Jag skulle bara fixa lite. Ordna lite bokhyllor, sätta upp en nedfallen gardinstång (dumt uppsatt utan gipsankare), möblera om bland leksakerna och få bort ett tiotal möbler som liksom hade ynglat av sig. Men tingen var emot mig, allt föll omkull och en hammare som ville hämnas för 30 års misshandel var boven i sammanhanget.
Det som skulle spikas, var plötsligt borta och hammarens slag tog i luften. Jag och allt som jag stod på tappade balansen. Det var då jag tog emot en bokhylla med pannbenet. Hammaren landade på min numera läkta – förr brutna – tå. Ett hyllplan föll som en giljotin mot höger handled och någonstans i nacken sa det krack.
Jag reste mig upp, gick ner till köket och hämtade is och placerade lite här och där på min bleka kropp. Min djefla man kom in i köket, tittade bortåt fjärran, mumlade på en ännu ofärdig formulering, hällde upp ett glas läsk till sig och gick igen. Tre barn i åldrarna 6, 8 och 9 kom in i köket och bad att få se den tjockaste boken huset hade att erbjuda och såg inte ens åt min bula, som ju är den största bulan huset har att erbjuda emedan den ser ut så här:
Mer än så var det inte. Men om jag vinkar, ställer mig på tå eller headbangar, gör det ont både här och där.
Men nu till något helt annat – en rekommendation från resan som vi företog oss häromdagen: Hjorteds mopedmuseum!
Det är ett proppfullt, kliniskt rent och estetiskt tilltalande museum med moppeskönheter som man inte kan se sig mätt på. (Dock ingen Puch Dakota -75, som är den enda moppe som jag har suttit på i farten.)
Förresten. Nu kom jag på att jag måste nämna Påskallaviks Gästgifveri igen, där vi ju sov häromnatten. För alla måste ni få se på The Tekanna of all Tekannors:
Vernons Tea Maker – denna fantastiska manick! Jag är så impad!
Oj, jag glömde ju en sak. På mopedmuseet finns inte bara moppar, tandemcyklar, the one and only plastcykel och gamla picknickkorgar från 1950-talet. Nej, även sådant här kan man få frossa i:
Och så får vi ju inte glömma bort att kontrollera fiskgjusarna då och då, ok?
Uppdatering
PGW påtalar i kommentatorsbåset att man ju inte kan utelämna viktiga fakta på det här viset. Vilken är den tjockaste boken i huset?
Ack. Den som ligger överst och som jag visade upp för barnen var alls inte tjockast. Raskt hittade jag nu två som slog den, om inte med hästlängder så i alla fall två centimeter.
Men så kul, Svampbob. Det var nog första gången i den här bloggen.
Men vilken var nu tjockaste boken i huset?
Fantastisk tekanna förresten!
Självklart kommer en uppdatering när jag har kontrollerat att den bok som jag tog fram verkligen var den tjockaste, PGW!
(Jävla kravmaskiner, de här kommentatorerna som jag har, eller hur?)
Men så läskigt det är i fiskgjuseboet just nu: ungarna kliver omkring som vore de byggnadsarbetare i New York på 20-talet.
Motionscykeln återkallar ett minne från den tiden då jag trodde att 1) motion hjälper 2) att jag skulle motionera regelbundet bara det kom en motionscykel i huset 3) var så pass stark att jag var farlig för mig själv.
Övrig familj tyckte att det kunde vara slut med teoretiserandet och bestämde att jag skulle få en motionscykel. Eftersom dom visste att jag snart skulle sluta med motionerandet köpte dom en billig en. En som troligen var avsedd för Ostasien. Liten var den i varje fall.
Jag expanderade den så mycket det gick, sitsen långt bak och upp med styret så att knäna inte skulle slå i. Det gjorde att tyngdpunkten hamnade långt bak och första gången jag tog i ordentligt, med maximal bromskraft kom den resulterande kraftkomposanten att verka bakom bakre stödpunkten så att jag ömkligen havererade och fann mig på rygg med redskapet över mig*
Jag gav inte upp. Ledde fram odjuret till ett fönster och band fast det vid det element som fanns under fönstret.
Detta kunde förstås Hyttis inte låta passera: ”Är du rädd att den ska rymma?” var hennes frågande förmodan.
*cf Fakirens berättelse om hur han försökt sig på velocipedåkning och för högsta säkerhet lät binda sig vid höghjulingen. Det blev förstås omedelbart haveri. Fakiren beskriver det så här: ”och låg där som en fjättrad loppa”
Om man är gjusunge kan man ha mamma som parasoll.
Fiffig kanna, Lotten.
Hela din samlade managerkår tycker du ska ha provision.
Kan man kanske klicka infernaliskt mycket på den youtube för att säkerställa det kravet?
Räknas uppslagsverk, så är en Websters Unabridged från 1979 tjockast hos oss med 11 centimeter. Tvåan, Cavallins Latinskt Lexikon från 1880, är bara tio centimeter.
Uppslagsverk räknas absolut — så länge det är i ett band. (Annars vinner nog Svensk Uppslagsboks 32 band på nästan två meter.)
Ett band i bägge fallen.
http://narking.blogspot.se/2010/11/leif-visar-varldens-tjockaste-bok-113-m.html
Finns tydligen på riksarkivet.
Webster slår vår Illustrerad Familjebibel (med Dorée) som vi alltid har i beredskap på pingisbordet. Den är 90 mm blankt. En riktig tunnis, om man jämför.
Och världens största bok.
http://agi.se/2010/02/05/varldens-storsta-bok-pa-utstallning/
Åter ett gravt fall av ickeheligavitavantar. Samt en osakkunning hantering av volymen. Hur ser ryggens nederdel ut efter denna misshandel? Den har säkert misshandlats förr. Men behöver ju inte göra saken värre. Upprörd. Det är vad jag blir.
Största boken 2010, men nu finns tydligen en ännu större atlas.
http://en.wikipedia.org/wiki/Earth_Platinum
Vem har skrivit Lottens pigroman?
Naturligtvis ska du ha en sån tekanna :). Och en vattenkokare som man kan ställa in koktemperaturen på. Tänk på att du skulle gynna konjunkturen 🙂
Men hur kan de ha blivit så stora redan? Serverar hon tillväxthormoner, hon Hepburn?
Jag har suttit på pakethållaren på en NSU Quickly med skridskor på fötterna. Farsan körde. Även han hade skridskor på fötterna.
Tjockast i föräldrahemmet.
Bibel från 1851 135 mm.
Näst tjockast Webster Dictionary 1977 120mm
Sådärja nu är det äntligen ordning och reda, man kan inte lämna cliffhangers i texten sådär ju!
Nu en svår fråga: Står i ett hav av flyttkartonger och saker som ska stoppas i dessa, just nu böcker. Får man kasta sina vänners avhandlingar om man inte längre har mycket kontakt med vännerna ifråga och faktiskt inte ens förstår avhandlingen. Vid närmare eftertanke förstås jag inte ens titlarna? De behöver ju inte veta att jag kastat dem?
Herreminje, Kathrine står och svajar på kanten och agerar parasoll åt smågjusarna och hon håller på att SOMNA! Kommer hon att falla av boet rätt vad det är?
/orolig
PK undrar varför man ska kunna ställa koktemperaturen på tevattnet. Vatten kokar väl alltid vid 100 grader enligt Anders temperaturskala. I alla fall vid normalt atmosfärstryck.
Websters verkar enligt Båset ha kympit mellan -77 och -79. Nu blir det dags för petimetärerna att ägna sig åt luftfuktighet, solutsatthet och annat.
För jag vägrar att tro att ett ’unabridged’ lexikon skulle minska i omfång med åren.
Men när ska dessa ungar lära sig äta själva? Kan inte vara nyttigt att bli så där curlade hela tiden. Och varför är Estrid fortfarande så liten? I alla fall om man jämför med syskonen. När börjar flygövningarna?
Och framför allt: Lotten, hur har det gått med bulor och krossad tå?
Matdax i boet, men en av de små hänger med huvudet över bokanten (mot kameran) och jäspar. Familjeidyll!
Karin, om jag inte räknat helfel är ungarna flygklara i slutet av juli.
Men Estrid äter ju bra, ihop med ett av syskonen. Jag är mer orolig för Estelle eller om det är Estellan som verkar må illa. Håller sig undan från maten och ligger och flämtar åt ett annat håll.
Skämd fisk? Värmeslag? Hoppas att hen kvicknar på framåt kvällen och att det då serveras färsk fisk med mycket fukt.
Apropå quadruppel. Den här septuppeln såg jag när jag var i Silicon Valley nyligen och inte kunde låta bli att åka upp till Googleplex och tjuvlåna en av deras lånecyklar som naturligtvis endast är till för anställda (endast två hjul och en sadel dock) för att åka runt och spana.
Cecilia N, när jag kollade först låg ett av de större syskonen och jäspade (flämtade), sedan bytte syskonen plats och trötter fick mat. Precis som hemma hos oss, ingen är hungrig samtidigt.
Pontus, man kan nästan tro att den makapären är byggd enkom för att praktisera team building…
PGW: Jag har bara sparat en enda avhandling, och då känner jag inte ens den disputerande. Den heter ”Graviditetsuttryck i svenskan” (Gunilla Byrman 1989); jag skrattade hur länge som helst åt ”Hon är lite inom parentes.”
Tackar som frågar, Karin, jag mår bra. Tån är inte bruten, handen sitter kvar, nacken är inte ett dugg whiplashad. Endast bulan och två nya skavsår på hälarna stör koncentrationen lite.
Och Pontus. Pontus. Pontus. Som åker till Silicon Valley. Och åker spindelcykel. PONTUS – SOM INTE HAR NÅGON BLOGG! (Pssssst. Man kan ta med mig på sina resor. Då blir det bloggat av.)
Websters kympning måste ju bero på fukt. Eller på att bokstäverna i alla böcker blir mindre och mindre.
Websters tjocklek kan även vara avhängigt papperstjocklek.
Vi kanske borde jämföra antalet sidor innan vi drar förhastade slutsatser.
Mitt exemplar. 2:a tryckningen. Collins World.
2129 sidor + index 160 sidor + kartblad 16 sidor (8 tjockare blad)
”Lite inom parentes” har jag aldrig hört. Är det efter att ha dykt upp med mage på anställningsintervju?
I två veckor har jag varit utan en ordentligt fungerande dator, kört med en gammal trotjänare från 2001 vars webbläsare från samma år inte dög till mycket. Sedan i går eftermiddag är min stora iMac återkommen och efter att gått genom all ansamlad e-post begav jag mig hit. Så för en stund sedan stod jag vid matbordet och mätte höjden på våra tjockaste böcker och min man kom förbi och trodde att jag fått fnatt av något slag. Någon riktig tjocking hittades inte. Dryga sex centimeter var Shakespeares »Colleted Works«. Från barndomshemmet minns jag likt Örjan en väldigt tjock bibel. Karl XII:s?
Åh. Agneta står och mäter böcker mittinatten. Aaah.
Nu kan jag somna lycklig.
Pontus: Din bild?
Funktionen? På skapelsen?
Ser 7 sadlar, en ratt. men förstår inte hur ev framdrivning skulle kunna fungera, annat än via ev motordrift.
Eller skall sadelinnehavarna sitta och hoppa upp och ner på sina sadlar för att ta sig framåt?
Ser fram emot mer info.
Någon som har andra förslag för hur skapelsen skall/kan framdrivas?
OT. Pontus: Välkommen till Sveriges trivsammaste blogg (Oj förlåt Språkpolisen, Borde kanske heta ”mest trivsamma”) Hoppas du stannar.
Agneta: Många gamla biblar finns bevarade. Har högre affektions- än dito samlarvärde.
Karl XII bibel vet jag inget om. Har svårt att tänka mig att den var speciellt tjock. Vem skulle då ha råd att köpa den.
”Min bibel” från 1851 Utgavs och trycktes tydligen i 3 el 4 separata band. I Norrköping. Mitt exemplar, en specialutgåva med alla banden tillsammans? Pärmarna har snäppspännen/lås som medeltida tjocka böcker.
Min alternativgissning. Någon bokbindare band på uppdrag ihop alla 3-4 volymerna till ett praktverk.
Gör det än mer konstigt. Mina anfäder, småbrukarrendatorer. Hur hade de råd med sådan exklusiv bibel? måste kolla med min snart 92-årige far om hans minnen.
Din bibel från 1851 är troligen också Karl XII:s bibel. Den översättningen gavs ut i olika utgåvor från 1703 fram till 1917.
Eftersom jag inte har tillgång till den mycket tjocka bibel som fanns i mitt föräldrahem – jag tror att den var tryckt någon gång på 1700-talet – vet jag inte mer än det minnet kommer ihåg. Den var som sagt riktigt tjock, hade bildmaterial, tjocka läderklädda pärmar och kanske var den också försedd med spännen. Minns jag rätt var texten i frakturstil.
Lotten apropå tjocka böcker så tycker jag att du
ska släpa dig ner till biblioteket och leta rätt på
deras tjockaste bok.
Självklart måste jag göra det, LL99! (Men det har stängt på söndagar, ser jag. Hrmpf.)
Att Webster kympit kan ju också bero på bokmalens kusin, krympmalen. Den håller till i garderober och gör kläder oanvändbara genom att kympa dem.
Fortfarande upprörd över oproffsig hantering av stora böcker. Dom människorna skulle jobba med annat. Förslagsvis gräva diken.
Inte nog med att jag beordras ut till biblo – nu måste jag köpa vita bomullshandskar också!
(Ska vi kanske även leta upp husets äldsta bok? Där kan vi snacka oproffsig hantering; de ligger i travar och faller över varandra i lagom barnhöjd.)
Åh ni har så tjocka böcker! sade hon avundsjukt. Fast just nu i packningsprojektet känns pocketböcker som lagom storlek förstås. Tror det är någon engelsk ordbok som leder här. Eller möjligen Oscar Wildes samlade verk, den är rätt stadig.
Nattens naturupplevelse (natturupplevelse?)
Sovit i tält i natt. Olika djur rörde sig utanför och inne i tältet. Bland annat bådade en snigel regn genom att klättra upp över mig på insidan av tältduken. Sniglar är goda väderspåmän och klättrar upp för att med jubel ta emot de första dropparna. Och, faktiskt, det började regna strax efteråt.
I gryningen började allehanda fåglar leva fan och sedan fick jag en fruktansvärd kramp i båda benen så att jag krypande återvände till civilisationen. En sträcka på cirka femton meter. Väl åter i civilisationen tog jag två Alvedon i vatten. Det hjälpte.
Hyttis kunde nog, i teorin, tänka sig en natturupplevelse men när den ena luftmadrassen visade sig läcka som en zeppelinare avstod hon ädelmodigt. Jag har, lika ädelmodigt, lovat henne att hon får låna den täta (som farbror Anka) madrassen närhelst hon känner för det.
Lottens blogg är mest trivsammast. Sådeså.
Det var det mest sannaste uttalandet denna dag. Kanske det kommer ett mera sannaste längre fram. Vi avvaktar.
1802. Inte så gammalt. Liten och inte så tjock.
Pysseliten: Jo det är nog så att cykeln med sju sadlar mest är till för teambuilding, eller helt enkelt ett uttryck för uppfinningslusta och kreativitet.
Örjan: Alla sju trampar men bara den som är framåtriktad styr.
Lotten: Jag tar absolut med dig nästa gång jag ska ut och resa.
Re. Hyttfogden 7 juli 2012 kl. 15:42
Översättaren är också intressant. En pigromantisk översättare kan nog fjolla till vilket mästerverk som helst, eller det omvända. Kanske till och med göra Moby Dick läsbar – men det är nog ganska omöjligt.
Nu ska vi se, pigromanens författare är Ferd. Schriebler. (För det är viktigt att spara på fem bokstäver?) Någon översättare syns inte till, men jag kan bjuda på allra sista stycket:
”Rosa Dubois!” utropade direktören, i det han upprörd lade ned telegrammet på det eleganta skrivbordet. ”O, varför kom inte denna underrättelse för en timma sedan? Då hade det besparat ett ädelt hjärta en djup smärta.”
Pontus: Nu har jag hittat pedalerna! Bl a under styrarens sadel.
På tal om gamla böcker:
”Amerikas historia i fyra delar författad af
Doctor M Robertson
Skottsk Historiograph,
och öfversatt ifrån franskan af
Carl Leonard Stålhammar
Förste till fjärde delen
Stockholm
Tryckt hos Johan Pehr Lindh 1796 – 1798”
Efter diverse utläggningar om seglationens betydelse för andra kontinenters upptäckt med utgångspunkt från de gamla egyperna och Europa dyker på sidan 106 i del 1 den för oss så välbekante Columbus upp.
Av lättförklarliga skäl kan ju dr Robertson inte veta särskilt mycket om Amerikas fortsatta utveckling så fjerde delen slutar med ett upprört kapitel om missbruk i ”colonierne”, dvs hur vissa personer skor sig på andras bekostnad.
Den som är intresserad av rysk historia kan gotta sig åt
Peter den Stores lefverne af G A von Halem, tyvärr bara tredje bandet.
Från tyskan öfversatt af P Bergström
Stockholm tryckt hos Carl Delén 1805
Jo, det är nog viktigt att spara fem bokstäver. Och visst hade det sett ganska fånigt ut att skriva ut hela namnet? Ferdpunkt Schriebler låter ju alldeles vansinnigt.
Med ett sådant slut blir det ju alldeles nödvändigt att läsa vad som utspelar sig mellan ”O, älskade…” och ”…djup smärta.”
Eller kan man säga att de orden sammanfattar verkets handling?
Äldsta boken? Inget från sjuttontalet, men kanske något från adertonhundratalet. Hittar dock ingen därifrån i de bokhyllor som är åtkomliga. Flera hyllor täcks helt eller delvis av min målande mans dukar. Från 1905 finns min svärmors ”Hemmets Kokbok”, vari man kan läsa att för att göra varma smörgåsar så börjar man med att skiva ett vanligt 15 öres vitt bröd.
Vid min sida ligger nu ett trebandsverk på danska, författat av Vilh. Andersen. Titeln är
ADAM OEHLENSCHLÄGER
ET LIVS POESI
Första delen behandlar UNGDOM och boken är utgiven i 1500 exemplar och tryckt MDCCCXCIX, vilket – om jag tyder det rätt – är 1899. Med andra ord en artonhundratalsbok. Även del två som omfattar MANDOM OG ALDERDOM är från detta år medan den avslutande delen EFTERMÆLE kom ut 1900.
Har fiskgjuseföräldrarna blivit mindre? Kanske varit en vända i garderoberna och skaffat sig krympmal?
Eller är det jag som har blivit blasé?
(Eller, ungarna växer ifatt dem?)
Estellan(?) vände baken till, hukade framtill så gumpen stod nästan rakt upp. Och jag duckade! Hen missade kameran den här gången med.
Kalle Anka hann inte ducka.
Men tekannan, då?! Införskaffad eller satt på en önskelista för mycket senare?
Skulle ju kolla djupet utanför sommarbryggan. I veckan la en båt med 2.30 m köl till. Så djupa kölar går alltså bra. Men nu är vi i stan.
Lotten
Din presentation är i klass med den här: http://www.theteacentre.se/p/vernons-tea-maker/V001
Din nästa upptäckt blir kanske Kallemangeln? En bra tanke, men tyvärr mycket ofta havererad på grund av att ingen tror att den är så enkel att betjäna.
Och vår tjockaste bok är Sveriges Rikes Lag, den blå.
Skogsgurra, menar du en sådan här?
Nej, tekannan är inte inköpt; jag har tekanneinköpsförbud. Och lakaninköpsförbud. Samt tyginköpsförbud. (Och detta gäller sedan runt 1992, när jag insåg att jag inte längre kunde prioritera mig och mina böjelser eftersom jag skulle köpa fil och mjölk och barnkläder i ett par år framåt.)
Ferdpunkt! Ha! Nu kan jag somna fnittrande!
Nej, Niklas. Det där ser ut som Tour d’Argent och sprängd anka.
Jag menar en sån här.
Okej. Jag är brädad när det gäller tjockast och äldst. Återstår märkvärdigast:
Cavallins Svensk-Latinsk Ordbok 1880, 7 cm och 976 spalter. (Ingen sidnumrering här, inte). En latinare på jobbet berättade en gång att denna är den enda svensk-latinska ordboken ’ i tryck’ –1880! och att akademiker betalar rundliga summor för den. Fan tro’t, men jag fick i alla fall hjälp med mitt dåvarande valspråk till latin: Lassus, Langvidus, Levisqve.
Funderar på att ta upp det igen, så här på yrkeslivets höst.
Häpp, Häpp, Häpp
Det blev en med kläpp!
Säkta igen. Men nu är den lite sena Sixten levererad. Alla mår bra. Även fadern.
Plastfarfar: ja den var märklig!
Skogsgurra och Hyttfogden – har ni fått barnbarnsbarn nu?
Märkvärdig är kanske inte min ofullständiga svit av OEUVRES DE MOLIÈRE, men den finns kanske inte i så särskilt många svenska bokhyllor. Föreställer jag mig. Har tio stycken rätt tjocka inbundna volymer av tretton. Nr 1, 4 och 5 saknas. Förmodligen var det avsaknaden av dessa tre band, som någon gång på åttiotalet fick Akademiska föreningen i Lund att sälja ut dem. En son köpte och gav till sin något frankofåniga moder. Jag tog mig igenom »Les Précieuses ridicules« , med notiser, scenanvisningar och fotnötter och nog någon annan pjäs som jag just nu inte minns.
Joru! En vecka sen. Men välväskt, som lilla Maj brukade säga om farbror Trisse.
Lassus är väl ungefär vad jag känner mig just nu. Men dom andra ”L” har jag dålig koll på. Mitt motto är att ”Jobben ska vara korta, roliga och välbetalda. Och så ska kunden vara trevlig och inte nån jävla typ”. Så långt som till latin har jag inte kommit. Och mina försök på transpiranto är inte så värst dom heller.
Trabajo stäckut, humor, pluringplus sunt. Kaj emptor sympa non perrofilo sunt. Har lite problem med tempus. Och en hel del annat.
Grattis SG och Hyttis! När blir det fest?
Anytime! Ska bara fixa lite problem i Gävle och så ska vi vara kattvakt 12 – 20 juli. Den för festen införskaffade ismaskinen bereder problem. Kanske ska vänta tills den är fixad. http://www.gke.org/pub/files/Jula%20Betraeffande%20ismaskin%20Menuett%201.pdf
SG: pressad ej sprängd. Härifrån kommer ankan, med det facila menypriset 140 euro. http://www.latourdargent.com/restaurant/d-ou-vient-le-canard
Skogsgurra, jag vet inte om jag skulle lita på en ismaskin som ser ut så … Jag får helt andra associationer. Är du säker på att den inte heter Privetti?
Skogsgurra skriver om sin ismaskin (följ länken) ”Jag började nu undersöka maskinens inre.”
Det är skillnad på folk och folk. Jag har helt slutat undersöka maskiners inre sedan mitt 317:e misslyckande. Sedan förra sommaren sitter jag med en perfekt 1950-talscykel som Artonåringen skulle få, men där jag fick för mig att undersöka bakhjulets navs inre, och tappade en kullagerkula.
Den perfekta cykeln har allt. Utom en enda kullagerkula som inte går att ersätta eftersom den är större än nutida kullagerkulor.
Ja, jag insåg det. Men tänkte att, tja. Sprängd är ju mera rimmad.
Har stått och tittat upp mot den där restaurangen några gånger (inget torn, men på övervåningen) och funderat på om det är värt det. Men hittills har jag inte tyckt det. Trots att man förs in i Boken och därmed troligen kan anses vara på något sätt en bättre människa.
Mycket rimlig association, Niklas. Jag skulle ha ställt dit en tändsticksask som jämförelse. Jag har en bild av en vattenvärmare som ger liknande tankar. Ska leta i gömmorna.
Lotten, jag ger mig fanken på att syster Karin har sådana lager i sina gömmor. Bakom knuten.
Lite mer läsa om restaurangen.
http://utrikes4.blogspot.se/2006/05/la-tour-dargent.html
Inte alls omöjligt, eller till och med troligt. Det kan dock vara lite av en utmaning att hitta kullagerkulorna i det rikhaltiga sortimentet av… av allehanda oidentifierade föremål. Men absolut värt ett försök!
Karin har ett kullagerlager bakom knuten? Jamen jisses, då tar jag med hela hjulet, för bövelen!
Idag ska jag åka till biblo och mäta en bok. Och hela personalen är vidtalad och går nu omkring i magasinet och letar. Japp.
Örjan
Börjar titta på svampsoppor. Skulle gärna försöka komma i närheten av de finska varianterna, som jag alltid tyckt mycket om. Har du några riktigt pålitliga recept?
Lotten, prata med Cykelkällan. De är bra på gamla cyklar och kan säkert lösa problemet.
SG: Återkommer. Måste först goggla in mig på finska varianter. Gissar att de gärna använder sina saltade riskor. (givetvis utvattnade)
Lotten. Kanske enklast byta hela hjulet om Karin har stora cykelgömmor.
Minns själv hur pillrigt det var när jag som 10-12 åring tog isär ett cykelnav.
SG: vid letande efter finska referensrecept på svampsoppa hittade jag denna
http://receptfavoriter.se/recept/finsk-sommarsoppa.html
Något för dig? (när ismaskinen kommit igång)
Kan jag gissa? Utan att ha kollat länken?
Blommig tallrik med gurkskivor i vodka?
Tala inte om Tour d’Argent, SG. Då gråter vi nästan. Once in a lifetime, tänkte vi, och bokade bord där samt flygbiljetter till Paris. Men så kom Eijafjallajökul i vägen och vi kom inte iväg till Paris den där gången. Och sen har det inte varit läge. Snyft. Men tornet står ju kvar.
Din variant var ju lite mera neutral. Inte så vegetarisk som min.
Om du vill spara in på disken och samtidigt känner för en mera mättande anrättning så finns det här receptet: http://frukostflingan.blogspot.se/2008/02/fredagens-drinktips.html
Vi har lagt undan en liten slant för särskilda tillfällen. Kanske på tiden att vi ses på vänstra Seinestranden? Och få plats i Boken?
SG. Innan koll av länk. Är det tidigare bekantingen med falukorv i herr och damvariant?
OK nu kollat.-Mindes rätt. Med äkta skogsblomma. det nämner inte finnarna.
Ursäkta att jag blev tjatig. Hade glömt att PS och JS redan var introducerade.
Hermine är då inte nåt vanligt flicknamn, precis. Icke desto mindre hade vår dotter en liten kompis som hette så. Ingen fara att den flickan blandades ihop med nån annan med samma namn.
Den tjocka boken på Riksarkivet kom till i protest när bokbindarna fick betalt per beställning. Och den är naturligtvis omöjlig att bläddra i. Där fick dom, snåljåparna.
OK. Finsk svampsoppa? Som jag inte har någon erfarenhet av .
Recpten verkar likartade med mina ideer. Men helt klart att äkta skogssvamp används. Inte bara kantareller-varianter, utan även olika soppar uppskattas. Tillsammans med förvällda skägg/pepparriskor (?).
Egna idéer om svampsoppa exklusiv-
-torkad svamp skall blötläggs i föreväg
-svamp och lök steks/sjuds i rikligt med fett i minst 20 min. tills allt är torrt och viss karamellisering kan börja. Obs svampen får inte bli brun. Låg temp!
-nu kan vätska tillsättas . Vispgrädde för fortsatt långsam kokning (och senare spädning med mjölk) eller grönsaks_/köttbuljong, för toppning med vispgrädde och ev toppredning.
Långsam hopkokning av vispgrädde jämfört med toppning därmed?
Ger smakskillnad! Vad önskar du?
Prova själva.
Tag 3 dl vispgrädde. Koka/sjud tills max hälften kvar. Smaka och känn nougatsmaken.
Tekniken används för att tillsammans med vin och fiskfond göra godaste tänkbara fisksåser.
– torkad svamp ger mer smak än dito färsk/fryst sådan. Mer umami.
(Läs om umami i Matmolekyler )
Med/ utan vin – överkurs. Olika svampar önskar olika viner.
Kom ihåg- svampsoppa behöver inte vara krämig (och med vispgrädde)
God egenkokt (?) buljong med inlägg av långsam stekt svamp kan vara en god förrätt. Kanske med en klick smetana/crème fraiche som tillbehör.
[…] förra inlägget råkade jag nämna att några vilsna barn ville se husets tjockaste bok. Jag visade upp en (fel, […]
Skogsgurra, om du vill tillverka is så prova frysen.
Jag garanterar att det funkar att lägga in vatten i flytande form
och sedan plocka ut vattnet när det har antagit fast form.
Vill du ändå envisas med att köpa en ismaskin så rekommenderar
jag denna. Här kan du se var den finns att köpa.
Ska bli!
Men eftersom vi alldeles nyss njutit en hemlagad pytt – med knaperstekta blodpuddingstärningar – så får det anstå ett tag. Ger mig ut på liten tur i Dalarna/Gästrikland imorgon. Men på lördag, då jäss faderväll!
Niklas
”Ska bli” var inte svar på ditt tips. Jag måste medge att ”Nothing else is even close” känns övertygande. Men, nu är det ju så att den ismaskin du förordar bara skrapar på ytan medan jag är ute efter glasklar is. Och då måste man gå på djupet.
Visst har vi provat frysen. Självklart. Och vi har kokat bort gas ur vattnet. Det ger lite klarare is. Men inte helklar. Och det stör mitt sinne för perfektion. Jo, erkännes att det är otroligt svagt utvecklat i många sammanhang. Men detaljen is i drickat är viktig för mig.
En Dubonnet med en grumlig isbit – en styggelse. Jag tror inte att Bettan skulle acceptera det heller. Inte ens hennes Corgies.
Och så var det ju inte ens Niklas. Säkta, LL.
Skogsgurra, mitt allra bästa istips kommer från min tid i filmbranschen. Knöla ihop lite gladpack och lägg det i glaset. Jättesnygg is länge! Tyvärr kyler det inte så bra men det får man stå ut med.
Gammaldags islåda. Minns du? Jag gör det.
http://kaufmann-mercantile.com/images/aluminum-ice-tray.jpg
Flaxövningar i fågelboet. Till pysse-bo kommer middagsgäster från Australien imorgon. Finns det bra tips på bjudmat till Australier att få?
Smör, ost och sill. Mycket snaps och öl. Det har alla australier jag råkat på varit väldigt förtjusta i. Västerbotten tar bäst. Köttbullar, falukorv. Basic svensk mat. Varm korv med bröd. Det får dom sällan.
Ordna liten sångutbildning med Hell and Gore (melodi Helan går och omkväde med Shun hop Father Allan Ley) som huvudnummer.
Tack SG! Nu kan vi lugnt hållas i nästa bås! Sill, snaps västerbottenpaj och grillad korv (?) får det bli! Och sång!
SG: glöm inte ’Oh then some in the hell and tar, and hell are in the half and four’.
Då har vi hela texten.
http://www.sanghafte.se/dryckesvisor/snapsvisor/hell-and-gore.aspx
Men jag tycker att det ska vara ’shun father Allen’ Det ger en mystiskt hotfull stämning.
Framgick inte för mig av inlägget men jag hoppas att jag ”lurade” iväg er på en trevlig tur till moppemuseet?
Framgick det inte att vi älskade moppemuseet, Hmm, så ska jag vara extra tydlig, för det är det värt:
Vi rekommenderar å det bestämdaste er alla ett besök till mopedmuseet i Hjorted! Det kostar 50 kr för alla över 18 år, men de tar inte kort. (Däremot kan man växla till sig sedlar i affären i Hjorted.) Det finns glass att köpa och museichefen är en mycket kunnig och pratglad person – om man är rar och snäll kan man få provsitta en av rariteterna!
Estellan har skitit på kameran!
I mitt Söderbärkska sommarhem finns en bok som heter ”Den svenske kocken” från 1840. I den kan man få veta hur man lagar till ”Duvor i papilloter”. Någon som vill ha receptet?
😎
Kan det röra sig om någon sorts inbakade duvor?
Agneta, tog tillfället i akt och bloggade om receptet. Tack för visat intresse!