Men spela allan!
Sa vi i skolan.
– Men spela allan, dummer!
Oftast handlade det om att någon hade larvat sig och varit ovanligt fjantig – och vad jag kan minnas, var det bara killar som spelade allan. Hade uttrycket använts av ungdomarna idag, hade vi nog kunnat höra svar som ”din mamma kan spela allan” eller ”du kan va allan”.
– Jag är 29 år och kan titta åt häger samtidigt som jag kniper fast ciggen i mungipan.
Men vem var Allan? Jo för det var ju Alan Ladd (1913–64) — amerikansk skådespelare som blott var 1,68 meter lång men som trots detta enorma fel (enligt dåtidens sätt att se på män) ansågs vara en cool, tuff och brutal man. Kanske för att hans filmroller utgjordes av coola, tuffa och brutala män?
Den enda gången han fick agera mot Sophia Loren var i filmen ovan (brutalt och underligt klipp, men inte särskilt coolt om man frågar mig … vilket man förvisso inte gör), men eftersom Sophia var 1,74 meter lång blev hon tvungen att gå omkring i ett uppgrävt litet dike för att inte framstå som längre än han. Nu har jag inte sett Pojke på delfin, men nog måste väl även proportionerna ha varit mysko dem emellan?
Ja, så här kan man ju också ta bort längdfokus. (Oj. Sophia visar låren.)
Nä, då var det enklare för honom att spela mot Veronica Lake, som bara var 1,51 meter lång. Och pratade engelska.
Men hur var det med spela allan då? Varför sa vi det till de larviga killarna? Var Allan Ladd larvig? Nä. Först betydde det nämligen att spela överlägsen eller tuff (inte att vara överlägsen eller tuff). Sedan övergick uttrycket på 70-talet att bli fjantigt – man spelade tuff som en fjant.
Nu är frågan: är det inte från början ganska fjantigt att spela tuff?
