Hoppa till innehåll

Dag: 2 januari, 2013

Det allra bästa år 2012?

År 2012 inleddes med att jag slog näven i bordet och insåg att det skulle bli 30-årsjubileum för mitt liv med värkande knän, och att det ju var helt på tok. Jag styrketränade, vilade, gick till doktorn som sa PUMPALÄNS! och sög ut mystisk vätska, sprutade in kortison och gav mig en artrosdiagnos.

Tydligen är skelettet vid pilarna lite fransigt.
Tydligen är skelettet vid pilarna lite fransigt.

Sedan skickade han mig till en knäspecialist som sa:

– Men menisken är ju trasig!

År 2012 avslutades med att jag fick en tid för meniskoperation: den 10 januari klockan halv tre. Nu är jag mest bekymrad över att jag måste fasta i 15 timmar före operationen, för så hungrig har jag då aldrig varit förut.

År 2012 var ännu ett OS-år där jag inte fick deltaga på annat sätt än så här.
År 2012 var ännu ett OS-år där jag inte fick deltaga på annat sätt än så här.

Nu måste jag satsa på att få vara med under vinter-OS 2014 – samma år som det är fotbolls-EM. Skicka ut mig i världen så ska jag skriva er sönder och samman!

Eller prata omkull er via radio; kolla jag är ju jätteseriös!
Eller prata omkull er via radio; kolla jag är ju jätteseriös!

Men vad händer år 2013? Ptja, förutom hockey-VM som avgörs minst två–tre gånger per år, är det friidrotts-VM alla ojämna år – vilket ju är kul utom när det regnar i Helsingfors. Det sägs att det finns viktigare ting att fokusera på. t.ex. krig, svält, Greklands ekonomi och handväskor för fantasisummor … men jag vet inte, jag. Men. Jo. En sak vet jag.

Jag vet vad som var bäst 2012!

Japp, jag kan för en gångs skull bestämma mig. Det var när jag först råkade simultanblogga under matchen Tyskland–Sverige den 16 oktober – numera kallad Bragden i Berlin. Och sedan när min radiokollega Jonas Carnesten den 14 november ringde mitt i en föreläsning och sa att han hade fixat en biljett åt mig till matchen Sverige–England på nya arenan.

Innan matchen började var jag så här glad trots att det bara var flaggviftningar på planen.
Innan matchen började var jag så här glad trots att det bara var flaggviftningar på planen.

Sedan gjorde Zlatan fyra mål där det sista var helt omöjligt egentligen, och då blev jag förstås ännu gladare. Här finns en snutt med bilder nerifrån sidlinjen:

Att promenaden från arenan sedan var absurt lång, mörk och halkig i regn bland 50 000 andra människor, gjorde inget. Vi bara log och skrattade.

Här är hjälten – radio-Jonas – på bild.
Här är hjälten – radio-Jonas – på bild.

Alltså blir 2013 ett mellanår när inget speciellt händer och vi bara längtar till 2014, eller hur?

Share
71 kommentarer