (Det är många som idag skyr bröd som vore det brylépudding.) Den lilla vitblåa behållaren med drickyoghurt där i lådan sägs vara nyttig för magen och neutraliserar bakteriekulturen i … ja, det är ju nytt för er. Magen är nämligen proppfull med bakterier och några av dem sägs orsaka magsår. (Köp gärna aktier i ett läkemedelsföretag, men lita inte på Refaat El-Sayed som dyker upp på 1980-talet.) Men det bästa med bakterieyoghurten är att man slipper vara ensam när den har öppnats.
Man får sällskap av rena rama Sickan Carlsson!
Men en sak är sig lik – ni kommer att känna igen er när det gäller utsikten från tågfönstret.
Detta kommer förresten Roy Andersson att ta fasta på och ha som inspiration.
Såja, 1970-talstidsresenär: passa på att njuta av vintriga vintrar och somriga somrar och plåster på knäna för vädret och lekarna kommer att förändras till år 2013. Eller om det kanske bara är minnet av dem.
