Titta, titta! Frakturstil från 1827!
Idag öppnar Bokmässan vändkorsen för branschfolket, som i foträta skor kommer att knuffa på varandra till ungefär klockan 17, när raspet av öppnande vinboxar kommer att skölja över lokalen. (Om rasp kan skölja? undrar ni. Japp, i just detta fall kan det det.)
Kungliga Biblioteket håller på med ett projekt – Digidaily – att dagstidningar från tidernas begynnelse ska digitaliseras och läggas ut till allmänt beskådande. Detta innebär att jag förmodligen kommer att sluta snyta barnen, städa huset, laga mat till släkt och vänner samt klippa tånaglarna.
För det är så intressant.
Frakturstilen (som i Stockholms-Posten ovan) är fortfarande fruktansvärt svårläst, så den lämnar jag tills vidare. Se här hur det såg ut 1858 istället!
Men vi måste zooma in lite.
Raskt trampar vi vidare på denna tidsresa och hamnar på Svenska Dagbladets förstasida från 1895.
Vad står det i den lilla redaktionella rutan där till vänster?
Det är gratis att få tidningen hemburen i Stockholm och den ansvarige utgivaren och bondsonen Gustaf E. Ericson med det skamfilade ryktet var minsann anträffbar blott en timme på eftermiddagen. Och se, Karduansmakaregatan som inte finns längre (precis som själva karduansmakarna).
Uppdatering
Karduansmakargatan finns och lever i allra högsta välmåga! (Hur det är med karduansmakarna är däremot oklart.)
Slut på uppdatering
Men vad står det där … va? Vid telefonnumren står det – ”Allmänna n:o” – och det låter bekant. Aha! Det var alltså så man angav vilket telefonbolag man hörde till! Det privatägda Stockholms Allmänna Telefon konkurrerade med Rikstelefon (som var statligt) och telefonledningarna for som trasselsuddar genom luften medan alla gick i fotsida kjolar och halm i skorna och barnen kröp omkring i saltgruvorna med undulater i burar och alla söp som svin och uttalade alla ord med jättemycket fv överallt och alla cyklade på konstiga cyklar och alla män hade krusiduller på mustascherna.
Eller inte.
Idag pratar jag om detta på Bokmässan tillsammans med Pär Nilsson och Heidi Rosen. Tiden är så begränsad att det finns stor risk att hela jag imploderar av ett undertryck som orsakas av tidsresor som inte är.
Lilla s ser ut som f utan tvärslå, och lilla k ser ut som ett t med konstig mössa, men annars är väl frakturstilen så väldigt svårläst?
Vad häftigt! Nuvarande Holmen Paper fiskade lax!
Dagens Nyheter har så vitt jag vet fortfarande punkt. Men varför, ja, det har jag också undrat många gånger.
Jenny: DN berättar varför på sidan 2 i huvuddelen – varje dag!
Men båten går väl mellan Norrköping och Stockholm och den heter More, inte Norge.
”Stockholms Posten” – herregud inte ens på den tiden kunde man alltså skriva ihop! Lika illa som ”Östgöta Correspondenten”. Var skall detta sluta?
Jag kommer!
Finns inte längre?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Karduansmakargatan
Nämen! Finns Karduansmakargatan? Jag som har letat så!
Hjälp oss nu, Ökenråttan: hur är det med punkten?
Jag sitter nu på golvet i mässhallarna och dricker en 25-kronorste. Jonas Hallberg har pussat mig på kinderna och Jan Guillou snubblat på min fot. Cecilia Hagen sitter inte fem meter från mig och pratar telefon, vilket jag trodde i tio minuter. (Det var någon helt annan.) Fem olika fotografer har fotograferat mig där jag sitter, till synes utslagen.
Den djefla mannen hälsar att han är trött på mänskligheten och vill köpa en gård i Jämtland och fly dit, bort från bokmässemänniskor.
Jag håller med Örjan, gatan finns i allra högsta grad.
På nr 9 på gatan höll S. Gumaelii annonsbyrå till.
Den grundades av Sofia Gumaelius som var dotter till
Otto Joel Gumaelius som grundade Nerikes Allehanda.
Örjan och PK: nu har jag uppdaterat och korrigerat mig!
Måste nu rusa in på en toa och byta till ärmlöst och högklackat. Har hört att det går hem i Bokmässesammanhang.
Om punkten. Så är står det i DN: Punkten efter Dagens Nyheter har funnits med allt sedan det första numret 23 december 1874. Grundaren Rudolf Wall lär ha satt dit den med tanken att Dagens Nyheter inte bara är ett namn. Det är också en avslutad mening, ett konstaterande av vad som hänt. Därför sätter vi punkt även i vår tid.
Skum förklaring, tycker jag. Då skulle även ”Stockholms Posten.” och ”Svenska Dagbladet.” vara avslutade meningar. Var det månne bara så att man gärna satte punkt efter tidningsnamn förr i tiden?
Och när vi nu är inne bland f och s i frakturstil så ta en titt på devisen över vasaloppsmålet i Mora. Konstnären och hembygdsvårdaren Gustaf Ankarcrona har gjort den och där står ”I fädrens spår för framtids segrar” (ungefär) och s och f har han satt ut lite som han trodde.
Kolla gatulänken hos LL99.
Riksbron har försvunnit, och Medeltidsmuseet vid Strömparterren har fått namn på polska(?).
Ang Karduansmakargatan (utan e). Länk fanns på wikisida om karduansmakare.
Antager du har gamla böcker hemma bundna med karduansmakare-berett getskinn.
Men tänk att göra karduans!
Månne det ska vara nästa steg på nörderiet? Jag har ju tagit spinnarsteget.
Ärmlöst och högklackat? Har du stött ihop med AP igen?
https://www.lotten.se/2010/09/bokmassan-bildsafari-fran-bloggtraff-sm-i-minne-och-en-matta-med-generande-harvaxt.html
Och min nya arbetsplats har jag just nu insett ligger vid Karduansmakargatan, så det var ju tur att den inte förvandlats till den svenska varianten av Diagonal Alley.
Krönikan över år 1826 var ju riktigt rolig läsning.
Christer 11.53 Ang f resp s.
S har tydligen två olika teckenmöjligheter.
Kolla översta raderna
Jag har en, tämligen svårläst, tidning från ”1 October 1777” i min ägo. Den är i fint skick och heter ”HWAD NYTT? HWAD NYTT?” och handlar om t ex ”Hwad nytt med Posten?, Kungörelser, Hwad Utrikes Nytt, Meteorologiska observationer i Skaraborg” m m. Finns det något värde i sådana här gamla publikationer?
Inte mycket nyhetsvärde. Men fråga Antikrundan och du får troligen ett hänfört svar med många nollor i slutet! Håll den mörkt, bara.
Asterix och goterna.
Jo Örjan, i slutet av ord ser s ut som det vi är vana vid, och så kör de med dubbel-s också. Plus några finesser till. Men det är f och k som är mest svårlästa idag.
Huserar också på bokmässan dessa dagar. Har du fler seminarier, Lotten?
Åh, vad roligt det hade varit att gå och se dig på bokmässan livs levande, Lotten! Har nog tyvärr inte möjlighet till det denna gång, men det kommer väl fler mässor! Ha det så bra här i Götet!
För ungefär fjärde gången sen Bokmässan startade (nå — kan möjligen vara femte också, så noga räknar jag inte) kommer jag inte att besöka den för ens en enda sekund. Därför roar det mig högeligen att se att Lotten,var sig hon vet det eller ej, deltar i en klassisk bokmässesport. En sport som jag vet att betydligt fler än jag ägnar sig åt (för att jag har hört dem nämna saken). Sporten består i att räkna hur många gånger man helt oavsiktligt ser Jan Guillou på mässan. Jag har länge närt en misstanke om att han är klonad flera gånger om, för en enda människa borde inte kunna vistas så synligt på så många ställen under så kort tid. Vart man än går så är han där, eller på väg dit, eller på väg därifrån.
(Puh, det var skönt att få ur sig.)
… och där gick det undan, ser jag — någonstans i mitten borde det alltså vara ett mellanslag efter kommatecknet, samt stå ”vare sig”, såklart.
hälsningar,
en som inte korrekturläste innan hon klickade på submit
Jag säger bara: ”Fittande på fin Faders högra fida” Så står det i vår gamla bibel. Den med Doré.
Skogsgurra, jag vill se illustrationen! Doré måste ha gjort någonting i hästväg av det.
Tror inte att just den meningen illustrerades. Doré läste nog aldrig den svenska varianten. Annars kan man ju fundera lite om Ecce Homo och vavarehonhette? – Olsson? Eller vareenhan?
Det var en hon, Elisabeth Olsson, och en massa han. Förmodligen en hen tillsammans.
»Om vi ej fruktade, att man skulle finna liknelsen alltför trivial, eller rättare, tyda att den saknade den enda egenskap, som kan giva alla sådana ett värde, nämligen nyheten, så skulle vi jämföra det förflutna året med en flod, som lugn och tämligen obemärkt, framflyter mellan sina bräddar … «
Inte är det så svårt att läsa Stockholms Po∫ten inte. Jämfört med tysk frakturstil är den mycket lättare. Tror jag. Eller så är det att svenska ter sig lättare än tyska! Under min skolgång fick vi läsa en del tyska just med frakturstil. I dag är nog svårigheten för många yngre att läsa helt vanlig skrivstil.
De sorts skinn som karduansmakarna gjorde, åstadkoms säkert fortfarande. Men jag vet inte vad de kallas.
Jag har irriterat Jan Guillou en gång på Bokmässan. Jag ställde mig lömskt i autografkön och när jag kom fram undrade jag hur munkarna i Varnhem kunde sjunga flerstämmigt långt innan flerstämmigheten uppfanns i Italien. -Nästa, sa Jan Guillou.
@Fru dB: Parallellorganum?
Hm, får mej att tänka på huggormar av någon anledning.
Förlåt min frånvaro – jag fladdrar omkring och faller över intressanta människor och pratar och pratar och pratar.
• Nej, inga mer föredrag i år.
• Det ärmlösa och högklackade fastnade tyvärr inte på bild.
• Jan Guillou pratade i nästan alla montrar igår. Han fick frågan av en SR-programledare ”när drabbas man av hybris här på mässan” och svarade inte alls trevligt att det är ”när Leif GW Persson bara har fyra personer i kön till boksigneringen och man själv har flera hundra”.
• Idag har jag inte ens tagit mig ur sängen än.
Slutade läsa Guillou innan jag ens börjat. Hans detaljerade skildring av en färd över Tranebergsbron kändes som makulaturdekor. Ungefär som när Ulla Trenter ska redovisa detaljkunnande om stockholmsmiljöer. Det är inte litteratur. Och inte spännande. Det är inte ens underhållande.
Fru Decibel: ”Nästa.” och Jan Guillou; då tänker man osökt på the soup nazi i Seinfeld.
Fru dB, man ska inte faktakolla JG … Då blir det så mycket fel. Jag jobbade på ”Vendetta” med rekvisita. I en del av handlingen är stridsroboten Bamse (tror jag det var) från Bofors central. När jag ringde Bofors för att få reda på mer om den och om vi skulle kunna filma där blev det lite förvirrat. Bamse tillverkades nämligen av SAAB.
Borde inte ha varit nån förvirring. SAAB Bofors Dynamics heter tillverkaren och tillverkningen sker till största delen här i Karlskoga, på Boforsområdet. Vi har sett många Bamsar på väg till utprovning på skjutfältet i Villingsberg.
Det kanske bara var den gamla vanliga attityden att ”du förstår inte dä här å du ska mest bare hålla käften” som försvårade.
Gurra, jo men det var 17 år sedan filmen kom och
SAAB Bofors Dynamics existerande inte då.
Robotsystem 23 BAMSE utvecklades av dåvarande Ericsson Microwave Systems AB. Sedan har uppköpt och hopslagningar
lett fram till SAAB Bofors Dynamics.
EMWS tillhörde Ericsson fram till 2006.
Det kan nog stämma. Men menar du att all hårdvara – jag menar verkligen hård – tillverkades av Ericsson? Varför var då vägarna här i Karlskoga ibland fulla med Bamse? En gång hittade jag en kärra med antenn och projektiler på konsumparkeringen. Grabbarna var inne och köpte fikabröd att ha på skjutbanan.
På A svarar jag att jag bara har läst en enda bok av Jan Guillou och den var inte (s.k.) skönlitterär, utan faktaboken Häxornas försvarare. Och den är inte alls så dum.
På B svarar jag att … det kan väl inte bara vara jag som tycker att Bamse är ett fruktansvärt roligt (i bemärkelsen fnissvärdigt) namn på en stridsrobot, på alla möjliga vis.
På C svarar jag att det här var väl inget märkvärdigt inlägg.
Åh, är det Guillou-bashing? Mitt blygsamma bidrag blir att jag aldrig kommer att förlåta honom för att han snott rätt många sidor ur John Henry Pattersons Man Eaters of Tsavo (Kenya) och placerat hela den dramatiska händelsen i dåvarande Tanganyika i Brobyggarna. Och dessutom har han mage att säga att det spelar väl ingen roll, Afrika, som Afrika, typ. Plagiat brukar det heta. Grrrr… (Och inte har han läst How to write about Africa heller.)
Bamse tillverkades då (1993) av SAAB i Linköping. Jag har varit där och både filmat och stillbildsplåtat.
I en annan scen i boken/filmen klättrade hjältarna upp för en väldigt brant klippvägg. Jag lät en bergsklättrare läsa bokscenen för att få med mig rätt utrustning och han tyckte det var jätteroligt att klättermetoden var helt fel beskriven. Enligt honom skulle de aldrig kommit upp.
Gurra jag skrev faktiskt utvecklat, ej tillverkat. 😉
Läs mer här:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Robotsystem_23_BAMSE
Karin, Jan hade ju en så taskig barndom. Då förlåter du väl honom?
Niklas, vi pratar nog inte om samma sak. B. började utvecklas kring 1993.
Annika, det konstiga är väl att de inte följde upp med trampminan Lille Skutt?
Fel av mig. Nu har jkag kollat mina gamla anteckningar. Robot 15 var det som Guilliou hade placerat i Bofors och som gjordes av SAAB. Och ett så tråkigt namn är ju inget att lägga på minnet.
Men minsann luktar det inte lite kultursnobberi..! Här har ni en som läser Guillou med stor behållning. Och som faktiskt skiter i om det är Bofors eller SAAB som gjort nåt vad det nu var eftersom det inte stör min läsning alls. Och inte skäms jag för det heller..!
Tusen-Boel, jag läser också understundom Guilliou med behållning; i alla fall delar av hans produktion. Men jag tycker att det finns en viss tillfredsställelse i att slå en besserweisser på fingrarna.
Den fällan var subtil, men tydlig.
Kultursnobbar! Vi?
Nej, det tror jag inte alls att vi är. Men en författare som alldeles uppenbart kör efter kokbok har jag inte mycket förståelse för.
Om vi vill diskutera något som inte intresserar dig så är det ju tråkigt. Du får väl publicera en lista över sådant som du accepterar. Vi kanske kan förmås följa den. Eller inte.
Det där med Karduansmakare var intressant. Cordoba—Karduan ! Alltid kul när man lär sig något nytt!
Hmmm … jag undrar hur till exempel jag lät. Kanske lite brysk. Men.
Så här: Jag har faktiskt ingen åsikt alls om Jan Guillou som skönlitterär författare just eftersom jag aldrig har läst någon av hans romaner. Jag blir road när folk som vet någonting om det ena eller andra ämnet som han har skrivit om påpekar att han fick det fel, av det skälet att han så gärna själv pekar ut det när någon annan råkar släppa ifrån sig ett faktafel.
Men egentligen och i grund och botten är fiktion fiktion. Författaren hittar på. Punkt. Och om läsaren finner underhållning/behag/glädje/förströelse/tröst/whatever i sin läsning så är det därmed bra.
Uj. Inte för att jag blev trampad på öm tå, men det hände någonting härovan som fick mig att fundera. Kanske delvis för att jag själv har så ytterligt särpräglad litteratursmak, så att min mor redan när jag var tonåring gav mig böcker i present med orden ”den här såg så konstig ut att jag tror du skulle gilla den”. Och då hade hon rätt.
Dags för lite musik igen.
I want to hold your hand– T.V. Carpio.
Jag läste Hamiltonböckerna med enormt stor behållning på sin tid och Ondskan med en sådan inlevelse att jag inte förmådde avsluta den och tycker att den (själv)gode Guillou skriver alldeles förträffligt.
Men snäll mot Leif GW (som jag tycker mycket, mycket, mycket om) var han inte.
Glömde säga att låten är en Beatlescover som är hämtad från
filmen Across the Universe.
En film som har en story som är uppbyggs kring
ett antal Beatleslåtar. En mycket bra film tycker jag.
Jag hade aldrig trott att båset skulle snöa in på vem som utvecklade/tillverkade Bamse. Sanningen är väl att flera företag var inblandade i utvecklingen av systemet (radarer mm) men själva roboten utvecklades definitivt av Bofors Missiles i Karlskoga, sedermera Saab Bofors Dynamics, numera bara Saab Dynamics.
@Niklas – jag lånade ut en IR-kamera till inspelningen av Vendetta, kanske har vi träffats? Jag minns att jag vid tillfället påpekade att man inte kan se genom väggar med IR varvid rekvisitören i fråga konstaterade att han fått liknande caveats från alla han lånat utrustning av: ”nej det går inte att dyka/klättra mm så som det beskrivs i boken”. Fram till just Vendetta tyckte jag JG hade bra koll på fakta men inte sen.
Tusen-Boel, håller med dej och ger ditt inlägg en gilartumme.
SG, inte kultur.
AndersGM — men båset snöar ju in på precis allt och vad som helst, så jag tycker att robot-Bamse-snö är helt normalt.
Tusen-Boel: Du kommer att trivas alldeles förträffligt här i december.
@AndersGM, det kan mycket väl ha varit jag om lånade kameran. Vad hette firman du jobbade på då?
Och precis som du skriver tar jag JG:s fakta med en nypa salt efter den boken/filmen.
@Skogsgurra, jaså det säger du …
Om vad? Fällan? Jo, den var snygg.
Men fällan är egentligen roligast i tal. Jag har en gång blivit rättad tre gånger i rad efter att ha sagt ”i varje grupp av människor finns det alltid en besserweisser” innan kulturjournalisten och sedermera förläggaren insåg vad han satt och gjorde.
@Niklas – vi hette nog CelsiusTech på den tiden, men den kamera som faktiskt användes i filmen kom från Agema. Båda dessa verksamheter ryms inom min nuvarande arbetsgivare FLIR.
Niklas. Visste att du var en lurig fan!
Jag tillhör LeifGW-fanclub!
OCH
Den Leif GW jag tycker mig känna via hans böcker och TV sätter sig över JG:s småaktigheter.
De, liksom hans påtagna prerogativ att få faktakolla ANDRA, fastän han syndar värre själv, studsar ju bara tillbaka på honom själv!
Så man måste vara perfekt själv för att få kritisera andra? Hårda bud.
Ja PK, annars kan man hamna i Guillioutinen.
Och det vill man ju inte Niklas. *fnissar förtjust åt din ordvits*
Ja, den var bra Niklas!
@AndersGM: Nu har jag letat igenom mina gamla Vendettablock men hittar inte CelsiusTech men däremot Agema. Och samtidigt har jag ett minne av företagsnamnet. Var låg CelsiusTech då?
Jag hurrar också för Niklas eftersom jag har varit i Göteborg i tre dagar.
Man kan hurra för Niklas utan att ha varit i Regnaborg.
Jag har varit i Göteborg. Så jag fnissar också åt skojset.
När jag var i Göteborg var vädret väldigt enahanda. Det var i juli och det var nitton grader varmt och regnade varje dag. Men plötsligt blev det ett våldsamt väderomslag med arton grader och störtregn. Sedan var det tillbaka till det vanliga igen. Det var häftigt att få uppleva ett sådant naturfenomen.
@Niklas – vi låg på Lidingö, gamla AGA-området.
@Anders: Det var det jag trodde. Då har vi alltså träffats för 18 – 19 år sedan.
Lille Skutt var roligt!
Fast rysligt.
Pansarbandvagnen Skalman är väl lite för enkel, men vad sägs om handgranaterna Knocke och Smocke.