Jag äger en rasande intressant bok som heter ”Stockholms parkering” (2007). Någon måste ha badat med den någon gång, för den har blivit alldeles bucklig och konstig, men visst ska det väl synas att böcker har lästs? När man spiller i t.ex. kokböcker ska man bara tänka ”yes, där satt den!” och när man dödar feta flugor i ett nyss uppslaget uppslagsverk, passar man förstås på att göra en anteckning i marginalen bredvid smällfläcken:
fluga, d. 2009, Brachycera, surrandet gjorde mig vansinnig.
Den buckliga parkeringsplatsboken tar konsekvent (och helt riktigt) lapplisornas parti och påpekar bland annat att det är bra när man på en och samma plats har ”flera olika parkeringsrestriktioner, för då blir parkeringsvakternas arbete mer varierat”. Huruvida de hade gillat denna variation, vet jag dock inte:
Den roligaste bilden är ändå den med två förorättade parkeringsvakter som inte alls uppskattade Magnus Ugglas tilltag i låten ”P-F” från 1989. Låten är inget storverk, om jag får säga så:
Min dröm förgör.
Dom får en vanlig, fredlig, snäll bilist
tänka som en terrorist.
Men visst kan man väl skratta lite och rycka på axlarna och gå vidare i livet – kanske till och med ge tillbaka med samma medicin? Nej, vänta! Vi är kränkta! Vi tar i med hårdhandskarna! Vi river sönder ett foto!
Jag har inga som helst problem med parkeringsvakter. De gånger som jag har fått böter har jag definitivt varit skyldig till mitt brott, hur irriterande påföljderna än har varit. Men Uggla, han var förbannad:
Hon blir mosad mot min högerskärm
När jag söker köra över hennes bötespärm.
Min dröm förgör.
Varenda gång jag får en p-kupong
sjunger jag min sång.
Ehum.
Oj vad många fina folkvagnar det fanns på televerket!
(ja, små barn, så hette Telia på den tiden)
Jag har spillt på så strategiska ställen i vissa kokböcker att de slår upp sig själva på rätt sida. Det är väldigt praktiskt.
Helt OT:
Via Älskade Dumburk hittade jag detta helt underbart fantastiska: teckentolkarna till Melodifestivalen! Ni måste helt enkelt titta, om så bara lite här och där. Fokusera på låtarna, det är då det blir magiskt.
Vad händer när den som har godtycklig bil i mitten av bilden helt plötsligt måste rycka ut och vabba för att lillen inte kan vara kvar på dagis längre?
Ja, hur lång tid tog det att ställa den där parkeringen till rätta på morgonen och lösa upp den på kvällen?
Ingen flextid på dåtidens Televerk.
Sist jag fick pbot hade jag ett giltigt parkeringsbevis men p-Nissen orkade inte borsta snön från rutan annat än en liten glugg där biljetten brukar vara i det nedre hörnet.
Det minsta man kan begära är väl att p-nissar skrapar HELA rutan ren när det är sånt skräpväder. Som ren service och goodwill alltså.
Två bildnoteringar.
1. 3 bilar bakvända
2. Axelklaffar. Olika knäppningar
Precis sådär granskar jag också bilderna, Örjan. Nästan med lupp. Så rycker jag till, gnuggar mig i ögonen och skriker ”gå och översätt en whiskybok!” till mig själv.
(Om man har en mäskpanna med en överdel som ser ut som en tysk hjälm från andra världskriget på toppen, fastnar fasta ämnen [som man inte vill ha i färdiga drycken] på insidan av hjälmens kanter och så blir allt jättebra. Kolla: http://whiskyla.com/2010/06/23/cool-glen-grant-whiskey-images)
Ang destilleringpannor.
Tror mig ha läst att något destilleri (cognat el whisky) behövde ersätta alltför skadad destilleringspanna. Den gamla pannan hade kraftig inbuktning pga någon gammal 100-årig(?) skada.
Den nytillverkade pannan tillverkades enligt uppgift med motsvarande inbuktning.
Sannt eller skröna?
Nämen, nu snodde Örjan min kommentar om flextid.
Undrar just hur de gjorde, stämplade ut i rätt ordning?
Flextid?
Andra tankar.
Chefens bil? Är det den stösta felvända bilen?
Sist till arbetsplatsen?
Det tog ett bra tag i den där bilden innan jag insåg att de som står längst till vänster måste vara de som kom först och att det är ”fritt” utanför bilden till höger. För sån snits på fickparkeringen som man måste göra i vänstra raden annars gåååår inte!
70+åringar (?) eftersökes för att berätta om sina parkeringserfarenheter !!!
Guinness och den borttappade vaktmästaren, är det sanning, det?
Telia kommer att självdö med min generation, den sista som kommer ihåg att televerket fanns och var, typ, pålitligt.
Någon mer som kollade in Herr Lindströms dialektmysterier?
Lika hög klass som de flesta andra av Fredriks
produktioner tycker jag. För en språkpolis så måste ju detta
vara vad Top Gear är för oss motornördar.
När vi var kvar i gamla fina tidningshuset i centrum fick vi parkera på gatan. Det var si och så med betalningen, man petade i nån pliktskyldig krona. När p-vakten kom gjorde tjejen i repan ett rundrop i snabben: ”Lisa har besök på parkeringen”, varpå en hel hög människor rusade ut. En fick uppehålla vakten medan alla andra betalade. Vid nya stället på ett industriområde har vi personalparkering med motorvärmarstolpar och allt, vilket inte helt uppväger att huset är fult som stryk.
Och vid en sådan stolpe står Luleå-Annas jättecoola – men uppvärmda – bil, som jag har åkt i!
Jag antar att det inte är någon ide att fråga vad det är för en jättecool bil det är frågan om.
Jodå PK, det är en BMW 318 cab från 1984. Gått 19.000 mil. Renskinn i baksätet, man är väl norrbottning! Och en fastmonterad mobiltelefon med riktig lur från gud vet när. Men den har inte funkat sedan NMT-nätet avvecklades.
Ah, tack Luleå-Anna. Frågan var egentligen en passning till Lotten, hon brukar ju vara ganska vag när det gäller bilinformation.
PK: Okej. I min familj är vi ganska bilfixerade och kan inte låta bli att svara på bilfrågor. Just nu har vi sju bilar. Allt från nämnda BMW via en Range Rover till en knallgul Volvo som varit taxi i ett tidigare liv.
En gul 144:a? Med svart rand på?
Tyvärr. En 850 med alla dekaler borta. Lastbilsreggad också, så den har ett galler bakom framsätena. En riktig hillbillykärra. Fattas bara hagelsprakaren. Ful men bra.
Jag delar in bilar i
•coola
•gamla
•röda
•utan tak
•smutsiga
•1800-nåt som Helgonet eller Bond hade
•alla andra bilar.
Sätt vinkelslipen i den och gör om den till pickup. Då blir det hillbilly på allvar.
Stefan Andersson, sveriges Bruce Springsteen på 90-talet gjorde också en om en p-lisa!
http://open.spotify.com/track/0R3jOYPEMlKl3BuzlXFGZ6
Åsså har vi Lovely Rita, meter maid. Inte så sönderspelad som dom andra beatleslåtarna.
Och nu över till något helt annat. Lottens nya örhängen:
http://www.etsy.com/listing/59068303/semicolon-earrings
PK, på en fest en gång för länge sedan var det en kille som kom på att han skulle göra om sin Mercedes till cab. Tyvärr var han inte riktigt nykter och tyvärr använde han gassvets istället för vinkelslip. Det blev en ganska ordentlig brasa.
Jag har alltid velat ha en gammaldags Folkvagnsbuss cabriolet.
Den dagen Niklas gör ett par smäckra semikolonörhängen i silver, då jävlar!
(Etsy är livsfarligt, hörni. Man blir alldeles galen. Men jag har hittat en mejlkompis där — jag hade inte råd att köpa hennes örhängen men kände att jag var tvungen att ösa beröm över henne, och vips visade det sig att hon var av svensk familj och gärna ville komma och hälsa på.)
Etsy ÄR livsfarligt. Jag råkade visst köpa en tröja idag. Hoppsan.
Örjan 14 mars 2012 kl. 23:25
Kan nog inte förneka att jag är 70+ Men i förvånansvärt bra skick (om man inte tänker på sådana saker som avslagen arm, tarmvred, byte av slangpaket, högt blodtryck, gammelsocker och ett antal andra hittills för vetenskapen okända åkommor).
Så jag klarar åldersgränsen för din efterlysning.
Parkeringserfarenheter har jag också. På den tiden som Siemens huserade på Norra Stationsgatan så såg parkeringen – också på innergården – ut lite som hos Televerket.
Vaktmästaren, herr Rahlén, höll noga på titlar, rang och parkeringsbehörighet. Parkeringshelvetet var obeskrivligt. Men jag, som aldrig varit någon vän av disciplin eller fasta arbetstider kom på ett bra sätt att fixa detta. Jag parkerade i Älvsjö, på montageverkstadens rejält tilltagna parkering, på morgnarna. Snackade lite med verkstadschefen (fanns alltid problem att diskutera – eller så skapade man ett) och åkte sedan med postbilen (herr Johnson, yrkeschaufför med blank mösskärm och Motormännens märke på dem mörkblåa kostymen med ”chaufförsslips”) till Norra Stationsgatan där jag fördrev tiden genom att prata i telefon med kunder som hade problem och på eftermiddagen åkte jag med herr Johnson tillbaka till Älvsjö.
Jag hann ta del av det dagliga parkeringshelvetet med herr Rahlén som dirigent. Slutet av påfyllningen på morgonen och början av tömningen på eftermiddagen. Många bodde rätt nära och hade mycket väl kunnat gå eller åka kommunalt. Men nu hade dom ju ordnat med herr Rahlén så att dom kunde tränga sig in – och då måste ju parkeringsplatsen utnyttjas. Att ha parkeringsplats på gården smällde högre än matta med frans i hörnrum, vilket jag och Djurgårdskalle av någon outgrundlig anledning hade.
Hihihih … ”matta med frans i hörnrum” … underbart!
SG, jag räknade kallt med att du skulle nappa på skrönan om Guinness och komma med fakta! Seså, ligger det nu kött i jäskaret? Eller har jag blandat ihop’et?
S-Gurra:Det var första gången på väldigt länge som jag såg verbet ”husera” användas korrekt.
Den gamla betydelsen var ju att i stort sett vistas, hålla till, gärna lite äventyrligt så där. Men nuförtiden betyder det ”inhysa”. Nu skulle jag alltså husera S-Gurra i vårt gästrum. Förr skulle det varit han som huserade därstädes.
Luna
Jag har inga fakta om just detta. Däremot retade jag några fransoser i går och i förrgår genom att dricka Guinness, Gueze, Rince Cochon* och andra ofranska drycker, mitt i Paris och med gott om just franska drycker i utbudet.
Det enda jag känner till om öl och borttappade vaktmästare (var det inte bryggmästare?) är den om bryggmästaren som ramlade i jäskaret och drunknade. ”Led han svårt” frågade den färska änkan när arbetskamraterna kom med dödsbudet. ”Vi tror inte det” svarade dom. ”Han var uppe och pinkade fem gånger innan han drunknade för gott”.
*Fast den är ju faktisk fransk. Men det trodde inte fransoserna. Ett öl med ett sådant namn måste ju bara vara belgiskt.
SG: Franskt? Ja så står det ju i Wiki. Men man hänvisar till belgiska bryggerier.
http://fr.wikipedia.org/wiki/Rince_Cochon.
Är det för att bryggeripersonalen kanske talar franska?
Ah, bon! Ni är inne på sprit igen! Jag ber att få bidraga med min senaste oöversatta mening i whiskyboken:
”In most distilleries there is one combined vessel for low wines and feints and foreshots, but Clynelish has a separate low wines receiver and a foreshots and feints tank. The low wines from the wash still are pumped into the low wines receiver, and from there into the spirit still via the spirit still charger. The foreshots and feints from the spirit still are collected in a receiver and then briefly added to the low wines in the spirit still charger.”
Jag tror att det står att man lätt svimmar (feints) av lättvin (low wine) om man inte har en laddare (charger) med sig.
Ingen svimmning i destilleriet (om det inte är av alkoångorna). Det stavas ju ”faint”.
Men jag undrar också vad fäktningsfintar har med destillerier att göra? http://en.wikipedia.org/wiki/Feint.
OK. vilka krångliga begrepp.
Men jag antager att du redan lärt dig att ”low wine” är den ca 20%-iga alkoholen från första destillationen.
Andra destillationen ger
Foreshot -försprit
Middle cut -hjärta
Feint -eftersprit (med finkeloljor)
Precis så, Örjan – fast det tog ett tag att komma på. Och så ska ju allt inte översättas, tyvärr!
En bra historia räcker fint, SG. Ha det fortsatt gôtt i Frankrike!
Luna
Skulle gärna ha det fortsatt gôtt. Men kom hem till Sverige i går kväll. Det var först på Scandic i Västerås som jag hittade fungerande uppkoppling.
Detta var en av mina bästa resor i tjänsten någonsin. Tre dagar med fyra timmars aktivt möte. Resten var tid för fritt förfogande. Som pensionär kan man tillåta sig sånt. Besökte ett gammalt traditionellt mätinstrumentföretag och träffade en av ägarna, herr Arnoux himself, som hastigast. Det var som att springa på Werner von Siemens. Häftigt.
Ser fram emot pension. Kom just hem efter tre dagar med konferens på tyska. No rest! Jag kan knappt fackuttrycken på svenska …
@örjan
70+åringar (?) eftersökes för att berätta om sina parkeringserfarenheter !!!
jag befinner mig i senare delen av 70+, tog körkort 1956 och blev med bil 1959. Vi som inte ”huserade” i Kungl Hufvudstaden hade inga parkeringsproblem som jag minns…
Vi bodde i Lund till 1962, bodde i nybyggt bostadsrättsområde där det alltid fanns plats på kvällarna när man kom hem. Till Lasarettet GICK vi alltid. Det var likadant i Borås och Helsingborg fram till (i Hbg) det nya lasarettet byggdes 1975 – DÅ byggdes underjordsgarage och eländet började…
När jag tänker tillbaka sammanföll de ökande parkeringsproblemen i Hälsingborgs stad med att spårvägen lades ner 1967 och man började stafva Helsingborg 1971
Vad tusan ska jag blogga om idag då, när jag har en liten paus på lunchen?
(Min hjärna är alldeles mosig av whisky.)
Du kan ju sätta igång oss om bra återställare. Så kallade Pick-me-ups. Eller varför Hannover betraktas som Europas röv? Och om det kan ha med ljudlikheten mellan Hannover och Hang-over att göra?
DDM:s dator har hårddiskkraschat så han har snott min burk, varför jag måste sitta och pyssla med dumheter istället för att jobba. Och se vad jag helt utan Skogsgurras förskyllan fann: http://www.bakisguiden.se/bakisprodukter/hangover
Pyssla med dumheter? Hur går det med stickningen då? 😉
Jag har den här veckan varit ett under av disciplin med mina mått mätt och studerat 45 minuter innan jag gått över till spinnrocken i en kvart för att sedan återgå till studierna.
Snart är kardfloren slut …
Så då får det bli en ny variant med 45 läsning, 15 min ulltvätt och sen 45 läsning och 15 kardning.
Öl hit och Whisky dit, när det gäller sprit så är det ju metanol som
gäller! Fast inte som dryck så klart. 😉
de vita vinerna smakar i regel ättika medan de röda smakar stämpelfärg. Man kan alltså genom att suga på en vanlig kontorsstämpel och jämföra smaken med ett vin, konstatera om det är rött eller inte. Till fiskräter, såsom fiskbullar och matjessill föredrar de flesta vitt vin, medan man till kötträtter såsom falukorv och sylta bör ta ett rött vin. Portvin serveras i porten.
Trevligt fredagsmys!
Tack för fina dryckestips inför helgen!
Jag har forskat en hel del i olika drycker och deras inverkan på mänskliga organismer. Det kan vara bra att känna till några grundläggande fakta:
1. Färgen på så kallat vin brukar ofta anges på etiketten.
2. Starkheten – den så kallade yrseln – kan ofta också läsas på etiketten.
3. Långvarigt bruk av olika hemkokta drycker kan ge problem med uttydning av etikettinformationen. Vit käpp, som är ett populärt och vanligen effektivt hjälpmedel, fungerar inte. Då är Margaretas stämpelfärgsmetod bra att ta till.
4. Yrseldrycker (allt från lättöl till 80 % Stroh) påverkar de olika organen olika snabbt. Högre starkhet ger ofta snabbare påverkan. De vanligaste typerna av påverkan listas i tidsföljd här nedan. Individuella särarter och avvikelser kan förekomma:
A. Glad förväntan.
B. Besvikelse/förtrytning att man inte fick mer/eller att man fick för mycket i glaset.
C. Otålig väntan. Man FÅR ju inte skåla med värdinnan.
D. Äntligen!
E. Försök till eftersinnande kvalitetsbedömning. OBS! denna ska ALLTID följas av ett glatt/förtjust konstaterande att ”Det var inte kattpiss!” I sydligare trakter kan åsnepiss användas. Eller kamelpiss – allt efter breddgraden. Men kom ihåg att uttrycka förtjusning – annars kanske det inte blir nån mera fest för din del.
F. Tja, nu är det igång.
G. Käften är det första organet där man märker yrseln. I det allra första stadiet uppstår en lätt bedövningskänsla i läpparna*. Senare ökar verbaliteten. Ofta oroväckande och okontrollerat.
H. Efter käften tar påverkan ett språng ner till fötterna. Det kan lätt bli lite moonwalking, fast inte à la Jackson. Man skulle kunna skojsa till det och säga att yrseln påverkar styrseln.
J. Nu kan det hända att en hel del konstiga kroppsreaktioner tar vid. Vi förbigår dem med diskretion och tystnad.
K. Vila. Horisontalläge. Det är nu som yrseldrycken får en chans att ta sig tillbaka upp till huvudet och göra slutarbetet. Det resulterar ofta i att huvudet känns för litet när man vaknar.
Hoppas att mina erfarenheter kan vara till nytta i helgen.
*Vanligt hos nybörjare.
SG: Kamelpiss/-urin. Vissa anser detta tydligtvis som medicin.
http://allahuakbar.se/wordpress/tag/kamelurin/
Undrar hur många ”vinprovare” som smakat på ”äkta varan”.
Uppskattar din sakkunskap. Jag hade ingen aning om detta.
Ville bara ge några alternativ. Kanske skulle ha lagt till isbjörnspiss också. Men det har aldrig hänt mig att jag varit bjuden på fint kalas där det finns såna djur.