Jag funderar lite på det här med pengar eftersom jag igår var på Bukowskis utställning av Strindbergs målerier. I recensionerna och blogginläggen om det djefla målandet ingår det alltid en sur vinkling om att ”tavlorna inte är värda sitt pris” och att han faktiskt inte alls var en fin bildkonstnär även om han skrev som vore han en nationalskald. Dessutom var han dum mot sina fruar. (Jodå, det är nästan alltid med.)
I en annan kulturyttring hade man häromdagen rea på inträdesbiljetterna eftersom publiken inte kom. Det handlar förstås om ishockey-VM där det hutlöst höga priset 1 300 kr sänktes till 400 kr, vilket fortfarande faktiskt är en rätt rejäl summa. Några av de förutseende som hade köpt de dyra biljetterna blev följaktligen kränkta och kände sig lurade och fick tillfälle att berätta om sina känslor i både tidning och tv.
Från Strindberg och hockey är steget inte långt till handväskor. För himmel och pannkaka vad det köps handväskor. En del är så fula att jag hellre hade släpat på ett kors än på en sådan. Vilket lustigt nog är precis vad handväskeägarna säger om min second handryggsäck begagnade ryggsäck som är bäst i hela världen och som inte tillverkas längre men som har alla fack en ryggsäck ska ha.
Alla som har råd att köpa fula tavlor, dyra hockeybiljetter och schabrak till opraktiska läppstifthållare får väl göra det. Vi kan inte ändra på det lika lite som de kan ändra på min fäblesse för gamla gympaskor och dammiga ryggsäckar.
Så hur var Strindbergsutställningen? Det var en sann happening! Först köpte alla varsin biljett på nätet, där man fick kryssa för att man förstod att man måste legitimera sig i entrén. Vi köade i god tid och fick visa upp legitimation och hade man inte leg med sig blev man avvisad med ett huvudet på sniskan medelst skak-beklagande. Väl inne i lokalen blev vi alla skannade och fick lämna ifrån oss allt av metall i små korgar medan personalen med ett fantastiskt tålamod sa:
– Lägg allt av metall i korgarna.
– Ja. Allt av metall.
– Om telefonen är av metall, ja.
– Har du nycklar i fickan? Ja, dom där, dom av metall.
Fotoförbudsskyltarna fick jag tyvärr inte ta bild på, men de såg ut såhär:
Så då gjorde jag inte det.
En man langade upp fyra mobiler på ett fullständigt självklart sätt. En man i grön jaktväst fick lämna ifrån sig sin kniv. Tre olika damer klapprade med frenesi in bland tavlorna utan att plocka åt sig sina saker så att vakterna fick tjoa lite och kalla tillbaka dem. Vi tog oss alla åt hakan och hummade och tittade nära och tog steg tillbaka och allt var precis som på Louvren.
Slutsats:
- Strindberg var en inte helt oäven målare som satt på kammarn och målade med bestick.
- Säkerheten på Bukowskis är verkligen rigorös (alla som inte kunde legitimera sig blev verkligen avvisade). Till en början, i alla fall (se nedan).
- Nu kommer alla tavlorna att vandra hem till de privata samlarna som äger dem och alla handväskförsedda utställningsbesökare likaså.
- Faksimilen av Ockulta dagboken är helt fantastisk och alla som får en chans att bläddra i den kommer omedelbart att springa hem och börja skriva dagbok för hand. Igen.
Efter visningen puttades vi ut i trapphus och kringelikrokar … helt oövervakade! Här kunde vilka taveltjuvar som helst ha smitit in! Skandal! Ring polisen!
Nu ska jag trygga släktens monetära framtid genom att måla på mig ett litet lager som om 100 år kommer att ställas ut på Bukowskis. För att som Strindberg vara före min tid måste jag förstås måla på konstiga underlag och sedan odla krasse på alltihop för att stå ut i mängden.
Tack, vilken service! Jag hade tänkt att kolla på Strindbergstavlorna men missade tydligen evenemanget. Men nu fick jag självporträttet (giftsvampen) serverat och en paddväska på köpet! Skulle någon väskryckare någonsin komma på idén att rycka tag i den hotfulla varelsen?
Den där fula krokodilväskan får nog ägaren slänga. Såvitt jag vet är det förbjudet att handla med sådana (sade hon skadeglatt!).
Jag kan berätta mer: det var vansinnigt fullt av folk, ca 170 åt gången (man fick bara vara inne i 40 minuter), och till min fasa släpptes en treårig tjej i prinsesskrona in med sina föräldrar fastän hon inte hade legitimation! Utställningsboken med enbart tavlorna och data, men helt utan kåserier eller annan trevlig information kostade 250 kronor och var bara upptryckt i 2 000 ex.
Man kan tolka de ensamt stående blommorna och de ensamt stående svamparna samt de ensamt stående fyrtornen i kombination med de lövade inramningarna lite ekivokt.
Men sån är ju inte jag.
Nu är jag på Scandic Foresta för att föreläsa. Psssst, deras toaletter skulle behöva rustas upp; sitsarna är så slitna att de är alldeles fnasiga, nästan ludna.
Fick mannen med jaktkniven ha sin kniv med in? Vad skannade de efter egentligen, skjutvapen men inte knivar? Eller vad kan vara säkerhetsrisk på en konstutställning – stora handväskor att stoppa konst i?
Nej, nej, knivmannen hade ju kunnat skära sönder både tavlor och förbudsskyltar. Kniven lades nogsamt i ett vadderat kuvert vid entrén.
1. Borde det inte vara ett extra ”s” i handryggssäck.
2. Vad hände med din första handryggssäck?
3. Varför skriver du ”andra” på engelska?
4. Är den verkligen praktisk (även om jag förstår hur snygg den är).
5. Jag köpte en grodväska till min fru i New York en gång. Hon blev väldigt överraskad och väldigt glad. Men den var förstås av plast. Det är synd att jag inte kan lägga in en bild här.
1. Javisst — shandryggsäck!
2. Nämen vafff…
3. Jag sku… ah…
4. Borde det inte vara ett extra ”o” i praktisk.
5. Jag äger en Pippi Långstrump-handväska!
Aha, det är som i fopollförbundet. Och hamboförbundet.
Fick knivmannen ens TA SIG TILL Bukowski med kniv?
Eller var han utklädd till jägare sa du? Är det lika legitimt som snickare?
Jag tycker om Strindbergs tavlor de få jag sett (och de flesta i andrahand, alltså avbildningar).
Jag har för övrigt lagt till fortsättningen om bloggeruppdateringen i en kommentar
Vilken fantastisk paddäska! Vill ha!!
Meeen, var hittar man sådana paddväskor??
Och så skulle jag säga att Nordiska museet nog ställer ut ”Ockulta dagboken” (som jag har för mig hör till deras samlingar) i år. Fast, originalet får man ju inte bläddra i förstås.
Nja, alltså om jag minns rätt så råder väl knivförbud på allmän plats, vilket man väl kan kalla området runt Berzelii park?
Jag vill inte gå på Nordiska museet och titta på Ockulta dagboken, jag vill klämma, känna, spilla te i den och lääääääsa den. På det uppslag som jag fick upp stod det:
”Två band gick av när jag klädde mig.”
Vabaha? Band? I kläderna? Åååågust, förklara!
Inte ens om du kan kombinera det med slöjdutställningen? Och när jag var där i februari hade de även en utställning om hur kläder utvecklats under … hm … många år. Där hade de också en video om hur man klädde sig. Inklusive strumpeband.
Men tack, Cecilia N — de är ju strumpebanden som går av när man klär sig!
Puh. Men hörni, vi måste börja skriva om missöden som sker när vi klär oss.
”Satte på mig strumpbyxorna bakåfram. Sket i det.”
Som tolvåring glömde jag knyta badbrallorna ordentligt vid säsongens första simtävling på 50 meter fritt. Det blev rätt kass tid när jag var tvungen att stanna hela tiden och dra upp dem. Men jag förbättrade mitt pers väldigt mycket den säsongen!
Aaaaah, Christer gör en snygg associationsbana från strumpeband till badbyxdito. (Men du skulle ha skrivit det som en passus i Ockulta dagboken!)
Ha, jag blev insläppt med mitt Friskis & Svettis-kort. Men jag har väl ett ovanligt ärligt yttre (de skulle bara se det inre). Var det inte just i den lokalen några beväpnade rånare snodde en massa juveler som skulle auktioneras ut. Kanske därav den rigorösa säkerheten.
Jag måste säga att en del av tavlorna var fantastiska. Vilket djup! Även om variationen av motiven var lite fattig.
Strindberg var ju en hejare på allt. Fruntimmer, måleri, naturvetenskap och spökerier. Han skrev ju en del också, mest för att det var det han fick betalt för. Jag har frustat mig igenom hans vetenskapliga skrifter. Sanslösa försök att göra guld. Men en av de bästa uppsatserna är den om kornknarren. Alla veta ju att kornknarren inte kan flyga, men ändå övervintrar den i Egypten. Hur tar den sig dit utan att flyga? Vandrar den runt Bottenviken, ner genom Finland? Ett av de problem Strindberg försökte reda ut. Utan större framgång. Men mycket underhållande.
Idag har vi varit på tjurdag. Med ett barnbarn eller liknande till den markis Baroncelli som Taube umgicks med för femtio – sextio år sedan. Kan inte säga annat än att vi har ganska trivsamt här nere i Saintes Maries de la Mer.
SG, Hinner han ens till Egypten om han ska gå?
Det där med kornknarren (som vad Strindberg än skriver ju kan flyga som en lärka eller gråsparv) hade jag ingen aaaaning om! Så här står det:
”– Nåväl; Brehm räknar ett par lärkor på varje
tunnland åker och äng; om vi räkna ett par kornknarrar
på varje hektar, så äger vårt land fem millioner
kornknarrar på våren, och efter han lägger 7 till 12 ägg
om sommaren så finnes 35 millioner kornknarrar i
vårt land om hösten. Skulle man inte se dessa när
de flyga eller vandra över Öresund?
– Kan icke förklara det.
– En dålig flygare kan icke flyga över Öresund; är det möjligt han går kring Bottniska viken?
– Nej, då har han floder att passera och tåget skulle
synas som lemlarnes.”
Resten finns här.
SG: Redan i Camargue, med/utan en natt på Petit Réserve i Antibes?
Crex Crex (Kornknarren) och ang Stindbergs påstående i ”Svarta Fanor”.
Radioinslag som berättar mera.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3275&artikel=2776318
Karlfeldt diktar även om ”kornknarr”.
Men här gäller det inte någon fågel.
http://www.svensklyrik.se/poeter/erik-axel-karlfeldt/kornknarr-sanghalm
Apropå Strindberg sås skrivs det om honom här också:
http://www.sjohistoriska.se/sv/Fordjupning/Samlingar/Blogg/Eva-Hult/Strindberg-ur-ett-sjohistoriskt-perspektiv/
Örjan
Njae, Petit Réserve är inget alternativ. Redan fullsmockat med folk i Antibes och ingen parkering. Vi funderade på att titta in, men stället är redan överbeskrivet och ingår i bussresemålen.
Ack. Denna snilleblixt har inte gett eko någonstans. Jag måste helt enkelt bli politiskt aktiv, eller hur?