Hoppa till innehåll

Idag ska jag på vernissage

Jag har gått i sju olika klasser i tre olika städer om man inte räknar med året i USA. Med andra ord har jag en farlig massa gamla klasskompisar över hela Sverige. Dock har vi ingen kontakt och jag har ingen aning om vad de håller på med – vad jag kan se har de inte blivit företagsledare, författare, artister eller idrottsstjärnor. Ingen gör väsen av sig på något sätt. Detta sagt för att mina föräldrar under hela min uppväxt ideligen pekade på tv:n och tjoade:

– Vi bodde grannar med dem på Jerum!
– Hon gick i min klass!
– Honom umgicks vi med hela tiden!
– Han var brorsans bästa kompis!
– Åh! Min gamla lärare!
– Pah. Honom slog jag en gång med 21–7 i skiljeset.

Mina egna tjoanden och pekanden på tv låter mer så här:

– Skogaholms! Där har jag sommarjobbat och blivit kysst i hissen!
– Kolla nu noggrant under signaturmelodin, se på de guldfärgade husen – de ligger i centrala Dallas och där nere på gatan gick jag en gång.
– Slalom heter det där. Det har jag åkt.
– Olof Palme är det där, och jag hade en klasskompis vars hund började yla när Olof Palme pratade i tv.

På språkresan till Eastbourne 1979 träffade jag två killar från Larsberg på Lidingö. De hette Wesso och Tompa och var precis hur balla som helst med skolkhistorier, bergsprängare och cigaretter. Men vi blev trots min helyllestil kompisar. (Tompas tvillingbror dödades senare i något som kallades ”Punkmordet”. Staffan Hildebrand gjorde raskt en dokumentär om det hela: ”Veckan då Roger dödades”.)

Under påsklovet i nian 1980 dök Wesso plötsligt upp med en kompis hemma hos mig.

Att ”dyka upp” på det där sättet var inte alldeles lätt eftersom jag då bodde i Luleå, drygt 100 mil från Lidingö. De fick bo hemma hos mig och en klasskompis spökades ut till en vilt skrikande same för att skrämma dem. (Grabbarna, som levde ett hårt liv i Stockholm, skrämdes förstås inte det minsta av en 16-årig tjej i blå-röd-gula kläder.)

Nå. Wessos kompis som dök upp i Luleå hette Oscar Freyre och han är numera konstnär. Idag ska jag gå på hans vernissage på Hornsgatspuckeln. När han blir världsberömd ska jag äntligen få peka på tv:n och tjoa:

– Kolla! Han där, honom har jag fotograferat!

Oscar på Wessos axlar.
Oscar på Wessos axlar.
Share
Publicerat iBloggen
Subscribe
Notify of

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

18 Comments
14 years ago

Men alltså, var inte vernissagen igår? Det brukar vara på lördagar ju!

14 years ago

Jag har en klasskompis som bor i Frankrike och har ett band och som tydligen har slagit i Japan, men hon finns nästan inte på internet och jag har inte sett henne sen vi slutade gymnasiet.

I övrigt tror jag att alla mina klasskompisar är som dina: de gör måttligt med väsen av sig. (Kanske för att jag inte längre har lokaltidningen gemensam med dem.)

Ökenråttan
14 years ago

Va himla ETNISKA alla ska vara. ”Det kommer en kompis från Stockholm. Visa honom en same!” Typiskt. Lätt hysteri utbryter när nån från nåt annat landskap (eller land) än mitt dyker upp. Varför poängerar vi olikheterna? Undra på att folk får det besvärligt med dom som dessutom har annan färg eller tro.

14 years ago

Lotten, har du tänkt på att dina kamrater från åtta olika klasser inom och utom landet väntar på att de ska få en chans att peka på TV-skärmen och utbrista: ”Men kolla LOTTEN, hon och jag har/henne minns jag från/åh, hon NÖS i min klass den 13 mars för sisådär en trettio år sedan/we were calssmates in…”

Och så båset förstås, som väntar på att få säga lite en passant: ”Ja, Lotten ja, visst känner jag (till) henne!”

Först sommarpratet och så alla dessa TV-soffor som väntar.

Båthuspernilla
14 years ago

Jag jobbar med Oscars fru. 🙂 (Det här är väl Lassie-klubbens nya medlemssida, va?!)

Jag fick också inbjudan till vernissgen, men hade helt glömt bort det tills du nämnde utställningen här. Det känns ju lite trist för det är ju alltid skoj att se andras tavlor. Hoppas vi får en recension av utställningen när du landat hemma igen eller så.

Ökenråttan
14 years ago

Alltså – här gick jag i gång på nåt som Lotten skrev – visa upp en same för en 08. Jag känner mej … ööö . Vill understryka att jag riktar mej inte mot LOTTEN, utan mot företeelsen som aktualiseras i inlägget. Bara så att …

14 years ago

@ökenråttan
”Det kommer en kompis från Stockholm.
Ja, mina minnen från sådana situationer förlorar sig i -40talets dunkel. Då hette det ju i SKÅNE inte ”kompis” ej heller kul etc. ”KOMPISEN” betedde sig ungefär som de vita i AFRIKA – det var ju vi som var de etnologiskt udda! Det värsta var att att när kompisen introducerades av vår kamrat även hon började prata stockholmska!
Det var ju under Edvard Perssons glanstid – ingen var rädd för skåningar
MEN
Vi hade ju Per Albin , fast han dog ju …

14 years ago

Apropå vernissagen eller vernissaget säger språkrådet:
Vernissage skrivs i ordböckerna med utrum, n-genus: en vernissage, vernissagen. N-genus är också vanligast i bruket, framför allt i bestämd form. Men t-genus förekommer också en hel del.

I Danmark säger man ”fernissering” så där uppstår inte samma problem. (http://www.karinenglund.com/2012/03/fernissning/)

14 years ago

http://www.svd.se/kultur/sprakspalt/perspektiv-pa-retrospektiv_7122381.svd

Länk till artikel om retrospektiv (och vernissage), språkligt sett. Jag vet inte om jag håller med Siv som skrivit artikeln, men språkpolisen kanske kan ge svar. Ett vernissage och ett retrospektiv låter bäst och rättast i mina öron, men är båda fel enligt Siv.

Dina
14 years ago

Upptäckte just att man måste be att få bli inbjuden till Sommarpratargruppen på FB!?!?

Det är tydligen nu beslutsslutspurten är så vi borde sprida detta om vi skall ha någon chans att kunna utbrista ”Lotten? Henne känner jag (till)!” och få se henne i TV-sofforna.

Dina
14 years ago

Jo, jag vet att FB ändrar sina reglar och har sig var och varannan dag.

Dina
14 years ago

De ändrar reglerna också …

Örjan
14 years ago

Regel/Reglar? Ytter-/innerliggare eller både och?
Någon snickarkunnig som kan berätta?