Hur har ni det med släkten, allihop?
Ett gäng fantastiskt roliga personer är mina sex kusiner på pappas sida. De (och mina två syskon) kommer hit på lördag – och då slår vi nio vi klackarna i taket, spelar Beatles och försöker rabbla våra föräldrars 33 kusiner tills vi somnar.
Men så har det inte varit … de är nämligen födda 1947–62, och särskilt de fem äldsta var ju jähättegamla när vi tre syskon som är yngst (födda 1964–71) var små. När jag lärde mig att gå, åkte min äldsta kusin raggarbil och hånglade hej vilt. (Vill jag tro.) Min syster är blott fem år äldre än mitt äldsta kusinbarn – så ni förstår att generationerna haltar.
Men vi har alltså bara haft sådana här kusinkalas de senaste fem åren, vilket jag idag tycker är alldeles bedrövligt och på tok för sent. Därför är min enda uppmaning till alla läsare idag (förutom att ha koll på fiskgjusarna och OS förstås) att prova att dra ihop alla kusiner. Knytis på någons bakgård, bara. Eller bal med bryllingarna. Eller kafferep med enbenta mostrar och närsynta tremänningar. Titta på era utstående tänder, krokiga lillfingrar och insjunkna hakor och skratta åt likheten och utbyt sedan släktskrönor.
Ett annat alternativ är ju förstås att bara dela släktskrönorna med oss i kommentatorsbåset. Jag börjar:
I en gren av släkten var alla veterinärer. En av dem dog till och med av ett kobett – sades det. I själva verket dog han av långt framskriden syfilis, men det där med kobettet lät ju mycket, mycket bättre.
Avslutningsvis ett av de underligaste släktfotona i min samling – guldbröllopsbilden (som jag skrev om för fem år sedan):
Jag har een kusin, fjorton år yngre. Fast jag har inte riktigt koll på’n. Jag har inte sett honom sen min pappas begravning för elva år sen.
Värre var det med pappa. Han hade kusiner så han kunde gödsla på både sin mors och fars sida. Mamma hade fyra, men nu har hon bara tre kvar.
Orättvist falla ödets lotter. Jag har inte en enda kusin och inga syskon heller. Däremot hade en mig närstående persons pappa 17 syskon, och ni kan ju tänka er vilket kusinkaos det är på den sidan. De har inte en aning om varandra.
Men hemligheter i släkten har jag upptäckt den senaste månaden när jag har släktforskat (blogg). På det viset har jag sluppit mycket OS men kunnat kolla fiskgjusarna med jämna mellanrum. Så mycket att mina kilobyte tog slut …
Hänga ut släkten på internet? Det tror jag inte att jag törs.
Farmor är så söööt.
Allvarligt talat – är det något fel på den här S7 som aldrig verkar lämna boet? Hela släkten är ju ute och flyger!
Jag har löjligt många släktingar, för många för att kunna ses (eller så beror just det på nåt helt annat..).
Mamma har 10 yngre syskon, min yngsta moster är 2 år äldre än jag. Denna moster är mamma till min yngsta kusin som nyss fyllt 12. Hon var moster redan när hon föddes till min äldsta kusin som är 3 år äldre än jag.
Pappa har 8 syskon fast där är de födda lite mer tätt.
Trots denna mängd mostrar, fastrar, farbröder och morbröder så har jag bara ca 25 kusiner, några har jag aldrig träffat.
Båda mina föräldrar har många kusiner också men det är nog aldrig nån som räknat dem. 🙂
Min bror följer släkttraditionen och har 5 barn och 2 barnbarn. Brorsans barn är jämnåriga med min yngsta morbrors barn. Min yngsta kusin har alltså en kusin som är farfar. Min mammas yngsta moster är 10 år äldre än henne.
Det är ont om skilsmässor i släkten så det är hyfsat lätt att hålla koll på folk ändå. Värre för mammas lille sonsonson som har dubbla uppsättningar far- och morföräldrar och de flesta av deras föräldrar kvar i livet.
Släktbildens arrangemang beror säkert på fotografen som fokuserade på proportioner och symmetri istället för att fokusera på vad som skulle förevigas. Fast de två med brillor borde ju stått längst bak.
Mormor och morfar fick 12 barn mellan 1915 och 1940.
Första barnbarnet äldre än min yngsta moster.
Har 33 kusiner på mors sida, och 5 på fars.
Har träffat alla -1, som tillkommit efter skilsmässa och omgifte.
– Ser du där uppe där det är tänt, där har jag släkt.
Kusinträff har jag varit på i sommar. En liten moster fyllde jämnt och då passade vi på att träffas utan att nån hade dött. (Vi har mest setts på begravningar på senare tid.) Man kan konstatera en viss specialisering inom vår släkt. Antingen har familjerna bara pojkar eller bara flickor. Själv har jag fått av båda sorterna. Det tyckte nog övriga släkten verkade lite onormalt. Eller tyckte dom att jag försökte göra mej märkvärdig?
Jag vill också ha kalas! Jag har 13 kusiner på mammas sida, inga på pappas. Ska ni träffas med eller utan ”tillbehören”?
En berömd vitsförstörare i pappas vänkrets lär en gång ha sagt ”Ser du däruppe där det är tänt, där har jag en moster”.
Endast tre kusiner har jag, barn till faster Ulla (ja, alltså min dito för en sån har jag med). Mamma har inga syskon. Och moster kan jag vara själv för jag har inga barn men syster har. Denna lilla släkt träffas alltid och har julgransplundring så vi ses minst en gång om året, och kusinerna är mycket roliga. Med andra ord: fåtaliga men av bästa sort.
Om det är någon som gillar båtar som kan man se sjösättningen av m/s Viking Grace på länken nedan. Streamen är redan igång men det officiella programmet börjar kl. 14.
http://www.nb1376.com/launch-ms-viking-grace/
OMG! Din pappas glasögon är ju tokfashion. Hipster i kubik, liksom. Bara skägg och rutig skjorta som fattas.
Pysseliten: Ibland träffas vi med respektive, men ibland utan. Hur det blir imorrn har jag faktiskt lite dålig koll på! (Men jag har förstås kört iväg min djefla man – är han där får ju ingen annan en syl i vädret.)
Undrar vad som ligger bakom uttrycket att ”inte få en syl i vädret”.
Ja, jag måste nog arrangera den där kusinträffen. Så får det bli.
Pysseliten: I en del fall är ”tillbehören” det roligaste på hela tillställningen …
Tillbaks till båset även om huset fortfarande bara är halvrenoverat och ännu mindre uppackat. Men hjälp så många inlägg, och kommentarer, jag måste läsa ikapp! Kan ni rekommendera någon ”bästordning”?
En av fördelarna med israeliska bröllop, konfirmationer, födslar och andra högtider är att hela släkten alltid är bjuden. (Plus alla arbetskompisar, nuvarande och föredetta, alla grannar, nuvarande och föredetta, vänner, mest nuvarande men ibland även föredetta, föredetta dagisfröknar och andra lärare, släkt till släkten, släkt och vänner till alla ovanstående osv …) Vilket ju gör att man träffas hyffsat ofta. Dock har det detta år varit lite tunnsått, sist var någon gång i vintras, så jag håller på att planera en inflyttningsfest så småningom. Alla kommer säkert att ha haft vägarna förbi tills dess men det är kul att ha FEST.
PS Glömde nämna att barn till alla ovanstående självklart också kan komma, samt äkta hälfter och andra partners om så paret blev ihop först igår.
PPS Hela båset är självklart välkomna på inflyttningsfesten om ni har vägarna förbi! Närmare detaljer kommer men det verkar som om det blir i December om någon redan nu vill planera vintersolsemestern.
LL99
Det finns dom som får nöja sig med enklare sjöfärder. Så här såg det ut på en av Bergslagens många sjöar i går. ”I Bergslagens famn på den blånande sjö”
Observera den stilrena kompositionen: Tokrosa foppatofflor stl 47, giftgrön jacka, blått vatten, dunkelgrön granskog och en gul bogserlina.
Äventyret gick i stort sett bra, bortsett från landbaserat haveri med näradödenupplevelse.
OK, då. Bilden: http://www.gke.org/pub/files/Kajka%20i%20kajak%20red.jpg
Hej hej igen Dina!! (om du nu hinner hitta tillbaka hit)
PK: ”Undrar vad som ligger bakom uttrycket att “inte få en syl i vädret”.
Jo PK, det är så här: Uttrycket kommer som så mycket annat från latinet. Inte grekiskan den här gången. Där sade man, fast på latin, när någon filibustrat i Senaten: ”Här är det ju omöjligt att få en sylabel i luften” Uttrycket blev, till skillnad från sylabeln, bevingat och spreds över hela den då kända världen.
När uttrycket så småningom kom till den skandinaviska halvön hade hedningarna som befolkade den lite problem med översättningen. De kände helt enkelt inte till att språket bestod av ord, satser, meningar eller stavelser. Så dom tog något som låg nära till hands och lät likadant. Det råkade bli ”syl” – de använde ju sådana när de kreerade sina av djurhudar ihoptråcklade ”kläder”. Sylar av ben, alltså.
Det hela föll sig alldeles naturligt. Om luften var så full av prat att man inte kunde sticka en syl, det vassaste dom visste på den tiden, då måste det ju vara väldigt många ord i den.
Precis som i den här kommentaren.
Jag tror mer på Lottens förklaring.
Oj, Sverige har gått till OS-final i herrarnas handboll. Jag är själv inget jättefan av sporten men den går i släkten: pappa spelade, systerdotter spelade tills hon tyvärr som sextonåring kastade sönder en axel, systers andre make har varit kassör i handbollsklubben i fler år än han ville, och syster har varit lagledare för handbollsflickorna i fler år än hon ville (det är ju svårt med frivilliga på mindre orter). Så tjohooo!
Och gröngölingarna borta på tallåsen skrattar ihjäl sig, medan de två skatfamiljerna som har vuxit upp i varsin ände av trädgården slåss som fan på mitten. Jag vet inte vad de tycker om handboll, men hörs gör de.
Här har det också tittats på handboll. Högst skrek dottern som slutade spela handboll för att slippa tävla. Nu ska jag sänka ner min lekamen i en tunna med vad som sägs vara varmt vatten. Hm, allt är ju relativt.
(och lekamen är ett hiskeligt fult ord!)
Nordiska museet anger:
Syl – inte få en syl i vädret
En syl är ett smalt och spetsigt redskap som används inom en rad olika hantverk och slöjder. Med en syl gör man hål i läder, tyg och andra mjuka material.
Inte få en syl i vädret betyder att andra pratar så mycket att man inte lyckas sticka emellan med ett enda ord. Det är svårt att få utrymme att säga något. Luften är, bildligt uttryckt, så förtätad av ord att man inte ens kan få en syl i vädret.
Gurra, den där nära döden upplevelsen
du nämnde. Var det när ni trodde att ni glõmt
Korvbröden hemma men sedan hittade dem
längst ner under den hemgjorda körsbärsmarmeladen?
Jag märker att Nordiska museet fallit för den populära, folketymologiska tolkningen. Men något annat var ju inte att vänta.
LL99
Ja, ungefär så. Men det var faktiskt krusbärsmarmelad.
Krusbärsmarmelad: Görs den bäst på råa omogna eller halvmogna/mogna krusbär?
OK antagligen för sent för i år. Nu är alla krusbären mogna och underbara för konsumtion direkt från busken.
Jag föredrar gröna krusbär. Och ditt tidigare råd att ta dem innan skalen blivit tjocka tar vi fasta på. Men vi har fuskat några år och passar på att köpa marmelad i Schwartau när vi passerar.
Dom har en variant med Kiwi och gröna krusbär. Rent språkligt passar de ihop eftersom Kiwi tidigare kallades Kinesiska krusbär.
Tack. Idén får alltså sparas till nästa år.
Eller vänta, mor och jag har ju litervis med plockade gröna krusbär i frysen. Då skulle jag även i februari kunna göra marmelad om jag önskar.
Tänk så mycket enklare att kunna frysa in råa krusbär jämfört med barndomens konserverade på flaska.
Nu snaskar jag på de mogna kvarvarande resterna på busken.
SG, verkligen väl avvägd färgkomposition. Men hur mår du?
Njae. Sådär. Sårfebern börjar lägga sig. Fingret svullet och ömt.
Oj, nu blev det rörigt här — jag skulle bara och så for jag en sväng till Strängnäs och så skulle jag kolla på handboll och så skulle jag bara lite mer och annat och så skulle jag måla ett släkttträd och så dök allas vår hakke upp utanför dörren och då blev det glass i långa banor och isbitar flög genom luften och sedan hann jag knappt nåt.
Därför har jag glömt bort att städa inför kalaset imorrn. Tur att det bara är likasinnade stökkorvar som kommer.
Schwartau-marmelad är en av mina favvosar också, men nu för tiden hittar jag den även på City Gross (heter väl affären va,PK?)
Men passa er för det som heter ”Extra” . Det är Brotaufstrich. Stabbigt och inte alls marmeladigt.
Fiskkalas i boet, inget stort kusinkalas, bara S7 och S9.
Snart är det dags att läsa ”Den höjdrädda örnen Örjan” för Estrid. Hon verkar behöva hjälp.
Och där borde jag gjort en snygglänk.
Så befriande härligt att det även inom djurvärlden finns olika läggning för att lära sig saker, som att flyga tex. Estrid blir säkert en mästare på att bygga bon, eller fånga fisk så småningom.
Nu är jag nyfiken på hur kusinkalaset artade sig, om Lotten dansade på borden eller om någon fick föras till sjukhus efter intag av köttfärskaffet?
Om det inte har hänt något på flygfronten på måndag så är det nog dags att Estrid pratar med FlygTrygg. Kanske läser Erica Jongs bok eller åtminstone ser Lasse Åbergs film där Stig-Helmer gick kurs för att bli kvitt sin flygrädsla.
Estrid prövar i alla fall att flaxa tvärs över boet. Så första flygturen är nog inte så långt borta nu.
Radiospeakern som refererar handbollsfinalen sa nyss: ”Av någon outgrundlig anledning heter den basketarenan fast det är en handbollsarena.”
Anar vi en komplott av basketmaffian?
Ja, Pysseliten — bara för att du skrev sådär skrev jag ett nytt inlägg så att vi kan utbyta erfarenheter i ett (än så länge) tomt bås.
https://www.lotten.se/2012/08/handbollsfinal-och-basketfinal-samtidigt.html
[…] vad vill jag säga med detta? Äsch, bara att jag precis som jag skrev förra året kan rekommendera kusinkalas. […]