På det väldigt korta tåget sitter jag och halva Sörmland denna söndagsförmiddag. De enda som inte är här, är det unga paret som nyss stod på perrongen vid spår 10 och precis när dörrarna på tåget vid spår 11 stängdes, insåg att de väntade på fel perrong. De satte av i full fart, men det som fågelvägen är blott ett par meter, är ju via under- eller övergångar åtminstone ett par hundra.
Paret hann inte, förstås.
Och här kan man väl egentligen inte göra något, eller hur? Skulle jag ha rest mig upp, bänt upp dörrarna och ropat på konduktören?
Där jag nu sitter med en främmande dam halvvägs upp i mitt eget knä, hör jag hur en nypåstigen mamma pratar med sin kanske femårige son.
– Tyst! Sluta! Käft! Jag måste köpa biljetten innan tåget rullar.
– … mummel mummel mummel …
– Men sa jag inte att du skulle vara tyst? Du blir avslängd om vi inte har biljett! Vill du det? TYST!
– … mummel mummel mummel …
– Kissa kan du göra sen. TYST!
Och här kan man väl egentligen inte göra något, eller hur? Hur jag än vrider och vänder på det, kan jag inte agera utan att riskera att den lille pojken får skulden för allt.
Jag fokuserar istället på de senaste dagarnas sms från SJ:s app. Jag har nämligen ”satt en bevakning” på alla tåg som går mellan Eskilstuna och Stockholm – oavsett om jag ska åka eller ej. Det är vansinnigt praktiskt. Det här tåget som ställdes in, fick jag t.ex. kännedom om långt innan de som satt på tåget visste något:
Problemet var bara att det inte alls ställdes in – den djefla mannen var nämligen med på tåget och kom fram till Stockholm som han skulle.
Ibland kommer sms som man måste deschiffrera:
Låt se nu. Den 20 november kl 07:20 får jag veta att Trafikverket har ”satt en prognos” till den 21/11 kl 21. Nästan två dygn ska det alltså ta innan tågen går som de ska? Eller … vad betyder det egentligen?
Och ibland får jag veta saker som jag faktiskt struntar blankt i: jag åker mycket sällan till Uppsala och vet inte om de två bortkopplade vagnarna kommer att orsaka panik. Någon måste ha tryckt på fel knapp och underrättat hela Sverige om Uppsalatåget.
Men här kan jag ju faktiskt göra en insats – de två som missade tåget och pojken med den elaka mamman hade kanske varit bättre att ta hand om ur en allmänmänsklig synvinkel. Men konstiga sms kan jag ju i alla fall blogga om! Yes!
Kalla mig gärna den barmhärtiga samariten.
Jaha vart är vi på väg? 😉
Fast det står fel i sms:et för 951 är nämligen ett sthlm-e-tuna tåg. Pendeltågen på uppsala går på en 8xx-serie, e-tuna går på på 9xx-serie. Man kan se på tågnumrena vart tågen är på väg, ojämna nummer på sista siffran är på väg söderut och jämna norrut, tåg som byter riktning vid ett eller flera tillfällen har därför flera tågnummer men bara ett som är annonserat. Och bara för att jag pratar tåg så känns det som att jag vill säga cst, et och u istället för de officiella namnen eller förkortningarna.
Nu fock jag ångest över veckans tjändsteresor i Mälardalen. Snö ska det bli också. Och då vet vi ju hur det brukar gå…
Åsans värld — vad intressant information! Det där med ojämna och jämna nummer tror jag att jag har läst om i tågtidningen, men ack så effektivt förträngt.
Karlbergs kök: men det ska visst bara bli lite slaskblött och kallnovembrigt, så vi får hoppas på blott småförseningar.
LL99: Vet du … jag har nästan inte sett på ett enda ”På spåret” …
Det är väl bara att inhibera då. Eller inhibernera.
Tut.
På tisdagskväll åker jag jämt nummer. Jag reser till staden med en chokladarena och snart en sprillans ny fopollsarena.
…och jag som gnäller på gröna linjen vid sena, inställda eller korta tåg. Snacka om i-landsproblem.
Udda skulle det stå- jämt blir det fel!
I veckan åkte jag faktiskt med (ett jämnt numrerat) tåg från Linköping till Stockholm. Det var bara lite försenat från Linköping, precis lagom mycket så att jag skulle hinna boka om min biljett i bokstavligen sista minuten och springa till tåget, och lite före ordinarie ankomsttid i Stockholm. Perfekt!
Däremot begriper jag inte numreringen i dubbeldäckarna. Tåget tog slut innan jag hittade min plats så jag fick flytta runt lite när resenärerna i Norrköping klev på.
Härligt att gamla goda principer fortfarande håller!
I forntiden, när det fortfarande arbetades och gicks i skolan på lördagar, slutades det likväl tidigare på lördagar. Men det ordinarie tåget från skolorten till hemorten gick som vanligt. Så det var ingen större glädje med de extra fria timmarna på lördagarna.
Saken löstes på allehanda varierande sätt. Ibland, vid sällsynta tillfällen när någon var stadd vid kassa, levdes ett intensivt caféliv. Ibland, när vädret tillät, liftades det. Med olika grad av framgång. men oftast åktes det 8301.
8301 var ett godståg med postkupé och passagerarutrymme. I det kunde man åka med, men det gällde att leta upp tåget och ta sig upp i kupén och övertyga den statsanställde tjänstemannen att vårt månadskort gällde för färd även i postkupé med passagerarutrymme. Godståget stod inte precis och väntade på passagerare vid någon perrong.
Öh, vad var det det handlade om nurå? Jo! Gamla principer som fortfarande håller. Tåg nummer 8301 gick söderut från Storvik mot Krylbo. Visst är det fint med gamla principer som fortfarande håller?
Vi kan väl låta udda vara jämt.
Se embryos kommentar om uddlöshet. Innebär inte PKs förslag att det blir uddlöshet som råder?
Jag förstår heller inte numreringen i dubbeldäckarna, eller var man ska förvara sin väska.
Då gissar jag på Orlando Bloom så länge.
Men om man gissar på Orlando Bloom i just detta bås är jag helt övertygad om att man måste nämna en film där den gode Orlando åker tåg, köper biljett eller blir försenad till Skebokvarnsvägen.
Tänk, den som ändå hette Tryphena Thistlethwayte.
Nä, det har inget med tåg eller Bloom att göra. Jag ville bara visa upp vad jag nyss hittade (hittade det gjorde jag här; i en lång detaljerad artikel om ett gammalt försvinnande som man känner till om man är jag, eller som jag, men annars kanske inte bryr sig om).
Nämen allvarligt, kolla en gång till: Tryphena Thistlethwayte!
(Så här gör jag jämt. Är jag udda?)
Å ännu en annan sida, och lika opåkallat, kan jag inte låta bli att sprida en allmänbildande film om att det inte är mossa i adventsljusstaken — hon är så härligt upprörd över ordmissbruket, och så rolig!
Språkpolis i skogen bland lavar och mossor.
Uppe en nattlig sväng och inga numrerade tåg avgår nu, så jag tar en bokstavsvariant.texten
A Train. Bra start på dagen.
The C C-C train aint bad either: http://www.youtube.com/watch?v=-XQybKMXL-k
Lotten, nu får du faktiskt ta och lära båset att skilja mellan jämnt och jämt. Det här håller inte.
Jag vet! Får jag ledigt då?
Men inte vill du väl ha ledigt?
Missade jag ett ”n”? Lotten, i november kan man gissa på Orlando lite hur man vill, det är ju bara uppvärmning.
Reflexreaktion, ÖH.
Ajajaj, nu kommer Sture Allén och tar dig örat, Översättarhelena. ”Komma här och språkpolisa sig”, hade han sagt. Men jag säger pah på honom, och tar det igen (har dragit detta i radio):
I två fasta uttryck där jämt betyder alltid:
• ständigt och jämt
• jämt och samt
Och här betyder jämnt med n insprängt med knapp nöd eller just:
• nätt och jämnt
Och nu måste man fokusera och tänka efter, för om andra delen av ordet börjar på vokal eller h eller m, skriver man nästan alltid jämn:
• jämnårig
• jämnhög
Men det lättaste är förstås att slå upp i SAOL.
Ska kanske samla alla där man kan skriva båda n och inte n?
jämngammal/jämgammal
jämngod/jämgod
jämnstark/jämstark
jämnstor/jämstor
jämntjock/jämtjock
jämmerdal/jämnerdal
Nä, den där sista hittade jag bara på förstås.
SAOL skriver så trevligt:
”Gränsen mellan jämn- och jäm- i sammansättningar är oskarp. Det finns en klar tendens i språkbruket att utnyttja den mer genomskinliga formen jämn- genomgående utom i några starkt lexikaliserade ord på jäm-.”
• jämfota
• jämbredd
• jämlikhet
Detta måste nog dras upp till ytan i den ack så avsomnade språkpolisavdelningen på bloggen.
Nej, min metod är ju att överlåta åt språkpolisen att språkpolisa sig. Mycket smidigt.
(Fast jag tycker att du hoppar över ett led i förklaringen. Saken är ju den att jämt alltid betyder alltid, dvs inte bara i fasta uttryck, medan jämnt är en böjd form av jämn, alltså slät, lugn etc. I sammansättningar är förstås både jämn- och jäm- former av jämn.)
Men jag hann junte! (Eller så – det brukar funka med Översättarhelena – lät jag med avsikt bli att vara fullständig för att locka fram kunskaperna som ligger och lurkar i båshjärnorna.)
Allra enklast är väl att utgå från betydelsen av jämn?
Jämn betyder slät – utan utstickande detaljer. Och det gäller i överförd bemärkelse även för tal. Om vi lägger två klossar bredvid varandra så får vi två jämnhöga högar. Lägger vi 122 klossar i två staplar så blir de fortfarande jämnhöga. Men om vi tar 17 klossar så blir högarna inte jämnhöga. Det beror förstås på att 2 och 122 är jämna tal och att 17 är ett udda (udde = utstickande, jfr udd) tal.
Jag kan mycket väl förstå att det uppstår tvekan mellan jäm och jämn. När jag skriver ”jämnhög” får jag röd våglinje under ordet. Upplagt för förvirring.
Ordlistans anmärkning är ju också talande: ”Gränsen mellan jämn- och jäm- i sammansättningar är oskarp…”
Så ser det ut som en fåne har yttrat sig igen. ”Vad skrivas skall är redan gjort”
Började, fick telefon, fortsatte och såg att det redan var utrett. Bra att vi är samstämmiga, ändå.
Nej, inte fåne. Bara kul! Framför allt har jag aldrig förut tänkt på orden jämna och udda när det gäller etymologierna.
Äsch då, vad du är psykologisk.
Apropå sammanblandningar av ord och betydelser, är det ganska vanligt att man inte skiljer så noga på senil och dement. Senil är jag inte, men tydligen dement. Jag vet ju att jag kan skilja på jämnt och jämt.
Funderar på att ta prickigkorvmackor i matsäcken på tåget imorgon, eftersom köttbullarna inte sitter lika bra!
Här är ett lustifikt ord som jag anser bör användas: kontaminasammanblandningar.
Jag ser framför mig en svenskaläraret som självbelåtet ”roade” oss med just detta i ett antal år. Vissa saker tigs bäst ihjäl.
Uppsalapendeln saknar jämnt två vagnar när man behöver dem. Eller jämt?
Jag är jamt för att göra det hela enkelt.
Exakt två, alltid.
(Kunde inte låta bli för att nån är jamt, som jag beundrar så mycket att jag närapå önskar att jag var däroppifrån)
Halloj! Nu börjar det bli intressant. Om det står X60xx på vagnarna, där xx är tal mellan 01 och 99, så tror jag att jag har en förklaring till att det saknas vagnar.
Ännu går inga X60 mellan Uppsala och Skockholmen. Men snart så… Dock ej som Uppsalapendeln.
’Ormet kruper’. Jak är er nya svänsklärare. Roligt då, föga PK i dag.
Minns jag rätt så körde även en av mina svensklärare med uttrycket kontaminasammanblandning på femtiotalet och eftersom det var en synnerligen trevlig och bra lärare så blev inte uttrycket för mig kontaminerat med något negativt. Funderar på om det är ett femtiotalsuttryck eller om det förekom tidigare. Har inte hittat något belägg från forna tider. Uttrycket används fortfarande – på webben nämns det 1 430 gånger och huvudparten av träffarna härrör från 2000-talet.