När jag var nio år fick jag en dagbok. Så här står det på de första sidorna:
Denna dagbok fick jag fredagen den andra februari 1973 då mitt kalas blev förstört av Martin Davidson som är den sötaste killen i min klass och min lillebror Jakob (som är två år yngre än jag). Dom slängde Jakobs jättestora nalle som han fick av moster Kickan upp i luften och till varandra tills den tappade huvudet. Det var halm inuti. Mitt nioårskalas till på köpet! Sjutton stycken av mina kompisar kom.
Jakob opererades i hjärtat den 25 januari (aortaförträngning var det) men blev frisk jättefort fast dom sa att han kunde ha dött. Nu vill han ha kaffe varje dag för det drack alla på sjukhuset som hade opererats i hjärtat. Förresten så har han fått en Kendocka för att han skulle bli glad. Den har jag lagt i mitt skåp, längst in bakom tröjorna. Jakobs ärr är 27 centimeter långt.
Det är idag den 30 mars 1973 och jag börjar nu skriva dagbok på riktigt. Det verkar kul att skriva i den. Nu vill jag inte skriva mer för att det är fredag idag och då får vi låna böcker på skolbiblioteket så nu har jag tre böcker som väntar på mig. Jag läser Fem- och Äventyrens-böcker av en gubbe som heter Enid Blyton. Ibland läser jag Ture Sventon men nu ska jag ta en Fem-bok. Nu har mamma fått läsa vad jag har skrivit. Hon säger att Enid Blyton är en tant, men det tror inte jag.
Jaså, jag skrev som nioåring hellre ”då” än ”när”. Och behärskar visst både stavning och interpunktion. Är lite osäker på syftningar kanske. Men den där Kendockan har jag då rakt inget minne av. (Förlåt, Broder Jakob.)
Jag skrev och skrev och skrev dagbok till 1993, när det plötsligt bara tog slut efter ett (av två) missfall. Att jag just då borde ha skrivit mer än någonsin, fanns det inte en tanke på. Plötsligt var allt som hände ointressant … tänkte jag.
Så urbota dumt tänkt.
Så nu slår jag ett slag för dagboksskriverier. Jag ska från och med idag börja skriva dagbok, och tror att jag dessutom ska göra det för hand (trots usel handstil) och passa på att rita, klistra in tidningsurklipp och ha mig.
Om man hellre vill skriva via tangentbord (som jag har testat, men inte lyckats komma igång med), finns det ypperliga program som PLIOOOONG flärpar upp en dagboksruta på bestämda eller slumpvis valda klockslag. Några exempel:
- MacJournal — pålitlig, men trist
- Penzu — jättebra onlinelösning, lite primitiv kanske, men kommer säkert att utvecklas
- Chronories — bra: man kan också sammanställa annan information, t.ex. mejl och väderrapporter
- MOapps Diary – enkel och smidig
- DayOne – elegant och effektiv
En som lyckades skriva dagbok trots ohyggliga umbäranden – som att se alla sina åtta barn dö – var Årstafrun Märta Helena Reenstierna (1753–1841).
På Facebook kan man följa hennes liv; dagboksinläggen kommer på rätt datum men i hullerombullerordning vad gäller årtalen. Idag står det så här:
6 Oktober 1809
Fredag. Storm och rägndugg.Om morgon hitkom min äldsta nu lefvande Systerson, Fenric Carl Joh: Fleetwood, som kommit från kriget. Gudilof! oskadd, fast han slitit mycket ondt och sett de aldrarysligaste förödelser. Han hade ej stunder att här äta middag, emedan Regimentet i morgon bittida skall marchera hemåt. Det var en vacker yngling, som var nästan lika lång som vår Son, fast han ej fyller 20 år förrän nu den 20 instundande Nov.
Kl. 12 middagstiden blef vår Son åter dålig och började outsägeligen vomera, hvarpå han fick en faselig frossa med därpå följande feber och varade uppkastningen hela eftermiddagen, fastän han ej ätit någon bit i dag, och då han om aftonen fick matlust återkom uppkastningen.
Sonen som här omtalas, (se, man börjar genast skriva på ett sådant sätt när man läser hurusom man för 200 år sedan skrev) var det då ännu lefvande barnet. År 1812 gick han genom isen, 32 år gammal.
August Strindbergs dagbok kan man läsa i brottstycken här och där på nätet — här kommer en anteckning från 18 september 1898:
”Lofvar mig i dag aldrig mer smaka Brännvin, Kognak eller Whisky! Må Gud hjelpa mig hålla detta löfte! Inbegriper: Rhom, Arrack, Absinth.”
Men. Gah. Äsch, han var ju precis som alla andra.
Uppdatering
Kommentatösen Tusen-Boel oroades såpass av detta Strindbergsporträtt att hon mejlade Annika Hansson Wretman på Liljevalchs. I kommentatorsbåset kan ni läsa hela storyn, men … här kommer en cliffhanger: det är inte August på bilden.
Årstafruns sista son var en oduglig odåga som söp och spelade bort en förmögenhet. Meningen var att han skulle bli officer men festandet och spelandet ledde till att han fick flytta hem till Årsta igen. Läs gärna boken ”Årstafruns dolda dagböcker” av Kristina Ekero Eriksson.
Jag skriver dagbok. Började när jag var tio. Skrivfrekvensen har varit upp och ner, just nu är den ner men jag skriver ändå. Har en låda gamla dagböcker. Jag tror att jag skulle se till att rädda den vid eventuell brand före en massa andra saker.
Men vem är det egentligen som lägger ut Årstafruns inlägg på Facebook? Jag tror att det är Gun-Britt Sundström, men hon förnekar det bestämt.
Tänkte massa intressanta saker om dagböcker men de försvann när jag kom ner till bilden på Strindberg. Vem har gjort? Helt bisarrt vilken skillnad det blir med färg!
Just precis vad jag också tänkte, K.f.k.a.Luna. Jag tappade hakan över hur annorlunda han såg ut!
Jag skriver dagbok och har gjort det i hela mitt liv, men mest på ett tråkigt vis. Kortfattade noteringar om vad jag gjorde under dagen, sällan några djupare tankar (för att det är det sista jag gör innan jag går och lägger mig, och då behöver jag ju gå och lägga mig). Det har helt enkelt blivit en så ingrodd vana att jag inte kan låta bli.
Men det där med riktig smärta — en enda gång har det hänt att jag inte skrev dagbok alls på en vecka, och det var när min far oväntat dog. Efter sju dagar skrev jag ”jag kan inte skriva jag kan inte skriva” och sedan gick det några dagar till innan det blev något mer. Ibland finns inte orden.
Jag gjorde en snabb koll. Kopiera in färgbilden på A.S. i ett bildprogram och gör den monokrom. För mig är det samma gubbe som färgbilden visar.
Vet inte vad det egentligen säger. Men så funkar det för mig.
Lottens skriverier har egentligen inte utvecklats så värst mycket. Hon skrev ju otroligt bra redan som nioåring!
Eller, Gurra, så kollar man här:
http://www.liljevalchs.se/
Lotten, nio, hade även hon sopat banan med mig, sextio, i Wf.
Men Augusts dagböcker i all ära, det är hans brev som är dynamit..! Mycket bättre än alla Hemsöbor, fröknar Julie och dödsdansare tillsammans. Ilska, kärlek, hat fullkomligt sprutar ur breven. Och ömsinthet när han skriver till dottern Ann-Marie.
Här är förresten en pigg nutida version av Hemsöborna:
http://www.schtunk.se/repertoar/
Ska se den i november. Man är inte densamma efter att ha bevistat en föreställning med denna ensemble. Har tidigare sett deras iscensättningar av Shakespeare, i samma mundering. Kommer de till en teater i närheten – gå och se själva!
Boel
Jag tror att August photoshoppats ganska grundligt på färgbilden. I svartvitt ser han fortfarande ut som en av Lottens favvosnubbar. Depp eller Mellberg eller liknande. Liljevalchs svartvita ser inte alls likadan ut.
SG: Klart (oärlig) photoshopping.
Färgläggning av huden accepterar jag, men ändringen av ögonen och blicken!
Önskar att jag fortsatt skriva dagbok, men av någon anledning slutade jag runt tjugo års ålder. Med undantag av resedagböckerna som jag alltid för, om vi inte gör en film förstås.
Vad ledsen jag blev när jag läste din dagbok. Fast det kanske jag inte skulle ha blivit. Menjag tyckte så synd om broder Jakob som fick sin nalle förstörd och du var mest bekymrad över att det var den sötaste killen som gjort det
Lotten kan tyvärr inte delta i diskussionen just nu eftersom hon är strängt upptagen med att åka skateboard i vardagsrummet.
Ni är ju fullständigt… i Mesta.
Fullständigt skojiga alltså.
Finns det bildbevis?
Ingår tyll?
Brukar inte barnen filma?
Under tiden vi väntar kanske någon, för det fall abstinens efter sommarens gjusar fortfarande föreligger, är intresserad av en annan sorts levande dagbok. Här bor det en liten pandaunge. Som alldeles nyss bara låg och slaggade i famnen på mamman, men i alla fall.
Såja. Jag kommer att ha en extremt underlig träningsvärk imorrn. Hjälp, vad svårt det var att skateboarda.
Christina w — var inte orolig för Broder Jakob: nallen lagades och Kendockan plockades fram och hans hjärta slår som aldrig förr.
Färgbilden på Strindberg är precis som ni säger jättekonstig. Och otroligt fascinerande.
Och tror ni att jag har skrivit dagbok idag? Ehum. Jag ska bara …
Tusen-Boel: Jag har sett 123 Schtunk en gång, och glömmer det aldrig. Fullständigt sanslöst bra!
Visst har jag skrivit dagbok periodvis men slutat när jag insett att min vardag näppeligen är intressant för efterlevande. Å andra sidan så kan det ju vara intressant att läsa gamla dagböcker, ibland. Nja, jag är lite vankelmodig.
OT (on tallriken)
Det har skymtat fram svampar av olika slag här på bloggen. Örjan är en hejare på svamp och när jag passerade Jäder i veckan fick jag lite insikter i huruledes förfara med torkad svamp. I går afse förfor jag och nu på morgonen har vi en aromatisk och vacker karljohansoppa som vi äter till lunch. Manar till efterföljd.
SG: Smaklig måltid!
Ö-helena, jag har fått för mig att det är Nordiska Museet som lägger ut Årstafruns dagbok på fb, men det är inget jag vet tvärsäkert.
Är man det minsta lagd åt det samtidshistoriska hållet är Erlanders dagböcker rolig läsning. Han skriver som många tonårstjejer brukar skriva (ja, tjejer, för killarna skriver ju inte): ledsen, besviken, arg på kompisar, lite sjuk, lite mera sjuk, har läst rolig bok, sett fantastisk teaterföreställning, varit på tråkig middag. Och så är anteckningarna, som sagt, späckade med samtidshistoria (vilket definieras som sådant som vi 40-talister minns).
Apap Karin, samtidshistorian börjar 1969, med första månlandningen.
Då är en annan förhistorisk då. Man kanske skulle ställa ut sig?
”Pre-historic Caveman! Eats and drinks! Utters syllables! Fascinating! Once in a liftime experience!”
Pysse: Vi har ”mannaminne” (cirkus 80 år), vi har ”WW2 och efter” och vi har samtidshistoria. Alla ser ut att sammanfalla i tid, på ett ungefär. Kan det vara så att man i tekniska sammanhang har en snävare samtidshistorisk avgränsning?
SG: Ett SG-museum i Karlskogatrakten i stället för ett Nobelmuseum?
Red Tops mannaminne är tiden mellan den första och andra snöstormen för säsongen. Annars anser jag att 80 år är högt räknat för ett mannaminne som iaf jag likställer med mansålder, som är 30 år enligt ungefär alla källor.
/Två mansåldrar and counting.
Just det! Mannaminne. Vi har även det opålitliga Flashbulb minnet.
Jag blev lite nyfiken på det där skumma August-porträttet, så jag mejlade Annika Hansson Wretman, kommunikationsansvarig på Liljevalchs. Fick nyss svar enligt nedan (Liljevalchsfolket jobbar tydligen även söndagar!). De har alltså hittat en August-look-alike..!
Annika skriver:
Bakgrunden är att vi på Liljevalchs ville kommunicera en samtida August Strindberg – eftersom han är lika angelägen nu som när han levde och verkade.
Tillsammans med vår kommunikationsbyrå tänkte vi på hur August skulle se ut idag, ville visa honom på det sätt som han skulle kunna vara fotograferad idag – alltså i färg och dessutom i en modern Stockholmsmiljö (som du ser på kulturtavlorna på stan.)
Vi gav fotografen Mattias Lindbäck i uppdrag att hitta och fota en person vars grunddrag i ansiktet skulle vara så likt/lika Strindberg som möjligt för att sedan retuschen skulle minimal.
Fotografen Mattias Lindbäck tänkte och tittade sig själv i spegeln och voilá – likhet med August! (Och det var bara en himla lyckträff! En otrolig tur och sammanträffande helt enkelt!) Så blå linser på Mattias bruna ögon och lite skägg/mustaschodling samt hårstyling. (Inget smink, ingen lösmustasch!)
Sedan plåtning på stan (där han bär jacka i stadsmiljö) samt i studio efter en bestämd förlaga – ett av August egna porträtt..
Därefter: Bildinstitutet AB (retuschörer) ”drog” och fixade aningen med Mattias/August ansikte och hår utifrån förlagor, återigen August egna porträtt.
TUSEN-BOEL for president!
Eller i alla fall for a little praise and hurrarop.
Jag är själaglad! Pukor och trumpeter! Levande hjortar! TUT!
Och som vanligt sådana här dagar är jag glad att ni sköter ruljansen själva här inne. (Jag har träningsvärk överallt.)
Nog för att ert vardagsrum är rymligt. Men det finns ju lite möbler som står i vägen. Fattar inte hur man kan skateboarda där.
Misstänker att det var artificiell skateboard. Försökte med Bowling och sådant på Wii (osäker, tror att det heter så). Det slutade med att TVn gick i golvet och själv var jag så slut att jag lät den ligga. Dagen efter hade jag så pass ont att den fick ligga ytterligare en dag. Och nu ligger den där…
Lotten, du hade ju kunnat tuta med eran tut-i-luren om den hade fungerat men det gör den väl inte? Eller har ni fått fart på den?
Sedan angående träningsverken, hur ska du då kunna spela basket imorgon om du har träningsverk?
Lite längre och blondare hår men annars förstår jag hur det såg ut. Nästa gång kanske du vågar ta med den ut.
De där levande hjortarna … När? (Eller: Vad har du hjort?, och ytterligare en skrälldus dåliga skämt.)
Niklas, den första länken är ingen, för mig. Men jag gissar ändå att det är rullskridskorna inomhus (gardinstången!).
WOW! Häftigt med fusk-August. Kul idé onekligen.
Skateboard i vardagsrummet? Inte ett dugg förvånad.
Nej Annika, ingen gardinstång men resterna av ett vardagsrum. Nu borde den funka.
Ja tack, och det var klart det var den jag menade. Varför jag blandade in gardinstången — som är en draperistång och det är just den som syns här — i rullskridskofilmen har jag ingen aning om. Den är rolig i en helt annan film. Um … vilken är det, nu då?
Kommentar av LL 07:46 syns inte. Har råkat ut för liknande tidigare. Borjar systemet proppa igen?
Vabaha, hur kan du se sådant som inte ses, Skogsgurra?
(Jag är ytterst förvirrad: spammen har ökat lavinartat, säkert 200 per dag. Ibland fastnar några äkta kommentarer, men dem brukar jag kunna släppa lös genom att vifta med trollstav över datorn. Men jag ser ju LL99:s kommentar tydligt.)
Den om träningsverken?
Japp, clear as a whistle, den om träningsvärken. Är den osynlig?
Och som svar på frågan: klart man tränar för fullt om man har träningsvärk! Extra skönt!
Bara jag som inte kan läsa den?
Jag har sparkat på datorn, startat om den, hotat med kaffe i tangentbordet och dessutom börjat göra en liten voodoodator i balsaträ. Samt tagit fram nålarna.
Inget har hjälpt hittills.
testing testing?
läsbarhet femma
WordPress verkar inte gilla epostadresser från GMX?
Lotten kan du testa det som står under ”2 answers”, ”3”, på denna länk:
http://wordpress.stackexchange.com/questions/1707/whitelisting-commenters
”Check Comment author must have a previously approved comment”
Det där med samtidshistoria. Jag skrev till Samtidshistoriska institutet vid Södertörns högskola och frågade hur man ska avgränsa. Här är svaret från professor Kjell Östberg:
”När vi började på institutet satte vi gränsen vid andra världskriget, sen införde Alf W beteckningarna den äldre och den yngre samtidshistorien, där den yngre började kring 1970.
Nått sånt tror jag fortfarande håller
hälsar
Kjell”
Alf W är alltså samtidshistoriens nestor, Alf W Johansson (född 1940). Jag tror det var hans kollega och jämnårige Karl Molin som lanserade definitionen ”sånt som vi 40-talister minns”.
Hihi, ”sånt som vi 40-talister minns” — jag kan tänka mig fler definitioner i den vägen.
Nu har jag kollat, LL99 — men jag förmodererar inga kommentarer. Alla glider igenom utan förkontroll, medan spammet till 99,9 % fastnar i filtret. Understundom fastnar även ickespam, särskilt om det är fler än fem länkar i kommentaren. Och i vähäldigt sällsynta fall fastnar helt oskyldiga, rättstavade, trevliga kommentarer utan länkar eller obehagligheter i spamfiltret, och då måste jag släppa ut dem ur de djupa fängelsehålorna. Då hamnar de på sin rätta plats i flödet – vid klockslaget när de skrevs – och då kan ”man” (ergo Skogsgurra) missa dem.
Fler än 5 länkar?
Har själv fastnat redan vid 3 ful-länkar.
Kanske >5 gäller vid finlänkar.
Vad bra Karin att vi fick det där utrett! Erlander måste i så fall ha skrivit både äldre och yngre samtidshistoria.
Här hemma har vi just nu en diskussion om hur pryddheten har förändrats. Man byter om under handduken och vill inte duscha med andra. NÄR blev det så?
Så blev det 1998, Pysseliten!
(Jag trooor att jag har bloggat om det, men hittar det inte.)
Vet ni förresten att Tage Erlander jobbade på Svensk Uppslagsboks redaktion? Fattas bara att jag blir lite längre och statsminister så är vi nästan tvillingar.
Du får nog byta dialekt oxå Lotten.
Ja, ämnet idrott och byta om tillsammans har nog avhandlats här tidigare. Nu ska jag beklaga mig över att jag inte fick in knopparna i omklädningsrummen för tillvänjning före 1998. Den gången ena dottern konstaterade att det i bastun låg en man (fast det var en plattbröstad kvinna – hon låg ju på rygg) räknar jag inte.
Pysseliten, kan rekommendera en bok från min etnologiska grundkurs 1986 (!): Den kultiverade människan (Orvar Löfgren/Jonas Frykman). Handlar om Svensken, den välkammade, ordningssamme och naturälskande familjemänniskan – hur borgare och arbetare under det förrförra seklet fick en radikalt annorlunda syn på tiden och naturen, på kropp och sexualitet, hygien och renlighet, familj och könsroller. Otroligt intressant bok! Finns fortfarande att beställa via t ex Adlibris.
Förlåt att jag lämnar alla dessa intressanta ämnen hängande i limbo! Men nu har jag i alla fall lagt ut en nakenfilm med mig till Pysselitens ära.
Tack för tips tusen-Boel, det låter som en perfekt bok för mej. Först blir det film-tajm. Kul Lotten! Nakenfilm var oväntat.
Manipulerade August-bilden.
Snacka om att det påminner mig om min kusin-Urban.
Kusin Urban erkänner likhet, men inser att han saknar mustaschen.
Men eftersom 45 bör den ju vara ”odlingbar”
Förlåt jättesena kommentarer här, jag skyller på tidsbrist (i oktober) och Pysseliten (nu). Men varför gömde du Ken i skåpet? Och jag har släktingar som heter Fleetwood i efternamn (min mormors syster gifte sig med en F.), kan det vara samma F:ar? Och var är nakenfilmen?
Jag har absolut ingen aning om varför jag gömde Ken i ett skåp — och Broder Jakob minns heller ingenting.
Tänk, Anna, om du nästan är släkt med Årstafrun!
(Nakenfilmens nämnande men inte länkande var ju ytterst underligt. Den finns här: http://youtu.be/NwH8PD3OOQw)
Jaha men DEN hade jag ju sett. Jag som trodde att du spelade in nakenfilmer stup i kvarten!