Hoppa till innehåll

Det allra bästa år 2012?

År 2012 inleddes med att jag slog näven i bordet och insåg att det skulle bli 30-årsjubileum för mitt liv med värkande knän, och att det ju var helt på tok. Jag styrketränade, vilade, gick till doktorn som sa PUMPALÄNS! och sög ut mystisk vätska, sprutade in kortison och gav mig en artrosdiagnos.

Tydligen är skelettet vid pilarna lite fransigt.
Tydligen är skelettet vid pilarna lite fransigt.

Sedan skickade han mig till en knäspecialist som sa:

– Men menisken är ju trasig!

År 2012 avslutades med att jag fick en tid för meniskoperation: den 10 januari klockan halv tre. Nu är jag mest bekymrad över att jag måste fasta i 15 timmar före operationen, för så hungrig har jag då aldrig varit förut.

År 2012 var ännu ett OS-år där jag inte fick deltaga på annat sätt än så här.
År 2012 var ännu ett OS-år där jag inte fick deltaga på annat sätt än så här.

Nu måste jag satsa på att få vara med under vinter-OS 2014 – samma år som det är fotbolls-EM. Skicka ut mig i världen så ska jag skriva er sönder och samman!

Eller prata omkull er via radio; kolla jag är ju jätteseriös!
Eller prata omkull er via radio; kolla jag är ju jätteseriös!

Men vad händer år 2013? Ptja, förutom hockey-VM som avgörs minst två–tre gånger per år, är det friidrotts-VM alla ojämna år – vilket ju är kul utom när det regnar i Helsingfors. Det sägs att det finns viktigare ting att fokusera på. t.ex. krig, svält, Greklands ekonomi och handväskor för fantasisummor … men jag vet inte, jag. Men. Jo. En sak vet jag.

Jag vet vad som var bäst 2012!

Japp, jag kan för en gångs skull bestämma mig. Det var när jag först råkade simultanblogga under matchen Tyskland–Sverige den 16 oktober – numera kallad Bragden i Berlin. Och sedan när min radiokollega Jonas Carnesten den 14 november ringde mitt i en föreläsning och sa att han hade fixat en biljett åt mig till matchen Sverige–England på nya arenan.

Innan matchen började var jag så här glad trots att det bara var flaggviftningar på planen.
Innan matchen började var jag så här glad trots att det bara var flaggviftningar på planen.

Sedan gjorde Zlatan fyra mål där det sista var helt omöjligt egentligen, och då blev jag förstås ännu gladare. Här finns en snutt med bilder nerifrån sidlinjen:

Att promenaden från arenan sedan var absurt lång, mörk och halkig i regn bland 50 000 andra människor, gjorde inget. Vi bara log och skrattade.

Här är hjälten – radio-Jonas – på bild.
Här är hjälten – radio-Jonas – på bild.

Alltså blir 2013 ett mellanår när inget speciellt händer och vi bara längtar till 2014, eller hur?

Share
Publicerat iBloggen

71 kommentarer

  1. 2013 är inte bara det första årtalet sedan 1987 med fyra olika siffror i sig, det är också då jag kan pensionera mig.

    Just för att jag har pensionssparat och gnetat sedan just 1987.

  2. Dieva

    Jag såg att det var en kommentar och tänkte att det måste vara Cecilia N, men det var det ju inte.

    LarsW, det låter trevligt att få pensionera sig. Men jag har förstått av bekanta runt omkring mig att det inte är odelat positivt så jag vet inte om jag ska våga gratulera.

    För min del så kommer nog Silver- Saras nästan guld att vara det som jag kommer ihåg tydligast från 2012. Det var så helt otroligt att hon ens var med och slogs om det. Och det var en av de få saker som jag såg “live” från OS. Känslan när jag sekunder innan Wega hoppade av över insåg att hon skulle riva är svår att beskriva.

  3. Nä men nu är jag här!

    Ni anar inte hur trött man blir av att kroppsarbeta intensivt i 6 timmar. Fast jo. Ni anar. Så där sur som jag var igår blir jag bara när jag är så trött. Men jag är lite lycklig att det där toktrötta bara höll i i några timmar efteråt.
    Under andra faser i livet hade det hängt i i flera veckor. (Men då hade jag å andra sidan aldrig orkat mocka så länge.)

    Simultanbloggningen minns jag. Och att du inte simultanbloggade andra gången. Men under rådande omständigheter den gången så var det ursäktat. ÄR man där så måste man ju i allsindar få VARA där Helt och Hållet och inte hålla på och vara i båset samtidigt.

    Fast varför du klänger runt i radiobåset begriper jag inte. Men det ser ut att vara i sändning. Nån sorts pedagogisk uppvisning av att något är “så här högt”?

    Jag tycker också du borde få göra nåt medialt på sporten. Radio eller tv eller officiell blogg får någon annan bestämma.

    2013 händer visst en massa grejer. Jag ska fara som en skottspole mellan hemma och Uppsala och så ska jag fylla kolossalt många år (tänk Jenny Lind).
    Helst ska jag hitta på en massa andra spännande saker också. Och det blir nog såna också men jag vet inte vilka utan det får vi se.

  4. Och här var det livat ser jag! Sover alla?

    Förresten, mocka 6 tim, hur många boxar var det? 24?

  5. Ja just det — Cecilia N — har du hittat boende i Uppsala? Jag har hört med de släktingar som jag har där, men de bara skakade på huvudet och sa att det var bättre förr.

  6. Förklaring: allt är uppåt väggarna i radiostudion. Och då kan man klättra på dem. Eller så gör man det mest för att få till en tokrolig bild.

  7. Det bästa med ett nytt år är samma som alltid är bäst med framtiden, har jag insett: Att det som visar sig vara det bästa är något som man absolut inte hade väntat sig, planerat, förutsett. Oavsett om det är Zlatans fjärde mål mot England eller vad man fick se när man på en utflykt spontant svängde av åt ett helt annat håll.

    Gu’ vilken djuping jag är … Men det blir säkert bra.

    Lotten som ska fasta tycker jag synd om, synd om för det är så hemskt att inte få äta frukost och sedan fortsätta att inte få äta. Huuu! Men blir operationsresultatet bra är det förstås värt det. (Break a leg, höll jag på att skriva men det var ju ovanligt olämpligt)

  8. Jo tack, jag har blivit inkvarterad hos en småbarnsfamilj strax utanför stan med goda bussförbindelser.

    Jag gjorde nog iordning för tio hästar. Varav två boxar där jag lassade ut två kärror ur vardera. (Och sedan balanserade jag dessa på glansis bort till gödselstacken.)

    Vi var bara två som jourade. I vanliga fall är vi fyra och ohar de två boxarna.
    Nån i ridgruppen hade funderingar på om man inte borde kunna köpa sig fri från jouren. Gissa vad jag tycker om den idén igår? (Inte!) Däremot gillar jag att folk tar sitt ansvar och byter jourer om de inte kan och inte bara lamt konstaterar att de inte kan och lämnar kompisarna i sticket. Det är det första man gör när jourschemat kommer i början av terminen. Anser jag.

  9. Åldern tar ut sin rätt; Jag ska längre inte ägna mig åt det som är roligast och som jag var bäst (Inte av alla, men ändå jävligt bra) på. Dessutom blev det som förut bara var roligt allt mer ansträngande. Då valde jag att lägga av innan jag blev en belastning. Nu har jag en mindre påfrestande syssla som jag inte kommer att sakna om 120 dagar.

    (Vad det handlar om? Hint: Det var jag som släpade in Lotten i Sportextrastudion, där hon guskelov inte klättrade på väggarna)

  10. Cecilia N: Jag antar att detta handlar om jour på en ridskola. Föreslå som alternativ att de som genomför jourpass får förtur till sådant som är attraktivt – välja hästar, tävlingsstarter, clinics eller vad det nu kan handla om – ju fler pass desto mer poäng … Någon bör dessutom vara ansvarig för respektive pass och se till att det är bemannat.

  11. Och det insläpandet, Lars W, ska du ha stort tack för! (Jag säger ju det: radiokillar som släpar mig hit och dit äro de bästa.)

  12. Margareta

    Jag höll på att törstaihjäl efter ett tandläkarbesök nyligen, det gällde att inte dricka el. äta på 3 timmar. Stackars dej 15 timmar…och i vaket tillstånd dessutom.

  13. Dieva. Precis. Jour på ridskola. Alla vuxengrupper har vardera fyra pass per termin och per person blir det ungefär två pass. Så det är ju inte extremt betungande precis. (Även om nyårsdagens morgon ofta anses kunna vara sovmorgon istället för jourmorgon.) Sommarhalvårets jourer (maj?-september?) är dessutom hästarna ute dygnet runt så då ska man bara kolla stängslet och räkna hästarna och kolla så att de verkar hela. Ingen mockning alls alltså.

    Som tack för besväret får man dessutom vid jourtillfället rida ett pass självständigt om det inte är något speciellt i vägen. Men igår fanns det ju ingen ork för det.

    I och med att vi sköter stallet själva om söndagar och andra “röda” dagar och inte har någon anställd som jourar då så kan vi hålla nere ridavgifterna. Det tycker jag är rimligt. (På lördagarna är det en anställd enligt rullande schema som erbjuder juniorer att hjälpa till att joura. Då får de rida ett pass under uppsikt av den anställde.)

    Det var finurliga idéer du hade om att göra jouren mer attraktiv. Men jag är inte säker på att de skulle vara så tillämpliga. Det är inte så ofta ridskoleekipage är med på träningar med externa tränare. Och tävlar gör de inte alls. Det är bara jag och någon enstaka till som ens reflekterar över att ens vara med i clear round.

    Tidigare har vi själva fått fylla i våra namn på vår grupps tilldelade jourtid. Men det har hänt att det blivit totalt tomt då och det är ju totalt ogörligt. Med det här systemet, föruppskrivet med möjlighet att kastbyta med varandra (även mellan grupper), har det fungerat bättre. Men det behövs att det fungerar ännu bättre. En bidragande orsak den här gången var att tredje personen slutat rida mitt i terminen.

  14. En av höjdpunkterna 2012 var bloggträff hos Karin, där vi räknade … Vad var det vi räknade? Något med steg.

    En annan att upptäcka att vi har kossor ett kvarter bort från nya bostaden.

  15. Förresten, Lotten, försök att sova bort några av de där 15 timmarna. Känns som färre då.

  16. Just det, Dina, nittio steg per minut för det perfekta löpsteget. Det var även då som jag glömde min hatt och fick åka till Horndal på besök.
    Sedan åkte vi till New York och hela livet förändrades … Jag kan inte titta på en enda amerikansk film romantisk komedi utan att skrika “MANHATTAN!” när jag ser skylinen.

  17. Örjan

    1301101430 och framöver.
    Undringar/Tankegångar (miniskerna)
    Ena eller båda?
    Men Äntligen! Egen fördel av husets rullstolsramp (även om jag kan tänka mig att du vägrar rullstol och bara vill använda kryckor vid hemkomsten).
    “Min” erfa av vårt landstings ortopedkirurger. Positiv. Klarat av höftledsoperationer åt mor min med gott resultat. För 15 resp 18 år sedan.
    Hoppas det går lika bra för dig. Antingen du får en enkel eller en dubbel meniskoperation.

  18. Ökenråttan

    Människan och menisken: Vår rolige svåger opererades nyligen med gott resultat, men det höll på att sabbas när han, nyopererad och just återvänd till hemmet, trillade ur sängen!? Har ni nån spjälsäng så håll dej i den till dess du är läkt, Lotten.

  19. –> Örjan: Jag hör till dem som var med och lärde upp Lasse en gång i världen. Det finns gry i grabben, får jag medge.

  20. Lille Maken

    Ah, nu nalkas julmatens höjdpunkt! Jag avser den svepande quiche som vi (Råttan) gör av de sista resterna av skinkan och den julröda Gouda-osten. I största pajformen och så en hög med gröna blad till, lätt bestänkta med vinägrett. Nåt rött i glasen.

  21. Vår julmat är slut, men nu har PK varit på julmatsrea och vi ska äta julkorv och rotmos.

  22. PK

    2-0 efter halva första.

  23. Har ni sett att Lotten kan trolla? Också! Den där “kolla-upp-länken” gör mystiska saker, i alla fall i min dator.

    Och kära bås, visst ska vi väl bloggträffas i år också. Finns lite kvarglömsel från tidigare träffar som vi kan bygga vidare på. Och säkert något som man kan behöva räkna på.

  24. PK: jag är inte vid en tv. Är det juniorkronorna? Pappas fru är mormor till tredjemålvakten om han heter Dansk, så svensk han är.

  25. Karin! Jag måste ju bloggträffas i ditt gammelhus där min termos står och möglar!

  26. Christer

    Va, har ryssarna verkligen en spelare som heter Ka-tjoff?

  27. PK

    Japp Lotten. Småkronorna mot ryssen, semi. 2-1 nu och svensk utvisning.

  28. PK

    Halva matchen, Sverige ser trött ut. Ryssarna piggare för varje minut.

  29. Och ni vet väl att jag har bastat med Vasiljev?

    /hälsningar från en som lever på gamla minnen

  30. PK

    Pitt…

  31. Självklart blir det bloggträff i gamhuset närhelst Lotten och övrigt bås önskar. Vi härbärgerar ungefär åtta personer i gamhuset och lika många i den närbelägna sjöstugan. Och dessutom har vi inför nyåret med gemensamma krafter sanerat grannhuset så att det är beboeligt. Där sov dottern och ytterligare sjutton personer under nyårshelgen. Några kom från andra länder och eftersom medelåldern var under trettio, tog man nyårsfirandet på största allvar. Det innebar att de under ett par dygn vaknade först efter mörkrets inbrott. Jag tror att de lämnade Sverige med glada, men mörka minnen. “Don’t you get any daylight at all in the winter?”

  32. PK

    2-2. Det ser inte bra ut.

  33. Barkborren

    Ojoj! Kalla två!

  34. Christer

    Förlängning. I pausen försöker Marie Lehmann intervjua en volontär som stryker flaggor men som inte kan engelska.

  35. PK

    Snart straffar.

  36. Gamhuset? Är det inte dött där? PK ser bekymrad ut. Rakel ser pigg ut, hojtar dom på TV.

  37. PK

    Straffar.

  38. Christer

    Jaaaaaaaaaaaaa!

  39. PK

    Jaaaa, final.

  40. Ojoj vilken hockeydramatik jag missade!

  41. Duktiga hockeykillar!

    Och visst Pysseliten, gammhuset, ska det ju vara (inte gam)! Eller “Det Relativa Sekrutthuset”, om man vill. Huset där dåvarande nioåringen frågade om man fick sitta på stolarna, för han har ju varit på museum…

  42. Lille Maken

    I allmänna mål-yran gick min ost-fadäs oförmärkt förbi. Skönt. Edamer, var det.

  43. LM
    Jultidens höjdpunkt är lutfisken.
    Jo, jag vet. Kontroversiell som vanligt.
    Men om man låter den få ett dygn i vatten så blir den fast och fin. Servera med riktigt välkokt fast potatis – tänk tyskens Salzkartoffel – och en sås med nymald kryddpeppar och en senapssås.
    Vi fick för oss att prova lite muscatvin (slåss inte!) till lutfisken och det funkade riktigt bra. Kallt ska det vara. Och inte så mycket.
    Vi har njutit lutfisk två gånger under helgerna. Och längtar redan efter nästa.

  44. Örjan

    SG: Säsongens första lutfisk nu på gång i ugnen, efter nödvändig blötläggning.
    Min bechamel med mycket ivispat smör. Nymortlad kryddpeppar och senap separat, för egen dosering.
    Jag använder kokta frysärtor som tillbehör.

  45. Julmat har vi ingen kvar (eftersom vi listigt firar hos syster m.fam. och lämnar kvar allt, förutom sådant de med våld prackar på oss), bara lite kakor och godis. Och hockey såg vi ingen för vi var ute och åkte bil med modren. Ser ut som jag inte har någonting alls att säga utom: Ekorre! Och det säger jag bara för att jag blev så glad när en fnattade runt i trädgården hela förmiddagen — vi har inte sett någon i vår trädgård sedan mitten av 90-talet. Den är ett sirligt djur, som någon skrev (och vem var det, nu då?)

  46. Örjan

    SG: Östergötlands Lutfiskakademi http://www.lutfisk.nu/intro_ostergotland.shtml
    Tror även “Lutfiskens Vänner” el dyl finns.
    Dryck till lutfisk? Alternativ till öl.
    Har hört påståendet att Beaujolais Noveau passar. Aldrig själv provat.

  47. Örjan

    SG. Min lutfiskmåltid nu avnjuten. Fast och fin konsistens tack vare 18 tim blötläggning.
    “Lutfiskens Vänner” finns. Startades av Christer Lingström på dåvarande Edsbacka Krog.
    “Lutfiskens dag” fredagen före Alla helgons Dag.
    Minns smörbristen i Norge och dito smuggling till landet för dryga året sedan. Hänger ihop med deras ihärdiga lutfiskätande vid juletid, och att de önskar skirat smör mm till sin rätt.
    Mer info: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lutfisk

    OK Månghundraårig tradition att torka fisk för konservering. Undrar dock hur och varför man kom på att lägga den torkade fisken i lut-vatten för senare urvattning och beredning.

  48. Men hjälp vad ni lagar mat här! Jag har precis serverat folk en mager fransyska (med små lökar) och mandelpotatis, jordärtskockor, smörstekt broccoli, sparris och en jädra massa annat smörindränkt så att det skulle ta slut i kylskåpen. Alla fyra plattorna och ugnen proppfull på en gång.

    Och ingen propp gick!

  49. Du vet ju varför 😉

  50. Örjan
    Vi hade smörvacuum i affärerna. Hela stråket mellan Örebro och norska gränsen var rensat på smör före jul.
    Vi köpte grädde och kärnade. Fick ungefär 350 gram smör av en liter grädde. Back to basics.

    Min privata teori om blötläggning i lutvatten är att dom passade på att mjuka upp fisken i samband med storbyken. Då hade man ju mängder med lutvatten tillgängligt. Om fisken fick bada efter eller före kläderna är jag osäker på. Kanske samtidigt?

  51. Örjan

    SG:Köper din teori, tills annat kan bevisas
    Allt skulle ju tas tillvara. Även brunnsvattnet.

  52. Örjan

    Jordärtskockor! (Jerusalem artichokes).
    Älskar dom. Odlar dom. Har kvar i grönsakslandet eftersom de övervintrar så bra. Undrar om tjälen släppt tillräckligt så att jag kan gå ut i landet med korp och spade för att skörda nya till trettondagsmenyn.
    Fascinerande att en växt först importerad från Florida till Frankrike 1605 klarar att övervintra i frusen svensk mark.
    Ett OBS! Jordärtskockor innehåller inulin (liksom svartrot). Orsakar tyvärr magbesvär hos vissa människor + normalt extra gasproduktion hos oss flesta.
    Varför den kallas “Jerusalem artichoke” – Wiki berättar om solrosens betydelse http://sv.wikipedia.org/wiki/Jord%C3%A4rtskocka

  53. På Anna-dagen skulle fisken läggas i blöt, något som min mormor var noga med. Jag fick hjälpa till med att såga itu de stora torra lutfiskflaken och sedan dra av skinnet. Varför skulle skinnet av, det behövdes väl inte? I våra dagar finns det ju färdiglutad fisk både med och utan skinn. “Så gjorde mamma och mammas mamma” och så gjordes det också i det stora köket på Gelleråsens gård där min mormor växte upp och fick sin träning i att bli en god husmor.
    En jättestor balja med lutfisk stod i köksfarstun och fy så det luktade när vattnet byttes på fisken! Det var inte precis en liljekonvalj som spred sin doft. Men fisken blev jättefin och god fast det kunde en ju inte tro då när processen var i gång.

  54. Mmmm, jordärtskockor – världens godaste ogräs!

  55. Lutfisken har slutligen vunnit över mej på sin sida, mest för att min pappa är så engagerad i att bevara traditionen genom bl.a. just Lutfisk Akademien (den hemsidan behöver uppdateras!) och för att han bjuder på lutfisk serverad på ett modernt sätt.
    Visst finns det färdig lutfisk att köpa, men vad jag förstår äts det mindre lutfisk för varje år och det finns inte många producenter heller. Om inte kunskapen helt ska gå i graven finns det en vits att lära ut konsten med blötläggning och sköljning med eller utan skinn.

  56. Dieva

    Lämnar också mina skockor i landet. De har nog snart tinat fram.

  57. Tryckarmannen i Lutfiskakademin! Lysande. Måste nog bli kontakt av lutfiskgrad någon gång framöver.

  58. Jag hade skockornas bladverk till utfyllnad i den glesa syrenhäcken en sommar. Utmärkt placering om man inte orkar ha land.

  59. Lille Maken

    Och skirat smör, ska det också vara till lutfisken.

  60. Ja, den norska varianten är inte alls dum. Och smör är ju nyttigt igen.

    Får ibland baconsmulor och även kapris som tillbehör i Oslo. Det var på en riktigt snofsig krog (Holmenkollen konferenshotell) och jag har inte sett det på andra ställen i Norge.

    Drar det ihop sig till en lutfiskkokbok? Eller finns det en redan?

  61. Örjan

    SG: Lutfiskkokbok?
    För genomförande -kontakta Christer Lingström (Lutfiskens Vänner mm)och hans vän, radioprataren, kokboksförfattaren mm Göran Lager http://tabberaset.blogspot.se/search?q=lutfisk

  62. Örjan

    OBS! Tabberaselänken enl ovan obligatorisk läsning för lutfiskälskare.

  63. Fortfarande ingenting att säga om lutfisk har jag — mamma är den enda i familjen som någonsin har gillat (jag har ätit ett par gånger och enbart kryddpepparn gjorde den intressant, tyckte jag, men jag har förmodligen inte fått den serverad riktigt gastronomiskt).

    I stället leker jag natt-DJ, alldeles före midnatt, bara för att en fjäder-tung, lätt-metall-rockgrupp faktiskt föddes exakt den 3 januari 1973 så det är fyrtioårsjubileum. Inte riktigt min tekopp eller påse, alltså, men i alla fall: fyrtio är respektabelt så kyss varandra eller nåt.

  64. Nej, Örjan, inte jag själv i dag, men tack för tanken! (De där var ju söta, så jag kanske får påminna när det så hampar sig …)

  65. Barkborren

    weber
    Östegötlands Lutfiskakademi startades av Johann Weber. Här äter vi lutfisk med varierande tillbehör. Mina favoriter är ansjovis som smälts ner med rödlök och grön ärtpure’. Ambitionen i Akademin är att ta fram en kokbok. Tryckarmannen har tillagat många varianter av lutfisk .

  66. Barkborren

    Lessen ! Misslyckades gjorde även Lutfisk Akademin med första lutningen. Jag har dock fått till en länk i länkskolan. Suck!! Får väl öva mer!Jäklar!!

  67. Barkborren

    Tack älskade Lotten ! Jag vill ju så gärna stå på egna ben så gammal jag är.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.